Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Precis som jag har sagt har vi återkommande kritiserat de beslut som har påbörjats i Knesset om att UNRWA inte ska ges tillträde till Gaza.

Samtidigt är vi otroligt måna om att hjälpen ska nå fram, och det är bakgrunden till att vi har valt att agera som vi har gjort. Vi ökar stödet exempelvis till World Food Programme, som är en annan oerhört viktig FN-aktör i regionen. Vi försöker att verka på allra bästa sätt för att hjälpen faktiskt ska nå fram.

Det var dock inte riktigt det den här interpellationen handlade om. Om man ställer en interpellation ska man utgå från att det är själva frågorna i interpellationen som man får svar på, och det är också de svaren jag har gett.

I det här fallet handlade det om annonser i svenska medier, och det vore mycket olämpligt om vi som regering skulle ha synpunkter på det. Det är en del av den viktiga fria åsiktsbildningen. Därför är det heller inte aktuellt för Sverige att kalla upp Israels ambassadör med anledning av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Sverige har vid ett flertal tillfällen kritiserat Israel för beslutet att göra det näst intill omöjligt för UNRWA att verka i Gaza. För regeringen är det avgörande att svenska biståndsmedel når civilbefolkningen så snabbt och smidigt som det bara är möjligt. Det är också därför som regeringen kraftigt har ökat sin beredskap för att betala ut humanitärt stöd genom att avsätta 800 miljoner för responsen i Gazaregionen. På så vis kan vi i regeringen i löpande dialog med våra partner under kommande år också säkerställa att det svenska stödet utformas på bästa sätt för att lindra lidandet hos nödställda civila och möta de enorma akuta behoven på plats. Regeringen är tydlig med att stödet måste nå de lidande familjerna och inte fastna på vägen.

Nu ser vi till följd av den mycket efterlängtade vapenvilan att lastbilarna har kunnat börja rulla in i Gaza igen. Det är mycket glädjande. Regeringen har ända sedan kriget bröt ut varit mycket tydlig mot Israel om att det humanitära tillträdet måste öka. Vi har varit väldigt tydliga i våra förväntningar. Vi är lika tydliga med kravet på att civil infrastruktur, inklusive skolor och sjukhus, i enlighet med internationell humanitär rätt måste skyddas. Det gäller alla aktörer, och det är inte tillåtet att använda civil infrastruktur, som sjukhus och skolor, för militära syften.

Sverige är en av de största humanitära givarna, globalt sett, och var den sjätte största i världen 2023. För 2024 uppgick det svenska humanitära biståndet till 9,6 miljarder kronor, vilket inkluderar allokeringar från både Sida och UD.

Sverige har mot bakgrund av krisen i Gaza allokerat över 630 miljoner kronor sedan den 7 oktober 2023. Sverige är dessutom en av de största givarna av kärnstöd till många av de centrala humanitära aktörer som verkar i Gaza, inte minst FN:s organisationer.

Den svenska regeringen står fast vid sitt engagemang för fortsatt humanitärt stöd till regionen i stort och inte minst Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Samtidigt fortsätter Sverige att ge viktigt långsiktigt stöd, till exempel inom hälsosektorn, genom sitt utvecklingssamarbete, inklusive i Palestina.

Fru talman! Jag har som sagt noterat uppgiften att Israel ska ha köpt annonsplats i svenska medier. I Sverige har vi, som bekant, fri åsiktsbildning och oberoende medier. Det tycker jag är något som vi ska värna. Det är alltså upp till medierna själva att besluta om vilka annonser som publiceras utifrån gällande regelverk. Hade jag företrätt en annan linje hade jag nog fått en helt annan typ av kritik.

Därför kommer jag som utrikesminister inte att kalla upp Israels ambassadör eller vidta några åtgärder med anledning av detta.

När det gäller Håkan Svennelings inlägg i debatten tycker jag att det är högst anmärkningsvärt att han jämför Israels köp av annonsplats med ryska påverkanskampanjer genom bottar. Nej, Israel är inte som Ryssland, Kina eller Iran, som Säpo pekar ut. Det borde Håkan Svenneling veta, om han nu har läst Säpos årsbok så noga.

När det gäller den något större debatten om regionen välkomnar regeringen tillsammans med övriga EU beskedet om en vapenvila i Gaza, som bland annat innebär att delar av gisslan frisläpps och stakar ut vägen mot ett mer varaktigt slut på stridigheterna. Det är nu avgörande att överenskommelsen också bidrar till att lätta det enorma lidandet hos civilbefolkningen i Gaza och till ett förbättrat humanitärt tillträde. En vapenvila är också en förutsättning för framsteg när det gäller en framförhandlad tvåstatslösning.

