Ebba Busch

Fru talman! Katarina Luhr har frågat klimat- och miljöministern vilka skälen är till att ministern och regeringen inte tar ett större grepp runt energieffektiviseringsfrågan och vidtar åtgärder för att frigöra mer energi samt om ministern tänker ta några initiativ för att öka takten i Sveriges energieffektiviseringsarbete och i så fall vilka.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

En liknande fråga ställdes nyligen av riksdagsledamot Fredrik Olovsson från Socialdemokraterna. Jag kommer härmed återigen att lyfta upp det arbete regeringen bedriver när det gäller arbetet att främja en samhällsekonomiskt effektiv energianvändning.

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105), epip som vi ibland kallar den, framgår att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätthålla god konkurrenskraft och välfärd, möta samhällets behov av el och samtidigt säkerställa en trygg energiförsörjning samt att bidra till att nå klimatmålen genom en betydande elektrifiering. För att uppnå den långsiktiga inriktningen krävs en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. I propositionen framgår också regeringens syn på hur en effektiv energianvändning kan bidra. För att ta vara på potentialen för effektivare energianvändning har regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen även aviserat en översyn av det nuvarande energieffektivitetsmålet.

Ett förslag på ny målformulering har nyligen varit ute på remiss med svarstid den 23 december 2025. Förslaget på nytt mål syftar till att främja ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem som bidrar till den gröna omställningen och till en trygg energiförsörjning. Målet föreslås breddas från att enbart omfatta en effektiv energianvändning på årsbasis till att även inkludera utjämning av effekttoppar och ökad efterfrågeflexibilitet och energilagring i användarledet. Målet bidrar därmed tydligare till det energipolitiska målet om leveranssäkerhet och planeringsmålet på 300 terawattimmar el till 2045. Välfungerande marknader och potential för samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder bör utgöra en grund för utformning av politiska satsningar på området. Remissvaren hanteras nu av Regeringskansliet.

Regeringen arbetar även med flera andra åtgärder för att främja en effektiv energianvändning. Bland annat satsar regeringen i enlighet med budgetpropositionen för 2026 på en förlängning och utveckling av det befintliga bidraget för energieffektivisering i småhus. Bidraget innebär 300 miljoner kronor per år mellan 2026 och 2030. I satsningen ingår även informationsinsatser och kompetenshöjande insatser.

Vidare föreslår regeringen att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det så kallade Kraftlyftet, utökas. Investeringsstödet kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt och energianvändning hos större elanvändare så att elnäten kan nyttjas mer effektivt.

Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2026 ökat anslaget till Klimatklivet med 1,5 miljarder kronor, till totalt cirka 4,5 miljarder. Anslaget beräknas öka med ytterligare 1,5 miljarder både 2027 och 2028. Det innebär förstärkta satsningar på investeringar som minskar utsläppen, exempelvis genom energieffektivisering i industrin, elektrifierade transportlösningar och återvinning av spillvärme.

Sist men inte minst pågår ett omfattande arbete med att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 september 2023 om energieffektivitet och om ändring av en förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31 av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på genomförande av dessa rättsakter.

Fru talman! Jag tackar ledamöterna som har deltagit i interpellationsdebatten och framför allt interpellanten Eva Lindh.

Jag tycker att den här debatten har fyllt en viktig funktion i att lyfta upp det stora värdet av kooperativt företagande. Jag instämmer också i Eva Lindhs påstående om att det här är företagande som annars kanske inte hade blivit av. Det innebär att jag kommer att följa upp och föra en dialog med de nuvarande stödsystem som finns om hur man ämnar arbeta vidare under nästa år när den här specifika formen av stöd upphör.

För att det ska vara möjligt att bo och leva i hela landet och orka och våga driva företag i hela landet är tre saker många gånger avgörande, nämligen mindre administration, lägre kostnader och enklare väg till att anställa och investera. Det är därför regeringens förenklingsagenda har varit så viktig. Avskaffandet av kravet på att spara en massa fysiska kvitton har sparat uppåt 4 miljarder kronor per år. Sänkningen av omsättningsgränsen för moms från 80 000 till 120 000 innebär att fler av de minsta företagen får mindre administration.

