Martin Ådahl

Fru talman! Om vi ska kunna vända den djupa ekonomiska kris som väntar Sverige, komma runt massarbetslösheten och minska klyftorna i Sverige måste vi investera i den svenska landsbygden. Det har regeringen inte gjort under sina två år vid makten. Det är en ohållbar situation att man på den svenska landsbygden ofta har den sämsta vården, de sämsta skolorna och de sämsta vägarna. Så är det efter tidigare satsningar men även efter de senaste satsningarna. Inte minst finns de sämsta järnvägarna och kommunikationerna på landsbygden. Samtidigt har man den högsta skatten, trots att småföretagen och människorna på landsbygden gör sitt. Det här är fullständigt ohållbart.

Det är ohållbart i synnerhet nu när vi ska göra den största upprustningen av det svenska försvaret i modern tid. Det kommer att kräva stora uppoffringar och resurser, men det kommer också att kräva att vårt totalförsvar håller. För Ukraina har ju totalförsvaret varit väldigt viktigt.

Om vi inte investerar i landsbygden och får hela landet att fungera kan vi inte heller försvara hela vårt land. Som nämnts tidigare i debatten är det därför också ohållbart att Sverige har lägst självförsörjning av livsmedel i norra Europa. Vi är så beroende av omvärlden att matpriserna rusar varje gång marknaderna skakar. Vi ligger på knappt 50 procent. Vi måste sätta upp konkreta mål och anslå medel för det här.

Vi måste avslutningsvis också minska regleringarna. Jag vill hälsa Sveriges riksdag från tuppen Erik och hönsen Evita, Snövita och Gråvita som lever på en icke namngiven plats i Mellansverige. Där värper de ägg och lever ett gott liv, trots att de inte har en inomhusyta stor som en studentlägenhet – enligt Jordbruksverkets regler – och därmed inte har fått Jordbruksverkets välsignelse. Snälla Tidöregeringen, befria landsbygden från alla dessa vansinniga mikroregleringar!

Herr talman! Nu är det inte bara vi i Centerpartiet som har lagt fram målet. Jag tycker inte alls att ett mål för självförsörjningsgraden är något att fnysa åt. Tvärtom har många länder ett sådant. Alla våra grannar i norra Europa har högre självförsörjningsgrad än vad vi har.

Ni har nyligen lagt fram en livsmedelsstrategi, och den har fått hård kritik, bland annat från Lantbrukarnas Riksförbund. Den saknar dels mål, dels konkreta åtgärder på gårdsnivå. Det sker inga regelförenklingar för investeringar, som ledamoten själv tar upp, och det görs inget för att sänka kostnaderna, som vi har väckt motioner om och som ni har avslagit direkt. Vi har lagt fram förslag till utskottsinitiativ, och dem har ni avslagit direkt.

Hur har ni tänkt att vi med hjälp av 80 miljoner kronor ska nå 80 procents självförsörjningsgrad i Sverige, så som många aktörer hoppas och tror på?

Herr talman! Med tanke på att SD är ett nationalistiskt parti känns det ändå ibland som att SD är ointresserat av att stärka Sverige som nation. Ett sådant exempel är den låga självförsörjningsgraden av livsmedel. Det i sin tur gör att varje gång som matpriserna rörs om på den globala marknaden stiger priserna i Sverige utan att våra bönder får bättre betalt. Självförsörjning har vi i princip bara för spannmål, morötter och socker. Blir det krig får vi nog baka morotskaka. Nivån är totalt sett nere på 50 procent.

Jag har följande frågor till SD: Vad tänker ni göra för att få upp självförsörjningsgraden till nivån 80 procent, som vi i Centerpartiet och många med oss anser är nödvändig för vårt totalförsvar? Hur ska man stärka Sverige och vår beredskap?

(Applåder)

Herr talman! Bortsett från allt det där med angrepp på oppositionen, oss eller vem det nu månde vara, hörde jag över huvud taget inget svar på vad regeringen tänker göra framåt och när den tänker göra det.

Allting annat är saker som ni redan har gjort. Då måste tolkningen vara att allt som ni har gjort hittills räcker. Det behöver inte göras något mer.

Vi är alla med på att vi ska förhandla för frihandeln i Bryssel med alla länder som det går att göra det med. Det är ingen diskussion. Det kan vi säga så att alla som följer detta är säkra på det, herr talman, och vet precis vad det handlar om.

