Andreas Carlson

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig om jag och regeringen avser att ta fram ett förslag till utformning av statliga byggkrediter som förväntas vara förenligt med EU:s lagstiftning. Markus Kallifatides har också frågat mig om jag och regeringen avser att i vidare mening beakta beslutet från EU-kommissionen gällande det tidigare investeringsstödet vid utformning av bostadspolitiska åtgärder.

Regeringen avser att avsätta drygt 1,5 miljarder kronor fram till 2028 för att stödja den gröna industriomställningen och bostadspolitisk utveckling i norra Sverige. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att 140 miljoner kronor avsätts till bostadspolitisk utveckling i norra Sverige redan under 2025, och summan ökar till totalt 1,53 miljarder kronor för åren 2025-2028. Medlen ska fungera som en katalysator för bostadsbyggandet i de berörda kommunerna.

Den exakta utformningen av förslaget kommer regeringen att återkomma till. Anslaget får användas för utgifter för lån till bostadsinvesteringar i vissa kommuner.

Regeringen avser också att införa en möjlighet för Boverket att subventionera delar av kreditgarantiavgifterna, som gäller alla etablerings- och omställningskommuner oavsett var i Sverige de ligger. De medel som finns i det befintliga systemet med kreditgarantier utnyttjas i dag inte fullt ut. Det innebär att en del av pengarna inte används, samtidigt som behovet av bostäder är stort. Subventioneringen av kreditgarantiavgifterna syftar till att öka användningen av statliga kreditgarantier för bostadsbyggande i etablerings- och omställningskommuner.

Företagsetableringar och expansioner i norra Sverige bidrar till att vår nation kan vara världsledande inom innovation och den gröna omställningen. Det medför samtidigt stora utmaningar i att ordna bostäder till alla nyinflyttade. Bostadsbyggandet är en nyckel för att kunna investera i den gröna omställningen i framtiden i vårt hem Sverige.

Båda dessa åtgärder kommer att genomföras i enlighet med EU:s lagstiftning, inklusive beaktandet av tidigare beslut från EU-kommissionen.

Fru talman! Jag vill tacka debattörerna för engagemanget. Vi får säkert återkomma till frågan. Jag ska till civilutskottet snart, och vi kan säkert också tillfälle att fördjupa diskussionerna här i kammaren framöver.

Jag skulle vilja vidga frågan lite grann genom att ta ett exempel från ett besök jag har gjort. Jag vet inte om ledamöterna har varit på Stadsmissionens byggprojekt i Farsta. De bjöd med mig in i den så kallade stora trean. Det är alltså en trerummare där man genom att tänja på regelverket för att få det så flexibelt som möjligt har kunnat göra två väldigt små rum i förrådsutrymmen med fönster. Detta, menade Stadsmissionen på plats, är idealiskt för små barnrum i hushåll som består av en ensamstående kvinna med flera barn som kanske har behövt fly från sin förövare och snabbt behöver få en bostad som ger trygghet. Jag tror inte att de barnen bryr sig så jättemycket om att det egentligen är ett förråd. Det är ett eget rum med en dörr som kan stängas, så att man kan gå undan och göra sina läxor. Det finns ljusinsläpp, fönster.

Detta är ett sätt där jag ser möjlighet till flexibilitet. Man uppnår en funktion men frångår tydliga detaljkrav.

Jag tror inte att någon i kammaren är emot att vi ska kunna bygga fler bostäder som blir tillgängliga för dem som bäst behöver det. Skulle man tolka regelverket väldigt byråkratiskt och fyrkantigt skulle den lägenhet som jag nämnde som exempel bara ha tre rum. Nu har man kunnat använda två förrådsutrymmen med fönster som mindre barnrum, så att en kvinna med barn kan få tak över huvudet för sina barn.

Jag vill inte raljera, men detta är ett exempel där regelverket i dag kanske är för fyrkantigt och man behöver titta på funktionskrav. Jag vill förstås fortsätta diskussionen om hur implementeringen blir så bra som möjligt, men man behöver ibland fokusera på vad som blir nyttan med det.

Tack så mycket för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med en fråga eller i alla fall något som nämndes av Leif Nysmed i ett tidigare inlägg: hur bostadsministern definierar rum. Hela poängen är ju att gå ifrån väldigt tydliga detaljkrav. Jag tror att det vore ännu mer olyckligt att gå i andra riktningen så att man från politisk nivå detaljreglerar väldigt mycket. Detta syftar tvärtom till att ta bort flera detaljkrav, ska-krav, som har varit mycket kritiserade för att hämma innovation, nya sätt att bygga och nya sätt att få fullgoda bostäder till ett bättre pris, så att man sänker trösklarna in på bostadsmarknaden, får mer innovation och därmed stärker produktiviteten i byggsektorn. Det påverkar inte bara bostadsbyggandet i Sverige utan även hela den svenska ekonomin att vi har så låg produktivitet i byggsektorn.

Det är självklart viktigt att räta ut frågetecken för att det inte ska vara någon oro, men ingångsvärdet - att få mer av funktionskrav i stället för detaljerade ska-krav - tror jag att vi är rätt överens om.

Att stå i kammaren och närmast raljera om takhöjd är inte heller riktigt ändamålsenligt. Det är ett funktionskrav som fortsatt ska vara uppfyllt. Det är inte fri höjd, utan det är en funktion som man ska klara av. Då handlar det om att det inte behöver vara exakt 240 centimeter, utan det är okej att det kan vara lite lägre. Det blir ett funktionssätt som är mer flexibelt, inte minst vid omvandling. Det var också detta som Katarina Luhr tog upp och som vi presenterade på morgonen i dag, ett uppdrag till Boverket att se över de mycket skarpa krav som många gånger hindrar omvandling. Detta kan man, som jag bedömer det, klara av utan att det leder till en sänkt boendestandard, eftersom det finns mycket tydliga funktionskrav.