Vi har byggt ut växa-stödet med sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt arbetsgivaravgifterna för unga och förenklat 3:12-reglerna. Detta har sänkt skatten för över 60 000 företagare från och med den 1 januari i år. Vidare har vi äntligen, efter många år av diskussion, infört gårdsförsäljning av alkohol samt förenklade dans- och hotelltillstånd.

Mycket har hänt på området, och det kommer att fortsätta att ske. Det handlar om en bred regelförenklingsagenda för allt företagande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska försöka skingra orosmolnen.

Vi tycker inte olika om kooperativen, men vi tycker olika om vad som är bäst form för att stötta dem. Enligt Tillväxtverkets utvärdering är det stor skillnad i kostnad per företag för den verksamhet som har bedrivits genom till exempel Coompanion och den som bedrivits genom till exempel Nyföretagarcentrum. Om man slår ut genomsnittet i kostnad per nystartat företag landar Coompanions verksamhet på drygt 65 000 kronor per företag, medan Nyföretagarcentrums verksamhet landar på 13 000 per företag. Det är stor skillnad.

Nej, det handlar inte om att det finns en dold agenda eller syn på kooperativen, utan det handlar om att få mest valuta för skattemedlen och att säkerställa att det inte finns separata upplägg för olika former.

Fru talman! Jag kan förstå att detta väcker vissa frågor. Jag ska se om jag kan lägga ut texten något ytterligare.

Återigen: Regeringen, och inte minst jag personligen, värnar verkligen kooperativ och socialt företagande. Det är en form som vi diskuterar alldeles för sällan i Sverige. Jag har själv extremt goda erfarenheter av den från min tid som kommunpolitiskt aktiv i Uppsala kommun och önskar att fler skulle upptäcka värdet av den, inte minst om man önskar vara med och bidra i vår gemensamma välfärd på ett annat sätt än genom den mer fyrkantiga aktiebolagsformen.

Jag tycker också att Eva Lindh gör en välgärning med det stora antal exempel hon radar upp här i kammaren. Det ger en inblick i det breda spektrum som kooperativ finns inom men också i vilka annorlunda funktioner och behov de många gånger fyller och möter. De kan verkligen skapa arbetstillfällen och inte minst bära upp lokal service och bidra till livskraft i lokalsamhällen genom att fylla en alldeles särskild funktion bortanför företagandet i stort.

Om man då ser till statens uppgift i detta kan man konstatera att företagsfrämjandet behöver hålla ihop och vara rättvist. När vi använder skattebetalarnas pengar för att stödja företagande menar jag att principen behöver vara att likartad verksamhet också behandlas lika. Om staten bygger permanenta särlösningar för en viss organisationsform riskerar stöd att bli en fråga om formalia i stället för en fråga om effekt och nytta. Det leder lätt till ett system som är svårt att överblicka och vari det blir svårt att prioritera, vilket gör systemet svårt att motivera långsiktigt.

Vi menar att det inte har funnits fog för att ha en helt separat lösning för detta utan att det bör hanteras inom ordinarie system för likartad verksamhet. Statens stöd behöver vara generella och associationsneutrala, och det betyder också att alla ska omfattas av samma breda företagsfrämjande på samma villkor.

Detta är inte en ändring som vi gör lättvindigt. Det är också en anledning till att vi har så god framförhållning att detta inte träder i kraft förrän nästa år.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig varför regeringen och jag har beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling och vilka konsekvenser jag bedömer att beslutet kan få.

Regeringen vill stärka företagsamheten i hela Sverige. När människor går samman och startar företag – oavsett om det sker i aktiebolag, enskild firma eller kooperativ form – skapas jobb, service och framtidstro, även på landsbygden. Kooperativt företagande är en del av detta och något regeringen ser värdet av.

Samtidigt har vi ett ansvar att använda skattebetalarnas pengar på ett så effektivt sätt som möjligt och att minska onödigt krångel. Därför ser regeringen över de stöd som lämnas inom anslaget 1:5 Näringslivsutveckling. Utgångspunkten är helt enkelt att likartad verksamhet ska behandlas lika och att stöden i första hand ska vara generella och associationsneutrala.

Mot den bakgrunden har regeringen beslutat att upphäva förordningen om kooperativ utveckling (2001:1194). Stöd till kooperationens utveckling ska i stället rymmas inom de bredare insatser som redan finns för entreprenörskap, nyföretagande och företagsutveckling.

