Annika Strandhäll

Herr ålderspresident! Tack till Adam Marttinen för frågan, och välkommen in i debatten!

Sverigedemokraternas nyvaknade intresse för kvinnofridsfrågor gläder mig oerhört mycket. Samtidigt kanske inte den enkla lösningen alltid är att låsa in människor och kasta bort nyckeln. Som socialdemokrater ställer vi oss som regel ganska skeptiska till den typen av straffskalor.

Som jag nämnde i mitt anförande var detta under alla de år som vi ledde regeringen en av de högst prioriterade frågorna. Inte minst på kvinnofridsområdet skedde ett antal nykriminaliseringar, straffskärpningar och införande av en mängd olika andra åtgärder.

Det handlar bland annat om kontaktförbud, ett område där vi ser fram emot att ytterligare skärpningar skulle kunna ske, och om ett utökat användande av fotboja. Man kan också på ett mer systematiskt sätt arbeta med alla de andra möjligheter som vi har i vårt samhälle, inte minst när det gäller att skifta fokus från brottsförövare till den som är brottsutsatt. Det kan till exempel handla om att kvinnan ska ha möjlighet att behålla boendet och att man får ett samlat stöd från samhällets alla resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Med tanke på att polisen själv har varit väldigt kritisk till sin egen prioritering kring mäns våld mot kvinnor är vi också överens om att polisen bör prioritera upp den här brottskategorin.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi, som sagt, betänkandet om straffrätt. Som de som lyssnar nog förstår kommer mitt fokus i denna debatt att ligga på kvinnofridsfrågorna, framför allt frågan om kontrollerande beteende.

Precis som jag sa i mitt tidigare replikskifte med Charlotte Nordström var frågan om mäns våld mot kvinnor och kvinnofrid en starkt prioriterad fråga för den socialdemokratiskt ledda regeringen under alla de åtta år som vi hade förmånen att få sitta i regering.

Parallellt med vår gedigna kamp mot gängkriminaliteten hade vi hela tiden frågan om mäns våld mot kvinnor som en prioritering. Vi följde konstant upp att de satsningar vi gjorde på det området låg i paritet med våra satsningar på området kring organiserad brottslighet och gängkriminalitet.

Vi tillsatte då en utredning just kring frågan om psykiskt våld. Psykiskt våld är en fruktansvärd form av misshandel, som de facto är vanligare än den fysiska misshandel som alldeles för många kvinnor drabbas av. Utredningen var klar i augusti 2022. Den förra regeringen föreslog då att psykisk misshandel skulle införas i Sverige som en ny brottstyp.

Vad handlar det om? Vad är det vi pratar om egentligen? Jo, den psykiska misshandeln syftar till att bryta ned en partners - ofta en kvinna - självförtroende. Misshandeln kan ta sig väldigt diffusa uttryck. Det är svårt för, ofta, kvinnan att se kränkningarna och deras systematik. De kommer ofta smygande i början, vilket gör att man inte alltid är medveten om vad som sker i relationen. Många gånger sker detta på ett så manipulativt sätt att man tar till sig misshandlarens negativa bild. Detta äter sig in i ens sinne och ens själ.

Psykisk misshandel är en systematisk och upprepad kränkning av, vanligtvis, kvinnans person. Den är riktad mot hennes intelligens, psykiska hälsa, ohälsa, utseende, klädsel, val av vänner, föräldraförmåga, matlagning, städning, sexuella erfarenheter eller relationer på arbetsplatsen. Ofta handlar det också om en maktobalans mellan parterna.

Att ständigt bli kränkt med ord är psykisk misshandel. Det psykiska våldet kan även bestå av att man blir isolerad från omvärlden, att man inte får lov att utöva sina intressen, röra sig fritt utanför hemmet eller umgås med släkt och vänner eller att man blir förlöjligad, blottad eller förtalad inför andra av den person man har en relation med. Vi vet också att det psykiska våldet kan riktas mot barn, husdjur eller andra som är närstående till den som utsätts. Det blir ytterligare ett sätt att utöva kontroll. Många kvinnor som är utsatta för både fysisk och psykisk misshandel uppger att det är den här delen som är den värsta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är också vanligt att unga är särskilt utsatta.

I dag har vi, som sagt var, ingen definition i vår svenska strafflagstiftning. Men enligt både Socialstyrelsens och WHO:s definitioner kan våldet vara både fysiskt och psykiskt.

Att psykiskt våld är ett verkligt och allvarligt problem står bortom allt rimligt tvivel. Till exempel visade Stiftelsen Allmänna Barnhusets kartläggning från 2022 att 15 procent av eleverna rapporterade att de utsatts för psykiskt våld av en vuxen. 12 procent rapporterade att de hade utsatts av en förälder.

Som jag sa i mitt tidigare replikskifte: En månad efter att den nu sittande regeringen hade tillträtt låg den här utredningen, med ett förslag om ikraftträdande den 1 januari 2024, färdigremitterad och med färdiga remissvar, på denna regerings bord.

Utredarens bedömning var att det fanns ett behov av att stärka det straffrättsliga skyddet ytterligare och att det skulle införas en ny särskild brottstyp som tar sikte på just det vidriga våld som jag beskrev.

Brå pekar i sitt remissvar - apropå den massiva kritik som faktiskt inte finns i remissvaren - bland annat på Danmark, där denna typ av lagstiftning redan finns, vilket talar starkt för att det är möjligt att införa den även här. Även polisen tycker att det finns ett behov av att införa denna lagstiftning och gör tummen upp.

Det finns ingen beredningsprocess i Regeringskansliet i fråga om ett färdigremitterat förslag om man som regering vill lägga fram det som tar 18 månader.

