Arin Karapet

Fru talman och ärade kollegor! Varmt välkomna till Sveriges riksdag, åhörare!

Nu har vi fått höra de fina orden från Socialdemokraterna: jämställdhet, jämlikhet, solidaritet. Här i kammaren pratar man om de stora värdena.

En gång i tiden stod Socialdemokraterna upp för en restriktiv invandring. Sverige ska ta emot människor som är på flykt, av humanitära skäl. Men Sverige kan inte välkomna hela världen hit.

Man får alltid höra de känslosamma argumenten. Men fråga de elever som har växt upp i våra förorter och gått i skolorna där hur ofta det kommer en ny klasskamrat. Varje gång det kommer någon som inte kan språket halkar alla efter. Eller så kan ens föräldrar inte språket, och man får själv sitta och vara tolk. Man kanske bor i en trerumslägenhet, en hyresrätt som man blivit tilldelad av kommunen. Man har fyra syskon och får aldrig vara ensam i sitt rum och läsa läxor.

I debatten målas regeringens hela politik upp som rasistisk – det är helt fel. Det vi har gjort i Sverige är att vi har svikit de svagaste. Vi har svikit den svenska arbetarklassen och den svenska medelklassen.

Hela vår svenska välfärd bygger på att människor gör sin plikt och sedan kräver sin rätt. Jag kan inte kräva min rätt och sedan göra min plikt. Hela Sverige bygger på att jag går till jobbet och mina barn går i skolan och har rätt till en trygg uppväxt, men också på att jag betalar min skatt. När jag betalar min skatt har vi nämligen råd att finansiera vår skola, polisen, Försvarsmakten, sjukvården och dem som inte kan ta hand om sig själva. Det är detta som är själva kärnan i det svenska välfärdssamhället.

Men den invandring vi har haft i Sverige i 40 år har varit förödande. De som har fått betala priset är svenska folket och de barn och ungdomar som växer upp i familjer som inte har kommit in i samhället.

Därför går nu regeringen fram och säger: När du kommer till Sverige ska du lära dig svenska från dag ett och inte efter år fem, sex eller sju. Du har en skyldighet att göra dig anställbar på arbetsmarknaden genom att lära dig språket. Lär man sig inte språket kommer man inte långt i Sverige.

Under en lång tid sa man att språkkrav var rasism och att de som kommer till Sverige borde få permanent uppehållstillstånd direkt, för det skulle förbättra integrationen. Ja, titta hur det ser ut! Det är därför regeringen nu går fram med språkkrav, försörjningskrav och tillfälliga uppehållstillstånd. När du gör rätt för dig premieras du.

Och låt mig vara helt uppriktig: Sverige tvingar inga människor att komma hit. Vi har byggt upp ett samhälle och ett regelverk som säger att den som är i behov av att komma hit får sina skyddsbehov prövade. Men bara för att personen får stanna i Sverige betyder inte det att Sverige ska öppna alla dörrar och att personen inte ska ha några förpliktelser.

Skälet till att det är så många som vill komma till Sverige är ju att vi gör någonting rätt här i Sverige. Men det betyder inte att Sverige ska försämras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nu rättar vi till Sverige, och det tar tid. Vi hörde en kollega från Vänsterpartiet som sa att vi har löst alla problem bara för att vi på två år har fått ned invandringen. Nej, det har vi inte. Det kommer att ta 20–30 år.

Varje gång man har ökat invandringen under de gångna 30 åren, har man frågat lärarna där ute hur de får ihop sina klasser? Har man frågat undersköterskor och sjuksköterskor hur det ser ut på vårdmottagningen? Gå ned till närmaste akutmottagning! Ibland känns det som om vi riksdagsledamöter aldrig besöker sjukvården. Gå ned till S:t Görans sjukhus eller Södersjukhuset och titta hur det ser ut!

Det är lätt att säga att man ska ta in invandrare. Men hur lång tid tar det att utbilda en sjuksköterska, en undersköterska eller en polis? Det handlar om tre, fyra, fem eller sex år. Vill ens alla utbilda sig till undersköterskor, sjuksköterskor eller poliser? Vill Vänsterpartiet kanske tvinga in människor i vissa yrkesroller? Det är någon form av kommunistisk-socialistisk idé där man har big management här uppifrån, från kammaren, och sedan ska samhället där ute bara fixa det hela.

Jag är född 1988. Jag kommer ihåg ett Sverige där min pappa i Rinkeby brukade parkera och ibland lämna nyckeln i bilen. Försök lämna nyckeln i bilen i Stockholms innerstad i dag, eller i Djursholm! Då försvinner den. Men detta var det Sverige jag växte upp i.

Idén att svenskar skulle vara rasister är en helt galen idé. Om svenskarna var rasister skulle vi aldrig ha haft en invandring som varit bland Europas högsta under de senaste 40 åren.

Fru talman! Den här regeringen – Moderaterna tillsammans med Liberalerna och KD, med Sverigedemokraternas stöd i riksdagen – ser till att Sverige ska må bra igen. Vi ställer krav om svenska språket, egenförsörjning och att man ska leva ett hederligt liv. Och vi ska stå på de hederliga invandrarnas sida – de som gör rätt för sig och sliter 12, 14 eller 16 timmar under sex eller sju dagar i veckan som egenföretagare eller kör budbil eller taxi. Då måste det bli konsekvenser för dem som inte sköter sig. Det är detta vi inte har gjort i Sverige, och det är detta som regeringen nu gör.

Begår du brott är du inte välkommen. Vi verkställer utvisningar. Vi hamnar inte i något moment 22, där någon byråkrat ska sitta och vända papper, och sedan ska vi oja oss och säga: Nja, så här blev det.

Vi politiker ska kanske inte recensera det som sker i samhället, men jag måste ändå göra det. Vi kunde se en ung flicka från Ukraina som talar flytande svenska. Hon måste nu återvända. Sedan ser vi gängkriminella 18–19-åringar som begår grova brott. De har kanske skjutit skallen av någon, begått ett mord och släckt ett liv. Men dem kan vi inte utvisa, för där finns det verkställighetshinder.

Sedan frågar man sig varför svenska folket är frustrerat. Man talar om polarisering. Polariseringen i det svenska samhället har skapats genom felaktiga politiska beslut i den här kammaren. Detta tar regeringen nu tag i.

(Applåder)

Herr talman! För några timmar sedan röstade det armeniska parlamentet igenom ett medborgarinitiativ som handlar om att man ska anta en färdplan för att ansluta sig till Europeiska unionen.

