Saila Quicklund

Fru talman! Det är nästan provocerande att man efter åtta år i regeringsställning fortfarande skyller på alliansregeringen. Det går inte att komma ifrån att vi fortfarande har 41 dödsfall, att arbetssjukdomarna ökar med 50 procent och att arbetsolyckorna ökar. Detta kan inte skyllas på en alliansregering efter åtta år.

Johanna Haraldsson nämnde nollvisionen och arbetsmiljöstrategin. Min fråga är: Är ledamoten nöjd med dessa insatser? Jag måste också komma tillbaka till frågan: Vilka analyser har regeringen gjort och vilka lärdomar har regeringen dragit efter det som vi ändå måste kalla för ett misslyckande inom arbetsmiljöpolitiken?

Johanna Haraldsson uttryckte också att man väntar på att kunna införa sanktionsavgifter och att man också vill se förbättringar inom företagshälsovården. Varför införde inte den S-styrda regeringen dessa insatser under sina åtta år? Vi har nu suttit i regeringsställning några månader, och man förväntar sig redan resultat från vår regering i så pass viktiga frågor. Jag förstår att de är viktiga; vi håller med om det. Det finns ingen skillnad i åsikten att det är viktiga saker.

Jag måste fortfarande få svar på vad som är analysen efter det som vi ändå måste kalla den misslyckade arbetsmiljöpolitiken från den förra Sregeringen.

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp statistiken över bland annat dödsfall och arbetsplatsolyckor. Under 2020 inträffade 41 stycken. Arbetssjukdomarna ökar med 50 procent, arbetsolyckorna ökar väsentligt och arbetslivskriminaliteten ökar också.

Den S-ledda regeringen hade ansvaret för arbetsmiljöpolitiken i hela åtta år. Jag undrar om Johanna Haraldsson kan beskriva vad som är Socialdemokraternas analys utifrån den statistik som jag nyss föredrog. Finns det lärdomar som den förra S-regeringen har dragit utifrån detta? Jag pratar alltså om dödsfall, arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Hur resonerade Socialdemokraterna?

Fru talman! Regeringen har tillfört 12 miljarder till kommunerna och regionerna, också i syfte att förbättra arbetsmiljöförhållandena. Det står även i Tidöavtalet, som jag nämnde i mitt anförande.

Offensiva insatser kommer att göras. Som jag också nämnde står vi inför stora demografiska utmaningar, och det kräver åtgärder. Man ska rekrytera 200 000 personer till vård- och omsorgssektorn, och då krävs arbetsmiljöförbättringar.

Jag delar mycket av den förra regeringens åsikter om vad som kan förbättra åtgärderna. Däremot måste jag ändå nämna att det finns enorma skillnader i effektivitet när det gäller Arbetsmiljöverkets inspektioner. År 2013 utfördes 31 000 inspektioner med 555 inspektörer anställda. År 2018 var det 639 inspektörer. Det var alltså 84 personer fler, men bara 27 000 inspektioner gjordes.

När det gäller medel till Arbetsmiljöverket har vi exakt samma summa, så där är det ingen skillnad. Däremot tror jag att vi måste titta på effektiviteten och skillnaden mellan de här åren. Vad kan vi läsa ut av det? Det är en stor och viktig fråga som vi måste tackla.

Mer medel ger inte alltid resultat. Nu har vi samma summa till Arbetsmiljöverket. Men det har däremot varit Moderaternas ståndpunkt att göra en genomlysning, att se över effektiviseringen och så vidare. Vi har resultat sedan tidigare som visar att vi har jobbat med mindre medel, färre personer och fler inspektioner. Det är viktigt.

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson! Jag uppskattar verkligen att vi får en chans att utbyta erfarenheter och ställningstaganden i en replik.

Jag är klart oroad över arbetsmiljöförhållandena. Det måste ändå anses som ett stort misslyckande när den förra regeringen under åtta år hanterade de här frågorna och vi ser att dödsolyckorna stiger och inte minst att arbetssjukdomarna för kvinnor inom offentlig sektor och även arbetsplatsolyckorna stiger.