Efter att min kollega i justitieutskottet Sanna Backeskog hade ställt en interpellation till justitieminister Gunnar Strömmer stod han här i riksdagens talarstol för ett år sedan och talade sig mycket varm för vikten av att någonting görs i den här frågan: "Jag vänder på steken och säger att om detta inte ligger på riksdagens bord om ett år får ni jaga mig med blåslampa här i talarstolen vid den tidpunkten. Jag vill bara bekräfta att brottsofferperspektivet är ett väldigt starkt skäl till att lagstifta mot handlingar som uppenbarligen inte fångas upp av straffrätten i dag men som vi av en rad skäl menar att hela samhället, ytterst genom staten och straffrätten, måste markera skarpt emot. Det är angeläget att hitta en väg framåt."

Så sent som förra veckan deltog jag alltså i ytterligare en interpellationsdebatt på exakt samma tema här i riksdagen. Justitieministern gav då, nästan ett år senare, exakt samma svar: Frågan är komplex. Den bereds i Regeringskansliet.

Det här duger inte! Det är ett tydligt uttryck för att man inte prioriterar en fråga, och det duger inte. Vi kan inte ha en regering för vilken det viktiga kvinnofridsarbetet och nya initiativ för att beivra mäns våld mot kvinnor bara blir en läpparnas bekännelse.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen inledde paradigmskiftet inom kriminalpolitiken genom ett 80-tal skärpta straff och en nykriminalisering av ett 30-tal gärningar. Nu har vi fler poliser än någonsin. Vi öppnade ytterligare två polisutbildningar. Vi ser att arbetet måste fortsätta med ytterligare straffhöjningar och fler poliser.

Under de här åren förstärkte vi också arbetet kring mäns våld mot kvinnor. Vi tillsatte bland annat 350 nya utredare som särskilt jobbar med kvinnofridsfrågor. Vi fick på plats samtyckeslagstiftningen som gör det tydligare att sex som inte är frivilligt är olagligt. Detta utgör en av milstolparna och har höjt antalet fällningar i våldtäktsmål radikalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi skärpte också straffen för flera sexualbrott liksom för misshandel, grov kvinnofridskränkning och överträdelse av kontaktförbud. Numera är det också straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i en nära relation.

Det är angeläget för oss socialdemokrater att detta arbete fortsätter med samma tydlighet och samma kraft. Med det sagt vill jag understryka att vi naturligtvis står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 4 om kontrollerande beteende.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Hur man än vänder och vrider på det har regeringen nu suttit i 18 månader. Den proposition som vi nu talar om låg färdigremitterad på bordet i november 2022.

Efter sex år som departementschef vet jag att hade frågan varit prioriterad för regeringen hade man inte bara hunnit bereda den vid det här laget. Faktum är att på den tiden hade justitieministern hunnit tillsätta en helt ny utredning som hade kunnat utreda frågan, och en helt ny remissrunda hade också hunnits med, om man ser till hur man normalt tidsmässigt brukar kunna få lagstiftningsförslag på bordet. Nej, frågan är inte prioriterad.

Det finns också något som är anmärkningsvärt: När vi föreslår ett utskottsinitiativ i februari, när vi kan konstatera att detta förslag inte finns i propositionslistan för det här året heller, röstar samma parti som säger sig prioritera denna fråga emot det. Det är inte att prioritera frågan.

Samtidigt måste man tillägga något när det gäller kvinnofridsarbetet. Ja, den här regeringen har tillsatt en massa ganska generella utredningar på det straffrättsliga området. Med andra handen slaktar man samtidigt medlen till kvinnofridsarbetet. Man tar bort den statliga satsning som har funnits i 17 år. Det får till följd att SKR lägger ned sin kvinnofridssatsning. Man underfinansierar reformen om skyddade boenden och drar in resurser till civilsamhällets organisationer som arbetar med kvinnofridsfrågor. Den ena handen måste veta vad den andra gör.

Detta är inte att prioritera kvinnofridsarbetet, och det kommer den här regeringen att få svara på.

Herr ålderspresident! Tack till ledamoten för ett viktigt inlägg, som jag i delar kan instämma i. Samtidigt är det ju helt uppenbart att det engagemang som den nu sittande regeringen visar när det gäller gängkriminaliteten inte alls återspeglas i regeringens initiativkraft när det gäller kvinnofridsarbetet.

Ledamoten nämnde själv den utredning om psykiskt våld som har legat klar i snart två års tid. Remissvaren på den utredningen låg färdiga på justitieministerns bord en månad efter att han hade tillträtt, i november 2022. Trots detta, och trots att justitieministern stod här i talarstolen så sent som för ett år sedan och sa att om det inte ligger en proposition på bordet om ett år får ni jaga mig med blåslampa, ligger det fortfarande inte något sådant förslag på riksdagens bord. Justitieministern svarade så sent som för en och en halv vecka sedan att frågan fortfarande bereds i Regeringskansliet, alltså exakt samma svar som tidigare. Det är inte som ledamoten säger. Det finns ingen omfattande kritik.

Polisen står bakom detta. Alla barnrättsorganisationer står bakom det. I princip hela kvinnorörelsen står bakom det. Unicef står bakom det. Men initiativkraften när det gäller den här regeringens politik på kvinnofridsområdet brister. Vad tycker riksdagsledamoten om att vi ser detta bristande engagemang från justitieministerns sida?

Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för engagemanget på det här området!

Som ministern inledde med är det här kanske det mest centrala jämställdhetsområdet - ekonomisk frihet för Sveriges kvinnor att oavsett vilken bakgrund man har kunna styra sitt liv, välja att gå om man lever i en relation som inte fungerar, skilja sig och ta hand om sina barn. Det är alldeles för många kvinnor i det här landet som uppger som skäl för att man inte lämnar en dålig relation att man inte vet hur man ska kunna stå på egna ben ekonomiskt.