Men jag hörde inte, och det hörde inte heller någon annan, något svar på frågan om när ni tänker göra någonting.

Jag vill fråga när ni tänker göra någonting åt det enorma gap som ni har för att nå upp till klimatmålet, som regeringen också har lovat. Naturvårdsverket sa i fredags att det var 19 miljoner ton. Kommer ni inte heller att göra någonting åt det?

Kan ni svara på någonting om vad ni tänker göra i de kriser som vi just nu står i och när ni tänker göra det?

Herr talman! Jag vill bara snabbt påpeka att det finansministern just sa kanske inte stämmer. Det är ingen expansiv budget. Det strukturella sparandet är precis noll, enligt er egen tabell.

Jag går tillbaka mer till saken. Eftersom det är så lätt att feltolka finansministern, enligt vad som just sades, är mina frågor helt enkelt följande, för att göra det väldigt tydligt.

När tänker regeringen göra något åt den här krisen? Är det fråga om en vecka, är det fråga om en månad eller är det fråga om ett halvår, efter att alla andra i Europa och i omvärlden har agerat på tullkaoset?

Ska vi aldrig sänka kostnaderna för små och växande företag och för jobbskapare i det här landet så att vi kan säkra ekonomin? Ska vi bara fortsätta att höja dem, som regeringen hittills har gjort?

Finansministern kan gärna svara hur man själv tänker göra i krisen och inte bara recensera alla andra partier, om det är möjligt, herr talman.

Herr talman! Finansministern ställde för svenska folkets räkning frågan: Vad är det som händer? Jag tror nog att det är många kring köksborden i Sverige som just nu ställer sig den frågan.

Hur ska det gå med jobben när Sverige redan har en halv miljon arbetslösa? Under Tidöregeringen har vi klättrat till toppen – inte av välståndsligan utan av arbetslöshetsligan i västvärlden.

Hur ska det gå med företagen när konkurserna redan slår rekord sedan Tidöregeringen lagt 15 miljarder i nya skattebördor på företagen?

Hur ska jag ha råd att köpa maten som ska ställas på det där köksbordet när inflationen nu tar fart igen eftersom Tidöregeringen har lagt nya kostnader och bördor på våra företag i stället för att sänka dem?

Hur ska det gå med mina besparingar? Hur ska det gå med min pension? Hur ska det gå med pengarna till välfärden när vår tillväxt står och stampar?

Alla dessa frågor ställdes dessutom innan Donald Trump slog till med sitt tullkaos, det vill säga innan vi hamnade i ett läge där vi faktiskt står inför de största utmaningarna någonsin i vår svenska ekonomi, som är så enormt exportberoende.

När finansministern ställer frågan vad det är som händer tror jag därför att det är många där hemma som ställer frågan: När ska ni faktiskt göra någonting? Men där får vi inget svar. Vi väntar på finansministern så som det väntas på Godot. Eller som finansministern själv uttrycker det: Man ska avvakta och se om det finns anledning att vidta åtgärder. Ja, då känner vi ju oss trygga!

Vi centerpartister har ett adekvat Fälldinskt uttryck för det här: Sluta dra detta i långbänk! Vi kan inte vara det enda parti som i det här krisläget vill lätta bördorna på våra svenska företag och vårt svenska näringsliv så att vi kan rädda jobben och tillväxten.

Det finns ingen risk för massarbetslöshet, säger arbetsmarknadsministern. Många har citerat honom. Så säger han när vi har en halv miljon arbetslösa. De ska inte lata sig, brukar annars vara hans besked till dem.

Det finns ingen risk för en finansiell krasch – ja, det kan vara lite olyckligt citerat av finansministern när de finansiella marknaderna far som en skramlande bergochdalbanevagn på Wildfire i Kolmården och världens främsta placerare och ekonomer varnar för risken för finansiell härdsmälta.

Vad säger då självaste kaptenen på skutan, Ulf Kristersson? Ha is i magen. Vänta och se. Sitt still i båten. Så säger han där han står i stormen, handlingsförlamad och som fastfrusen vid rodret medan skeppet styr mot klipporna. Han är oförmögen att lägga om kursen och oförmögen att faktiskt reagera på krisen.

