Kjell-Arne Ottosson

Fru talman! Jag upplever tydligt att Socialdemokraterna fortfarande inte har förstått den andra sidan. När vi beslutade om det tillkännagivande som detta bygger på var inte Socialdemokraterna med på det. De var ju då i regeringsställning; det var därför det var ett tillkännagivande.

Och varför gjorde vi detta? Jo, det var så otroligt många dammägare som tog kontakt och var förtvivlade över vad som hände och vad de såg att några av våra myndigheter gjorde. Det var enorma kostnader man var tvungen att lägga ned för en omprövning - en omprövning som sedan kanske inte ledde till att man fick lov att fortsätta att ha sin damm. Då fick man dubbla kostnader, för då hade man först betalat för omprövningen, och sedan skulle man betala för att dammen ska rivas ut. Då kan man fråga sig: Är det rätt att hantera det här på det viset?

Vi har tidigare pratat om vattenfrågor och vattenmiljön. Är det något som verkligen är viktigt för vattenmiljön är det att vi har dammar - just för att vi ska klara oss när det blir för mycket vatten, till exempel vid översvämningar. Då ska vi klara att pytsa ut det så att vi inte får någon förstörelse. Det kan också handla om sommaren - att vi klarar att behålla vattenspegeln och har vatten hela tiden. Dammar kan ha en väldigt positiv funktion ur ren natur- och miljösynpunkt. Men här handlar det alltså om människor som ser hela sin verksamhet gå under på grund av gigantiska kostnader och krav.

Från EU har man väldigt tydligt sagt: Vi kräver inte att några dammar ska rivas ut. Men sedan ser vi hur svenska myndigheter har agerat i vissa frågor. Där kommer krav på att det ska rivas ut och återställas till förindustriell tid - som om människan inte ens skulle ha funnits! Då, fru talman, kan vi prata om hur vi verkligen gör nytta för oss.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågorna - särskilt den sista! Jag är allvarlig när jag säger det, för jag hade funderingar på att lägga en lapp på ledamoten Järrebrings bänk när jag gick förbi för att hålla mitt anförande där jag bad om att även jag skulle få samma fråga som ledamoten har ställt till de andra. Så särskilt tack för den sista frågan!

Vad gäller den första frågan är det så att i utskottets ställningstagande, som bland andra Socialdemokraterna står bakom, finns inga pengar satsade. Det här är alltså ett ärende som inte fanns med i budgetpropositionen eller hanteringen av den, som togs i höstas. Det här är en text som tas nu, och texten säger att vi ska ha höga ambitioner.

Självfallet ska vi ha höga ambitioner; därom råder ingen tvekan. Men detta säger faktiskt ingenting om hur mycket större er satsning ska vara än vår, för det är inte siffersatt. Det fanns inte med i budgetbetänkandet, utan det är bara en text här och nu som talar om att våtmarker är viktiga. Och precis detsamma tycker vi.

Vad gäller den fråga som jag ville ha fattade regeringen den 12 januari beslut i fråga om pausen. Joakim Järrebring lyfter den ena sidan, men han väljer att inte lyfta den andra sidan - den sida som jag har fått enormt många samtal och mejl om. Jag har besökt väldigt många dammägare som är otroligt bekymrade för vad omprövningen kommer att leda till. Det blir kostnader, och frågan är om detta ger den miljönytta som man hoppas på.

Och sist men inte minst: Kommer vi att klara vår elproduktion? Den småskaliga vattenkraften levererar i dag den elproduktion som krävs för Göteborgs stad. Det är alltså ingen liten elproduktion som skulle kunna falla bort om de mindre vattenkraftverken inte får lov att fortsätta. Jag noterar att min talartid är ute nu, så jag får fortsätta sedan.

Fru talman! Vatten är en resurs som vi inte kan vara utan. Vatten är helt avgörande för liv. Därför är betänkandet om vattenvård ett av de viktigaste vi hanterar i utskottet, ja i hela riksdagen. Samtidigt är det ett betänkande som inte är bland de mest omfattande vad gäller vare sig antalet sidor eller antalet motioner. Trots att vi nu har en debatt tyder det ändå på en väldigt stor samsyn i många av frågorna.

I budgetpropositionen för 2023 redovisas att Naturvårdsverket och berörda myndigheter under 2021 fortsatte arbetet med uppdraget om bättre kunskap för hantering av förorenade sediment, bland annat genom marina undersökningar. Naturvårdsverket har också beslutat om särskilda forskningsmedel för att ta fram nya och förbättrade metoder för att få mer kunskap om vilka effekter förorenade sediment har på miljön, på människors hälsa och förstås på vatten.