Samtidigt ger de nya reglerna enligt Boverkets förslag mer utrymme för byggföretagen att själva ta fram innovativa lösningar. Det är de allmänna råden som ibland kritiseras för att ha blivit styrande för hur alla bostäder byggs. Nu har det kommit in omfattande remissynpunkter på underlaget som jag förutsätter att Boverket behandlar i beredningen av förslaget. Det är också därför man har avsatt mer tid för införandet, så att man hinner göra detta på ett så klokt sätt som möjligt.

När det gäller kompetenssatsningen vill jag säga att det inte är utdraget - det börjar redan 2025 - men vi tror att det är viktigt att ha en uthållighet i detta. Det är något som kommer att förändra mycket. Man behöver vara ihållig i kompetens- och vägledningsarbetet över tid från Boverkets sida, så att det inte bara blir en punktinsats i början men att det sedan saknas medel eller tid. Det är därför vi har en så lång tidsplan för de 10 miljoner kronor som ska gå just till att stärka kompetens och vägledning, men det är inget som skalas upp, så att säga, utan det finns 10 miljoner redan för nästa år.

Jag vill upprepa att de nya reglerna träder i kraft den 1 juli 2025 med en övergångsperiod på ett år. Det är saker som har beaktats till följd av att det har funnits synpunkter hos remissinstanserna om att det ska finnas tid och att det ska bli en så bra övergång till de nya reglerna som möjligt.

Fru talman! Ja, det stämmer att det är ett omfattande underlag som Boverket har arbetat fram. Man har haft många år på sig, och som Leif Nysmed bekräftade spänner arbetet över flera regeringar.

Det finns en ambition och vad jag tror att Katarina Luhr kallade goda intentioner. Det är så, och det är många i hela samhällsbyggnadssektorn som har efterfrågat att man ska gå från väldigt tydliga, detaljerade ska-krav till mer av funktionskrav. Det är det som detta syftar till. Det handlar om att lätta på kraven men att göra det på ett sätt som säkerställer de grundläggande funktioner som behöver finnas i en bostad.

Boverket kommer så långt det är möjligt att undvika att ange hur kraven kan uppfyllas, och det är själva poängen. När man går från detaljerade ska-krav till att mer tillämpa funktionskrav handlar det om att öppna för innovativa sätt att uppnå den funktion som man kan förvänta sig och som ska krävas i bostäderna, utan den detaljeringsgrad som det i den andra vågskålen har funnits mycket kritik mot tidigare.

Då blir det i stället samhällsbyggnadssektorn som genom tolkning av föreskrifterna ska ta fram förslag till lösningar som uppfyller föreskrifterna samt förslag till verifieringsmetoder. Detta innebär ett tydliggjort ansvar för samhällsbyggnadssektorn, som i ökad utsträckning behöver samordna sig för att utarbeta lösningar och verifieringsmetoder som uppfyller kraven i föreskrifterna.

Boverket har också fått i uppdrag att utveckla reformen med certifierade byggprojekteringsföretag. Det uppdraget syftar till att öka förutsägbarheten och effektiviteten i hela byggprocessen för byggherrar som använder certifierade byggprojekteringsföretag. Sedan finns också Bygglovsutredningens förslag - där har vi aviserat att vi kommer att lägga en proposition på riksdagens bord nästa år. Detta är en del av det arbete som pågår.

Det är viktigt att påminna om varför detta behövs. Regeringen vill att det ska gå snabbare att bygga. Byggandet behöver bli mer kostnadseffektivt, och företag i byggsektorn ska få större möjlighet att hitta nya, innovativa lösningar som ökar effektiviteten i byggandet. Frånvaron av just detta, möjligheten till innovativa lösningar och ett effektivt byggande, har lyfts fram som en bärande och viktig del i den bristande produktiviteten i byggsektorn.

Detta är alltså ett omfattande uppdrag. Det är också ett väldigt omfattande remissunderlag, med 500 remissynpunkter, som ledamöterna har lyft fram. Därför är det förstås viktigt att Boverket, som har ansvaret för att utforma detta, arbetar nära sektorn och även ser till att bygga upp den kompetens och de vägledningar som behövs för att man ska kunna tillämpa det nya sättet, med fler funktionskrav och färre detaljkrav.

Det är detta regeringen nu möter med en satsning på vägledning på 10 miljoner kronor. Det är också detta som Boverket har tagit in när man har förlängt tiden och även infört ett övergångsår, eller hur det ska uttryckas, då det blir möjligt att tillämpa både det nya och det gamla regelverket.

I övrigt är detta ett uppdrag som ligger på Boverket. Jag får förstås hänvisa vidare frågor till ledamöterna. Jag tror att en av dem sitter i Boverkets insynsråd - inte? Det kanske är ändrat. Förlåt, i så fall, fru talman och ledamöterna, att jag kom med den uppgiften.

Detta är förstås något som också ligger på mitt bord; vi följer detta mycket noga. Vi har en dialog med sektorn och kommer förstås att följa det fortsatta viktiga arbetet. Det är viktigt att detta blir rätt och tillämpas på ett så klokt sätt som möjligt.

Fru talman! Leif Nysmed har frågat mig hur jag och regeringen ser på utfallet av Boverkets regler och om jag överväger att ta några generella initiativ utifrån min ståndpunkt. Leif Nysmed har också frågat mig om jag tänker agera på den kritik som förts fram från en stor andel intressenter mot Boverkets nya byggregler.

Jag vill börja med att säga att det är ett omfattande arbete som Boverket har gjort och som fortfarande pågår. Det påbörjades redan 2019 genom ett uppdrag från den dåvarande regeringen.

I grunden handlar arbetet om att modernisera byggreglerna. Boverkets byggregler får en ny struktur, och rollfördelningen blir tydligare. Reglerna blir färre och utformas som funktionskrav. Med Boverkets nya byggregler blir det dessutom mindre detaljreglering. Boverkets bedömning är att dess nya byggregler på sikt kan komma att leda till innovation och teknisk utveckling med snabbare och mer kostnadseffektivt byggande som följd.

