STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att motverka ökad stress i spåren av ett ökat antal varsel. Johanna Haraldsson har också frågat mig vilka insatser regeringen planerar för att öka kunskapen bland arbetsgivarna om stress och hur man motverkar det bland sina anställda. Johanna Haraldsson har vidare frågat mig vilka reformer jag menar skulle få fler arbetsgivare att ta ett större ansvar för och bättre förebygga stress på jobbet.

Jag vill tacka Johanna Haraldsson för att hon lyfter en viktig arbetsmiljöfråga. Hälsosamma arbetsplatser är avgörande för att människor ska kunna arbeta och bidra efter hela sin förmåga. En god arbetsmiljö är också en jämställdhetsfråga. I dag finns de flesta arbetande kvinnor i Sverige inom offentlig sektor. Dessa välfärdsyrken är överrepresenterade i sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa.

I regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021-2025 (skr. 2020/21:92) anges bland annat att arbetsrelaterad stress är ett stort arbetsmiljöproblem. En fungerande samverkan, både mellan arbetsmiljömyndigheterna och arbetsmarknadens parter och lokalt på arbetsplatserna, är avgörande för ett gott arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap har i uppdrag att årligen ta fram åtgärdsplaner till arbetsmiljöstrategin.

Frågan om ohälsosam stress i arbetslivet är viktig för regeringen, och jag kommer fortsatt att följa arbetet på området.

Fru talman! Precis som vi hörde under den tidigare interpellationsdebatten och precis som min kollega Johanna Haraldsson har beskrivit ser vi just nu runt om i vårt land att särskilt kvinnors arbetsmiljö är utsatt. Inte minst LO:s jämställdhetsbarometer och Kommunal har beskrivit att det är många kvinnor - otroligt många av deras medlemmar - som inte ens kan ta en kortare paus på sitt arbetspass. Vi ser också det som händer inom sjukvården och regionerna, det vill säga de neddragningar som kostar på just kvinnors arbetsmiljö.

Jag har sagt det flera gånger i den här talarstolen, och jag tänker fortsätta att säga det så länge det är så ute i verkligheten. I min egen region har vi akutmottagning på lasarett där enhetschefer avsäger sig arbetsmiljöansvaret därför att det är så akut.

Jag vet att denna regering tillsköt pengar efter mycket påtryckningar i den här kammaren och efter att verkligheten kommit i kapp regeringen, men pengarna räcker fortfarande inte. Som statsrådet sa tidigare lägger man nu lika mycket pengar som vi gjorde i vår skuggbudget. Jag vill påpeka att vår skuggbudget gällde det läge som rådde tidigare. Både i budgeten för 2023 och i budgeten för 2024 hade vi mer pengar. Detta måste man ta i beaktande. Jag motsätter mig därför att det skulle vara lika mycket pengar, för situationen är en helt annan.

Vi ser verkligheten. Det råder enighet i denna kammare och långt utanför den. Det är många som känner till den här verkligheten; det är många som lever i den och ser den. Vi i denna kammare behöver inte ännu en gång konstatera hur den här verkligheten är. Jag uppskattar verkligen att statsrådet känner till den, men det finns bara en person som är ytterst politiskt ansvarig för dessa frågor: jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern. Det är statsrådet som kan göra någonting i denna fråga. Det är hon som sitter på makten och hon som sitter i regeringen. Det är statsrådet Paulina Brandberg som kan göra någonting. Hon kan lägga förslag på bordet i dag, i morgon eller i nästa vecka - det står henne helt fritt. Den makten besitter hon.

Fru talman! Jag tycker att det är dags för denna regering och ansvarigt statsråd att komma fram med konkreta förslag och göra någonting åt denna verklighet. Statsrådet har många gånger talat om hur hemsk den är, och vi är många som håller med om den beskrivningen. Men om man nu vill ha detta uppdrag, sitta i regeringen och styra landet får man också göra det. Precis som mina kollegor gjorde tidigare frågar jag Paulina Brandberg: Var är de konkreta förslagen?

Fru talman! Jag tänkte belysa sjukvården och hälso- och sjukvården lite grann.

Tidöavtalet, som ligger till grund för regeringssamarbetet, är ganska detaljerat på ett flertal områden, men när det gäller arbetsmiljö är det ganska tunt. Vad gäller hälso- och sjukvården återkommer samma formulering, där arbetsmiljön tas upp. Man pratar om att man ska utarbeta och genomföra politiska reformer för att kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljön och kompetensförsörjningen för anställda inom vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror, precis som texten i Tidöavtalet ger uttryck för, att en förbättrad arbetsmiljö i hälso- och sjukvården är avgörande för att förbättra vården och kompetensförsörjningen. Stress är ett utbrett problem inom sjukvården, och många som arbetar där utsätts för hög arbetsbelastning. Titeln på Vårdförbundets rapport från 2023, Jag orkar inte jobba mer än deltid, talar egentligen för sig själv. I rapporten framkommer att hälften av de av Vårdförbundets medlemmar som jobbar deltid gör det för att ge utrymme för vila och återhämtning. En fjärdedel jobbar deltid på grund av hög arbetsbelastning, och ytterligare 23 procent gör det på grund av stress och ohälsa.

Arbetsmiljöverket har tagit initiativ till riktade inspektionsinsatser på landets akutsjukhus efter att man fått in över 150 anmälningar från skyddsombud om alltför hög arbetsbelastning, personalbrist och överbeläggningar.

Samtidigt råder just nu en annan sjukvårdskris. I 17 av 21 regioner planerar man för nedskärningar, och ett flertal regioner har varslat om uppsägningar av personal.