I budgetpropositionen för 2023 bedömde regeringen att satsningar på sanering av miljöfarliga vrak och förorenade sediment har gett resultat genom att miljögifter tas bort från hav och vatten. Enligt regeringen är det av stor vikt att arbetet med att ta bort och minska miljögifter genom arbetet med förorenade områden på land och i hav håller en hög takt. Regeringen föreslog därför en förstärkning på 340 miljoner kronor till anslaget för sanering.

Samtidigt, fru talman, är det en grannlaga uppgift att göra rätt då det i vissa fall kan göra en större skada om man börjar hantera förgiftade områden och gifter som tidigare har kapslats in i stället släpps fria. Forskningen är där helt avgörande för att göra rätt så att man inte gör ännu större skada.

En annan viktig fråga som många före mig har lyft fram här i dag är övergödningsproblemen. Det är en oerhört viktig fråga att ta tag i. Samtidigt gäller det att säkerställa ett hållbart nyttjande av våra naturresurser.

Förslag om ett nytt etappmål för återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen har förts fram av flera utredningar, bland annat Miljömålsberedningen där jag själv deltog i framtagandet av det som blev vår slutprodukt, Havet och människan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Samtidigt noterar jag att regeringen anför att nya etappmål är en viktig del i utvecklingen av miljömålssystemet och att dessa ska beslutas inom prioriterade områden och utformas för att driva på arbetet för att nå miljömålen, vilket är bra. Det jobbas alltså på i frågan.

Vi har samtidigt utmaningen gällande vårt innanhav Östersjön. Vi är många stater runt om vårt innanhav som ska ta ansvar för att minska övergödningen. Efter Rysslands fullskaliga och vidriga invasion av Ukraina blir inte samarbetet om miljön i Östersjön lättare. Dessutom blir det fokus på andra frågor i stället, vilket på ett vis är ganska förklarligt.

Men i regeringsförklaringen från i höst säger regeringen att särskilda insatser ska göras för att motverka övergödning av Östersjön. Regeringen ska under EU-ordförandeskapet stärka och utveckla genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen och då i synnerhet för det regionala samarbetet.

Utan samarbete i frågan misslyckas vi. Vi ska självfallet ta vår del av kakan. Det är inte fråga om annat. Men vi kan samtidigt inte täcka upp för att andra stater inte gör sitt jobb. Då riskerar vi dessutom till exempel vår egen livsmedelsproduktion, vilket vore väldigt allvarligt.

Fru talman! Ett annat ärende som verkligen har varit på tapeten här gäller våtmarker. Det är ingen tvekan om att våtmarker har betydelse för arbetet med klimat, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Därför vill regeringen utveckla arbetet. Man satsar därför på en återvätning av dikade våtmarker.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen 200 miljoner kronor från och med detta år för att finansiera återvätning av våtmarker. Dock är det här, precis som i övrigt hanterande av andras privata marker, viktigt med samarbete, samförstånd och frivillighet. Det måste finnas en förståelse för att det i de allra flesta fall är någon annan som äger marken, om man nu inte satsar på att göra det bara på statens egna marker.

Samtidigt är det intressant att höja blicken lite grann. Man kan ställa sig frågan: Varför markerna är utdikade från start? Torvbruk har en lång historisk tradition i Sverige. I början på 1900-talet fanns det till och med statliga torvskolor som lärde ut hur man tog till vara torv för energi och odling.

Staten gav bidrag ända till 1990-talet för att markägare skulle dränera sina torvmarker. Syftet var att utöka landets jord- och skogsmark. Det har medfört att över en fjärdedel av Sveriges torvmarker är dikade.

På många av våra tidigare utdikade våtmarker har vi alltså i dag matproduktion, vilket inte heller är att förakta. Det är därför dags för lite sans och balans i frågan. I likhet med Joakim Järrebring tycker även jag att reservation 16 är en bra reservation att yrka bifall till, och även jag vill göra detta.

Fru talman! I dag på morgonen hade vi i utskottet besök av klimat- och miljöministern för information inför nästa veckas miljöråd i Bryssel, bland annat om det reviderade avloppsdirektivet. Som så ofta ser vi hur EU agerar utan att ha ett konsekvenstänk för hela unionen. Även om många delar i förslaget är bra är det oerhört viktigt att regeringen nu verkar för att bland annat undvika krav på kväverening som inte är proportionerliga eller motiverade ur miljösynpunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

En annan viktig fråga som vi också var inne på under morgonens övningar var sviter efter Weserdomen. I fjol riktade riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om EU:s regelverks påverkan på utbyggnaden av svenska reningsverk. Utskottet anförde bland annat då utmaningarna med Weserdomen och tillämpningen av det så kallade icke-försämringskravet.

