Sofia Amloh

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett väldigt bra anförande. Jag håller med om en hel del av det som kom fram i anförandet. Jag tackar också för ett väldigt personligt anförande från ledamoten.

Jag tänker dock uppehålla mig lite grann vid det som ledamoten inte hade så mycket av i sitt anförande: den ekonomiska jämställdhetspolitiken.

Moderata statsråd med flera regeringsföreträdare har vid upprepade tillfällen sagt att det som behövs nu i den ekonomiskt svåra sits som Sverige befinner sig i - kanske framför allt många kvinnor, som betalar ett väldigt högt pris för den ekonomiska kris som vi befunnit oss i väldigt länge - är att man gör bra finansiella avvägningar.

Jag blir mycket bekymrad över att man tycker att det är bra avvägningar när kvinnor får sälja det de har för att få ihop pengar i plånboken och för att betala hyra. De kanske till och med får ta krediter för att få ihop till mat på bordet. Vi ser också att kvinnor känner en ökande oro över att inte ens kunna separera eller skilja sig på grund av sin ekonomiska situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Jag undrar på vilket sätt man tycker att det är bra finansiella avvägningar när det är den verkligheten och de konsekvenserna vi ser breda ut sig över hela landet och när vi ser alla kvinnor där ute som lever i den här mycket tuffa ekonomiska situationen.

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig med att det under det socialdemokratiska styret fanns väldigt många byggkranar runt om i hela landet, i stora som små kommuner. Det byggdes otroligt mycket bostäder - till skillnad mot nu när det knappt byggs något och är fullständig tvärnit.

Jag håller med när det gäller inflationen, men då behöver man agera. En regering kan inte bara skylla på dåliga tider utan måste visa handlingskraft. Socialdemokraterna har visat det i kristid, inte minst under pandemin. Många extra budgetar lades då fram för att hantera konsekvenserna av krisen.

Fru talman! Byggkrediter och byggstimulanser behövs för att få fart på bostadsbyggandet. Ytterligare förslag från Socialdemokraterna för att lösa den akuta bygg- och bostadskrisen är energieffektivisering och ett statligt fastighetsbolag.

Bostadsministern verkar inte ha mandat att göra det som krävs. Jag förstår att han inte kan kommentera andra partiers politiska ställningstagande, men det måste vara problematiskt när regeringsunderlaget har en helt annan bild av byggkrisen än regeringen. Det spelar roll.

Kan ministern använda sitt sista inlägg till att svara på vad han tänker göra åt detta, eller tänker han använda det till att skylla på socialdemokratiska regeringar?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill särskilt tacka statsrådet för det han sa på slutet om det han fått till sig från samordnaren vad gäller bostadsbristen i norra Sverige. Den hämmar utvecklingen där, som är otroligt viktig framgent. Jag och många andra socialdemokrater är väldigt nyfikna på vad regeringen kommer att svara på detta och hur man tänker agera. Detta ser vi särskilt fram emot.

SD är ju hela regeringsunderlaget. SD menar att bostadsbristen skulle försvinna med större utvandring. Delar statsrådet Sverigedemokraternas uppfattning om hur man kan lösa detta och varför bostadsbristen finns?

Självklart behöver man bekämpa inflationen; det är vi helt överens om. Det finns nog ingen i kammaren som inte är för det. Självklart ska inflationen vara i fokus. Den är roten till väldigt mycket som många människor lider av just nu. Socialdemokraterna menar dock att man samtidigt som man bekämpar inflationen måste kunna lindra konsekvenserna av den. Jag menar att detta är någonting som denna regering gör väldigt lite av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen säger att inflationen behöver bekämpas, och sedan följer man frågan. Man lyssnar och får saker till sig. Det är namninsamlingar och rapport efter rapport. Vi ser företag efter företag som går i konkurs och som med största sannolikhet inte kommer att komma tillbaka. De får betala ett högt pris. Vi har byggnadsarbetare som går ut i arbetslöshet. Vi får kompetensbrist som inte kommer att kunna åtgärdas inom den närmaste tiden. Detta är effekterna av att regeringen inte klarar av att samtidigt bekämpa inflationen och lindra de yttersta konsekvenserna av den.

Min fråga till statsrådet är: Vad säger regeringen till alla de byggnadsarbetare som går ut i arbetslöshet? De vet att det råder bostadsbrist och att de behövs på svensk arbetsmarknad, men i verkligheten får de gå ut i arbetslöshet. Det verkar då som att de inte behövs och som att de inte behöver jobba. Jag vet inte hur de ska känna. Är de övertaliga? Behövs de inte på arbetsmarknaden? Behövs de inte på bostadsmarknaden? Behöver man inte bygga bostäder i dag? Detta är priset för att man inte agerar mer och inte vidtar fler åtgärder. Det går, även om man ska bekämpa inflationen.

Vad säger statsrådet till alla byggnadsarbetare som går ut i arbetslöshet? Vad säger statsrådet till vice vd på Stockholms Handelskammare när hon understryker att det just nu krävs särskild politisk handlingskraft?

