Caroline Helmersson Olsson

Fru talman! Under mina sista minuter skulle jag vilja tacka utbildningsministern för att han verkar öppna upp för att diskutera frågan vidare. Det ser jag fram emot.

Jag vill också lyfta fram folkhögskolans roll i det hela. Folkhögskolan är väldigt duktig på att ge utbildning till denna målgrupp. Min interpellation i dag handlar om anpassad komvux, men jag ser fram emot att fortsätta diskutera folkhögskolans möjligheter att anordna utbildning men också möjligheterna för elever att gå där i framtiden.

Jag skulle faktiskt också kunna tänka mig att diskutera möjligheterna till högre utbildning för denna målgrupp. Det finns i andra länder. Tidigare har utbildningsutskottet varit väldigt överens om att vi borde titta vidare på denna fråga. Det har också gjorts en del försök på högskolan i Gävle och på YH-utbildningen i Bollnäs, tror jag att det var. Efter debatten kommer jag att överlämna en rapport till utbildningsministern så att han kan se om detta ändå inte vore ett bra samtalsämne.

Jag tycker att det är ganska coolt med en utbildningsminister som också är rymdminister. Men om vi landar här på jorden har ministern i allra högsta grad ansvar för dessa mer jordnära frågor som jag tar upp i dag. Och jag sätter mitt hopp till att ministern engagerar sig och gör denna förändring i förordningen, även om han inte berättar det för mig, och följer utvecklingen mycket noga.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Jag förstod såklart att ministern skulle säga att vi inte gjorde någonting på åtta år, och jag har verkligen funderat på varför vi inte gjorde det. Den största orsaken är nog att inflationen inte har varit så hög tidigare och att det inte har varit så aktuellt som det är just nu. Det är det ena.

Jag har faktiskt lite dåligt samvete. Jag har suttit i utbildningsutskottet sedan Björklunds tid, och det är länge sedan. Först för ett par år sedan fick jag reda på att detta bidrag ens finns. Då var det några elever från en växakurs på Viadidakt - en gemensam nämnd för Katrineholms och Vingåkers kommuner - som var på besök hos mig. De frågade varför de inte får betalt för hela tiden som de studerar, och jag hade inget svar på det. Sedan dess har jag grävt i frågan.

Detta är ingen stark lobbygrupp i samhället. Dessa människor står inte på barrikaderna, snarare tvärtom. De vill inte ens visa sig på detta sätt, utan de vill vara som alla andra. Det kräver av oss politiker att vi verkligen gör någonting. Detta har vi helt enkelt inte levt upp till.

Jag vet inte om ministern har träffat dem som pluggar med detta bidrag. Men de som jag har träffat har väldigt tydliga mål med sin utbildning, nämligen att få ett jobb, kunna försörja sig och bli en fri människa. De vill bidra och jobba till hundra procent av sin förmåga.

Vilken person kan detta vara? Det kan vara en person som kommunen inte har hittat, en vuxen hemmasittare. Det kan vara en person som inte vill gå till en LSS-handläggare och säga: Jag har IF, kan du utreda om jag kan få någon sorts bidrag från socialförsäkringen så att jag kan plugga? Det kan också vara en person som har kollat med CSN och som upptäcker att man inte kan få vare sig bidrag eller lån om man har anpassad komvux. Det kan också vara en person som har gått till Arbetsförmedlingen och upptäckt att deras skolsamverkan inte gäller anpassad komvux.

Dessa personer är medvetna om möjligheterna. Och jag skulle säga att dessa personer kanske till och med står närmare arbetsmarknaden än vad som framgår av samhällets kunskaper och förväntningar på målgruppen.

Även om vägen till ett jobb är extra lång för personer med IF finns vinsten också i att de kan studera med sjysta villkor och att de kan få bättre möjligheter att delta i samhället. Skollagen reglerar att vuxenutbildningens övergripande mål också ska kunna främja den personliga utvecklingen eller att dessa personer ska kunna nå sin fulla potential, som ministern så fint sa i sitt förra inlägg.

Jag vet att jag är tjatig. I det svar som jag fick från utbildningsministern på min skriftliga fråga svarade han ungefär samma sak som i svaret på interpellationen - att han ska följa frågan noga. På en frågestund ställde jag också en fråga till ministern om detta bidrag. Då sa han att han skulle följa frågan mycket noga.