Sydkaukasien har präglats av etnisk rensning, där över 120 000 armenier fick lämna sina hem i Nagorno-Karabach och fly för livet till Armenien. Georgien, som varit dörröppnaren för Sydkaukasien gentemot Europa, har tyvärr tagit flera steg bakåt.

Armenien är det land i Sydkaukasien som just nu är ljuspunkten för demokrati och europeiska värderingar i området. Under hot från Azerbajdzjan om att kanske utsättas för en ny attack lever den armeniska demokratin vidare.

I Baku finns över 20 krigsfångar och ungefär 16 politiska fångar som inte blir frisläppta. Reuters har rapporterat om bland andra Ruben Vardanjan, som blivit internationellt uppmärksammad efter politiskt motiverade rättegångar där inga internationella medier utan endast azerbajdzjanska statsmedier har släppts in. Därför tar jag upp det här, herr talman.

Sverige har haft ett långt engagemang i Minskgruppen, där konflikten i Nagorno-Karabach skulle lösas genom OSSE. Armenien är en demokrati och utvecklas till att bli en starkare demokrati som rör sig mot väst och som stärker sina relationer med Europa och omvärlden. Landet är i klorna på Ryssland, och därför behöver armenierna vårt fulla stöd.

För att det ska bli fred och gränsen mellan Armenien och Azerbajdzjan ska kunna demarkeras måste Armenien få ett starkare stöd, för man är i ett militärt underläge gentemot en diktatur som man försöker fredsförhandla med.

Herr talman! Jag vill inte bara lyfta upp Armenien utan även ett annat land som är i klorna på Ryssland, nämligen Moldavien. Sverige ger ett starkt stöd, men Ryssland försöker krossa den moldaviska demokratin genom att skapa en energikris. Moldavien är som Ukraina - två länder som är våra Europavänner och som inom kort förhoppningsvis kommer att ansluta sig till Europa och den union som vi är medlemmar av.

Jag vill även lyfta blicken mot Gulfländerna. Bland andra Qatar har spelat en avgörande roll för att mäkla fred mellan Israel och Palestina. Det måste bli ett slut på konflikten där. Saudiarabien gör enormt stora reformer. Det går inte att undvika, för det krävs många reformer av mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Men det börjar röra på sig, och detta måste vi bejaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Genom handel och fördjupade relationer med Gulfländerna kan vi bidra till svensk tillväxt och svensk innovation men också vara en kraft där vi krokar arm med goda krafter där nere så att de kan reformera sina länder till öppnare demokratier där mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter tillvaratas.

Herr talman! Sverige går mot en ny tid - en tid där vi tar för oss i vår omvärld.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD) och Magnus Jacobsson (KD).

Fru talman! Angående det sista här kan väl jag fråga: Varför vill Miljöpartiet samarbeta med ett parti vars regionråd onanerade framför tioåriga barn? Det är inte det här debatten ska handla om - att man relativiserar allting.

Fru talman! Både jag och ledamoten Leila Ali Elmi har föräldrar som har kommit till Sverige. Sverige har öppnat sin famn och sagt: Här kan ni få en bättre framtid. Då är det faktiskt svenska regler och värderingar som gäller. Om jag kommer till ditt hem kan jag inte bete mig som jag gör i mitt hem. Det får vara slut på det här relativiserandet - att vi ska komma till Sverige, vi ska få alla välfärdsförmåner och sedan ska vi säga till svenskarna vad de ska tycka. Om man bor i Sverige och vill bo i Sverige måste man bli en del av den svenska kulturen.

Svenskarna är bland de mest toleranta människorna på den här planeten. Ett land uppe i norr har öppnat sin famn för människor från alla delar av världen. Jag säger inte att allt är perfekt i Sverige. Men säg mig ett land som är bättre än det här landet! Se på den här vackra flaggan som hänger bakom oss! Det får vara slut med det här att svenskar är konstiga och kalla. Ja, vi är så här uppe i norr, och gillar man inte det får man väl bara bita ihop.

Man vill få det att framstå som att Sverige är ett land som i Mellanöstern, där det råder förtryck och total diktatur. Det stämmer inte. Det är dags att vi har inställningen att det inte spelar någon roll vilken religion du har, hur du ser ut eller vad ditt för- och efternamn är - lär dig språket, betala din skatt och gör ditt jobb! Då är det ingen som stör dig, och det är det som är vackert med den här flaggan och äran att få vara ledamot och representera svenska folket.

(Applåder)

Fru talman! Var inte ledamoten själv för ett rasregister? Om jag minns rätt skulle man registrera människor efter etnicitet och dylikt.

Nu pratar vi om att vi ska identifiera vilka typer av värderingar och åsikter som kommer till Sverige. Ja, jag tycker att vi ska göra det. Jag tycker att vi ska göra det, för vi måste få en bättre uppfattning.

Problemet i Sverige är att vi själva aldrig har definierat vad integration är. Vi vet ju inte vad integration är. Det är ett fint ord som vi har lärt oss inom akademin. Sedan vet vi inte hur vi ska implementera det i verkligheten.

Vi vill bekämpa hedersförtryck och hedersrelaterat våld. Jag vill påminna ledamoten om att vi i Sverige i hundra år har gjort en jämställdhetsresa. Jag är väldigt stolt över det. Vi har inte nått målet, men kvinnor har fått samma rättigheter som män.

I andra delar av världen, till exempel Mellanöstern, har kvinnor fortfarande inte samma rättigheter som män. Om de människorna kommer hit blir de inte automatiskt svenskar för att de landar på terminal 5 på Arlanda. Vi måste ju veta vilket bagage de kommer med. Hur ser synen på familj ut? Gör man skillnad på sina pojkar och sina flickor? Hur är det för ett barn som växer upp med en annan sexuell läggning i den här typen av familj? Vi måste ju veta, för när det är fel måste vi kunna agera.

Det säger sig självt att för den som kommer från ett land där det varit diktatur i 10, 20, 30, 40 år till ett fritt och öppet demokratiskt samhälle är det helt andra spelregler som gäller. Vårt land bygger ju på att man har respekt för varandra, yttrandefrihet och tryckfrihet, respekt för andra religioner etcetera. Det är klart att vi måste veta vilka typer av värderingar som kommer hit.

