Rebecka Le Moine

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka ledamoten för ett väldigt fint inlägg om vurmen för naturen och skogen. Jag är övertygad om att vi båda delar kärleken till skogen och naturen.

Jag måste också välkomna det engagemang som jag ser från andra ledamöter och partier. Jag kommer att komma ihåg det väl till nästa gång man kanske behöver samarbeta och lägga pengar på en ökad naturvårdsbudget.

Som vi varit inne på har vi tyvärr sett väldigt stora nedskärningar från den här regeringen, i stor kontrast till det som nu förs fram. Vad gäller de invasiva arterna skulle man kunna kalla det förlorade år för naturvården.

Vi har också gång efter annan sett utredningar och utspel som inte pekar i samma riktning som det ledamoten Kopparklint här redogör för. Jag beklagar detta, men jag ska också ha tilltro till framtiden, särskilt nu när man ändå hör att det finns någon typ av samsyn i de här frågorna.

Det som jag skulle vilja fråga ledamoten är hur hon ser på att använda andra pusselbitar för att få till stånd skydd av den skog och den värdefulla natur som vi gemensamt här i riksdagen beslutat att åta oss att skydda. Hur ser ledamoten till exempel på att från staten se till att få kunskap om var de mest värdefulla skogarna finns? Hur ser ledamoten på att ha alternativa ersättningsformer för att snabbt kunna garantera ersättning till de markägare som vill skydda sin värdefulla skog? Hur ser ledamoten på att staten skulle kunna vara behjälplig i att skydda skog? Det blir väldigt mycket mer effektivt både ekonomiskt och tidsmässigt om staten kan vara med och bidra.

Fru talman! Det här inlägget tillhör den pågående debatten, där ganska många delar av miljöpolitiken har tagits upp. Inte minst kom vi in på energipolitiken, där också flera ledamöter, inte minst från Kristdemokraterna, hänvisade till fysikens lagar.

Övergripande miljöfrågor

Därför vill jag ta tillfället i akt och påminna om termodynamikens första huvudsats: Energi kan inte förintas eller nyskapas; den kan endast omvandlas mellan olika energiformer. Detta kallas också för energiprincipen.

När KD hävdar att vi ska ha mer av allt är det därför bara önsketänkande och hittepå. Det har inte någonting med fysikens lagar att göra. Visst kan man vilja ha mer av allt i all oändlighet, och att lova runt och hålla tunt är något som Kristdemokraterna gjort sig kända för just inom energiområdet.

För det andra, fru talman, finns i detta betänkande en del om torven, något som har debatterats från Sverigedemokraternas perspektiv.

Vi från Miljöpartiet har en helt annan syn på det här och har lagt fram förslag om att förbjuda öppnandet av nya torvtäkter. Siffror och fakta visar hur extremt bra våtmarker är för miljön både utifrån klimatet och den biologiska mångfalden jämfört med hur extremt skadligt det är med torvtäkt, och därför är detta en självklarhet.

Vad gäller biologisk mångfald är hela 800 rödlistade arter beroende av våtmarker. Om vi pratar om effektiv klimatpolitik, vilket den här regeringen ofta gör, ska vi känna till att uttorkade och utdikade våtmarker står för 11,6 miljoner ton koldioxid varje år. Det motsvarar 25 procent av Sveriges territoriella utsläpp, fru talman. Dessa marker släpper alltså ut mer än hela Sveriges samlade personbilstrafik.

Efter att ha tittat på dessa siffror kan det kännas ganska självklart att se över etableringen och helt enkelt fasa ut torvtäkter och stimulera alternativ för dem som odlar.

Fru talman! Jag vill också stanna upp lite grann vid Århuskonventionen. Det här är en viktig konvention som även den fick attacker från Moderaternas och Kristdemokraternas ledamöter. De ifrågasätter om det är rimligt att personer som tillhör en viss miljöorganisation ska kunna överklaga eller ha åsikter vad gäller jakt eller kalhyggen där personen själv inte bor.

Jag skulle vilja säga två saker om detta. För det första har Sverige nyligen fått kraftig kritik från FN och FN:s särskilda rapportör för miljökämpar, som precis har varit i Sverige för att påminna Sveriges regering om vikten av aktivism i ett demokratiskt samhälle.

