Kjell-Arne Ottosson

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för anförandet. Jag noterar att det började med drygt fyra minuters skäll. Sedan kom det lite om vad S vill men ändå utspätt med en hel del skäll mot regeringen. Det är väl lite grann oppositionens privilegium att få stå och skälla. Man kan fäkta ganska vilt utan att behöva ta ansvar för det senare. Dock är det ett ganska högt tonläge i havs- och fiskefrågor.

Joakim Järrebring var inne på Socialdemokraternas ambition, och den betvivlas inte. På den direkta fråga som Joanna Lewerentz ställde om varför det inte kom leverans kring Havet och människan tidigare, när Joakim Järrebring satt i regering, kom bland annat pandemin upp som ett argument för detta. Jag satt i MJU även förra mandatperioden, när vi tyvärr drabbades av pandemin. Vårt arbete inom MJU:s fögderi fortgick som vanligt, förutom att vi hade möten på distans. Vi behandlade betänkanden och körde på precis som om ingenting hade hänt, eftersom den största delen av pandemins härjningar inte berörde oss. Ändå säger Joakim Järrebring, som jag uppfattar det i alla fall, att pandemin var en bidragande orsak till att man inte kom vidare. För mig låter det ändå lite märkligt, med tanke på hur vi jobbar i miljö- och jordbruksutskottet.

Det är intressant: Man hade två år på sig att komma med någonting i en fråga där man verkligen vill väl - jag betvivlar som sagt inte det; det har framgått att man vill väl. Ändå kom det ingen leverans från regeringen. Vad var det som gjorde att man inte kom längre med Havet och människan under tidigare mandatperiod?

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Som jag uppfattat det är det precis som tidigare talare nämnt från repliktalarstolen. Detta är inriktningen. Sedan kommer det att komma flera propositioner med skarpa beslut där det krävs.

Man börjar med bedömningarna eftersom det ändå är relativt lågt hängande frukter. Det är saker där regeringen kan gå fram för egen maskin och inte behöver ta det genom hela maskineriet via riksdagen, utan där har regeringen mandatet.

Man har till exempel gått vidare gentemot EU vad gäller trålgränsen för att man ska ta frågor i rätt ordning. Det är en sak som inte minst Emma Nohrén efterfrågar i en reservation. Där har man nu gått vidare till EU för att börja i rätt ordning, eftersom kompetensen ligger där. Det är i EU vi förhandlar kvoter och så vidare för att sedan kunna gå ned.

Samtidigt pekar man på att inom fyramilsgränsen har Sverige egen rådighet. Där kan vi agera redan nu. Vi behöver ingen hjälp från EU. Där kan man direkt gå på. Regeringen visar ändå i propositionen, även om man inte har skarpa yrkanden där, på vad man gör för att komma vidare. Samtidigt pekar man även på att man utöver detta kommer att komma med ytterligare förslag.

Jag är inte lika bekymrad som ledamoten Emma Nohrén är inför detta. Jag ser med tillförsikt fram emot det vidare arbetet med hur vi ska få ett renare hav, ett friskare hav och ett bättre hav för oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan, liksom för de dryga två åren i Miljömålsberedningen. Som jag sa i mitt huvudanförande var det för mig som landkrabba från Värmland en otroligt lärorik tid, inte minst genom all den kunskap som Emma Nohrén kunde bidra med som ordförande i Miljömålsberedningen.

Vi hade, precis som Emma Nohrén beskriver, väldigt långa diskussioner om havsmiljölag eller inte. Det var kanske den fråga som vi knådade absolut mest. Jag hade en plan att hinna titta igenom de särskilda yttrandena när jag åkte hemifrån i måndags. Tyvärr hann jag inte det. Jag kommer inte ihåg om det var full enighet. Jag vill minnas att det var något parti som inte stod bakom en havsmiljölag i någon reservation eller ett särskilt yttrande, men jag tar inte gift på den uppgiften.

Oavsett det har regeringen gjort en genomgång av remissvaren. Jag har inte läst alla remissvaren själv - det erkänns direkt. Men det har regeringens medarbetare gjort. Där säger man att utifrån remissinstanserna upplever man inte att det fanns det stora gedigna stöd som Emma Nohrén pekar på i sin replik. Stödet för att införa en ny havsmiljölag fanns inte i den grad som gjorde att det skulle vara relevant. Därför ser regeringen i stället ett större värde i att använda de befintliga verktyg vi redan har.

Sedan är det precis som Emma Nohrén säger i sin replik. Det är berett på så sätt att vi i Miljömålsberedningen har berett det. Sedan vet inte jag hur mycket som eventuellt skulle behöva beredas eller förändras för att man ska få en större acceptans för en havsmiljölag. Det är kanske dit vi kommer - det vet jag inte. Men som läget är nu väljer regeringen att inte gå fram med det.

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågorna.

Precis som ledamoten Joanna Lewerentz var inne på är det här en inriktningsproposition som pekar ut vägen. Samtidigt finns det ett antal bedömningar på områden där regeringen kan gå fram utan att ens behöva invänta riksdagens beslut. Det handlar till exempel om hur man agerar med regleringsbrev gentemot Havs- och vattenmyndigheten. Statsrådet Kullgren har i regleringsbrev till myndigheten varit väldigt tydlig med att man får använda samtliga verktyg i verktygslådan. En tydligare och bättre beskrivning av hur en myndighet ska kunna agera går det inte att ge; då kommer det en KU-anmälan som ett brev på posten, för då är det helt plötsligt ministerstyre. Men när man säger att samtliga verktyg i verktygslådan får användas är det väl jättetydligt vad man vill.

Joakim Järrebring efterlyser skarpa beslut och tycker att sådana saknas. I sin första replik använde han uttrycket "springnota". Då, herr talman, måste jag ställa mig en fråga. Vi i Miljömålsberedningen lämnade vårt förslag i slutet av december 2020. Efter det satt Joakim Järrebrings regering kvar i nästan två år till. Om man anser att frågan är så viktig, varför kom det då inte propositioner med skarpa beslut från Joakim Järrebrings regering? Man hade ändå nästan två år på sig.