För att ge samhällsbyggnadssektorn och byggnadsnämnderna mer tid att förbereda sig inför övergången till de nya byggreglerna har Boverket valt att flytta fram ikraftträdandet till den 1 juli 2025. Boverket kommer före ikraftträdandet även att ta fram vägledning samt genomföra utbildningsinsatser. Därtill kommer det att vara en övergångsperiod på ett år. Under det året får byggherren välja att använda antingen de gamla eller de nya byggreglerna.

För att regeringens ambitioner om ökad effektivitet i planering och byggande ska kunna förverkligas behöver kommunerna ha kompetens och vägledning på detta område. Kommande ändringar i regelverket kring bygglov och Boverkets nya byggregler kan innebära stora förändringar i kommunernas arbetssätt. Det är därför viktigt att kommunerna har rätt kunskap och verktyg för genomförandet. Regeringen har av den anledningen i budgetpropositionen för 2025 aviserat att Boverket ska genomföra en ny kompetenssatsning riktad mot kommunerna. Det kan exempelvis handla om informations- och utbildningsinsatser. För satsningen har regeringen föreslagit att 10 miljoner kronor avsätts per år under perioden 2025-2030.

När det gäller den kritik som förts fram av intressenter har en stor del av den handlat om risken för oförutsägbara prövningar till följd av mindre detaljreglering och funktionskrav som lämnar utrymme för tolkning. Denna oro vill vi bemöta genom den kompetenssatsning riktad mot kommunerna som jag nyss redogjorde för.

Sedan har det framförts kritik som är vidare och omfattar mer än byggreglerna - kritik mot långsamma processer, krångliga regelverk och felställda krav. För att komma till rätta med detta krävs inte bara nya byggregler utan även ny lagstiftning. Regeringen har redan vidtagit ett flertal åtgärder för att regelverket för bygglov ska bli enklare, effektivare och mer ändamålsenligt. Men fler är på gång, och jag ser fram emot att få återkomma och presentera dem närmare.

Fru talman! Det är vällovligt och intressant att höra Kadir Kasirgas helt och hållet stora förtroende för marknaden. Det är ett lite omvänt förhållande mot normala debatter med socialdemokrater. Men det är positivt att så påtagligt höra tilltron till marknaden i alla ledamotens inlägg. Jag menar att det offentliga behöver ta ett lite större ansvar att tänka efter om det finns andra skäl till att inte snabbt avveckla en flygplats som det inte kommer att vara möjligt att återställa om man inser att det skulle behövas i framtiden. Det kan vara ur beredskapssynpunkt, för det samhällsviktiga flyget, till exempel ambulansflyget, och det kan vara för omständigheter i omställningen av flyget som vi ännu inte vet något om.

Fru talman! Jag har varit tydlig i svaret och i debatten om att vi nu analyserar de förändrade förutsättningarna. Den analysen pågår, och jag vill också säga att jag uppskattar debatten och utbytet. Jag hörde inte att ledamoten kommenterade Stockholms stads nya resepolicy. Den får en dramatisk påverkan på konkurrenskraften för Arlanda. Om man menar allvar med att man vill stärka Arlandas konkurrenskraft kan man inte göra en sak med den ena handen och göra något annat med den andra. Jag hoppas att Socialdemokraterna tar ansvar och kan ändra en sådan resepolicy. Det skulle vara vällovligt. Jag träffar många kommunföreträdare runt om i landet som talar väl om den egna flygplatsen, men när man sedan tittar i deras resepolicy avråds de från att använda den. Det är också en återspegling av tilltron till marknaden, det vill säga att det är bara marknaden som ska flyga och vi i den politiskt styrda organisationen ska avråda från flyget. Det klingar inte väl, och det går inte i samklang med de fina orden i debatten om flygets betydelse.

Här gör vi något helt annat, nämligen att stärka flygets konkurrenskraft, och vi har ändrat Regeringskansliets resepolicy så att den är färdmedelsneutral. Där finns det något att titta på för Kadir Kasirga och andra socialdemokrater.

Tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag uppskattar att man kan ha en diskussion i sak, men då tycker jag att man ska hålla sig till den och bemöta det som den man debatterar med har sagt i en debatt. Jag har inte sagt något om nostalgi. Det är anmärkningsvärt att ledamoten tar upp som ett av huvudargumenten i replikskiftet att det skulle vara nostalgiska känslor inblandade. Snarare handlar det om att inte dra förhastade slutsatser.

Vi vet att Bromma i dag har en viktig funktion för exempelvis ambulansflyget. Hur säkerställer man det i en framtid? Det finns också frågetecken omkring elflygets utveckling. Det är inte så att man så tydligt och klart redan i dag kan säga att elflygets utveckling inte är beroende av en annan flygplats. Vi vet inte exakt hur situationen kommer att vara på Arlanda flygplats, om det kommer att vara så att det finns säkerhetsmässiga skäl att hålla laddning ifrån till exempel hållbart flygbränsle. Det finns många frågor som måste analyseras.

Samtidigt sträcker sig det avtal som finns med Stockholms stad till 2038. Det behöver förtydligas att det besked som Stockholms stad har givit är en föravisering av en uppsägning som kommer att ske långt in i framtiden. Det är först 36 månader före avtalets utgångstid som uppsägning av avtalet kan göras.

Det finns tid att göra noggranna analyser för att inte riskera att en gång i framtiden behöva säga: Vi tänkte inte på detta. Vi såg det inte komma. Vi var naiva. Det är alltså viktigt att inte dra förhastade slutsatser.

Jag håller med om att det behövs fler linjer till Arlanda. Konkurrenskraften för Arlanda måste stärkas, och vi måste stärka tillgängligheten till Arlanda. Det står inte i motsats till att inte dra förhastade slutsatser kring Bromma flygplats.

Den stora effekten som verkligen har försvagat Sveriges och Arlandas konkurrenskraft på flygsidan är den flygskatt som infördes av den förra regeringen. Skatten har dramatiskt fått internationella linjer att lägga sig i närliggande flygplatser utanför Sverige, och det har lyfts fram av många som mycket skadligt. Det finns inte heller några klimatmässiga skäl att ha kvar ett sådant styrmedel med tanke på att det nu finns EU-reglering som styr både mer träffsäkert och hårdare än denna generella flygskatt.

