Andreas Carlson

Fru talman! Om det eventuellt finns en oro kring detta kan jag lugna Heléne Björklund: Jag har inte mött det. Snarare handlar utredningens direktiv och utredningens uppdrag om att stärka den statliga rådigheten över flygplatserna. Det finns ingenting i utredningsdirektiven som antyder att någon enskild flygplats i basutbudet, till exempel Ronneby flygplats, ifrågasätts på något vis.

Redan i oktober 2023 klargjorde jag att flygplatsen i Ronneby skulle kvarstå i statlig regi. Regeringen har gett Anders Flanking i uppdrag att utreda hela det statliga basutbudet av flygplatser samt Bromma flygplats funktion. Det vore då märkligt att exkludera vissa enskilda statliga flygplatser som Ronneby i den analysen, inte minst mot bakgrund av inriktningen i direktiven.

Några av de punkter som Anders Flanking ska analysera handlar om vilka legala möjligheter som finns att införa statliga bidrag till statliga flygplatser för att stärka flygplatserna, såsom den i Ronneby. Man ska också bedöma hur förslagen påverkar förutsättningarna för statens rådighet över såväl statliga som icke-statliga flygplatser vid situationer av allvarlig kris, höjd beredskap och ytterst krig samt bedöma förslagens konsekvenser för krisberedskap och totalförsvar.

Heléne Björklund säger att det helt nyss har gjorts en utredning. Ja, det har gjorts en utredning, där ett av förslagen rörde Ronneby flygplats, och redan 2023 gav jag som sagt beskedet att den ska kvarstå i statlig regi.

Den förra utredningen hade direktiv som skrevs i en helt annan tid. Det jag precis läste upp är ju nytt i detta hänseende. Som jag sa i mitt första svar, fru talman, har totalförsvarets behov av robusta flygplatser runt om i landet ökat. Det är därför vi har sett anledning att se över och stärka den statliga rådigheten, och det är det som det här handlar om.

Jag upprepar: Det finns inte någonting i direktiven som antyder att någon enskild flygplats i basutbudet ifrågasätts på något vis.

Fru talman! Heléne Björklund har frågat mig vilka skälen är till att regeringen nu återigen utreder Ronneby flygplats framtid, om utredningen är ett resultat av regeringens beslut att bevara Bromma flygplats och hur detta påverkar Swedavias ekonomi och övriga flygplatser samt hur jag och regeringen avser att säkerställa att Ronneby flygplats fortsätter att vara en del av flygplatssystemet, givet dess betydelse.

Låt mig först understryka att luftfarten är en viktig del av transportsystemet. I Sverige, med långa avstånd och många glest befolkade områden, är flyget viktigt för inrikes resor. Det har även stor betydelse för Sveriges ekonomi, konkurrenskraft och öppenhet gentemot omvärlden.

Ronneby flygplats tillhör Försvarsmakten, men Swedavia bedriver där verksamheter för den civila trafikens behov. Flygplatsen är en av de tio flygplatser som ingår i det nationella basutbudet av flygplatser, som förvaltas och utvecklas av Swedavia. Basutbudet spelar en viktig roll i flygtransportsystemet för att säkerställa en grundläggande interregional och internationell tillgänglighet för hela landet.

Regeringen har vidtagit flera viktiga åtgärder för att stärka luftfartens och flygplatsernas konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för god tillgänglighet med flyg.

Här är några exempel. Flygskatten är avskaffad från den 1 juli i år. Vi har gett ett kapitaltillskott på drygt 1 miljard kronor för att täcka flygplatsernas kostnader för säkerhetskontroller i syfte att motverka avgiftshöjningar. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen att det statliga bidraget till kommunerna för driftsstöd till icke-statliga flygplatser permanent ska öka med 318 miljoner kronor per år.

Luftfarten, och särskilt inrikestrafiken, har brottats med svåra utmaningar under flera år, konsekvenserna av covid-19-pandemin, stängda luftrum på grund av krig och oroligheter, flygskatt och inte minst så kallad flygskam. Detta har tyvärr påverkat flygplatsernas förutsättningar. Samtidigt har dock totalförsvarets behov av flygplatser ändrats med anledning av det försämrade omvärldsläget och Natointrädet.

Regeringen beslutade därför den 28 maj i år att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och utvärdera såväl statens roll som ägare och förvaltare av flygplatser som det nationella basutbudet. I uppdraget ingår även att analysera frågeställningar kopplade till Bromma flygplats funktion till följd av den minskade linjetrafiken vid flygplatsen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2026.

