Andreas Carlson

Herr talman! Jag tackar så mycket för engagemanget.

Behoven i svensk infrastruktur är mycket stora. Därför är det angeläget att stärka arbetet med kostnadskontroll. Jag har ingen anledning att säga emot Linnéa Wickman och Peder Björk om behovet i just det här enskilda objektet. Problem kan dock uppstå om man resonerar lite grann som Linnéa Wickman gjorde på slutet när hon sa att det är viktigt med kostnadskontroll men att det blir skevt i just det här fallet. Man kan säga att vi behöver titta på om det går att få igenom ett objekt trots att det har gått över den finansiering som redan var beslutad, som Peder Björk sa. I det här fallet har det gått över med 13 procent.

Det är just mot bakgrund av de stora behoven, som regeringen och alla andra i landet ser, som vi behöver ta ett lite starkare grepp kring byggstartsbesluten och använda det som ett viktigt instrument i arbetet med kostnadskontroll.

På pressträffen gav vi information om byggstartsbesluten och de sträckor och objekt där Trafikverket skulle ta fram fler och mer underlag och hitta kostnadsbesparingar. Ett mycket tydligt besked från mig var där att vi inte sa nej, alltså inte som Peder Björk sa.

Vi har inte sagt nej till något av de här objekten som gick tillbaka. Det vi har sagt är att vi förväntar oss att de ses över och att Trafikverket senast den 19 maj ska komma tillbaka med förnyade underlag. Vi har också sagt att vi då är redo att skyndsamt bereda. Jag har även i andra sammanhang varit tydlig med att vi inte kommer att vänta in de samlade underlagen för varje objekt utan står redo att agera så fort underlagen kommer in.

Det var också det besked jag gav i mitt svar här. Trafikverket kom den 25 februari in med förnyade underlag för detta objekt, och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vi har det alltså inte på en väntelista fram till den 19 maj, då vi väntar in alla andra objekt och underlag, utan vi har redan börjat beredningen. Den är igång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att Trafikverket var mycket snabba. Det ser jag som väldigt positivt. En viktig del i kostnadskontrollen är att man också har en hög framdrift i arbetet med infrastruktur. De utesluter inte varandra.

När det gäller sträckan Sundsvall–Dingersjö har Trafikverket rapporterat att projektets mognadsgrad har ökat. Det leder till kostnadsminskningar om 30 miljoner kronor. Och kostnadsökningarna har, jämfört med gällande nationell plan, som sagt minskat från 13 procent till 9 procent. Det är mycket positivt och ett mycket positivt arbete.

Det synliggör väl också att det är angeläget att använda byggstartsbesluten som en viktig kontrollstation. Här ser Trafikverket att det finns kostnadsminskningar om 30 miljoner kronor. Den informationen är förstås viktig, så att regeringen har uppdaterade underlag när vi sedan ska fatta beslut.

Vi kommer inte att dra detta i långbänk. Jag har inget besked om exakt när vi kommer att komma till beslut. Det hoppas jag att ledamöterna har respekt för, eftersom vi fick det för bara några veckor sedan, den 25 februari. Men vi bereder alltså redan ärendet. Därmed har jag svarat på den första av interpellantens frågor.

När det gäller den andra frågan får jag hänvisa till att vi nu har fattat beslut om en infrastrukturproposition med historiskt stora satsningar. Vi kommer att återkomma om de enskilda objekten i åtgärdsplaneringen.

Herr talman! Peder Björk har frågat mig om jag och regeringen avser att så snart Trafikverket återkommer med ett förnyat underlag fatta beslut om byggstart för delar av den första dubbelspårsetappen Sundsvall–Dingersjö utan att invänta beslutsunderlag för andra järnvägsprojekt som senare under mandatperioden väntar på beslut om byggstart. Peder Björk har också frågat mig hur jag arbetar för att säkerställa att ett fullt utbyggt dubbelspår på Ostkustbanan sträckan Gävle–Härnösand kan färdigställas senast år 2035.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Underhåll av vägar och järnvägar har under lång tid tillförts för lite resurser, samtidigt som kostnadskontrollen för nya infrastrukturprojekt har brustit.

Det regeringsbeslut om byggstarter som Peder Björk refererar till ska ses mot den bakgrunden. Regeringen har över tid sett en oroande kostnadsutveckling i infrastrukturprojekt, vilket även Riksrevisionen har uppmärksammat. Det är viktigt att projekt inte växer på ett omotiverat sätt och att ansträngningar görs i alla led för att motverka och hålla ned kostnadsökningar.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att öka kostnadskontrollen. Processen med byggstartsbeslut är här ett viktigt instrument.