I det skriftliga svar som jag fick skrev ministern att det vid behov kan finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av detta. Anser ministern att det finns behov nu?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Ministern hänvisar till Yrkesvuxutredningen, vilket han gjorde även i svaret på den skriftliga fråga som jag ställde för över ett år sedan. Utredningen är viktig, och den pekar på många hinder som denna målgrupp har vid övergång till arbetsmarknaden. Det måste kunna finnas fler möjligheter, och utredningen pekar på några av dem. Jag ser också fram emot remissvaren och en framtida proposition.

Finansieringen av studier inom anpassad komvux är avgörande, precis som ministern säger. Den är komplex och behöver utredas; jag håller med om det. Men det är bekymmersamt att målgruppen inom ramen för nuvarande regelverk för socialförsäkring, studiemedel, arbetsmarknad och socialtjänst har väldigt begränsade möjligheter.

Utredningen pekar på att det även finns hinder på kommunal nivå när målgruppen ska finansiera sina studier, vilket gör att en del av dessa människor avstår. Så kan vi ju inte ha det! Vi vill att alla som kan arbeta ska arbeta, och vi vet att vägen till arbete ofta går genom utbildning. Dessa människor måste också få möjlighet att uppnå sin fulla potential som individer, som ministern nyss pratade om.

Jag håller som sagt med om utredningens förslag, utom i det specifika fall som jag pratar om: det lilla bidraget. Det är litet på grund av att det är få som studerar med detta bidrag. Det är de som inte har någon annan möjlighet till ersättning som kan få det. Frågan är utredd av SPSM, och sedan 2019 har SPSM vänt sig till regeringen och yrkat på att förordningen ska ändras.

Förslaget innebär att maxbeloppet, som i dag regleras till 9 700 kronor per månad, ska räknas upp i enlighet med prisbasbeloppet, som fastställs varje år. Beloppet har legat på samma nivå sedan 2012, så det är dags. I och med den höga inflationen urholkas ersättningsnivån, vilket får väldigt negativa konsekvenser för dem som ska studera på heltid och försörja sig genom detta bidrag.

SPSM har också förtjänstfullt lämnat förordningsförslag och förslag på ändringar. De ligger säkert på ministerns bord, om han inte har satt in dem i någon pärm. SPSM har räknat ut att takbeloppet kommer att kunna höjas till 12 606 kronor om man gör på det här sättet. Detta kan tyckas vara en pytteliten fråga för ministern. Men det är en jättestor fråga för dem det berör, som kanske kan klara sig utan försörjningsstöd medan de pluggar och förmodligen också kan få ett jobb. SPSM bedömer också att ändringarna kan genomföras utan att anslaget utökas.

Jag tänker på svaret. Det kan inte vara möjligt att utbildningsministern menar att vi ska vänta på remissopinionen - remisstiden går ut den 10 juni - för att därefter tillsätta en utredning som kanske också tar ett år och som sedan ska ut på remiss. Det är inte rimligt att behöva vänta på allt detta för att vi ska kunna göra något åt detta orimliga tak. Det finns annat i utredningen som regeringen redan har sjösatt utan att det fanns något förslag framlagt, så jag tycker inte att detta heller ska vara omöjligt.

Jag undrar om utbildningsministern kan utveckla svaret så att jag inte missuppfattar det. Vi ska väl inte vänta i ett par år till medan detta bidrag ytterligare urholkas?

(Applåder)

(forts.)

Fru talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson. Studenter har blivit kompenserade för de stora prisökningarna genom höjda studiemedel, så även studenter som studerar med SPSM:s särskilda bidrag för anpassat komvux. Problemet är att höjningen för dem bara avser ersättningen per timme medan det i förordningen finns ett tak på 9 700 kronor per månad som har legat fast sedan 2012. Det betyder att studenter på anpassat komvux bara kan läsa i 84 timmar per månad innan de slår i taket för dessa studiemedel. Motivationen att studera på heltid sjunker därmed. Som bekant är matpriserna lika höga för alla.