Fru talman! Jag tackar för debatten. Jag tycker att vi, som flera har varit inne på, har haft en konstruktiv ton. Jag har full respekt för att man vill lyfta olika objekt, och jag har understrukit att behoven är stora i svensk infrastruktur.

Fru talman! Jag hade dock önskat mig lite mer självrannsakan när man för bara fyra år sedan fick en rapport från Riksrevisionen med rubriken Nationell plan för transportinfrastrukturen – lovar mer än den kan hålla. Riksrevisionen pekade i rapporten på att kostnaderna för åtgärderna visade sig överstiga den tillgängliga ekonomiska ramen inom planperioden. Listan med åtgärder var för lång. Man var tvungen att fortsatt slarva med underhåll och skära ned på det digitala signalsystemet, vilket hotar järnvägens funktionalitet, med många miljarder. Man struntade i olika satsningar som var nödvändiga för att öka kapaciteten på Malmbanan och Öresundsbron.

När regeringen avbröt planeringen för den nya stambanan för höghastighetståg visade Riksrevisionen att det sparade in 162 miljarder i kommande planer. Jo, det stämmer, Aylin Nouri – det är bara att läsa Riksrevisionens rapport!

Det ska sättas i relation till att vi nu kan ta tag i underhållsskulden och göra nödvändiga investeringar, inte minst för att stärka robustheten i den svenska infrastrukturen.

Jag är inte här för något blame game i dag, men jag tror att det är väldigt viktigt att säga att detta har byggts upp under decennier. Därför är det också viktigt med ett politiskt ansvarstagande när vi nu ser till att få ut mer pengar till infrastruktur och få mer infrastruktur för pengarna.

Utöver den budget på 1 200 miljarder kronor som är historiskt stor i fasta priser har regeringen aviserat ett alternativt genomförande av infrastrukturprojekt. Vi har också en pott till det civila försvaret på totalt 50 miljarder kronor, där en betydande del kan gå till infrastruktur.

Detta kommer förstås att vara viktigt när vi rustar Sverige starkt. Man måste kunna lita på infrastrukturen i vårt avlånga land. Det tar regeringen nu ansvar för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Mitt inlägg syftade inte till att vara polariserande. Däremot är det få områden i politiken som är så påverkat av tidigare beslut eller frånvaron av tidigare beslut som den långsiktiga infrastrukturplaneringen.

Den nationella plan som fortfarande gäller i Sverige är den som den förra regeringen beslutade om. Därför tror jag att det är viktigt som sakupplysning att redogöra för att många av de problem vi har i dag är uppsamlat under decennier. Ska man ta tag i dem behöver det adresseras.

Därför tyckte jag att det var väldigt positivt, som jag nämnde, att Peter Hultqvist bland annat nämnde den gigantiska underhållsskulden. Jag vill också understryka att ingen här i kammaren har fråntagit ledamöterna rätten att lyfta fram de behov man ser i olika delar av landet.

Fru talman! Jag sa också i min inledning att jag understryker att behoven är större än de resurser som vi har. Det är med tanke på att man har struntat i underhåll under så lång tid och att man har skjutit på finansieringen av projekt som har legat i plan.

Exempelvis har flera av de objekt som ligger i plan och som man fattat beslut om tidigare inte varit finansierade. Detta är någonting som Riksrevisionen kritiserade väldigt hårt i den riksrevisionsrapport som hade rubriken Nationell plan för transportinfrastrukturen – lovar mer än den kan hålla. Det tror jag är viktigt att ha med sig.

Vi kommer inte att göra om samma misstag. Vi sätter underhållet först, för att man ska kunna lita på järnvägen och vägarna i Sverige.

Jag tror att det är viktigt för debatten att man är tydlig. Man säger att man satsar 45 miljarder kronor på järnvägsunderhåll. Det är ett faktum, sa Peter Hultqvist. Men ett lika tydligt faktum är att ni föreslår en neddragning på vägunderhållet med 45 miljarder kronor.

Det regeringen gör med den historiskt stora satsningen även på järnvägsunderhåll är inte bara en femprocentig ökning, utan vi städar också upp i anslagen. Detta kan bli lite tekniskt, fru talman, men vi stärker budgetdisciplin och transparens och ser till att pengar som var tänkta att gå till järnvägsunderhåll inte får fortsätta att gå till Trafikverkets förvaltningskostnader och personal. Detta låg tidigare insprängt på kontot.