(Applåder)

Fru talman! Jag tänker att det väl inte kan gå en hel fredag med interpellationsdebatter med statsrådet här i kammaren utan att vi pratar om byggkrisen, så den debatten ska vi ha nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är faktiskt så att det är tvärnit i byggsektorn. Det får oerhörda konsekvenser här och nu i form av företag som går i konkurs och byggnadsarbetare som sägs upp och går ut i arbetslöshet. Bostäder som behöver byggas byggs inte. Äldreboenden och skolor som behöver byggas byggs inte.

Effekterna märks på dubbla fronter - bostadsbristen växer samtidigt som branschen krisar. Antalet arbetslösa i Byggnads a-kassa är nu på samma nivå som under den värsta tiden under pandemin. Detta är en byggkris som kan jämföras med det som skedde under 90-talskrisen.

Detta får inte bara konsekvenser här och nu utan också för lång tid framöver. Stockholms Handelskammares rapport Notan för byggkrisen visar att byggkrisen fortsätter, och om inga åtgärder sätts in kan Stockholms län och Uppsala län få ett produktionsbortfall motsvarande över 340 miljarder kronor under åren fram till 2030. För hela landet skulle produktionsbortfallet kunna bli uppemot 1 000 miljarder kronor.

Utöver att bostadsbristen kommer att förvärras kommer sysselsättningen att fortsätta minska kraftigt i den breda byggsektorn. Det kommer att medföra att kompetenser försvinner. Det kommer också att medföra förluster som är svåra att ersätta, framför allt på kort sikt.

För drygt en månad sedan demonstrerade fackförbunden Byggnads och GS och lämnade över en namninsamling med över 18 000 underskrifter med krav på att statsrådet gör något åt krisen. Parterna på arbetsmarknaden visar med all tydlighet att de har fått nog av regeringens ovilja att agera mot de omfattande konsekvenser som just nu märks över hela landet. Det går inte att nog understryka att det är tid för politisk handlingskraft, säger Stockholms Handelskammares vice vd. Statsrådet svarade att det vidtas åtgärder. Verkligheten är dock att huset redan brinner, och det kommer inte att räcka med en handbrandsläckare för att rädda huset.

Fru talman! Regeringen följer noga utvecklingen och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas. Det är jättebra, men hur mycket värre ställt ska det behöva bli på marknaden innan regeringen bemödar sig att vidta fler åtgärder?

Fru talman! Vi hör statsrådet konstatera att det gjorts precis rätt finanspolitiska avvägningar. När vi ser den bild vi har målat upp av arbetarkvinnor som jobbar och sliter men blir fattigare och fattigare för varje månad som går, som skuldsätter sig och inte har råd att lämna en destruktiv relation säger statsrådet att det är helt rätt finanspolitiska avvägningar. Det är mycket tydligt, tycker jag, att det är just dessa prioriteringar man gör.

Det är nog ganska få människor, framför allt få kvinnor, som upplever att det är bra avvägningar som har gjorts av den här regeringen när man sitter i den sits man gör. Vi behöver bekämpa inflationen men också lindra konsekvenserna av inflationen, och det kan jag bara konstatera att regeringen inte har lyckats med när vi ser hur det ser ut. Och det stannar inte där.

Statsrådet säger att regeringen bland annat har sänkt drivmedelspriserna för att föräldrar ska kunna ha råd att köra sina barn till fritidsaktiviteter. Poängen är ju att det är väldigt få som har råd att betala för de organiserade fritidsaktiviteterna, så det finns inte så mycket att köra barnen till. Den poängen missar man från den här SD-regeringen. Detta är inte en politik för jämställdhet eller för kvinnor.

Jag vill tacka för den här debatten. Jag konstaterar att statsrådet är nöjd med de politiska avvägningar man har gjort. Jag konstaterar också att man inte prioriterar kvinnor eller jämställdheten genom den här ekonomiska krisen. Det kan jag bara beklaga.

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet, som fortsätter den här kvällen med oss för att diskutera många viktiga ämnen!

Statsrådet säger i sitt svar att inflationen behöver bekämpas och att den slår hårt mot svenska hushåll i allmänhet och i synnerhet mot de utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen ingår ensamstående kvinnor med barn.

Vi nås av rapport efter rapport om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat. Jag nåddes senast av ännu en rapport om att matpriserna ökar kanske mer än någonsin.

Kronofogden visar på en historiskt hög skuldsättning av svenska folket, och kvinnor sticker ut. Två av tre ensamstående föräldrar, huvudsakligen kvinnor, har inte råd att låta sina barn delta i en organiserad fritidsaktivitet - i Sverige 2024. Sex av tio kvinnor känner oro över sin ekonomiska situation, och att klara att flytta till ett eget boende vid en separation eller skilsmässa ser man inte framför sig.

Statsrådet är skyldig mig och många med mig ett svar. Är detta rätt finanspolitiska avvägningar när vi ser dessa konsekvenser breda ut sig? Varför gör ni inget för de särskilt utsatta hushållen så att de ensamstående kvinnorna med barn inte behöver ta den här smällen i den tuffa ekonomiska krisen och skuldsätta sig så kraftigt att de inte vet när de någonsin ska kunna betala tillbaka?