Infrastrukturplanering handlar ytterst om att inom en begränsad budget välja vilka åtgärder som ska genomföras. Byggstartsprocessen behöver fungera som den är avsedd, det vill säga som en kontrollstation där förändrade förutsättningar hanteras.

I regeringsbeslutet gavs Trafikverket därför i uppdrag ta fram förnyat underlag för flera objekt. Ett av de objekt som Trafikverket ska återkomma till är Sundsvall–Dingersjö. Trafikverket inkom den 25 februari med förnyade underlag för detta objekt, och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Riksdagen har på regeringens förslag i infrastrukturpropositionen nyligen fattat beslut om ekonomiska ramar för en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037.

Regeringen kommer nu att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för denna period. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Fru talman! Det pågår ett offensivt arbete, och en del av det offensiva regelförenklingspaket regeringen har aviserat och även presenterat under våren innehåller omfattande lättnader för att bygga studentbostäder.

Vi har i dag tillgänglighetskrav som gör att kostnaderna för att bygga studentbostäder här är högre än i exempelvis Norge. Boverket har också inspirerats av Norge, där det är krav på att 20 procent av studentlägenheterna ska vara tillgänglighetsanpassade. Just detta har regeringen i dag lagt fram i en proposition som jag ser fram emot att riksdagen behandlar för ett snabbt ikraftträdande vid halvårsskiftet så att man kan bygga fler studentbostäder till en lägre kostnad. Det gör det mer attraktivt att bygga och kan också leda till lägre hyror för studenter.

Det här är ett exempel, och det finns fler. Detta är viktiga steg bort från en försummad bostadspolitik.

(Applåder)

Fru talman! Ulrika Liljeberg nämner två viktiga initiativ, men hon nämner inte de andra åtgärder regeringen vidtar för att underlätta för utbyggnad av laddinfrastruktur.

Låt mig ändå utveckla de exempel Liljeberg nämner. Att kunna ladda inte minst tunga fordon på rastplatser är ett viktigt steg för att påskynda omställningen av fordonsflottan också när det gäller det tunga segmentet. Då kan man på rastplatsen kombinera laddning av sina egna batterier, när man stannar i enlighet med kör- och vilotiderna, med laddning av lastbilens batterier. Därför är denna pilotverksamhet viktig. Uppdraget är också ganska kort så att vi kan överväga olika åtgärder i arbetet med den nationella planen för infrastruktur.

Det finns också stora stöd att få för både laddinfrastrukturutbyggnad och inköp av tunga fordon. Kostnaden är ju högre för en lastbil som drivs på el än för en som drivs på fossilt bränsle.

Här pågår alltså mycket, och tempot är högt.

Fru talman! Det nordiska samarbetet på transportområdet är väldigt tätt och, tror jag, närmare än på många år. År 2022 undertecknade vi en deklaration om utökat samarbete. Vi har följt upp detta vid varje möte, och vi träffas regelbundet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

I Göteborg samlade jag förra året mina nordiska transportministerkollegor, och vi tog då ett nytt steg i den nordiska integrationen. Vi enades om att uppmuntra våra myndigheter att underteckna ett samförståndsavtal för att på myndighetsnivå synkronisera arbetet med den långsiktiga infrastrukturplaneringen. Samarbetet är nu på plats, och Trafikverket har ingått avtal med sina nordiska motsvarigheter.

Vi ser också att beredskapen behöver stärkas, och vi har gjort gemensamma besök och enats om att stärka samarbetet inte bara mellan försvarsdepartementen, där samarbetet är tajt, utan också mellan transportministrarna. Jag hade min danske kollega här i början av veckan, och vi pratade om gränshinderfrågor gällande Öresund. För några veckor sedan träffade jag min norske kollega i Luleå, och i början av året invigde jag ett nytt banavsnitt, Laurila–Torneå–Haparanda, med min finska kollega. Detta är bara några exempel. Jag skulle kunna fortsätta i flera minuter, men nu är min talartid slut.