Om man jämför äpplen och äpplen och inte äpplen och päron och i stället jämför med hur stor ökningen på järnvägsunderhåll är i vårt förslag ser man att det i själva verket är en förstärkning med 18 procent. Detta bedömer Trafikverket vara vad de maximalt kan omsätta i praktiken.

Om man ska vara trovärdig med att man drar ned med 45 miljarder på vägunderhåll tycker jag att man ska tala om vilka vägar det är som fortsatt inte ska hålla måttet i Sverige när nu regeringen tar bort vägunderhållsskulden på bara tolv år.

Lika viktigt är det att säga vilka järnvägsbanor som ska stängas av helt och hållet, för det är det som behöver göras för att man ska kunna underhålla för 45 miljarder och få ut dessa pengar i operativt arbete. Regeringen har haft inriktningen att mer underhåll måste ut snabbare samtidigt som persontrafiken och godstransporterna behöver gå.

Hittills i år har det genomförts 1 700 underhållsåtgärder i det svenska järnvägssystemet, vilket är fler än någonsin tidigare. Vi ser positiva tendenser i form av att punktligheten ökar, och Trafikverket pekar på att det beror på underhållsarbeten som börjar göra skillnad. Nästa år, som också kommer att vara ett rekordår, kommer 1 800 banavstängningar att göras för underhållsarbeten. Steg för steg tar vi tag i underhållsskulden.

På vägsidan har det i år gjorts 2 000 kilometer mer beläggningsarbete. Det motsvarar en sträcka mellan Haparanda och Hamburg, vilket är en ökning från 3 000 kilometer förra året. Det är alltså en kraftfull förstärkning av järnvägsunderhållet när vi nu rampar upp för att se till att man ska kunna lita på infrastrukturen i Sverige.

Fru talman! Dagens debatt visar på ett starkt engagemang för infrastruktur. Jag är den första att skriva under på att det finns stora behov i den svenska infrastrukturen, vilket ledamöterna från Socialdemokraterna understryker.

Jag kommer i mitt ungefär fyra minuter korta svar inte att kunna besvara alla delar. Jag noterar dock att flera ledamöter ber om mycket konkreta svar i dag på frågor som jag redan i mitt inledande svar, fru talman, sa att vi kommer att återkomma i när vi har lyssnat på alla regioner och kommuner, näringslivet och civilsamhället. Även totalförsvaret är en viktig del i detta, som flera ledamöter har varit inne på.

För att inte föregripa remissinstanserna och så att säga kortsluta den process vi har – jag har uppfattat att Socialdemokraterna står bakom att vi har en gedigen process för den långsiktiga infrastrukturplaneringen – kommer jag inte att kunna svara på alla frågor. Det ber jag om ledamöternas respekt för.

Aylin Nouri sa att detta inte handlar om kalkyler. Det förklarar på många sätt saken, fru talman. Kalkylen för nu gällande plan, som den förra regeringen tog beslut om, gick ju inte ihop. Regeringen ärvde en plan som var kraftigt övertecknad med många underfinansierade projekt som inte ens slutade vid den tolvåriga planen utan låg ännu längre in i framtiden.

Regeringen kom till ett bord som var allt annat än väldukat. Det var bara smulor kvar efter generationer av politiker som i decennier tagit springnota. Kvar på bordet stod det underhållsberg som jag tror att Peter Hultqvist var den enda ledamot som på riktigt adresserade i sitt inlägg – 90 miljarder på järnvägssidan, 35 miljarder på vägsidan.

Det regeringen nu gjort i sin infrastrukturproposition, som är inriktningen för den nationella planen, är att låta ungefär hälften av de 1 200 miljarderna gå till att komma i kapp med eftersatt underhåll. Det är klart att det hade varit roligt, fru talman, att i dag stå och diskutera en massa nya objekt och projekt för de pengar vi har, men det går inte att lova allt till alla innan man kommer i kapp med den underhållsskuld som olika delar i det politiska fältet i decennier gjort sig skyldiga till att skapa. Underhållsskulden på järnvägssidan växte med nästan 40 miljarder kronor på bara fyra år mellan 2018 och 2022.

Vi tar nu tag i detta. För första gången finns det en plan för att utradera underhållsskulden på vägsidan till 2037 och på järnvägssidan till 2050.

