Annika Strandhäll

Fru talman! Jag tackar finansministern för att vi i dag kan ha den här otroligt angelägna debatten. Jag kunde inte avhålla mig från att anmäla mig till den. Precis som har slagits fast i de tidigare inläggen är detta en fullständigt absurd situation som måste hanteras. Jag uppskattar också att Talita bedriver en verksamhet med ett så tydligt och starkt stöd till kvinnor som befinner sig i prostitution och nu driver den här frågan så hårt. Talita har uppmärksammat oss politiker på denna absurditet.

Precis som Helena Vilhelmsson sa har vi sedan den 1 januari 1999 en lag i landet som kriminaliserar köp av sexuella tjänster - sexköpslagen. Jag gjorde samma reflektion som Helena Vilhelmsson, nämligen att genom att Skatteverket driver in skattemedel som kommer från en illegal handling kan man dra paralleller till exempelvis hallickar, som olagligt tvingar in kvinnor i prostitution. Men det handlar också om att staten tvingar in pengar från något som staten vet kommer från en olaglig handling för att sedan använda pengarna i ordinarie verksamhet. Det gränsar definitivt till en form av penningtvätt, som staten då medverkar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag blev förvånad när jag hörde finansministerns svar på interpellationen. Det var verkligen ett icke-svar. Att vi politiker är upprörda över sexhandeln, och att det måste finnas exitprogram, är naturligtvis lovvärt, men det var verkligen inte svar på frågan - precis som Helena Vilhelmsson sa. Det var verkligen inte svar på frågan, utan frågan var vad politikern Elisabeth Svantesson vill. Vad vill Sveriges finansminister? Vill Sveriges finansminister sätta stopp för detta eller inte? Kan vi få ett klart och tydligt svar? Det är ju många som lyssnar på debatten i dag.

Fru talman! En man i 45-årsåldern åtalas sedan han hotat en journalist vid dennes hem utanför Kungsbacka, rapporterar lokala medier. Dramat ägde rum en söndagskväll i april.

Journalisten befann sig hemma tillsammans med sin fru och parets två barn. Plötsligt började det ringa intensivt på dörren, och genom ett fönster kunde journalisten se en man han tidigare rapporterat om flera gånger. Mannen, som även hade ett tillhygge, ryckte i dörrarna och fönstren på huset och skrek att journalisten skulle komma ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Familjen larmade 112 och sökte skydd i badrummet. Senare tvingades Tobias, hans fru Mia och deras två barn fly från sitt hus. Den misstänkte mannen, som är känd av polisen sedan tidigare, greps ett dygn senare. Brottet kommer att utredas som ett demokrati- och hatbrott.

Den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen skärpte straffen för brott mot viktiga samhällsgrupper vid flera tillfällen. Bland annat gäller det straff för det brott som kallas blåljussabotage, där ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning kom 2019. Vi skärpte också straffen för brott som begås mot förtroendevalda, för även politiker i regioner, kommuner, sameting och Europaparlamentet är utsatta för hot och hat.

Vi tillsatte också den utredning som ligger till grund för det förslag till riksdagsbeslut som vi nu lägger fram och som handlar om att stärka det straffrättsliga skyddet för journalister och andra samhällsnyttiga funktioner. Jag kommer att fokusera på journalisterna i detta anförande.

Utöver den berättelse jag precis delgav er är det så att hotet och hatet mot svenska journalister ökar radikalt. Så ser det ut i Sverige, och så ser det ut i Europa, där vi ser rekordmånga hot mot journalister. Vi ser det framför allt i auktoritära stater som Turkiet, Belarus, Ryssland, Azerbajdzjan, Georgien och Polen, för att nämna några. När man undersöker detta kan man dock konstatera att det går åt fel håll även i Sverige. Hot och hat är en del av många journalisters vardag. Det handlar både om hot via nätet, vilket ökar alltmer, och - som jag delgav er här - om direkta, fysiska hot.

Sverige har tillsammans med Norge och Danmark fortfarande världens kanske starkaste pressfrihet, men de höga hotnivåerna i sociala medier är minst sagt oroväckande. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2023 framgår att Sverige fortfarande ligger i topp relativt sett, men vi befinner oss verkligen på en slippery slope, för att använda ett engelskt uttryck.