Fru talman! Svaret på detta är nej. Det här är inte på något sätt orealistiskt. Det regeringen gör nu är tvärtom precis så mycket man kan satsa på järnvägsunderhåll. Jag förstår att det kan finnas partier som vill satsa mer. Det vill jag och regeringen också. Men om det inte går att omsätta dessa miljarder i praktiskt järnvägsunderhåll – i signalsystem, växelbyten, förstärkningar av bangårdar, kontaktledningsbyten och nya elkraftsanläggningar som behövs – blir det bara en skrällande cymbal här i kammaren, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det som behövs är stål i backen och nya anläggningar, och det är vad vi gör. Vi satsar så mycket som Trafikverket bedömer att de kan göra åt. Men vi är inte nöjda med det, utan vi har gett ett mycket tydligt uppdrag till Trafikverket att stärka järnvägens robusthet och skynda på underhållet så att vi fokuserar på mer pengar till underhåll men också på att få mer underhåll för pengarna. Tiden är kritisk, och arbetet sker skyndsamt.

Det här är dock något som eftersatts under lång tid. Att tro att man kan vända på detta under en enda mandatperiod är tyvärr orealistiskt.

Fru talman! Jo, det ser jag. Det är därför regeringen är så angelägen om att inte bara snacka om svensk infrastruktur utan också leverera. De senaste decennierna har det varit väldigt mycket snack om underhåll men väldigt lite verkstad.

Vägnätet har inför varje plan de senaste åtta åren blivit sämre, trots att den förra regeringen visste att vägarna blir sämre om man inte avsätter de medel som Trafikverket säger behövs för vägunderhåll. Nu har vi en historiskt stor underhållsskuld på vägsidan. Men nu maximerar vi underhållet och tar tag i det eftersatta underhållet under den kommande tolvårsperioden. Socialdemokraterna vill däremot dra ned på denna satsning i den budget som har lagts fram här i kammaren.

Även på järnvägen maxar vi underhållet. Vi tillskjuter medel till nyinvesteringar i vår historiskt stora satsning på infrastruktur. Vi öppnar också upp för alternativ finansiering för att vi ska få mer pengar till infrastruktur.

Svaret på frågan är alltså ja.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Bostadspolitik är formellt inte en EU-kompetens men berörs trots detta av EU-lagstiftning på olika sätt. Sverige anser att kommissionen bör undvika detaljerade och kostnadsdrivande förslag inom det bostadspolitiska området. Finansieringslösningar inom planen för överkomliga bostäder bör vara frivilliga för medlemsstater och tillräckligt flexibla för att inte störa den svenska bostadsmarknadens funktionssätt. Det här är en fråga som vi givetvis kommer att fortsätta att bevaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill ge detta tydliga svar på Roger Hedlunds angelägna fråga.

Fru talman! Nu satsar regeringen rekordmycket på underhåll av vår eftersatta infrastruktur i Sverige – på järnvägssidan och på vägsidan. Det handlar inte bara om mer pengar till underhåll utan också om mer underhåll för pengarna.

När det gäller Stockholmsområdet och de andra två storstadsområdena har en särskild reservdelsstrategi tagits fram så att man snabbare ska kunna avhjälpa störningar i trafiken. Det är ett mer proaktivt arbetssätt.

Allt detta är vårt ansvar, men jag förväntar mig också att andra aktörer tar sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag vill tacka Ann-Sofie Lifvenhage för en angelägen fråga.

Som ledamöterna känner till är det kommuner och regioner som ansvarar för att det finns en fungerande kollektivtrafik. De ska tillgodose behoven hos invånarna. Inom ramen för det ansvar som de har bestämmer kommuner och regioner själva över trafikutbudet. Det är en del av det kommunala självstyret.

Av det skälet vill jag inte kommentera de avvägningar som görs på kommunal och regional nivå. Men det är klart att det väcker frågor, och jag förstår varför ledamoten ställer dessa frågor här i kammaren. Det finns ju en stor och god potential för kollektivt resande.

Det är också så att regeringen nu, med den offensiva satsningen på svensk infrastruktur, särskilt ser på hur vi ska få ett bättre underhåll både på vägsidan och på järnvägssidan. Man ska kunna lita på tåget. Jag förväntar mig att andra aktörer också tar sin del av ansvaret.

Fru talman! Det är flera. Klimatanpassningsåtgärder är viktiga. Det som ledamoten understryker varken kan eller vill jag säga emot på något sätt. Däremot kan jag inte som enskilt statsråd kommentera enskilda domar.