Det gläder mig, fru talman, att Kadir Kasirgas parti accepterar borttagandet av flygskatten i den budgetmotion som partiet har presenterat i riksdagen som svar på regeringens budgetproposition. Det är ett viktigt besked. Vi behöver säkra långsiktiga förutsättningar för flyget och sluta med skambeläggandet av flygresandet. Därför undrar jag om Kadir Kasirga kan berätta om hur diskussionerna ser ut i oppositionen. Kan man lita på att Socialdemokraternas besked nu kommer att hålla i en eventuell framtid - om många år, förstås - om man kommer tillbaka till regeringsmakten, eller kommer man att återinföra flygskatten?

Jag skulle också vilja ta upp det mycket beklagliga besked som det rödgröna styret i Stockholms stad har fattat beslut om, nämligen om en ny resepolicy som förbjuder de anställda att flyga från Stockholm till Göteborg och Malmö i tjänsten. Det är direkt skadligt för flygets konkurrenskraft. Det finns ju i dag möjlighet att köpa till hållbart flygbränsle och därmed vara med och påskynda omställningen. Det är något som jag tror har direkt påverkan på hur de offentliga aktörerna agerar för att stärka Arlandas konkurrenskraft. Här finns också en maning till eftertanke och självreflektion, fru talman.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Kadir Kasirga för engagemanget för luftfarten, för Arlandas konkurrenskraft och för flyget som färdmedel i ett avlångt land som Sverige. Jag delar den synen på luftfarten som en viktig del i transportsystemet.

Ledamoten lyfter fram att vi bör fokusera insatserna på Arlanda. Då vill jag bara påminna om de åtgärder som regeringen redan har vidtagit för att stärka Arlandas konkurrenskraft. Vi har tillsatt en samordnare, Peter Norman, som ska lägga fram förslag till regeringen om vad man kan göra för att stärka kollektivtrafik och färdmöjligheter till och från flygplatsen. Om dessa åtgärder i infrastrukturen som kan stärka Arlandas konkurrenskraft ska han delrapportera nu under hösten och senare i ytterligare en delrapport.

Det här är inga nya frågor, utan det har varit på bordet även tidigare. Även tidigare regeringar har vetat om att när till exempel Förbifart Stockholm är klar kommer det att bli en väldigt kraftig flaskhals när den nya Förbifarten ska på den nuvarande E4:an lite norr om Stockholm, men man har med öppna ögon valt att inte prioritera åtgärder som skulle stärka kapaciteten för exempelvis busstrafik och taxi. Även spårbundna förslag som funnits på bordet.

Jag hoppas därför att det engagemang som ledamoten i dag visar också kan leda till en viss självrannsakan: Vad kunde man ha gjort för att stärka Arlandas konkurrenskraft? Konkurrenskraften behöver ju verkligen stärkas, och den är förknippad med åtgärder i infrastrukturen som stärker tillgängligheten till och från flygplatsen. Det gynnar inte bara Stockholmsområdet och Mälardalen, utan det är viktigt för hela landet eftersom Arlanda har en sådan viktig funktion som hubb, nav eller hur man ska uttrycka det för transportsystemet i hela Sverige.

Det arbetet pågår redan, och det är inte mindre viktigt när ett sådant besked kommer som vi nu har tagit emot från Bra och SAS och som får påverkan på trafiken på Bromma.

Det jag säger i svaret och i den här debatten är att vi behöver analysera vad konsekvenserna nu blir. Det är lätt att fatta ett beslut att lägga ned samhällsviktig infrastruktur som en flygplats är, men det är svårt, om inte omöjligt, att återskapa den om man om några år till exempel när vi ser elflygets kommersialisering som ledamoten tar upp skulle inse att det behövs en särskild flygplats för det.

Vi har inte alla de svaren i dag. Det finns olika frågeställningar kring laddmöjligheter kombinerat med andra bränslen på en flygplats, till exempel. Hur säkerställer man säkerheten? Hur säkerställer man att ruttplaneringen blir så effektiv som möjligt?

Vi vet inte exakt elflygets påverkan på andra flyg med andra bränslen i den initiala fasen, och det vore ju väldigt tråkigt om man med politiska beslut skulle bromsa introduktionen av elflyg för att man inte tänkte efter noga innan man gjorde sig av med en viktig infrastruktur som flygplatsen är.

Det är det jag manar till. Jag delar engagemanget för flyget, men jag manar till lite eftertanke. Det är lätt att dra förhastade slutsatser, men vi vet inte - om några år kanske vi kommer att behöva den här infrastrukturen.

Jag är fullt medveten om att det här får påverkan på linjerna till och från Bromma, men vi vet att det sker stora förändringar inom flyget, och därför är det alldeles för tidigt att dra slutsatsen att vi lika gärna kan lägga ned. Det är det som den här analysen ska ta in, fru talman.

Fru talman! Kadir Kasirga har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta efter beskedet att Bromma flygplats förlorar 90 procent av flygtrafiken samt om jag avser att ta initiativ för att påbörja avvecklingen av Bromma flygplats för att stärka Arlandas internationella konkurrenskraft.

Luftfarten är en viktig del av transportsystemet. Särskilt i ett land som Sverige - med långa avstånd och många glest befolkade områden - är flyget viktigt för inrikes resor och har även stor betydelse för Sveriges ekonomi, konkurrenskraft och öppenhet gentemot omvärlden.

Sedan regeringen tillträdde har vi vidtagit flera åtgärder för att stärka flygets konkurrenskraft och värna om god tillgänglighet med flyg. Det gemensamma avgiftsutjämningssystemet för säkerhetskontroll av passagerare och deras bagage (GAS) har fått ett tillskott på 1,035 miljarder kronor för att motverka avgiftshöjningar. Vidare har det statliga bidraget för driftstöd till icke-statliga flygplatser fördubblats, och vi har nyligen även aviserat att flygskatten avskaffas från och med 1 juli 2025 för att bland annat förbättra tillgängligheten i hela landet.