I två år har Ulf Kristersson kommit undan med att outsourca all handlingskraft till Jimmie Åkesson – med att låta Åkesson styra regeringens och finansministerns prioriteringar och glömma den ekonomiska verkligheten där ute. Han har kommit undan med att låta skatterna på våra småföretag betala SD:s meningslösa återvandringsbidrag och med att låta SD ständigt sätta akassan framför arbetslinjen, tills SD har blivit nästan lika dåliga för ekonomin här som Trump är för ekonomin där.

Men nu, vänner! Nu, herr talman! Nu går det inte längre. Som enda konjunkturåtgärd höjer man rotavdraget från 30 till 50 procent. Vi centerpartister må älska rot och rut – de är bra – men det kan inte räcka för alla de exporterande småföretagen.

Jag har pratat med några mycket framgångsrika små företag, som bara har en handfull anställda och finns på en liten ort i Sverige men faktiskt exporterar till hela världen – inte bara till USA, utan till hela världen. De undrar: Är rot det enda ni har att komma med? Det är inget fel med att byta köksluckor, men det kommer inte att göra att de 150 000 jobb som regeringens jobb har kostat kommer tillbaka.

Folk behöver svar där hemma. Därför efterlyser Centerpartiet nu en massiv satsning för att rädda tillväxten och jobben. Lyft bördorna från småföretagen! Sänk skatten för att anställa så att fler får jobb när massarbetslöshet hotar! Sänk kostnaderna för att anställa och producera i Sverige så att inflationen dämpas när Trumptullarna nu hotar att skapa en ny inflationsvåg!

Vi måste i det här läget sänka kostnaderna för svenska företag med åtminstone 20 miljarder kronor så att tillväxten och jobben kommer upp och inflationen ned. Vi måste halvera för att få ned arbetslösheten bland de utsatta. Det är för övrigt många kring köksborden, faktiskt många hundratusentals, som oroar sig för att en eller båda föräldrarna i hushållet inte har jobb just nu. Bara den ena, eller ingen, av föräldrarna går till jobbet eftersom det är så många arbetslösa i Sverige just nu. Vad innebär det för utslagning, klyftor, kriminalitet och problem i Sverige?

Vi måste halvera skatten på att anställa dem med lägst inkomster så att de kommer in i jobb. Vi måste sänka arbetsgivaravgiften hela vägen upp till medianlön, och vi måste göra det från början av året. Vi måste också satsa på de små företagen, som står för fyra av fem jobb. Låt dem få anställa sina tio första medarbetare skattefritt! Det ska inte vara någon arbetsgivaravgift för de tio första anställda.

Naturligtvis borde vi också – även om det är för sent nu – ha sänkt inkomstskatten mest för dem med lägst inkomster så att folk har råd att möta den här krisen så som Centerpartiet föreslår.

Det behövs också massiva satsningar på yrkesutbildningar och omställning, liksom på riktig integration där vi tror på människor och inte ser dem som bördor utan som resurser. Det ska vara tufft men hjärtligt: Människor ska få visa vad de kan när de har klarat sig igenom sena kvällar och tidiga morgnar, lärt sig svenska med praktik och slit och bevisat att de kan vara en del av det svenska samhället. Det leder fram till jobb. Vi vill ha jobbsvenska och en intensiv integration.

Nu klämtar klockan för Tidöregeringen, och det gör den också för den svenska klimatomställningen. Det var ju det vi var – landet som växte och ändå pressade ned utsläppen. Vi var landet som hade hög tillväxt och fallande utsläpp. Nu är vi landet som stagnerar och där utsläppen rusar.

Återigen: Agera, Kristersson och Elisabeth Svantesson! Ni står i vägen för alla svenskar som vill byta till miljövänliga alternativ när ni gör dem dyrare. Låt dem få byta till begagnade laddhybrider, begagnade elbilar och begagnade gasbilar, så att dessa inte exporteras till resten av världen! Ni har gjort detta mycket dyrare genom att avskaffa alla miljöbonusar. Ja, ni har någon skrotningspremie kvar – som kanske 400 personer, som råkar stämma in precis på Romina Pourmokhtaris regler för hur man ska skrota bilen och sedan köpa en dyr elbil, kan använda. Men vi behöver ju hundratusen personer, inte minst på landsbygden, som får råd att byta till den där bilen som är billig i drift.