När det gäller situationen på marken är den humanitära krisen i Gaza förödande, och behoven är akuta, inte minst för många kvinnor och barn. Mot bakgrund av detta beslutade regeringen nyligen att kraftigt öka beredskapen för ytterligare stöd genom att avsätta 800 miljoner kronor till krisen i Gaza och regionen. Vi dubblar alltså stödet till Gaza.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under extremt utmanande förhållanden på marken är regeringens fokus att lindra lidandet för civila som är i nöd. Sverige kommer kontinuerligt att se över sitt humanitära engagemang och sina samarbetspartner för att säkerställa att det svenska stödet verkligen kan nå de behövande på allra bästa sätt.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag och den svenska regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av det som Lotta Johnsson Fornarve anför i sin interpellation om påverkanskampanjer mot Sverige från Israel och andra utländska statliga aktörer. Hon frågar också om jag avser att kalla upp Israels ambassadör till Utrikesdepartementet.

Jag har noterat uppgifterna om att Israel ska ha köpt annonsplats i svenska medier. I Sverige har vi fri åsiktsbildning och oberoende medier. Det är alltså upp till medierna själva att besluta om vilka annonser som publiceras utifrån gällande regelverk.

Fru talman! Jag tror att jag egentligen har gett mitt svar i tidigare inlägg. EU:s handel med Israel regleras av WTO:s regler jämte det associeringsavtal mellan EU och Israel som trädde i kraft 2022. Privata aktörer omfattas inte av domstolens utlåtande. Men företagen ska följa rådande lagar och beakta OECD:s riktlinjer för multinationella företag om ansvarsfullt företagande och FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Det finns naturligtvis höga förväntningar på att våra svenska företag ska agera i enlighet med detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Internationella domstolens yttrande av den 19 juli är en utförlig redogörelse för folkrättsliga förhållanden rörande det ockuperade palestinska territoriet. Domstolen konstaterar i yttrandet att Israel bryter mot flera centrala folkrättsliga regler och principer. Domstolen uttalar bland annat att Israels ockupation av det palestinska territoriet är olaglig.

EU och dess medlemsstater erkänner inte någon förändring av 1967 års gränser som parterna inte kommit överens om. EU har uttalat stöd för det palestinska folkets ovillkorliga rätt till självbestämmande. Även i andra avgörande delar sammanfaller det rådgivande yttrandet med EU:s politik, till exempel när det gäller att illegala bosättningar strider mot folkrätten.

Alla stater har ett ansvar att respektera och agera i linje med folkrätten, vilket också bekräftades av domstolen. EU har redan en omfattande politik för att differentiera mellan Israel och de ockuperade områdena. EU och Israel har som sagt kommit överens om att hålla ett möte i associeringsrådet. Det blir ett viktigt tillfälle att föra en dialog om bland annat de folkrättsliga principer som EU:s politik i förhållande till den israelisk-palestinska konflikten bygger på.

I interpellationsdebatten har det kommit många frågor om AP-fondernas olika investeringar. Det faller inom finansmarknadsministerns ansvarsområde. Jag har i mitt tidigare svar konstaterat att domstolens avgörande träffar stater. Jag har redogjort för vår folkrättsliga analys av följderna av domstolens avgörande för vår del och den möjlighet vi har att agera folkrättsligt. Det handlar framför allt om att agera genom EU, vilket som bekant är vår främsta utrikespolitiska plattform. Där kommer vi naturligtvis att fortsätta att vara väldigt tydliga. Men om man vill ha detaljsvar på frågor om etiska riktlinjer och annat vad gäller placering av AP-fondernas tillgångar tror jag att det är bättre att ställa dem till det statsråd som ansvarar för det.

Fru talman! Som jag redan konstaterat sammanfaller yttrandet till stora delar med EU:s politik och bedömning.

När det gäller handel och företagsverksamhet i det ockuperade territoriet uttalar Internationella domstolen att alla stater har en skyldighet att i sina kontakter med Israel göra åtskillnad mellan det israeliska och det palestinska territoriet. Det innebär bland annat att stater ska avstå från att ingå handelsåtagande med Israel rörande det ockuperade palestinska territoriet som kan befästa Israels närvaro där. Stater ska även ta steg för att förebygga handels- och investeringsrelationer som bidrar till att upprätthålla den olagliga situation som Israel har skapat i det ockuperade territoriet.

EU:s handel med Israel regleras av WTO:s regler och det associeringsavtal mellan EU och Israel som trädde i kraft 2022 och som har nämnts här tidigare. Vi fäster stor vikt vid den differentiering mellan Israel och de ockuperade områdena som EU:s associeringsavtal med Israel också fastställer. Tullfriheten för varor som omfattas av avtalet gäller därför inte varor från Västbanken inklusive östra Jerusalem, Gaza eller Golanhöjderna.

