Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Jag förstod såklart att ministern skulle säga att vi inte gjorde någonting på åtta år, och jag har verkligen funderat på varför vi inte gjorde det. Den största orsaken är nog att inflationen inte har varit så hög tidigare och att det inte har varit så aktuellt som det är just nu. Det är det ena.
Jag har faktiskt lite dåligt samvete. Jag har suttit i utbildningsutskottet sedan Björklunds tid, och det är länge sedan. Först för ett par år sedan fick jag reda på att detta bidrag ens finns. Då var det några elever från en växakurs på Viadidakt - en gemensam nämnd för Katrineholms och Vingåkers kommuner - som var på besök hos mig. De frågade varför de inte får betalt för hela tiden som de studerar, och jag hade inget svar på det. Sedan dess har jag grävt i frågan.
Detta är ingen stark lobbygrupp i samhället. Dessa människor står inte på barrikaderna, snarare tvärtom. De vill inte ens visa sig på detta sätt, utan de vill vara som alla andra. Det kräver av oss politiker att vi verkligen gör någonting. Detta har vi helt enkelt inte levt upp till.
Jag vet inte om ministern har träffat dem som pluggar med detta bidrag. Men de som jag har träffat har väldigt tydliga mål med sin utbildning, nämligen att få ett jobb, kunna försörja sig och bli en fri människa. De vill bidra och jobba till hundra procent av sin förmåga.
Vilken person kan detta vara? Det kan vara en person som kommunen inte har hittat, en vuxen hemmasittare. Det kan vara en person som inte vill gå till en LSS-handläggare och säga: Jag har IF, kan du utreda om jag kan få någon sorts bidrag från socialförsäkringen så att jag kan plugga? Det kan också vara en person som har kollat med CSN och som upptäcker att man inte kan få vare sig bidrag eller lån om man har anpassad komvux. Det kan också vara en person som har gått till Arbetsförmedlingen och upptäckt att deras skolsamverkan inte gäller anpassad komvux.
Dessa personer är medvetna om möjligheterna. Och jag skulle säga att dessa personer kanske till och med står närmare arbetsmarknaden än vad som framgår av samhällets kunskaper och förväntningar på målgruppen.
Även om vägen till ett jobb är extra lång för personer med IF finns vinsten också i att de kan studera med sjysta villkor och att de kan få bättre möjligheter att delta i samhället. Skollagen reglerar att vuxenutbildningens övergripande mål också ska kunna främja den personliga utvecklingen eller att dessa personer ska kunna nå sin fulla potential, som ministern så fint sa i sitt förra inlägg.
Jag vet att jag är tjatig. I det svar som jag fick från utbildningsministern på min skriftliga fråga svarade han ungefär samma sak som i svaret på interpellationen - att han ska följa frågan noga. På en frågestund ställde jag också en fråga till ministern om detta bidrag. Då sa han att han skulle följa frågan mycket noga.
I det skriftliga svar som jag fick skrev ministern att det vid behov kan finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av detta. Anser ministern att det finns behov nu?
(Applåder)