Min fråga till Mats Persson är: Avser utbildningsministern att göra någonting åt den här orimliga och orättvisa förordningen med taket?

Fru talman! Jag har pratat om barnens rätt till utbildning. Det är en mänsklig rättighet. Är det något vi vet är det att det är bra för barn att gå i skolan.

Det jag har försökt lyfta upp i den här debatten är Kommunals yrkesgruppers roll i det hela för barnens välbefinnande och utveckling. Jag har inte fått svar på det, så jag tänker inte ställa den frågan en gång till. Jag tror att vi kan fortsätta på något annat sätt framöver.

Jag tänker inte ställa någon mer fråga. Jag vill bara säga detta: Låt professionerna inom skolan ägna sig åt det viktiga arbete de är utbildade till, inte åt att anmäla papperslösa!

(Applåder)

Fru talman! De som har fått avslag ska lämna landet. Vi ska en reglerad invandring i detta land. Men jag vill påminna om att vi i dag diskuterar med skolministern inom hennes ansvarsområde. Där finns barnen, och där finns professionerna som jobbar där.

I mitt förra inlägg pratade jag om arbetsmiljö. Jag måste erkänna att jag understundom faktiskt oroar mig för skolministerns arbetsmiljö.

Saco, Sveriges akademikers centralorganisation, har skickat ut en enkät till partierna. På den svarar skolministerns parti:

Papperslösas barn har rätt till utbildning enligt nationell lagstiftning. Den som behöver vård som inte kan vänta har också rätt att få det. Professionerna som upprätthåller rättigheterna ska sätta detta främst och bör inte ingå i informationsutbytet. Liberalerna anser att anställda inom skola, vård och socialtjänst ska undantas från plikten att anmäla personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd.

Vad Sverigedemokraterna svarade på enkäten behöver vi väl inte upprepa. Det har kommit fram väldigt tydligt.

Kristdemokraterna svarar lite mer krasst. De säger så här:

Utifrån de överenskommelser som utgör grunden för regeringsbildningen är vi beredda att utreda frågan om anmälningsplikt.

Jag förstår att skolministern inte i riksdagens kammare kan lufta hur dessa avvägningar och förhandlingar mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna går till. Men jag skulle ändå vilja fråga skolministern hur hon uppfattar dilemmat mellan barnkonventionen, skollagen, anmälningsplikten, regeringsbildningen och regeringsmakten.

Min andra fråga handlar om ministerns interpellationssvar, som vi fick. Hon sa: Skolpersonalens huvuduppgifter enligt skolförfattningarna kommer att vara oförändrade, såsom att bedriva undervisning mot utbildningens mål samt skapa en trygg miljö för alla barn. I denna fråga, likt andra frågor, har jag för avsikt att föra en dialog med fackliga representanter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra.

Menar ministern att det gäller all personal? Jag har tagit upp några personalgrupper i mitt anförande som inte omfattas av skolförfattningarna, och jag utgår från att skolministern har för avsikt att ha en väldigt god dialog med Kommunalarbetareförbundet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret!

Enligt barnkonventionen och skollagen har papperslösa barn rätt till skolgång. En del kommuner tillhandahåller också förskola. Asylsökande barn har rätt att gå i förskola, skola och fritis. Det innebär att de kan börja där och som asylsökande skapa sig ett socialt sammanhang, få trygghet, kunskaper och kompisar och bygga relationer till personalen.

Personalen som barnen möter i förskolan eller på skolan kan vara den där skickliga läraren, som vi pratar om hela tiden. Men det kan också vara elevassistenten, vaktmästaren, städerskan, barnskötaren, fritidsledaren, kocken, måltidsbiträdet - alla fantastiska kommunala yrkesgrupper som finns där. De behöver lyftas upp i debatten.

Om familjen får avslag förlorar barnen i många kommuner rätten att vara i förskolan, men i skolan får de gå. Om det här blir verklighet hamnar personalen i en svår situation när allt det här har uppstått, om de nu ska anmäla de här barnen. I en sådan situation väljer oftast föräldrarna till de här barnen, i alla fall enligt min erfarenhet, att gå under jorden och bli så kallade papperslösa. Några brukar prata om skuggsamhället, som används som ett begrepp för att beskriva en mängd olika fenomen och aktiviteter utanför den formella ekonomin. Det handlar om alltifrån organiserad brottslighet till förtvivlade föräldrar som tror att deras barn får det bättre i Sverige och svensk skola.