När det gäller pressfrihetsindex tappar vi i år ytterligare en plats och landar nu på plats 4 gällande den totala bedömningen. Men vad som är ännu värre är att vi tappar ytterligare åtta platser jämfört med förra året när det gäller journalisters säkerhet i Sverige. Vi landar nu på plats 40. Detta bör tas på största allvar.

När vi tittar på vilka områden som triggar igång hatstormarna hittar vi inga överraskningar. Det är invandringshatet, och det är frågor om migration och kriminalitet. Det är hatet mot feminister när jämställdhetsfrågor diskuteras. Kanske framför allt när vi tittar på hatet mot kvinnliga journalister ser vi också att det är extremt sexualiserat och tar sig ett betydligt personligare uttryck.

En av de senaste undersökningarna visar att 70 procent av svenska journalister utsattes för nedsättande kommentarer under förra året. Under de senaste tolv månaderna har 30 procent hotats i Sverige. 40 procent av svenska journalister har avstått från att skriva om ämnen som gör att de riskerar att utsättas för attacker. 50 procent av Sveriges journalister har för att slippa detsamma justerat i sin rapportering.

Samtidigt fick vi inledningsvis i denna debatt se justitieutskottets ordförande, Richard Jomshof från Sverigedemokraterna, återigen stå här och utöva sin paradgren att skylla på invandringen. Men det är helt enkelt, som man säger, fake news.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Den förra regeringen beställde en undersökning från Göteborgs universitet som kom 2019. Det finns även motsvarande undersökningar internationellt. Den svenska undersökningen visade att de hot och det hat som svenska journalister utsätts för med extrem överrepresentation kommer från högerextremt håll, alltså från Sverigedemokraternas kompisar. Det rörde sig om 43 procent, att jämföra med de 2 procent som kom från vänster. 54 procent av hatet hade rasistiska motiv, och 83 procent av dem som framförde det var män.

Samtidigt står Richard Jomshof återigen här och pratar om invandrare och invandring. Jag står här i dag för att inskärpa att vi måste skärpa vår syn på vad som utgör brott mot journalister. Det var därför den förra regeringen tillsatte den här utredningen - för att vi såg denna utveckling, Richard Jomshof.

I en demokrati är en fri och oberoende press av yttersta vikt för att säkerställa öppenhet, ansvarsskyldighet och medborgerligt engagemang. Därför är det också av yttersta vikt att vi agerar och förstärker skyddet för dem som verkar inom dessa områden. Att angripa en journalist innebär inte bara att begå ett brott mot en enskild individ, som i det fall jag tog upp inledningsvis, utan det är även ett brott mot själva fundamentet - den svenska demokratin. Vi måste stärka våra rättsliga ramverk och säkerhetsåtgärder för att skydda journalister och stärka deras möjlighet att utföra sitt arbete utan repressalier.

Samtidigt är det så att stabschefen för det största partiet i det svenska regeringsunderlaget, den kände sverigedemokratiske politikern Linus Bylund, dagen efter att valresultatet meddelats stod utanför Sveriges riksdag och pratade om att han skulle idka journalistrugby. På frågan vad han menade med det svarade han att det handlade om att knuffa journalister. Sedan flinade han lite. Detta gjorde han trots att vi har den utveckling som jag precis har beskrivit. Han sa också: Nu har vi dansat efter er pipa - nu bestämmer vi när vi pratar med er!

Vartenda parti som står upp för svensk demokrati och svenska värderingar bör fundera på vad detta står för.

Jag yrkar bifall till förslaget i dagens betänkande.

Fru talman! Jag måste instämma med Alexandra Völker. Håret reste sig lite grann på mina armar när statsrådet Slottner började prata om att det finns potential för ytterligare besparingar och att digitaliseringen på något sätt, i detta krisartade läge, skulle vara en väg framåt för att underlätta för kommuner och regioner.

Statsrådet Slottner stod i talarstolen och sa att regeringen naturligtvis har möjligheter att skjuta till medel om det visar sig att behoven verkligen finns. Jag vet inte om det är så att vi har en regering som är fullständigt döv, för åtminstone jag har ända sedan tidigt i höstas hört ropen och varningssignalerna från våra kommuner och regioner.