Flygbranschen är en marknad som präglas av hård konkurrens, och vi har sett flera omstruktureringar den senaste tiden. Jag är övertygad om att det finns en stark efterfrågan och behov av goda luftfartsförbindelser inom Sverige, oavsett vilka aktörer på luftfartsmarknaden som är villiga att bedriva trafik.

När det gäller Bromma flygplats ingår den som bekant i det nationella basutbudet som ägs och drivs av Swedavia AB. Vid sidan av linjetrafiken kan jag konstatera att Bromma flygplats har betydelse även för det samhällsviktiga flyget, inte minst för ambulansflyget.

Flygplatsen är också viktig för att skapa robusthet i det svenska flygplatssystemet som ett komplement till andra flygplatser i Stockholmsområdet. Och som jag framfört tidigare ser jag att Bromma flygplats skulle kunna ha en roll för det framtida elflyget där det just nu pågår en snabb utveckling.

Med det sagt så tycker jag det är viktigt att inte dra för snabba slutsatser av den senaste tidens besked från SAS och BRA. Regeringen och jag följer utvecklingen noga, och vi analyserar nu hur luftfartsmarknaden kan komma att påverkas.

Fru talman! Jag vill tacka för denna debatt.

När det gäller ledamotens kommentar om att beslutet från SJ är obegripligt är det som sagt SJ som får svara på det. Man har fattat ett beslut på kommersiell grund och utifrån en egen affärsmässig analys. Det ankommer inte på ett enskilt statsråd att kommentera detta.

Vad gäller vägen framåt sätter jag som sagt stort värde på engagemanget och tackar för det. Det ska bli intressant att se de olika partiernas budgetmotioner. Det är Trafikverket som bedömer vilken tågtrafik som bör handlas upp för att skapa en god tillgänglighet mellan landets olika delar, och jag utgår från att de avtal som tecknas inte påverkar den kommersiella trafiken mer än nödvändigt.

Jag har, fru talman, varit inne på att det finns ett annat bolag som nu sonderar och undersöker möjligheten att bedriva nattågstrafik mellan Göteborg och Jämtland. Vi vet ännu inte vad utfallet blir, fru talman, men detta indikerar i alla fall att det inte är ointressant att pröva möjligheten att driva nattågstrafik på kommersiell grund.

Innan det står klart vad sonderingen leder till tänker jag inte kommentera mer än så, men vi följer förstås utvecklingen. Jag kommer också att träffa Linnéa Granqvist om några veckor och ta emot den namninsamling som många har skrivit under.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill faktiskt tacka Elisabeth Thand Ringqvist för att hon kommer in på ett av grundproblemen med tillförlitligheten i den svenska järnvägstrafiken, nämligen att den under lång tid varit väldigt eftersatt. Det har varit eftersatt underhåll. Det har varit eftersatt i fråga om att ge framförhållning till tågoperatörerna. Detta beror till stor del på att man under decennier inte har gjort vad som krävts för att underhålla järnvägen och även vägarna.

Att Trafikverket förra hösten hade svårt att komma fram med tågplaner i tid berodde också på omständigheter med ett nytt tågtidtabellssystem, MPK. Det har man kommit till rätta med nu. Man arbetar väldigt nära branschen för att ge bättre framförhållning som lever upp till lagstiftningens och hela direktivets krav, men man ska kunna förvänta sig bättre framförhållning. Jag personligen är inte nöjd med en framförhållning som lever upp till lagstiftningens krav. Man skulle kunna förvänta sig ännu längre framförhållning, precis som ledamoten är inne på. Men det förutsätter ju att vi har en robust och tillförlitlig infrastruktur i botten och att man gör banarbeten på ett sätt som stör trafiken så lite som möjligt.

Här fanns det förslag från den tidigare alliansregeringen, som båda våra partier ingick i, att man skulle ta mer hänsyn till tid i spår. Det fanns förslag i utredningar som låg på den förra regeringens bord, men de avskrevs.

Man gjorde inte tillräckligt för tio år sedan för att få ett bättre fungerande underhåll av järnvägen. Det är grundproblemet med framförhållning och att underhållsarbete ska ta så lite tid i anspråk som möjligt.

Då kommer vi tillbaka till det Kalle Olsson säger - att det inte handlar om fräcka höghastighetståg. Det gör det i någon mening visst, fru talman. Man har ju valt fräcka höghastighetståg och stora projekt som har legat långt fram i tiden i stället för att prioritera upprustning av befintlig järnväg så att man kan ha god framförhållning för bokning av biljetter och ge bra förutsättningar för de aktörer som driver trafik på en infrastruktur som i stora delar är över 100 år gammal och har mycket stora underhållsbehov.

Det beslut som regeringen fattade om att avbryta planerna för nya stambanor för höghastighetståg innebar enligt Riksrevisionen en besparing på 163 miljarder kronor i inteckningen av framtida planer. Samtidigt har vi en underhållsskuld för järnvägen på drygt 90 miljarder kronor.

Det handlar alltså visst om vilka prioriteringar man har gjort. Detta har inte uppstått ur ett vakuum, utan det är en konsekvens av att infrastrukturen har prioriterats ned av tidigare regeringar. Detta ändrar vi på nu. Vi går från ord till handling. Vi ökar infrastrukturramen med cirka 200 miljarder kronor. Det är den största satsningen på infrastruktur i modern tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kommer att innebära att vi under planperioden kan återta allt eftersatt underhåll på vägsidan, vilket är en angelägen fråga för hela landet, inte minst i Jämtland. Detta vet Kalle Olsson och jag, som har debatterat denna fråga tidigare. Vi som har färdats på vägarna i Jämtland har sett hur skicket på dem är, så det är en viktig del.

Att underhållet av järnvägen också prioriteras upp nu och att vi så att säga maxar hur mycket man kan lägga på järnvägsunderhåll tror jag också är ett välkommet besked. Den situation vi står i nu är dock inte något som har uppstått ur ett vakuum, utan det är en följd av att infrastrukturen har varit nedprioriterad. Detta ändrar vi på nu för att man ska kunna lita på järnvägen i Sverige.