Det som regeringen har gjort är att vi har tagit emot en förstudie kring nationell fysisk planering. Vi bereder vad nästa steg ska vara där. Det kan finnas olika intressen som står mot varandra. Men ett tydligt och klart besked är att vi behöver satsningar på svensk infrastruktur, och där har regeringen presenterat en rekordstor infrastrukturbudget som ger möjlighet till nya investeringar. Sedan behöver vi reda ut de här intressena också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, Daniel Bäckström, för en angelägen fråga! Vi har ju mycket stora behov i hela den svenska infrastrukturen, inte minst vägnätet, som är viktigt för att människor ska få livet att gå ihop när det handlar om att skjutsa barn till träningar och kanske åka och hälsa på nära och kära. Det är också viktigt för näringslivets möjligheter till konkurrenskraft och tillväxt liksom för vår beredskap, där vägarna utgör en väldigt viktig del av förmågan.

När det gäller enskilda domar – ledamoten hänvisar ju till en dom i mark- och miljödomstolen – vet riksdagens ledamöter att det inte ankommer på ett enskilt statsråd att kommentera dem. Däremot är det förstås viktigt att i det fortsatta arbetet, som i mycket förstås ligger på Trafikverket och ansvariga myndigheter, se på vilka sätt man kan uppnå målen. Med de mycket kraftiga förstärkningarna i budgeten är det tydligt att det kommer att finnas medel för förstärkning i svensk infrastruktur.

Fru talman! Om det hade handlat om att hålla två tankar i huvudet samtidigt kanske den här frågan hade varit lite lättare än vad den är. Men det är ju betydligt fler tankar och frågeställningar än så som behöver hållas i huvudet samtidigt. Om man inte har svar på de frågeställningarna tror jag att det bästa är att gå till botten med dem. Som Försvarsmakten har framhållit bör totalförsvarsmyndigheternas behov av Bromma flygplats kartläggas.

En annan viktig aspekt som jag var inne på är sjukvårdens behov. I dag sker transporter med ambulansflyg. Då kan man lasta om väldigt smidigt och tidseffektivt i lägen där tid kan handla om liv och död. Det kan ske betydligt bättre på Bromma. Det sker också på Arlanda, men att ha två flygplatser att välja på kan vara en viktig framgångsfaktor. Bromma är också närmare de sjukhus som finns i Stockholmsområdet. Jag tycker att man ska ha även sjukvårdens behov högt på priolistan. Det handlar om transporter av sjuka, men det handlar också om transporter av organ. Organdonationer är i dag i vårt avlånga land många gånger beroende av väldigt snabba, effektiva och pålitliga transporter. Där har flyget en viktig roll som handlar om liv och död.

När jag säger att det är viktigt att belysa detta handlar det inte om att hålla bara två tankar i huvudet samtidigt utan flera. Jag kan återupprepa vårt besked: Det här behöver utredas igen. Det är mycket som har hänt sedan flera tidigare utredningar gjorts. Vi har ett helt annat säkerhetspolitiskt läge. Vi vet inte vilka behov vi kommer att ha de kommande åren, ännu mindre på längre sikt. Visst är det lätt att fatta beslut, men i framtiden kanske man kommer att säga: Det var förhastat - vi såg det inte komma. Nu ser vi det komma. Vi har ett säkerhetspolitiskt känsligt läge, och då behöver man ha is i magen. De åtaganden man har att bygga bostäder i Stockholm står inte och faller med marken på Bromma flygplats.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Först vill jag göra ett mycket viktigt förtydligande påpekande. Det som DN hänvisade till och som ledamoten tar upp rör det militära försvarets behov. Man har mycket riktigt i samma inlaga som jag hänvisade till pekat på att man inte ser några behov för det militära försvaret i det läge där vi är nu. Men i samma dokument från Försvarsmakten - nästan i samma mening, tror jag - understryker man att det är viktigt att kartlägga behovet för totalförsvaret. Att säga att det här inte har någonting att göra med försvarets behov är helt enkelt inte en korrekt återgivning av Försvarsmaktens yttrande. Man talar om det militära behovet, men det är också väldigt viktigt att se till totalförsvarets behov. Det tycker jag inte att man ska chansa med i de säkerhetspolitiska tider vi lever i.

Jag hör inte ledamoten ta upp frågan om luftrumsövervakning. Det finns inget svar på hur man ska sköta luftrummets övervakning över Stockholm om man inte gör det via Bromma flygplats. Den som ivrar för att lägga ned Bromma flygplats bör rimligen ha ett svar på frågan hur vi säkerställer grundläggande säkerhet i luftrummet över huvudstaden. Vårt land ligger i världsdelen Europa, där vi har krig. Man ska inte överdriva det här, men man ska heller inte underdriva riskerna med att släppa luftrummet över huvudstaden fritt. Det handlar inte om att skrämma upp, utan det handlar om att ta ansvar i en säkerhetspolitisk tid då vi inte kan chansa med huruvida vi kommer att behöva den här infrastrukturen även framöver. Det är det som översynen av totalförsvaret syftar till, och det är detta som Försvarsmakten understryker behöver kartläggas.