Det har funnits medel att tilldela till detta med syfte att förbättra situationen, men det har inte hänt. Det är därför bra att vi kan ha ett utbyte om de här frågorna just nu.

Självklart tycker jag, Moderaterna och regeringen att vi ska gå vidare med möjligheter till sanktioner. Det var alliansregeringen som under sin tid införde sanktionsmöjligheten där man gick ifrån andra straffrättsliga åtgärder. Det ligger helt i Moderaternas linje.

Jag är väl medveten om att utredningen har som ett förslag att Arbetsmiljöverket ska kunna skriva ut sanktionsavgifter. Det är inte en fråga som det finns någon konfliktyta om.

Fru talman! Vi debatterar nu AU8 Arbetsmiljö och arbetstid. Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Arbetsmiljö och arbetstid är viktiga frågor som påverkar och involverar väldigt många arbetstagare, arbetsgivare och fackliga organisationer. En säker och utvecklande arbetsmiljö är central för en väl fungerande och livskraftig arbetsmarknad och välfärd. En god arbetsmiljö är också viktig för ett tryggare Sverige. Detta gäller för såväl den enskilde som samhället i stort.

Utvecklingen av arbetsmiljön på våra arbetsplatser påverkar såväl tillväxt som sysselsättning, liksom möjligheterna till en god, jämlik och jämställd hälsa. Arbetsmiljön har också stor betydelse för hur länge människor kan, orkar och vill arbeta, vilket är viktigt med tanke på den demografiska utveckling vi nu har i Sverige.

Det finns frågor som vi har följt under många år. Jag ska nu tala om dödsolyckor på våra arbetsplatser. Tyvärr kan vi inte se några förbättringar alls på det här området. Av Arbetsmiljöverkets statistik framgår det att hela 41 dödsolyckor skedde under 2022. Detta är ett stort misslyckande. Till de branscher som är mest olycksdrabbade hör bygg, skogsbruk, jordbruk, transport och tillverkningsindustri.

Ytterligare ett faktum som oroar väsentligt är att arbetsolyckorna ökar. Statistiken visar att antalet anmälda arbetsolyckor, både med och utan frånvaro, ökade under 2021, som är det senaste helåret med fullständig statistik, jämfört med 2020. Det totala antalet ökade från 33 626 år 2020 till 40 328 efterföljande år. Den vanligaste orsaken till arbetsolyckor med frånvaro för män var olyckor orsakade av förlorad kontroll över maskin, verktyg eller transportutrustning. Bland kvinnor var fallolyckor den vanligaste orsaken till frånvaro.

Det tredje som oroar är att även antalet arbetssjukdomar ökar. Under 2021 ökade antalet anmälda arbetssjukdomar med cirka 50 procent jämfört med 2020 till totalt nästan 30 000 anmälningar. Likt tidigare år avsåg majoriteten av antalet anmälningar 2021 kvinnor. I Arbetsmiljöverkets undersökning om arbetsorsakade besvär 2020 uppgav 32 procent av de sysselsatta att de haft besvär till följd av arbetet under den senaste tolvmånadersperioden. Det motsvarar cirka 1,6 miljoner personer och är en ökning jämfört med 2018, då motsvarande andel var 28 procent. Sett till yrke och näringsgren var sysselsatta inom vård och utbildning särskilt utsatta för besvär till följd av arbetet. Bland undersköterskor hade nära varannan, 48 procent, besvär till följd av arbetet.

Den demografiska utvecklingen kräver nu ytterligare 200 000 anställda i vården till 2025. Om rekryteringarna till denna viktiga sektor ska kunna vara möjliga måste arbetsmiljöförhållandena inom sektorn förbättras avsevärt. Moderaterna har via kommittémotioner under många år fört fram att vi vill se ett ökat antal inspektioner, uppföljningar av arbetsmiljöarbetet, möjligheter till sanktioner, förstärkta utbildningsinsatser med mera inom just denna sektor.