Fru talman! Då är jag bara nyfiken på vad ledamoten Cato har att säga om kostnaden per månad för de personer som inte integrerar sig, inklusive försörjningsstöd, bostadstillägg, flerbarnstillägg, tandvård, sjukvård, SL-kort etcetera. Återvandringsbidraget riktar sig till dem som absolut inte kommer in i vårt samhälle men som ändå utgör en utgift för det allmänna månad efter månad.

Låt oss säga att hyran i Stockholm i snitt är 10 000 kronor i månaden. Till det kan vi lägga barnbidrag och flerbarnstillägg för två barn. Någon får hål i en tand. Kanske blir det ett besök på akutmottagningen eller medicinering som man inte har råd att betala.

Det kostar, månad för månad. I det sammanhanget blir 350 000 väldigt lite. Därtill kan läggas alla integrationsåtgärder på AF eller om någon ska till något medborgarkontor eller Rusta och matcha eller någon kommunal arbetsmarknadsåtgärd.

Det här är ett engångsbelopp som är helt frivilligt. Vi säger: Vill du återvända till ditt hemland är det upp till dig. Här har du ett erbjudande. Du får möjligheten att åka tillbaka och bygga ett nytt liv.

Vi kan ta Syrien som exempel. Det här riktar sig mot kvotflyktingar och dem som har tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Vi vill se att Syrien återuppbyggs. Vi har syriska medborgare här i Sverige som kanske vill återvända. Det här kan vara en start för dem. Men det är frivilligt. Det är ingen polis som kommer och slår in dörren hemma hos dem och plockar dem och tvingar dem att återvandra.

Det här är något som individer och familjer kan söka själva. Jag lovar er att det här kommer att bli bra.

Fru talman! Jag tror att ledamoten Jonny Cato är medveten om att Alliansen inte längre finns. Centerpartiet satte sig i den breda mitten och står nu helt ensamt med sina 4-5 procent. Man tycker att borgerligheten är jättebra när det gäller ekonomin men har låst sig vid att man aldrig ska prata med Sverigedemokraterna. Därför kommer man att tvingas in i en ohelig allians med Vänsterpartiet, som man också har en röd linje mot. I och med att man har tagit vänsterväljare kommer man dock att tvingas åt det hållet.

Jag är för återvandringsbidraget; det är min personliga åsikt. Jag kan till och med tycka att beloppet är för lågt, men nu är det 350 000 kronor vi har kommit överens om. Det låter på ledamoten som att detta är fullt aktiverat. Vi är medvetna om att den där skrivningen finns. Det krävs bara att det kommer ett förslag från Regeringskansliet till den här kammaren. Vi har majoritet och kan stänga den luckan.

Apropå de 2,4 miljarderna är min fråga till Jonny Cato: Vad kostade flyktinginvandringen till Sverige 2015-2016? Kostade den 200, 300 eller 400 miljarder för staten, kommunerna och regionerna? Här inne lät det inte som att det handlade om så mycket pengar, utan man skulle bara låta människor få komma. Då var det viktigt att stå emot rasismen. Nu har vi höjt beloppet i återvandringsbidraget. Bidraget för frivillig återvandring var tidigare 40 000 kronor. Vi har bara höjt beloppet, men nu är det en stor kostnad.

Jag tycker att människor som inte anpassar sig till Sverige och inte finner Sverige som sitt hemland ska få möjligheten att återvända till sitt hemland. Det blir bra både för Sverige, för individen och för individens familj.

Fru talman! Det är väldigt retoriskt att säga att vi sänker skatterna för de allra rikaste. Skulle det skapas fler jobb om vi skulle höja skatterna för de allra rikaste?

Det är inte de allra rikaste som vi sänker skatten för, utan vi sänker skatten brett. Vi sänker skatten för dem som arbetar - för dem som är med och finansierar välfärden. Ledamoten Tony Haddou vet det här mycket väl. De flesta regioner i Sverige styrs bland annat av Tony Haddous parti. Vi kan se hur det går här i Stockholm - det sker en vårdslakt och en slakt av kollektivtrafiken. Det är lätt att höja skatten. Det behövs ingen kostnadskontroll. Det är just detta som Vänsterns politik går ut på.

På Tony Haddou låter det som att Sverige är ett lågskatteland. Jag vill påminna honom om att Sverige, trots att vi har sänkt skatten, är ett av de länder där människor betalar högst skatt. Om man vill få in folk i arbete måste det löna sig att arbeta. Om man vill finansiera välfärden måste man först ha människor som går till jobbet, gör jobbet, betalar skatt och kan försörja sig själva så att hushållen inte går på knäna. Därefter kan man finansiera välfärden.

Välfärden måste dock också ha kostnadskontroll. Med Tony Haddous politik - med ökad invandring och fler kvotflyktingar - kommer segregationen att öka. Jag vill fråga ledamoten: Varför har ni en politik som snarare ökar segregationen än förbättrar integrationen?

Fru talman! Vänsterpartiet är inte direkt det parti som är duktigast på ekonomi. Om ekonomin går bra och vi har tillväxt skapas det också arbetstillfällen. Det är inte så att staten bara kan hitta på en massa jobb. Det visar historien; det finns många andra länder som har gjort det.

Under den förra mandatperioden slog man sönder vårt elnät och skapade skyhöga elpriser, och man höjde reduktionsplikten. Nedlagd kärnkraft och höjda bränslepriser ledde till höjda räntor. Det var de här tre faktorerna som ledde till en dubbelsiffrig inflation. På två år har regeringen hanterat den svenska inflationen, och nu är den under 2 procent. Det går snabbt att riva ett hus, men det tar väldigt lång tid att bygga upp det igen.

När ekonomin går bra och de som arbetar får mer pengar i plånboken skapas det också arbetstillfällen, i och med att företagen går bra. Ja, arbetslösheten är hög i dag, men det gäller att vända ekonomin. När du vänder ekonomin och ser till att de som arbetar får mer pengar i plånboken får du en ökad efterfrågan. När efterfrågan ökar kommer arbetsgivarna också att behöva öka sin personalstyrka med en eller två personer till, och det kommer att vara just de två personer som inte har ett arbete att gå till. Då kommer de att få ett arbete att gå till.

Det är så man löser arbetslösheten, inte genom att stå här i kammaren och skicka mer pengar till Arbetsförmedlingen. Man löser inte arbetslösheten genom att hoppas att en arbetsförmedlare har ringt ett samtal till en företagare och att företagaren har sagt: "Ja, vi kan väl ta in någon." Det går inte.