Ska vi elektrifiera måste vi ju också sänka skatten på el, inte chockhöja den. Flytta på er! Med ert fossilkramande står ni i vägen för den svenska industrin, som vill växa grönt. Den vill ha mer vindkraft, som ni stoppar genom att vägra fixa både tillstånden och kablarna. Och krossa inte resten av Northvolt genom att stoppa människor från att stanna kvar i Sverige och jobba vidare i den gröna industrin!

Till alla er som fortfarande tror på framtiden men som sitter vid köksbordet och kanske precis är i färd med att misströsta om att Sverige kan lyfta igen vill jag säga något. Småföretagen kan befria oss från arbetslösheten. Sverige kan lysa med hjälp av nya industrier som gör klimatomställningar och säljer till Europa och till resten av världen – kanske till och med till USA, trots allt. Tryggheten och jobben kommer åter. Köpkraften och pengarna till välfärden kommer åter.

Centerpartiet och jag säger att det kan gå. Vi kan vända det här om vi gör rätt saker och om vi gör dem nu. Dra det inte i långbänk! Vakna, Kristersson! Vakna, Svantesson! Vakna, Åkesson! Klockan klämtar för den svenska ekonomin. Det är bråttom nu.

Herr talman! Jag tror inte att vi har fått svar från statsministern på frågan om när Sverige ska agera på tullkrisen. Hemma vid köksborden oroar sig folk för sina besparingar, pensioner och jobb. Jag har träffat många företagare som är oroliga för att osäkerheten kommer att drabba deras investeringar och anställda.

När kommer statsministern och regeringen att släppa vänta-och-se-politiken? Hittills har vi haft hög arbetslöshet – stigande under er tid vid makten. Det har varit svag tillväxt, ett ökat antal konkurser och fallande företagsamhet. När ska ni se till att sänka kostnaderna här, nu och kraftfullt så att svenska företag kan värna svenska jobb och svensk tillväxt under den allvarliga krisen?

Ni har höjt kostnaderna med 15 miljarder. När ska ni sänka dem?

Fru talman! För det första vill jag bara påpeka att arbetslösheten var lägre när vi var med och förhandlade om regeringspolitiken under pandemin än den var under återhämtningen fram till Trumps tullar nu, som kommer att göra den ännu högre.

Under er period vid makten har arbetslösheten fallit i övriga Europa samtidigt som man har bekämpat inflationen där. Men den har stigit mycket kraftigt i Sverige. Det måste ni svara upp mot nu. Ni kan inte ignorera det längre. Samma problem gäller tillväxten och företagandet.

Det är inte fel att jobba med rot. Men ställda inför den djupa ekonomiska kris vi har nu är det inte den krishantering vi behöver. Vi behöver verkligen värna de svenska jobben och företagen och minska deras kostnader så att de kan ta sig igenom krisen.

Det första ni kan göra är att ta tillbaka de skattehöjningar ni riktat mot småföretagen. Jag har inte hört någon självrannsakan under debatten när det gäller dem. Ta tillbaka den börda på 12 miljarder plus sjuklöneansvaret – 15 miljarder sammanlagt – som ni har lagt på svenska företag. Det här har gjort att vi har tappat vår återhämtning och vår kamp mot arbetslösheten och för företagandet. Börja där!

Vi lyckades i vårt avtal – det var det som var frågan – att verkligen sänka skatterna för både företag och vanliga människor, vill jag understryka, med totalt sett 20 miljarder kronor. Det betydde mycket för att vi skulle kunna ta oss igenom pandemin.

Nu är det er tur att klara den här krisen. Höj inte kostnaderna, utan sänk dem så att hela Sverige kan växa, så att de små företagen kan växa, så att vi kan värna jobben och så att folk kan känna sig trygga med att regeringen klarar av att hantera tullkrisen. Men ni måste göra mycket mer för tillväxten och företagen än så här.

Offentlig upphandling

Fru talman! Det här är en väldigt viktig fråga nu när Sverige kommer att drabbas av det fruktansvärda tullkaos som Trump och hans nationalister skapat i världshandeln och när vi behöver rusta Sverige starkt och sänka företagens kostnader – inte höja dem – för att värna dem och de svenska jobben.