När det gäller kostnader är det så att flera av dem kommer att vara kvar även om man avvecklar Bromma flygplats, eftersom det finns avskrivningskostnader för investeringar som har gjorts på Bromma flygplats. De kostnaderna står även Katarina Luhr för, liksom andra som tycker att man ska lägga ned Bromma flygplats. De kommer att behöva betalas ändå. Det viktiga nu är att se över olika typer av finansiering. Kostnaderna för driften behöver förstås vara skäliga och ska inte påverka annan infrastruktur.

Jag håller med om att andra delar av infrastrukturen behöver utvecklas, inte minst kopplingen till Arlanda. Efter att ha tagit vid vidtar vi nu åtgärder som man kanske hade behövt vidta för länge sedan för att stärka tillgängligheten till och från Arlanda. Arlandasamordnaren arbetar med att ta fram förslag för att stärka kollektivtrafikmöjligheter och tillgänglighet, både för resenärer och inte minst för dem som arbetar på Arlanda flygplats. Det är en av Sveriges största arbetsplatser i dag. Arlanda kommer att vara viktigt för att bygga ihop Sveriges infrastruktur och transportsystem.

Det är klart att man kan närma sig frågan om Bromma flygplats genom att tala om att säkerställa alla viktiga funktioner som i dag finns där. Det skulle i alla fall vara ett mer hederligt resonemang. Men i dag finns det inte något svar på var de ska få plats någonstans på Arlanda. Man skulle kunna föra resonemang kring det och ge svar på de frågorna, som jag lyfte fram i mitt svar. Men jag hör inte något sådant från ledamoten.

Men även när de frågorna är besvarade kvarstår frågan: Kommer vi att behöva en flygplats som Bromma i framtiden? Jag tycker att man tar på sig lite för stora skor om man i dag med säkerhet kan säga att vi inte kommer att behöva det. Jag vill vara lite mer ödmjuk och säga att vi inte vet. Därför kan vi inte chansa och avveckla en så kritisk infrastruktur i form av en stadsnära flygplats i detta säkerhetspolitiska läge. Detta förtjänar att vi har lite is i magen.

Fru talman! Det är nästan lite rörande att höra Katarina Luhrs engagemang för Arlanda och för att utveckla Arlanda flygplats. När Miljöpartiet satt i regeringen avbröts nämligen alla planer på att utveckla Arlanda som ett starkt nav för flygtrafiken. Och en flygskatt infördes som påverkade Arlandas konkurrenskraft gentemot andra flygplatser i Norden, vilket har försvagat Arlandas möjlighet att stärka sin konkurrenskraft och att utveckla flygplatsen. De behov som vi nu står med och som tillgodoses på Bromma flygplats hade eventuellt kunnat tillgodoses på Arlanda flygplats.

Det är kanske lite sent att komma nu och säga att vi kan avveckla Bromma flygplats väldigt snabbt utan att ha svar på hur luftrummet över Stockholm ska övervakas och hur man ska tillgodose god infrastruktur för det samhällsviktiga flyget. Det finns inte heller några planer för att ta in de reparations- och serviceverkstäder som i dag finns på Bromma flygplats på Arlanda till exempel. Det är många frågor som väcks även om man kommer fram till slutsatsen att Bromma flygplats ska läggas ned.

Då kommer jag tillbaka till vad ledamoten sa om att det finns skyhög konkurrens mot andra intressen i andra delar av Stockholm. Vi vet inte exakt vilka intressen som kan finnas när det gäller Bromma flygplats, exempelvis i fråga om totalförsvarsmyndigheternas behov. Men vi vet att Försvarsmakten har understrukit att det behöver kartläggas. Det ska också göras i den utredning som nu ska tillsättas.

Jag kan också konstatera att det redan finns ett beting för att bygga bostäder i Stockholm. I kommunen rör det sig om 94 900 bostäder, enligt Stockholmsförhandlingen och Sverigeförhandlingen, varav 70 000 kvarstår att bygga i Stockholms stad. Och 135 000 kvarstår att bygga i Stockholms län till 2035.

Vi kan förstås återkomma till frågan om marken på Bromma flygplats. Men bostadsbyggandet i Stockholm står inte och faller med marken på Bromma flygplats. Däremot kan det finnas andra intressen som står och faller med de grundläggande funktioner som i dag tillgodoses från Bromma flygplats.