Att kvinnor inte kan lämna en relation eller ett äktenskap för att det inte går att vara ekonomiskt självständig i Sverige är under all kritik. Om inte statsrådet agerar mot detta behöver man vara ganska försiktig med orden. Är det verkligen trovärdigt att säga att man fullt ut står bakom det jämställdhetspolitiska delmålet om ekonomisk jämställdhet när man inte agerar utan bara följer och tittar på när det rapporteras om konsekvens efter konsekvens?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är tomt på sparkontot och i plånboken, och man får det inte att gå runt. Man behöver sätta sig i skuld och bli ännu mer beroende av någon annan. Man tvingas sälja det man har och låna av anhöriga för att få det att gå runt, och när det inte räcker behöver man gå så långt att man sätter sig i skuld till Kronofogden. Är det rätt finanspolitiska avvägningar? Är det att bekämpa inflationen så hårt som behövs?

Vi socialdemokrater har lagt fram en rad olika förslag, inte minst om att beskatta bankernas övervinster, som den här regeringen har sagt nej till, liksom, för den delen, förslag om ett extra studiebidrag eller barnbidrag, som jag förstår skulle vara otroligt välkommet. Men som har sagts många gånger här i kammaren är politik att prioritera. Den här regeringen har inte prioriterat kvinnors särskilda ekonomiska situation i den tuffa krisen.

(Applåder)

Fru talman! Vi är flera här i dag som beskriver den massiva stressen på arbetsplatserna och hur den påverkar de anställda. Vi ser hur otroligt många arbetarkvinnor dygnet runt gör allt det kan för att orka men kanske ändå inte gör det på grund av en otroligt tuff arbetssituation med dålig arbetsmiljö och dåliga arbetsvillkor.

Det vi hör från ansvarigt statsråd här i kammaren står inte alls i proportion till detta. Vid de oanmälda inspektionerna konstateras organisatoriska problem, och då måste det finnas resurser att ändra på det. Det går inte att med vilja, ambitioner och goda tankar förändra situationen, utan det krävs anpassade bilar i hemtjänsten, tillräckligt många medarbetare per enhetschef och så vidare. Här krävs resurser, men jag ser inget i regeringens budget, förslag eller politiska ambition som storleksmässigt möter de faktiska behoven. Om Paulina Brandberg tycker att detta är både allvarligt och viktigt är det dags att lägga fram förslag på riksdagens bord och det omgående.

Fru talman! Precis som vi hörde under den tidigare interpellationsdebatten och precis som min kollega Johanna Haraldsson har beskrivit ser vi just nu runt om i vårt land att särskilt kvinnors arbetsmiljö är utsatt. Inte minst LO:s jämställdhetsbarometer och Kommunal har beskrivit att det är många kvinnor - otroligt många av deras medlemmar - som inte ens kan ta en kortare paus på sitt arbetspass. Vi ser också det som händer inom sjukvården och regionerna, det vill säga de neddragningar som kostar på just kvinnors arbetsmiljö.

Jag har sagt det flera gånger i den här talarstolen, och jag tänker fortsätta att säga det så länge det är så ute i verkligheten. I min egen region har vi akutmottagning på lasarett där enhetschefer avsäger sig arbetsmiljöansvaret därför att det är så akut.

Jag vet att denna regering tillsköt pengar efter mycket påtryckningar i den här kammaren och efter att verkligheten kommit i kapp regeringen, men pengarna räcker fortfarande inte. Som statsrådet sa tidigare lägger man nu lika mycket pengar som vi gjorde i vår skuggbudget. Jag vill påpeka att vår skuggbudget gällde det läge som rådde tidigare. Både i budgeten för 2023 och i budgeten för 2024 hade vi mer pengar. Detta måste man ta i beaktande. Jag motsätter mig därför att det skulle vara lika mycket pengar, för situationen är en helt annan.

Vi ser verkligheten. Det råder enighet i denna kammare och långt utanför den. Det är många som känner till den här verkligheten; det är många som lever i den och ser den. Vi i denna kammare behöver inte ännu en gång konstatera hur den här verkligheten är. Jag uppskattar verkligen att statsrådet känner till den, men det finns bara en person som är ytterst politiskt ansvarig för dessa frågor: jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern. Det är statsrådet som kan göra någonting i denna fråga. Det är hon som sitter på makten och hon som sitter i regeringen. Det är statsrådet Paulina Brandberg som kan göra någonting. Hon kan lägga förslag på bordet i dag, i morgon eller i nästa vecka - det står henne helt fritt. Den makten besitter hon.

Fru talman! Jag tycker att det är dags för denna regering och ansvarigt statsråd att komma fram med konkreta förslag och göra någonting åt denna verklighet. Statsrådet har många gånger talat om hur hemsk den är, och vi är många som håller med om den beskrivningen. Men om man nu vill ha detta uppdrag, sitta i regeringen och styra landet får man också göra det. Precis som mina kollegor gjorde tidigare frågar jag Paulina Brandberg: Var är de konkreta förslagen?