När vi – apropå den sista frågan – samarbetade med Socialdemokraterna i januariavtalet sänkte vi skatten för jobb och företag med 20 miljarder kronor. Vi är alltid noga med att det står i centrum för alla de samarbeten vi deltar i.

Det som bekymrar oss är att Tidöregeringen under de två och ett halvt år den har suttit vid makten har höjt skatten på att anställa unga, det vill säga arbetsgivaravgifterna, med 12 miljarder kronor. Den har tagit bort högkostnadsskyddet i sjuklöneansvaret, vilket drabbar i synnerhet små företag – precis som arbetsgivaravgifterna för de unga – utan att ersätta det med någon annan skattesänkning. Detta kostar miljarder vid upphandling, men framför allt kostar det tiotusentals jobb ute i Sverige.

Vi har en situation med svag tillväxt och mycket hög arbetslöshet. Man skulle till och med kunna kalla det massarbetslöshet nu när den ligger över 9 procent. Nyföretagandet minskar och antalet konkurser ökar. Det är ett extremt dåligt facit för några som kallar sig företagsvänliga.

Jag vet att det har gjorts mycket små saker, men de utgör bara någon procents skattesänkning i förhållande till de skatte- och kostnadshöjningar på sammanlagt 15 miljarder som regeringen har genomfört. Här har vi definitivt någonting att debattera framöver.

Fru talman! Som flera föregående talare har sagt är detta en av de absolut största ekonomiska frågor vi har att debattera i finansutskottet. Upphandling handlar om minst 800 miljarder kronor i Sverige i dag.

Det jag framför allt kommer att koncentrera mig på är småföretag, återvinning, beredskap och de kriminella nätverk som tyvärr infiltrerat ganska många upphandlingar i Sverige.

Jag tänkte börja med småföretagen. Det är intressant att lyssna på debatten, där Tidöregeringen menar att man i och med detta värnar småföretagen. Jag vill då påpeka att det är den här regeringen som har höjt kostnaderna för företagen med över 15 miljarder kronor, ganska mycket genom fördyrad anställning av ungdomar i de företag man upphandlar. Regeringens skattehöjningar på att anställa unga har bidragit till att fördyra upphandlingarna i Sverige med miljardbelopp.

Icke desto mindre är det kanske största problemet för de små företagen att det vid upphandling från kommuner, regioner och stat nästan inte är någon idé att göra sig besvär eftersom det är så många kriterier. Det handlar inte om de kontroller som vi har diskuterat i dag och som måste skärpas – jag kommer till det senare – utan om att det är så många kriterier att det bara är storskaliga leverantörer som kan delta. Det är därför många småföretag ofta blir underleverantörer. De kan helt enkelt inte hantera den byråkrati vi ställer upp.

Om vi ska kunna få effektiva upphandlingar med konkurrens också när det gäller aspekten närodlat, som har nämnts i debatten – till exempel att kunna få närodlad mat och närproducerat viltkött i skolmatsalen – kan vi inte utforma upphandlingarna så att småföretag över huvud taget inte kan delta.

När vi skärper kontrollerna och är noga med att oseriösa aktörer inte ska komma in måste vi också öppna dörren för de små företagen. Det är de som ofta driver förbättringar och möjligheter att få ut mer för varje skattekrona. Dessutom bidrar de till lokal och regional utveckling.

Ganska många av de småföretag som deltar i upphandlingar är också inriktade på de gröna aspekterna av upphandling, att inte bara förbättra den ekonomiska sidan utan också bidra till mindre klimatutsläpp och miljöpåverkan samt till återvinning. Tyvärr är kunskapen i Sverige i dag extremt låg om vilka gröna värden man genom upphandling kan gynna, som en nation som åtminstone fram till för några år sedan strävade efter minskad miljöpåverkan och minskade klimatutsläpp. Det är bokstavligen så att textilier, möbler och byggmaterial för många hundratals miljoner kronor går till spillo vid renoveringar samtidigt som vi vet att detta kan återvinnas eller återbrukas. Då sparar vi både pengar, miljöutrymme och klimatpåverkan.

Vi vill se till att denna kunskap finns spridd bland upphandlarna. Ofta är det just det som är problemet när man är offentlig upphandlare: Man har en ganska tuff situation och alldeles för många kriterier att ta hänsyn till, och man har inte alltid den information som krävs för att göra precis den rätta specificeringen så att det lilla företag som vill jobba med återvinning – jag har träffat flera av dem ute i landet – kan vinna en offentlig upphandling samtidigt som man får ut så mycket som möjligt för pengarna.