Det ledamöterna inte har tagit upp, fru talman, är att Socialdemokraterna vill skära ned i regeringens 350 miljarder till vägunderhåll med hela – håll i er nu – 45 miljarder kronor. Det vill Socialdemokraterna ta bort från underhållsåtgärder på vägsidan. Man flyttar – på tal om kalkyler, fru talman – från en rad i Excelarket till en annan och lägger det på järnväg, något som Trafikverket bedömer inte går att omsätta i praktiken. Det enda det kommer att göra är att pengar går tillbaka till statskassan, samtidigt som det kommer att finnas potthål och vägar som inte håller måttet i alla regioner som är representerade här i dag.

Det skulle vara intressant att inför nästa runda få höra hur man kan se väljarna i ögonen, hur man kan stå här och lova saker för framtiden, och samtidigt slarva med underhållet. Vi vet nu konsekvenserna, det vill säga att slarv med underhåll innebär tillväxthinder, sårbarheter i vår försvarsförmåga och att livet krånglas till för vanligt folk. Socialdemokraterna får ta ansvaret om man slarvar med underhållet igen.

Fru talman! Aylin Nouri har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Sverige får den kapacitet i våra viktigaste stråk och järnvägar som krävs för både resenärer, vanliga familjer och näringsliv. Hon har även frågat om jag avser att inleda dialog med de kommuner och regioner som under lång tid planerat investeringar, bostadsbyggande och arbetsmarknadssatsningar i förväntan om att staten ska stå fast vid tidigare beslut och vad jag i så fall avser att förmedla i dessa dialoger. Slutligen har Aylin Nouri frågat mig vilka åtgärder jag överväger för att stärka förtroendet mellan staten och berörda kommuner, regioner, företag och invånare efter förändringar i planerade infrastrukturprojekt.

Efter regeringens förslag i infrastrukturpropositionen (prop. 2024/25:28) har den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, fastställts till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning där vi ökar infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och där vi prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll samtidigt som transportsystemet behöver utvecklas.

I flera decennier har underhållet av våra järnvägar nedprioriterats, vilket har bidragit till den problematik i form av förseningar och bristande tillförlighet som systemet dras med i dag. Dessa brister drabbar både vanliga resenärer och näringslivet.

Regeringen anser därför att det är viktigt att åtgärda bristerna för att öka järnvägens konkurrenskraft och tillförlitlighet. Ökade medel till underhåll och effektivare arbetssätt innebär att Trafikverket nu kan upprätthålla järnvägens funktion och återta så mycket eftersatt underhåll som är faktiskt genomförbart.

Regeringens uppfattning är bland annat att en bättre kostnadskontroll behöver uppnås. Som ett led i detta har regeringen konstaterat att objekt där förutsättningar för genomförandet har försämrats väsentligt behöver analyseras särskilt och kan komma att omprövas av regeringen, vilket är i linje med planeringsprocessen.

Detta kan exempelvis ha sin grund i stora kostnadsökningar, samhällsekonomisk olönsamhet eller andra försämringar av förutsättningar. Detta var en del i uppdraget till Trafikverket om att ta fram förslag till ny nationell plan för planperioden 2026–2037. I uppdraget fanns även fler övergripande utgångspunkter; bland annat skulle regionala utvecklingsstrategier och inriktningsunderlag beaktas. Regeringen har ännu inte tagit ställning till Trafikverkets förslag.

Det är viktigt med stabila och långsiktiga planeringsförutsättningar. Därför behöver planeringsprocessen fungera som tänkt, med rätt förväntningar från berörda aktörer.

Riksrevisionen riktade i sin granskningsrapport Nationell plan för transportinfrastrukturen – lovar mer än den kan hålla (RiR 2023:25) kritik mot den förra regeringen för dess hantering av den nationella planen för perioden 2022–2033. Kritiken rör bland annat att regeringen i uppdraget till Trafikverket angav att den då gällande planen från 2018 skulle fullföljas, vilket hindrade Trafikverket från att föreslå att några planerade åtgärder från den planen skulle tas bort. Trafikverket kunde därför inte ens ompröva de åtgärder där exempelvis kostnaderna ökat eller nyttorna minskat betydligt.