Nära tre av tio sysselsatta, 29 procent, hade besvär till följd av andra förhållanden i arbetet än olyckshändelser, vilket var en ökning jämfört med 2018, då motsvarande andel var 25 procent. Den viktigaste orsaken till besvär av andra förhållanden i arbetet än olyckshändelse var för hög arbetsbelastning.

Självklart är de siffrorna alarmerande. Trots utökade satsningar till Arbetsmiljöverket, rättsväsendet, skyddsombuden, företagshälsovård och en ny myndighet, Mynak, stiger andelen arbetssjukdomar, arbetsolyckor och dödsfall. En viktig och central fråga måste vara: Varför sker detta, och hur kan det ske? Vilka åtgärder kan förbättra situationen väsentligt?

Det är centrala och viktiga frågor för politiken, arbetsgivarna och också arbetstagarna och de fackliga organisationerna. Det är också centralt att lyssna till personalen som dagligen befinner sig i dessa sektorer. Detta är också angeläget och behöver förbättras väsentligt. Här finns en stor utvecklingspotential.

I Tidöavtalet finns skrivningar om att arbetsmiljöförbättringar inom vårdsektorn ska genomföras. Inspektioner av Arbetsmiljöverket visar att behovet av inspektionerna är stort. I flertalet fall kan vi se att insatserna resulterat i att 70-80 procent av de besökta verksamheterna fick krav på förbättringsåtgärder.

En inspektionsåtgärd inom äldreomsorgen för några år sedan visade också att 90 procent av de inspekterade enheterna hade arbetsmiljöbrister, och flera var riktigt omfattande.

Företag och andra verksamheter vill göra rätt, men de behöver handledning i detta. Det påpekas vid många av de företagsbesök som jag har utfört. Kunskapsnivån om lagstiftning och relevanta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ibland för låg. Här finns också en stor förbättringspotential.

Ännu en utmaning är den alltmer snabbväxande arbetslivskriminaliteten. Denna omnämns i arbetsmiljöstrategin för 2021-2025. I strategin redogörs bland annat för ambitionen att utveckla arbetet mot arbetslivskriminalitet genom fler kontroller och ett förebyggande arbete.

En välfungerande samverkan mellan relevanta myndigheter bedöms vara av stor vikt för att arbetet mot arbetslivskriminalitet ska vara effektivt och ändamålsenligt. Likaså behöver samverkan mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter utvecklas.

En viktig del i arbetet är det uppdrag som ett antal myndigheter har fått om myndighetsgemensam kontroll för att motverka fusk. Regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet måste förebyggas.

Fru talman! Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella. Det är positivt. Trots ett svårt läge är det bra att vi får ett allt större utrymme för de frågorna i samhällsdebatten.

Jag vill avslutningsvis säga följande. Jag har tagit emot samtal från förtvivlade föräldrar. I de fallen har de varit boende i Jämtland och Västra Götaland. Samtalen har handlat om föräldrar som har förlorat sina söner, bägge dessa i tjugoårsåldern, genom dödsolyckor på arbetsplatsen.

Det är varje förälders värsta mardröm. Föräldrarna har varit tydliga med sina berättelser om vad de anser inte har fungerat inom arbetsmiljöområdet, och det gäller också processerna efter olyckorna.

Arbetet med att förebygga arbetsplatsolyckor, arbetssjukdomar, våld och trakasserier måste därför accelerera. Utvärderingar och statistik är tydliga, och givna insatser räcker uppenbarligen inte till.

Fru talman! Alla som går till jobbet ska kunna komma hem till sina familjer efter arbetsdagen. Allt annat är oacceptabelt. Med de orden avslutar jag mitt anförande.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Haraldsson framhåller alltså satsningarna på vård och omsorg samtidigt som man höjer skatterna med 13 miljarder som slår direkt mot kvinnor i välfärdssektorn. Var fjärde barnmorska kommer att få sämre förutsättningar med högre skatt. Det gäller också poliser. Det är också ett område där arbetslivskriminaliteten finns.

För att nå effekter för en bättre arbetssituation för kvinnor inom välfärdssektorn handlar det om utbildning och ergonomi. Det handlar om samverkan mellan olika myndigheter och företagshälsovården, fysisk träning och inte minst Arbetsmiljöverkets insatser.