Sedan har vi den absolut största upphandling som vi ska göra de kommande åren, det vill säga upprustningen av det svenska försvaret – inte bara det militära utan totalförsvaret. Där har vi problemet att ansträngningen med totalförsvaret i Sverige krockar med det faktum att vi har underinvesterat på landsbygden, framför allt när det gäller vård och omsorg runt omkring i landet.

Vi har ett utgångsläge där det redan i dag är stora klyftor mellan olika delar av landet när det gäller den vård det offentliga levererar och kan leverera. Det systemet har debatterats tidigare i dag. Problemet när vi nu ska få ett totalförsvar är att det också krävs att delar av detta inkluderar beredskap för att tillhandahålla vård i krig och konflikt men att lagen för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, som annars brukar appliceras på sådant som berör försvaret, inte gäller vården.

Vi i Centerpartiet tänker oss att det här är en enorm nationell ansträngning där totalförsvaret måste stå i centrum. Därför föreslår vi i vår reservation nummer 21 under punkt 15 att man ser över lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet så att den ska inkludera totalförsvarsaspekter när det gäller vården.

Slutligen, apropå det hot som riktar sig mot Sverige, hjälper det inte bara att ha register och koll på underleverantörer för att komma åt den organiserade, samhällshotande kriminalitet som nu även förekommer vid upphandlingar. Stora offentliga kontrakt som gäller infrastruktur har nämligen visat sig innehas av kriminella ligor kopplade till ryska oligarker, även om det naturligtvis inte var meningen. Vi behöver helt enkelt ha mycket djupare kunskap om den här typen av nätverk och kopplingar för att komma åt den organiserade kriminaliteten.

Vi har talat tidigare under dagen om att bedrägerier på det finansiella området är en större intäktskälla för kriminella än narkotika. Att gå in och manipulera, delta i och på olika sätt underminera offentliga upphandlingar är också en mycket stor intäktskälla för dem. Därför har vi i Centerpartiet – dock inte under just det här ärendet – föreslagit att man ska inrätta en ny myndighet, Ekokrim, som kan genomlysa strukturerna och samla och sprida kunskap så att bland annat upphandlingar kan hållas fria från de här nätverken.

Genom att betona småföretagande – och därmed gynna effektivitet men också lokal och regional utveckling – och gynna det gröna på effektiva sätt kan man spara både pengar och miljöutrymme. Genom att se till de här nya aspekterna i våra upphandlingar inom försvaret och när det gäller att hålla gängkriminaliteten borta från upphandlingar kan vi förbättra upphandlingarna och förutsättningarna för både kommuner och regioner och det offentliga i stort i hela landet.

Jag yrkar bifall till reservation 21 under punkt 15.

Herr talman! Medan vi står här i kammaren och debatterar rasar ett tullkrig där ute som inte liknar någonting som vi sett sedan den djupa depressionens dagar, då president Hoovers Hawley–Smoot-lag drev det som var en djup ekonomisk kris till den värsta ekonomiska kollapsen under 1900-talet genom ett ras i den globala världshandeln.

Ändå var tullnivåerna då lägre än de som Trump sätter på västvärlden nu. Hela vår del av den fria världen betalar just nu ett oerhört tungt pris för nationalismen och populismen, och redan nu står det klart att Trumps tulltsunami kommer att få allvarliga följer inte bara för amerikanska jobb – det är där det kommer att smärta mest – utan även för svenska jobb och för det finansiella systemet.

Jag tycker att vi ska vara klarögda här, herr talman. Vårt finansiella system är nu under mycket hård prövning. Det gäller börser. Det gäller banker. Det gäller alla finansiella aktörer. Just nu vet vi inte var turbulensen kommer att slå till hårdast, men vi vet att saker och ting kommer att ske under de närmaste veckorna och månaderna.

Jag tror att det är viktigt att vi inser här i kammaren och i svensk politik att första försvarslinjen för att värna de finansiella marknaderna är att värna svenska företag. Det är bara så vi kan trygga svensk tillväxt och svenska jobb just nu.