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågorna.

I medier tycker jag att det här har varit ganska tydligt. Efter att kvotförhandlingarna var klara var landsbygdsminister Peter Kullgren ute och sa att vi gärna hade sett ett annat resultat. Men det här var det bästa resultat vi kunde få. Hade vi inte suttit kvar vid bordet hade kvoterna ökat rejält. Hade det då varit bättre att lämna bordet, säga nej och få högre kvoter? Ja, kanske medialt, för det hade sett bra ut om Sverige sagt nej. Men för fisken i Östersjön hade det spelat roll på så sätt att fler fiskar blivit uppfiskade. Det gör alltså faktiskt skillnad om man sitter vid bordet och är med även om man inte får det resultat som man verkligen vill ha.

När vi hade överläggning i miljö- och jordbruksutskottet och när vi tog beslut i EU-nämnden var det över huvud taget ingen tvekan om mandatet för vart vi ville. Jag tycker att det var väldigt tydligt vad som var målet. Samtidigt vet vi att det är jättesvårt att nå det här målet, eftersom de andra länderna runt Östersjön har en helt annan syn på frågan och tydligen en helt annan syn på hur Östersjön och dess fiskbestånd mår. Därför finns det ett jättejobb att göra. Tack vare att Peter Kullgren satt kvar vid bordet fick vi ändå ned kvoterna rejält jämfört med vad vi hade fått om vi lämnat bordet.

Det, herr talman, vill jag hävda är att ta ansvaret och bära ansvaret. Även om man inte får det resultat man önskar har man lyckats komma en bit på vägen. Det är bättre än ökade kvoter.

Herr talman! I slutet av december 2020 överlämnade den dåvarande Miljömålsberedningen sitt betänkande Havet och människan till regeringen. Undertecknad var med som Kristdemokraternas representant i Miljömålsberedningen, och för mig som landkrabba från Värmland var det otroligt lärorikt att få vara med i den processen. Jag lärde mig otroligt mycket, och vi hade väldigt många spännande diskussioner.

På omslaget till de två volymer vi överlämnade fanns en fin bild fotograferad av beredningens dåvarande ordförande, den här närvarande Emma Nohrén. Tyvärr får man inte ha med sig rekvisita i talarstolen, så jag kan inte visa bilden. Men på fotot ser vi bland annat sjöstjärnor, som enligt bildtexten mumsar på blåmusslor, och anemoner som sträcker ut sina tentakler i hopp om att något litet plankton ska komma förbi. Otroligt vacker bild! På omslaget kan vi också läsa bland annat att vi behöver en sammanhållen politik för att skydda och bevara vårt unika hav men samtidigt möjlighet till lokala anpassningar för att få bästa möjliga förutsättningar att göra det.

Regeringens proposition, som vi i dag debatterar, är ett ytterligare steg på vägen mot denna efterfrågade politik. Propositionen, som har formen av en inriktningsproposition, lägger grunden för och pekar ut en riktning mot en ambitiös och framåtblickande havsmiljöpolitik som syftar till att säkerställa friska och produktiva hav för kommande generationer. I propositionen finns också många bedömningar - områden pekas ut där regeringen själv kan agera i någon form utan att först behöva inhämta riksdagsbeslut. Här kan man alltså relativt snabbt plocka en del lågt hängande frukter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

I propositionen kan vi läsa om de två övergripande principer som ska vägleda vårt framtida havsmiljöarbete. För det första ska vi stärka tillämpningen av ekosystemansatsen. Detta innebär att vi starkare och tydligare ska integrera havsmiljöförvaltningen med andra sektorers förvaltning för att uppnå en mer holistisk och effektiv förvaltning av våra marina resurser. För det andra ska vi fokusera på att minska övergödningen, som är ett av de mest akuta hoten mot våra hav. I Sverige har vi genom åren tagit stora kliv i frågan om övergödning, inte minst tack vare all den kunskap som har kommit oss till del, vilket har gjort människor mer uppmärksamma på problemet, men också genom många olika projekt, på senare tid bland annat både LEVA- och LOVA-projekt.

I budgetpropositionen för 2025 satsar regeringen ytterligare medel på fortsatt statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt, LOVA, vilket är den enskilt viktigaste statliga finansieringen för fysiska åtgärder och lokalt åtgärdsarbete i vattenmiljön. Regeringen har även föreslagit ytterligare satsningar för att effektivt bekämpa och förhindra spridning av invasiva främmande arter i vattenmiljöer i Sverige. Även dessa satsningar inom hav och vatten bidrar till genomförandet av havsmiljöpropositionen.

När det gäller havspolitiken är det helt avgörande att jobba internationellt om man ska få rejäl framgång. Sverige kommer att fortsätta arbeta aktivt på den internationella arenan, inte minst för att reglera och kontrollera farliga ämnen. Vårt mål är att minska tillförseln av skadliga substanser till havsmiljön.

Herr talman! Ett centralt förslag i propositionen är att utöka och förstärka skyddet av marina områden. Vi siktar på att bidra till det internationella målet att skydda 30 procent av de marina områdena till 2030. Av dessa ska en tredjedel, motsvarande 10 procent, vara strikt skyddade.

Propositionen belyser också de viktiga kopplingarna mellan havet och klimatförändringarna. Vi erkänner att havet både påverkas av klimatförändringarna och kan bidra till lösningar på våra klimatutmaningar. Genom att minska övergödningen och skydda viktiga marina ekosystem kan vi stärka havets motståndskraft mot klimatförändringar.

Vi föreslår en förbättrad helhetssyn i samband med både planering och genomförande av åtgärder. Genom att integrera åtgärdsprogrammen för vattenförvaltning och havsmiljö strävar vi efter ett mer effektivt arbete från källa till hav.