För det andra, fru talman, skulle jag vilja ställa en fråga och lyfta fram en aspekt: Hur ska den lokala förankringen gälla för dem som jagar eller bedriver kalhyggen? I dag kan man ju vara en Stockholmsbaserad riskkapitalist och köpa fastighet efter fastighet. Man kan också bo i Stockholm och ställa upp i jakten på lodjur, vilket sker just nu.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

När nu EU ska ta på sig ledarrollen och göra sig mer oberoende av andra stormakter är det också viktigt att göra EU mer resilient på en rad olika områden. Det gäller livsmedel, energi, mineral och mediciner. Det gäller att få till en hållbar infrastruktur och en robust välfärd och att fortsätta ett aktivt arbete för klimatanpassning och restaurering av skadad natur.

Mot bakgrund av alla dessa aspekter undrar jag hur regeringen vill verka för att stärka försvaret utan att urholka välfärden eller miljöarbetet.

Fru talman! Även vi från Miljöpartiet vill börja med att understryka det fulla stödet för Ukraina och önska fortsatt lycka till i att hitta enighet på EU-nivå.

Nu har mycket redan tagits upp av föregående talare, men från Miljöpartiets sida brukar vi föra fram det faktum att EU faktiskt har finansierat Rysslands krig genom att fortsätta importen av fossil energi. Man har gett mer pengar den vägen än vad man har kunnat stötta Ukraina med. Det är en stor skam. Min första fråga till statsministern är: Är detta ett område där diskussionerna under det senaste mötet har rört på sig, också med tanke på hur omvärlden har förändrats?

En annan sak vi brukar ta upp är skuggflottan. Hur ser det ut kring enighet där? Om det finns något nytt vore det intressant att få höra det.

Jag vill också understryka vikten av att vi kan komma åt de frysta ryska tillgångarna.

I detta turbulenta läge där Trump mer eller mindre mobbar Zelenskyj öppet inför medierna, påstår att Zelenskyj är en diktator och förhandlar med Ryssland över huvudet på honom står det väldigt tydligt att EU behöver samla sig och visa än större ledarskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Någonting som oroar mig är talet om att man i EU skulle behöva bygga fler kärnvapen, alltså massförstörelsevapen. Vad är regeringens syn på att inom EU bygga fler kärnvapen? Och kopplat till det inom försvarsfrågan: Hur ser statsministern på att utveckla en europeisk försvarsindustri och på så sätt kunna minska beroendet av USA?

Herr talman! Min fråga går till utrikesministern, och den handlar om det globala havsavtalet. Det handlar alltså om ett globalt havsavtal som skulle innebära en stor vinst för både klimatet och den marina biologiska mångfalden. Här har Sveriges regeringar, även nuvarande regering, tidigare drivit på avtalet och utlovat att Sverige tillsammans med EU och dess medlemsländer kommer att arbeta för att snabbt ratificera avtalet så att det kan träda i kraft så fort som möjligt.

Hittills har 17 länder ratificerat FN:s havsavtal, och fler länder är på gång innan nästa möte äger rum i juni – däribland samtliga nordiska grannländer, men av någon anledning ännu inte Sverige. Kommer Sverige att vara det enda nordiska land som inte har ratificerat havsavtalet till FN:s möte i juni?

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern och är på samma tema, nämligen strandskyddet. Regeringen har ju nu aviserat att man ska ta bort strandskyddet. Gränsen har dragits vid två meter för vattendrag och ett hektar för sjöar. Detta innebär att man auktionerar bort allemansrätten för att gynna ett fåtal kapitalstarka på allmänhetens bekostnad.

Det är så att kantzoner längs sjöar och vattendrag oavsett storlek är mycket artrika. De är mer artrika än omkringliggande landskap. I Sverige har vi mer än 1 000 rödlistade arter som har just strandzoner och deras intilliggande miljöer som sin livsmiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill fråga landsbygdsministern om regeringen gjort någon konsekvensanalys av vad förslaget innebär för allemansrätten och för naturen? Och hur stora naturytor är det regeringen raderar skyddet för?

Herr talman! En punkt som var med i rådsslutsatserna handlade om EU:s roll i världen. Jag är nyfiken på vilka strategiska diskussioner som fyllde den punkten, inte minst utifrån mitt perspektiv som miljöpartist.