Fru talman! Jag vill tacka för ledamöternas engagemang i en för många angelägen fråga. Elisabeth Thand Ringqvist tar upp Linnéa Granqvists engagemang med 75 000 namnunderskrifter. Jag ska träffa Linnéa senare i månaden för att tala med henne och ta emot denna namninsamling. Jag ser positivt på engagemanget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå upprepa det jag sa om att en annan aktör, Snälltåget, undersöker möjligheten att bedriva nattågstrafik mellan Göteborg och Jämtland på kommersiella grunder. Det är ett välkommet initiativ. Vi vet ännu inte utfallet av den sondering som det bolaget genomför just nu, men det indikerar att sträckan inte är ointressant för att bedriva nattågstrafik på kommersiell grund. Det är förstås något som jag kommer att följa noga i det fortsatta arbetet som det enskilda bolaget gör.

Frågor om SJ:s beslut och SJ:s operativa verksamhet är något för SJ att besvara. SJ verkar på kommersiella grunder på en avreglerad järnvägsmarknad, och det åligger inte mig som statsråd att ha synpunkter på vilka affärsmässiga beslut som bolaget fattar.

Ledamöterna känner till att budgetpropositionen är ett utfall av omfattande budgetförhandlingar. Även om inga ytterligare medel har tillskjutits i årets budget finns det redan, genom tidigare beslut avseende budgetpropositionen för 2022, drygt 1 miljard kronor för att finansiera statens trafikavtal för 2025, vilket är 48 miljoner kronor mer än för 2024. Jag vill att det ska vara känt för ledamöterna i diskussionen om budgeten för den upphandlade trafiken.

På tal om den upphandlade trafiken, fru talman, är det Trafikverket som har i uppdrag att ta ansvar för statens avtal om transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik inklusive flygtrafik inte upprätthålls i annan regi och det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Men jag noterar att det nu finns ett bolag som sonderar förutsättningarna att driva nattågstrafik på kommersiell grund.

Det besked som jag i dag har gett, som ledamoten antyder är ett dråpslag, är att vi följer den här sonderingen. Vi ser hur utvecklingen kommer att fortsätta, och vi sätter stort värde på det engagemang som finns. Det är viktigt med ett transportsystem som håller ihop och där man kan resa till olika delar av landet.

Jag tycker att det är positivt att ledamoten Thand Ringqvist tar upp flygets betydelse. Jag noterar hennes oro för den ändring som två flygbolag, SAS och Bra, har tillkännagett i veckan. Det är förstås också någonting som regeringen följer, men det är för tidigt att dra slutsatser i det här läget. Vi behöver analysera detta och se vad de planerna innebär för inrikesflyget innan vi kan dra några slutsatser. Men det är förstås angeläget att följa även den utvecklingen.

Fru talman! Elisabeth Thand Ringqvist har frågat mig på vilket sätt jag kommer att agera för att säkerställa att nattågstrafiken till och från Jämtland kan fortsätta.

Regeringens utgångspunkt är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Möjligheten att skapa sig ett gott liv, driva ett företag och i trygghet bilda familj bör finnas oavsett var man bor i landet. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar.

Trafikverket har i uppdrag att ingå och ansvara för statens avtal om dels transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik, inklusive flygtrafik, som inte upprätthålls i annan regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift, dels linjesjöfart till Gotland.

Som underlag för de upphandlingar som Trafikverket gör kartlägger myndigheten tillgängligheten mellan olika delar av landet. Baserat på dessa utredningar, det uppdrag myndigheten har samt de medel som finns avsatta i statens budget, har Trafikverket valt att handla upp nattågstrafik mellan Stockholm och Jämtland och mellan Stockholm och övre Norrland. Trafikverket har däremot inte handlat upp nattågstrafik till och från Göteborg med hänvisning till att det redan finns anslutande tågförbindelser som bedrivs på kommersiella grunder mellan Göteborg och Stockholm.

Det är Trafikverket som bedömer vilken tågtrafik som bör handlas upp för att skapa en god tillgänglighet mellan landets olika delar. Jag utgår från att de avtal som tecknas inte påverkar den kommersiella tågtrafiken mer än nödvändigt. Jag noterar också att Snälltåget undersöker möjligheterna att bedriva nattågstrafik mellan Göteborg och Jämtland på kommersiella grunder under delar av året, vilket är ett välkommet initiativ.

Herr talman! Det går inte att ta miste på engagemanget. Men tittar man i Socialdemokraternas skuggbudget ser man att det produktionsstöd de föreslår inte ens är finansierat till hälften. Det finns också förslag om statliga byggkrediter, och såvitt vi kan bedöma är det svårt att få detta förenligt med EU:s statsstödsregler. Det är förstås lätt att sitta i opposition med kanske vällovliga initiativ och förslag, men det hade varit bättre om flera av dessa kommit på plats tidigare när man faktiskt hade chansen att genomföra dem.

Då tänker jag också på de strukturella åtgärder som i stort lyste med sin frånvaro under åtta år. Där handlar det mycket om att korta ledtider, förenkla och förbättra regelverk och tillgängliggöra byggbar mark i attraktiva lägen, för att ta några exempel. Det jobbar vi nu med för fullt.

Det gläder mig att Markus Kallifatides ser att flera av de steg vi har tagit är i rätt riktning.

Jag vill avsluta med att säga att jag är en stor anhängare av god dialog. Jag tror att det är bra att ha en så bred samsyn som möjligt. Jag tror också att en sådan finns, inte minst kring åtgärder som syftar till att komma till rätta med just de strukturella problem på bostadsmarknaden som jag nämnde.

Det är också viktigt att nu se att inflationsbekämpningen har bitit, att inflationen går nedåt och att vi nu kommer i ett nytt läge i den ekonomiska politiken där vi kan göra investeringar för att bygga Sverige rikare. Vi kommer att återkomma till detta i höst i den budget som då kommer att läggas på riksdagens bord.