Vad gäller dialog med kommuner och regioner är det viktigt för regeringen att föra breda dialoger med alla berörda för att fånga upp viktiga frågor och prioriteringar. Trafikverkets förslag har nu skickats ut på bred remiss, med sista svarsdatum den 30 december. Jag ser fram emot att ta del av synpunkter från alla aktörer, såsom regioner, kommuner, näringsliv och civilsamhälle.

Det samlade underlaget kommer att beredas inom Regeringskansliet. Regeringen avser att fatta beslut om fastställelse av den nya planen under våren 2026.

Fru talman! Tack så mycket, Markus Kallifatides, för debatten!

Jag kan lugna ledamoten Kallifatides med att det i alla fall har varit fler reformer på bostadsområdet än bostadsministrar under de här snart fyra åren – de tre åren hittills.

Det är viktigt att stärka hushållens köpkraft. Det är viktigt att stärka efterfrågan, och det är viktigt att se till att vanliga familjer har möjlighet att ta steget över den mycket höga tröskel som man i dag upplever till ett eget ägt småhus. Regeringens mycket kraftfulla satsningar i budgeten för att stärka hushållens ekonomi är givetvis en bärande del i detta. Det går också hand i hand med de strukturella reformer som vi hittills har genomfört för att korta ledtider och förenkla regelverk. Vi vet att tid är pengar. Krångliga regelverk kostar pengar.

Det är också därför vi har tagit krafttag gällande att öka planberedskapen – med det specifika exempel vi har debatterat i dag, och för att se till att strandskyddet inte sätter en hämsko på landsbygdsutveckling. Det gäller både mindre orter som är beroende av att kunna utvecklas och medelstora och lite större städer där det här i dag får mycket märkliga konsekvenser.

Vi får säkert återkomma till den specifika frågan här i dag, men vi i regeringen fortsätter vårt arbete för att fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar. Jag tackar för diskussionen här i dag och ser fram emot att säkert ha fler framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Precis som Markus Kallifatides har varit inne på kan planprocesser och detaljplaner ta väldigt lång tid att ta fram. Det är viktigt för regeringen att detta också går till avslut – att man får fram en ny detaljplan för småhus och att man stimulerar fram dem för att kunna få en bättre planberedskap.

Det är därför vi när vi har följt upp utfallet av planeringsstimulanserna också har höjt nivån så att kommuner ska få en bättre kompensation för att man kanske tar fram detaljplaner för småhus i stället för flerbostadshus – vilket har varit merparten av detaljplanerna de senaste åren. Samtidigt ser vi att sju av tio vill bo i småhus.

Det är viktigt att säga att detta inte står i kontrast till annan förd bostadspolitik. Vi ser det här som en del i att stärka småhusbyggandet och att stärka småhusens andel i nyproduktion. Det är viktigt också för dem som vill bo i hyrt bestånd. Vi vet enligt olika undersökningar som egnahemskommissionären har pekat på i sin andra delrapport att ungefär en miljon människor i Sverige som i dag bor i hyresrätt skulle vilja bo i eget ägt småhus om man hade möjligheten att efterfråga det, som Markus Kallifatides också uttryckte sig angående möjligheten att ta det steget.

Om man då kan förverkliga den boendedrömmen och flytta till ett eget ägt småhus öppnas ju möjligheter i det befintliga hyrda beståndet för andra som vill få in foten i den delen av bostadsmarknaden. Därför är det här en viktig del. Jag vill vara den första att medge att det inte är den största posten i budgeten, men vi ser nu att det är ett väldigt populärt stöd som också har lett till att detaljplaner har antagits.

Det är också lite fascinerande, fru talman, att höra denna vurm för djuplodande utvärderingar nu. Vi har ju sagt att vi har följt detta och dragit slutsatsen att stödnivåerna skulle höjas, så vi har i någon mening utvärderat.

När det däremot gäller exempelvis det investeringsstöd som den förra regeringen tog fram och som fanns att söka från 2016 utvärderades det ju aldrig på initiativ av regeringen. Andra utredningar, bland annat den som Hyresgästföreningen tog fram, pekar dock på att ungefär 10 miljarder kronor gick till byggen av lägenheter som annars ändå hade byggts. En viss självrannsakan från ledamoten skulle alltså vara intressant. Varför var han inte orolig för miljarderna då, när han är orolig för miljonerna nu, fru talman?