Jag menar att det finns ett behov och ett vakuum i fråga om vem eller vilka som tar ett ledarskap i den gröna omställningen och för både klimatet och miljön. Där har EU ett stort ansvar men också en stor möjlighet att gå före. Jag menar att EU har möjlighet att hitta och visa på olika vinn-vinnlösningar som kan vara gynnsamma för både klimat och natur och människor tillsammans med ekonomisk utveckling.

Om det här var något som fyllde rubriken EU:s roll i världen vill jag gärna höra hur den diskussionen fördes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

Herr talman! I rådsslutsatserna står det väldigt tydligt om vikten av UNRWA. Samtidigt representeras Sverige av en regering som skrotar stödet till UNRWA. Statsministern berättar att man dubblerar stödet, men UNRWA har en nyckelroll för att göra skillnad på plats.

Därför är jag för det första nyfiken på hur den här positionen diskuteras och tas emot i Europeiska rådet.

För det andra undrar jag om statsministern driver på för att få till ett vapenembargo mot Israel inom EU som svar på de krigsbrott som begås.

Herr talman! I den här debatten har vi försökt att för en gångs skull få fokus på alla de markägare som faktiskt vill något annat med sin skog än att ha kalhygge. Det har varit oerhört svårt, eftersom man är så djupt inne i business as usual-tänket.

Eftersom vi ändå inte har hört några konkreta förslag från landsbygdsministern tänkte jag ta tillfället i akt att dela med mig av några konstruktiva idéer som man gärna får processa vidare i Regeringskansliet.

Det är väldigt beklagligt att man från den här regeringen har gått väldigt hårt åt det budgetanslag som handlar om att ersätta markägare. Anslaget har gjort att markägare, som står för många tusen hektar och faktiskt vill få dem skyddade, har ingått ett avtal. De har fått ett löfte om att få pengar. När anslaget med den nya budgeten sedan över en natt dras ned väldigt drastiskt, för att regeringen inte har prioriterat dessa pengar, får markägarna stå i långa köer med lång väntetid och en enorm oro. Till slut kanske de ger upp och mot sin vilja tvingas sälja sin gård för att de aldrig fick dessa pengar. Det är det absolut första. Vi måste göra detta för markägarna, som vill det, men också med hänsyn till den situation vi befinner oss i med både art- och klimatkris.

Det är också viktigt att följa de direktiv och den policy som kommer från EU. Där står det väldigt klart att vi måste fasa ut destruktiva kalhyggen, gynna en omställning och jobba med lönsamheten, främst för den enskilde.

Jag ställer samma fråga som jag gjort genomgående, och jag hoppas att regeringen kan ta med sig de här förslagen. Jag är också intresserad av att få veta om det finns någon typ av öppenhet kring att omvandla dessa konfliktarter i skogsbruket, till exempel bonusarter, och se biologisk mångfald som en resurs och eventuellt en extra inkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att önska god jul.

Herr talman! Alldeles nyligen presenterades den pågående skogsutredningens förslag. Jag var en del av den parlamentariska referensgruppen för utredningen, och direktiven andades lite grann en vilja att gynna markägarens situation och roll i detta.

De förslag som har presenterats ligger dock i riktningen business as usual. Man har gått industrin väldigt mycket till mötes. Förslagen innebär inga egentliga regelförenklingar som stärker markägarens roll, utan man lämpar snarare över ett ännu större ansvar på den enskilda markägaren.

Ett förslag handlar om att processen från det att en avverkningsanmälan skickas in till det att man kan hugga ska gå snabbare. Där vill jag fokusera på familjeskogsbruket, som kan ha gått i arv i flera generationer. Den första fråga jag vill ställa till landsbygdsministern är på vilket sätt det gynnar familjeskogsbruket att Skogsstyrelsen får en förkortad tid på sig, från 42 dagar till bara 10 dagar, att granska ärendena. Det handlar om skogar som har stått i generationer. Ska det ta tio dagar att få avverka skogen?