Fru talman! Jag sa i mitt tidigare anförande att man ska ställa höga krav men också skapa förutsättningar som är i paritet med de krav man ställer. Jag säger det igen med tanke på att statsrådet nog tolkade mig som att jag inte vill ha några krav: Socialdemokraterna tycker, säger och driver att vi ska ha höga krav. Men vi måste också skapa förutsättningar att leva upp till de höga kraven. Och ju högre krav man ställer, desto högre krav finns det på samhället att skapa förutsättningarna som krävs för att kunna leva upp till de förväntningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi fått det klart och tydligt för oss, för en stund i alla fall, vad som gäller för Socialdemokraterna. Men jag fick inte något svar på vilka förutsättningar som den här regeringen ger. Vilka förutsättningar skapar den här regeringen för att man ska kunna leva upp till alla de krav som ställs? Är det kanske så att den här regeringen inte tänker att det ska behövas? Vill den verkligen att man ska leva upp till alla de här kraven? Jag börjar faktiskt tvivla, med tanke på hur få förutsättningar den skapar.

Vilka är förutsättningarna, på individnivå men också för kommunerna, att hantera detta och göra rätt och ta ansvar för det? Om statsrådet ska göra skäl för sin titel som integrationsminister kräver jag att han svarar här i kammaren. Det bör finnas någonting där, i alla fall någon punkt - kanske två konkreta punkter. Det vore rimligt.

Fru talman! Vi ska uppehålla oss en stund vid just bosättningslagen, som tillkom 2016, och det berodde just på att det inte fanns en tillräckligt god ordning. Det var en socialdemokratiskt ledd regering som insåg det som en socialdemokratisk statsminister också upprepade väldigt många gånger till kommunerna: Alla måste ta ansvar.

Vilka kommuner var det som inte gjorde det? Vilka sa att de inte tänkte ta emot några? Även om de kanske hade en bättre bostads- och arbetsmarknad än många andra sa de: Vi vill inte! Det var moderatledda kommuner, borgerliga kommuner, som aktivt valde att ställa sig utanför ansvarstagandet. Till slut var det nödvändigt att införa en lagstiftning för att dela på ansvaret, baserat på kriterier som var viktiga för integrationen. Det handlar om sådant som vilka förutsättningar det finns för att lära sig svenska språket, vilka förutsättningar det finns för att få ett jobb och vilka förutsättningar det finns för att få en bostad. Det var bland annat mot bakgrund av dessa kriterier som lagen tillkom.

Flera år efter att lagen infördes gjorde Riksrevisionen en granskning av hur denna lagstiftning har fungerat. Riksrevisionen kom fram till att den har tjänat sitt syfte.

När vi lämnade regeringsmakten hade vi halverat etableringstiden. Jag tänker att det inte är gott nog, men det är ändå en bra bit på vägen. Nu ligger ett beställningsjobb från Danderyd med flera kommuner om att avskaffa eller ändra den ordningen. Man säger att man vill öka flexibiliteten för kommuner att välja. Jag förstår det, men jag tycker att man också ska säga tydligt i den här kammaren att det är detta som gäller.

Integrationspolitik handlar om att skapa förutsättningar - att ge både kommuner och individer förutsättningar. Jag tycker att det är rimligt att det står i paritet till de krav man ställer. Ställer man höga krav, vilket jag tycker att man ska göra, behöver man också skapa bättre och rättvisa förutsättningar att leva upp till dem.

Men den här regeringen och integrationsminister Johan Pehrson skapar inte förutsättningar. De fokuserar på krav efter krav och rycker sedan undan de här kommunersättningspengarna. Adrian Magnusson lyfte ett exempel i kammaren. Jag har min egen valkrets, där man blir av med dessa pengar. Men man har tagit ett större ansvar än många andra.

På vilket sätt menar då statsrådet att man har goda förutsättningar att göra dessa integrationsinsatser och få människor dit vi vill att de ska vara - de ska vara mitt i samhället och tjäna samhället väl?

Min fråga till statsrådet är: Vilka förutsättningar, som är i paritet med de krav man ställer, skapar integrationsministern för kommuner eller individer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet säger att det har gått 16 månader. Ja, det har det gjort. Det ska vi sätta i kontexten att det varit otroligt tufft för hushållens ekonomi under de här 16 månaderna. Det är inte vilka 16 månader som helst.

Under den tiden, alltså efter att det här trädde i kraft, har anställda på H & M råkat ut för ännu mer hyvling av sin arbetstid. Det har varit stora rubriker om det, och jag tror att många känner till det - inte minst de arbetare som råkat ut för det.

Hur många samtal har biträdande arbetsmarknadsministern haft med arbetsgivarparten om att det här kanske inte är jättelämpligt av dem och vad de behöver göra på annat sätt för att följa svensk lagstiftning? Är det frågor som har ställts?

