Fru talman! Jag tycker att vi gör ett väldigt gott jobb, men det är nästan omöjligt att tömma ut detta område helt och hållet, inte minst därför att det sker så mycket på teknikområdet. Den stora utmaningen är, tycker jag, om man ska vara ödmjuk som policymakare: Vilken är den nya teknik som vi ska gå på och rulla ut brett? Det handlar om att våga satsa, lägga alla ägg i samma korg och säga: Detta ska vi nu hålla i över tid, när det sker så mycket framsteg på det här området.
Om jag ska hugga punkten om det nya målet vill man ju aldrig bli anklagad för att vara luddig. Att bli anklagad för att vara fel ute kan jag hantera, men inte luddig eller otydlig – det är hemskt att höra!
Ett växande elsystem kräver indikatorer – inte en enda siffra, vilket skulle kunna motverka elektrifiering. Vår poäng är att förslaget bygger på uppföljning via indikatorer i olika sektorer, kopplat till målets syfte: hushållning, effekttoppar, flexibilitet och lagring. Att sätta fel siffra kan verkligen få ganska förödande konsekvenser. Vi vill att målet ska styra mot rätt beteende i ett elsystem som dessutom växer kraftigt.
Vi vet nu att effektivisering inte bara handlar om villor. Det handlar i allra högsta grad om industri, handel och offentlig sektor. Det handlar både om den renodlade energieffektiviseringen och om att använda våra resurser och vår värme mer effektivt. Det handlar också om att nyttja vår infrastruktur och inte minst själva elnätet mer effektivt. Annars kommer svensken att få fortsätta se skenande elnätsavgifter.
Jag skulle inte göra mitt jobb om jag inte också slog mig lite för bröstet när det gäller frågan om direktivet om byggnaders energiprestanda. När vi förhandlade om detta i EU nådde Sverige flera viktiga framgångar. Bland annat får medlemsländerna lite friare tyglar att själva tolka lagtexten vid det nationella genomförandet. Detta var viktigt för Sverige i och med att vi har kommit långt här och såklart vill ta viktiga steg framåt. Det gör att vi kan utforma styrmedel som både uppfyller EU:s krav och är samhällsekonomiskt rimliga för hushåll, företag och offentlig sektor i ett land som Sverige, som har kommit så långt med detta.
Katarina Luhr efterfrågar mer aktivitet på området, men jag kan sammanfattningsvis konstatera att vi moderniserar målet, förstärker stöden till hushållen, utökar stöden som ger flexibilitet hos större elanvändare, växlar upp Klimatklivet och genomför skärpt EU-lagstiftning.
Med detta sagt – hade vi haft ännu mer utrymme i en oändlig budget, säger jag nu när finansministern sitter här i salen, hade nog både Elisabeth Svantesson och jag stoppat in ännu fler göttiga grejer i budgeten. Men hade vi inte haft det hushållande med ekonomin som vi hade i början av mandatperioden hade vi inte kopplat greppet om inflationen. Då hade vi inte heller kunnat vända Sveriges bottenplacering i EU:s tillväxtliga när vi tog över efter de rödgröna så att vi nu, under vårt gemensamma ledarskap, i stället börja närma oss toppen under det här året. Det hänger alltså ihop. Mycket vill ha mer.