Bosättningsprodukter omfattas inte av rätt till tullfrihet eller andra tullförmåner. Enligt EU:s lagstiftning krävs det att varor från bosättningar ska vara ursprungsmärkta, så att det är tydligt också för konsumenten om en vara kommer från Israel eller från en bosättning.

Regeringen stöder inte bojkott av Israel utan bedömer att samarbete och en rak dialog ger bättre förutsättningar för att uppnå resultat. Det rådgivande yttrandet är riktat mot stater och inte mot privata aktörer, såsom företag eller banker.

Regeringen har dock en tydlig förväntan på svenska företag att agera hållbart och ansvarsfullt genom att arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet, goda arbetsvillkor, miljö och korruptionsbekämpning där de är verksamma. Företagen ska följa rådande lagar och beakta OECD:s riktlinjer för multinationella företag om ansvarsfullt företagande och FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Jag utgår från att de svenska företag som det eventuellt skulle röra sig om tar detta ansvar även i förhållande till Västbanken.

Slutligen: När det gäller Håkan Svennelings anmärkning om omröstningen i FN i september vill jag framhålla att regeringen står bakom Internationella domstolen. Den aktuella resolutionen gick utöver domstolens yttrande och lade till ytterligare saker. De står inte på något sätt i kontrast till varandra. Det var av den anledningen som vi valde att lägga ned vår röst. Men vi står alltså helt och fullt bakom domstolens utlåtande.

Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att leva upp till Internationella domstolens rådgivande yttrande vad gäller att inte bidra till en förlängning av ockupationen samt hur jag och regeringen avser att agera mot de företag och finansinstitut som är verksamma i bosättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige står helt och fullt bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande. Den regelbaserade världsordningen är mer angelägen än någonsin att upprätthålla.

Yttrandet sammanfaller i avgörande delar med EU:s politik. Bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Regeringen är tydlig med att bosättarvåldet, bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar måste upphöra och agerar för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare.

Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen eller annekteringen av östra Jerusalem som laglig.

Alla stater har ett ansvar att respektera och agera i linje med folkrätten, vilket också bekräftades av domstolen. EU har redan en omfattande politik för att differentiera mellan Israel och de ockuperade områdena. Utgångspunkten för vår handel med Israel är WTO:s grundläggande regler och överenskommelser, samt associeringsavtalet mellan EU och Israel, där EU har klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Det innebär att varor tillverkade på ockuperat område, exempelvis i bosättningarna, ej får ursprungsmärkas som varor från Israel och att dessa varor därmed inte åtnjuter samma tullförmåner som varor från Israel.

Fru talman! Ledamoten och jag är helt överens om att vägen framåt inte kommer att vara enkel för Syrien. Transitionen måste vara syriskledd och sätta det syriska folkets intressen i centrum, men vi måste bidra till och också påverka utvecklingen såväl bilateralt som genom EU och i samverkan med regionala partner.

Gällande biståndet slogs det fast i Europeiska rådets slutsatser från mötet i december att EU ska se över möjligheter för unionen - som redan är världens största givare till Syrienkrisen - att stötta det nya Syrien. Diskussionerna fortsätter vid nästa möte med EU:s utrikesministrar, som äger rum snart. Det är ett jätteangeläget arbete som Sverige kommer att vara del av. Det är, precis som Kadir Kasirga säger, en mycket svår humanitär situation i hela Syrien.

Jag vill avslutningsvis tacka för en jättebra debatt. Vi får säkerligen anledning att återkomma till detta, och vi kommer alla att följa utvecklingen i Syrien mycket nära. Även jag vill tacka presidiet för uthålligheten denna sena kväll. Demokratin lever!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! En bilateral säkerhetsdialog med Turkiet kommer att lanseras inom kort för att mer effektivt utveckla vårt samarbete, med tonvikt på terrorism och organiserad brottslighet. För regeringen är det ett långsiktigt engagemang. Arbetet kommer att fortsätta med full kraft, bland annat mot terroristorganisationen Daish. I denna dialog kommer Sverige fortsatt att påpeka vikten av att Syriens suveränitet och territoriella integritet respekteras.

Kadir Kasirga tog upp frågan om bistånd. Jag tänker därför säga några ord om det. Sverige är ju redan en stor humanitär givare till Syrien, och det måste verkligen fortsätta eftersom befolkningens situation är fruktansvärt svår. Det gäller också insatser i nordöstra Syrien.