När det gäller de här regelbundna mötena och samtalen med arbetsmarknadens parter är jag rätt osäker på om fackförbunden upplever att det har varit regelbundna samtal med statsrådet om hur det fungerar på svensk arbetsmarknad. Det är inte de signaler jag får, så jag tror att det behöver utvecklas. Hur regelbundna är de här samtalen? Hur ofta tar statsrådet upp den här problematiken på svensk arbetsmarknad, att man ska följa svensk lagstiftning och att vi inte ska ha arbetare som blir fattiga och inte klarar sig på ett jobb i Sverige i dag? Det är en utveckling som vi socialdemokrater absolut inte vill se.

Fru talman! Statsrådet svarar på den här interpellationen att hon över huvud taget inte avser att agera eller ta några som helst initiativ. Det tycker jag är ett väldigt anmärkningsvärt svar när vi har en arbetsmarknad där arbetsgivare väljer att göra dem som arbetar fattiga genom att ge dem en lön som inte går att leva på.

Man kan jobba och ha en anställning i Sverige i dag och vara fattig. En tredjedel av dem som jobbar i butik och är medlemmar i Handelsanställdas förbund har dålig lön på grund av att arbetstiden hyvlas ned. Men statsrådet svarar att hon inte tänker ta några som helst initiativ.

Det minsta som borde göras av biträdande arbetsmarknadsministern är att samtala med parterna på svensk arbetsmarknad och ha kontinuerlig dialog om hur man ska följa lagstiftningen i Sverige. Arbetsmarknadsministern borde prata med dem om varför de gör på det här viset och inte följer lagstiftningen som talar om att heltid ska vara norm. Inte ens det har statsrådet för avsikt att göra! Det tycker jag är mycket anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur långt ska det här gå? Hur många ska bli fattiga trots att de arbetar och vill göra rätt för sig? De går upp på morgonen och vill göra rätt för sig men kan inte leva på sin lön. Detta gäller ofta kvinnor, och jag kan tänka mig att det blir lågt prioriterat igen eftersom det handlar om just kvinnor. Varför väljer biträdande arbetsmarknadsministern som också är jämställdhetsminister i den här regeringen att inte agera över huvud taget när hon ser detta hända, dag in och dag ut? Jag tycker att det är väldigt ovärdigt på många sätt.

Efter debatten hoppas jag verkligen att statsrådet ser till att fylla på sin kalender med några fler samtal, möten och dialoger med parterna på svensk arbetsmarknad för att göra någonting åt det här. Så här kan det inte vara. Det borde inte det här statsrådet heller tycka.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att statsrådet har en annan inställning till detta än vad han hade vi när vi debatterade före jul. Då var det mycket positivare ordalag, och statsrådet pratade mer om de förslag som ligger på bordet.

Nu märker jag att statsrådet är mer avståndstagande, håller sig från dessa förslag och inte kan svara på frågan ungefär när detta kan komma och vad det är som bereds i Regeringskansliet. Det finns ingenting om detta på listan över propositioner, reformer och politiska förslag som ska läggas fram under hela 2024. Man har tagit bort styrningen mot detta i regleringsbreven. Jag ser att man väljer att distansera sig från detta och säger att det bereds.

Min fråga är: Vad är det som bereds? När man inte annonserar att man ska göra detta 2024, när i tid kan vi förvänta oss något svar på vad det är som bereds? När kommer någonting? Är det då alla förslag i denna utredning, eller är det delar av förslagen i utredningen? Är det något av förslagen i utredningen som bereds? Det har statsrådet faktiskt inte svarat på än.

Jag vet att statsrådet ofta säger, i denna kammare och på många andra ställen, att det är viktigt med en effektiv arbetsmarknadspolitik och en effektiv arbetsmarknad. Jag vet faktiskt inte vad som är mer effektivt än att genomföra dessa förslag så snabbt som möjligt. Johan Pehrson har alla möjligheter i världen att lägga fram detta på riksdagens bord vilken dag som helst. Varför görs inte det?

Herr talman! När jag ställer en fråga till statsrådet om vad man vill göra med de konkreta förslagen i utredningen svarar statsrådet med att börja prata om de nationella målen och de målformuleringar som han vill göra något med.

Samtidigt tar statsrådet så fort han kan chansen att kritisera oss socialdemokrater för att ha problem med att styra när vi sitter vid makten. Då börjar jag på allvar fundera på vad statsrådet menar.

Man har tagit bort utrikes födda kvinnors etablering från regleringsbreven, men samtidigt gör man ingenting på detta område. Man börjar inte ta hänsyn, svara eller lägga fram förslag på området, utan svaret från statsrådet är språk, krav och möjligheter. Ja, säger vi, absolut! Statsrådet vet att vi socialdemokrater också säger detta.

Min fråga till statsrådet i dag handlar om att det finns förslag på bordet om att ha ett ambitiösare, mer individanpassat etableringsprogram. Det har utretts, lagts fram, remitterats, är positivt och skulle också spela en jättestor roll för att hela arbetsmarknaden ska präglas av det som kommer fram i utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är lämpligt att statsrådet svarar på frågorna. Varför gör man ingenting? Varför har vi inte detta på riksdagens bord? Om man nu vill jobba med integration och att få kvinnor i arbete, som statsrådet pratar så varmt om här, är det väl dags att gå från ord till handling.