Miljömålsberedningen har också föreslagit att regeringen ska genomföra en noggrann analys av potentiella och långsiktiga negativa effekter på miljötillståndet i vatten och hav till följd av icke-försämringskravet. Det är problematiskt om kravet lägger hinder för utvecklingen av ny miljövänlig teknik som på sikt kan ersätta dagens teknik och minska utsläppen.

Det är självfallet angeläget att dels bygga ut landets reningsverkskapacitet i takt med att befolkningen i Sveriges kommuner växer, dels investera i ny avancerad och miljövänlig teknik. Tolkningen av EU:s ramdirektiv för vatten genom Weserdomen innebär utmaningar i dessa hänseenden.

Det kan ju inte vara syftet med domen att verksamheter som redan har höga miljöambitioner och använder bästa miljöteknik ska drabbas negativt om de behöver bygga ut sin verksamhet, såvida ännu mer reningsteknik kan kompensera för ökad verksamhet. Därför är det bra att ett förslag till reviderat avloppsdirektiv har presenterats och att regeringen nu avser att verka för att kraven i direktivet är samstämmiga med kraven i ramdirektivet för vatten och att man även avser att verka för att avloppsdirektivet ska utformas på ett sådant sätt att befolkningstillväxten inte hindras.

Slutligen, fru talman: I mars 2022 överlämnade regeringen propositionen Vägar till hållbara vattentjänster till riksdagen. I propositionen anförde regeringen bland annat att åtgärdstakten när det gäller bristfälliga små avloppsanläggningar behöver öka och att det behövs en ökad kontroll av små enskilda avloppsanläggningar. Regeringen föreslog därför att det skulle införas ett nytt bemyndigande i miljöbalken. Med stöd av detta skulle enskilda fastighetsägare kunna bli skyldiga att kontrollera den egna anläggningen och lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten om anläggningens utformning och funktion och om den kontroll som utförts.

Enligt regeringen kunde nya föreskrifter om kontroll bidra till ökad medvetenhet hos den som ansvarar för en avloppsanläggning, både om anläggningens funktion och om gällande krav. Den ökade medvetenheten kunde i sin tur bidra till att åtgärdstakten ökar.

Tack och lov avslog riksdagen den dåvarande regeringens proposition i denna del med motiveringen att kommunerna redan i dag har till uppgift att utöva tillsyn över små avlopp. Med hänsyn till det tillsynsarbete som bedrivs inom kommunerna ifrågasatte riksdagen om ett nytt bemyndigande av det slag som regeringen föreslog var rätt väg att gå för att uppnå en ökad åtgärdstakt. Man såg en risk för att nya föreskrifter med stöd av bemyndigandet kunde leda till omotiverade kostnader för den enskilda fastighetsägaren som inte vägs upp av en motsvarande positiv miljönytta.

Vi har redan alldeles för många exempel, även utan den föreslagna lagstiftningen, på jakt efter enskilda avlopp där det inte är mätbart om det förekommer utsläpp och därmed verkligen innebär en omotiverad kostnad för den enskilde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Vi ska självfallet göra rätt, fru talman, precis som jag nämnde tidigare kring avloppsdirektivet och EU. Men detsamma måste gälla här vad gäller kostnader och verkan. Symbolpolitikens tid måste vara förbi.

(Applåder)

Herr talman! I Tidöavtalet läser vi om många viktiga frågor för oss kristdemokrater. En av dem är hur vi ska ge vattenkraften bättre förutsättningar och inte minst stoppa den häxjakt som har varit på den småskaliga vattenkraften.

I avtalet står bland annat om den paus som ska göras och att det ska tas fram ett nytt regelverk för omprövning som säkerställer att intresset av elförsörjning ska väga tungt, samtidigt som man också skriver att småskaliga aktörer inte ska drabbas av helt orimliga kostnader som vi tyvärr har sett hittills i processen. Det är jätteviktiga frågor, inte minst för våra svenska dammägare.

Kan klimat- och miljöministern berätta mer om när ytterligare steg tas och det kan ges besked i frågan om de förändringar som ska göras för att vi ska kunna värna inte minst den småskaliga vattenkraften?

Fru talman! Det är helt riktigt som Andrea Andersson Tay säger. Så är det. Men det finns en anledning till att vi har minskat den biten, och det är att vi nu måste se till att den skog som staten redan har tagit tas om hand.