Ett särskilt fokus läggs på att integrera en hållbar fiskförvaltning i havsmiljöarbetet. Detta är avgörande för att uppnå en ekosystembaserad fiskförvaltning och nå våra havsrelaterade miljökvalitetsmål. Regeringen avser att förtydliga Havs- och vattenmyndighetens uppgifter för att stärka detta arbete.

Regeringen önskar att våra kustfiskarter återhämtar sig och att mer av fiskets fångster går till humankonsumtion. I propositionen gör regeringen bedömningen att det bör tas fram permanenta regleringar avseende trålfiske, som innebär en permanent utflyttning av trålgränsen i Östersjön från dagens 4 sjömil till 12 sjömil för fartyg över 24 meter. Detta ska gälla längs hela Östersjökusten, inklusive Öland och Gotland, för att skydda strömmingen vid kusten där den leker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Som framgår av propositionen ska samråd ske med EU-kommissionen, de berörda medlemsstaterna och den berörda rådgivande nämnden. I området innanför 4 nautiska mil, där Sverige redan i dag kan reglera fisket unilateralt, avser regeringen att genomföra ett flertal åtgärder, såsom stängda undantagsområden för trålning, så kallade inflyttningsområden, och förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden för att skydda och återställa bestånden av sill och strömming samt andra kustfiskarter.

Jag noterar den reservation som en samlad opposition står bakom vad gäller just trålförbud. Detta kan dock inte föreslås i denna proposition, utan ett arbete pågår inom EU för att ta allt i rätt ordning då fiskeförvaltningen faller inom EU:s kompetens.

Regeringen anser att fiske- och vattenbruksverksamheter ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt. De ska förvaltas på ett sätt som ger ekonomisk och social nytta samt bidrar till sysselsättningen. Samtidigt ska de trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett hållbart livsmedelssystem. Tyvärr ser vi hur omvärldsläget gör denna del av livsmedelsförsörjningen mycket aktuell, apropå självförsörjningsgrad.

Slutligen adresserar propositionen behovet av att minska sjöfartens påverkan på havsmiljön. Regeringen presenterar strategier för hur detta ska uppnås utan att kompromissa med sjöfartens viktiga roll för vår ekonomi och handel.

Även på detta tema finns en reservation som oppositionen står samlad kring - det gäller skrubbrar. Dock har regeringen redan i en promemoria aviserat ett förslag om införande av förbud mot utsläpp från skrubbrar till vatten inom svenskt sjöterritorium. Remisstiden för detta gick ut den 31 oktober i år, och förslagen bereds nu med avseende på remissvaren, som har varit övergripande mycket positiva. Förbud mot utsläpp från fartygsskrubbrar som används i öppet läge föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Förbud mot utsläpp från alla typer av skrubbrar, även sådana som används i stängt läge, föreslås träda i kraft den 1 januari 2029. Vi får se när propositionen kommer.

Propositionen presenterar ett betydande steg framåt i vårt arbete för att skydda och bevara våra hav. Genom att stärka ekosystemansatsen, minska övergödningen, utöka det marina skyddet och integrera fiskförvaltningen i havsmiljöarbetet lägger vi grunden för en hållbar framtid för våra hav. Jag vill understryka att detta arbete kräver samarbete över sektorsgränser, landsgränser och politiska skiljelinjer. Våra hav är en gemensam resurs och ett gemensamt ansvar. Låt oss därför tillsammans arbeta för att säkerställa att kommande generationer kan njuta av friska, produktiva och levande hav.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Det är väl ingen tvekan om att Joakim Järrebring och undertecknad är helt eniga om att detta är angelägna frågor där det måste hittas lösningar. Det är just därför som vi är aktiva och som vi tar vidare steg. Ni mäktade ju inte med att göra det när ni satt i regering, Joakim Järrebring.

Joakim Järrebring lyfter upp skillnaden mellan majoritet och opposition i fråga om arbetsuppgifter. Det är helt rätt. Vi försökte när vi satt i opposition. Men då hände det ingenting. Därför måste vi göra ändringarna nu när vi är i majoritet. Det är nu vi har chansen. Det var därför som vi gav ett tilläggsdirektiv till utredningen. Det är därför som vi har tillsatt en ny utredning - för att ta ett helhetsgrepp. Det handlar inte minst om ett helhetsgrepp där man faktiskt får lov att röra miljöbalken.

I direktiven till den utredning som vi debatterar i dag var det nämligen väldigt tydligt att man satte upp fårnät, elstängsel och allt möjligt just för att utredningen inte skulle gå in och röra formella krav i miljöbalken, vilket faktiskt behövs om vi ska komma framåt. Detta ville inte den förra regeringen, och därför stängslade man verkligen in det. Sedan kan vi fråga oss varför de inte ville det. Det är nämligen där vi har möjlighet att ta de beslut som gör skillnad på riktigt.

En annan sak som gör skillnad på riktigt, som Joakim Järrebring hade uppe i sin replik, är detta med ekonomin. Det är just därför som vi nu avsätter ytterligare pengar i budgeten till länsstyrelser, till Sveriges domstolar, till Naturvårdsverket och till Havs- och vattenmyndigheten. Det gör vi just för att vi ska komma snabbare fram i dessa frågor vad gäller tillståndsprocesser. Vi är aktiva och avsätter mer medel för att man ska komma snabbare fram även där. Det handlar alltså inte bara om lagstiftning. Vi har tagit delar av det steget, och vi är på väg att ta längre steg. Samtidigt avsätter vi mer pengar för att de som sedan ska hantera det hela ska kunna göra det på ett snabbare och mer effektivt sätt. På det viset är man aktiv i miljöpolitiken.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan! Jag har noterat i Joakim Järrebrings anföranden och i de repliker han har haft hittills att svansföringen har varit ganska hög. Jag kan också notera att vi har ett antal tillkännagivanden i dessa frågor när det gäller effektivare tillståndsprocesser och snabbspår, alltså att göra det snabbare och mer effektivt just för att vi ska nå dit som jag tror att vi bägge vill nå.