Antalet passagerarflyg har mycket riktigt minskat, men cirka 25 procent av trafiken är kvar. Det är ungefär 10 000 luftrumsrörelser. Allt detta övervakas från flygledartornet på Bromma flygplats. Bedömningen är att det inte går att flytta den övervakningen av luftrummet över vår huvudstad till Arlanda, utan den behöver mötas på något annat sätt. Hur finns det inget svar på.

Det är därför jag upprepar det jag har tidigare sagt: Det kan vara lätt att fatta beslut om att lägga ned, men det är väldigt svårt att återta viktig infrastruktur om det skulle behövas, exempelvis baserat på totalförsvarets behov.

Redan i dag finns det stora frågor som hänger kvar. Hur ska man klara luftrumsövervakningen? I det säkerhetspolitiska läge som vi är i tror jag att det inte bara är stockholmare som tycker att det är angeläget att ha koll på luftrummet över huvudstaden. Det är en säkerhetspolitisk fråga som blir extra viktig att ta i beaktande eftersom vi i Sverige har ett integrerat civilt och militärt luftrum. Luftrumsövervakningen som Luftfartsverket gör är alltså viktig för försvaret.

Jag tror att man behöver närma sig den här frågan med respekt för att det inte finns några enkla lösningar. Man behöver titta på detta och ha is i magen. Man kan inte utgå från att den här flygplatsen inte kommer att behövas i framtiden, eftersom den redan i dag tillgodoser viktiga delar för samhällsviktigt flyg.

Fru talman! Katarina Luhr har frågat mig om jag avser att ta några generella initiativ för att bostäder ska kunna byggas på Bromma flygplats och om jag, som ansvarigt statsråd för bostäder, kan motivera en centralt belägen flygplats i princip utan reguljär trafik samtidigt som Stockholms stad uttryckligen vill stadsutveckla området med ett stort antal bostäder.

Låt mig inledningsvis poängtera att för regeringen är luftfarten en viktig del av transportsystemet. Särskilt i ett land som Sverige - med långa avstånd och många glest befolkade områden - är flyget viktigt för inrikes resor och har även stor betydelse för Sveriges ekonomi, konkurrenskraft och öppenhet gentemot omvärlden.

Det är också därför regeringen har vidtagit flera viktiga åtgärder för att stärka luftfartens konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för god tillgänglighet med flyg. Jag kan som exempel nämna avskaffande av flygskatten från och med den 1 juli i år och en ökning av det statliga bidraget för driftsstöd för icke-statliga flygplatser.

När det gäller Bromma flygplats har jag varit mycket tydlig. Det är inte aktuellt att fatta något beslut om nedläggning under denna mandatperiod. Detta framgår av Tidöavtalet.

Sedan beskedet från SAS och BRA kommunicerades i september har ett internt analysarbete ägt rum på Regeringskansliet för att översiktligt gå igenom viktiga frågeställningar och bedöma situationen. Samarbetspartierna har därefter dragit slutsatsen att flera frågor behöver utredas mer på djupet innan vidare ställningstaganden kan göras.

Det handlar till exempel om de ändrade förutsättningarna för civilförsvarets behov till följd av det ändrade omvärldsläget och Natointrädet och vilken betydelse Bromma flygplats kan ha i dessa avseenden. Det handlar också om hur det statliga basutbudet av flygplatser bör se ut. Bromma flygplats är en del i ett system och ingår i basutbudet.

Det behöver också utredas vad som ska hända med befintlig kvarvarande verksamhet på Bromma flygplats. Det handlar om allmänflyg inklusive samhällsviktigt flyg, till exempel ambulansflyg, ambulanshelikoptrar och polishelikoptrar.

En annan fråga som är viktig att utreda är vilka möjligheter som finns att säkerställa ett säkert luftrum för återstående trafik som sker över och runt Stockholm, till exempel för polisen och sjuktransporter men också utifrån totalförsvarsperspektiv om verksamheten på Bromma flygplats kraftigt förändras.

Det är också viktigt att understryka att Försvarsmakten har påpekat att totalförsvarsmyndigheternas behov av Bromma flygplats bör kartläggas.

Dessa och flera andra frågeställningar kommer därför att utredas. Som jag har informerat om tidigare i andra sammanhang avser regeringen att återkomma till formerna för denna utredning.

Avslutningsvis: När det gäller Stockholms kommuns planer på hur man vill använda marken där Bromma flygplats ligger, har jag ingen anledning att kommentera det. Kommunerna har genom planmonopolet det största ansvaret för den fysiska planeringen i Sverige.