Vi noterar på många håll i landet att staten har tagit skog som man sedan inte sköter om och som inte ser bra ut över huvud taget. Man säger ofta att den är till för exempelvis det rörliga friluftslivet, men många av de skogar som staten tagit har inget rörligt friluftsliv därför att det inte går att ta sig fram över huvud taget. Detta är orsaken till att vi har dragit ned. Det handlar om att vi ska rikta om pengarna för att tydligt markera att det som vi redan har tagit måste tas om hand.

Det gäller återigen det enskilda ägandet. Det man äger vårdar man. Om man har en skog som kanske ärvts i generationer ligger det jättedjupt att ta väl hand om den. Det är ingen som vill missköta sin skog, som det ibland låter som. Det låter också som att staten är betydligt duktigare på att hantera skog, men vi har många exempel på hur det såg ut tidigare i de stora kronoskogarna. Strax efter att dessa hade gått över i privat ägo var de betydligt mer välskötta.

Ser inte Vänsterpartiet någon gång att den enskilda markägaren kan göra ett bättre jobb än staten, bara staten kan lita på den enskilda markägaren och den enskilda markägaren kan lita på staten? Det viktiga här inte pengarna, som Andrea Andersson Tay nämner, utan att det finns andra delar som är betydligt viktigare, nämligen att visa respekt för vad äganderätten egentligen betyder.

Fru talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för ditt anförande! Egentligen hade jag inte tänkt ta replik, men när jag satt och lyssnade på Vänsterpartiets representant kliade det lite för mycket i fingrarna.

Det är känt att Vänsterpartiets älsklingssyskon är storebror staten, och detta framgick tydligt i det anförande som Andrea Andersson Tay höll. Vad gäller skogen handlade det mycket om styrmedel och regleringar från staten, statliga pengar, tydliga statliga pekpinnar, formellt skydd och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Äganderätten är en del i FN-stadgan, en del i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och en del i den svenska grundlagens kapitel 2. Men detta verkar inte spela så stor roll för Vänsterpartiet. Ser Vänsterpartiet inte några problem med att man hanterar andras egendom på det sättet och att staten så tydligt är inne och styr och ibland till med går så långt så att man exproprierar skog? Ser inte Vänsterpartiet att det någon gång kan vara ett problem att man så tydligt går in och styr äganderätten, som stadgas av både FN, Europakonventionen och grundlagen?

Fru talman! Till stor del ska det bero på den enskilde markägaren. Skydd av skog ska bygga på frivillighet.

Jag bor som känt nära den norska gränsen. I Norge har man tidigare haft en väldigt hög konfliktnivå gällande skogen. Så gick man över till en form av frivilligt skydd, där markägaren fick ha ett större avgörande själv och inte blev en motpart till staten. Därmed sjönk konfliktnivån, och man hittade en väldigt mycket bättre väg att gå framåt. Den vägen tror jag på, för de allra flesta markägare vill skydda de här riktigt fina områdena. Det är väldigt mycket bättre att man har avgörandet själv i sin hand än att storebror staten kommer och pekar med hela näven och talar om hur man ska göra.

Äganderätt handlar inte bara om att få ersättning för sin skog. Det är bara någon sorts plåster på såren. Man får inte glömma bort att äganderätten är så mycket mer. Någon kanske har ärvt skog i generationer. Då är det inte lätt när staten kommer och säger: Det här ska vi ha! Jag vet att Emma Nohrén själv är markägare, och jag tror att hon ändå klarar att inse att det handlar om mer än ekonomisk ersättning.

Om jag inte minns helt fel är 61 procent av den fjällnära skogen redan skyddad i dag. Att vi inte skulle skydda någon fjällnära skog stämmer inte. Väldigt mycket är redan skyddat. Vad gäller de 30 procent som man nu har kommit överens om i Montreal vill jag påminna om det som jag nämnde i mitt replikskifte med Anna-Caren Sätherberg. Nu är det verkligen viktigt att vi räknar lika och gör lika. Vi i Sverige ska inte göra som vi brukar göra och gå tre steg längre än alla andra för att vara Bror Duktig. Då skjuter vi oss själva i foten. Det önskar ingen av oss. Tack och god jul!

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan, även om det nu börjar dra ut på tiden!

Som jag sa i ett tidigare replikskifte - det var väl till och med när vi stod här senast, fast i ombytta roller - är det tack vare att vi har människor som sköter sin natur, sin skog, som vi har den biologiska mångfalden. Ta till exempel naturbetesmarker. Vi skulle behöva ha väldigt mycket mer naturbetesmarker, för är det någonstans den biologiska mångfalden verkligen främjas är det i naturbetesmarker. Problemet är att vi har både partier och vissa lobbyorganisationer som ganska häftigt driver att vi inte ska ha kött, men betande mular ska vi ha. Det går inte ihop.