Det här är en ordning som har kommit till för att gynna ett stabilt och kontinuerligt flöde av skogsråvara direkt till industrin. Det är också ett tillvägagångssätt som ökar rättsosäkerheten i skogsbruket eftersom det är svårt att veta om man ens följer lagstiftningen när det inte har gjorts en ordentlig granskning - och i vissa fall inte heller en inventering. Jag menar att förslagen lovar guld för bolagen, på bekostnad av familjeskogsbrukets skogar.

Vi kan också se att intresset för en markägare att göra andra saker än just kalhyggen är väldigt stort. Landsbygdsministern betonar att det finns en frivillighet, men varför görs då 97 procent av alla avverkningar i Sverige enligt just kalhyggesmodellen? Det här är någonting som landsbygdsministern borde ta notis om. Han borde försöka öka frivilligheten, rättssäkerheten och lönsamheten, med markägarens och familjeskogsbrukets bästa för ögonen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landsbygdsministern ställer sig tveksam och delar inte riktigt den bild vi ger i debatten. Jag vill därför referera till en rapport som Södra har gjort, där man har räknat på en typgård och dess löpande inkomster från skogsbruk minus kostnader. Man har kommit fram till att det ger 1 500 kronor per hektar och år. Det krävs alltså stora skogsinnehav för att få en vettig inkomst från skogsbruket. Det här inkluderar inte heller skogsbrukets kapitalkostnader; inkluderar man dem ser man att det småskaliga skogsbruket inte går särskilt bra. Det finns inte en särskilt stor lönsamhet här.

Som vi har varit inne på tidigare befinner sig skogsägarna också väldigt mycket i beroendeställning till rådgivare. Rådgivarna är ofta anställda av de stora skogsbolagen, vilket är ett strukturellt problem. Landsbygdsministern borde fundera på hur man kan åstadkomma en mer opartisk rådgivning.

Jag vill återigen ställa frågan, herr talman, vad landsbygdsministern gör för att underlätta, för att öka frivilligheten och rättssäkerheten samt för att se till att staten och det gemensamma faktiskt hjälper till att skapa ett mer lönsamt skogsbruk för den enskilde.

Fru talman! Sverige anses på många sätt vara ett skogsland. Man brukar höra att 70 procent av vårt land täcks av skog eller i alla fall träd. Men att navigera i skogspolitiken är inte alltid så lätt. Det finns mer än 700 definitioner av vad skog faktiskt är och säkert lika många olika definitioner och tolkningar av vad ordet hållbart betyder, så det är inte lätt att ens börja prata om hållbart skogsbruk.

Skogsdebatten är snårig och ofta full av motsättningar. Som naturvårdsbiolog brukar jag ofta ta avstamp i det ekologiskt relevanta när man pratar om skogsekosystem, till exempel. Ibland känns det som att man inte ser skogen för alla träd. Det sägs att vi aldrig har haft mer skog än nu. Faktum är att vi har väldigt täta skogar. Antalet trädstammar i Sverige är rekordmånga, samtidigt som antalet natur- och urskogar är rekordlitet.

Vi vet att dagens skogsbruk med trakthyggesbruk har stora konsekvenser för miljön. Det utarmar den biologiska mångfalden. Det bidrar stort till att koldioxidutsläppen ökar. Man har börjat se att skogen går från att binda in kol till att faktiskt släppa ut kol. Det här är väldigt oroväckande. Vi vet också att markberedningen innebär att tungmetall urlakas och att bland annat kvicksilver hamnar i våra vattendrag och sjöar. Frågan man får ställa sig är om det är värt det.

Fru talman! När jag ställer den här frågan vill jag också värdera individen framför industrin. De privata skogsbrukarnas lönsamhet diskuteras nämligen sällan i de här debatterna, och det är en enorm skillnad. Storbolagen gör miljardvinster.

Det här bygger på en storskalighet. Det bygger på att man har hela värdekedjan, alltifrån att äga stora områden till att ha anställda som både kan framföra maskinerna och processa virket och den skogliga råvaran. Det är stor skillnad på de ekonomiska krafterna hos de stora bolagen och deras möjligheter att föra fram och även påverka skogspolitiken jämfört med den enskilda markägaren och skogsägaren som äger skogen.