Regeringen arbetar för ett ökat bostadsbyggande genom åtgärder för att öka tillgången på byggbar mark, förenkla byggreglerna, korta ledtider i plan- och byggprocessen och förbättra möjligheterna till eget ägande. Dessa prioriteringar är strukturellt motiverade och oberoende av hur flygplatserna i Stockholmsområdet utvecklas.

Fru talman! Jag har gett ett besked, men det var kanske inte exakt det som Per-Arne Håkansson ville ha. Jag har stor respekt för att många fler vill ha ett besked som går i linje med vad den förra utredningen kom fram till för tre år sedan. Men det har hänt mycket på tre år, och det är viktigt att se detta i ett sammanhang. Många regionala flygplatser har stora underskott. Då behöver man titta på flygplatsinfrastrukturens finansiering i ett bredare sammanhang än en till fyra flygplatser, som dåvarande utredning föreslog.

Jag håller med om att det behövs betydande upprustning av svensk järnväg. Det står inte i motsats till de stöd som måste ske för att få en bättre fungerande flyginfrastruktur i Sverige, och där har regeringen vidtagit åtgärder.

Ledamoten nämner Södra stambanan. Det vi har gjort är att i stället för att planera för snabbtåg med en hastighet upp till 320 kilometer i timmen på sträckan Lund-Hässleholm har vi sänkt hastigheten till upp till 250 kilometer i timmen. Detta har frigjort medel för sex landanslutningar till Öresundsbron, som den förra regeringen inte fick plats med i sin infrastrukturproposition och den nationella planen. Vi har redan lagt in detta i den nationella planen. Tillsammans med beslut som fattades på dansk sida samma datum som regeringen fattade detta beslut för ett par år sedan ökar kapaciteten på innevarande förbindelse på Öresundsbron med ca 30 procent.

Det här är exempel på vad regeringen redan har gjort. Jag har noterat att generaldirektören vid Trafikverket har talat om att utmana tidsplanen för Södra stambanan, och jag är positiv till det om det skulle vara möjligt. Det står inte i motsats till att vi ser ett behov av att stärka svensk flygplatsinfrastruktur eftersom även flyget är ett viktigt trafikslag för att hela Sverige ska fungera.

Jag ser fram emot att återkomma med mer besked om hur vi ska lyckas med detta, och jag hoppas att ledamoten är nöjd med debatten i dag. Jag är i alla fall tacksam för det engagemang som ledamoten visar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack så mycket för engagemanget, Per-Arne Håkansson! Jag har också mött det engagemanget lokalt. Jag har gjort besök på aktuell flygplats och har träffat företrädare för dem som arbetar på plats. Jag har även haft kontakt med olika kommunpolitiker som är involverade i ägandet av flygplatsen. Att det finns ett engagemang vill jag verkligen understryka.

Att det finns en samsyn lokalt är väldigt positivt, fru talman. Det polariserande har kanske snarare varit på riksnivå i den politiska debatten. Naturligtvis påverkar det dem som ska välja trafikslag om man avråder från eller till och med i någon mening förbjuder användande av flyg i olika resepolicyer och annat.

Självklart är det enligt det kommunala självstyret så att varje kommun får fatta sina beslut. Varje bolag får också fatta sina beslut. Men det är rimligt att man då också funderar över konsekvenserna av den typen av beslut. Där tror jag att även Per-Arne Håkansson kan ha en roll som lokal riksdagsledamot. Det går också att prata med partikamrater i olika delar av landet, inte minst partikamrater här i Stockholms stad.

Det är fråga om en lokal flygplats. Det handlar inte bara om att de som bor i den region som Per-Arne Håkansson företräder och talar för ska åka någonstans, utan även om att personer ska åka från exempelvis Stockholm till Ängelholm-Helsingborg, som är en tillväxtregion. Därför är det viktigt att adressera frågan om resepolicy och hur man kan påverka flygets omställning till mer hållbara lösningar genom att inte på förhand utesluta ett trafikslag.

Vi har i Regeringskansliet ändrat vår resepolicy så att den är färdemedelsneutral, och det finns andra sätt. Det är viktigt att varje beslutsinstans fattar sina egna beslut, men man behöver också diskutera konsekvenserna av sådana beslut.