Det tidigaste som jag kunde hitta är från 2016. Vi gjorde jättemånga tillkännagivanden under mandatperioden 2018-2022. Det var en period då Joakim Järrebrings parti satt i regering tillsammans med Miljöpartiet. Varför gjordes inte de här förändringarna när ni själva satt vid makten, Joakim Järrebring? Det fanns ju beslut i Sveriges riksdag om att det skulle göras. Ni hade möjlighet att tillsätta utredningar, men det tog väldigt lång tid innan det faktiskt hände något.

När vi sedan tog över såg vi att vi var tvungna att ge ett tilläggsdirektiv till den miljöprövningsutredning som vi hanterar delar av i dag. Samtidigt var vi tvungna att ha en helt ny utredning för att ta ett betydligt större grepp om frågan.

Frågan är alltså snarare: Varför gjorde inte ni något under de åtta år som ni satt i regering senast, när ni hade möjlighet? Var det möjligtvis så att ni inte kom framåt för att det var olika syn mellan regeringspartierna, eller var det andra delar som gjorde att det bara blev tillkännagivanden och ingen leverans?

Herr talman! Vår statsminister, Ulf Kristersson, har i intervjuer pekat på hjältar i den gröna omställningen, hjältar som han inte tycker får det erkännande de förtjänar.

Näringslivet är en av dessa hjältar. Ett sätt att hjälpa näringslivet mer är att förändra och förenkla tillståndsprocesserna. När man pratar med företagen ligger också detta som regel mycket högt upp på deras önskelista för att de ska kunna ta ytterligare steg i omställningen. Om företagen inte ges möjlighet att ta dessa steg på grund av alltför rigida och komplicerade tillståndsprocesser ger vi dem inte heller möjligheten att vara med och ligga i framkant i den gröna omställningen. Gör de inte detta är de inte heller intressanta för marknaden. Det är ett perfekt samspel som vi som lagstiftare inte ska sätta käppar i hjulen för.

Vi har haft många tillkännagivanden om olika typer av förändringar i tillståndsprocesserna. Nu tar vi äntligen dessa riksdagsbeslut och tillkännagivanden på allvar. Den proposition vi behandlar i dag, Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning, presenterar en rad framåtblickande förslag som kommer att gynna både vårt land, våra företag och vår miljö. Men detta är bara ett litet steg på vägen. Det var mycket tydligt när vi tog över regeringsmakten att det behövde göras mycket mer.

Det krävs snabba och förutsägbara tillståndsprocesser för att Sverige ska kunna möta klimatomställningens utmaningar och samtidigt säkra näringslivets konkurrenskraft. Regeringen fattade därför beslut om att tillsätta ytterligare en utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Den utredningen ska ta ett helhetsgrepp om den svenska miljöprövningen. Miljötillståndsprocesserna behöver förenklas och förkortas genom att man gör prövningen mer flexibel, effektiv och förutsägbar. Långa och opålitliga tillståndsprocesser är ett hinder för den gröna omställningen. Därför ser jag även fram emot att den utredningen ska vara klar i slutet av det här året. Men låt mig återgå till det betänkande och den proposition vi behandlar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Ett av propositionens huvudförslag är att utöka möjligheterna att använda ändringstillstånd. Detta är en välkommen förändring som kommer att göra det enklare för företag att anpassa och modernisera sin verksamhet utan att behöva gå igenom en fullständigt ny tillståndsprocess. Det sparar tid och resurser samtidigt som det uppmuntrar till kontinuerlig förbättring och innovation inom industrin. Genom att göra det enklare för företag att genomföra förändringar kan vi också främja en process där de får lägga tid, kraft och ekonomi på det som i slutändan gör skillnad, nämligen produktionen. Detta är särskilt viktigt i en tid där teknologiska framsteg går snabbt och företag behöver kunna anpassa sig för att förbli konkurrenskraftiga.

Propositionen föreslår också att giltighetstiden för tillstånd ska kunna förlängas med tre år. Detta ger verksamhetsutövare mer flexibilitet och tid att antingen avsluta sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt eller säkra ett nytt tillstånd. Det är en pragmatisk lösning som balanserar näringslivets behov med miljöhänsyn.

Att ge företag mer tid minskar stressen kring snäva tidsramar, vilket kan leda till mer genomtänkta beslut och bättre miljöåtgärder. Det ger också myndigheterna möjlighet att fokusera på mer komplexa ärenden i stället för att fastna i administrativa detaljer.

Fru talman! En annan viktig aspekt är förslaget att utveckla länsstyrelsens roll under avgränsningssamrådet. Detta kommer att öka möjligheterna att få fram ett bra beslutsunderlag och förtydliga utfallet av samrådet. Det är ett steg mot en mer transparent och effektiv process som gynnar alla parter.

Genom att stärka länsstyrelsens roll kan vi säkerställa att alla relevanta synpunkter beaktas från början av processen. Detta skapar en mer inkluderande dialog mellan myndigheter, företag och allmänhet, vilket förhoppningsvis i slutändan leder till bättre beslut.

Propositionen innehåller flera förslag för att effektivisera prövningsmyndigheternas handläggning. Bland annat föreslås ökad användning av muntliga förberedelser och tidsplaner samt att fler mål ska kunna avgöras utan huvudförhandling. Detta kommer att bidra till kortare handläggningstider utan att man kompromissar med rättssäkerheten. Genom att införa tydligare tidsramar och fokusera på muntliga förberedelser kan vi snabba upp processen avsevärt. Det innebär också mindre belastning på domstolarna, vilket gör det möjligt för dem att hantera fler ärenden effektivt.