Det innebär inte att regeringen vill avveckla allt stöd till kooperativa företag. Min bedömning är tvärtom att kooperativa företag även i framtiden kommer att kunna ta del av statliga främjandeinsatser på samma villkor som andra företag, inom ett mer samlat och effektivt system.

Upphävandet av förordningen träder i kraft först i januari 2027, vilket ger tid för en ordnad omställning.

Fru talman! Tack till Isak From, som deltagit i interpellationsdebatten, och inte minst till interpellanten Monica Haider för de relevanta frågorna. Detta är lite komplext att hänga med i för kunder, hushåll och allmänheten. Det är bra att vi får anledning att diskutera detta med jämna mellanrum.

Nu har vi ganska skarpa förslag från myndigheten på bordet att hantera. Det handlar bland annat om att utöka informationskravet vid avtalsändringar och om tydligare och mer detaljerad information. Det gäller krav på information om kundrättigheter överallt.

Inte minst är det av stort intresse att det kanske skulle kunna innebära en viss självreglering i den här delen att ha en tvistlösningsfunktion utanför domstol. Det skulle kunna utredas och inrättas för el, gas, värme och kyla.

Jag kan i dag inte slå fast ett konkret upplägg. Det jag vill avsluta med är att hamra fast ett antal principer.

För det första ser vi den stora prisvariationen som nu finns och den oro det ger. Vi accepterar inte en ordning där fjärrvärmekunder i praktiken står utan fungerande skydd. Det ska vi få ordning på. Vi har nu på bordet det omfattande paketet.

För det andra behöver vi ha mer transparens. Fjärrvärmebolagens prismodeller och ekonomi ska tåla ljuset.

För det tredje är fjärrvärmen en grundpelare i det svenska energisystemet. Den ger trygg värme till hushåll och företag. Det ska finnas resurseffektiva förutsättningar för det, och vi värnar den framåt.

Vi väljer därför en väg där vi stärker kundernas rättigheter, ökar transparensen och skärper tillsynen och samtidigt kan bana väg för att stärka fjärr- och kraftvärmens konkurrenskraft.

Det är principerna när vi jobbar vidare med det underlag vi hittills har på bordet. Vi ser fram emot att utvärdera det och att snart få en ny debatt här i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska försöka att fokusera på själva följdfrågorna.

Vi ser i grunden positivt på riktningen i rapporten. När saker och ting är under beredning i Regeringskansliet är vi lite bakbundna för att inte föregå beredningen eller kommentera detaljer i beredningsarbetet, ifall vi upptäcker att vi behöver landa någon annanstans.

Jag försöker att hålla balansen mellan att svara på frågorna och att ge lite kontext. Det finns mycket på det här området som jag gärna utifrån mitt perspektiv hade sett skulle ske tidigare.

Vi fick ta emot rapporten från Energimarknadsinspektionen på Nobeldagen, den 10 december, förra året. Vi försöker att hålla högt tempo i detta. Det är egentligen den stora anledningen till att vi ännu inte har satt ned foten. Vi behövde få det underlaget.

Jag håller det inte för omöjligt att vi ändå kommer att sätta ned en del fötter under våren och sommaren, innan vi får rapporten i augusti, men jag vågar inte utlova det. Det beror helt enkelt på vart vi tror att helheten tar vägen.

Fru talman! Det har inte alltid låtit som det låter nu kring kraftvärmen. Nu är vi helt överens om dess centrala betydelse för vårt system. Men jag tycker ändå att det är viktigt att påminna om att det tar tid att få ordning på det här.

Under de åtta åren innan vi tog över infördes bland annat en extra skatt på avfallsförbränning, vilket ytterligare ökade kostnaderna för kraftvärmen. Det ledde till både högre elpriser och högre fjärrvärmepriser, när flera kraftvärmeverk tvingades stänga. Innan vi lyckades rädda tillbaka Öresundsverket hann till exempel förmågan att även producera 250 megawatt fjärrvärme avvecklas. Av tidigare S-regeringar stängdes omkring 1 000 megawatt kraftvärme i SE3 och SE4 – utöver 3 000 megawatt kärnkraft, vilket vi många gånger tjatar om, med rätta.

Man behöver vara medveten om att den tuffa situation som nu råder för många av Sveriges kunder och hushåll beror på en kombination av förtida nedläggning av kärnkraft och att man drev bort väldigt mycket viktig kraftvärme. Nu ser vi en vändning; det görs i stället stora investeringar i kraftvärme, vilket är positivt och bra. Jag är också väldigt glad över att vi numera är helt överens om fjärrvärmens viktiga betydelse som grundpelare i det svenska energisystemet.