Det svenska stödet syftar till att ge människor tillgång till basala saker som mat, vatten, sjukvård och tak över huvudet. Utöver betydande tjänster till humanitära aktörer verksamma i Syrien, såsom World Food Programme, UNHCR och Internationella rödakorskommittén, bidrog Sverige under 2024 med 252 miljoner kronor i humanitärt stöd för att lindra nöd och lidande hos civilbefolkningen.

Den 10 december tillkännagav regeringen ett humanitärt stöd om 14 miljoner till Internationella rödakorskommitténs arbete i Syrien. Det stödet går bland annat till deras arbete med att bistå människor som blivit frisläppta från fängelser och som vill återförenas med sina familjer. Därtill beslutade Sida den 13 december att göra en ny allokering om 20 miljoner kronor till UNHCR i Syrien.

Sveriges humanitära stöd till Syrien kommer att fortsätta under 2025. Det är nödvändigt. Sveriges bistånd till Syrien har framför allt gått till att skapa förutsättningar för människor att leva och försörja sig i Syrien och i grannländerna, exempelvis genom stöd till jordbruk, till tillgång till rent vatten och mödravård, till överlevare av könsrelaterat våld samt till stöd och skydd av oberoende journalister. Insatser som dessa görs i hela Syrien, inklusive i norr.

Jag tacksam över att Kadir Kasirga lyfter fram oron för kvinnors situation under det nya styret. Jag delar verkligen den oron, och det har jag tagit upp i många bilaterala kontakter med mina EU-kollegor. Jag är glad över att den tyska utrikesministern Annalena Baerbock och den franska utrikesministern Jean-Noël Barrot vid sitt besök nyligen, då de också samtalade med HTS, lyfte fram de här frågorna. Det är något jag ser som helt centralt i det fortsatta arbetet.

Det finns möjligheter nu när den fruktansvärda Assadregimen har fallit, men det vill till att vi tillsammans påverkar på allra bästa sätt för att utvecklingen ska gå i rätt riktning. Det finns ju, precis som Kadir Kasirga påpekat, många frågetecken och utmaningar framöver.

Fru talman! Jag ska se om jag kan göra interpellanten lite mer nöjd med mitt svar.

Det är fortfarande för tidigt att dra alltför bestämda slutsatser om vart Syrien är på väg. Stora utmaningar återstår. Politiska utfästelser och programförklaringar ska omsättas i handling.

Vi konstaterar att det nya styret säger sig måna om tolerans, respekt för mänskliga rättigheter och en inkluderande process, men det som räknas är hur man väljer att agera. Till exempel är läget på marken instabilt i delar av landet, inklusive i nordöst. Regeringen följer noggrant och bekymras över rapporterna om fortsatta strider i norra Syrien.

Skydd av civila och civil infrastruktur samt obehindrat humanitärt tillträde i enlighet med internationell rätt måste tillgodoses. Vi delar förstås också det internationella samfundets oro för ökade attacker från Daish.

Det är fundamentalt att säkerheten säkerställs i de läger i nordöstra Syrien som kontrolleras av det kurdiskledda självstyret och där bland annat Daishmedlemmar hålls. Det är positivt att övergångsadministrationen i Damaskus och det kurdiskledda självstyret i nordöst för en dialog och att vapenvilan mellan parterna verkar hålla.

Fru talman! Turkiet är och förblir en central aktör i Syrien. Den turkiska gränsen mot Syrien utgör Natos södra flank. Turkiet har också legitima säkerhetsintressen kopplade till Syrien, framför allt mot bakgrund av de terroristattacker som utförs mot Turkiet av grupper med bas i Syrien.

Det är helt avgörande att Syriens territoriella integritet respekteras för att man ska kunna bygga ett stabilt och fritt Syrien. Jag tror att vi ska vara försiktiga med att spekulera om utvecklingen i olika delar av Syrien och vad det osäkra läget kan komma att betyda.

Sverige kommer tillsammans med partner att fortsätta att peka på behovet av deeskalering och stabilitet i norra Syrien. SDF förblir en viktig aktör och samarbetspartner för den globala koalitionen mot Daish.

För regeringens del är det viktigt att vi för en dialog med Turkiet om hur vi bilateralt och multilateralt, inte minst som en del av EU, kan samarbeta för att säkra Turkiets legitima säkerhetsintressen på ett sätt som bidrar till långsiktig stabilitet i Syrien.

Fru talman! Kadir Kasirga har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra en eskalering i nordöstra Syrien och för att ge humanitärt och annat stöd till civilbefolkningen där samt i övriga Syrien.