Vi ser fortsatt det här som ett av flera viktiga stöd för att vi ska få möjligheten att få fler att kunna förverkliga sina boendedrömmar i Sverige och att fler ska kunna ta steget till eget ägt småhus. Då är planberedskapen väldigt viktig. Oaktat hur länge en process har pågått är det viktigt att det också tas fram detaljplaner som möjliggör både för småhusbyggande och för omvandling från lokal till bostad.

Fru talman! Jag sa i mitt svar att regeringen kontinuerligt följer upp utfall av olika åtgärder på det bostadspolitiska området, däribland planeringsstimulanserna, vilket också var en anledning till att stödnivåerna för dessa höjdes i våras.

Vi har konstaterat att detta är ett populärt stöd att få. Det är viktigt att vi får en högre planberedskap i kommunerna. Det är en förutsättning för att man ska kunna bygga fler småhus, vilket är en inriktning som vår regering har. Det här är inte den enda åtgärd som vi har vidtagit för att åstadkomma detta.

Vi ser samtidigt att många kommuner vill och behöver få så stor utdelning som möjligt i form av nya bostäder när de tar fram detaljplaner. Det har bidragit till att merparten av de detaljplaner som har tagits fram de senaste åren har gällt just flerbostadshus. Vi vet samtidigt att sju av tio vill bo i småhus – enligt många undersökningar. Det var därför vi såg ett behov av ett ekonomiskt incitament för kommuner att planlägga för en ökad småhusbebyggelse.

Det är därför vi har tagit fram den här planeringsstimulansen. Vi ser nu att det är många som har sökt medel. Stödnivåerna höjdes från den 1 april i år. Det är viktigt, även när vi har ett läge där det har varit hög inflation och fortsatt är en utdragen lågkonjunktur, att det finns en planberedskap, att man så att säga förbereder för bättre tider. Det finns även ett värde i att projekt som pågått ett tag färdigställs. Man kan också se det som att det blir en stimulans för kommuner att verka för att påbörjade detaljplaner verkligen ska bli antagna, så att de står redo när konjunkturen väl vänder och när regeringens olika insatser för att sänka trösklarna till eget ägt boende får verkan.

Under våren kommer bolånetaket att höjas. Det skärpta amorteringskravet tas bort. Det är också rimligt och viktigt att kommunernas planberedskap höjs och att den här typen av långa planeringsprocesser går i mål. Det är därför vi har utformat detta som ett stöd till kommuner som antar detaljplaner för småhus.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till en utvärdering av planeringsstimulanser.

Regeringen har sjösatt två planeringsstimulanser till kommuner för att anta detaljplaner som möjliggör nya områden för småhusbebyggelse eller omvandlingar från lokaler till bostäder. Motiven till planeringsstimulanserna är flera. Långt över hälften av hushållen i Sverige vill bo i småhus, och för att möta denna efterfrågan ser regeringen att kommuner i större utsträckning behöver tillgängliggöra detaljplanerad mark för småhus. Regeringen ser också ett behov av att bättre nyttja den potential som finns i det befintliga fastighetsbeståndet genom att omvandla lokaler till bostäder, vilket i många fall kräver att en detaljplan antas. Ytterligare ett motiv för planeringsstimulanserna är behovet av en god planberedskap hos kommunerna, även i ett kärvare ekonomiskt läge. Tillgången till planlagd mark är en faktor av stor betydelse för bostadsbyggandet.

Regeringen höjde från april i år stödnivåerna för att göra det ännu mer attraktivt och skapa mer incitament för kommuner att ta fram nya detaljplaner som möjliggör småhusbebyggelse respektive omvandling av lokaler till bostäder. För småhusen höjdes stödnivån från 15 000 till 25 000 kronor per småhus, och för lokalomvandlingarna höjdes stödet från 150 till 300 kronor per kvadratmeter lokalarea som kan omvandlas till boarea.

Planeringsstimulanserna är populära. Detta gäller särskilt detaljplaner som möjliggör småhusbebyggelse, där ansökningarna från kommunerna enligt uppgifter från Boverket i år redan har överskridit nivån för tillgängliga medel att bevilja.

Regeringen har, som jag svarade på en tidigare interpellation från Markus Kallifatides sommaren 2024, beaktat en rad olika aspekter vid utformningen av såväl planeringsstimulanserna som andra åtgärder som vidtagits inom det bostadspolitiska området, för att åtgärderna och effekterna av dessa ska vara av god kvalitet.