Det negativa skiftet för inrikesflyget har ju till stor del varit en konsekvens av lågkonjunktur, höga kostnader och förändrade arbetsmönster efter pandemin, där man arbetar mer hemifrån. Man kanske har digitala möten i stället för att flyga till ett möte. Jag ifrågasätter inte det, utan det som är viktigt att sätta under lupp är vad som har gjort att vi har hamnat i den här situationen. Det är inte bara Ängelholm-Helsingborg flygplats som har stora ekonomiska bekymmer. Det kan vi se i i stort sett alla delar av Sverige.

Jag underströk i mitt svar att vi kommer att tillsätta en ny utredning som kommer att utreda hur hela det statliga basutbudet av flygplatser bör se ut och flygplatsernas roll i infrastruktursystemet. Precis som Per-Arne Håkansson säger - även om det kanske inte var exakt så ledamoten sa - är varje trafikslag i sig viktigt. Hur de integrerar med varandra är en bärande del av regeringens nya fokus när vi tar fram infrastrukturpolitiken.

Omställning behöver ske i alla trafikslag, men kopplingarna däremellan behöver stärkas. Flygplatsernas och sjöfartens roll betonas i regeringens infrastrukturproposition. I det sammanhanget ska man nu se det uppdrag som vi kommer att ge till en utredare, som ska titta på flygplatsinfrastrukturen och finansieringen av den infrastrukturen.

Jag förstår att många vill ha besked - det är Per-Arne Håkansson inte ensam om - och det är viktigt att hantera detta i ett bredare sammanhang med tanke på att det är en nationell fråga.

Fru talman! Per-Arne Håkansson har helt rätt i att det finns behov. Det finns väldigt många behov, och det var mot bakgrund av det jag gav mitt svar.

Jag vill understryka att regeringen har mer än dubblat det statliga driftsstödet till regionala flygplatser. Jag måste dock påminna om och vara tydlig med, fru talman, att det är Trafikverket som har uppdraget att hantera och besluta om fördelning av detta bidrag.

Regeringen fattar beslut om storleken, och den förstärkning vi gjorde var historisk - den största som gjorts sedan driftsstödet infördes. Men som ledamoten Per-Arne Håkansson kanske känner till fick en partikollega till honom, dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson, gå till konstitutionsutskottet till följd av uttalanden om driftsstöd till enskilda flygplatser som kunde tolkas som ministerstyre. Jag tror därför att ledamoten och kammaren har respekt för att jag inte kan kommentera just de delarna av ledamotens frågor. Där hänvisar jag återigen till den myndighet som är ansvarig för utbetalning och fördelning av stödet.

Vad sa jag i svaret som är vägledande i detta? Jo, det var ju att inrikestrafiken har haft en negativ utveckling. Det har hänt mycket på de tre år som gått sedan förslaget lämnades. Det är viktigt att slå fast, fru talman, att en bidragande orsak är den flygskatt som infördes 2018 och den debatt kring flygskam som inte minst Per-Arne Håkanssons eget parti har ett ansvar för, med tanke på att man då var i regeringsställning.

Vi, i meningen den dåvarande oppositionen och även Kristdemokraterna, varnade redan då för konsekvenserna. I ett avlångt land med många glesbefolkade områden är flyget viktigt, men här användes en retorik som inte tog i beaktande den omställning som görs i svenskt inrikesflyg av svenska flygbolag och nya företag som utvecklar elflyg och hållbart flygbränsle. Att inte ta in detta och peka på att flyget kommer att vara viktigt för Sverige även framöver får förstås konsekvenser. Det är det vi ser nu när inrikestrafiken har en negativ utveckling. Här vill jag ändå understryka att det ligger ett ansvar även på ledamotens parti, fru talman.

I rapporten Vingar för tillväxt, som presenterades vid det tillfälle som ledamoten relaterar till, rekommenderades alla nordvästskånska kommuner och företag att uppdatera sina resepolicyer så att de inte utesluter flyg. Det var en av punkterna i rapporten, och det är en helt rimlig slutsats. Här hoppas jag att det finns en samsyn och att man ser möjligheten att bidra till flygets omställning. Det finns andra kommuner som gör det genom att exempelvis köpa till så mycket hållbart flygbränsle per biljett som man kan. Det är också en viktig utveckling, som jag ser det.

Beskedet i dag är dock att den utredning som ska tillsättas handlar om att titta på basutbudet och svensk flygplatsinfrastruktur i ett bredare sammanhang. De behov som ledamoten pekar på är tyvärr inte unika för Ängelholm-Helsingborg, utan det är viktigt att se detta i ett större sammanhang. Det kommer regeringen att ta vidare.