Jag tycker att det börjar bli hög tid för statsrådet att bevisa att allt det han säger är legitimt och att han menar det. Det är dessutom inte förslag om de största eller dyraste reformer vi kan se. Det finns dyrare reformer än dessa, och det finns mindre träffsäkra reformer än vad som föreslås här.

Jag har därför en fråga. Jag förstår att statsrådet tycker att vi socialdemokrater är jobbiga när vi trycker på för att fler utrikesfödda kvinnor ska försöka etablera sig, komma in, skapa makt över sitt eget liv och få förutsättningar. Statsrådets svar är att börja prata om krav. Absolut! Men om man inte får några förutsättningar att leva upp till kraven skapas inlåsningseffekter som bara ger samhällsförluster, ingenting annat.

Att genomföra förslagen ger bara samhällsvinster. Det är dags att lägga dem på bordet. Var är förslagen, och vad tycker statsrådet om utredningens förslag om ett mer ambitiöst individanpassat etableringsprogram?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Bakgrunden till att jag har ställt den här interpellationen och att vi har den här debatten i dag är att en stor andel av dem som varit utan arbete i mer än 24 månader är utrikes födda kvinnor med kort utbildningsbakgrund. Det handlar om människor som ofta inte vill något hellre än att jobba men som behöver stöd för att kunna komma i arbete. För att bryta segregationen och öka jämställdheten behöver fler utrikes födda kvinnor komma i arbete, vilket ger dem makt och frihet över sina egna liv.

Samhällsvinsterna är många med att kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden. Vi ser att utanförskapet växer sig starkare och djupare. Samtidigt driver den här regeringen en politik som leder till mer splittring, i stället för att bygga ett samhälle där vi kan leva tillsammans och bidra till det gemensamma. Det är för mig oförståeligt. Det är motsägelsefullt av regeringen att göra på det här viset just nu.

Johan Pehrson har förslag på sitt bord som utredningen har presenterat. Remissvaren kom in i november, och många remissinstanser svarar att de är positiva. Detta är förslag som är väldigt träffsäkra och som skulle behöva komma igång i praktiken och verkställas.

När vi nu för 2024 fick den lista som riksdagen får varje år över vilka lagförslag eller politiska förslag som regeringen vill göra under innevarande år, finns det ingenting som rör detta - inga förslag. Man aviserar att man inte gör någonting under 2024.

Herr talman! Min fråga till statsrådet är: När kommer beskedet om vad ni vill göra? Jag börjar faktiskt fundera över vad den här regeringen och Johan Pehrson tycker om de förslag som utredningen har presenterat. Varför finns det ingenting som antyder att ni vill göra någonting på det här området?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi fick inte höra så mycket om livsmedelsförsörjningen och förslagen som kom med utredningen häromdagen. Det var ganska tydliga förslag, så jag vill bara uppmana statsrådet att kommentera förslagen. Jag skulle på riktigt tycka att det vore intressant att höra, så jag hoppas att statsrådet kan ägna en stund åt det.

Fru talman! Vi har hört hur statsrådet vid ett flertal tillfällen, inte bara i kväll, trycker på individens ansvar i det här. Det håller jag absolut med om. Men det är ett ansvar som delas med staten och regeringen.

Just nu är det många hushåll som har tömt sina sparkonton och pantsatt arvegods. Ändå kan man inte kan sätta mat på bordet utan att skuldsätta sig. Vi vet också att de särskilt utsatta hushållen är ensamstående kvinnor. Deras möjligheter att ha kontanter liggande för att klara sig när betalningssystem inte fungerar är rätt obefintliga.

Jag är övertygad om att det är väldigt många som på olika sätt vill göra sitt yttersta för att försvara Sverige genom att vara förberedda på både kris och krig. Men förutsättningarna skiljer sig otroligt mycket åt.

Vi behöver tillsammans se till att stärka Sverige på flera sätt samtidigt, men vilka förutsättningar som ges säger också något om hur fort det kommer att gå.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag blev faktiskt lite förvånad över att jag ändå fick ett så tydligt svar på mina frågor. Det är inte alltid man får det av statsråd, så jag vill tacka särskilt för det.

Jag kan konstatera att det svar vi fick var att svensk sjukvård inte är en del av det civila försvaret. Men det kan vara gott nog att veta det vid det här laget. Sedan säger statsrådet att vi socialdemokrater skulle ha mer pengar i opposition. Jag skulle säga att vi kan finansiera alla de förslag vi har lagt fram. Vi har en budget som också går ihop. Det är bara det att vi gör olika prioriteringar i budgetarna. Det är det som är skillnaden.

Men, fru talman, nu när vi har fått det här svaret tänker jag att vi kanske ska prata om några andra frågor.

Frågan om livsmedel och vår egen förmåga till livsmedelsförsörjning är grundläggande för vår robusthet och för hur stark vår motståndskraft är. Det är sårbart när det kommer till våra dricksvattentäkter runt om i landet. De är lätta mål när det gäller att störa ut städer med ganska små medel. När det kommer till vår matproduktion har vi som land en låg grad av självförsörjningsförmåga.