Monica Haider ställer en specifik uppföljningsfråga kring när vi kommer att återkomma i frågan om tvistemål utanför domstol. Jag håller med om både Monica Haiders och Isak Froms beskrivning – det är alldeles för många hushåll som lever i ovisshet och hamnar i kläm. Det har redan nu skadat legitimiteten för systemet. Jag vågar inte utlova ett exakt datum i dag. Vi har tagit del av en del underlag och input, och som sagt kommer det mer i augusti i år. Huruvida vi har möjlighet att återkomma med delförslag innan dess är ännu för tidigt att säga, men man arbetar på detta inom Regeringskansliet.

Fru talman! Monica Haider har frågat mig om jag avser att följa upp och analysera de stora prisvariationerna mellan landets fjärrvärmenät samt vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka transparensen och konsumentskyddet på fjärrvärmemarknaden. Monica Haider har även frågat om jag ser ett behov av att utreda om dagens regelverk ger tillräckliga verktyg för att säkerställa skäliga och förutsägbara priser för hushåll och företag.

Fjärrvärmen är en viktig del i det svenska energisystemet och står för ungefär hälften av all uppvärmning i svenska hushåll. Under 2023 genomförde många fjärrvärmeföretag kraftiga prishöjningar. Prishöjningarna berodde enligt Statens energimyndighets analys, i uppdraget att utvärdera Fjärrvärmenämndens funktion (KN 2023/04611), på kraftigt höjda marknadspriser på biobränsle som en konsekvens av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det utmanande läget med höga bränslepriser påverkar fortfarande, och prishöjningarna på fjärrvärme har fortsatt under 2024 och 2025.

Förutom priset på biobränsle finns det många andra faktorer som spelar in vid prissättningen av fjärrvärme i olika delar av landet och som förklarar varför priserna skiljer sig åt. Det gäller olika tillgång på bränsle och spillvärme lokalt, skillnader i hur fjärrvärmenäten är byggda och underhållna samt vilket avkastningskrav ägarna har. Det gäller såklart även kundtäthet, historiska investeringar och konkurrens med andra uppvärmningsalternativ. Dessutom kan politiska mål, miljökrav och olika prismodeller bidra till att priserna utvecklas olika på olika orter. Tillsammans gör dessa faktorer att fjärrvärmepriset blir unikt för varje lokalt nät.

För att säkra en transparent prissättning, minska risken för oförutsägbara prishöjningar och garantera fjärrvärmekundernas rättigheter har regeringen gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analysera behovet av ett förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden. I uppdraget ingår att utreda och inkomma med förslag på åtgärder för att öka tydligheten och transparensen hos pris- och avgiftsstrukturerna samt ge förslag på förändringar av dessa.

I uppdraget ingår även att analysera, utvärdera och föreslå åtgärder för att stärka och utveckla de forum som finns för fjärrvärmeföretag och kunder, bland annat Prisdialogen och Fjärrvärmenämnden. Man ska även analysera och utvärdera alternativ till de nuvarande lösningarna för kundskydd.

Med andra ord har både regeringen och jag sett ett behov av att utreda om dagens regelverk ger tillräckliga verktyg för att säkerställa skäliga och förutsägbara priser för hushåll och företag, och vi kommer nu att arbeta vidare utifrån Energimarknadsinspektionens slutredovisning.

Avslutningsvis gav regeringen i augusti förra året Energimyndigheten i uppdrag att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka fjärr- och kraftvärmen. Uppdraget ska redovisas den 15 augusti i år, 2026, och ska även ge fjärrvärmeföretagen ökade förutsättningar att dämpa fjärrvärmeprisutvecklingen.

Herr talman! Jag vill ändå vädja om en möjlighet att få prata vidare med Miljöpartiet om detta och att Miljöpartiet ska tänka om hela vägen. Vi har prövat den modell som Amanda Lind pekar på i grunden, och den håller inte. 21 olika regioner mäktar inte med. Det är dags att gå hela vägen och avskaffa dem och få ett nationellt ansvar.