Det här är naturligtvis två motsatta intressen, där den ena parten vill sälja sin skogsråvara till ett så högt pris som möjligt och den andra parten gärna vill vara med och diktera villkoren för att kunna köpa till ett så lågt och pressat pris som möjligt. Skogsägarens ekonomi är därför åsidosatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av Sveriges 300 000 skogsägare är intresserade av andra saker än att omvandla sin skog till ett kalhygge. Man är intresserad av att försöka finna vägar fram för att använda sin skog för att bidra till att tackla klimatkrisen och naturkrisen. Det som är glädjande är att vi ser en växande rörelse hos skogsägarna själva för att ställa om till ett mer hållbart och hyggesfritt naturnära skogsbruk.

Jag är intresserad av att höra ministerns ambitioner och vad han avser att göra för att gynna och göra det mer lönsamt för individen snarare än industrin i det här fallet. Vad vill ministern göra för att uppmuntra och ta fram ekonomiska incitament som gör det lättare för den enskilda markägaren som faktiskt vill bidra till att lagra kol och bevara biologisk mångfald i sin skog?

Herr talman! Även min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Regeringen har ju drivits starkt av sitt ideologiska varghat och bestämt att vi bara ska ha 170 vargar i Sverige. Detta ska anges som det nya referensvärdet. Det ska alltså finnas 170 vargar i hela Sverige, trots att det rör sig om en väldigt inavlad population som också är rödlistad.

Min fråga till landsbygdsministern är: Vilka förebyggande åtgärder tänker regeringen presentera som också finns där för att minska konfliktnivån i vargfrågan?

Fru talman! Den här veckan har jag fått hjälp av två praoelever, Ida och Shushan, att formulera en fråga till EU-minister Jessica Rosencrantz.

Trump har sagt att klimatförändringarna är en stor bluff, och han vill stimulera mer oljeborrning. Om Trump skulle dra USA ur Parisavtalet skulle det få stora konsekvenser för miljön. Det skulle också kunna leda till att andra länder drar sig ur internationella avtal och samarbeten.

Vad tänker EU-ministern göra för att lyfta frågan inom EU och se till att EU tar en större och mer aktiv roll i det internationella miljö- och klimatarbetet?

(Applåder)

Herr talman! Man har nog en naiv hållning om man inte noterar det track record som Donald Trump har i dessa avtal. Den syn som han har deklarerat har inte bara varit en del av en valrörelse utan också varit fråga om den handlingskraft han har visat i att dra sig ur de internationella och mycket viktiga samarbetena. Därför behöver man vara förberedd.

Låt oss se på detta på nationell nivå. Det står klart att Sverige inte har en särskilt trovärdig röst, utan landet missar alla EU:s klimatmål. Jag vet att vi har olika syn på detta, men jag undrar hur Sverige kan gå från att vara en nej-sägare i omställningen till att vara en konstruktiv röst. Hur menar statsministern att man kan hitta vägar fram som också gynnar till exempel svenska skogsägare snarare än främst massaindustrin i omställningen som EU kräver på skogsområdet?

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Vi har just nu fått höra en återrapport som har fokuserat på Budapestdeklarationen, som i sin tur fokuserar på konkurrenskraft. Jag inleder därför med att 50 procent av världens bnp är direkt beroende av att det finns fungerande ekosystem.

Jag förstår också att USA-valet har diskuterats under det informella mötet. Jag tänker utifrån de frågor jag jobbar med och som även COP-mötena har fokuserat på - COP 16 i Colombia om biologisk mångfald och COP 29 som inleds nu om klimatet - att vi behöver en kraft inom EU som också steppar upp i dessa frågor för att fylla ut det tomrum som antagligen kommer att skapas med tanke på det val som har skett i USA och löftena om att bryta sig ut ur internationella samarbeten på dessa områden.

Samtidigt vet vi att läget i klimatet och den biologiska mångfalden går i en fruktansvärt dålig och alarmerande riktning. Vi har förlorat 73 procent av alla däggdjur på land sedan 50 år tillbaka. Det beräknas att mer än en miljon arter är hotade till sin existens, det vill säga kan gå förlorade. Om vi tittar på EU är 80 procent av våra ekosystem i dåligt skick.