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Här inne i kammaren positionerar sig alla åtta partier utifrån sin egen politik. Här inne ska man stå och använda fina ord. Man ska uppfattas som politiskt korrekt. Jag tänkte vara lite som det svenska folket, som vi representerar, och låta som det låter vid köksbordet.

Här får man höra att varenda person som kommer till Sverige vill arbeta. Det stämmer inte. Det finns många som vill arbeta, men det finns också de som inte vill arbeta. Jag kan bara titta på min släkt. Jag har en stor släkt som inte bara består av en kusin, en moster eller en faster. Det är en väldigt stor släkt, där det finns de som arbetar hårt och också de som faktiskt har utnyttjat vårt välfärdssystem på väldigt många olika sätt.

Det finns, och fanns, väldigt tydliga incitament till att det inte är värt att gå till jobbet. Varför ska jag jobba 160 timmar i månaden om det gör 500 kronors skillnad i plånboken?

Vi kan ta min mor som exempel. Hon är en av de personer som, i likhet med hur ledamoten Serkan Köse beskrev sina föräldrar, arbetat hårt. Hon fastnade i Arbetsförmedlingens insatser och åtgärder på 90-talet. Hon pratar nio språk och har en akademisk utbildning, men det var så Sverige såg ut. I dag är det mycket enklare att få ett arbete i Sverige än det var på 90talet.

Min mor visste inte bättre. Hon hade inga kontakter, men hon lärde sig språket. Hon jobbade som lokalvårdare och jobbade extra som undersköterska och på äldreboende. Hon slet hårt, men när hon gick i pension för fyra år sedan och fick se sitt pensionsbesked frågade hon sig om det hade varit värt att försöka jobba ihjäl ryggen och kroppen. Hon har väninnor som har 300-400 kronor mindre i pension men som knappt har jobbat en enda timme i det här landet. Det är så det ser ut.

Låt oss vara ärliga! Det är jättefint att stå här i kammaren och prata om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen som vi skrev på 1951 och tilläggsprotokollet från 1967 - men hur ser det ut där ute för vanligt folk?

Fru talman! Det är slut på det kravlösa Sverige. Riktig integrationspolitik handlar om att den som vill integrera sig ska kunna integrera sig, och att det ska det vara konsekvenser från dag ett för den som inte vill integrera sig - dag ett! Vi har så pass stora diasporor i Sverige att många invandrare som kommer till Sverige känner att det är frivilligt om man vill integrera sig eller inte.

Jag kan ta ett annat exempel. På ett julbord för två veckor sedan pratade jag med en gammal vän som är arabisktalande - jag ska inte peka ut någon etnicitet, utan vi tar ett stort språk. Han växte upp i Skärholmen, och jag frågade honom varför han flyttade därifrån. Han svarade att han inte vill att hans barn ska prata arabiska i skolan. Det är så pass många arabisktalande i området att det pratas mer arabiska än svenska vart de än går i Skärholmens centrum eller i skolan. Men det är det svenska språket vi lär oss på i den svenska skolan.

Det är inget fel med att lära sig sitt modersmål, men om man inte lär sig det språk man ska lära sig och göra sin kunskapsinhämtning på är det klart att eleverna kommer att sitta som frågetecken i klassrummen. Det säger sig självt att de inte kommer att kunna söka den utbildning de vill, och det säger sig självt att de inte kommer att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Integration har i Sverige varit ett fint ord för ett gäng akademiker, som kan skriva väldigt fina texter på kanslisvenska, att slå sig för bröstet med. Resultatet ser vi i våra förorter, där vi ser andra generationens invandrare som knappt pratar språket. Därtill finns det en gangsterrap och gangsterkultur som suger in dem via sociala medier. Sedan kliar sig alla i huvudet och tänker: "Jag har en budget som jag måste lägga fram en gång per år. Jag satsar lite på en kolumn - det kommer att låta jättebra, så då kan jag lura svenska folket att det blir jättebra." Nej! Så här har vi hållit på i 30 års tid.

Fru talman! Det är slut med det här. Det är inte längre rasism att ställa krav på kunskaper i svenska språket. Det är en plikt att lära sig. Vill du bli en del av Sverige ska du lära dig att prata svenska, punkt slut. Det har ingenting med rasism att göra, utan det handlar om att vi ska kunna förstå varandra.

Vi ställer alltså krav på språkkunskaper, exempelvis godkänt kunskapsprov i sfi. Du ska inte kunna gå till klassrummet och bara sitta där, få närvaro och gå hem och plocka ut bidrag; du ska lära dig svenska språket. Det ska finnas en tidsbegränsning - en deadline.

Språkförskola för barnen är att göra dem en tjänst. Vi kompenserar för det språkbortfall de lever med i hemmet.

Krav på egenförsörjning vid permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap handlar om att du måste kunna försörja dig själv och din egen familj.

Kvalificering till välfärden handlar om att du inte ska ha samma rätt till välfärd dag ett som den skattebetalare som år efter år har pyntat in till den gemensamma försäkringen.

Med skärpta krav på anhöriginvandring säger vi: Om du vill ta hit en anhörig måste du, inte din granne, kunna försörja personen. Det är inte min granne som har bett mig att hämta hit någon från ett annat land. Det är faktiskt ett beslut jag fattar själv. Om jag nu har bildat familj utomlands, eller om jag har kommit hit först och har en familj där hemma, måste jag kunna försörja dem.

Bidragstak innebär att det alltid ska löna sig mer att arbeta. Man ska inte kunna sitta där och räkna. Folk är inte korkade; alla har en miniräknare i telefonen, och varje människa är mån om sig själv. Därför måste det vara tydligt att den som arbetar ska veta att det är värt att gå till arbetet och att det är värt att lära sig språket. Det är svårt de första åren, men om fem sex år kommer jag att ha kommit mycket längre än den som inte gjorde någonting.

Vi behöver återvandring. Sverige har haft frivillig återvandring; det enda vi har gjort nu är att höja beloppet. Det låter här som att varenda person som har kommit till Sverige trivs här. Så är det inte. Börja umgås med fler invandrare! Börja prata med dem! Åk inte bara på ett verksamhetsbesök där ni tar ett foto och känner att ni har fått ta del av det riktiga samhället. Det finns många som inte trivs i Sverige. De kanske kom hit för att hela släkten har lämnat hemlandet och de inte har någon.