Vid en undersökning var det 90 procent av de besökta äldreboendena som hade så undermålig arbetsmiljö att de fick erinran. Här finns det mängder av saker att göra. Det handlar också om ledarskapet och inte minst ergonomi.

Jag har i rollen som vård- och omsorgschef träffat personer som inte har gått en kurs på 30 år. Det finns mängder av saker att göra. Vi ser de här kvinnorna, och vi kommer att göra allt för att förbättra situationen.

Ledamoten Haraldsson uttrycker också att man har gett 100 miljoner mer än regeringen till Arbetsmiljöverket. Det handlar också om effektivitet, samverkan och modernisering. Under allianstiden hade vi 31 000 inspektioner 2013. År 2018 var det 27 000 inspektioner, och då var de plus 84 personer.

Allt handlar inte om pengar. Det handlar också om ledning och styrning av verksamheten. Här tror jag att det finns en hel del utrymme för Arbetsmiljöverket att agera.

Vi kommer att följa arbetet. Det är en högst prioriterad fråga. Det är bra att ledamoten har ett intresse för detta. Tillsammans får vi fortsätta att diskutera de här frågorna. Det kommer fler debatter.

Herr talman! Tack för frågan, Johanna Haraldsson! Jag ser positivt på att vi får tillfälle att diskutera ämnet i ett replikskifte.

Det krävs också ett visst mod att gå upp i ett replikskifte mot mig som moderat i den här debatten, med tanke på de enorma utmaningar vi har sett på det här området efter den tidigare regeringens politik.

Som jag sa tidigare har dödsolyckorna ökat dramatiskt. Arbetssjukdomarna har ökat lavinartat; jag sa i mitt anförande att 48 procent av undersköterskorna har besvär kopplade till sina arbeten. Inom kommuner och regioner uppger 40 procent att de har sjukdomar relaterade till jobbet. Inom statlig och privat verksamhet är det 30 procent. Det är alltså bättre siffror inom privat och statlig verksamhet, vilket är intressant att beakta.

Arbetsolyckorna har stigit. Vi har haft för långa utredningstider, och brott har avskrivits för att handläggningstiderna har varit för långa. Jag har diskuterat det här i många debatter med Socialdemokraterna, men det har inte fått någon effekt på det här området.

Jag ser också i betänkandet att Socialdemokraterna uttrycker att ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken bör höjas. Nästa kommentar är att arbetsmiljön är ett område där man ser att man behöver växla upp åtgärderna. Det är ett sent uppvaknande. Vad är kommentarerna till detta från ledamoten Haraldsson?

Fru talman! Det är en lång dag i kammaren. Detta är nog den längsta debatten med arbetsmarknadsutskottet som jag har varit med på; vi är snart inne på sex timmar. Det visar vilket otroligt stort engagemang det finns i just dessa frågor.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Just detta betänkande är uppdelat i två delar, och jag kommer att hålla ett anförande om arbetsmiljöpolitiken. Den är verkligen viktig.

Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella, och det är frågor som berör och påverkar många av landets arbetstagare. Ämnet ska därför också beaktas och behandlas tills vi får en bättre och tryggare arbetsmiljö för landets arbetstagare. Här finns stora utmaningar. Det är utmaningar som har funnits i många år och där det inte går i rätt riktning - utmaningar som kräver skyndsamma åtgärder som både förebygger och löser brister.

En god arbetsmiljö har stor betydelse för såväl tillväxt och sysselsättning som en jämlik hälsa. Goda arbetsvillkor och en bra arbetsmiljö är också avgörande för en väl fungerande arbetsmarknad. Ingen som arbetar i Sverige ska ha ett arbete där man blir utnyttjad eller utsliten. Ingen ska heller riskera att dö eller skadas allvarligt i sitt arbete.

Tyvärr kan vi se att utvecklingen när det gäller dödsolyckor fortsatt går i fel riktning. Året 2021 skedde 39 dödsfall på arbetsplatser - 36 män och 3 kvinnor. Jag har i denna kammare läst upp berättelser från två fall där mödrar har mist sina unga söner i arbetsolyckor. Dessa berättelser följer mig och kommer att följa mig i framtiden också.