Den brutala Assadregimens fall är en historisk möjlighet för det syriska folket att forma sin egen framtid och bygga ett fritt och demokratiskt Syrien. Denna utveckling vill Sverige stödja - politiskt och genom biståndet. Den transitionsprocess som nu har inletts måste bli inkluderande och respektera Syriens alla minoritetsgrupper. I detta är Sverige, och EU, tydligt. Detsamma gäller vikten av att respektera Syriens territoriella integritet.

Syrien förblir en av världens värsta humanitära kriser. Sverige fortsätter att ge humanitärt och annat stöd i hela Syrien, inklusive i nordöst. Sveriges humanitära bistånd till Syrien 2024 uppgick till närmare en kvarts miljard kronor. Till detta kommer det stora svenska kärnstödet till humanitära aktörer som är verksamma i olika delar av landet.

Deeskalering och stabilitet är viktigt för att förhindra flyktingströmmar, motverka Daish och se till lokalbefolkningens, inklusive kurdernas, rättigheter. Sverige deltar i den globala koalitionen för att bekämpa Daish - ett viktigt samarbete för att motverka terrorism och instabilitet.

Därutöver är det naturligtvis viktigt med en nära och uppriktig dialog med regionala och internationella aktörer om utvecklingen i Syrien. Dit hör Turkiet, givet dess roll och inflytande i landet. Ett sådant tillfälle att förmedla EU:s tydliga positioner var EU-kommissionens ordförande von der Leyens möte med president Erdogan i december 2024.

Fru talman! Där rös jag faktiskt lite. Jag håller verkligen med. Det finns frågor som man ska träta om både högt och tydligt, och ibland i ett högt tonläge, men det finns också frågor som bara tjänar på att vi krokar arm och jobbar tillsammans. Frågan om de bortförda ukrainska barnen är sannerligen en sådan. Jag är väldigt glad att vi har haft möjlighet att ta upp denna fråga i dag, för det är viktigt att den här debatten förblir levande, att vi pekar på denna fråga så ofta vi bara kan och att vi gör det tillsammans.

Jag skulle vilja avsluta med att citera någon, inte Astrid Lindgren utan min ministerkollega Camilla Waltersson Grönvall, som deltog i en konferens som arrangerades av OSSE i Montreal i oktober och som handlade om Ukrainas fredsformel.

Där sa hon att våra utgångspunkter i arbetet är att Ryssland måste och kommer att hållas ansvarigt, att straffrihet inte är ett alternativ, att Sverige kommer att fortsätta att välkomna och uppmuntra olika aktörers arbete för att underlätta återvändandet av barn som deporterats olagligt från Ukraina, att barnets rättigheter måste tillvaratas och barnets bästa säkerställas och att Sverige kommer att fortsätta att stödja och finansiera initiativ i linje med det.

Detta var huvudlinjerna, och det är vad regeringen står för. Vi kommer att fortsätta att jobba med denna fråga. Jag är rädd att detta är ett arbete som kommer att behöva fortgå under många regeringar framöver, och då är det ännu viktigare att det finns en bred samsyn.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Precis som Carina Ödebrink säger är det ryska agerandet för att föra bort, eller deportera, barn bara en fortsättning på en policy som påbörjades redan i samband med aggressionen 2014 med barn från Krim och från delar av Donetsk och Luhansk. Det är viktigt för regeringen att Sverige fortsätter att stödja utredningar och dokumentation av alla misstänkta krigsförbrytelser sedan 2014.

Sverige bidrar aktivt till pågående initiativ för ansvarsutkrävande. Vi deltar, som jag sa, i den kärngrupp av länder som arbetar för att tillsammans med Ukraina inrätta en tribunal med jurisdiktion över aggressionsbrott. I detta sammanhang är det glädjande att Ukraina under 2024 blev den 125:e staten som anslöt sig till Romstadgan för ICC. Det betyder att Ukraina också implementerar Romstadgan i sin nationella rättsordning.

ICC har pågående utredningar inom området som hittills bland annat visat att Ryssland har haft för avsikt att permanent avlägsna barnen från deras eget land.

Sverige stöttar som jag sa ODIHR, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter. Deras kartläggningar visar att ryska myndigheter har motarbetat spårningen av och återföreningen för barn, bland annat genom att inte föra några register över barnen. När jag var i Kiev förrförra året diskuterade jag med den biträdande premiärministern hur detta försvårar för dem att kartlägga hur omfattande detta är. Det gör det naturligtvis också svårare att återfå barnen.

Man flyttar alltså barn regelbundet och använder ryska namn i stället för ukrainska. Allt detta försvårar också. Det är helt oacceptabelt - barns rättigheter måste skyddas på allra bästa sätt.

Regeringen välkomnar att Ukraina intensifierar sina nationella ansträngningar för att utveckla ett system för rehabilitering och återintegrering av ukrainska barn som har kunnat återvända hem till sina familjer.