Kraftigt minskad invandring är nödvändigt. Det pratas om att minska segregationen - ja, men då måste vi också minska inflödet. Tänk er att vara den där läraren som jobbar i förorten. År efter år flödar det in elever som inte kan språket. Det är inte någon enstaka elev om året. Det talas om att resurserna måste öka - ja, vi måste öka resurserna och ställa högre krav i skolan. Vi måste få bort de låga förväntningarnas rasism. Men vi måste också minska inflödet för att ge dem som faktiskt håller på att integrera sig en chans. Det är alltid de som får stå tillbaka.

Fru talman! Jag ska avsluta, men jag överskrider min anmälda talartid lite.

Vi pratar om integration, men vi måste också våga prata om toleransen för att ta emot framöver. Det man har gjort här i kammaren är att slå dövörat till. Man har låtit politiska låsningar styra. Det gäller särskilt Socialdemokraterna, som i socialförsäkringsutskottets debatter knappt går upp i talarstolen. De låter tyst allting som regeringen lägger fram glida igenom, vilket är positivt.

Det kommer dock att komma en dag om två år då Vänsterpartiet vill ha ökade kvotflyktingar. All heder åt Vänsterpartiet; de har inte ändrat sin ståndpunkt när det kommer till invandring. Det gäller även Miljöpartiet; de står för det de tycker och kämpar för det de tycker. Det de har lovat sina väljare driver de på för i den här kammaren. Vad Centerpartiet vill vet man inte; de vill väl slakta halva budgeten. I det här utskottet pratar de om fler statliga åtgärder, men i finansutskottet vill de typ halvera budgeten. Det är nyliberalism med socialism.

Sedan har vi då Socialdemokraterna, som är ett maktparti och ska få de här tre partiernas politik att gå ihop.

Fru talman! Det blir en intressant valrörelse. Det vi gör från Tidöpartierna är dock att sätta Sverige först.

Herr talman och ärade kollegor! Låt mig först tacka min kollega Margareta Cederfelt som nu lämnar OSSE-delegationen för att bli ordförande och delegationsledare för den svenska IPU-delegationen. Jag som tidigare var ordförande för den svenska IPU-delegationen är sedan början av december gruppledare för Moderaterna i den svenska OSSE-delegationen.

Herr talman! Min erfarenhet av OSSE är inte så lång, men jag ska skaffa mig mer erfarenhet. Jag har tidigare suttit i IPU och i PACE. OSSE är en organisation som har stor betydelse. I den svenska IPU-delegationen och i PACE har vi haft respekt för varandra. Att ha en reservation där man pekar ut en ledamot som direkt olämplig hör inte hemma i kammaren. Den diskussionen kan tas i andra forum, mellan våra gruppledare. Men jag vill inte hålla på och politisera. Världen kretsar inte kring riksdagshuset, utan riksdagen är en del av världen. Det finns viktigare saker att diskutera än det jag just tog upp.

Herr talman! Jag har påbrå från Armenien, och OSSE har haft stor betydelse för detta lilla före detta sovjetland. I Minskgruppen försökte man lösa en konflikt med politiska medel. Dessvärre lyckades man inte, men man försökte i över två decennier innan Azerbajdzjan attackerade Nagorno-Karabach och fördrev 120 000 armenier.

Det sades här att vi inte bara ska prata om kristna utan om alla religiösa minoriteter. Jag instämmer i det. Vi ser hur antisemitismen breder ut sig i Sverige och Europa. Men vi måste också våga prata om när 1 700 år gamla kyrkor och stenkors förgörs. Fördömandena av detta måste vara lika starka. När vi pratar om södra Kaukasien handlar det inte bara om två eller tre före detta sovjetländer utan om europeisk historia. De var bland de första länder som tog till sig kristendomen. Det spelar ingen roll om man är troende eller inte. Det handlar om vårt historiska arv, till exempel världens äldsta vinkällare. Dessa länder ligger mellan tre länder med imperialistiska ambitioner: Ryssland, Iran och Turkiet. De kaukasiska länderna står i vägen för tre länder med stormaktsambitioner.

Herr talman! Det fina med organisationer som OSSE är att vi kommer närmare världen. På europeisk nivå pratar vi om hur vi ska få länder att bli en del av den europeiska familjen. Vi pratar om Ukrainas rätt till sin frihet, sitt territorium, sin demokrati och sitt självbestämmande. Vi träffar Ukraina i bland annat OSSE. Moldavien har samma rätt till sin självständighet, och här försöker Ryssland påverka genom ombud och olika politiska partier.

Detta kan påminna oss i EU om att vi är för slöa; det tar för lång tid. Jag delar den oro över Georgien som Johan Büser och Kerstin Lundgren uttryckte. Men det påminner oss om att vi har gett Ryssland tid och utrymme att positionera sig. Det handlar inte bara om 2008. Jag kan gå tillbaka till när Sjevardnadze blev utkastad i början av 2000-talet. Redan då ställde sig georgierna upp och sa att Georgien skulle bli en demokrati.

När östländer har försökt att göra upp med sin historia har vi varit sena på bollen. Sedan 2018 gör Armenien den resa Georgien gjorde för tio år sedan. Av de sex länderna i östliga partnerskapet är Armenien det land där det går mest i rätt riktning. Då är det viktigt att man får stöd. Låt detta bli en påminnelse om att inte bara prata om den europeiska familjen i OSSE- och IPU-sammanhang. I EU-sammanhang börjar något hända, men det tar för lång tid.

Ryssland försöker också påverka Balkan och splittra Bosnien. Jag är otroligt glad över att Bosnien nu är ett kandidatland. Det kan sätta tryck på Serbien på längre sikt. Jag är inte hoppfull, men vi måste sätta tryck.

Om vi på allvar ska se en europeisk familj där det råder fred och frihet och där människor och inte pansarvagnar rör sig över gränserna måste vi påminna oss själva om att vi i den europeiska familjen, där vi kan påverka som mest, ska vara snabba på bollen.

Herr talman! Jag ser verkligen fram emot arbetet i den svenska OSSE-delegationen. Utifrån den korta erfarenhet jag har av att jobba med ordförande Björn Söder och vice ordförande Johan Büser är jag hoppfull om att kunna arbeta på samma sätt som i IPU-delegationen, där vi hade Moderaterna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet representerade. Vi hade god anda, och när vi lämnade Sveriges gränser jobbade vi för svenska intressen och höll ihop från morgon till kväll. Jag hoppas att jag kan ta med mig den erfarenheten in i den svenska OSSE-delegationen. Var vi än är - i Bukarest, Danmark eller Wien - representerar vi Sverige, och det är vår främsta skyldighet.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack, ärade kollegor, för de värmande orden!

