Maria Malmer Stenergard

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig vilka konkreta utrikespolitiska initiativ, åtgärder eller prioriteringar som jag under 2025 avser att genomföra eller redan har genomfört kopplat till löftet om att jämställdhet särskilt ska märkas i utrikespolitiken under året. Linnéa Wickman har även frågat vilka resultat regeringens prioriteringar kopplat till jämställdhet inom utrikespolitiken hittills har givit under 2025, hur Sverige långsiktigt avser att bidra till UN Womens arbete samt vilka konsekvenser jag bedömer att ett minskat svenskt engagemang och ekonomiskt stöd efter 2025 skulle få för vår internationella trovärdighet på jämställdhetsområdet. Slutligen har Linnéa Wickman frågat om regeringen avser att omvärdera beslutet att avskaffa den feministiska utrikespolitiken.

Sedan regeringen tillträdde har vi varit glasklara med att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde. I en alltmer turbulent omvärld fortsätter min regering att stå upp för den regelbaserade världsordningen och för alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Som utrikesminister är det en självklarhet för mig att inkludera jämställdhet i mina bilaterala och multilaterala samtal.

Vi är inne i årets fjärde månad, och det är lite för tidigt att summera resultatet av regeringens politik på jämställdhetsområdet. Självklart kommer resultaten att följas upp, som all annan politik på olika områden.

Vad jag kan säga är att Sverige deltog med en stor delegation vid FN:s kvinnokommission i New York i mars. Vi medverkade med en bred uppsättning svenska aktörer, även från civilsamhället, som alla på olika sätt bidrar till det värdefulla arbetet för jämställdhet. I år uppmärksammades 30-årsjubileet för Pekingdeklarationen.

Sverige har även varit en del av EU:s förhandlingsteam, och vi deltog aktivt i långa förhandlingar för att stå upp mot det ökade motståndet mot jämställdhetsfrågor. Trots detta motstånd lyckades kvinnokommissionen, tack vare det hårda arbetet av EU och likasinnade, anta en av de mest framåtlutade politiska deklarationerna någonsin. Detta är resultat, i mina ögon.

För första gången har Sverige tagit sig an ordförandeuppdraget i styrelsen för FN:s organisation för jämställdhet och kvinnor, UN Women. Rollen som ordförande ger en unik inblick, synlighet, kontaktytor och möjlighet till strategisk påverkan av UN Women under en kritisk period för jämställdhet i världen. Vårt engagemang nu kommer att få efterverkningar under flera år framöver eftersom UN Women under våren formulerar en ny strategisk plan som bestämmer inriktningen för åren 2026–2029.

En av regeringens prioriteringar för ordförandeskapet i UN Women är kvinnors ekonomiska egenmakt. Som ett led i detta gav regeringen tidigare i år ett uppdrag till Sida att arbeta med kvinnors ekonomiska egenmakt inom ramen för UN Women-initiativet Generation Equality.

Vi lever just nu i en tid då jämställdheten globalt är på tillbakagång. Auktoritära krafter vill montera ned decennier av framsteg för kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter. I en tid som denna är det inte läge att fokusera på att sätta etiketter på vår utrikespolitik – det är innehållet som räknas. Nu är i stället tiden att försöka motverka frontalangreppen på våra grundläggande värderingar och på de mänskliga rättigheterna. För mig är det en självklarhet att fortsätta driva en sådan utrikespolitik.

Fru talman! Jag är inte helt säker på att en fråga om silon i Frihamnen kan anses vara en allmänpolitisk fråga. Däremot väcker Jytte Guteland en otroligt viktig fråga utifrån ett något större perspektiv, det vill säga om vår beredskap när det gäller livsmedelsförsörjning.

Är det någonting jag tror har framgått tydligt är det att vi från regeringens sida tar just beredskapsfrågorna på allra största allvar. Jag vet att detta är någonting som statsrådet Peter Kullgren jobbar mycket intensivt med, men det ligger naturligtvis också mycket nära det intensiva arbete som förs av vår minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin. Jag är övertygad om att de ser fram emot att diskutera silon i Frihamnen med Jytte Guteland.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Jörgen Berglund, för frågan!