Vill vi ha naturbetesmarker och verkligen få större biologisk mångfald där är det just våra djur vi måste ha. Då måste vi ge förutsättningar för att ha fler djur, bland annat genom våra stöd, men även se till att vi har en rovdjurspolitik värd namnet för att man ska våga ha dessa naturbetesmarker.

Det andra är att man sköter sin skog. Det borde snarare vara defaultläge att när en skog anmäls för avverkning är naturvärdena höga. Det borde vara det normala. Men i dag är det många som inte vågar sköta sin skog på det sätt de skulle kunna göra, för de vet att då får de inte avverka. Den vägen kan vi inte gå. Då skjuter vi verkligen oss själva i foten på flera sätt. Vi får inte avverka, vilket drabbar markägaren, samtidigt som vi inte får virke - vi får inte det material till omställningen som vi så väl behöver.

Det är detta som är utmaningen för Miljöpartiet. Man klarar inte att se helheten, som jag ser det, utan man plockar bara ut vissa delar. Därmed straffar man både landet och den enskilde markägaren.

Fru talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för denna kanonad av frågor! Jo, jag är fullt medveten om att det nu är bekymmer med elpriset även i norra Sverige. Som jag sa och som man har sagt från regeringen ser man över detta nu eftersom priserna har höjts även där. Men elstödet bygger på hur det historiskt har sett ut under det senaste året, och då är det elområdena 3 och 4 som har haft de absolut största utmaningarna eftersom elbristen är större där, bland annat. Därför har man haft betydligt högre priser där, över genomsnittspriset på 75 öre per kilowatt som man i elprisområdena 1 och 2 inte har kommit upp i förrän sent nu i höst - därav detta.

Som jag sa följer regeringen detta för att se om priserna fortsätter att stiga på samma vis även i elprisområdena 1 och 2. I så fall kommer man att göra saker även där. Men vi måste se på vad som faktiskt har hänt.

Vad gäller blyet är det rätt intressant att en ledamot från Socialdemokraterna lite slår sig för bröstet i den frågan. Det är ju mycket tydligt att det, när detta hanterades av socialdemokratiska och miljöpartistiska ministrar nere i Bryssel, inte framfördes någon kritik mot detta förslag. Det kom ingen kritik förrän vi till slut i EU-nämnden kunde visa på att vi i Sverige har en majoritet för en annan åsikt än den som S-MP-regeringen framförde i Bryssel. Då först ändrade man sig, och då var det för sent.

Det man gör nu är att verkligen se över om det finns undantag man kan göra. I och med att det handlar om en förordning på EU-nivå är det svårt, men det är ingen tvekan om att Sveriges jägare och sportskyttar inte ska lämnas i sticket i detta. Regeringen ser över vad man kan göra.

Fru talman! Jag kan väl travestera det och säga att Anna-Caren Sätherberg skjuter både högt och lågt i debatten.

Vad gäller elstödet kommer jag osökt att tänka på Cato och "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras", som han avslutade vartenda tal med.

Det förslag till elstöd som ligger bygger till stor del på det som togs fram av den föregående regeringen, det vill säga Anna-Caren Sätherbergs regering. Det bygger också på att man ska ha nått över ett genomsnittspris på 75 öre per kilowatt, vilket man i de norra delarna av Sverige har gjort först nu i december. De södra delarna har slitit med det här i över ett år. Däri ligger skillnaden. Om man ser att de höga elpriserna fortsätter i Norrland och ligger kvar där de ligger nu, då måste man göra insatser även där. Men det är alltså ett problem som man i södra Sverige haft i över ett år men som man inte haft i norra Sverige tack vare att man har den tillgång på el som man har där uppe i och med de stora älvarna. Det är de så kallade flaskhalsavgifterna - man har betalat väldigt mycket där - som nu ska betalas tillbaka. Därav detta.

Ja, vi har, som jag också sa i mitt anförande, varit kritiska till delar av regeringens satsningar. Men jag sa också att en del har blivit bättre längs vägen. Både Industriklivet och Klimatklivet har blivit bättre längs vägen, även om det i början fanns delar som verkligen förtjänade kritik, som också kom från bland annat Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen. Att det fanns en del barnsjukdomar i de satsningarna är det ingen tvekan om.

Nu ser jag att min tid är ute, så jag återkommer till fråga nummer två i nästa replik.

Fru talman! Stor snösmocka över Värmland. Risk för 10 centimeter snö. Extremkylan drar in över Sverige. Minus 20 grader. Det här är överskrifter från medierna de senaste två veckorna.