Under verksamhetsåret 2023, fram till december, hade jag förmånen att vara ordförande för den svenska IPU-delegationen. Det har varit ett fantastiskt arbete där jag och min kollega Serkan Köse, från två olika partier, har åkt utanför Sveriges gränser och på ett enkelt och smidigt sätt samarbetat.

Det gäller även den övriga delegationen. Inte en enda gång har vi varit oense. Vi är väldigt oense i den här kammaren, med all rätt. Vi är från åtta olika partier - det vore helt galet om vi alltid tyckte lika. Men när man flyger från Sverige ut i den stora världen märker man att det finns vissa principer som förenar oss. Det är synen på jämställdhet - att det inte är skillnad på män och kvinnor. Det är hbtqi-personers rättigheter, tolerans, demokrati och respekt för meningsskiljaktigheter. Man ska inte låsa in sina politiska motståndare. Det är det talade ordet som ska vara konflikten, så att säga. Det är betydelsen av demokrati och respekt för att man lyssnar på sin meningsmotståndare.

I december tog min kollega Margareta Cederfelt över ordförandeskapet. Jag har i stället gått till den svenska OSSE-delegationen som gruppledare för Moderaterna.

Verksamhetsåret började med att vi reste till Genève. Det var en vanlig sittning där vi träffade den svenska representationen.

Sedan hade vi vår vårsession i Bahrain, i Manama, där vi hade andre vice talman Julia Kronlid med oss som högsta representant för den svenska IPU-delegationen.

Det som var otroligt viktigt just i Bahrain med tanke på vad vi gick igenom under Natoprocessen, koranbränningarna och LVU-kampanjen med den desinformation som finns om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn var att man i det här forumet får möjlighet att träffa representanter för andra länder och möjlighet att träffas enskilt. Samtalen sker inte via medier, via Tiktok eller via Facebook, utan de sker på ett personligt plan där man kan vara väldigt uppriktig. Man får ett handslag och tittar på varandra. Man tar en kopp kaffe. Man känner varandra på pulsen. Man förklarar hur vi tänker och får höra hur de tänker, och sedan kan man lösa många knutar.

Under min resa i Bahrain fick jag träffa representanter från väldigt många muslimska länder, och efter ett samtal ändrades tonläget väldigt mycket.

Jag fick också lyssna in deras reaktioner. Stämmer det jag fått läsa på sociala medier eller fått höra? Vad säger egentligen Förenade Arabemiratens utrikeskommittés ordförande eller representanten för Egypten? Det är två inflytelserika arabländer. Vad säger den saudiarabiska delegationen? Vad säger Kuwait?

Det föranledde att vi fortsatte de här samtalen när vi var i Angola. Nu var det mer vänligt.

Det handlar också om att bygga någon form av respekt, och respekt kan man också bygga genom att säga: Det här håller jag med dig om, men det här är absolut inte okej. Man kan säga det rakt och tydligt, och när man har en viss typ av samtal medger de ibland att man har en poäng. Sedan nickar de. Man märker att det tar emot.

När vi var i Angola var mycket fokus på de humanitära kriser vi ser i Syrien, Afghanistan och Jemen.

I Bahrain var frågor om kvinnors rättigheter, utsatta kvinnor och kvinnor som fråntagits sina rättigheter efter protesterna i Iran väldigt aktuella och geopolitiskt nära. Det är bara Persiska viken som skiljer Bahrain från Iran.

Herr talman! Jag önskar den nya svenska delegationen lycka till - eller det är samma delegation, men Yasmine Eriksson är ny från Sverigedemokraterna. Jag önskar också min kollega Margareta Cederfelt stort lycka till i ordförandeskapet.

Jag vill också instämma med min kollega Serkan Köse och rikta ett stort tack till våra två fantastiska tjänstemän Björn Sondén och Ralph Hermansson.

Jag kommer att sakna Björns Sondéns härliga, underbara skratt, hans stress på morgonen, att han fattar snabba beslut och alla berättelser. På varje flygplats vi varit på vill han gå till Pocket Shop och se om han kan hitta någon ny tysk litteratur. Björn Sondén älskar tysk litteratur. Jag talar själv inte tyska men har förstått att den är av väldigt hög kvalitet och något för den som talar tyska och gillar att läsa böcker.

Jag kommer också att sakna Ralph Hermansson. De är som Piff och Puff. Det går inte att sära på dem.

Ralph stressar på morgonen, för vi svenskar måste alltid vara i tid. Vi svenskar kommer ju alltid i tid, klockan nio på morgonen, och vi vet alltid att övriga kollegor kommer att komma kvart i tio. Man får hela tiden höra: Varför kommer inte folk i tid? Då sa jag till Ralph: Vi kanske ska testa att komma åtminstone halv tio? Då är vi ändå i tid. Han sa: Nej, vi ska vara där klockan nio.

Sedan kan han slappna av och säga: Kan vi inte bara ta en god öl? Vi har ju jobbat så hårt i kväll. Då svarar man ju: Självklart!

Det här är två tjänstemän som med själ och hjärta ställer upp för oss ledamöter, som tar sitt uppdrag på fullaste allvar och som visar hur betydelsefullt riksdagens internationella kansli faktiskt är. Det är ett litet kansli, men det är personer med väldigt mycket kompetens som hängivet jobbar för oss ledamöter men också för Sveriges intressen.

Jag har också förmånen att jobba med en ny person på RIK, nämligen Fredrik Svensson. Jag ska inte hylla Fredrik än, men jag kan säga att jag är minst lika nöjd med att ha fått en sådan bra tjänsteman.

Det är ett medskick till talmanspresidiet att ta väl hand om personalen på riksdagens internationella kansli, för vi ledamöter som är i daglig kontakt med dem är djupt beroende av dem och uppskattar dem väldigt mycket.

Tack så mycket från mig!

(Applåder)

Herr talman! Då har vi klargjort att välfärden betalas genom skattepengar, genom att vanligt folk går till arbetet och betalar in skattemedel. Vi säger ju att de som betalar in ska ha rätt till en välfärd eftersom det finns ett löfte mellan staten och allmänheten.

Sedan står ledamoten Leila Ali Elmi här och säger att om bara människor får permanent uppehållstillstånd från dag ett kommer integrationen att gå fantastiskt. Vi har testat det i Sverige i över 30 år, och det har gått helt åt skogen.