Amanda Lind pekar här på behovet av mer resurser till regionerna, men när man öste 30 miljarder över regionerna senast fick det alltså inte mätbart resultat. I Dagens Samhälle summerade man detta med orden: ”Varken regionerna, Socialstyrelsen eller regeringen har tagit ansvar för att redovisa att skattemiljarderna verkligen gått till att ställa om vården.” Det är inte vägen framåt.

Jag hoppas att vi kan bli fler i politiken som är beredda att sätta patienternas bästa före regionernas bästa. Vi har nu sett resultatet gällande höftledsoperationer, där vårdköerna har gått ned kraftigt med 55 procent. Antalet operationer har gått upp för gråstarr, och kötiderna har gått ned för framfall.

Det är i denna riktning vi behöver fortsätta att gå, och jag skulle gärna göra det med MP.

(Applåder)

Herr talman! Timmen är sen, och jag önskar fortsätta att tala om vården.

Miljöpartiet övertog regeringsansvaret hösten 2014. Två år senare hade antalet patienter som hade väntat mer än 90 dagar på nybesök inom den specialiserade vården ökat med 73 procent. Antalet patienter som hade väntat mer än 90 dagar på operation hade ökat med 84 procent. Detta var återigen ett resultat av en kravlös vårdpolitik.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys konstaterade 2017 att utvecklingen gick åt fel håll och sa samtidigt att regeringen behöver utveckla den strategiska styrningen för att främja en förbättrad tillgänglighet. Det görs nu. Nu har vi sett ett trendbrott, och vårdköerna har minskat med 25 procent. Den riktade satsningen för att korta vårdköerna inom tre specifika vårdområden har gett goda resultat tack vare en kravfylld vårdpolitik som sätter patienterna i centrum, inte system och regionpolitiker.

Hur ser Amanda Lind på ökad statlig styrning av vården? Skulle vi kunna hitta en väg framåt tillsammans här?

Herr talman! Jag tycker att jag har gett ett rakt svar till Amanda Lind här i dag. Vi kommer alltid att stå upp för de människor som hamnar i kläm i system som hade en intention och där man landat vid sidan av. I och med att jag sitter i regeringen kommer jag inte att kunna uttala mig om enskilda fall, men detta är den linje jag står för.

Jag menar att det finns ett problem. Jag kan alltså möta Miljöpartiet i den här frågan, men då måste Miljöpartiet tydligt deklarera inför detta val att man under de åtta år som man stöttade en rödgrön regering senast konsekvent såg mellan fingrarna på alla de allvarliga brott som människor begick i vårt land under tiden de sökte asyl, hade fått uppehållstillstånd eller fått dubbelt medborgarskap. Man har alltså ändå försvarat att de ska få vara kvar i landet.

Det är därför jag säger: Jag är beredd att ha ödmjukhet när det gäller att se till att vår lagstiftning, som har stramat åt, blir träffsäker och verkligen når målet. Men då borde Miljöpartiet kunna flytta sig när vi nu sett så allvarliga våldtäkter mot kvinnor i hemtjänsten i Sverige. De människorna ska ut ur landet. Den politiken står inte Miljöpartiet för. Det gör vår regering.

(Applåder)

Herr talman! Det här är en komplicerad och svår fråga. Vår utgångspunkt är alltid att vi ska stå på människans sida, inte på systemets. Vi vet att det inte finns något system som kommer att vara perfekt. Det är därför jag gladeligen upprepar mitt svar från tidigare. Vi håller oss alltid ödmjuka inför vår egen lagstiftning även när vi sitter i regeringsställning. Är det så att vi i nyanser har landat snett här – och grundintentionen har varit rätt – är vi från Kristdemokraternas sida beredda att se över lagstiftningen för att den ska träffa mer rätt.

Det är alltså människor som har kommit hit, som har gjort Sverige till sitt, som delar våra svenska värderingar, som delar det svenska språket och som också har gjort allt de kan för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. De har ett jobb, står för sin egen försörjning och försörjer sin egen familj. Det är klart att utgångspunkten ska vara att de ska stanna. Men då måste man också klara av att i andra änden säkerställa en politik som utvisar invandrade män som begått grova våldtäkter mot kvinnor i hemtjänsten. Den politiken mäktar tyvärr inte Miljöpartiet att stå för; det gör vi.

(Applåder)

Herr talman! När det gäller valet 2026 är det så här långt in i partiledardebatten ganska uppenbart.