I linje med den digitala utvecklingen i samhället föreslår propositionen också ett ökat utrymme för digital handläggning. Detta är ett viktigt steg för att modernisera processen och göra den mer tillgänglig och effektiv. Digitalisering innebär inte bara snabbare processer - det innebär också ökad transparens och möjlighet till bättre spårbarhet i beslutsfattandet. Genom digitalisering kan vi också nå ut till fler medborgare, vilket skapar större engagemang och delaktighet i miljöfrågor.

Det är också värt att nämna de ekonomiska möjligheter som denna proposition öppnar för. Genom att satsa på grön teknik och effektivisering skapar vi inte bara en mer hållbar framtid utan även en plattform för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Det är inte bara en miljösatsning - det är en investering i Sveriges framtida ekonomiska stabilitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Jag yrkar bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Statsrådet sa i en intervju i går att det här är det mest betydelsefulla beslutet från EU i vargfrågan under överskådlig tid. En tidigare frågeställare nämnde de problem med vargangrepp som vi ser på svensk landsbygd. Nu när jaktsäsongen har börjat sker nya vargangrepp på hundar. Det är alltså inte bara tamdjur som får och kor som blir rivna.

Hur kommer det här beslutet att kunna visa sig för våra svenska lantbrukare, för våra svenska jägare och för oss som bor på landsbygden? Hur kan vi se att det här blir verklighet?

Fru talman! I går fick vi den oerhört glädjande nyheten att en majoritet av EU:s medlemsländer kommit fram till att vargens skyddsstatus ska sänkas enligt Bernkonventionen. Det är ett oerhört viktigt steg i kampen för en fungerande rovdjurspolitik. Men vi är inte i mål än. Det här är bara ett delmål, om än ett viktigt sådant.

Jag undrar om statsrådet Kullgren kan berätta vad som kommer att ske framöver för att detta ska bli verklighet. Det här beslutet leder inte hela vägen fram. Men det är oerhört välkommet, inte minst för oss som bor i Värmland, som har tagit den absolut största smällen sedan vargen kom tillbaka i svensk natur. Hur kommer regeringen att jobba för att vi ska komma vidare, så att det här blir verklighet och vi kan få färre vargar i Sverige?

Herr talman! Jag är helt enig med Elin Söderberg vad gäller utsläppen av växthusgaser. Där råder det ingen tvekan.

Elin Söderberg säger att vi ska använda skogsråvara. Samtidigt förfäktar hennes parti både här och på EU-nivå att vi ska ta undan alltmer skog från produktion. Det innebär att vi får än mindre material att använda i omställningen. Om vi inte kan använda oss av material från skogen slår vi undan omställningen totalt eftersom vi inte har några andra material att använda oss av, vad vi vet i dag. Då är det fossilt material som återstår. Jag skulle kunna fultolka Elin Söderberg; tyvärr är fultolkning något som alltför ofta görs i denna kammare. Men jag tror inte att hon vill att vi ska använda oss av fossilt material i stället.

Om vi ska klara omställningen måste vi se till de realiteter vi har. I Sverige har vi den stora fördelen att kunna använda oss av skogen. Sverige och Finland har absolut mest skog i EU. Om vi slår ihop våra skogar och tittar på vad vi har undantagit för produktion ser vi att vi redan ligger över det som är målet. Vi är redan på grön kvist när det gäller undantag ur produktion.

Nu måste vi i stället börja sköta den skog som staten har tagit från vanliga svenska markägare. Det är skog de tänkt använda som pensionsförsäkring. I stället för att sätta pengarna på ett bankkonto har de köpt skog. Där har staten gått in och tagit skog till en blygsam ersättning. Det är otroligt tråkigt och något som vi skulle kunna ha en jättelång debatt om. Nu måste vi dock se till att sköta den skogen så att den biologiska mångfalden, eller vad det nu är som gjort att man tagit skogen, inte sätts ur spel.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågan. På det stora hela är det nog så att våra ideologier skiljer sig åt vad gäller synen på detta. Vi pekar på att omställningen till stor del ska ske på systemnivå. Miljöpartiet går mer in på individnivå. Där skiljer vi oss ganska rejält åt. Vad gäller till exempel svensk skog och svenskt skogsbruk skiljer sig vår syn diametralt åt.

Tyvärr har även många av medlemsländerna i EU en syn som liknar Miljöpartiets vad gäller skogen och hur skogen ska brukas. Man räknar skogen bara som kolsänka, herr talman. Man bortser helt från substitutionseffekten. Man vill inte räkna in den, det vill säga när vi byter ut CO2-intensivt material, som stål och betong, mot material i trä. Det gör nästan lika stor skillnad som skogen som kolsänka.

Om vi låter skogen stå som kolsänka, herr talman, blir det lite grann som att kissa på sig: Det är varmt och skönt för stunden, men ganska snart blir det obehagligt. Precis på samma sätt är det här. På mycket kort sikt kan det göra skillnad, men sedan kommer vi att få en skuld i stället om vi bara låter skogen stå. Därtill får vi en massa andra problem.

Javisst, vi ska göra en omställning. Det är nog Elin Söderberg och undertecknad helt eniga om. Men vad ska vi använda oss av för att klara att göra en omställning om vi inte använder oss av material från skogen?

Herr talman! Jag trodde att Jytte Guteland, som socialdemokrat, vurmade för personalens arbetssituation, hur personalen har det på sitt arbete. Där ingår bland annat semester. Även tjänstemännen som jobbar på Regeringskansliet har väl rätt till semester. Jag hoppas att Jytte Guteland unnar även dem det.

Det råder ingen tvekan om att jordbrukssektorn och skogsbruket ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Vi måste få fram ett förslag som blir så bra som möjligt så att vi inte konkurrerar ut oss själva och därmed slår undan benen för de näringarna i Sverige. Det är helt avgörande att dessa näringar kan öka sin lönsamhet och konkurrenskraft om vi ska ha dem kvar i Sverige. Därför måste jobbet göras så bra som möjligt.