Den generösa invandring som Leila Ali Elmi talar om i talarstolen har belastat välfärden. Människor ska få komma hit, men inte i den stora mängd som ledamoten Leila Ali Elmi drömmer om. I princip är hela världen välkommen hit. Sedan ska vi förvänta oss att människor som betalar in till välfärden ska få den välfärd som de behöver när de väl behöver den.

Kommer människor hit så kan de inte svenska språket. Det innebär mer insatser. Det kommer personer med andra sjukdomsförhållanden. De har kanske dålig tandhälsa eller munhälsa. Det kostar pengar. Det är en begränsad resurs med sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Man kan inte bara trycka in människor i välfärdssystemet.

Herr talman! Min fråga till Leila Ali Elmi är: Har inte Miljöpartiet lärt sig en läxa från hur det har gått för Sverige? Permanent uppehållstillstånd löser ingenting. Tillfälliga uppehållstillstånd där man ställer krav löser många problem.

Kommer du till Sverige ska du lära dig svenska. Kommer du till Sverige ska du respektera jämställdhet, det vill säga att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor. Kommer du till Sverige ska du kunna försörja dig själv. När du har gjort detta har du rätt att få ta del av svensk välfärd.

Herr talman! Det finns undersökningar som visar att de som bor i våra förorter, där majoriteten är invandrare, är mer för visitationszoner än etniska svenskar som bor i innerstaden och känner sig oroliga och har en klump i magen över att det kommer att bli rasprofilering eller dylikt.

Det är i förorten gängskjutningarna sker. Det är där ungdomarna tvingas in i knarkförsäljning. Det är där barn antingen blir mördare eller blir morgondagens torpeder. Det är där mammor och pappor får sina söner ihjälskjutna utanför sin ytterdörr eller sin fastighet sprängd.

Det är de som förtjänar visitationszonerna. Det är dags att vuxenvärlden börjar vara vuxna och att barn är barn. Barn ska inte uppfostra barn, och barn ska inte diktera för vuxenvärlden hur världen ska vara.

Barn kommer till genom att två vuxna har bestämt sig för att föröka sig. Då medföljer också ett ansvar. I Sverige är det någonstans så här att vi ska prata om saker som är här uppe, fast vi vet vad kärnproblemet är.

Vi behöver informationsplikt. Ja ska vara ja, och nej ska vara nej. Vi politiker har ett ansvar för vem som får och inte får korsa gränsen, vem som får vara här och vem som inte får vara här.

Om jag, med utländsk bakgrund, har fått ett ja och det känns bra i magen ska jag veta att när jag går och jobbar och betalar skatt finns det ingen annan som skor sig. Vi ska inte ha bidrag till papperslösa. Papperslösa ska inte vara i Sverige, för man har inte fått rätten att vara i Sverige. Vi är en rättsstat. Någonstans måste det finnas en ordning.

Jag vill inte att fler invandrarföräldrar ska se sina barn bli kriminella eller ihjälskjutna. Vi behöver visitationszoner. Vi skulle ha behövt dem långt tidigare. Nu genomför vi dem.

Herr talman! Jag skulle vilja svara så här på ledamoten Leila Ali Elmis fråga: Det är inte fler myndigheter som kommer att lösa problemet i verkligheten. Visst, vi behöver forska. Vi behöver myndigheter. Vi behöver skaffa oss mer kunskap. Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer när man får höra retoriken.

Jag måste faktiskt ge Liberalerna rätt. När Liberalerna gick ut, under Lars Leijonborgs tid, och sa att vi måste ha språkkrav skrek man "rasism" överallt. Det gör man än i dag. Tyvärr backade Liberalerna. De fick inte stöd av borgerligheten då. Men nu inför vi språkkrav. Jag måste ge Liberalerna rätt. När Mauricio Rojas sa att vi har problem med integration var allt rasism. Vi ska inte prata om problemet. Vad hände?

Det var invandrarnas barn som hamnade efter i skolan. Det var invandrarnas barn som fick lära sig sämre svenska. Det var invandrarnas barn som fick sämre kunskapsresultat i skolan. Det var invandrarnas barn som inte kom in på universitetsutbildningar. Det är invandrarnas barn och invandrarna som är i majoritet när det kommer till långtidsarbetslöshet och utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Var det bra? Var det retoriken?

Jag ser mig själv i spegeln varje dag och vet att jag ser annorlunda ut än majoritetssamhället. Men det handlar om att komma bort från det tjafs vi har i Sverige att allting är rasism. Och de som oftast skriker "rasism" är de som har det bra, för de vill känna sig goda. De har allting fixat. De har allting i ordning, medan det är våra barn som får ta smällen.

Herr talman! Jag ska vara uppriktig. Jag har inte läst rapporten, men jag läser den jättegärna i närtid om jag bara får länken eller om jag kan skriva ut den.

Det finns rasism, och det finns diskriminering. Men det går åt båda håll. Jag har många gånger suttit i en grupp där det inte finns någon etnisk svensk. Då kan man få höra massor med saker:

Svenskar öppnar bara upp sig när de dricker. Svenskar kan byta partner jättesnabbt. De har inte samma värderingar. Man kan vara 15 år och sova hos varandra, vara pojkvän och flickvän.

Ja, det sägs sådana saker. Sedan kan man sitta och vara förvånad: Herregud, kan folk tycka sådant här?

Detta pratar vi inte om. Vi pratar om det om det är någon svensk som har sagt det till någon med en annan bakgrund eller om det är diskriminering och rasism mellan invandrargrupper. Det är otroligt. Jag har armeniskt påbrå. Serkan har kurdiskt påbrå. Det är två förtryckta folk. Vad har de fått utstå? Än i dag får man ibland liksom bita sig i tungan när man ska säga varifrån man egentligen kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det handlar liksom om attityderna. Vi lever också i en kultur i dag där alla kan känna sig kränkta för vad som helst. Jag hade en jättebra chef som sa: Arin! Livet går ut på att bli kränkt. Gå vidare och visa att du hade rätt! Och kämpa hårt!

Det är något jag tar med mig.

Ja, rasism och diskriminering ska bekämpas, men vi måste också våga prata om vad som är rätt och fel och säga nej till all typ av diskriminering och rasism, oavsett från vilket håll den kommer.

Herr talman! Det är med glädje jag apostroferar ledamoten Serkan Köse.

Många väljare kommer inte i kontakt med oss politiker när vi sitter i gemensamma delegationer eller utskott. Man reser med varandra. Man lär känna varandra. Man får veta mer om familjeliv och intressen. Jag har haft många nätter och morgnar - väldigt roliga morgnar - med Serkan. Jag är den morgontrötta. Den morgonpigga är ledamoten Köse.