Vi är väldigt bekymrade över att regeringen inte under de år man suttit vid makten har lyssnat när vi sagt att det inte går att öka kostnaderna för företagen, i synnerhet de små och växande företagen, och deras anställningar eller att över huvud taget öka deras bördor utan att det drabbar tillväxt och sysselsättning. Nu står vi i ingången till krisen – en ganska djup arbetslöshetskris med rekordartade siffror – innan tullarna ens har drabbat oss, med en tillväxt som är medioker och en återhämtning som har kommit av sig.

Vi måste akut komma fram med åtgärder som stärker svenskt näringsliv, svenska företag och svenska jobb på ett fundamentalt och rejält sätt, inte bara lappa och laga. Det räcker inte att höja subventionsgraden i rot även om det säkert är positivt på sitt sätt.

För att återgå till dagens ämne mer direkt: Hushållen är mycket pressade nu, även av den finansiella turbulensen. Många är oroliga, inte bara för sina jobb och sina räntor utan även för hur man ska klara betalningarna på sin bostad och framför allt hur man ska kunna köpa en bostad.

Som flera talare varit inne på är det problematiskt att regeringen ännu inte lyckats ta bort det så kallade förstärkta amorteringskravet. Det är bra att det är planen. Det är bra att bolånetaket har höjts. Men det är bråttom nu, herr talman. De här åtgärderna fanns till för att bromsa en uppgång i bostadspriserna som inte längre finns. De fanns till för att värna sparande, som nu tyvärr ändå urholkas i rask takt för många hushåll som kanske känner behov av att spara mer.

Därför vill vi i Centerpartiet inte bara avskaffa det förstärkta amorteringskravet, som vi länge har krävt. Vi vill pausa det vanliga amorteringskravet, som har funnits länge, för det är inte läge att fortsätta på den vägen. Vi måste lätta trycket på svenska hushåll.

Unga vill sätta bo. Det har nämnts i debatten, och det är alldeles riktigt. Människor vill flytta dit där jobben finns men har inte råd eller kan inte få ihop till ett nytt boende, för banken ger inte den möjligheten.

Därför vill jag yrka bifall till vår reservation – det är reservation 5 under punkt 3.

Vi måste också öka konkurrensen mellan bankerna. Räntemarginalerna fortsätter att vara för höga, och möjligheterna att flytta lån är för små trots förändringar i ränteskillnadsersättningen. De är bra men inte tillräckliga.

På makronivå måste regeringen nu ha högsta beredskap. Vi kan inte ha uttalanden av typen att det inte finns någon risk för finansiella krascher i ett sådant här läge från regeringens sida. Här ska man ha maximal beredskap. Man ska titta noga på den belånade kommersiella fastighetsmarknaden. Man ska titta noga på banksystemet och jobba tillsammans i Europa för att kunna hantera det.

Det är extra viktigt nu när USA eller Trump på flera sätt håller på att underminera det internationella finansiella systemet med dollarn som reservvaluta och de internationella finansiella institutionerna att vi bygger starkt i Europa. Och när vi bygger starkt i Europa måste vi se till att bygga på den kloka sparandekultur vi byggt upp i Sverige, inte bara med ISK utan också med effektiva marknader så att vanliga människor kan spara inte bara i guld, som många gör runt omkring i världen, utan i aktier och till nytta för vårt näringsliv och vår utveckling.

Vi i Centerpartiet vill också nämna det som nämnts av Yusuf Aydin och andra i den här debatten: att gängkriminaliteten är ett stort problem på finansiella marknader i dag.

Som vi understrukit i våra förslag är bedrägeriepidemin, riktad framför allt mot äldre, i dag en större inkomstkälla än narkotika. Där bör regeringen göra mer. Jag tror att det är viktigt att vi, som Centerpartiet har föreslagit, får till ett slags ekokrim där vi samlar kompetensen och förstärker den i stället för att montera ned de myndigheter vi har på området – detta så att man kan ha en mycket effektivare och tätare dialog med bankerna så att de i sin tur tar större ansvar. I tider av finansiell oro blir värnandet av just de här frågorna ännu viktigare. Många oroar sig för vad som händer på börserna. Om inte bankerna i sin tur värnar sina kunder finns det tyvärr risk att de blir offer för bedrägerier.