10 centimeter snö i Värmland i december är ingen snösmocka. 20 grader kallt i Värmland i december är ingen extremkyla. Jag funderar över vilka ord man ska använda i medierna när det verkligen kommer mycket snö eller blir riktigt kallt. Liknande tongångar hör vi i budgetdebatten, kanske inte så mycket här som inför debatten i medierna. Men det har pratats om slakt och misshandel.

Fru talman! Den budget som vi i dag debatterar kommer med mycket stor sannolikhet efter morgondagens votering att vara den näst största miljö- och klimatbudgeten som någonsin har vunnit majoritet i kammaren. Den största var i fjol, och det var också en budget där Kristdemokraterna var en del av majoritetspartierna.

Sedan ska sägas att allt inte handlar om mängden pengar, utan det handlar även om hur man använder dem och till vad man använder dem. I budgeten framgår det att klimat- och miljöpolitiken ska vara kostnadseffektiv och målinriktad. Jag ser med tillförsikt fram emot den här regeringens budgetar när vi kan få effektiva satsningar och inte bara en vurm för att lägga pengar på ineffektiva satsningar och symbolpolitik, som till stor del, tyvärr, präglade den förra regeringens miljö- och klimatbudgetar.

Sedan ska jag till deras försvar säga att några av de ur klimat- och miljösynpunkt sämsta symbolpolitiska satsningarna tog man bort efter hand, och man bättrade på andra satsningar för att de verkligen skulle göra skillnad. En eloge för det ändå.

Men åter till 2022 och budgeten för 2023, där vi ser att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tävlar om att lägga mest pengar och nu pengar som staten inte ens har.

Fru talman! Jag har stor okunskap inom många områden - jag är inte bättre än så - och även många brister. En av dem är att jag inte är ekonomiskt skolad. Trots det förstår jag mycket väl att i en så osäker tid som den vi är i nu, med en inflation på 9,5 procent i november, kan man inte strössla pengar även om man skulle vilja det och i vilket fall inte dela ut pengar som inte finns. Tryckpressen hjälper sannerligen inte på inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Jag noterar att Miljöpartiet föreslår att Sverige ska gå med underskott samtliga år som budgeten täcker. Man vill driva upp belåningen med 275 miljarder jämfört med regeringen.

Vänsterpartiet föreslår att Sverige ska gå med underskott två av tre år under budgetperioden och vill driva upp belåningen med drygt 200 miljarder jämfört med regeringen - detta i en tid när Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge och vi går mot en ekonomisk vinter där många kämpar med höga el- och drivmedelspriser, hög inflation och dessutom högre räntor. Det var framför allt högre priser på el som bidrog till en ännu större uppgång av inflationen under november.

Detta måste hanteras på rätt sätt. Den budget som samarbetspartierna har lagt fram prioriterar det allra viktigaste. Vi vill stötta hushållen i en svår situation och satsa på rättsväsen, försvar och välfärd, och vi gör det utan att spä på inflationen. Vi ser också till att skapa handlingsutrymme om nedgången i ekonomin blir djupare än vad vi nu ser framför oss.

Fru talman! Nu behöver vi vässa Sveriges klimatpolitik så att vi kan minska utsläppen kraftigt, och den viktigaste delen i detta är elektrifiering. Det är därför vi är så angelägna om all ren energiproduktion - vind, sol och vatten - och att snabbt få på plats ny kärnkraft. Dessutom är en utökad produktion med på att sänka de höga priserna.

Avskaffad avfallsförbränningsskatt, mer pengar till energieffektivisering och Klimatklivet är några av de centrala energiåtgärderna och därmed klimatåtgärderna i budgetpropositionen.

En annan viktig del handlar om att öka investeringarna i laddinfrastruktur, inte minst i landsbygds- och glesbygdsområden. Det handlar i första hand om stöd till publika laddstationer för lätta fordon och stöd till elektrifiering av tunga transporter. Totalt satsas 1,1 miljarder kronor under 2023 på detta, en ökning med 500 miljoner kronor jämfört med 2022. Regeringen aviserar även införandet av en tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen till egen bil eller förmånsbil.

Även energieffektivisering får en större pott med pengar. Totalt vill regeringen satsa cirka 1,2 miljarder under 2023-2025, bland annat för att stödja konvertering av uppvärmningssystem och energieffektiviserande renovering av småhus som i dag värms med direktverkande el eller gas. Vidare ska man öka skattereduktionen för installation av egna solceller från 15 till 20 procent.