Tidigare har vi tyvärr sett att det har tagits beslut som sedan slår undan benen för delar av svenska verksamheter. Det gynnar ingen, allra minst oss svenskar.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, Jytte Guteland!

Konsekvensanalyser är sannerligen viktiga. Det ser vi gång på gång i beslut som tas i den här kammaren. Och vad gäller konsekvensanalyser har det väl inte undgått någon att sådana verkligen fattades när det gällde reduktionsplikten. Vi såg vad som hände där. Det har visat sig att det togs beslut på underlag som inte höll. Där fattades verkligen konsekvensbeskrivningar för vad som sedan skulle komma att ske.

Vad gäller just konsekvensanalyser är jag alltså helt enig med Jytte Guteland. Vi behöver dem för att göra ett så bra jobb som möjligt och för att fatta så bra beslut som möjligt. Det är oerhört viktigt.

Just därför gör man nu ett gediget jobb med att ta fram underlagen, för att vi verkligen ska göra ett bra jobb och för att vi inte ska få en situation liknande den med till exempel reduktionsplikten. Där stack priserna iväg något enormt, vilket drabbade den vanliga medborgaren.

Det görs nu ett jobb på departementet, vilket Helena Storckenfeldt nämnde i sitt anförande. Och i närtid kommer vi att få se direktiven och vad den så kallade styrmedelsutredningen ska jobba utifrån. Det ligger i närtid, och jag ser precis som Jytte Guteland fram emot det.

Ja, konsekvensbeskrivningar är helt avgörande. Därför måste jobbet göras på ett så bra sätt som möjligt.

Herr talman! Det är intressant att se att replik begärs innan anförandet ens hunnit börja.

Klimatutmaningen är global. Därför måste den också mötas med globala eller i alla fall större och gränsöverskridande lösningar. Därför hör också många av dessa frågor för vår del hemma på EU-nivå.

Vi står inför avgörande ögonblick i vår strävan att bekämpa klimatförändringarna. EU:s nya utsläppshandelssystem för fossila bränslen, ETS 2, är ett kraftfullt verktyg som kommer att ta oss ytterligare steg mot nödvändiga utsläppsminskningar. Det utbyggda systemet med utsläppsrätter är viktigt och riktigt, och därför bör Sverige anta det förslag som ligger framför oss - vilket det också glädjande nog finns en helt enig riksdag bakom.

EU:s utsläppshandelssystem, som introducerades 2003 som en del av Kyotoprotokollet, har varit en hörnsten i vår klimatpolitik. Det befintliga systemet, ETS 1, har framgångsrikt reglerat utsläpp från tung industri, elproduktion och andra storskaliga verksamheter.

Men vi vet att detta inte är tillräckligt. För att nå våra klimatmål - en minskning av nettoutsläppen med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 - måste vi gå längre. Det är här ETS 2 kommer in i bilden.

ETS 2 är ett separat system som utvidgar omfattningen av utsläppshandeln till att inkludera byggnader, vägtransporter och andra sektorer som tidigare stått utanför. Detta innebär att vi äntligen kan adressera utsläpp från några av de mest utmanande områdena i vår ekonomi.

Systemet fungerar genom att sätta ett tak på utsläppen och gradvis minska antalet tillgängliga utsläppsrätter. Detta skapar ett ekonomiskt incitament för företag och organisationer att minska sina utsläpp, då det blir mer kostsamt att köpa utsläppsrätter än att investera i renare teknologier. Tanken är alltså att utbud och efterfrågan ska reglera priset.

Herr talman! Sverige har valt att gå i bräschen genom att delta i ETS 2 från start. Detta visar på vårt ledarskap och vår beslutsamhet när det gäller att driva på klimatomställningen. Genom att delta från början säkerställer vi att Sverige får ta del av auktionsintäkter och kan påverka systemets utformning från start.

Dessutom har regeringen föreslagit att vi ska ta ytterligare steg och inkludera fler sektorer i ETS 2. Det är modigt och framsynt och kommer att leda till en mer enhetlig prissättning av koldioxid och en mer kostnadseffektiv omställning, vilket är helt avgörande.

Låt mig vara tydlig. Detta handlar inte bara om miljö och klimat. Genom att agera nu skapar vi förutsättningar för innovation, nya gröna jobb och en starkare, mer hållbar ekonomi. Och vi positionerar oss som en ledare inom grön teknologi och hållbara lösningar.

Genom att inkludera i princip all förbränning av fossila bränslen som inte redan omfattas av ETS 1 förenklar vi också administrationen för verksamhetsutövare, konsumenter och myndigheter. Det är ett exempel på hur smart klimatpolitik kan gå hand i hand med effektiv förvaltning.

Herr talman! Samtidigt är vi medvetna om de utmaningar detta kan innebära för vissa sektorer och hushåll. Regeringen tar dessa farhågor på allvar. Därför har man åtagit sig att kompensera fullt ut för effekterna. Det visar att vi kan kombinera ambitiös klimatpolitik med social rättvisa.

Vidare kommer Sverige att dra nytta av den sociala klimatfond som EU har inrättat för att motverka negativa sociala effekter av ETS 2. Regeringen har åtagit sig att arbeta vidare med hur denna fond bäst kan nyttjas i Sverige för att skapa acceptans för klimatpolitiska styrmedel och stödja dem som påverkas mest.

Herr talman! Detta är vår chans att visa ledarskap och att Sverige och EU kan kombinera ambitiös klimatpolitik med ekonomisk tillväxt och social rättvisa. Genom att anta denna proposition tar vi ytterligare ett avgörande steg mot en fossilfri framtid.

Vi står inför en global klimatkris. ETS 2 ger oss möjligheten att agera beslutsamt och effektivt. Genom att prissätta utsläpp på EU-nivå säkerställer vi att hela unionen ställer om på ett kostnadseffektivt sätt. Återigen: Dessa frågor är globala.