Naturligtvis ska orosanmälan alltid göras till socialtjänsten om man tror att något barn far illa.

Barns rätt till utbildning är en mänsklig rättighet. De här barnen omfattas inte av skolplikt. Men i Sverige har vi skolplikt just för att barn inte ska drabbas av föräldrarnas olika göranden och förutsättningar.

Fru talman! En anmälningsskyldighet skulle kunna leda till att papperslösa föräldrar inte vågar låta sina barn gå i förskolan och skolan. Om det är någonting vi vet är bra för barns utveckling och välbefinnande är det just att gå i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skolpersonal skulle också kunna hamna i en situation där de tvingas bedöma hur de olika reglerna ska tolkas och vilka regler som har företräde. Är det barnkonventionen, skollagen eller anmälningsplikten?

Skyldigheten och den eventuella påföljden eller det eventuella straffet om man inte anmäler skulle även ha stor negativ inverkan på arbetsmiljön för alla de yrkesgrupper som nämns här i dag. Att tvingas rapportera papperslösa skulle innebära etisk stress och försvåra för dessa yrkesgrupper att göra sitt jobb.

Vi vet ju alla att välfärden i stort, och också skolan, redan i dag präglas av stor personalbrist. Det är svårt att få tag i folk till tjänsterna som behövs. Ibland är det dåliga arbetsvillkor och stressrelaterad ohälsa som är orsaken.

Har ministern någon uppfattning om lagen skulle omfatta alla yrkesgrupper, även dem jag har nämnt, eller inte? Delar ministern min uppfattning att kompetensförsörjningen ytterligare skulle försvåras om lagen införs?

(Applåder)

Fru talman! Mathias Bengtsson behöver inte övertyga mig. Jag tror att han behöver övertyga branscherna som har gjort enorma investeringar i dessa branschskolor, eftersom de har centrerat sina material och verktyg till ett ställe för att kunna skicka elever dit.

Ni kan gott fortsätta att utreda, fundera och planera, för det behövs. Men denna lag upphör att gälla den 1 juni. Det kommer att bli svårt. Eller bedömer Mathias Bengtsson att man kan fortsätta att skicka elever till andra kommunala gymnasieskolor? Nu pratar vi också om vuxenutbildning eftersom detta gäller även vuxenutbildningen, och där finns det verkligen ett behov av att utveckla branschskolor. De behöver faktiskt utvecklas och vårdas. Men lagen upphör att gälla den 1 juni. Och när har regeringen tänkt klart när det gäller hur detta ska bli? Det undrar jag, och det undrar många branscher. Och det undrar framför allt de elever som har gått årskurs 2 och som nu kanske inte kan fortsätta årskurs 3.

Fru talman! Jag måste göra ett försök till. Jag lovar att det blir det sista. Det gäller den lilla delen i den stora kompetensförsörjningsproblematiken - branschskolorna. Jag fastnar där. För mig är detta så jädra obegripligt. Man lägger tillbaka pengar när det gäller de andra utbildningsformerna. Varför kunde man inte ha lagt 10 miljoner till branschskolorna och förlängt försöket? Jag förstår det verkligen inte.

Jag vet att Mathias Bengtsson har besökt sin jättefina branschskola inom karosseri och lack i Lugnet i Falun och vet vilka investeringar som har gjorts där. Lagen faller den 1 juni. I och med det vill jag fråga Mathias Bengtsson: Hur ska de elever som har ett år kvar kunna gå klart sin utbildning i Falun? Det är en kommunal skola. Det duger inte att svara att det är huvudmännens ansvar. Bedömer ledamoten att det ens kommer att vara lagligt för andra kommuner att skicka elever till Falun?

Fru talman! Tack, Oliver, för frågan! Vi lever i samma verklighet, men vi kanske tolkar den på lite olika sätt.