Jag nämnde för ministern i mitt förra inlägg den analys som vi gjorde av var pensionsgapet uppstår. När det gäller inkomstutveckling kan man konstatera att kvinnor i och för sig är på en något lägre nivå men att kvinnor och män ändå följs åt i en hyfsat likartad kurva fram till dess att de bildar familj. Där sker något. Där rasar kvinnors inkomster, och det beror på flera av de saker som ministern lyfte fram.

Jag brukar säga att arbetarklasskvinnor jobbar deltid redan innan de bildar familj eftersom de jobben många gånger är organiserade så, i deltider, medan tjänstemannakvinnor går ned på deltid efter att de har skaffat barn för att få det så kallade livspusslet att gå ihop och för att orka. Båda grupperna är på något sätt lika ofria.

Där ökar också kvinnors sjukskrivningar, och tappet som kvinnor gör när de bildar familj tar de aldrig igen.

Jag nämnde några åtgärder när jag stod här sist. Jag vill bara tipsa ministern om att 2022, strax före regeringsskiftet, lämnades slutbetänkandet från Kommissionen för jämställda livsinkomster. Där finns en del riktigt bra åtgärder. Titta på det!

Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för svaret! Det känns väldigt betryggande att även jämställdhetsministern har en bredare syn på den här frågan.

När jag tillträdde som socialförsäkringsminister 2014 var en av de första departementsskrivelserna jag tog fram en analys av hur det pensionsgap på 30 procent mellan kvinnor och män som vi har i Sverige de facto byggs upp under åren. Det analyserades var gapet uppstår och vad det beror på. Det var såklart en ganska komplex bild, precis som ministern säger, som handlar om kvinnors ekonomiska utsatthet från blöjåldern till pensionen. Den aggregerades i analysen.

En sak som jag också verkligen skulle vilja ta upp i sammanhanget är det ministern säger om vilken enorm skillnad det är på kvinnors och mäns kapitalinkomster i det här landet. Det var därför jag lyfte fram i mitt första anförande att detta är en betydande del av att kvinnor har lägre livsinkomster. Vi måste jobba på flera olika perspektiv samtidigt.

En sak som jag dock skulle vilja påpeka och som handlar om hur vi analyserar löneskillnader i det här landet är hur Medlingsinstitutet gör. Där skulle jag definitivt vilja säga att vi har ett statistiskt problem. När Medlingsinstitutet upprättar sin statistik i dag gör de om alla jobb till heltidsjobb i sina jämförelser. Och vilka är det som jobbar deltid? Jo, kvinnor. Det i sig gör att den statistiken blir fullständigt missvisande.

Medlingsinstitutet tar inte heller in de strukturella löneskillnaderna på arbetsmarknaden i sin statistik och analys. Det har vi påpekat och kritiserat under flera år. Det är ett medskick från mig som gammal fackordförande på kommunaltjänstemannasidan, som är ett kvinnodominerat område. Så länge man inte väger in såväl deltidsarbetet som det faktum att det finns strukturella löneskillnader på arbetsmarknaden i sina statistikunderlag är det inte klockan 16.12 som kvinnors lön tar slut, utan betydligt tidigare under dagen. Det kan ju vara ett tips när det gäller uppdrag till Medlingsinstitutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de strukturella löneskillnaderna är det ett faktum, oavsett hur man tittar på arbetsmarknaden och oavsett vilken sektor eller bransch det handlar om, att de yrken som domineras av kvinnor är statistiskt lägre betalda över hela arbetsmarknaden.

Jag ser nu fram emot att ta del av ministerns tankar om det här men också vilka initiativ som förhoppningsvis kommer att kunna tas på området.

Fru talman! Tack, jämställdhetsminister Paulina Brandberg, för att vi kan ha den här otroligt viktiga diskussionen här i dag!

Kvinnors livsinkomster i Sverige är i dag ungefär tre fjärdedelar av mäns. Oavsett hur man räknar landar man på att det handlar om miljontals kronor under ett liv. När man lägger ihop inkomsterna från arbete, näringsverksamhet, kapital och transfereringar ser man att det skiljer omkring 6 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män.

Detta är ett gap som beror på flera faktorer. En av dem är naturligtvis, allt annat lika, att kvinnor fortfarande har lägre inkomster från arbete än vad män har. Det skapar även ringar på vattnet, eftersom arbetsinkomsten också utgör grunden för många andra ersättningar som pension, föräldrapenning och sjukersättning. Faktum är att även en liten skillnad i lön kan få stora konsekvenser över tid, eftersom löneökningarna oftast sker procentuellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan delförklaring till att gapet blir så stort är att kapitalinkomsterna de senaste decennierna har vuxit betydligt snabbare än vad arbetsinkomsterna har gjort, vilket gynnar fler män.

Precis som ministern refererade till i samband med ett av uppdragen hon pekade på har också covidpandemin och den efterföljande ekonomiska krisen gjort att utvecklingen mot ekonomisk jämställdhet fått sig en riktig smäll. Många kvinnor förlorade ju under pandemin mer inkomst än män. Kvinnor har alltjämt högre sjukfrånvaro och ökat vabbande. Under covidpandemin var det också fler kvinnor som sades upp eller permitterades, och efter det har den ekonomiska krisen slagit hårt.

Faktum är att den takt som mäns och kvinnors livsinkomster närmar sig varandra i nu innebär att de inte blir jämställda förrän om 100 år. Det är en utveckling som står direkt i strid med ett av de jämställdhetspolitiska målen, nämligen det övergripande mål som talar om att män och kvinnor i Sverige ska ha samma möjligheter att forma sina egna liv och samhället. Det är också därför jag tycker att debatten vi har i dag är oerhört viktig.