Vi ser oerhört allvarligt på den bristande säkerhet som råder för humanitär personal i Gaza och på den förfärliga händelsen då 15 hjälparbetare och räddningspersonal dödades. Det är naturligtvis attacker som Sverige fördömer.

Vi har varit väldigt tydliga gentemot Israel om att säkerheten för hjälparbetare har varit undermålig och måste säkerställas. Vi noterar att Israel har genomfört sin utredning och att konsekvenserna har blivit att en befälhavare har avskedats.

Alla parter i en väpnad konflikt har enligt internationell humanitär rätt en skyldighet att utreda om sådana överträdelser har ägt rum och att se till att ansvariga ställs till svars. Sverige kommer i detta läge då folkrätten faktiskt utmanas att mycket tydligt stå upp för den, inklusive den humanitära rätten, och säkerställa att den respekteras. I det ingår naturligtvis också stöd till våra viktiga internationella domstolar, såsom ICC.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Lars Püss, för den mycket angelägna frågan!

Det är en riktigt dålig politik som vi nu ser från amerikansk sida – en protektionistisk handelspolitik som bara leder till att alla blir fattigare. Vi vill ju handla friare med USA men också med resten av världen.

Nu är jag glad över att det finns utrymme för förhandlingar från EU:s sida. Det är EU som sköter detta, men vi har en tydlig roll i förhandlingarna inom EU och i att man får möjlighet att förhandla med USA. Vår målsättning är naturligtvis att vi ska ha så få och låga tullar som möjligt.

Om jag ska försöka vara lite positiv kan jag säga att jag nu ser en möjlighet till ökad hastighet i förhandlingarna med andra länder runt om i världen, där Mercosur, Mexiko, Australien och kanske också Indien kan vilja sluta frihandelsavtal. Nu tycker jag att vi ska se till att det också blir så.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Nima Gholam Ali Pour, för frågan!

Som jag sa tidigare har ett antal svenskar fått tillstånd av lokala myndigheter att lämna Gaza vid gränsövergången Kerem Shalom för vidare resa till Sverige via Jordanien. Den 16 april kunde mycket riktigt 20 svenskar lämna Gaza. Det var en fortsättning på det konsulära arbete som har pågått sedan Hamas attacker mot Israel i oktober 2023. Det genomfördes i nära samarbete mellan våra utlandsmyndigheter, polisen och Migrationsverket.

Jag vill vara väldigt tydlig med att det görs en mycket noggrann kontroll av vilka som lämnar Gaza för Sverige. En liknande insats genomfördes den 12 mars, då sex personer lämnade Gaza.

Precis som Nima Gholam Ali Pour säger vilar det ett enormt ansvar på enskilda att inte resa till Gaza när det finns och länge har funnits en så tydlig avrådan emot det. Man kan inte räkna med hjälp, heller inte ekonomisk hjälp, utan man ska följa vår avrådan.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för den mycket angelägna frågan!

Det var verkligen en fruktansvärd attack, som omvärlden också har fördömt. Det instämmer vi naturligtvis i.

Att bekämpa terrorismen står mycket högt på regeringens dagordning. Det är ett arbete som bedrivs delvis på Justitiedepartementet, under Gunnar Strömmers ledning. Där genomför vi en rad lagändringar för att inte minst polisen ska få effektivare verktyg för att komma åt den här brottsligheten.

Detta är också en helt central del i vårt internationella samarbete, för det handlar om organisationer som rör sig över gränser. Där är samarbetet och, inte minst, informationsutbytet med andra länder helt avgörande för att vi ska kunna bekämpa dem på ett effektivt sätt. Det står ständigt på dagordningen när jag träffar mina kollegor.