Man kan absolut ställa krav på arbetslösa. Man ska absolut ha en utbildningsplikt, och den finns ju redan. Jag vet att Oliver Rosengren vill utöka den till att gälla alla arbetslösa - det gör den inte i dag. Detta kan vi absolut fortsätta diskutera, men vi måste också ge möjligheter och stöd när det gäller ekonomiska förhållanden så att de verkligen kan gå den där utbildningen.

Det finns absolut mycket mer man kan göra, och det tänker jag att vi kan fortsätta diskutera när regeringen kommer med förslagen.

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för frågan! Det gör mig glad att Oliver Rosengren har sett de problem som finns när det gäller att finansiera yrkesvux. Det är för kortsiktigt. Ett års cykler funkar inte - du måste ha längre cykler i en kommun för att kunna planera detta. Man lyser ut exakt så mycket pengar som finns. Kluster av kommuner lämnar in vad de tror att de kommer att göra.

Det finns ett problem, och det var därför vi tillsatte den utredning jag pratade om. Den kommer att vara färdig nästa år, och jag har gott hopp om att Oliver Rosengren och hans regering då kommer att ta väl hand om detta och göra något åt det så att kommuner och utbildningsanordnare får lite mer långsiktiga planeringsförutsättningar.

Fru talman! Det finns brist på personal i alla samhällsbärande sektorer. Framför allt är det yrkesutbildat folk som fattas: undersköterskor, lokförare, golvläggare, eldistributionselektriker, plåtslagare - jag slutar där, men listan är lång.

De som jobbar i dessa sektorer i dag ska ha respekt, för det handlar om samhällsbärande jobb. Om de inte blir utförda kommer Sverige att stanna i utvecklingen och kanske till och med gå bakåt. Men det kommer inte att räcka med att utlova respekt om fler ska jobba där i framtiden. Det krävs bättre möjligheter att utbilda sig, fler utbildningsplatser och ett system som möjliggör utbildning och omställning.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen såg till att yrkesprogrammen på gymnasiet blev mer attraktiva för ungdomar att söka genom att de också förbereder för vidare studier om inte eleven väljer bort detta. Vi har också sett till att utbildningarna dimensioneras bättre utifrån arbetsmarknadens behov. Det är viktiga förändringar, men det kommer inte att räcka.

Kompetensförsörjningen kommer inte att lösas enbart via ungdomsgymnasiet. För att lösa det här samhällsproblemet behövs vuxenutbildningen. Därför är debatten vi har i dag väldigt viktig.

Fru talman! Sverigedemokraterna och deras regering måste orka ta in hela bilden och se samhällsproblemen i dess helhet, och man måste skaffa sig en plan. Jag vet att det finns ett avtal, men finns det någon plan?

Det kan vara så att vi behöver fler häkten och fängelser, men regeringen verkar inte ha en tanke på vem som ska jobba där. Fängelserna kan säkert lätt fyllas med intagna, men hur ska de fyllas med kriminalvårdare?

Regeringen säger att man vill bygga kärnkraft. Ja, men vem ska hänga upp ledningarna till och från kärnkraftverken?

Regeringen har ingen plan. Det är tydligt och klart.

Fru talman! När det gäller yrkeshögskolan har vi under vår tid i regering fördubblat antalet platser och infört kortare kurser. Det har varit en kraftig expansion som har genomförts med bibehållen kvalitet, vilket är viktigt. Av dem som går ut yrkeshögskolan har 91 procent ett jobb inom ett år.

Yrkeshögskolan behöver fortsätta att både växa och utvecklas. Därför tillsatte vi en utredning som ska se över hur utbildningen kan fortsätta växa och vara effektiv även i framtiden.

I vår budgetmotion behöll vi socialdemokrater satsningarna på YH därför att det behövs, inte minst med tanke på det behov som finns att ställa om arbetsmarknaden.

Det är också lågkonjunktur. Det är smart att utbilda i lågkonjunktur. Den analysen gjorde inte Sverigedemokraterna och regeringen. De drog ned. Men nu har de ändrat sig och skjuter tillbaka 70 miljoner kronor. Det är bra, men kalla det inte en satsning! Jag tror inte att Fredrik Malm gjorde det. Fortsätt att inte göra det, för det är inte ärligt!

Dessutom är de här pengarna inte nya - 50 miljoner kommer från en nedskärning på kompetenslyft för klimatomställningen.