Regeringen följer kontinuerligt upp utfall av olika åtgärder på det bostadspolitiska området, däribland planeringsstimulanserna, vilket också är en anledning till att stödnivåerna för dessa höjdes i våras.

Fru talman! Vi gör mycket för att öka tillförlitligheten i trafiken både på spår och på väg. Den underhållsskuld som har tillåtits växa till ett gigantiskt berg under decennier har gjort att en del inte vet om de vågar ta tåget. Kommer jag att hinna i tid om jag tar tåget eller ska jag välja annat kollektivt färdmedel?

Vi vet att brister i infrastrukturen och andra brister i järnvägstrafiken kan behöva åtgärdas. Här är regeringens besked att ungefär hälften av de 1 200 miljarder kronor som ska investeras i svensk infrastruktur de kommande tolv åren kommer att gå till underhåll, så att vi får en pålitlig, robust och hållbar infrastruktur som man kan lita på, så att man vågar ta tåget eller för den delen ta sig fram i kollektivtrafiken. Även bilar som har ställt om ska kunna gå på vägar som håller.

Fru talman! Jag rekommenderar Denis Begic och alla andra som lyssnar på den här frågestunden att spola tillbaka lite grann. Det finns en sådan funktion på riksdagens hemsida – man kan gå tillbaka och lyssna på vad jag faktiskt sa till David Josefsson i svaret på hans fråga. Jag räknade upp en mängd olika åtgärder som regeringen har vidtagit för att se till att vi får ett ökat småhusbyggande i Sverige.

Det här har varit ett eftersatt område under lång tid. Det är därför regeringen har vidtagit åtgärder. Det exempel som jag nämnde, som det fattades beslut om här i går, handlar om stora förenklingar när det gäller bygglov som flyttar makten från den kommunala byråkratin till den enskilde. Det är ett fyrtiotal förenklingar och den största förenklingen av bygglovsregelverket på 15 år.

Med det sagt har det varit en tuff situation. Det har varit lågkonjunktur och hög inflation. Men det finns också strukturella hinder som påverkar bostadsbyggandet och har gjort det under lång tid. Dem tar vi tag i ett efter ett.

Fru talman! Från många olika delar av landet vittnar man om just det som ledamoten pekar på: att brister i infrastrukturen och brister i tilliten till infrastrukturen är konkurrensnackdelar för näringslivet och till och med tillväxthämmande.

När det gäller Jämtland, där vägarna inte håller måttet, är det besked som regeringen nu har gett att vi gör en historiskt stor satsning på att rusta upp svensk infrastruktur, vilket är väldigt välkommet, och att vi avsätter ungefär 350 av 1 200 miljarder kronor för vägunderhåll under de kommande tolv åren.

Detta gör att vi nu kan säga att vi kommer att komma i kapp med allt eftersatt underhåll på det statliga vägnätet i hela Sverige och i hela Jämtland under den kommande planperioden. Vi förstärker även stödet till enskilda vägar, som också är en viktig del av vårt samlade vägnät i Sverige.

Fru talman! Det är en angelägen fråga som Larry Söder tar upp mot bakgrund av den otrygghet som många upplever i de områden som beskrivs som utsatta och särskilt utsatta. Det finns många goda exempel på vad man kan göra för att ta sig an strukturen i dessa områden, genom olika typer av upplåtelseformer, både småhus, ägda lägenheter och bostadsrätter, för att få en variation i upplåtelseformerna som bidrar till trygghet.

Det som är viktigt är att ta tag i problemen där de finns och att inte förstöra eller förändra redan välfungerande områden där människor trivs och känner trygghet. Det är där människor upplever otrygghet som vi behöver sätta in resurser och fokusera arbetet.

Svaret på frågan är: Gärna fler olika upplåtelseformer i områden som klassiskt har mycket hyrt bestånd. Det gör att man, precis som ledamoten sa, kan göra bostadskarriär och fortsätta att bidra till tryggheten i det område där man vill trivas och forma sin framtid.

Fru talman! Trafikverket har ansökt om tillstånd för vattenverksamhet samt Natura 2000-tillstånd för att bygga erosionsskydd på flera olika platser vid Klarälven. Mark- och miljödomstolen har avvisat Trafikverkets ansökningar, vilket medfört att planerade åtgärder i nuläget inte kan genomföras. Trafikverket har överklagat beslutet.