Jag vet att det som diskuteras inte har varit en miljödeklaration, men det är det som har mejslats fram på de andra mötena där också regeringsföreträdare har varit aktiva. Hur har samtalen gått, statsministern, kring att EU behöver steppa upp i miljö- och klimatsamarbetet nu när USA har gjort sitt vägval?

Fru talman! För dem som bevittnar debatten kan jag berätta att Kristdemokraterna är det enda av Sveriges riksdags partier som har motionerat i denna riktning. Anledningen till att jag ställt frågan är att det under processens gång nästan har verkat som att landsbygdsministern och regeringen har skämts lite grann över förslaget. Det är bara att hoppas att det här aldrig blir lagstiftning i Sverige. Det vore förödande.

Det vore förödande för djurvälfärden när vi skulle behöva höja den i hela EU och höja den också så att vårt beteskrav inkluderar fler djur. Det skulle vara ett steg i fel riktning.

Det skulle också vara förödande för vår konkurrenskraft. Man skulle dra undan mattan för alla de mervärden som finns. Vi har sett reklam som visar hur glada korna blir när de kommer ut vid kosläpp och hur viktigt det är att korna håller landskapet öppet. I detta kan även biologisk mångfald värnas. Alla dessa mervärden skulle falla och helt och hållet förlora sin trovärdighet.

Om beteskravet skulle införas ökar risken för att ännu fler gårdar läggs ned. De som framför allt skulle gynnas av ett avskaffande är de resursstarka mjölkproducenter som har svårt att hitta tillräckligt med betesmark inom rimligt avstånd från gården. De skulle kunna utöka sin produktion med ännu fler kor på samma yta. Små och medelstora jordbruk riskerar då att konkurreras ut av alltmer storskaliga mjölkfabriker.

Fru talman! Jag tror inte att vi kommer mycket längre här och nu, men jag skulle vilja be regeringen och landsbygdsministern att inte gå fram med förslag som försämrar djurvälfärden innan man har garanterat att djurvälfärden höjs i hela EU.

Fru talman! Jag tackar statsrådet, som vill belysa min politiska erfarenhet. Det var väldigt vänligt.

Något som jag ärligt talat inte förstår är att man inom ett visst fönster står helt utan åsikt. Det är klart att landsbygdsministern har en åsikt i frågan, och jag tror att väldigt många är intresserade av den.

Det har överlämnats en namninsamling med underskrifter från mer än 110 000 personer som ställer krav och verkligen vill att vi inte backar i djurvälfärden på det här sättet. Därför vore det intressant att få veta om landsbygdministern tycker att det är bra att djur får vara ute och att korna får lov att beta. Det är en väldigt relevant fråga.

Om jag får referera till mig själv finns det ingen gång då jag haft ett vakuum i mina åsikter under en viss tidsperiod. Det vore viktigt och meningsfullt om landsbygdsministern under debatten kunde delge sin åsikt om huruvida han ser det som något positivt att svenska kor får vara ute och beta om sommaren.

Jag vill verkligen understryka detta. Det är också ett skäl till varför jag valde att skriva min interpellation.

Ett argument som förts fram är att nio av tio mjölkgårdar har lagts ned sedan 80-talet. Jag tror att hela riksdagens kammare kan ställa sig bakom ett försök att vända detta, men det handlar om tillvägagångssättet.

Vi i Miljöpartiet tycker absolut att man ska få betalt för mervärdena. Därför vill vi styra om CAP, det vill säga EU:s jordbrukspengar, så att den som jobbar mer med djurvälfärd, med att öka biologisk mångfald eller med att värna klimatet ska gynnas snarare än om han eller hon har en stor yta, för det är väldigt förlegat och inte särskilt styrande att ha det så.

Ett av de främsta argument som Kristdemokraterna har fört fram är att om vi har en lag i Sverige som ser till att djuren har det bra och får vara ute och beta kan man inte få del av dessa pengar. Och om man tar bort den lagstiftningen kan man få del av pengarna.

Vi är överens såtillvida att jag tycker att man ska få högre ersättning ju bättre djurvälfärd man har. Jag önskar att regeringen med landsbygdsministern i spetsen kan driva på för att höja kraven och förbättra djurvälfärdslagstiftningen i hela EU.