Fru talman! Jag var tidigare i mitt anförande kritisk till delar av den politik som de tidigare regeringarna har fört. Något som dock har blivit riktigt bra allteftersom vägen har format det är Industriklivet. Industrin har gjort stora framsteg, vilket man måste göra om man ska vara med på spelplanen i dag. Ändå står industrin för cirka en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Det finns alltså mer att göra.

Därför fortsätter och förstärks satsningarna på Industriklivet till 1,35 miljarder. Här handlar det om åtgärder som på olika sätt kan minska utsläppen av koldioxid inom industrin, till exempel bio-CCS.

När det gäller bio-CCS fortsätter regeringen även den satsning som redan beslutats, vilket innebär ett stöd på 36 miljarder kronor mellan 2026 och 2046. Detta stöd ska fördelas genom så kallade omvända auktioner, där de som levererar bio-CCS till lägst kostnad vinner. Det här är en satsning som varit med i Kristdemokraternas budget tidigare, så jag är glad att det fortsatt är med och att det nu är en del av regeringens budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Regeringen avsätter även 40 miljoner kronor till Sveriges geologiska undersökning för att utreda lämpliga lagringsplatser för koldioxid i Sverige.

Även Klimatklivet har gjort betydliga framsteg från att det infördes och får förstärkning med runt 400 miljoner kronor per år, framför allt för att öka satsningarna på laddinfrastruktur.

Fru talman! I budgetpropositionen aviserar regeringen även att man ska återkomma om att ändra så att målet om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 ersätts med mål om 100 procent fossilfri elproduktion. Det kanske låter som hårklyverier, men det är avgörande om vi verkligen vill ställa om på riktigt. Ska vi kunna ställa om är elektrifieringen helt avgörande.

Fru talman! Signalerna från näringslivet är mycket tydliga. Ska man vara spelbar på marknaden i dag måste man ha gjort sin läxa vad gäller hållbarhet.

Tyvärr är det staten som ligger och bromsar den omställning som är den ur flera aspekter mest effektiva. Här handlar det förutom om att få fram ren el om att ha effektiva tillståndsprocesser som främjar omställning, inte bromsar den.

Detta med tillståndsprocesser kommer regeringen att ha skarpt fokus på i sitt kommande arbete för att vi ska få effektiva och ändamålsenliga tillståndsprocesser, vilket vi tyvärr till stor del inte har i dag.

Här ser jag också fram emot att vi efter nyår får ett gemensamt departement för både miljö och näring. Stuprören måste bort, och man måste samarbeta för omställningens skull. Därför är det av största vikt att man får ett tätare samarbete där man ser varandras utmaningar.

Jag noterar nu, fru talman, att min utmätta talartid har passerats. Jag hade tänkt prata om våtmarker, skog, äganderätt och så vidare, men av respekt för övriga som ska tala under kvällen väljer jag att låta det ligga.

Jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill också önska talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliet, miljö- och jordbruksutskottets kansli och kollegorna i miljö- och jordbruksutskottet en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Anna-Caren Sätherberg anklagar mig för löftesbrott. Vi har styrt i nio veckor, och man hinner inte allt på nio veckor. Det vet även Anna-Caren Sätherberg. Annars kan man välja att göra som Socialdemokraterna till stor del gjorde i valet, nämligen att inte avge vallöften eller tala om framtidsutsikter. Då bryter man inga vallöften.

Det är inte bara avsaknad av närvaro i EU som har gett oss de problem som finns med skogen. Vi noterar hur vi i Sverige hanterar skogen och hur vi rapporterar in till EU. Det sätter oss i en svår sits. Vi rapporterar på ett sätt, men många andra EU-länder rapporterar på ett annat sätt. Därmed sätter vi oss i en svårare sits.

Även när det gäller LULUCF, som ledamoten tog upp tidigare, ser vi att ett annat stort skogsland, Finland, rapporterar på ett sätt, och Sverige rapporterar på ett helt annat sätt. Så kan vi inte fortsätta. Det här ser vi nu över så att vi bland annat kan säkra det svenska skogsbruket för att kunna bruka skogen i omställningen.

Är Socialdemokraterna beredda att göra en omsvängning för att vara med och se till att vi kan hantera frågorna lika inom EU, det vill säga att vi rapporterar på lika sätt?

Grundfrågan är i sig att skogen är nationell kompetens, vilket jag noterar att även Socialdemokraterna hävdar. Men om man inte deltar på mötena i EU och driver den svenska skogsnäringens mening blir det tråkigt. Vi har sett hur stor frånvaro det har varit på dessa möten.

Kommer vi att se en omsvängning där Socialdemokraterna krokar arm med oss för att säkra det hållbara svenska skogsbruket, inte minst i fråga om agerandet i EU?