Sverige har också ett bredare stöd till Ukrainas pågående reformer för att bygga inkluderande, integrerade och motståndskraftiga barnskyddssystem. Under åren 2024-2027 bidrar Sverige med sammanlagt 105 miljoner kronor till FN:s barnfond Unicefs arbete i Ukraina och Moldavien för att reformera socialtjänsten och förbättra skyddet för barn.

Sverige ger dessutom stöd till bland annat The Reckoning Project, som är en internationell icke-statlig organisation som verkar för att främja ansvarsutkrävande genom att stärka förutsättningarna för att utreda och åtala för krigsförbrytelser som begåtts i samband med Rysslands aggression mot Ukraina.

När vi pratar om Rysslands krigföring mot Ukraina måste vi också lyfta fram alla som möjliggör denna krigföring. Det handlar bland annat om Belarus, Kina och Iran. Oavsett om det handlar om vapenleveranser eller om att stödja denna typ av fruktansvärda handlingar måste vi på alla sätt höja vår röst och markera även mot dessa länder.

Avslutningsvis vill jag informera om att det under våren kommer att hållas en konferens i Stockholm för att samla aktörer som arbetar med dessa frågor. Där kommer man att dela forskningsresultat och erfarenheter samt diskutera hur stödet till ukrainska barn som utsatts för deportering, tvångsförflyttning, omskolning eller indoktrinering bäst kan utformas.

Herr talman! Först vill jag tacka för en otroligt viktig interpellationsdebatt och för det stora engagemang som Carina Ödebrink har i frågan. Vi behöver fullt ut sluta upp bakom Ukrainas strävan att få tillbaka varje barn som har berövats sitt land och sina föräldrar.

Jag delar verkligen oron över den olagliga deporteringen och tvångsförflyttningen. Olaglig deportation och tvångsförflyttning av civila utgör, som jag sa inledningsvis, krigsförbrytelse och kan även utgöra brott mot mänskligheten.

Ukraina har identifierat nästan 20 000 barn som Ryssland har tvångsförflyttat inom de ockuperade områdena i Ukraina eller deporterat till Ryssland sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Som Carina Ödebrink konstaterar vet man inte med säkerhet hur stort det verkliga antalet är. Att det finns ett mörkertal beror också på att Ryssland inte erkänner detta brott utan kallar det för evakuering. Vi får rapporter om att ryska myndigheter motarbetar spårningen och återföreningen av barn. Ukraina har uppgett att endast cirka 1 000 barn har återvänt till Ukraina. Det är alldeles för lite, och det går alldeles för långsamt.

Vi ser att Ryssland systematiskt arbetar med frågor som rör ukrainska barn. Det finns till exempel uppgifter om att barnen har tvingats byta namn och skaffa ryska pass. De ges utbildning enligt ryska läroplaner och förbjuds att tala ukrainska. Det finns också rapporter om att barn deltar i läger där prorysk inskolning förekommer och i vissa fall även militär träning.

Sverige ger stöd till Internationella Rödakorskommittén och insisterar på att humanitära aktörer också ska ges tillträde till de ockuperade områdena i linje med internationell humanitär rätt. Vi ger också stöd genom EU, FN och OSSE och till civilsamhällesorganisationer som arbetar med frågan.

Sverige stöder till exempel FN:s oberoende undersökningskommission för Ukraina, och för att delvis ge svar på Carina Ödebrinks tillkommande fråga kan jag säga att Sverige flera gånger har åberopat den så kallade Moskvamekanismen. Genom dessa insatser undersöks uppgifter om kränkningar av och övergrepp på mänskliga rättigheter och kränkningar av internationell humanitär rätt.

Sverige kommer att upprätthålla trycket på Ryssland för att olagligt bortförda och deporterade barn ska kunna komma hem och för att de ansvariga ska ställas till svars. Vi är tydliga med att Ryssland måste upphöra med dessa helt fruktansvärda brott.

Jag nämnde i mitt interpellationssvar hur vi arbetar tillsammans med olika länder, och jag är väldigt glad för att det inte bara i Sveriges riksdag utan också över hela världen finns ett så oerhört starkt engagemang för detta. Jag tror att vi hela tiden kommer att behöva finna nya vägar och anpassa dem utifrån hur kriget utvecklar sig för att kunna fortsätta att stötta Ukraina i att få tillbaka sina barn.

Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen vidtagit för att de kidnappade barnen ska kunna återvända till Ukraina. Hon har även ställt frågan om vilket stöd vi ger till organisationer som arbetar med att dokumentera och utreda brott mot barn i krig, liksom vilket stöd som ges till rehabilitering med anledning av de kidnappade barnen.