Med tanke på de uppenbart stora problemen med arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården, och med tanke på att regeringen och Sverigedemokraterna själva tar upp just detta i sitt Tidöavtal, undrar jag på vilket sätt regeringen hittills har jobbat med att förbättra arbetsmiljön för anställda inom vården. Vilka politiska reformer har man, som det står i Tidöavtalet, utarbetat för att förbättra arbetsmiljön just i vården? Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att motverka ökad stress i spåren av ett ökat antal varsel? Detta frågade jag även i min interpellation.

Jag efterlyste konkreta åtgärder, men biträdande arbetsmarknadsministern svarade med saker som är mer allmänna. Det finns föreskrifter för organisatorisk och social arbetsmiljö som ska följas av arbetsgivarna. Detta är, som vi har diskuterat tidigare, en fråga som togs upp i arbetsmiljöstrategin. Man behöver noga överväga om man ska se till att det går att utdöma sanktionsavgifter som är kopplade till de organisatoriska och sociala arbetsmiljöföreskrifterna, så att kraven på arbetsgivarna skärps.

Jag frågade om man ville göra insatser för att öka kunskapen på arbetsplatserna om hur stress och ohälsosam arbetsbelastning förebyggs, men jag fick inga svar. Jag vill gärna att statsrådet återkommer med svar på de frågor som jag ställde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare inlägg är detta inte bara en viktig arbetsmiljöfråga utan också en viktig jämställdhetsfråga, eftersom vi ser att kvinnor i högre grad än män drabbas av arbetsrelaterad stress och sjukskrivning kopplad till det. I ett sådant läge är det givetvis väsentligt att vi tittar på just de kvinnodominerade sektorerna, och jag delar uppfattningen att vården är en sektor som vi behöver sätta fokus på. Det är en kvinnodominerad bransch, och här finns utmaningar i både den psykosociala och den fysiska arbetsmiljön. Jag delar alltså bilden av att vi behöver titta specifikt på vården.

När jag hör interpellanten och den andra ledamoten som deltar i debatten blir det uppenbart att de har viss okunskap om vad regeringen gör, så jag vill gärna bringa lite klarhet i det. Som jag nämnde i den förra debatten har vi till sjukvården precis tillskjutit ytterligare 6 miljarder utöver de 6 miljarder som finns i budgeten för 2024, vilket motsvarar Socialdemokraternas skuggbudget. Givetvis hade vi velat lägga ännu mer pengar, men det är mycket som behöver prioriteras.

Jag kan också nämna regeringens överenskommelse med SKR om förlossningsvård och kvinnors hälsa. Den överenskommelsen omfattar 1,6 miljarder kronor för 2024. I överenskommelsen ingår bland annat insatser för stärkt kompetensförsörjning, utveckling av relevant kompetens och utveckling av nya arbetssätt. Jag tror att detta är viktiga pengar för att kunna bidra till en god arbetsmiljö för hälso- och sjukvårdens medarbetare.

Regeringen har också träffat en överenskommelse med SKR om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Nytt för 2024 års överenskommelse är att åtgärder för kompetensförsörjning tydligare knyts till arbetet med att förbättra tillgängligheten. I överenskommelsen konstateras att en hälsofrämjande och hållbar arbetsmiljö är central för att säkra kompetensförsörjningen. Denna överenskommelse för 2024 omfattar totalt 2,3 miljarder kronor.

Just hälso- och sjukvården, där en majoritet av de anställda är kvinnor, är en av regeringens prioriteringar. Jag menar att det syns både i vår budget och i våra aktiva åtgärder. Vi måste givetvis arbeta med arbetsmiljöfrågorna, men även kompetensförsörjningen är en viktig del för att minska stressen.

För att minska behoven av kortsiktiga nedskärningar i välfärden och skattehöjningar har regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att de generella statsbidragen till kommuner och regioner höjs med 10 miljarder kronor från 2024.

Det finns som sagt både pengar och aktiva åtgärder från regeringen, och vi delar den problembild som interpellanten med flera ser. Därför arbetar vi aktivt med att komma till rätta med denna problematik.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för debatten. Interpellanten och jag har de senaste månaderna haft flera debatter om dödsolyckor i arbetslivet, och det är viktigt att vi inte glömmer bort stressen i arbetslivet. Precis som interpellanten påpekar är det alldeles för många i Sverige som dör av arbetsrelaterade sjukdomar, och dem får vi inte glömma bort.

Jag är särskilt glad att vi debatterar detta samma vecka som det är internationella kvinnodagen, för det här är en av de frågor jag gärna sätter fokus på som en viktig jämställdhetsfråga inför fredag.

Som jag tidigare har framhållit i den här debatten vidtar regeringen ett stort antal åtgärder på det här området, men det är viktigt att också påpeka arbetsgivarnas ansvar i detta arbete. Om vi ska flytta fram positionerna är det många som måste ta sitt ansvar, och arbetsgivarna måste självklart se till att de har ett gediget arbetsmiljöarbete även inom detta område.

Interpellanten tog upp systemet med sanktioner. Mynak redovisade ju i dagarna en utvärdering av sanktionssystemet, och jag delar bilden att detta är någonting som vi måste titta på. Det är ju inte frivilligt vald verksamhet för arbetsgivarna, utan man ska ha ett gediget arbetsmiljöarbete vad gäller både den fysiska arbetsmiljön och den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Vi kommer naturligtvis att noga analysera det som Mynak redovisar och se om det behöver göras några justeringar.

Därmed vill jag tacka för dagens debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.