I dagarna presenterades en utredning som tydligt beskriver behovet av mål för den svenska livsmedelsberedskapen, så att hela livsmedelskedjan och samhället vet vad de ska planera för. Ett viktigt förslag som utredningen lyfter är att kostnaderna för livsmedelsberedskapen ska belasta statsbudgeten. Ansvaret för försörjningstryggheten kan inte läggas över på näringslivet. Beredskap och lagring kostar, och långt ifrån alla jordbruksföretag har sådana ekonomiska resurser att det finns utrymme för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då är min fråga: Hur ser statsrådet på det förslaget?

Utredningen tar upp behovet av att upprätthålla den livsmedelsförsörjning som är nödvändig för befolkningens överlevnad, för att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och för att bidra till det militära försvarets förmåga och anger mål för detta. Det handlar om hur vi bättre kan säkra tillgången till livsmedel och insatsvaror vid kriser och krig.

Jag undrar även hur statsrådet ställer sig till det förslaget. Och när i tid kan vi få förslag på riksdagens bord som stärker vår egen livsmedelsförsörjning?

Fru talman! Ett starkt civilt försvar bygger på att alla som kan ska bidra. Det är viktigt att hela samhället är delaktigt i att skapa motståndskraft och att regeringen skapar förutsättningar för alla olika aktörer att bygga ett starkt civilt försvar.

Jag själv och många med mig har sedan en tid tillbaka på olika sätt försökt förbereda oss för tider av kris och krig. Vi fick uppleva hur det var att befinna sig i kris under coronapandemin. Och det var inte många dagar vi hunnit vara ur coronapandemin innan kriget i Ukraina bröt ut och vi hade ett krig i vårt närområde, i Europa. En av de största lärdomarna från coronapandemin var att det som inte fungerar i fredstid eller normalläge inte heller fungerar under kris.

Fru talman! Det blir mycket motsägelsefullt när den här regeringen försätter svensk sjukvård och regionerna i ekonomisk kris. Regionerna tvingas skära ned på verksamheter. Man lägger varsel efter varsel. Läget är allvarligt i nästan samtliga regioner, inte minst min egen. I Region Sörmland avsäger sig cheferna arbetsmiljöansvaret för att läget är bortom kontroll - på en akutmottagning när det inte råder vare sig kris eller krigstillstånd i landet. Samtidigt säger man att det är bråttom att rusta Sverige.

Jag vet att statsrådet för civilt försvar inte vill prata om vare sig kommunernas eller regionernas ekonomiska förutsättningar att bedriva välfärd i dag. Men det går inte att prata om att stärka samhällets motståndskraft och vikten av att rusta samhället starkt för kris och krig och samtidigt avfärda sjukvårdens ekonomiska kris, som den här regeringen har lämnat regionerna i.

Statsrådet brukar snabbt avfärda detta med att säga att man satsar pengar på sjukvården i budgeten. Tur är väl det, tänker jag, men tyvärr räcker det uppenbarligen inte på långa vägar när tusentals vårdanställda sägs upp på grund av att underskotten är så stora att omfattningen är svår att ta in och förstå.

Detta är inte något som bara jag eller Socialdemokraterna säger. Coronakommissionen kom bland annat fram till att en av de största bristerna var brist på personal och rätt kompetens. Dessutom har ordföranden för Vårdförbundet varit väldigt tydlig: Först ska vi klara av vården i fredstid. Det säger en hel del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu när det är bråttom att rusta upp vår försvarsförmåga kan väl inte ministern som ansvarar för civilt försvar tycka att det är rätt att regionerna sliter med frågor om prioriteringar och vilka vårdinrättningar de ska dra ned på eller lägga ned i stället för att planera och rusta för kris och krig. Tycker inte statsrådet att detta är besvärande och att det hade varit bättre att rusta sjukvården i stället för att skära ned på den när vi nu behöver stärka vår försvarsförmåga?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Finansministern och jag hade den här debatten tidigare, men vi kanske har delade meningar om hur mycket vi tog debatten. Flera av mina argument bemöttes inte av finansministern, och därför interpellerade jag igen. Jag anser att det är viktigt att vi har denna debatt i kammaren.

Vi socialdemokrater låter skattesänkningen på snus ligga kvar i vår budget, men till skillnad från denna regering har vi råd att göra det. Den här regeringen har inte råd att göra denna typ av skattesänkningar.

Fru talman! Statsrådet har vid otaliga tillfällen sagt att det är bistra ekonomiska tider och att tuffa prioriteringar behöver göras. Alla kan inte få allt, men jag vill komma tillbaka till att punktskatter bidrar till skatteuppbörden och således till finansieringen av det offentliga.

Det är inte bara ekonomin som är svår för staten. Vi har många hushåll som går på knäna ekonomiskt. Vi ser att matpriserna fortfarande stiger. Vi ser också hur våra sjukvårdsregioner går med gigantiska underskott - det är så tufft ekonomiskt att de drivs till att säga upp personal.