SKR:s chefsekonom har varit ute vid upprepade tillfällen och sagt att det faktum att de inte fick något besked i vårbudgeten leder till att kommunerna nu måste göra sig redo för att det inte kommer några pengar. De kommer nu alltså att behöva göra olika typer av neddragningar. Det kommer att handla om tjänster som inte tillsätts och om andra besparingar som kommer att drabba vanligt folk runt om i hela landet.

Det är en skrämmande situation vi har. Samtidigt som Sverige befinner sig i en akut kris har landet en handlingsförlamad regering som baksätesstyrs av Sverigedemokraterna.

(forts. § 9)

Fru talman! Jag tänker naturligtvis fortsätta på det tema som har följt statsrådet Slottner under denna eftermiddag. Vi har förmodligen ett av de svåraste lägena någonsin för kommunernas och regionernas ekonomi. Vi pratar om gigantiska underskott som kommer att leda till plågsamma nedskärningar.

SKR:s chefsekonom säger: Vi går från det bästa resultatet någonsin till förmodligen det sämsta, på bara två år.

I princip samtliga regioner runt om i Sverige drabbas stenhårt. 17 av 21 budgeterar med underskott. Vissa regioner pratar om nedskärningar motsvarande ett större sjukhus för en budget i balans, detta efter en pandemi där man har tvingats skjuta upp en stor andel vård. Man har en vårdskuld som man betar av. Man har kompetensförsörjningsbrist runt om i hela landet. Och de som arbetar inom vården och omsorgen har också de högsta sjukskrivningstalen redan i dag.

I detta läge kan vi konstatera att den SD-stödda regeringen visar en skrämmande handlingsförlamning, passivitet och brist på kreativitet mitt under en brinnande kris, där alla som kan någonting om kommunernas och regionernas verksamhet ringer i larmklockorna.

I Region Stockholm, där vi nu äntligen styr efter 16 år, håller vi på att styra om. Men det är klart att detta även där slår stenhårt.

Det mest pinsamma, statsrådet Slottner, är att regeringen inte ens orkar komma med ett förhandsbesked till kommuner och regioner, vilket gör att deras planeringsförutsättningar fullständigt slås sönder. Och förmodligen kommer de, om ni skulle komma med ett besked i höst, att tvingas till svåra nedskärningar som kommer att slå hårt mot dem som behöver vård. I detta läge orkar den svenska regeringen inte ens leverera ett besked. Jo, ett besked fick vi från finansminister Elisabeth Svantesson. Det var att hon aviserar eventuella kommande skattesänkningar i detta läge i höst. Det är en skrämmande prioritering i detta läge.

Å andra sidan var ju skattesänkningar det som präglade även den höstbudget regeringen lade fram i den ekonomiska kris vi nu befinner oss i - skattesänkningar för höginkomsttagare. Det blev en rejäl peng i fickan för Sveriges statsminister, för statsrådet Slottner, för Jimmie Åkesson och för de övriga statsråden i den svenska regeringen. Det är den prioritering regeringen väljer att göra i stället för att lämna ett besked som gör att vi kan klara vården, skolan och omsorgen.

Jag undrar just vilket betyg svenska folket kommer att ge den här regeringen - eller ja, det ser man ju bara genom att titta på de senaste opinionsmätningarna och hur förtroendet för den sittande, SD-styrda regeringen ser ut.

(Applåder)

Fru talman! När man lyssnar på justitieministern från man den känsla som man kanske har fått i relation till den här regeringen ända sedan den tillträdde, det vill säga att den är något ovarsam med sanningen. Det är väl belyst vid det här laget att det så kallade tillskott till välfärden som regeringen talar om de facto är en nedskärning. Ni skjuter inte ens till tillräckligt med medel för att ta höjd för de lönehöjningar som kommer det närmaste året i kommuner och regioner. Era medel kommer inte ens tillnärmelsevis att täcka den ökade lönekostnaden. De facto är det alltså nedskärningar på välfärden.

Man kan ha hur många behjärtansvärda förslag som helst på det förebyggande området, vilket ni faktiskt inte har, men det spelar ingen roll om man inte tillför några resurser för att de ska kunna genomföras.

Till och med de rättsvårdande myndigheterna och Polismyndigheten säger som sagt att om man ska kunna bryta utvecklingen måste det ske satsningar i alla delar - till exempel på socialtjänsten, till exempel för att se till att vi får en mer likvärdig skola, till exempel för att barnen som växer upp i de utsatta områdena ska kunna få ett sommarjobb.