Regeringen anger att pengarna kan gå till att utöka befintliga platser eller att utöka korta kurser. Det tror jag faktiskt att myndigheten kommer att klara av. Det här är ett ganska direkt system. Man kommer att klara av det trots korta förutsättningar. Men expansionen av yrkeshögskolan måste fortsätta, och för att den ska kunna göra det måste pengar tillsättas i den budget som kommer i höst.

Fru talman! Under vår tid tredubblade vi finansieringen till yrkesvux. Yrkesutbildningar för vuxna är avgörande inte bara för klimatomställningen utan också för integrationen i Sverige. Fler vuxna behöver studera på yrkesvux till ett bristyrke inom välfärden eller i näringslivet. Arbetsmarknadens behov ska vägas in tydligare när huvudmän bestämmer vilka utbildningar som ska erbjudas.

De här utbildningarna behöver bli mer långsiktigt finansierade, och huvudmännen behöver mer förutsägbarhet när de ska planera och dimensionera de utbildningar de ska erbjuda. Utbildningarna behöver också bli mer effektiva med högre kvalitet och bättre anpassade för de behov som finns på arbetsmarknaden men också hos individer.

Vi gjorde stora investeringar i vuxenutbildningen. Vi tillsatte också en utredning av hur detta ska kunna bli bättre och mer långsiktigt. Utredningens betänkande kommer nästa år, och jag hoppas att regeringen kommer att ta hand om det varsamt.

När högerregeringen presenterade sin höstbudget var det många som blev väldigt förvånade när man skar ned på vuxenutbildningen så kraftigt, med över 1 miljard, trots lågkonjunktur och kompetensbrist både i välfärden och hos företag.

Nu har Sverigedemokraterna och regeringen ångrat sig och skjuter tillbaka 400 miljoner. Trots att det inte ens är hälften av det man skar ned med i höstas har man mage att kalla detta för satsningar. Gör inte det! Det är väl i och för sig bra att man återför medel. Men det är inte tillräckligt, och framför allt är det för sent. Man kan faktiskt inte behandla kommuner, huvudmän och utbildningsanordnare på det här sättet.

Minst tre kommuner ska gå ihop och ansöka om platserna. De ska ha branschen med sig, och de ska fixa lokaler, lärare och inte minst praktikplatser. Ska skolverket utlysa dessa platser i juni, när budgeten har gått igenom? Vilka kommuner har vågat satsa när de först fått besked om 1 miljard mindre och man sedan säger "nej förresten, vi ångrade oss" och lägger tillbaka 400 miljoner? Man kan inte ta bort kakan och sedan lägga tillbaka halva när resten av oss redan har fikat.

Tyvärr blir det fler pressklipp än platser av det här, tror jag. Det är bedrövligt.

Fru talman! Jag är lite tjatig vad gäller branschskolorna - jag måste prata om dem en gång till. Frågan finns inte med i det här betänkandet men har med det att göra eftersom det även gäller yrkesvux.

Lagen ger huvudmän rätt att sluta avtal med en branschskola om att skolan ska ge vissa yrkeskurser på entreprenad. Under försöket har huvudmän fått bidrag för att skicka elever på kurser inom små yrkesområden. Regeringen säger nu att försöket inte har varit framgångsrikt och låter både lagen och bidraget gå i graven. Jag menar att detta är hål i huvudet och att branschskolorna behöver finnas kvar och utvecklas. Regeringen ser till att branschskolorna kvävs i sin linda.

Jag har frågat och frågat vad regeringen har för plan för att fixa denna kompetensförsörjning, men jag får inte något svar. Det svamlas och mumlas, och för mig är detta ett av bevisen för att det inte finns någon plan.

Regeringen börjar med att skära ned och får sedan kalla fötter och lägger tillbaka. Men utbildning handlar inte bara om pengar, utan det handlar också om att man ska få reella möjligheter att få till dessa platser där elever kan gå, i verkligheten. Sverige kan bättre!

I betänkandet finns massor av frågor som jag inte har hunnit beröra. Vi står förstås bakom alla våra förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Branschskolorna är en del av helheten, och branschskolorna är smarta på det viset att de samlar den kompetens som behöver läras ut på ett ställe. Det går inte att ha plåtslagarutbildning i hela Sverige. Det går inte att ha karosseri- och lackeringsutbildning i hela Sverige. Det här är smart.