Det kan vara fyra år till med lag, ordning och reda. Då är det ordning och reda i energipolitiken och i brottsbekämpningen. Det är då ordning och reda i den ekonomiska politiken och inte minst ordning och reda i migrationspolitiken. Det handlar om det som har satt stopp för att vem som helst kan valsa in i vårt land och befinna sig här utan att ens söka uppehållstillstånd eller söka uppehållstillstånd och få avslag och ändå välja att vara kvar här och begå grova brott och inte ha en förväntan på sig att lämna landet.

Det står mellan å ena sidan lag och ordning och reda och å andra sidan total oreda – grisen i säcken med fyra rödgröna partier som spretar åt olika håll i varenda avgörande fråga.

Nej, vi kommer inte att backa från linjen om en stram migrationspolitik. Men utgångspunkten kommer fortfarande att vara: Är du i Sverige och är du svensk ska du söka de jobb som finns. Där måste vi börja. Det kommer att vara den politik och den linje som vi har under lång tid framöver, och det står vi fast vid.

(Applåder)

Herr talman! Mitt partis ingång har alltid varit att det ska vara möjligt att bli en del av Sverige för den som är beredd att göra Sverige till sitt. Det handlar om att anpassa sig till våra värderingar, så att vi delar samma värderingar, och att vara beredd att lära sig språket så att vi också både kan tala samma etiska modersmål och tala samma språk, även om vi inte hade samma modersmål från början. Det handlar dessutom om att vara beredd att göra rätt för sig och hitta en egen försörjning för att kunna försörja sig själv och sin familj. Då har vår utgångspunkt varit att det ska vara möjligt för viet och samhällsgemenskapen i Sverige att växa. Då ska det också vara möjligt att bli en del av Sverige. De som begår brott eller vägrar att anpassa sig till Sverige ska inte få stanna.

Jag är stolt över den omläggning av migrationspolitiken som vi har gjort. Vi behöver ha en stram migrationspolitik under lång tid framöver. Men med det sagt: Vi kommer alltid att navigera utifrån de principer som jag började med, och vi kommer alltid att vara beredda att se över vårt eget system, även framåt och även i regeringsställning.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (-).

Herr talman! Nära hälften av svenska folket stöder Kristdemokraternas förslag om förbud mot burka och niqab. Detta framgår av en undersökning som SVT beställt.

Det är inte en fråga om vilket klädesplagg som helst. Burkan är symbolen för ett system som kontrollerar kvinnan, begränsar hennes rörelser och definierar vad som är tillåtet och inte. Det är ett system som, får vi höra, framhåller tradition och moral. Men med dessa begrepp utövas i stället hedersförtryck och total kontroll.

Det är ett system som anonymiserar kvinnors närvaro i samhället. Vi kan kalla detta system för burkakrati.

Låt oss se det i relation till demokratin. I burkakratin förlorar kvinnor sina fri- och rättigheter. När vi kvinnor inte längre syns slutar vi att definieras som personer. I burkakratin utsätts muslimer för krav på underkastelse. Svenska muslimska kvinnor som älskar vårt land och vill vara en del av vårt gemensamma vi möts av en förväntan om att också de ska vända om.

I burkakratin ser vi samma totalitära idé som manifesteras i Islamiska republiken Iran. Även om den islamistiska regimen inte kräver burka kväver den varje rop på frihet.

Detta är en värderingskamp som Sverige måste ta. Det är en värderingskamp som Sverige måste vinna. Burkakratin utmanar vårt gemensamma etiska minimum och urholkar vår samhällsgemenskap. Den som förnekar hotet från detta förminskar kvinnors utsatthet och försvagar varje seriös ansats till integration.

Herr talman! Jag hoppas att hösten 2026 är hösten då Sverige röstar för ett förbud mot burka och niqab och de värderingar som följer med detta. De hör inte hemma i vårt land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André, Yusuf Aydin, Mathias Bengtsson, Magnus Berntsson, Camilla Brodin, Hans Eklind, Cecilia Engström, Ingemar Kihlström, Larry Söder och Kjell-Arne Ottosson (alla KD), Leonid Yurkovskiy (SD), Marie-Louise Hänel Sandström (M) samt Sara-Lena Bjälkö (-).