Jämställdhetsministern är även biträdande arbetsmarknadsminister och har därmed brett ansvar för de här frågorna. Flera utredningar har tillsatts tidigare. Så sent som 2022 lämnade Kommissionen för jämställda livsinkomster sitt slutbetänkande. Jag skulle gärna vilja höra från jämställdhetsministern i mer specifika termer vilka ambitioner som finns och vad man vill genomföra på det här området. Vi är ju snart halvvägs in i mandatperioden.

Fru talman! Jag ska utnyttja mina återstående två minuter talartid väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar att man uppenbarligen kan uttrycka sig väldigt olika. Jag vill komma tillbaka till det jämställdhetsministern sa om sin vurm för brottsoffer. Hon brukar framföra att man vill göra ett skifte från förövare till brottsoffer, men verkligheten är att Brottsofferjouren larmar om att man fått neddragna medel med motsvarande 66 procent. Där kan inte ministern gömma sig bakom myndigheterna. Regeringen styr. Om man använder de verktyg en regering har för att styra vart man vill att resurserna ska gå går de också dit - det är bara ett tips.

När det handlar om prioriteringen av kvinnofridsarbetet är det så att ni efter 17 år har strypt finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete. De får inte längre några utvecklingsmedel. Sju av tio kommuner uppger att de uteblivna medlen kommer att påverka förutsättningarna att arbeta mot våld i nära relationer i ganska stor eller mycket stor utsträckning.

Ni har också lagt ned den kvinnofridssatsning som bedrivits via Sveriges Kommuner och Regioner och som har varit avgörande för att stötta verksamheter över hela landet.

Pengarna som ni avsatt för att genomföra reformer med skyddat boende räcker inte. De motsvarar 6 procent av vad som krävs för att leva upp till lagen.

Vi har en situation där kvinnojourer hotas av tillståndsplikt för skyddat boende. Många kvinnojourer menar att de kommer att ha svårt att leva upp till kraven i den nya lagen om tillståndsplikt, och ni saknar en plan för detta.

Det finns färdiga lagförslag om mäns våld mot kvinnor i justitieministerns byrålåda - jag debatterade med honom i morse - som han inte har lagt fram på 18 månader. Mer behöver göras!

Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för det engagerade inlägget om brottsoffer!

Jag vill dock passa på att återkomma till den fråga som jag lyfte i mitt tidigare inlägg. Vi befinner oss nämligen i april 2024, och om den verksamhet som vi har talat så engagerat om från talarstolen inte får besked om medel före halvårsskiftet måste den läggas ned.

Jag är därför explicit i mitt inlägg i talarstolen i dag: Det behövs en stabilitet och en tydlighet. Med tanke på den korta tidsrymden är det till exempel inte möjligt att kasta in organisationen i någon ny typ av ansökningsförfarande. Det har varit en osäker finansiering för verksamheten även under 2023, men jag ser fram emot och hoppas att vi i samband med vårändringsbudgeten kommer att kunna få ett besked. I så fall blir det redan på måndag. Jag vill skicka med jämställdhetsministern detta.

Med tanke på brottsofferperspektivet, som jämställdhetsministern lyfte, skulle jag också vilja skicka med en fråga. Inför 2024 fanns en förhoppning om att stödlinjens verksamhet skulle kunna finansieras genom statsbidraget till kvinno- och tjejjourer, liksom andra ideella organisationer inom brottsofferområdet. Men i och med besluten för 2024 och 2025 blev det tydligt att så inte var fallet.

Det som gjorde mig lite fundersam utifrån ministerns inlägg är att man kunde konstatera att kretsen av organisationer som kan få stöd har breddats. Men exempelvis har 30 olika jourverksamheter utöver ungarelationer.se fått sänkta bidrag jämfört med tidigare år. Det är någonting som rimmar ganska illa med ministerns engagemang. Vi kan också konstatera att även just Brottsofferjourernas Riksförbund har drabbats hårt av detta och fått kraftigt sänkta anslag. Det är kanske någonting som ministern skulle kunna kommentera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har på olika sätt mötts i debatt om regeringens prioriteringar inom kvinnofridsområdet. Jag har varit väldigt kritisk till en del av de prioriteringar som regeringen har gjort på området. Sveriges kommuner får till exempel inte längre några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet, vilket har inneburit att förutsättningarna för kommunerna att bedriva sin verksamhet kommer att påverkas i ganska eller mycket stor utsträckning. Detta uppger sju av tio kommuner i en undersökning som Unizon har gjort. Det här är bara ett exempel på det som vi från Socialdemokraterna uppfattar som en nedprioritering av kvinnofridsarbetet från regeringens sida.

Fru talman! Tack till jämställdhetsministern för vår möjlighet att ha den här debatten i dag. I någon mån blir den nu en upprepning av den tidigare debatten som precis ägde rum med Helena Vilhelmsson. Men jag hoppas att ändå kunna tillföra en del andra perspektiv.

Få studier har belyst ungas våldsutsatthet i parrelationer i Sverige. Ungdomar, och särskilt unga vuxna, tycks dock utifrån tidigare forskning vara mer utsatta jämfört med äldre vuxna.

Den senaste svenska studien om omfattningen av ungas relationsvåld visade att 56 procent av tjejerna utsatts för psykiskt våld via digitala medier och 46 procent för psykiskt våld ansikte mot ansikte av en nuvarande eller en tidigare partner. Bland tjejerna hade 20 procent utsatts för fysiskt våld och 44 procent för sexuellt våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bland killarna hade 42 procent utsatts för psykiskt våld via digitala medier och 34 procent för psykiskt våld ansikte mot ansikte. Av killarna hade 13 procent utsatts för fysiskt våld och 10 procent för sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner.

Internationell forskning visar på både en hög grad av utsatthet och en hög grad av våldsutövning bland unga och i vissa studier också en högre grad av självrapporterad våldsutövning bland tjejer än bland killar. Samma forskning visar också en överlappning mellan att själv utsättas våld och att våld utövas i ungas parrelationer.