Det är väldigt naturligt att vi kommer in i dessa diskussioner. Det är därför vi båda står här. Vi har engagerat oss politiskt. Vi har vardera gjort en resa. Jag måste väl säga att vi oftast är överens på individnivå om problemen och lösningarna. Sedan har vi våra partier, stora maskinerier. Lyssnar de på oss? Eller får vi majoritet? Det händer inte alltid. Så tycker väl de flesta här inne i kammaren när det gäller de frågor som de är engagerade i.

Men som svar på ledamoten Köses problembeskrivning skulle jag säga så här: Vi har haft så stor invandring att vi inte kommer att kunna lösa detta i en handvändning. Jag tror att det kommer att ta 20-30 år. Det gör ont att säga det, men det är bara att vara uppriktig.

När vi växte upp i förorterna fanns det några svenskar där. I dag finns det knappt några som man kommer i kontakt med. Det jag tycker är viktigast nu när vi har områden där i princip varenda en har utländskt påbrå är att de får lära sig språket, att det är ordning åtminstone i klassrummen och att föräldrarna vet att deras barn inte kommer att hamna i klorna på kriminella gäng eller hamna i religiösa grupperingar och radikaliseras. Det handlar om att de ska komma upp i en ålder där de kan få göra sin klassresa genom hårt arbete eller företagande. Det handlar om att vi åtminstone gör den resan de kommande 20 åren. Det är svaret på frågan.

Herr talman! Jag ska försöka svara på dessa känsloargument. Låt mig ta ett exempel från vårt riktiga Sverige.

När jag var i Älmhult och satt med de äldre, som kom från den svenska landsbygden, skämdes jag som stockholmare väldigt mycket. Jag fick insikt om att hela landet inte ser ut som det Sverige jag växte upp i och lever i. Älmhults kommun tvingades - mitt parti var också med på den politiken - ta emot invandrare. Det får också följder för svensk socialtjänst med dess lagar. Äldreboendet tvingades stänga för att tio barn blivit omhändertagna enligt LVU på grund av hedersrelaterat våld och förtryck. Det blev aktuellt med Sis-placering eller familjehemsplacering.

Äldreboendet har fått flytta sju mil. Det är personer som har bott där hela sitt liv och betalat skatt som har fått betala priset.

Sedan står ledamoten Tony Haddou här och säger att invandringen nästan inte har påverkat någon alls i det här landet. Åk till det äldreboendet och prata med de äldre, som har fått längre avstånd till sina nära och kära. På ålderns höst får de inte en värdig ålderdom. Säg till de närstående: Det är bara sju mil enkel väg! De har svårt att få ihop livspusslet med de höga drivmedelskostnaderna, som också Vänsterpartiet var med och höjde, även om vi nu tack och lov har sänkt dem igen. Fråga dem om de är öppna för mer invandring. Fråga dem om de känner förtroende för en politik som öppnar gränserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nej, de som har varit med och byggt Sverige ska inte betala priset!

Herr talman! Det som har hänt i Sverige de senaste 34-35 åren borde vara ett skolboksexempel för ledamoten Haddou på att den generösa invandringen inte har lett till bättre välfärd. Den har inte lett till bättre skola.

Det enda man får höra från vänstersidan är att man vill ha mer resurser. Jag har full respekt för detta i och med att vi har ideologiska skillnader. På vänstersidan är man för högre skatter och menar att det är staten, det offentliga, som ska sköta allt. Jag tänker inte stå här och kalla ledamoten för kommunist eller säga att Sovjetunionen var ett bra exempel, men man har idén att staten och det offentliga ska sköta allt.

Men så finns vi andra som säger: Låt oss finansiera detta gemensamt! Men det är inte bara kronor och ören. Man lär sig inte mer svenska bara för att vi pumpar in pengar i skolan.

Har vi rätt utbildade lärare? Har de rätt lagstöd om det blir oordning i klassrummet? Har de rätt uppbackning av rektorn? Har de rätt kursplan? Är det bara närvaroplikt, eller ska man ha godkända resultat för att gå vidare? Allt detta hör jag aldrig någon från Vänsterpartiet tala om. Det är bara mer pengar de vill ha: Mer pengar, så löser sig allt av sig självt, bara vi hoppas lite! Men så funkar det inte i verkligheten.

Ja, vi måste få ned antalet asylsökande. Jag är stolt över att den här regeringen har bevisat att man på kort tid kan ta ansvar för den massinvandring som vi har haft i Sverige under 30 års tid. De flesta problem vi har i dag är tyvärr på ett eller annat sätt kopplade till den stora invandringen. Ska man lösa integrationsproblemen på riktigt kanske man ska börja erkänna det riktiga problemet först.

Herr talman! Det är väldigt intressant att höra den ledamot som jag faktiskt tror är den mest nyliberala här i kammaren, som vill sänka skatterna så mycket som det går och i sin drömvärld i princip vill ta bort allt som har med bidrag att göra, nu ställa en fråga till en moderat om pengarna till civilsamhällesorganisationerna. Vi har haft genuina problem med fusk i civilsamhällesorganisationerna. Det handlar om att rensa ut och effektivisera. Vi är på väg mot en ny värld; saker och ting förändras.

Jag vill inte prata ned ABF eller Medborgarskolan - de gör många bra saker. Det finns även andra organisationer som jag inte nämnde. Men vi har haft många fall med studiecirklar och dylikt. Jag har själv en vän som har gått ABF:s tolkutbildning; det har gått väldigt bra för honom, inga problem. Det är en bra verksamhet. Tänk att en moderat kan säga att ABF har en bra tolkutbildning! Men jag förstår att många också har det svårt.

Ledamoten Jonny Cato vet också att vi jobbar årsvis, och det går trögt. Men mer pengar betyder inte alltid att du får ett bättre utfall. Det är som vår kollega Magnus Jacobsson sa här: Man har satsat mer pengar på skolan, men utfallet har, för varje år som gått, antingen förblivit detsamma eller blivit sämre.

Riktig integration är, skulle jag säga, obligatorisk språkförskola, språkkrav på föräldrar, uppföljning och uppvärdering av svenska språket och kravställande i klassrummen. Vi ska inte ha fall där lärare behöver rycka in när det har varit bråk, som i fallet med Stefan Holm, och rektorn bara backar och säger "Du får gå från jobbet". Det är oordningen som stör i klassrummet. Detta skulle lösa integrationen på riktigt.