Herr talman! Det är ingen hemlighet att regionernas skatteinkomster skiljer sig mycket åt. Det är ingen hemlighet att det är stora skillnader i hur lätt det är att rekrytera vårdpersonal beroende på var i landet man har sin vårdcentral eller sitt sjukhus. Det är därför vi har som vår viktigaste fråga inför detta val att vi ska ha ett samlat nationellt ansvar för vården.

Men det handlar alltså inte om denna skrämselretorik från Centerpartiets sida som jag är så otroligt trött på – att det skulle vara Stockholm som ska styra över vården. Det vill vi absolut inte.

I Stockholm, där Centerpartiet är med och styr, har man varit absolut sämst på att använda de prestationsbaserade medlen, som kan användas för att kapa vårdköer. Inte minst är det kvinnor som drabbas av långa vårdköer. Den politiken vill vi absolut inte ha.

Vi vill ha möjlighet att lyssna på landsbygdens röster när man säger: Låt oss ha kvar Sollefteå sjukhus! Stäng inte barnavdelningen! Detta förhindras med Centerpartiets så kallade vårdpolitik och så kallade landsbygdspolitik.

(Applåder)

Herr talman! Välkommen, Elisabeth Thand Ringqvist, till den här kretsen!

Jag vill tala om vård. När Centerpartiet i riksdagen talar om satsningar på vård på landsbygden har jag svårt att inte tänka på Region Västernorrland, där Centerpartiet beslutat att avveckla Sollefteå sjukhus. Om 16 dagar stängs barnavdelningen. Det är den första avdelningen att stängas men inte den sista. Hösten 2027 kommer avvecklingen av Sollefteå sjukhus att vara klar.

Centern klargör i sin budgetmotion att partiet inte tror på KD:s modell att förena utbetalningar till vårdregionerna med krav. Kom nu inte dragande med att vi vill att det är Stockholm som ska bestämma! Det är nämligen Centerpartiets Stockholmspolitik som gör att vård på landsbygden avvecklas i stället för att makten, som vi har föreslagit, flyttas från en massa regionpolitiker i 21 olika regioner till en sammanhållen vård som styrs mer av vårdpolitikerna.

Hur kan ni tala om en vårdpolitik i hela landet när detta är resultatet för Sollefteå?

Herr talman! I den här debatten har det blivit smärtsamt uppenbart att det är viktigare för Nooshi Dadgostar att fortsätta rabbla onelinern om skattesänkningar för rika. Det är viktigare för henne att fortsätta hata på att människor har lyckats få det lite bättre ställt än att möjliggöra för fler som i dag har det tufft att kunna få det bättre ställt. Jag är så trött på det.

Tack vare oss har en vanligt hårt arbetande familj fått 5 000 kronor mer kvar i plånboken. Vi har förbättrat tandvården. Vi har infört ett fritidskort. Vi har lyckats bekämpa inflationen, som är hårt arbetande föräldrars värsta fiende. De som har fått den största skattesänkningen är ensamstående föräldrar med låga inkomster.

Men Nooshi Dadgostar svarar inte på frågan varför de berövar kvinnor den vård de skulle kunna få. I Stockholm där V är med och styr har man hållit de pengar inne som skulle gått till att kapa vårdköerna till operationer som bara kvinnor behöver. Stå för att ni har en kravlös välfärdspolitik som gör att kvinnor hamnar i kläm!

(Applåder)

Herr talman! ”Välfärdsparti” och ”vårdparti” hör vi Nooshi Dadgostar tala om i kammaren här i dag. Men vad är det egentligen för politik som gömmer sig bakom dessa ord? Det är uppenbart: Om Nooshi Dadgostar får välja i en möjlig framtida rödgrön röra kommer vi att återgå till den modell där staten kravlöst skickar ut pengar till 21 olika vårdregioner. Men vi vet redan hur det går när kravlösa statsbidrag inte ger effekt för vare sig patienter eller vårdpersonal. Vad är man för slags välfärdsparti då?

Efter över 30 miljarder i statliga kravlösa satsningar på så kallad god och nära vård konstaterade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys följande: Patienterna upplever inte ökad tillgänglighet till vården. Personalens villkor har inte förbättrats. Kompetensbristen kvarstår. Arbetsmiljön är ansträngd. Primärvårdens resurser har inte stärkts.

Varför fortsätter Vänsterpartiet med kravlös vårdpolitik som gör att patienter och personal hamnar i kläm?