Det ankommer inte på mig som enskilt statsråd att kommentera en pågående rättsprocess, men säkerheten är högt prioriterad för Trafikverket och för regeringen. Trafikverket vidtar åtgärder för att minska riskerna. Det är viktigt att våra vägar håller en hög standard och att framkomlighet upprätthålls.

Med detta sagt: Som jag nämnde tidigare pågår en rättsprocess som reglerar förfarandet. Jag kan inte föregripa denna process eller kommentera detta ytterligare.

Fru talman! Anne-Li Sjölunds fråga är verkligen angelägen. Det är inte så att regeringen först här och nu ger besked om olika åtgärder. Redan dagen efter de mycket kraftiga väderhändelserna var jag på plats och såg förödelsen. Jag försäkrade mig då framför allt om att Trafikverket hade alla de resurser man behövde för att så snabbt som möjligt kunna vidta de åtgärder man såg behövdes för att kunna återuppta och återställa viktig infrastruktur.

Detta synliggjorde hur viktigt det är med en robust och hållbar infrastruktur, både i nord-sydlig och öst-västlig riktning, och detta prioriterar regeringen i sin mycket kraftfulla budget för underhåll. Därutöver har Trafikverket lämnat flera förslag, som nu är ute på remiss. Jag ser fram emot att ta del av de synpunkter som kommer på dessa förslag, innan regeringen nästa år fattar beslut om en ny nationell plan.

Fru talman! Nej. Vi ska se till att bygga utifrån människors bostadspreferenser och utgå från hur människor vill ha det samt hur man kan öka tryggheten. Vi ska se till att vi får ett bättre byggande i flera olika upplåtelseformer och att det sker på ett klokt och rimligt sätt.

Egnahemskommissionären har bland annat uppdraget att arbeta med trädgårdsstäder. Utöver detta kommer det skärpta amorteringskravet att slopas och bolånetaket höjas, vilket kommer att innebära att tröskeln till ett eget ägt boende sänks för fler.

Fru talman! Tack så mycket, David Josefsson, för en mycket angelägen fråga!

Vi vet att ungefär sju av tio vill bo i småhus, men för många är det närmast en ouppnåelig dröm. Här finns det mycket att göra, och regeringen har vidtagit många åtgärder för att korta ledtider, förenkla regelverk och tillgängliggöra mer mark. Vi ändrar strandskyddsregelverket. Vi har låtit utreda hyrköp för att sänka trösklarna. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär med ett brett uppdrag att verka för en större andel småhus i nyproduktionen. Boverket har fått i uppdrag att ta fram förslag om hur typgodkännande av småhus kan genomföras för att förverkliga Sverigehus och andra typgodkända hus. Det kommer att minska regelkrånglet och göra processen kortare, billigare och mer förutsägbar.

I går, fru talman, fattade riksdagen beslut enligt förslaget i regeringens proposition Ett nytt regelverk för bygglov. Detta är den största reformeringen av bygglovsregelverket på 15 år.

Fru talman! Vi kommer som sagt att återkomma när vi har fattat beslut om en ny nationell plan.

När det gäller underhåll är det ju anmärkningsvärt att Linus Lakso slår sig för bröstet för de här obetydliga satsningarna, som inte ledde till att mer underhåll utfördes. Det är förstås viktigt med mer pengar, men det vi ser hittills i år är 1 700 underhållsåtgärder. Aldrig någonsin har så mycket skett under ett enskilt år, och även nästa år kommer att vara ett rekordår. Det kommer också att behöva fortsätta vara så för att vi ska komma i kapp med den gigantiska underhållsskulden för järnvägen.

Fru talman! Linus Lakso vet mycket väl att den utgångspunkt som regeringen har är att vi behöver få ut mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

Den förra nationella planen, som bland annat Linus Laksos parti var med och tog fram, fick kritik från Riksrevisionen för att den lovade mer än den kunde hålla. Det var faktiskt rubriken på Riksrevisionens rapport. Det är därför vi nu har ett utgångsläge där ungefär hälften av de historiskt stora satsningarna om 1 200 miljarder kronor behöver gå till underhåll. Det här är någonting som har tagits emot väldigt väl i de – stora – delar av landet där just underhållet har varit eftersatt i decennier.

När det gäller de specifika förslagen i Trafikverkets förslag till ny nationell plan, fru talman, är det så att de nu är ute på remiss. Synpunkter kommer alltså att komma in från regioner, kommuner och näringsliv, och därefter kommer regeringen att fatta beslut under det första halvåret 2026.