Ungarelationer.se fyllde fem år den 1 februari. På det firandet deltog bland annat jag, tillsammans med jämställdhetsministern. Vi lyfte då fram vikten av den verksamhet som bedrivs via unga.relationer.se, precis som jämställdhetsministern gjorde i ett tidigare inlägg i den tidigare interpellationsdebatten.

Efter de fem första åren kan vi konstatera att behovet av ungarelationer.se definitivt kvarstår samt att de som har fått stödet utvärderar det med ett väldigt gott resultat. Som sades här tidigare har stödlinjen hittills tagit emot över 15 000 chattar, och ungarelationer.se har haft nästan 1,4 miljoner sidvisningar.

Stödlinjen startades under vår tidigare regeringstid. Efter starten finansierade vi verksamheten genom ett regeringsuppdrag till Jämställdhetsmyndigheten där vi också explicit pekade ut Stiftelsen 1000 Möjligheter. Det var ett uppdrag inom ramen för januariavtalet och alltså något som S, L, C och MP var överens om.

År 2022 fortsatte regeringsuppdraget, och därmed kunde vi också fortsätta att finansiera denna verksamhet, som är så viktig. Jag uppfattade ändå att ett positivt besked var på väg, och jämställdhetsministern talade om närtid. Vad menas med närtid?

Herr talman! Jag tänker de facto inte vara riktigt lika snäll som en del av mina partikamrater har varit.

Den 18 oktober 2022 tillträdde justitieministern sin post. Det är 18 månader sedan.

Jag har själv varit statsråd. Jag har varit departementschef i närmare sex års tid. Jag vet att om justitieministern hade tyckt att det var angeläget att lägga fram det här förslaget hade det för länge sedan legat på riksdagens bord.

Den 15 november 2022, mindre än en månad efter att justitieministern hade tillträtt, hade han alla remissvar på den här utredningen på Justitiedepartementet. Det tar inte 17 månader att bereda en sådan här fråga om man vill lägga fram den. Om man hade tyckt att det fanns problem med vissa delar av remisskritiken eller behövde ett annat beredningsunderlag hade justitieministern haft tid att skaffa sig det.

Det gör mig väldigt skeptisk att ett av de få färdigutredda förslagen på det här området, som fanns på justitieministerns bord och var mer eller mindre klart att läggas fram för riksdagen, inte har lagts fram.

Här står justitieministern i dag, 18 månader senare, och kan fortfarande inte ge besked om när det här kommer att läggas på riksdagens bord. Det tycker jag är fullständigt underkänt, Gunnar Strömmer, och min fråga kvarstår. Kommer du att lägga fram det här på riksdagens bord under det här året?

Herr talman! Tack, justitieministern, för att vi kan ha den här interpellationsdebatten!

Jag kommer att vidga perspektivet lite grann. Det är ingen hemlighet för justitieministern att vi socialdemokrater, för att uttrycka det försiktigt, har varit kritiska mot den sittande regeringens initiativkraft när det gäller arbetet kring mäns våld mot kvinnor. Det har vi talat om tidigare, både i den här kammaren och i dialog i justitieutskottet.

Min kollega Sanna Backeskog lyfte upp den besvikelse hon upplevde när propositionslistan för 2024 kom. Det är en besvikelse som många av oss delar. Vi kunde konstatera att när det gäller ny lagstiftning för det här året ekar propositionslistan från den här regeringen tomt på nya initiativ på området. Det är oerhört allvarligt mot bakgrund av att bara så här långt in på året - vi är nu inne i april - har minst 13 kvinnor mördats. Av dem mördades 9 av någon som de var eller hade varit i en relation med.

När det gäller arbetet kring mäns våld mot kvinnor kan justitieministern inte bara tillämpa läpparnas bekännelse och tala om att man prioriterar frågan när det de facto inte sker någonting i verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den här interpellationsdebatten lyfts förslaget om kriminalisering av det psykiska våldet fram. Det psykiska våldet är egentligen en del av i stort sett allt våld som utövas mot kvinnor av den som de har en relation med.

När vi har studerat regeringens arbete på området mäns våld mot kvinnor har vi kunnat konstatera att man tvärtom vidtar åtgärder som minskar möjligheterna att komma till rätta med denna pandemi som varje dag drabbar svenska kvinnor. Till exempel har man efter 17 år strypt den statliga finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete. Det gjorde man redan i januari 2023.

Man har också lagt ned den viktiga kvinnofridssatsning som Sveriges Kommuner och Regioner har bedrivit och som har varit avgörande för att stötta socialsekreterare och verksamheter över hela landet.

Man vill genomföra den reform om skyddat boende som vi lade fram men har skjutit till en budget som endast motsvarar 6 procent av det som krävs för att leva upp till lagen.

Kvinnojourer hotas av tillståndsplikt för skyddat boende. Och regeringen saknar en plan för hur man ska lösa dessa frågor.

Färdiga lagförslag om mäns våld mot kvinnor läggs som sagt inte fram. Redan i november 2022 hade remissinstanserna lämnat sina svar till den dåvarande regeringen. Frågan har alltså beretts i över ett och ett halvt år. Justitieministern måste kunna lämna ett svar här i dag på om han har för avsikt att lägga fram ett lagstiftningsförslag på området. Till exempel justitieministerns egen myndighet, Polismyndigheten, har sagt ja till det. Man tycker att det är bra.

Min fråga till justitieministern är: Kommer ni att gå fram med ett lagstiftningsförslag?

(Applåder)

Fru talman! Det är otroligt glädjande om vi kan få se en skärpning i kommande regleringsbrev. Det senaste året har inte varit direkt uppmuntrande i fråga om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor.