Jag vill än en gång tacka ledamoten för engagemanget och önska en god och trevlig sommar. Detta var den sista interpellationsdebatten för min del detta riksmöte. Markus Kallifatides och jag har ju haft några sådana, och jag tackar både för de debatterna och för den här.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är flera olika aspekter som lyfts av ledamoten och flera olika påståenden som görs. Jag kommer inte att kunna bemöta dem alla som svar på den fråga som är ställd. Alla de omständigheter som nu nämns i kammaren finns inte beskrivna i interpellationen, även om ledamoten säger det, utan där är fokus på de bostadspolitiska åtgärder som frågan handlar om: planeringsstimulanser för småhusbyggande och för att omvandla lokal till bostad.

Där är mitt besked att det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser om effekterna. Ledamoten säger att det finns möjlighet att fundera och reflektera. Det gör jag gärna, men det behöver man också ha lite mer underlag för att kunna göra på ett sätt som inte blir godtyckligt. Man kan inte ta ett enda exempel och enbart utgå från det.

Men jag tycker att man kan förvänta sig att kommuner som får del av stimulanspengarna tar ett stort ansvar att använda pengarna för att underlätta för bostadsbyggande. Även om det handlar om en plan som man har haft under lång tid och man får del av de här pengarna underlättar det kommunens arbete att utöka sitt detaljplaneområde och tillgängliggöra byggbar mark i attraktiva lägen. Man kanske kan hantera sitt arbete på ett annat sätt som ger mer stöd till en mycket kritisk sektor. Det är denna sektor Kallifatides är inne på, herr talman, och det handlar alltså om att få de olika instanserna att jobba ännu mer aktivt och konstruktivt. Där är kommunerna en del, och länsstyrelserna är en annan.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag av regeringen att redovisa vilka åtgärder man har vidtagit i samverkan med kommuner för att ta fram och öka bostadsbyggandet i kommuner där det råder ett bostadsunderskott. Jag följde upp frågan med Sveriges landshövdingar i förra veckan när jag träffade dem. Vi har alltså ett nära samarbete med länsstyrelserna, och det är helt riktigt som ledamoten säger att de har en central roll i det här avseendet.

Andra delar som ledamoten lyfter handlar till exempel om rotavdraget. En av de åtgärder som regeringen har vidtagit är höjningen av taket för rotavdraget. I Hantverkarbarometern, som tas fram av Beijer Byggmaterial, svarar 80 procent av de svarande att rotavdraget har stor eller mycket stor betydelse för hantverkarbranschen. På frågan om vad som är det viktigaste som beslutsfattare bör göra för byggbranschen svarar 65 procent av deltagarna att det viktigaste är att höja rotavdraget.

När det gäller investeringsstödet vet ledamoten, herr talman, att det har utvärderats. På uppdrag av Hyresgästföreningen tog Tyréns fram en rapport som visade att omkring fyra av tio bostäder hade byggts även utan stödet, vilket innebär att cirka 10 miljarder kronor av det som betalats ut har gått till bostäder som ändå skulle ha byggts. Det kan knappast sägas vara särskilt välanvända skattepengar.

Om Markus Kallifatides är orolig över dödviktskostnader är frågan varför han silar mygg och sväljer kameler. Detta mycket starka engagemang för eventuella dödviktskostnader i planeringsstimulanserna borde i så fall leda till ganska stor eftertanke kring investeringsstödet. Tyréns pekar alltså på att 10 miljarder av det som redan har betalats ut har gått till bostäder som ändå skulle ha byggts.

Frågan hänger lite i luften, herr talman. Är det inte så att man använder olika måttstockar för de egna reformerna och för det som regeringen nu har vidtagit och som det ännu är för tidigt att göra några egentliga utvärderingar av i det här läget?

Herr talman! Jag instämmer i det Markus Kallifatides säger om att det är trevligt att ses igen för en interpellationsdebatt i kammaren. Jag tycker att det är angeläget att följa de här reformerna, och det gläder mig att ledamoten också gör det.

Som jag sa i mitt svar har olika aspekter beaktats vid utformningen av åtgärderna. De har funnits på plats sedan den 2 april. Det är för tidigt att dra definitiva slutsatser om effekterna, vilket är det ledamoten frågar efter. Man kan förstås följa detta och göra antaganden och olika politiska analyser, men att titta på reformerna som helhet menar jag helt enkelt är för tidigt.

Regeringen har bedömt att det inte finns någon rimlig möjlighet att på ett tillförlitligt sätt särskilja detaljplaner som inte hade kommit till stånd utan regeringens stöd från planer som ändå skulle ha upprättats. Därför är stödet utformat för att fungera som en bonus för de kommuner som upprättar detaljplaner för nu aktuella ändamål. Detta har jag också redovisat i ett svar på en skriftlig fråga, herr talman, och detta gäller alltså oavsett i vilken omfattning planerna hade upprättats utan stödet. Stödet är dock utformat så att det premierar planer med ett stort antal bostäder respektive stor lokalarea för omvandling.

Det är förstås viktigt att följa detta. Det kan ju vara så att det underlättar för kommuner som redan hade tänkt fatta beslut om detaljplaner, och då är det förstås upp till kommunerna att avgöra hur man använder stödet. Det skulle kunna underlätta för ännu ett projekt eller för att utöka möjligheterna att tillgängliggöra byggbar mark, till exempel, där kommunerna har ett mycket stort ansvar.

Bonusen syftar alltså till att få fler bostäder till stånd och att underlätta kommunernas arbete med att ta fram detaljplaner. Inte minst när det kommer till omvandling av lokal till bostad vet vi ju att de emellanåt är ett hinder. Det beskrivs som att kostnaden för att omvandla detaljplaner till att gälla bostadsändamål gör att man faller på målsnöret och inte kan omvandla lokaler till bostäder eftersom det krävs en ändring och därmed en i princip ny detaljplan. Det kan vara kostnader förknippade med detta för kommunerna av samma storlek som för att ta fram en helt ny detaljplan. Planeringsstimulanserna syftar till att underlätta för kommuner att omvandla lokaler till bostäder men också att öka småhusbyggandet.