Alla som går till jobbet ska kunna komma hem igen efteråt, och insatser för att detta ska kunna ske måste prioriteras. Områden som är särskilt riskfyllda är jord- och skogsbruk, transport och, inte minst, byggnadsbranschen. Tillsyn av arbetsmiljön på landets arbetsplatser är avgörande för att upprätthålla skyddet för arbetstagarna och för att rättvisa konkurrensförhållanden ska kunna råda på arbetsmarknaden. Men det handlar också om utbildningsinsatser.

Som regeringen framhåller behövs det en fortsatt hög ambitionsnivå i arbetsmiljöpolitiken för att möta olika utmaningar i arbetslivet. Genomförandet av arbetsmiljöstrategin 2021-2025 är en viktig del i att stärka arbetet med att uppnå målet för arbetslivspolitiken. Arbetsmiljöstrategin bygger på fyra områden: ett hållbart arbetsliv, ett hälsosamt arbetsliv, ett tryggt arbetsliv samt en arbetsmarknad utan brott och fusk.

Arbetslivskriminaliteten har tagits upp tidigare i debatten. Tyvärr ser vi att den ökar väsentligt i omfattning och att den är en inkomstkälla för den grova organiserade brottsligheten. Arbetslivskriminaliteten leder även till att konkurrensen snedvrids och att seriösa företagare konkurreras ut av oseriösa företag. Därtill ligger arbetslivskriminaliteten bakom ökad otrygghet på arbetsmarknaden, att arbetskraft utnyttjas och att offentliga medel riskerar att gå till kriminella.

Det är viktigt att lyfta betydelsen av att bekämpa brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden och att sanktioner är träffsäkra och effektiva. Det är därför viktigt att satsningarna för att stärka Arbetsmiljöverkets samordnande roll i samverkan mot arbetslivskriminalitet och för en utökad tillsyn av arbetsmiljön kan fortsätta. Det är positivt att en myndighetssamverkan har initierats och att den utvecklats parallellt med Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet. Lägg därtill de myndighetsgemensamma kontrollerna och att de har blivit fler under 2021, vilket är bra.

Kopplat till detta gläds jag också åt att Arbetslivsdelegationen finns. Vi har två center, ett i norra Sverige och ett i södra Sverige, och fler kommer. Det är alltså åtta myndigheter som samverkar. Inte minst via min roll i Polismyndighetens insynsråd kan jag höra hur polisen samverkar på ett väldigt bra sätt i de här frågorna.

Arbetstagare ska också kunna behålla sin fysiska och psykiska hälsa på sin arbetsplats. Särskilt oroväckande är att anmälningarna av arbetssjukdomar bland kvinnor till följd av organisatoriska och sociala problem har ökat nio år i rad. Det är alltså inte kopplat enbart till pandemin, som var en stor prövning. Det stora antalet arbetssjukdomar har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Självklart får arbetsmiljörelaterad sjukdom omfattande negativa konsekvenser och orsakar lidande för den enskilde, men det orsakar också ett samhällsekonomiskt haveri. Det är viktigt att fortsätta förbättra arbetsmiljön för att förebygga ohälsa, olycksfall och motverka att människor utestängs från arbetslivet - inte minst för att möjliggöra ett längre arbetsliv.

Inom kvinnokodade sektorer är förutsättningarna för arbetet och arbetsmiljön sämre, och det medför högre risker för ohälsa. Det är också större risk att man lämnar anställningen till följd av ohälsa eller missnöje med förutsättningarna i arbetet. Med tanke på den stora kompetensbrist som råder inom flera välfärdsyrken inom offentlig sektor behöver villkoren för anställda där förbättras, annars kommer vi inte att kunna attrahera den personal vi behöver. Vård- och omsorgssektorn behöver 200 000 fler anställda till 2026. Det är häpnadsväckande.