Vi socialdemokrater satsar mer än dubbelt så mycket som regeringen gör på välfärden det kommande året. Frågan kvarstår alltså: Hur ska ni lappa och laga med de bristande resurser som ni tillför välfärden?

Fru talman! Tack till justitieministern för att han har anslutit sig till debatten i dag! Jag kan konstatera att dina regeringskollegor inte har deltagit i budgetdebatterna i någon större utsträckning, så det uppskattas att du är här för att svara på frågor.

Precis som du säger måste vi verkligen vända på varenda sten för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Mycket har gjorts av den socialdemokratiskt ledda regeringen under de senaste åtta åren, och utfallet av de många utredningar som vi har tillsatt kommer också justitieministern att få ta del av.

Dock säger till och med Polismyndigheten när vi träffar dem att det inte är resurser till dem som saknas just nu. Sådana har tillförts löpande under lång tid. Men vad den nytillträdda regeringen nu gör är att överge de utsatta områdena genom den kraftfulla nedskärning som de mycket små resurser ni tillför välfärdsområdet innebär. De 6 miljarder som ni vill beskriva som en satsning innebär de facto att Sveriges kommuner kommer att behöva dra ned det kommande året. Det kommer att innebära mindre resurser till lärare, socialtjänst och fritidspedagoger - precis det som gör att vi kan bryta nyrekryteringen till gängkriminaliteten i Sverige.

Jag undrar om justitieministern kommer att ta upp den här frågan med sin finansminister för att säkerställa att man tillför de resurser som krävs till den svenska välfärden för att vi ska klara av att bryta den grova kriminaliteten.

Fru talman! Jag blir lite häpen över Louise Meijers tolkning av detta. Det är naturligtvis inte så detta ska läsas. När det gäller de krafttag som behöver tas på det kriminalpolitiska området för att komma till rätta med den organiserade kriminaliteten kan vi väl däremot konstatera att det finns en bredd i Sveriges riksdag som är överens om delar av kriminalpolitiken och den bild som gör att man behöver ta krafttag. Det är väl för guds skull någonting som är positivt!

Man skulle kunna läsa detta som att den kriminalpolitik som Socialdemokraterna har drivit under de senaste åtta åren i mångt och mycket har kopierats av den tidigare opposition som nu sitter i regeringsställning. Utöver det har vi varit väldigt tydliga med att det finns delar av Tidöavtalet som vi anser är minst sagt rättsosäkra och problematiska. Vi kommer naturligtvis att fortsätta jaga er med blåslampa på det området i form av opposition.

Det som är häpnadsväckande är att Moderaterna uppenbarligen fortfarande inte ser att det är mycket mer politik än krafttag mot gängen som krävs om man ska kunna vända utvecklingen och minska nyrekryteringen, även om sådana krafttag naturligtvis också behövs.

(Applåder)

Fru talman! Tack för det stora engagemanget, Louise Meijer, och för din fråga!

I det anförande jag precis höll var jag väldigt tydlig när det gäller Socialdemokraternas syn på rättspolitiken, det vill säga att det är en sammanhållen politik. Om vi ska kunna komma till rätta med de bekymmer vi i dag ser ute i många av våra utsatta områden - om vi på riktigt ska kunna vända utvecklingen - måste det göras insatser på många olika områden. Jag räknade upp dem i mitt anförande.

Det gäller inte minst det sociala området. Det handlar om att bygga möjligheter för människor att bryta segregationen och komma i arbete. Det handlar om att få en skolpolitik som gör att man ska kunna förvänta sig en trygg, säker och likvärdig skolgång oavsett var i vårt land man växer upp. Moderaterna känner mycket väl till att vi exempelvis vill stoppa vinstjakten i den svenska skolan. Den har tyvärr bidragit till att vårt skolsystem har dragits isär, vilket har inneburit betygsinflation och en alltmer ojämlik skola. Detta bidrar till att barn inte får likvärdiga förutsättningar.

Den här inställningen är också någonting som delas av de rättsvårdande myndigheterna, det vill säga att det förebyggande arbetet måste prioriteras på ett helt annat sätt.