En gång till: Varför lägger ni ned branschskolorna? De behöver utvecklas. Och på vilket sätt kommer regeringen att se till att de elever som har påbörjat sin utbildning i branschskolan kan fortsätta och gå klart den? Lagen upphör ju att gälla den 1 juni.

Fru talman! Branschskolorna behandlas inte i det här betänkandet, men de kunde lika gärna ha varit med. Lagen om branschskolor handlar om ungdomsgymnasiet och yrkesvux.

Huvudmän har skickat elever till skolor eftersom de inte själva har kunnat ge kurserna, och de har fått ett bidrag för att göra det. Fredrik Malm vet precis hur det funkar. Bland viktiga yrkeskunskaper finns eldistributionselektriker, golvläggare, plåtslagare samt karosseri och lack. I just de branscherna har utbildning varit framgångsrikt.

Under förra veckans debatt fick Fredrik Malm en fråga fyra gånger. Ledamoten använde många vackra ord, sades det, men han använde inte orden för att svara på frågan. Därför ska han få en chans till.

Varför lägger regeringen ned branschskolorna? Från början var de en liberal idé. Finns det någon annan plan för hur kompetensbristen i små yrkesområden ska lösas?

Fru talman! Jag håller verkligen med om att vuxenutbildningen är en väg framåt.

Få ungdomar väljer detta. Det är därför det är så fiffigt med branschskolan. Då kan de få ungdomar som trots allt väljer detta ta tåget och komma till Katrineholm på en timme och få sin yrkesutbildning där tillsammans med övriga ungdomar i landet.

Jag tror inte att kompetensförsörjningen i små branscher kommer att betraktas som ett regionalt eller lokalt ansvar. Jag tror inte att dimensioneringsbestämmelserna riktigt kommer att fungera. Riksrekrytering diskuterar jag gärna vidare med statsrådet framöver.

Min varma rekommendation till ministern är att hon efter den här debatten går tillbaka till departementet och funderar en gång till över hur hon ska kunna ta sitt ansvar för den nationella kompetensförsörjningen i smala nischer. Enligt min bedömning vore det bästa, enklaste och snabbaste att förbättra regelverket, att ge Skolverket ett uppdrag att titta på det här också och att helt enkelt permanenta branschskolorna.

Jag vill bara fråga: Ser ministern verkligen att arbetet med den regionala planeringen är tillräckligt för att nå de smala nischerna? Jag hör att jag låter tjatig, men jag vill ändå fråga en gång till.

Jag vill också bjuda in ministern till ett seminarium som jag anordnar här i riksdagen den 15 december, där några av branschskolorna kommer att medverka.

Fru talman! Jag uppskattar att skolministern tänker kreativt. Jag hoppas att vi kan hitta bra lösningar framöver, men jag är ändå orolig för just branschskolorna.

Stockholm är en fin stad. Om skolministern och jag går ut i kammarfoajén och tittar ut över Stockholm kommer vi att se jättemånga fina plåttak, inte minst på Stadshuset med dess tre kronor. Det är skickliga yrkesmän och yrkeskvinnor som har satt dit dem en gång i tiden. Kanske behöver det komma upp lite solceller på dem framöver. De kanske behöver lagas. Då behöver vi skickliga yrkespersoner.

Det är ganska anmärkningsvärt att det inte finns en enda plåtslagarutbildning i Stockholm. Det fanns en i Kista, som lades ned. Det kommer säkert skolministern ihåg.

Nu har branschen faktiskt försökt starta en skola här, för behovet är stort. Men de hittar ingen lokal där de kan inhysa en verkstad. De har en lösning på gång: att ett friskoleföretag ska ordna en lärlingsutbildning och att man sedan ska skicka eleverna till Plåt & Ventbyrån i Katrineholm för dessa yrkeskurser. Den skolan har faktiskt utbildat 155 skickliga plåtslagare hittills under försöket.

Tror skolministern att de har en lösning som håller här i Stockholm om statsbidraget för att skicka elever upphör? Jag är orolig när det gäller detta.

