Fru talman! Detta är mitt första anförande som ny riksdagsledamot. Det värmer mig lite extra att få hålla detta jungfrutal vigt till den kanske främsta investeringen för framtiden. Det handlar om skolan och skolans roll för att bekämpa barns och ungas psykiska ohälsa och om satsningar på elevhälsan.
När skolan fungerar som bäst går barnet dit på morgonen med hopp i bröstet och får stödet för att kunna förstå, studieron att kunna lära och vännerna att kunna utvecklas med.
Efter att klockan ringt ut ska de hoppfullt kunna gå hem till föräldrarna och kring middagsbordet berätta om alla de drömmar de har för framtiden. De kanske vill bli polis, ingenjör, läkare eller kanske till och med själv lärare.
Det är dessvärre en verklighet som är långt ifrån den som alla barn där ute som spenderar majoriteten av sina dagar i skolans korridorer kan relatera till. Många har i stället för hoppet i bröstet en klump i magen och hjälpen alltför långt bort. Då har vi som politiker misslyckats. Svensk elevhälsa behöver verkligen en nystart.
Alltför ofta när jag är ute på skolor och pratar med barn och unga berättar de att när de har vänt sig till elevhälsan och sökt en vuxens hjälpande hand har de mötts av en stängd dörr med en post-it-lapp där det står något i stil med: Vänligen återkom en annan dag, är borta på konferens.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattUtbildning och forskning
I april förra året konstaterades att en skolläkare i genomsnitt hade hand om 9 400 elever. På varje skolpsykolog gick det 1 200 elever trots att riktmärket var högst 500. Det är så trots att vi vet att psykisk ohälsa bland barn och unga inte kan vänta.
Jag är övertygad om att det inte blir lättare att fokusera på eftermiddagens svensklektion om man mådde dåligt under förmiddagens mattelektion och inte haft någon att prata med om det.
År 2017 hade var tredje grundskola och varannan gymnasieskola fått påpekanden från Skolinspektionen om bristande elevhälsa trots att vi vet att psykisk ohälsa bland barn och unga växer.
Vi vet att ungdomens år aldrig kommer tillbaka. Sveriges barn och unga förtjänar bättre än en stängd dörr den dagen de behöver hjälp för att kunna leva och inte bara överleva de åren. Därför blev jag glad när jag tog del av de förslag som följde med såväl Tidöavtalet som regeringsförklaringen.
Det handlar om stärkta insatser för ökad studiero i klassrummet. Det handlar om en elevhälsogaranti som garanterar tillgänglig kurator varje dag på skolan. Det handlar om samverkansavtal mellan skola och sjukvård för att minska risken för att barn faller mellan stolarna.
Men det handlar också om rektorers förtydligade ansvar för att upprätthålla tryggheten i skolan och ökade befogenheter att flytta på de elever som inte kan respektera sina klasskamrater. För det ska alltid vara mobbaren och inte den mobbade som tvingas byta skola.
Fru talman! Skolan ska vara en framtidsplats. Det ska vara en plats där unga får stödet för att förstå, studieron för att kunna lära, och kamraterna att kunna utvecklas med. Men då måste skolan börja att vara en trygg plats. Tröskeln till att få hjälp långa, tuffa dagar måste också vara låg.
De kommande åren måste bli en nystart för elevhälsan och för barns och ungas psykiska hälsa.
(Applåder)