Vi ser en hög arbetslöshet, och antalet varsel ökar. Vi ser även att många kommuner runt om i landet sliter med ekonomin för att få det mest grundläggande, som äldreomsorg och skola, att gå ihop.

I och med budgetarna för 2023 och 2024 lämnar staten kommunerna och regionerna bakom sig. De får inte i närheten av de pengar som de behöver för att bedriva den mest grundläggande verksamheten.

Fru talman! Jag inte ens nämnt ett av de största och mest akuta samhällsproblemen: den gängkriminalitet som sliter sönder Sverige. Knarkaffärer driver barn till att mörda varandra. Trygga bostadsområden sätts i skräck.

Ja, vi behöver stärka rättsväsendet. Ja, vi behöver skärpa fler straff. Ja, vi behöver ge fler verktyg till polisen och tullen för att stoppa våldet och knarket. Men vi behöver också stoppa nyrekryteringen till gängen. Vi behöver sätta stopp för alla de barn som står på kö - barn som ännu inte har begått några brott ska inte heller göra det.

Vi behöver kraftsamla tillsammans för att sätta stopp för detta våld. Det praktiska, handgripliga jobbet görs ute i våra kommuner. Våra kommuner behöver förses med de resurser och verktyg som de behöver.

Det jag inte kan förstå är att regeringen i det här läget inte förmår att kraftsamla bättre och inte prioriterar detta bättre i budgeten. Det är 290 kommuner som får dela på 80 miljoner kronor för att nya barn inte ska rekryteras in i kriminalitet och för det förebyggande arbetet. Var 80 miljoner kronor allt ni kunde ge?

Regeringen har råd att lägga miljardbelopp på att ta bort plastpåseskatten och sänka skatten på snus, i bästa fall med några kronor per dosa. Tycker statsrådet fortfarande att detta är rätt prioriteringar att göra? Man lägger miljarder på att sänka skatten på snus och ta bort skatten på plastpåsar, men man kan inte ens lägga 100 miljoner till kommuner för att stoppa nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Är det rätt prioriteringar?

Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Punktskatter är en viktig del av vårt skattesystem och påverkar både ekonomin och samhället i stort. Punktskatter används för att styra människors beteenden. Syftet är att stödja folk att till exempel göra mer hälsosamma och miljömässigt riktiga livsval, men punktskatter bidrar såklart också till skatteuppbörden och således till finansieringen av det offentliga. Att människor gör mer hälsosamma och miljömässigt hållbara livsval minskar också utgifterna för det offentliga på sikt.

Regeringen har i budgetkommunikationen pekat på en rad punktskatteförändringar som gör att regeringens övergripande mål blir oklart. Jag ställde denna interpellation för att få klarhet i regeringens ståndpunkter och planer gällande punktskatter, särskilt sänkningen av skatten på snus och slopandet av plastpåseskatten. På vilket sätt ska man få människor att göra hälsosamma och miljömässiga livsval med denna förändring?

I budgeten för i år vill regeringen lägga över 500 miljoner kronor på att slopa skatten på plastpåsar. Vi kan absolut ha ett resonemang om ifall människor har ändrat sitt beteendemönster angående plastpåsar sedan skatten infördes, men jag tycker att det är ganska tydligt att det är mer givet att man tar med sig någonting att bära hem sina varor i. Man tar med sig kassar hemifrån när man går och handlar. Människor är mer medvetna i dag än tidigare. Det är bra, tycker jag, och vi ska fortsätta att vara det.

Vi ska komma ihåg att ett av motiven till att skatten infördes var att ett nytt EU-direktiv trädde i kraft där medlemsländerna fick betala en högre medlemsavgift baserat på hur många plastpåsar som såldes: Ju större försäljning av plastpåsar, desto större bidrag till EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utan att ta i överdrivet mycket kan man säga att slopandet av platspåseskatten kan kosta oss över 1 miljard i förlorade skatteintäkter. Jag frågar mig om detta är en av de viktigaste prioriteringarna att göra just nu.

Jag blir fortfarande inte klok på om prissänkningen med 3 kronor per snusdosa de facto kommer att bli av. Jag ser en ganska stor risk att konsumenterna inte kommer att märka av någon direkt prissänkning utan att tobaksindustrin snarare ser sin chans att dryga ut sina vinstmarginaler. Vi ser ju detta på annat håll, bland annat när det gäller hur matpriserna drar iväg nu. Då är det ett ganska vanskligt löfte att en snusdosa ska bli 3 kronor billigare. Dessutom kostar dessa 3 kronor per dosa 800 miljoner för staten. Det är en ganska dyr prioritering.

Finansministern säger att man lägger fram en stram budget och att det är dystra och hårda tider. Jag tycker att det är märkligt att man gör just denna prioritering.

Sverige och världen står inför stora prövningar som kräver gemensamma lösningar. Det är prövningar som kräver att vi kraftsamlar och som kräver lösningar där vi satsar. Varför var just dessa prioriteringar viktiga för regeringen i relation till allt annat i ett svårt ekonomiskt läge?