Då tiden är knapp i debatten ska jag i detta anförande hålla mig till plåt och ventilationsbranschen, men det finns även massor av andra branscher som har dessa kompetensförsörjningsproblem. Plåtslagaryrket är en framtidsbransch. Branschen själv säger att de behöver rekrytera ungefär 2 000 inom tre år. Arbetsförmedlingen bedömer att bristen kommer att vara stor.

I dag finns det 18 gymnasieskolor i landet som erbjuder plåtslagarutbildning med yrkeslärare och adekvat utrustning. Ytterligare 40 skolor i Sverige erbjuder utbildningen i samarbete med branschskolan.

Göteborg och Västra Götaland är de som jag bedömer har kommit längst av alla med planering, dimensionering och samverkan och samarbete med branscherna, som skolministern säger. I Göteborg har de också väldigt många fina plåttak. Deras prognos är att de behöver utbilda 490 plåtslagare inom tre år. De har i och för sig en egen plåtslagarutbildning där, men de samarbetar ändå med branschskolan för kvalitetssäkring av yrkeskunskaperna.

Ser ministern någon annan lösning för branschernas ganska akuta kompetensbrist än branschskolor? Skolministern var lite inne på det, men kan det gå tillräckligt fort att göra nya saker? Finns det inte en väldigt bra grej med att behålla våra branschskolor och utveckla dem?

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret, även om jag tycker att det är ett lite sorgligt svar! Jag hoppas att statsrådet kan utveckla det mer positivt i debatten.

Syftet med försöket är, som statsrådet sa, att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden där inte huvudmännen har kapacitet att erbjuda utbildningen. Det handlar oftast om branschernas kompetenscentrum, och i vissa fall är dessa de enda i landet som erbjuder en viss utbildning.

Det är i och för sig bra att man hänvisar till det påbörjade arbetet med den regionala planeringen och dimensioneringen, men det kommer inte att träffa branschskolorna i det här läget. Detta ska ju inte påbörjas förrän vid tiden för utbildningarna 2025.

Inget får mig att tro att regioner, kommuner eller fristående huvudmän kommer att bygga ut utbildningar i plåtslageri, karosseri och lackering, distributionselektronik eller golvläggning till höstterminen 2023, när försöket slutar. Det är för dyrt med utrustning, och det saknas yrkeslärare.

Kommuner och fristående huvudmän har kunnat söka statsbidrag för att skicka eleverna på dessa yrkeskurser. Jag håller med om att detta inte nått sin fulla potential, även om det har ökat från år till år. Under de tre första läsåren har 271 elever läst dessa yrkeskurser och blivit anställbara.

Sverige behöver fler som går en yrkesutbildning, inte färre! Statsbidraget som har avsatts har varit på mellan 20 och 28 miljoner under åren. Personligen kan jag tycka att detta är en lite dumsnål besparing i en statsbudget som omfattar nästan 95 miljarder.

Orsakerna till att det här har varit underutnyttjat är flera, enligt Skolverkets utvärdering. En av dem är begränsningen att man bara får skicka fem elever per huvudman. Det mest konkreta exemplet på hur tokigt det kan bli är Praktiska Sverige AB, som är en huvudman i hela Sverige. De har kunnat skicka fem elever, vilket de också har gjort. De har alltså använt sin kvot, men de skulle säkert kunna sända fler.

Branschskolorna ger kvalitetssäkring till den lärlingsutbildning som de erbjuder. Det är inte enkelt för en bransch att bygga upp en skola på fem år och dessutom få ut information om den. De som har lyckats absolut bäst är Plåt & Ventbyrån, som ägs av hela branschen tillsammans med Byggnads, och det kommunala gymnasiet i Falun ihop med transportbranschen.

Jag tror att skolministern kan se att denna lilla diamant i skolsystemet bidrar till den nationella kompetensförsörjningen. Jag hoppas verkligen att ministern inte avser att kasta ut barnet med badvattnet. Därför undrar jag om ministern avser att ge Skolverket i uppdrag att utreda möjligheten att lägga in branschskolemodellen i redan existerande utbildningskoncept. Om inte, hur tänker ministern agera för att utveckla denna viktiga verksamhet?