Fru talman! Inledningsvis kan jag konstatera att Richard Jomshof lade en inte obetydlig del av sitt anförande på attacker på Socialdemokraterna, och till och med på enskilda företrädare. När han nu hade möjlighet att prata om den politik som de vill genomföra väljer han i stället att prata om Socialdemokraterna.

Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen utmanar vårt samhälle och utnyttjar svagheter som finns. Faktum är att när de kriminella gängen sätter skräck i våra bostadsområden och städer är det någonting som hotar tryggheten för oss alla. Det handlar om tilliten i ett samhälle, en tillit som undergrävs när vi dras isär i stället för att komma samman för att tillsammans bygga samhället starkt.

Som socialdemokrater har vi de senaste åren satsat allt på att vända denna utveckling. Det har varit en absolut huvudprioritering för oss under de år som vi nu har regerat Sverige.

Polismyndigheten är väldigt tydlig med att det är otroligt viktigt att vi satsar på alla delar i rättskedjan. Vi behöver naturligtvis fler uniformerade poliser närvarande ute i de områden som är hårt drabbade. Men vi behöver också mer av förebyggande arbete och socialt arbete för att alla de människor med annan etnisk bakgrund, eller för den delen med svensk bakgrund, som bor i dessa områden ska kunna känna trygghet och tillit till att samhället fungerar också för dem. Icke att förglömma när man lyssnar på Richard Jomshof, som naturligtvis som vanligt etnifierar alla samhällsproblem, är att det också är otroligt viktigt att understryka att vi har 2 miljoner människor i Sverige med annan etnisk bakgrund. Den absoluta majoriteten av dem går upp varje morgon, går till sitt arbete, ser till att den svenska välfärden är stark och ser till att vårt samhälle fungerar. Det hör man aldrig någon sverigedemokrat stå och prata om.

Vi socialdemokrater har under vår regeringsperiod haft två huvudsakliga prioriteringar för kriminalpolitiken. Det handlar naturligtvis om att knäcka gängkriminaliteten, och jag kommer snart att säga mer om det. Men det handlar också om arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor, någonting som lyste med sin frånvaro under Richard Jomshofs anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Men kriminalpolitiken kan aldrig bära hela lösningen. Lika viktigt som det är med hårdare straff och fler poliser, lika viktigt är det brottsförebyggande arbetet. Då krävs det en utbildningspolitik för en skola som lyfter alla barn, en arbetsmarknadspolitik med sikte på att alla som kan jobba också ska jobba, en kultur- och idrottspolitik för hela landet, en socialpolitik som bygger trygghet lika för alla och sociala insatser som snabbt fångar upp de barn och ungdomar som är på väg in i kriminalitet.

Denna insikt gjorde att vi socialdemokrater i valrörelsen lovade att för varje krona som vi satsar på polisen ska minst lika mycket satsas på det förebyggande arbetet. Det är satsningar som finns på andra utgiftsområden än det som vi nu diskuterar. Men trots det är detta helt avgörande om vi ska kunna vända utvecklingen och få stopp på kriminaliteten.

För en effektiv kriminalpolitik krävs det naturligtvis också att de rättsvårdande myndigheterna har tillräckliga resurser. Det gäller inte minst Polismyndigheten. I regeringsställning satte vi upp ett mål om 10 000 fler polisanställda till 2024. Det ser nu ut att kunna nås. Därför anser vi också att det är hög tid att ta nästa steg. Vi gick därför till val på att Polismyndigheten till 2032 ska ha 50 000 anställda, varav minst 34 000 poliser.

Det är klart att det är oroande att regeringen inte tycks vara särskilt intresserad av hur Polismyndigheten ska utvecklas efter att målet om 10 000 fler anställda är uppnått. Det behöver bli fler poliser och andra anställda på myndigheten, och de behöver få bättre villkor och fler verktyg. Men satsningarna på Polismyndigheten måste också följas upp med satsningar på andra rättsvårdande myndigheter. Inte minst Kriminalvården står inför stora utmaningar.

Om förslagen i Tidöavtalet ska genomföras kommer det att kraftigt öka behovet av platser på häkten och på anstalter. Det är såklart oroande att regeringen inte verkar ha en klar uppfattning om hur många fler platser som kommer att behövas och hur denna utbyggnad ska gå till. Av erfarenhet vet vi att utbyggnad tar tid, både själva byggandet och i minst lika hög grad rekrytering och utbildning av personal. Regeringen borde ha presenterat en plan för eller åtminstone en tanke om denna utbyggnad som kommer att krävas om Tidöavtalet ska genomföras.