Något utredaren nämner är praxis; det handlar inte bara om lagstiftning. Om vi i Sverige har en praxis att kor är ute och betar om sommaren kan vi med dagens system inte heller få den extra ersättningen. Och det är ju de facto praxis, så även om vi skulle backa i lagstiftningen skulle det inte hjälpa svenska mjölkproducenter att få extra ersättning. Det enda sättet att komma åt problemet är att ändra i EU-lagstiftningen så att de som gör mer för djurvälfärd gynnas.

Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret!

Utredningen fick i uppdrag att kolla på att stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenter och bibehålla ett starkt djurskydd. Man skulle alltså stärka konkurrenskraften utan att tumma på djurskyddet. Men det är tydligt att så inte blev fallet.

Utredaren har fått mycket både intern och extern kritik för att inte ha lyssnat på djurskyddsperspektivet. Jordbruksverkets enhetschef Helena Elofsson ingick i utredningens expertgrupp och lämnade reservationer med stark kritik. Hon benämner till exempel förslagen som en sammanställning av branschernas önskemål och säger att de behöver utredas ytterligare för att inkludera vetenskaplig djurskyddskompetens. Det är rätt anmärkningsvärt för att komma från en myndighetsperson i detta sammanhang, fru talman.

Jag ska påminna lite om vilken lagstiftning det är vi har i Sverige och vad det här handlar om. I djurskyddslagen står det tydligt att djur ska ha rätt till sitt naturliga beteende. Därför är det ganska bisarrt och underligt att vi ens har den här diskussionen, att det ens finns en utredning som pekar på de här förslagen och att vi ens står här i kammaren i Sveriges riksdag för att debattera frågan.

Precis som att fiskar behöver vatten för att kunna ha sitt naturliga beteende, som de har rätt till, behöver kor ha möjlighet att beta utomhus. Det har pratats mycket om den moderna lösdriften. Men även om lösdriften är modern och mer rymlig går det inte att jämföra med att vara utomhus. Det naturliga - solens strålar, vinden, det mjuka underlaget och utrymmet - är oslagbart.

Fru talman! Jag vill backa bandet till hur den här lagstiftningen kom till. Det var en vinst för djurkämpar som Astrid Lindgren, som faktiskt fick den här lagen som en present av regeringen på den tiden. Att backa från detta och ange konkurrenskraft som skäl är helt fel väg att gå.

Om man faktiskt skulle vilja satsa på att stärka de svenska mjölkbönderna finns det en rad andra förslag som skulle vara bättre att gå fram med. Vi borde inte minst se stoltheten i att kunna köpa och välja de svenska produkterna. Konsumenten gör kanske ett aktivt val för att vi i Sverige har hög djurvälfärd och stark djur- och miljölagstiftning. Vilka andra argument eller anledningar finns det annars för en konsument som står och tvekar mellan två olika mjölkpaket att välja det svenska? Det mervärdet är regeringen nu beredd att dra bort.

Fru talman! Det finns många andra saker som man skyller på djurlagstiftningen, såsom att gårdar har stängts ned, att vi får sämre livsmedelsförsörjning med mera. Det är faktiskt inte miljölagstiftningens fel. Det beror snarare på en politik som har lett oss in i och hejat på storskaligheten och konkurrerat undan småskaligheten.

Min fråga till ministern blir: Om man verkligen värnar såväl konkurrenskraften som att hela Sverige ska kunna leva och att vi ska kunna vara stolta över vår djurvälfärd, hur ser landsbygdsministern då på utredarens lagförslag? Är det positivt? Välkomnas det? Eller är det negativt?

Herr talman! Halva mandatperioden har gått, och det står tydligt att regeringens miljöpolitik går ut på att accelerera art- och klimatkrisen. Det fossila subventioneras, vargen ska skjutas, skogen ska skövlas, korna ska stängas in och strandskyddet ska liberaliseras, det vill säga allemansrätten ska säljas till högstbjudande. Det är tydligt att den här regeringen har ändrat principen att förorenaren ska betala till att förorenaren ska betalas.

Lyckligtvis är dock Sverige fortfarande en del av EU, och i EU gäller nu restaureringslagen i alla länder. Lagen syftar till att vända trenden för naturen. Alla EU-länder ska återställa minst 30 procent av skadad natur senast till 2030. Hur ser statsministern till att vi når detta mål och följer lagen?