Herr talman! Redan före pandemin hade var tredje kvinna varit sjuk på grund av jobbet under de senaste tolv månaderna - var tredje kvinna! Bland undersköterskor uppger 48 procent att de har besvär kopplat till sitt arbete. Två tredjedelar av alla personer med arbetsrelaterade besvär lider av fysisk smärta och värk. Självklart påverkar det även sömnen, stressnivån och vardagslivet.

Arbetsmiljöverket har nu i uppgift att ta fram åtgärdsplaner, och myndigheten prioriterar arbetet med att bidra till en nollvision mot ohälsa i arbetslivet och insatser som är riktade mot vård- och omsorgssektorn.

Herr talman! Arbetsmiljöfrågorna är oerhört viktiga, och arbetet med att nå skyndsamma förbättringar är verkligen angeläget. Det handlar om människoliv men också om människors fysiska och psykiska hälsa.

(Applåder)

Fru talman! Människors möjligheter att bo och arbeta i hela Sverige förutsätter en god infrastruktur som skapar tillgänglighet men också framkomlighet. Det är värt att framhålla att beräkningsgrunderna för investeringar i underhåll av vägar bör ta mer hänsyn till de olika näringarna och inte bara till befolkningsstorleken.

Jämtlands län har en betydande basnäring i skog, jordbruk och även turism. Det är näringar som är starkt beroende av framkomliga vägar. Många år av bristande underhåll, grundförstärkning och beläggning skapar problem, speciellt med bärighet på grusvägarna, där det är mer påtagligt ute i skogslänen. Det är viktigt att det tas i beaktande när fördelningen av Trafikverkets anslag ska ske. Jämtland har som exempel långt mycket mer länsväg och fler fordonskilometer i total vägbelastning än de andra länen. Jämtlands län har en omfattande andel grusvägar, drygt 40 procent av länsvägnätet. Vi har en befolkning som är spridd över hela länet, och många av människorna trafikerar dagligen undermåliga grusvägar på väg till och från sina hem. Många länsvägar brister i trafiksäkerhet, då de har skarpa kurvor, krön och sänkor som skulle behöva byggas bort. Trafikverket bör självklart ta större hänsyn till detta i planeringen av framtida anslag.

Det som utmärker Jämtlands län är dess turism, som är starkt säsongsbunden. Vi har med vår skid, vandrings- och cykelturism en hög belastning, speciellt under sportlovs- och påsklovsveckor, men man bygger ut sin verksamhet till att bli mer säsongsoberoende.

Det är problematiskt om infrastrukturen i det här området i alltför hög grad är anpassad efter en genomsnittlig belastning under helåret. Turismen har under 2000-talet ökat med nästan 100 procent och är betydelsefull, speciellt för Jämtlands län.

Bristande framkomlighet och osäkra transporter för besökare riskerar också att gå ut över konkurrenskraften för länet. Det gäller väg, järnväg och även flyg. För att turismen ute i landet ska stå sig stark i konkurrens med andra och för andra olika näringar som är starkt beroende av framkomliga vägar och järnvägar är det viktigt att man i sina beräkningsgrunder för underhåll och investeringar i infrastruktur ser över möjligheten att ta större hänsyn till dessa faktorer.

Jag vill ge exempel på hur snedvriden fördelningen är gällande infrastrukturmedel. Tilläggas bör att jag inte missunnar Blekinge dess infrastrukturmedel. Jag vill dock ändå visa på orättvisa skillnader i Jämtlands och Blekinges tilldelning av regionala medel ur nationell infrastrukturplan 2022. Blekinge län med sina 1 450 kilometer länsvägar och 1,6 procent av landets totala länsvägnät tilldelas 610 miljoner kronor, medan Jämtlands län med 5 017 kilometer länsvägar och 5,9 procent av länsvägnätet tilldelas endast 598 miljoner kronor.

Det är viktigt för framtagande av kommande åtgärdsplaner för Sveriges infrastruktur att man faktiskt beaktar dessa förhållanden på våra vägar och att nya beräkningsgrunder initieras, allt för en mer rättvis fördelning av infrastrukturmedel i vårt land.