Rysslands deportation och tvångsförflyttning av ukrainska barn är ett av flera exempel på Rysslands brutala krigföring. Olaglig deportation och tvångsförflyttning av civila utgör krigsförbrytelser och kan även utgöra brott mot mänskligheten.

Sverige ger politiskt och finansiellt stöd till Ukrainas arbete för att deporterade och tvångsförflyttade ukrainska barn ska få återvända hem.

Sverige ingår, tillsammans med ett fyrtiotal andra länder, i en koalition för att föra tillbaka deporterade och tvångsförflyttade barn till deras familjer. Koalitionen lanserades av Ukraina och Kanada i februari 2024. Koalitionen koordinerar mellan Ukraina och partnerländer i kommunikation om barnens situation samt bidrar till att barnen ska kunna återförenas med sina familjer.

Sverige stöder även organisationer som Rädda Barnen, Unicef och Internationella Rödakorskommittén (ICRC), som bistår i arbetet att identifiera och föra tillbaka barn som deporterats eller tvångsförflyttats.

Regeringen välkomnar Ukrainas intensifierade ansträngningar för att utveckla ett system för rehabilitering och återintegrering av dessa barn, och Sverige har också ett bredare stöd till Ukrainas pågående reformer för att bygga inkluderande, integrerade och motståndskraftiga barnskyddssystem.

Sverige ger också stöd som förbättrar tillgången till psykosociala insatser för barn, genom bland annat Rädda Barnen, ICRC, ukrainska Röda Korset och ukrainska civilsamhällesorganisationer. Sverige ger även stöd till en förbättrad ukrainsk traumabearbetning hos barn genom Barnafrid vid Linköpings universitet.

Sverige arbetar aktivt för ansvarsutkrävande för de brott som begås genom och under Rysslands aggression mot Ukraina. Detta görs bland annat genom stöd till Internationella brottsmålsdomstolen, som i mars 2023 utfärdade en arresteringsorder mot president Putin samt Rysslands barnrättskommissionär Lvova-Belova med anledning av olaglig deportation och tvångsförflyttning av barn. Detta är ett viktigt steg för ansvarsutkrävande.

Arresteringsorderna innebär att myndigheterna hos de 125 stadgeparterna till Romstadgan, som är Internationella brottsmålsdomstolens grunddokument, är skyldiga att gripa Putin och Lvova-Belova om de befinner sig på stadgeparternas territorium. Sverige har även sekonderat svenska åklagare och utredare till domstolen.

Utöver detta stöder Sverige ansvarsutkrävande genom FN, EU och OSSE samt genom ett antal civilsamhällesorganisationer. Stödet går bland annat till ukrainska civilsamhällesorganisationer som dokumenterar krigsförbrytelser, som exempelvis Docudays. Sverige deltar även i en kärngrupp av länder som arbetar för att tillsammans med Ukraina inrätta en tribunal med jurisdiktion över aggressionsbrottet.

Herr talman! Regeringen anser att det är av yttersta vikt att demokratiska och fria val garanteras för alla medborgare, oavsett bakgrund eller grupptillhörighet. Alla människor ska ha samma rätt att uttrycka sina åsikter, påverka samhällsdebatten och bilda opinion. En regering ska aldrig ha rätt att avsätta politiskt valda företrädare i något land.

För att säkerställa att utvecklingen går i rätt riktning i Turkiet arbetar regeringen aktivt multilateralt inom EU, i FN:s råd för mänskliga rättigheter samt i våra bilaterala kontakter. Utlandsmyndigheterna agerar även lokalt på plats för att främja demokratier.

Sverige och det internationella samfundet följer naturligtvis noga utvecklingen i Turkiet, och det är av största vikt att Sverige och EU fortsätter att tydligt påpeka för Turkiet att vi har högt ställda förväntningar på ett land som trots allt är kandidatland till EU.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag delar Lotta Johnsson Fornarves oro. Regeringen ser med mycket stort allvar på utvecklingen i Turkiet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, och det är välkänt att det finns betydande brister i Turkiet inom detta område.

Senast i oktober besvarade jag en skriftlig fråga från en annan ledamot om inskränkningen av kurdernas rättigheter i Turkiet, och i EUkommissionens landrapport från oktober beskrivs situationen för minoriteter i Turkiet, inklusive kurder. Rapporten lyfter fram förekomsten av hatbrott, en alltmer fientlig retorik och övervåld från polisens sida mot minoriteter. Dessutom inskränks kurdiska kulturella rättigheter, och ett stort antal kurdiska kulturevenemang har förbjudits.

Sverige välkomnar initiativ för att återuppta en dialog mellan den turkiska staten och den kurdiska minoriteten, och vi fortsätter att uppmana Turkiet att leva upp till åtaganden när det gäller minoriteters rättigheter.