Under hösten har justitieutskottet hanterat en enda proposition på området. Den byggde på förslag från en utredning som Socialdemokraterna tillsatte, och den handlade om skyddat boende. I motsats till vad justitieministern säger signalerar Sveriges Kommuner och Regioner att man inte har en tillräcklig finansiering för att kunna implementera lagstiftningen. Det behövs uppenbarligen förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Avseende nedskärningar på kvinnofridsområdet får för första gången på 17 år kommunerna inte heller några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet, vilket har noterats. Jag har ställt frågor tidigare under debatten.

Det är oerhört viktigt att justitieministern förstår och tar till sig att i ett läge med oerhört allvarliga problem med gängkriminalitet, som jag adresserade i mitt anförande, måste justitieministern skicka en signal. Han håller ett tolv minuter långt anförande i dagens budgetdebatt men nämner inte med ett enda ord området mäns våld mot kvinnor. Samtidigt pratar han om att tryggheten är vår tids stora frihetsfråga. Det osynliggörandet får naturligtvis ringar på vattnet till de myndigheter som arbetar med brottsbekämpning och till de många kvinnoorganisationer som tittar på dagens debatt. De förväntar sig besked från justitieministern i dessa frågor.

Jag ser fram emot att ta del av kommande satsningar på området.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för hans deltagande i vår debatt.

Jag vill återkomma till det som justitieministern inledde sitt anförande med, nämligen att tryggheten är vår tids stora frihetsfråga. Jag instämmer i det.

Som ministern kanske noterade gjorde jag i mitt anförande en reflektion kring vikten av precis det som justitieministern tog upp, nämligen det förebyggande arbetet och att det måste prioriteras och hur dåligt detta går ihop med att regeringen i stället prioriterar stora skattesänkningar och en underfinansiering av verksamheter som hälso- och sjukvård, idrottsrörelsen, Arbetsförmedlingen och hela Föreningssverige. Hur ska detta gå ihop? Hur ska man kunna förhindra nyrekryteringen med mindre pengar?

Men åter till tryggheten: När regeringen tillträdde för ett år sedan lovade man att arbetet mot mäns våld mot kvinnor skulle växlas upp. Jag noterar att justitieministern inte ens nämnde tryggheten för dessa kvinnor, varav ungefär 17 oförvitliga, oftast icke-kriminella kvinnor har avlidit. Inte med ett ord nämnde justitieministern dessa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Min fråga är vad justitieministern gör för att säkerställa att polisen och andra rättsvårdande myndigheter inte prioriterar ned arbetet med mäns våld mot kvinnor när annan brottslighet ökar. Vi får indikationer på att polisen lägger ned arbetsgrupper när man växlar upp arbetet mot gängkriminaliteten.

Herr talman! Jag tror att väldigt många svenskar ser positivt på möjligheten att beskatta en del av de enorma övervinster bankerna gör så att man kan stötta vården, skolan, omsorgen och hushållen.

Men vet du, Louise Meijer? Det är er budget som gäller. Efter mer än ett år i regering verkar ni fortfarande inte ha förstått det. Det är ni som har lagt fram en statsbudget som slår undan benen på kommuner, regioner och hushåll i Sverige. I denna kris har ni en fullständigt passiv finanspolitik.

Vi tog Sverige genom en global pandemi utan att försämra finansieringen för kommuner och regioner, och vi tillförde välfärdsmiljarder. Vi gav svenska företag stöd, vilket innebar att Sverige hade färre konkurser under pandemin än innan pandemin.

Nu havererar svenska företag dagligen och går i konkurs. Familjer kan inte sätta mat på bordet, och kommuner och regioner säger upp folk i parti och minut - inte för att behoven har minskat utan för att ni inte stöttar dessa delar av vårt samhälle i er statsbudget.

Louise Meijer! Ställ dina frågor till Sveriges statsminister! Han heter Ulf Kristersson, om du inte visste det.

(Applåder)

Herr talman! Det är otroligt intressant att lyssna till Louise Meijer, som ju företräder ett av regeringspartierna. Faktum är att du företräder det parti som innehar statsministerposten.

Mitt i en galopperande ekonomisk kris håller ni på att fullständigt slå undan benen på Sveriges kommuner och regioner. Jag vet inte om du lyssnade på den fråga jag tidigare ställde till Richard Jomshof. Många regioner har nedskärningar motsvarande ett helt sjukhus och mängder av människor är varslade och kan bli av med sina anställningar för att din regering, Louise Meijer, på ren svenska fullständigt skiter i om våra kommuner och regioner, vård, skola och omsorg kan fungera under denna kris. Det finns barn som inte får frukost hemma för att krisen slagit sönder föräldrarnas ekonomi, och då ser ni till att skolorna får ännu sämre förutsättningar att stötta dessa familjer. Och så kommer du och kritiserar oss för en politik med en annan ambition för Sveriges kommuner och regioner!

Vet du vad? Svenska medborgare, inte minst de som arbetar i kommunerna och regionerna, ser precis vad din regering håller på med och vad ni prioriterar.

Herr talman! Jag kommer troligtvis att dra över min talartid något.

När jag förra året inledde mitt anförande om detta utgiftsområde i denna kammare var justitieministern också närvarande, då relativt nytillträdd och med ett rykande färskt Tidöavtal i fickan. Under valrörelsen hade vi också inom det kriminalpolitiska området kunnat höra, milt uttryckt, många och vidlyftiga vallöften utfästas från såväl Sverigedemokraterna som de nuvarande regeringspartierna om hur enkelt man skulle knäcka gängkriminaliteten om man bara fick sitta på taburetterna. Även på detta område hade det alltså utfästs vidlyftiga vallöften, liksom när det gällde kärnkraften, bränslepriserna och matpriserna; vi minns alla Ebba Buschs falukorv. Man lovade runt.