Vi tycker förstås att det är glädjande att regeringen nu fortsätter med de offensiva satsningar för att bryta kriminaliteten som vi genomförde i regeringsställning. Det är väl känt att ett flertal utredningar är tillsatta. Några av dem har nyligen kommit med sina betänkanden. Det handlar om preventiv avlyssning, kriminalisering av psykiskt våld, Gängbrottsutredningen och utredningen om flerfaldig brottslighet. Vi förväntar oss att regeringen håller den höga takt i lagstiftningsarbetet som man inte minst i opposition hänvisade till hela tiden.

Kriminalpolitiken måste naturligtvis vara såväl rättssäker som effektiv. Och som Richard Jomshof nämnde är en del av förslagen i Tidöavtalet minst sagt osäkra när det gäller precis detta. Man kan ta till exempel visitationszonerna. I bästa fall kanske de riskerar att vara rättsosäkra. I sämsta fall kan de vara direkt kontraproduktiva. Om polisen får rätt att visitera människor, inte beroende på att det finns en misstanke mot dem utan bara utifrån var de råkar bo, ser vi hur ett förtroende som behöver stärkas, inte minst bland dessa medborgare i vårt land, i stället riskerar att minska. Det kommer förmodligen att göra att människor i mindre utsträckning än i dag kommer att kunna se till att polisen får den information som behövs för att kunna klara upp brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Låt mig dock ta upp någonting mer. Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Detta är våld som orsakar stort lidande. Det kränker och begränsar den våldsutsattas grundläggande fri och rättigheter. Men våldet drabbar också de barn som tvingas bevittna övergreppen. Att som barn falla offer för våld i hemmet kan även leda till att man i vuxen ålder utsätter andra eller själv blir ett offer.

Detta är förövare som finns i alla samhällsgrupper och har alla olika bakgrunder, och det är våld som har förekommit i alla tider. Varje form av våld eller hot om våld mot kvinnor begränsar tryggheten och friheten även för de kvinnor som inte utsätts själva. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Vi kommer att vända på varenda sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor.

Vi ser att samarbetet mellan de inblandade myndigheterna måste bli mycket bättre. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver, och de män som begår brotten ska straffas. Den sociala och fysiska tryggheten för dem som anmäler den här typen av brott måste stärkas, och samhället ska finnas med hela vägen.

I regeringsställning tog vi socialdemokrater fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det innehåller förslag på många olika områden, och det måste genomföras i sin helhet samtidigt som nya åtgärder behöver tillkomma.

Trots de allvarliga brott som begås osynliggörs ofta mäns våld mot kvinnor. Som politiker har vi ett ansvar att lyfta upp och synliggöra dessa frågor även när medieförfrågningarna lyser med sin frånvaro. Jag förväntar mig att justitieministern ägnar de här frågorna minst lika mycket uppmärksamhet som han ägnar det gängrelaterade våldet. Sverige behöver ha en nollvision när det gäller mäns våld mot kvinnor.

Att utsättas för brott är en kränkning som sätter djupa spår, och brottsoffer måste kunna känna förtroende för rättsväsendet. Då krävs det att alla aktörer som möter brottsoffer och vittnen har kunskap om deras rättigheter och vilket stöd och skydd samhället kan erbjuda.

Polismyndigheten är ofta den första verksamhet ett brottsoffer kommer i kontakt med, och därför är det extra viktigt att den kontakten fungerar. Men även kommuner och regioner har ett stort ansvar att se till att människor får den hjälp och det stöd som behövs. Vi vet också att de ideella organisationer som gör insatser är mycket värdefulla och måste ges ett fortsatt stöd. Brottsoffermyndigheten ger förutom stöd till ideella organisationer även information till brottsoffer och vittnen om deras rättigheter. Också detta arbete måste fortsätta och utvecklas. Det är dags att utreda en särskild brottsofferlag.

Socialdemokraternas budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat. Därför väljer vi att avstå från ställningstagande och har i stället lagt fram ett särskilt yttrande om den socialdemokratiska politiken på detta utgiftsområde.

(Applåder)