Med tanke på följdmotionernas utformning kan jag inte tolka det på något annat sätt än att detta är ett genomtänkt, balanserat och framåtblickande initiativ som placerar Sverige i framkant i kampen mot klimatförändringarna. Genom att anta denna proposition visar vi vårt engagemang för en hållbar framtid, inte bara för Sverige utan för hela Europa och världen.

Herr talman! Låt oss ta detta viktiga steg tillsammans. Låt oss visa att Sverige är redo att leda vägen mot en grönare, renare och mer hållbar framtid.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Effekterna av klimatförändringarna är redan påtagliga, inte minst med stigande havsnivåer och ökad frekvens av extrema väderhändelser. Vi har alla sett bilderna på översvämningar, bränder och stormar, som har blivit allt vanligare. Men vad kan vi göra för att möta dessa utmaningar utöver att minska utsläppen av växthusgaser? Svaret ligger i klimatanpassningar.

Klimatanpassningar innebär att vi anpassar våra samhällen och ekosystem för att minska de negativa effekterna av klimatförändringarna och utnyttja de möjligheter som kan uppstå. Det handlar om att förbereda oss för framtiden genom att bygga motståndskraft och flexibilitet i våra system.

Varför är då detta så viktigt? För det första handlar det om att skydda människoliv. Extremväder, som orkaner och översvämningar, kan orsaka enorm förödelse och leda till förlust av liv. Genom att investera i klimatanpassningar kan vi bygga säkrare bostäder, utveckla effektiva varningssystem och stärka vår infrastruktur för att bättre stå emot dessa händelser. Ett exempel är Nederländerna, som genom att bygga avancerade översvämningsskydd har lyckats skydda sitt låglänta land från havets krafter. Men, herr talman, vi har exempel även på närmare håll. Hemma i Värmland, i Arvika, har man byggt skyddsvallar mot Glafsfjorden för att inte Kyrkviken i Arvika ska översvämmas så som vi såg i början av 2000-talet.

För det andra handlar det om ekonomisk stabilitet. Klimatförändringarna medför stora ekonomiska kostnader. Skador på infrastruktur, förlorade arbetsdagar och förstörd jordbruksmark är bara några exempel. Genom att investera i klimatanpassningar kan vi minska dessa kostnader och skapa en mer robust ekonomi. Företag som proaktivt anpassar sina verksamheter till klimatförändringarna står också bättre rustade att hantera risker och utnyttja nya möjligheter, vilket gör dem mer konkurrenskraftiga på lång sikt.

För det tredje handlar det om att bevara vår miljö och biologiska mångfald. Klimatförändringarna hotar många arter och ekosystem. Skogar, våtmarker och korallrev fungerar som naturliga skydd mot stormar och översvämningar samtidigt som de bidrar till många ekosystemtjänster.

Men klimatanpassningar handlar inte bara om att reagera på hot utan också om att se möjligheter. Genom att investera i bland annat hållbar teknik och förnybar energi kan vi skapa nya arbetstillfällen och driva ekonomisk tillväxt på ett hållbart sätt. Städer som satsar på gröna tak och väggar, energieffektiva byggnader och hållbara transporter blir inte bara mer motståndskraftiga mot klimatförändringar; de blir också mer attraktiva platser att bo och arbeta på.

Det är viktigt att komma ihåg att klimatanpassningar inte är ett alternativ till att minska våra växthusgasutsläpp av. Båda dessa insatser är nödvändiga och kompletterar varandra. Genom att minska våra utsläpp kan vi bromsa takten på klimatförändringarna, medan klimatanpassningar hjälper oss att hantera de förändringar som redan är oundvikliga.

När jag läste regeringens skrivelse Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning som ligger till bakgrund för dagens debatt slog det mig att det är mycket som gjorts och många uppdrag som är lagda till diverse myndigheter, oavsett färg på regering. Det är lite svårt att få en rejäl helhetsbild med så många aktörer. Även Nationella expertrådet för klimatanpassning pekar på att det i vissa delar är oklart var ansvaret ligger. Därför var det glädjande att skrivelsen tydligt adresserar detta med ansvar och vikten av en mycket tydlig ansvarsfördelning.

Enligt regeringen bör åtgärder för att minska klimatrelaterade risker i första hand hanteras av dem som är berörda och ansvariga, i enlighet med närhetsprincipen. I Sverige har vi ofta devisen att den som har ansvar när solen skiner också har det när stormen viner. Det gäller till största delen även här, men gränsdragningen kan i vissa delar vara svår.

Arbetet behöver vara vetenskapligt baserat, genomföras ur ett helhetsperspektiv och samordnas med berörda aktörer oavsett om det gäller översvämningar, högre vattenflöden och havsnivåhöjningar som hotar samhälle, infrastruktur och näringsliv eller om det gäller höga temperaturer som innebär risker för hälsa och välbefinnande för människor och djur med torka och bränder som hotar samhälle, infrastruktur och näringsliv och allt däremellan.

Klimatanpassningar är avgörande för att skydda våra samhällen, ekonomier och miljöer från de negativa effekterna av klimatförändringarna. Genom att vara proaktiva och investera i dessa anpassningar kan vi skapa en säkrare, mer hållbar och motståndskraftig framtid för oss alla. Det är inte bara en fråga om överlevnad utan det handlar också om att ta till vara på de möjligheter som ligger framför oss.

Regeringen är i skrivelsen tydlig med att Sverige ska vara klimatanpassat, motståndskraftigt och ta till vara de möjligheter som kommer med ett förändrat klimat. Under den innevarande mandatperioden behöver en rad åtgärder vidtas för att skapa förutsättningar för ett strukturerat, samordnat och samhällseffektivt arbete med klimatanpassning som leder till att sårbarheten för klimatförändringarnas effekter minskar. För att påskynda klimatanpassningsåtgärder avser regeringen att verka för en rad åtgärder, däribland att tydliga och ändamålsenliga mål och uppföljningssystem etableras, att ansvar för klimatanpassningsarbetet är tydligt fördelat samt att det finns goda förutsättningar att ta sitt ansvar. Vidare avser regeringen att verka för synergier med arbetet med förebyggande av naturolyckor, krisberedskap och försörjningsberedskap.