I stället går 2023 till historien som ett nattsvart år när det gäller gängkriminaliteten. Barn har mördat barn, och oskyldiga har hamnat i skottlinjen. Hela städer och bostadsområden har fått tillvaron och tryggheten slagen i spillror. Någon ljusning syns tyvärr ännu inte vid horisonten.

Det här är en utveckling som sätter skräck i Sverige, särskilt i vårt lands utsatta områden. Där är rädslan mycket stor. En enorm majoritet av befolkningen i dessa områden stiger varje morgon upp och går till sina arbeten i den svenska servicesektorn och i den svenska välfärden och hjälper till att se till att Sverige fungerar. Det kan man inte tro när man lyssnar på Richard Jomshof och Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

De människor som bor i de utsatta områdena är rädda. De är rädda för skjutningar, för sprängningar och för att felaktigt bli sammanblandade med gängen. Med den rädslan växer också misstänksamheten och rasismen. Det spär på fördomar, och det leder till att oskyldiga ungdomar de facto stämplas som kriminella.

Därmed kan vi konstatera att gängkriminaliteten inte bara skadar dem som drabbas av gängens våld; den skadar också tilliten och hela vår samhällsgemenskap, som vi socialdemokrater vill att vårt land ska vila på.

I detta läge är ingenting viktigare än att vända utvecklingen. Polisen behöver, som sagt, få de verktyg som behövs för att öka brottsuppklaringen och få bort de kriminella från våra gator.

Vi i den socialdemokratiska regeringen inledde det så kallade paradigmskiftet inom kriminalpolitiken genom att vi under vår tid vid regeringsmakten skärpte ett åttiotal straff och nykriminaliserade ett trettiotal gärningar. Sverige har nu också fler poliser än någonsin.

Detta arbete måste naturligtvis fortsätta med ytterligare straffhöjningar och fler poliser som får bättre verktyg - därom är vi helt överens. För att komma till rätta med kriminaliteten krävs dock lösningar på många olika områden. Kriminalpolitiken kan aldrig vara hela lösningen. Det handlar om både brottsförebyggande och brottsbekämpande åtgärder. Det handlar om hårdare straff och fler poliser såväl som en bättre skola, fler socialsekreterare, utvecklad psykiatri inom primärvården och ungdomspsykiatri och åtgärder för att snabbt fånga upp barn och unga som riskerar att bli kriminella.

Det räcker inte med att bekämpa brotten. Vi måste också bekämpa brottens orsaker. Därför krävs en utbildningspolitik för en skola som lyfter alla barn, en arbetsmarknadspolitik som tar sikte på att alla som vill jobba faktiskt får möjlighet att göra det och en kultur- och idrottspolitik som ökar samhällsgemenskapen och som finns tillgänglig för alla i hela vårt land, oavsett hur mycket pengar föräldrarna har i plånboken. Inte minst krävs en socialpolitik som bygger trygghet som är lika för alla.

Ett av våra viktigaste vallöften var att satsa lika mycket på det förebyggande arbetet som vi satsar på polisen. Den här regeringen gör precis tvärtom.

Sedan justitieministern satt här med det rykande färska Tidöavtalet i sin ficka och hans regering tillträdde, med Sverigedemokraternas stöd, har regeringens prioriteringar blivit glasklara. På andra plats kommer försämringar för utrikes födda som lever i Sverige; detta blev väldigt tydligt när jag lyssnade på Richard Jomshof här. På tredje plats kommer, tack och lov, arbetet med skärpningar av kriminalpolitiken.

Det som oroar mig allra mest är det som under detta år har visat sig vara regeringens främsta prioritering. I två budgetar har det nu nämligen varit skattesänkningar, helst för dem som redan har det ganska bra.

Hur ska skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, idrottsrörelsen, Arbetsförmedlingen och hela Föreningssverige kunna göra mer för att förhindra nyrekryteringen om de har mindre pengar? Detta är vad det politiska samtalet om gängkriminaliteten nu borde handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

I stället hör vi att Sverigedemokraterna, som nu med råge är regeringsunderlagets största parti, på allvar föreslår saker som livstidsstraff för 13-åringar. Sverigedemokraternas kvinnoförbund tycker att man ska sätta på folk fotbojor som ger elstötar. Richard Jomshof brukar tycka att sharialagstiftning är en dålig rättskipningsmodell, men jag måste säga att det här har vissa likheter med den. Man pratar också om patrullerande militär i våra förorter.

Herr talman! Detta går såklart inte ihop.

Politiker från alla partier har faktiskt, mot bakgrund av allvaret i det här, ett ansvar att lägga enkla populistiska lösningar och billiga poänger bakom sig. Att ensidigt fokusera på det ena perspektivet, oavsett om det är knark, invandring eller ekonomiska klyftor, kommer aldrig att lösa problemen.

Det vore väldigt skönt också för svenska folket om de politiska partierna orkade med att släppa prestigen och konstatera att ingen regering, vare sig den förutvarande eller den nuvarande, har lyckats vända utvecklingen med den eskalerande gängkriminaliteten. Sverige blir i stället farligare för varje dag.

Samhället måste nu ta ett steg framåt och ta tillbaka kontrollen, öka sammanhållningen och se till att tillhörigheten till gängen ersätts med en tillhörighet till vår samhällsgemenskap och till Sverige - vårt Sverige. Det kommer naturligtvis att ta tid, och det kommer att vara ingripande. Det kommer också att vara dyrt, Gunnar Strömmer. Men det är nödvändigt, för bara så kan Sverige bli tryggt igen.