Precis som Turkiet är Sverige medlem i Europarådet. Regeringen stöder Europarådets krav på att Turkiet ska verkställa Europadomstolens domar och frige oppositionsledaren Selahattin Demirtas och människorättsförsvararen Osman Kavala. Det är allvarligt att Turkiet ännu inte har gjort det i de aktuella fallen.

Vikten av att respektera Europadomstolens domar är något som Sverige tillsammans med andra medlemmar återkommande understryker vid möten i Europarådet. Vi framför dessa budskap inte bara multilateralt utan även i våra bilaterala kontakter med Turkiet.

Sida och våra utlandsmyndigheter på plats i Turkiet arbetar för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Sverige bidrar genom ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul aktivt i arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet.

Herr talman! I EUkommissionens årliga landrapport om utvidgningen den 31 oktober uppmärksammas de frågor som Lotta Johnsson Fornarve tar upp i sin interpellation.

I rådslutsatser från EUministrarnas möte den 17 december upprepade vi i rådet vår djupa oro över utvecklingen i Turkiet. Bland annat påpekades att det presidentstyre som författningen stipulerar har försvagat det turkiska parlamentets övervakande funktion. Det saknas också tillräckliga verktyg för att granska och ställa regeringen till svars. Dessutom har den turkiska regeringens avsättande av valda borgmästare försvagat den lokala demokratin. Sverige delar EUkommissionens bedömning. Det är tydligt att EU:s relationer med Turkiet har flera hinder att överkomma.

Lokalvalen 2024 innebar betydande framgångar för oppositionen. Enligt den slutliga valobservationsrapporten från Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter var valen välorganiserade med ett brett utbud av politiska alternativ och ett starkt medborgerligt engagemang.

I början av november grep och avsatte turkisk polis en borgmästare från en större kommun i Istanbul som styrdes av oppositionspartiet CHP. Från officiellt håll framfördes misstankar om samröre med PKK och anklagelser om påstådda terrorbrott. Detta har gett upphov till omfattande inrikes kritik om att gripandet är politiskt motiverat. Flera andra borgmästare, bland annat i områden som styrs av det prokurdiska DEM-partiet, har avsatts på liknande sätt och ersatts av regeringsföreträdare.

Att oppositionella borgmästare avsätts utgör en allvarlig källa till oro och innebär att folkviljan inte respekteras. Det undergräver också den lokala demokratin. Sverige förväntar sig att ett EUkandidatland värnar demokratiska processer och respekterar valresultat.

Precis som interpellanten beskriver har Amnesty International och Human Rights Watch starkt kritiserat avsättandet av borgmästare. Det är av största vikt att det internationella samfundet reagerar, och för Sverige är det självklart att försvara det demokratiska systemet liksom kurders och andra minoriteters rättigheter i Turkiet. Regeringen kommer att fortsätta stå upp för detta i bilaterala relationer, i samtal med turkiska företrädare och genom arbete inom EU, FN och Europarådet. Det är klart att det nu när vi också är partner i Nato finns ytterligare forum för att diskutera dessa frågor.

Avslutningsvis vill jag säga att jag förstår att Lotta Johnsson Fornarve inte var nöjd med svaret på interpellationen, eftersom hon inte heller lyssnade när jag framförde det.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag kommer att framföra kritik mot avsättandet av de demokratiskt valda borgmästarna till Turkiets ambassadör i Sverige och på vilka andra sätt jag kommer att uppmärksamma och kritisera de brott mot demokratin och de mänskliga rättigheterna som sker i Turkiet. Hon har även frågat på vilket sätt jag kommer att uppmärksamma kurdernas särskilt utsatta situation i dagens Turkiet.

Regeringen fortsätter att verka för en demokratisk utveckling i Turkiet och för att mänskliga rättigheter ska respekteras fullt ut. Det handlar inte minst om att verka för att stärka förutsättningarna för människorättsförsvarare, journalister, hbtqi-personer, minoritetsgrupper och politiker, inklusive kvinnor och unga i politiskt beslutsfattande. Regeringen verkar också för att säkerställa rätten till fria och rättvisa val samt för att stärka den grundläggande rätten till opinionsbildning, utan hot eller förtryck.

Sverige spelar en aktiv roll i EU och andra internationella forum för att uppmuntra Turkiet till utveckling i en mer demokratisk riktning. I ett EUgemensamt uttalande i FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars förra året uttrycktes vår oro över den negativa utvecklingen i landet. Tillsammans med EU har vi pekat på tillbakagången för demokratin och rättsstatsprinciperna i Turkiet.