Man har även tillsatt en utredning som bland annat ska se över hur staten kan undanröja hinder för att kostnadseffektiva åtgärder ska kunna genomföras snabbare, vilket efterfrågas av många kommuner.

Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt anförande. Jag vill tillönska talmannen och talmanspresidiet, kammarkansliet, MJU och mina kollegor i utskottet en god och trevlig sommar.

(Applåder)

Fru talman! Med tanke på att klockan är över halv åtta hade jag gärna gått hem för länge sedan, men vi har en debatt att avhandla. Det får vi göra först.

Jag kan bara hålla med Stina Larsson vad gäller just detta med kvalitet, det vill säga att vi ska köpa bättre kvalitet och mer sällan - absolut, verkligen. Sedan är det inte alla som har den möjligheten, men har du den ska du verkligen göra det.

Vad gäller moms på reparationer visade det sig göra väldigt lite till eller från. Det gjordes utredningar om det som visade att det inte är momsnedsättningen som är avgörande utan att andra delar är betydligt mer avgörande för att vi ska komma vidare vad gäller just reparation. Sedan är det även det här med att ha faktiska möjligheter till det.

Jag vill fortfarande hävda att lagar och strategier som har sjösatts måste få lov att börja jobba. Man kan inte göra som EU-kommissionen gör i en del frågor, det vill säga sprutar ur sig förslag utan konsekvensanalyser och sedan ser hur de jobbar. Man kan inte bara komma med en massa förslag utan att faktiskt få till verkstad i det hela. Precis samma sak tänker jag att det är med detta - här måste det bli verkstad.

Mycket av det som Stina Larsson är rädd för är det faktiskt civilsamhällesorganisationer som ser till att lösa där kommunerna inte har möjlighet. Det är jättebra, för då har du civilsamhällesorganisationer som samlar in kläder för att sedan skänka dem till bättre behövande. Kläderna går till exempel utomlands, och det är jättebra. De kan då användas igen.

Civilsamhällesorganisationerna gör alltså det jobb som Stina Larsson hävdar att många kommuner i dag inte har möjlighet till. Därmed kan de använda sig av det som en lösning, vilket är jätteviktigt. Men det är en del lagändringar som måste göras för att vi ska underlätta än mer för det civila samhället. Där tror jag nämligen att vi har en stor del av lösningen om vi vill få till en cirkulär ekonomi.

Fru talman! Jag är helt enig med Stina Larsson om att det här är en fråga som verkligen ska ha tyngd, för när vi tittar på produktionen av textil ser vi hur stor klimatpåverkan den har.

Det är möjligtvis så att vi inte är helt eniga gällande de redskap som har tagits fram. Precis som jag sa i mitt anförande, och precis som Stina Larsson även nämnde i sin replik, har man tagit fram strategier. Vi har en handlingsplan på svensk nivå, och vi har det på EU-nivå vad gäller textilier. Vi vet nu att det blir textilinsamling från och med den 1 januari 2025.

Jag vet inte hur långt man har kommit med det, fru talman, men dessutom kommer det ett förbud mot att förstöra textil och skodon som kommer tillbaka inom e-handeln. Som jag nämnde är det tydligen jättemånga som handlar mycket kläder och skor via e-handel och sedan skickar tillbaka väldigt mycket - som förstörs. Där pågår det ett arbete, men jag vet som sagt inte hur långt det arbetet har kommit. Man ska dock rätt och slätt förbjuda aktörer att förstöra de här varorna.

Här har vi jättemånga verktyg som är sjösatta. Jag tänker att vi nu måste låta verktygen börja jobba så att vi ser hur långt de räcker. Sedan måste man hela tiden utvärdera för att se om något behöver ändras eller skärpas och vad vi behöver gå vidare med. Det är ett ständigt levande jobb. Men det vi ska göra nu är att se till att handlingsplanerna, strategierna och lagarna som har kommit till stånd blir verklighet och sjösätts. Det är verkligen steg ett.

Fru talman! Emma Nohrén har rätt i att jag har varit ganska kritisk till hur Naturvårdsverket har agerat i vissa frågor. Jag skäms inte över det över huvud taget, utan jag kan verkligen stå för den kritiken.

Därför är det oerhört viktigt att regleringsbreven blir än tydligare, så att man verkligen gör det man ska göra och gör det på rätt sätt. Det gäller även att använda pengar där de faktiskt ska användas. Miljöpartiet och Kristdemokraterna har ju olika syn på hur vi vill att Naturvårdsverket ska jobba, och vi har verkligen olika syn på vad som ska prioriteras. Där är ju det här med hur regeringen styr, både genom regleringsbrev och genom pengapåsen, helt avgörande för att myndigheten ska hamna rätt.

Sedan måste man vara mycket tydlig gällande vad som är politikens intentioner, och vad gäller den här frågan är som sagt de signaler som har kommit till mig ändå mycket tydliga. Självfallet kommer jag att kolla upp det här mer; jag kommer inte bara att överlåta det åt regeringen och säga tack, utan jag kommer att kolla upp det mer och se vad som faktiskt ligger bakom, för att gå till botten med det hela.

Önskemål kan vem som helst komma med, och sedan är frågan hur grundade de är. Utifrån det jag har sett här tycker jag att det är ganska väl grundat, men jag vill ändå sätta mig in i det mer för att sedan se hur man ska kunna gå vidare. Sedan är det, precis som jag sa i mitt tidigare anförande, regeringen som bestämmer, och vad regeringen gör kan jag inte bestämma. Men jag kan i alla fall vara med och försöka påverka där så är lämpligt.