(Applåder)

Fru talman! Medskåning kan vara ett av de vackraste ord jag någonsin har hört.

Det är en frihetsreform, och jag är väldigt glad att riksdagen i går röstade igenom den. Detta var inte något som Centerpartiet lyckades få igenom i sitt tidigare samarbete, så det är ändå ett mycket stort steg framåt som vi är väldigt glada för.

Den 1 juni får småskaliga producenter i Sverige sälja sina drycker – både vin, öl, sprit och andra jästa drycker – direkt till besökare. Sedan omgärdas det av en rad bestämmelser. Som jag sa i ett tidigare inlägg är det nu mycket upp till kommunerna att se till att det blir en ändamålsenlig tillämpning av bestämmelserna så att det inte blir alltför byråkratiskt.

Jag oroas som sagt över att Socialdemokraterna i Stockholm vill förbjuda försäljningen på söndagar, men låt oss se hur frihetsreformen faller ut och om vi i framtiden får anledning att ytterligare närma oss Europa.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Markus Kauppinen, för frågan!

Jag har redogjort för detta tidigare här i kammaren. Arbetet går nu in i ett lite annat skede, och vi får också mer information om vad som enligt Turkiet faktiskt läggs Joakim Medin till last. Det gör att vi får en annan insyn och kanske en annan möjlighet att agera.

Jag har förklarat att det är svårt att här redogöra för exakt vad regeringen gör på grund av sekretesskäl men också på grund av hur känsligt ärendet är. Jag vill dock försäkra kammaren om att vi gör allt vi kan i varje givet läge. Vi agerar på en rad olika nivåer för att säkerställa att vi så fort som möjligt når vårt mål, och det är att Joakim Medin ska få komma hem till sin fru.

Fru talman! Det är med stor glädje och också stolthet som vi äntligen har fått igenom den här reformen. Det är väldigt glädjande att riksdagen ställde sig bakom den i går. Efter årtionden av utredningar, politisk tröghet och nej-sägande har regeringen nu levererat. Men vi är inte i mål än, vilket Angelica Lundberg även antydde, för nu ankommer det på kommunerna att ta sitt ansvar. Kommunerna behöver fatta beslut om avgifter, förbereda tillståndsprocessen och se till att företagen mycket snabbt kan komma igång.

Det har redan, precis som Angelica Lundberg sa, kommit mycket oroväckande signaler från Stockholm, som vill förbjuda försäljning på söndagar. Det sätter naturligtvis bara stopp för friheten och företagsamheten i storstadsregionen. Nu behöver vi se till att reformen får genomslag i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Ann-Sofie Alm, för den väldigt viktiga frågan!

Det är som bekant en otroligt svår situation i Gaza. Det är också mycket, mycket svårt för Sverige att bistå dem som befinner sig i Gaza. Vi har sedan mer än tio år tillbaka en reseavrådan när det gäller alla resor dit. Ett mycket stort ansvar vilar på den enskilde som i strid med den avrådan väljer att ändå resa till Gaza.

Generellt sett är det lokala myndigheter som fattar beslut om vem som tillåts lämna Gaza. Exakt hur den bedömningen görs är svårt att redogöra för. Vi försöker naturligtvis vara behjälpliga i den mån vi kan, men det är som sagt mycket, mycket svårt.

Om man får möjlighet att lämna Gaza ska man göra det. När svenska myndigheter står beredda att hjälpa till ska man ta den hjälpen. Det är min absoluta uppfattning. Allt annat är faktiskt oansvarigt, särskilt när det handlar om barn.

Fru talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan!

Vi är av uppfattningen att vi har större möjligheter till dialog och att påverka när vi också har samarbete och handel med Israel. Det har jag förklarat flera gånger i den här kammaren, också för Jacob Risberg.

Jag har nyligen varit på resa till bland annat Israel och då haft ett bilateralt möte med min motpart och varit väldigt tydlig med att Israel har en skyldighet att säkerställa humanitärt tillträde till Gaza, där situationen är oerhört svår.