Den socialdemokratiska kriminalpolitiken bygger på effektivitet och rättssäkerhet. Under alla våra år vid regeringsmakten hade vi två prioriteringar, som fortfarande kvarstår: kampen för att knäcka gängkriminaliteten, som jag har talat en del om, och att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Det kan inte sägas nog många gånger. Varje dag, dygnet runt, utsätts flickor och kvinnor över hela vårt land, oavsett etnicitet och samhällsklass, för trakasserier, våld och sexualbrott - inte sällan av en man som de har eller har haft en relation med. Var tjugonde minut dygnet runt anmäls en kvinnomisshandel. För mer än en kvinna i månaden slutar det förhållande som kanske startade som en kärleksrelation med mord, ofta i samband med att hon försöker att lämna gärningsmannen.

Detta våld orsakar stort lidande. Det kränker och begränsar de våldsutsattas grundläggande fri- och rättigheter och ger livslånga konsekvenser. Då duger det inte att bara prata om hedersrelaterat våld, utan man måste se hela bilden.

Varje form av våld eller hot om våld mot kvinnor begränsar även tryggheten och friheten för de kvinnor som inte är direkt utsatta. Vårt Sverige kan bättre än så här. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Vi kommer att fortsätta vända på varenda sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor. För oss är detta en riktig prioritering. Det är inte bara någonting som vi pratar om i paneldebatter utan någonting som vi handlar för att få slut på.

Våldet ska förebyggas, och de män som begår brott mot kvinnor ska straffas. Kvinnor ska få den hjälp de behöver. I regeringsställning, Gunnar Strömmer, tog Socialdemokraterna fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Detta program innehåller förslag på många olika områden. Det måste genomföras i sin helhet, men samtidigt måste också nya åtgärder komma till. Detta är en uppmaning till justitieministern. Det ligger saker i dina byrålådor, Gunnar Strömmer. De är färdigutredda. Se till att plocka fram dem!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Med detta yrkar jag bifall till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Richard Jomshof använder inte ens sin talartid fullt ut. Det är inte konstigt, med tanke på att regeringen inte tar de här frågorna på allvar. Det enda lagförslag på området som justitieutskottet har hanterat den här hösten - ganska många tisdagar har varit lediga från utskottsarbete - är ett lagförslag som vi själva har lagt fram.

Som vanligt, vilket jag måste markera tydligt, landar Richard Jomshof och Sverigedemokraterna igen i att mäns våld mot kvinnor också är invandringens fel. Det är helt enkelt inte sant. Det finns inget belägg i någon som helst forskning någonstans för att så är fallet. Runt om i hela världen är mäns våld mot kvinnor en pågående pandemi, oberoende av samhällsklass, oberoende av etnicitet och oberoende av vilket land man befinner sig i. Det är helt enkelt inte sant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det var inte heller svar på min fråga. Min fråga var: Varför ser Sverigedemokraterna inte till, när de förhandlar om statsbudgeten, att arbetet mot mäns våld mot kvinnor ute i kommunerna får den finansiering som krävs? Det gäller också det enda lagförslag på området som vi har lyckats hantera i utskottet under hösten. Kommunerna får en spottstyver av det som Sveriges Kommuner och Regioner har sagt behövs för att implementera lagstiftningen.

För första gången på 17 år får kommunerna inte heller några utvecklingsmedel för kvinnofridsarbetet. Det är häpnadsväckande. Vad är Sverigedemokraternas svar på detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Jag tror inte att någon blev särskilt förvånad över Richard Jomshofs anförande, som började i en ände men som i vanlig ordning landade i muslimhat och utvisningar. Men jag ska fråga om något helt annat.

Vi ser tydligt att SD-regeringens paradigmskifte i rättspolitiken innebär att kvinnofridsarbetet i Sverige prioriteras ned. Uppdragen i fråga om mäns våld mot kvinnor lyser med sin frånvaro i styrningen av polisen och andra myndigheter. Stödet till civilsamhällets förebyggande arbete dras ned. Och Sveriges Kommuner och Regioner larmar om att det saknas finansiering, till exempel till skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn. Faktum är att den enda propositionen på området som justitieutskottet har haft att hantera den här hösten ursprungligen lades fram av oss.

Sverigedemokraterna är det största partiet i det svenska regeringsunderlaget. Man är med och förhandlar om statsbudgeten. Den kris som vi nu ser i skolan, i sjukvården och i äldreomsorgen på grund av bristande finansiering är Sverigedemokraterna ansvariga för.

På kvinnofridsområdet innebär nedskärningarna att kommunerna inte får möjlighet att säkerställa stöd och boende till våldsutsatta kvinnor. För första gången på 17 år får kommunerna inte heller några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet.

Mina frågor till Richard Jomshof är: Vad gör Sverigedemokraterna för att polisen ska prioritera mäns våld mot kvinnor? Och hur säkerställer Sverigedemokraterna att kommunerna får ekonomiska förutsättningar för att leva upp till sitt uppdrag att skydda våldsutsatta kvinnor och barn?

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret och förtydligandet som jag uppfattar att finansministern gav.

Jag tror att beskedet att också finansministern anser att situationen är orimlig är viktigt. Samtidigt är det precis som Hanna Westerén säger: Det är viktigt, men det är inte tillräckligt. Det finns ju helt uppenbart en mycket stor enighet mellan partierna i Sveriges riksdag om att den här situationen måste förändras.

Jag tänker också precis det som Helena Vilhelmsson sa här nyss - att man hade önskat att myndigheten själv hade kunnat hantera situationen utan att det behövde gå så här långt och bli så här komplicerat.

Samtidigt noterade jag att generaldirektören för Skatteverket så sent som för fyra dagar sedan i en replik i Svenska Dagbladet tydliggjorde precis det motsatta. Vi följer bara lagen, klargjorde hon.

Det är inte bara det att man som lagstiftare och myndighet i det här fallet signalerar något som är helt orimligt. Det är också så att i och med att kvinnor som är prostituerade kan hamna i skuld finns det risk att det blir en inlåsningseffekt för dessa kvinnor.

Förändring brådskar, och vi förväntar oss att det kommer ett sådant initiativ från regeringen.