Vi kommer naturligtvis att följa detta. Reformerna har varit på plats sedan den 2 april i år, och därmed är det för tidigt att dra några definitiva slutsatser om effekterna.

Herr talman! Markus Kallifatides har frågat mig om jag är nöjd med kvaliteten i och effekterna av de bostadspolitiska åtgärder som regeringen hittills vidtagit, och om inte, vilka initiativ jag är beredd att ta.

Bostadsbyggandet i Sverige har minskat till följd av omvärldsfaktorer som har bidragit till hög inflation och högre räntor. Detta har påverkat hushållens efterfrågan på bostäder och har samtidigt bidragit till att produktions- och finansieringskostnader har ökat snabbt för byggföretagen. Vi ser att inflationen tydligt faller och att inflationsbekämpningen biter. På sikt väntas lägre räntor bidra till en återhämtning i byggbranschen.

Regeringen har sedan den tillträtt vidtagit flera olika bostadspolitiska åtgärder för att möta nedgången i bostadsbyggandet och rädda jobb i byggsektorn. Bland dessa åtgärder finns, som Markus Kallifatides själv nämner i bakgrunden till sin fråga, planeringsstimulanser till kommuner att anta detaljplaner för byggande av småhus respektive omvandling av lokaler till bostäder. Dessa stimulanser, som kommunerna kan ansöka om från och med den 2 april i år, syftar bland annat till att också upprätthålla en god planberedskap hos kommunerna vilket är viktigt för att möjliggöra framtida bostadsbyggande.

Bland andra åtgärder kan nämnas översynen av reglerna om ändring av hyror för nyproducerade lägenheter - så kallade presumtionshyror, översynen av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder och utredningen av hur man kan främja koordinering av insatser för hållbart samhällsbyggande i Norrbottens och Västerbottens län. Vidare har till exempel möjligheten till tidsbegränsade bygglov för bostäder förlängts till den 1 maj 2028.

Vissa åtgärder är av mer kortsiktig karaktär och har kunnat komma på plats snabbt, såsom tillfälligt höjt tak för rotavdraget, medan andra åtgärder är mer långsiktiga, såsom tillsättandet av Produktivitetskommissionen, som nyligen lämnade ett omfattande delbetänkande i vilket ett helt avsnitt ägnas åt bostäder och byggande med flera olika förslag på åtgärder.

Vad gäller de bostadspolitiska åtgärder som vidtas behöver dessförinnan avvägningar göras mellan en rad olika aspekter, däribland vilka behov som finns, vad som kan göras och vad som är önskvärt. Avvägning behöver också ske mellan möjligheten och vikten av att få åtgärderna på plats snabbt alternativt om mer utredning och remittering behövs innan förändringen kan sjösättas. Det gäller även att avväga hur åtgärderna får avsedda effekter och vad som är möjligt och rimligt att säkerställa, liksom graden av komplexitet i åtgärdernas utformning.

Regeringen har således beaktat en rad olika aspekter vid utformningen av de åtgärder som vidtagits inom det bostadspolitiska området för att åtgärderna och effekterna av dessa ska vara av god kvalitet, men det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser om effekterna.

Regeringen följer fortsatt utvecklingen inom bygg- och bostadsområdet och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas.

Fru talman! Jag har inget annat svar att ge än det jag precis gav. Jag hänvisade till att regeringen har tillsatt en ordförande i Sverigeförhandlingen, Catharina Håkansson Boman, som har ansvar för att komma överens med övriga parter om det sker förändringar i projekten.

Spårväg syd har i avtalet en totalbudget på 3,8 miljarder i 2019 års priser. Statens finansiering sker med 1 681 miljoner från nationell plan och länsplanen samt med 727 miljoner från trängselskatten. Resterande delar finansieras av Region Stockholm och kommunerna Stockholm och Huddinge. Dessutom finns en riskreserv avsatt på 400 miljoner kronor. Jag har fått indikationer på att man också kan hitta mer åtgärder genom att trimma i projektet.

Allt detta finns nu i det uppdrag Sverigeförhandlaren har att hitta en väg framåt med övriga parter om det sker förändringar i projekten. Jag hänvisar till det svaret och tackar för engagemanget.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Det bär mig naturligtvis emot att rätta Kadir Kasirga här i kammaren, men vad gäller styrningen av regeringen vill jag hänvisa till vad Erik Slottner tidigare svarade på en fråga.

Ledamoten hävdar att regeringen nedprioriterar Spårväg syd, men detta är helt felaktigt. Frågan finns i nationell plan. Det är den av regeringen tillsatta ordföranden i Sverigeförhandlingen, Catharina Håkansson Boman, som har ansvar för att komma överens med parterna om det sker förändringar i projekten. Hon har detta uppdrag och detta mandat. Min statssekreterare har också bjudit in ett antal olika aktörer till ett samtal på departementet i morgon, och jag hoppas att de frågetecken som eventuellt finns kan redas ut. Det handlar dock absolut inte om någon nedprioritering, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Björn Tidland har givetvis rätt i att den brist på bostäder som råder i många högskolekommuner försvårar rekryteringen av såväl studenter som anställda på högskola och universitet. Att kunna attrahera utländska forskare bidrar till att utveckla forskningen. Det är viktigt - och grunden - för att Sverige ska fortsätta att vara ett innovativt land och fortsatt ha en god konkurrenskraft, och därför är frågan angelägen.

För att säkerställa internationaliseringen i högskolan och rörligheten bland forskare beslutade regeringen 2022 om en ny förordning som ger de statliga lärosätena möjlighet att erbjuda bostäder till fler grupper av studenter och forskare än vad som då gällde. Förordningen om möjlighet för universitet och högskolor att tillhandahålla bostäder började gälla den 1 januari 2023, och de kategorier som det då utökades till var doktorander, forskare tidigt i karriären och avgiftsskyldiga studenter. Det är utöver utbytesstudenter och gästforskare, som det gällde även tidigare.