Vi har också avgörande från Internationella domstolen som säger att Israel måste göra mer för att skydda den civila befolkningen, och det är någonting som vi tar fasta på i dialogen med Israel. Det är en otroligt svår situation vi ser. Gisslan måste släppas. Vi måste få till en varaktig vapenvila.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för att du lyfter den här otroligt viktiga frågan!

Det är alltid oerhört allvarligt när journalister grips för sin journalistiska gärning, oavsett var i världen det sker. Arbetet för att få dem som Håkan Svenneling nämnde fria pågår med oförminskad styrka. Men det är klart att det inte är något lätt arbete, och varje fall är unikt. Regeringen kan, av förklarliga skäl, inte heller berätta om allt som den gör. Även jag tycker ibland att det är väldigt frustrerande. Men jag kan försäkra Håkan Svenneling och riksdagen om att vi verkligen, i varje enskilt läge, gör allt vi kan för att nå resultat så fort vi kan.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Leonid Yurkovskiy, för denna otroligt viktiga fråga!

Detta är någonting som har stått högst upp på regeringens dagordning sedan vi tillträdde. Vi ser tyvärr hur den grova organiserade kriminaliteten också har trängt in på djupet inom våra välfärdsområden. Vi har arbetat intensivt med denna fråga sedan vi tillträdde, men det är ett digert arbete. Det handlar om alltifrån informationsdelning mellan myndigheter till att bryta sekretess. Ofta finns det ju information, men den kommer inte rätt person till del för att vi på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa denna brottslighet.

Men vi gör mycket. Vi ökar kontrollerna. Vi anställer i detta nu fler på Försäkringskassans kontrollenhet. Vi har också precis nyligen tillsatt en utredning för att komma åt just välfärdsbrott inom personlig assistans.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig avslutningsvis lyfta Sveriges bredare engagemang i de här frågorna, för vi har faktiskt redan gjort det som Daniel Vencu Velasquez Castro efterfrågar. I januari presenterade regeringen en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Den heter Stolt och trygg, och den syftar till att ytterligare förstärka arbetet på området genom att konsolidera, komplettera och kraftsamla. Här ingår förstås även regeringens internationella arbete med dessa frågor.

Av programmet framgår också att medlemsstaterna – på EU-nivå – utbyter kunskap och utarbetar metodstöd inom en grupp inrättad för just det under kommissionens högnivågrupp för icke-diskriminering, jämlikhet och mångfald. Det var en fråga som kom upp i ett tidigare inlägg.

Vi kommer naturligtvis även fortsättningsvis att ta alla tillfällen i akt att stå upp för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter i Sverige, i Ungern, runt om i EU och på andra ställen i världen. Men det är också så, som statsministern uttryckte det för ett tag sedan, att Ungern just nu inte gör många rätt, inte heller på det här området. Man rör sig allt längre bort från det frihetliga Europa, och det kan jag verkligen bara beklaga.

Jag kan inte i dag svara på om någon från regeringen kommer att delta i prideparaden i Budapest i juni.

Jag plockar upp den här budkavlen och ser vad vi kan göra med det förslaget.

Med detta vill jag tacka för en otroligt viktig debatt. På återseende!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Hbtqi-personers rättigheter är en prioriterad fråga för regeringen. Sverige är också en av de största biståndsgivarna till stöd för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Europeiska kommissionen har till uppgift att säkerställa efterlevnaden av EU:s gemensamma värderingar. Sverige stöder kommissionen fullt ut i detta viktiga arbete. Vi arbetar aktivt inom EU för att alla medlemsländer ska respektera EU:s gemensamma värden och EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna.

Som jag nämnt tidigare har Sverige tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerat till stöd för Europeiska kommissionen i talan mot Ungern gällande Ungerns så kallade barnskyddsslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer. Nu inväntar vi EU-domstolens dom i denna fråga.