Fru talman! Anna-Caren Sätherberg nämnde framtiden i förra replikskifte. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur det lät i valrörelsen. Där var det väldigt lite framtidsförslag från Socialdemokraterna. Det handlade mest om att tala om hur alla andra har gjort fel. Jag noterade även att det tog sju minuter innan ledamoten i sitt anförande kom med förslag från Socialdemokraterna. Innan det handlade det bara om vad alla andra har gjort fel.

Med tanke på vad som står i inledningen till Socialdemokraternas särskilda yttrande måste jag ändå påminna om att det faktiskt är ni som varit med och styrt de senaste åtta åren. Det är lite svårt att se när man läser i det särskilda yttrandet.

I delar av debatten i dag har Anna-Caren Sätherberg pratat om något som ligger både henne och mig varmt om hjärtat, nämligen skogen och brukandet av skogen. Frågan är hur vi ska göra för att fortsätta att bruka skogen. Anna-Caren Sätherberg pratar om framtidens jobb - något skogen utgör.

Nu när Socialdemokraterna står här ensamma och driver sin egen politik, kommer vi att få ta del av en annan syn på skogen, en annan syn på äganderätten och en annan syn på hur vi samarbetar med likasinnade länder jämfört med vad vi har sett tidigare?

Vi har tidigare kritiserat socialdemokratiska ministrar för att de inte har deltagit i gemensamma möten på EU-nivå där man kan prata med likasinnade om skogspolitiken. Man har valt att inte skriva under ministerbrev för att trycka på hur vi ska jobba med skogen, ur perspektivet att bruka skogen, för klimatet, för omställningen.

Hur ser Socialdemokraterna på skogspolitiken nu när ni kan presentera er egen politik och egen budget?

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för motfrågan.

Jag vet att Emma Nohrén är markägare och gärna kör hyggesfritt. Dock säger skogsforskningen ganska entydigt att det inte är lösningen, i alla fall inte om man vill ha en mångfald i sin skog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Om vi ska dra ned på skogsbruket, vad ska vi då i stället använda i omställningen? Produkter från skogen kan i dag ersätta allt det som vi i dag kan tillverka av olja. Det visar att skogen är en viktig del i omställningen, om den brukas.

Emma Nohrén nämner också mänsklig framfart. Låt oss gå 200-300 år tillbaka till Värmland. När bergsbruket var igång fanns ingen skog kvar, inte ens en pinne, för då höggs allt ned för att användas i bergsbruket. Mänsklig framfart har vi alltså haft ganska länge. Sedan kom det ny skog, som i början till stor del sköttes som kronoskog. Men när det gick över i privat ägande kom mångfalden, och skogsbruket sköttes på ett betydligt bättre sätt än när staten drev det.

Emma Nohrén nämner mötet i Montreal och vad som togs fram där. Vi har sedan tidigare gamla mål, men här räknar länder väldigt olika. I Sverige vill vi vara Bror Duktig och går några steg längre än alla andra för att vi ska vara bäst. Detta hämmar vår konkurrenskraft, och vi blir alltså inte lika konkurrenskraftiga som andra länder på marknaden eftersom vi alltid ska vara bäst.

Ser ledamoten att vårt räknande in absurdum sätter krokben för oss själva i stället för att göra klimatet en tjänst?

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för ett brinnande anförande! Det var ett anförande med mycket empati. Jag kanske inte håller med om allt som ledamoten tog upp i sitt anförande, men det är ju en annan femma.

I sitt anförande nämnde Emma Nohrén som ett mantra "skydda, bevara och restaurera", och när man läser igenom punkterna i Miljöpartiets budget blir det väldigt tydligt att det är just detta som det handlar om.

För Kristdemokraterna är förvaltarskapsprincipen en viktig och bärande princip. När man förvaltar något brukar man på ett smart sätt. Men till stora delar verkar det inte som att det över huvud taget handlar om brukande här, utan det handlar om just att skydda, bevara och restaurera. Möjligtvis ingår det någon form av brukande när man restaurerar.

Det verkar vara ganska tydligt att Miljöpartiet inte litar på Sveriges markägare eftersom man lägger ned så enormt mycket pengar i sin budget på att ta någon annans mark för att skydda, bevara och restaurera. Är det så, Emma Nohrén, att Miljöpartiet inte ser att Sveriges markägare klarar att göra det jobb som de har gjort hittills? Det är ju faktiskt så att mycket av den natur som vi har i dag som har skyddsvärda arter finns där just därför att den är brukad och just därför att markägarna har skött den.

Ser Miljöpartiet att detta blir ett problem och att man får än större problem och polarisering vad gäller kampen om bland annat ägande- och brukanderätten?