Det har kommit flera frågor här om vad andra partier står för. Jag är här som företrädare för regeringen och kan bara svara på var regeringen står. Det råder inga som helst tvivel om var regeringen står. Vi står upp för hbtqi-personers rättigheter. Och det var inte en socialdemokratisk statsminister som var den första att gå i ett pridetåg – det var Fredrik Reinfeldt. Det var inte heller en socialdemokratisk statsminister som såg till att det för första gången hissades en prideflagga på Sagerska palatset. Det var Ulf Kristersson, och det är jag väldigt stolt över.

Den svenska regeringen står upp för individens frihet och rättighet att få vara den man vill och älska vem man vill. Detta är ingenting som vi kompromissar med eller kommer att kompromissa med. Jag är också väldigt glad över att det finns en så stor uppslutning bakom de här frågorna i riksdagens kammare.

Fru ålderspresident! Inledningsvis vill jag tacka interpellanterna för engagemanget i den här frågan, som är otroligt viktig. Det är andra gången på kort tid som jag är här i kammaren för att debattera samma ämne. Det är tydligt att detta är en fråga som berör många. Det är jag glad för, och vi måste verkligen se till att fortsätta att hålla dessa frågor högt på dagordningen.

Sverige betraktas ofta som föregångare i frågor om mänskliga rättigheter och har en viktig roll att spela på den internationella arenan. Vi måste inte bara arbeta för fortsatt förbättring av situationen för hbtqi-personer i vårt eget land utan också stödja och inspirera andra länder att följa efter.

Det är helt uppenbart när man ser på utvecklingen i Ungern men också runt om i världen att vi aldrig kan ta vinster och segrar på det här området för givna, utan de måste vinnas om och om igen. Situationen för hbtqi-personer i Ungern väcker med rätta mycket starka känslor runt om i Europa, och med den nya lagstiftningen försämras situationen ytterligare.

Att på detta sätt inskränka såväl hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som mötes- och yttrandefriheten är förstås mycket allvarligt oavsett var i världen det sker, men i EU har vi högt ställda krav på medlemsländerna som de förväntas leva upp till. Det handlar om mänskliga rättigheter som garanteras i bland annat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i Europakonventionen. Ungern, liksom alla EU:s medlemsstater, är skyldigt att garantera dessa rättigheter.

Sverige har, både genom diplomatiska kanaler och i offentliga uttalanden, inklusive i Europarådet, sällat sig till de gemensamma uttalanden där Ungern kritiseras för beslutet att i praktiken förbjuda pride. Jag och flera regeringskollegor har också offentligt uttryckt vår oro över situationen.

Sverige har en mycket tydlig hållning, och jag är glad över att det finns en bred uppslutning bakom den. Vi är starka i vårt stöd för mänskliga rättigheter, oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, och detta kommer vi att fortsätta med.

Apropå Daniel Vencu Velasquez Castros fråga fokuserade jag i svaret på vad vi gör för att stoppa den utveckling vi ser i Ungern, och därmed, som jag uppfattar det, stöttar vi också hbtqi-rörelsen i Ungern, bland annat genom att intervenera i det mål som jag nämnde. Men det är klart att vi också har ett mycket stort internationellt engagemang i dessa frågor.

Jag har under flera olika resor träffat personer som på olika sätt får stöd för att driva hbtqi-personers rättigheter, ofta genom mindre organisationer i respektive land. Detta är något som jag tycker är fortsatt oerhört prioriterat, men det är framför allt min kollega, handels- och biståndsministern, som ansvarar för det.

Det kom också en fråga om huruvida det sker en analys av hur vi ska kunna kompensera för det bortfall som sker nu när USA mycket drastiskt lägger om sitt stöd genom USAID. Det sker en sådan analys. Det är klart att det inte är möjligt för Sverige att täcka upp, men vi kommer att försöka samordna och göra vårt allra bästa.

Vi är oroliga på det här området, och vi är också oroliga när det gäller exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa. Vi kommer att återkomma med mer besked i frågan.