Herr talman! Viktigast av allt, vare sig det berör de finansiella marknaderna eller vår ekonomi i stort, är att vi i Sverige nu värnar svensk konkurrenskraft, svenska företag och svenska jobb i hela landet. Tiden är knapp innan den fulla kraften av de nationalistiska tullarna slår sönder mycket som vi i Sverige är beroende av och som vi har byggt upp under många år.

Fru talman! Kära åhörare, som kanske följer det här via televisionen eller någon sajt där ni strömmar det! Vad är egentligen relevansen av en skrivelse om Agenda 2030 för er vardag? Ja, den är mycket större än man skulle kunna tro.

Som nämnts i debatten har man enats om många viktiga mål. Jag skulle i den här debatten gärna vilja fokusera på det mest uppenbara: mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Vi åkte ju runt i världen och visade upp Sverige som det land som kunde öka tillväxten och därmed nå några av de andra målen, till exempel genom att minska fattigdomen och öka det ekonomiska välståndet, samtidigt som vi fick ned utsläppen.

I dag, efter bara några få år med Tidöregeringen, är det precis tvärtom. Tillväxten är medioker ur ett internationellt perspektiv, och utsläppen rusar. De ökar på ett sätt som vi aldrig har sett.

Till och med det som ska rädda de här målen för Sveriges del, nämligen elektrifieringen av Sverige, håller på att gå i stå helt. Det skulle ju bli så att alla hade råd att byta till en laddhybrid, kanske billig och begagnad, till en begagnad elbil eller rent av till en ny elbil. Men vad har hänt med försäljningen av dem? De exporteras ju utomlands nu. Nu är det bara fossilt som gäller i Sverige. Folk har inte råd att köpa elbilar, enligt en undersökning. Folk har inte ens råd att köpa begagnade elbilar eller hybridbilar.

De här 2030-målen är alltså jätterelevanta för var Sverige just nu står i världen. Och varför har det blivit så här? Jo, därför att regeringen har tagit bort allting som gjorde att vanliga människor i linje med de här målen kunde delta i klimatomställningen. I dess ställe har man satt en ensidig satsning på att binda människor så hårt som möjligt kvar vid fossil diesel och sådant som alla vet kommer att bli dyrare med tiden. Det har man gjort i stället för att ge dem billiga möjligheter att gå vidare med någonting som är mycket mer lönsamt för dem själva och för hela samhället.

Dessutom finns bland målen, och detta är det många som inte vet, att ha ökad tryggad livsmedelsförsörjning. Med de stigande matpriserna som når alla köksbord i Sverige har vi noterat att det har betydelse att Sverige har låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Regeringen pratar mycket om landsbygden men har inte gjort något under de senaste åren för att förstärka livsmedelsproduktionen och självförsörjningen i Sverige när vi är i ett sådant svårt säkerhetsläge. Detta visar sig ha betydelse.

Länder i andra delar av Europa som har hög självförsörjningsgrad när det gäller mat har inte samma prisökningar som vi har i Sverige. Det finns andra förklaringar till detta också. Regeringen har ju belastat alla som håller på med mat med nya skatter upp till öronen, och trots allt prat och alla fikastunder har man inte gjort något åt den bristande konkurrensen i grossistledet, som drabbar både bönder, småhandlare och framför allt konsumenter. Visst har det betydelse för svenska medborgares vardag om man når målen!

Jag vill avsluta med det som kanske är det allvarligaste just i dag, nämligen att regeringskoalitionens största uppbackande parti i dag i princip har utskåpat hela den klimatstrategi som Sverige står för, alltså att vi faktiskt tror på att vi behöver lösa klimatfrågan. Det handlar också om att vi i det här säkerhetsläget tror på att vi måste vara mindre beroende av diktaturstater som Ryssland och Saudiarabien och deras olja.

I Dagens Nyheter i morse sa Sverigedemokraterna att de vill öka beroendet av fossila bränslen och undergräva konkurrenskraften i det gröna svenska näringslivet, som ligger längst fram i världen. Detta ska man alltså rycka undan mattan för, och det ska på något sätt öka konkurrenskraften och möjligheterna för Sverige.

Jag ser att Tidöregeringens representanter skrattar åt detta i bänkarna. Men min fråga till Tidöregeringens representanter är rak och klar: Är det SD:s politik på DN Debatt som gäller – alltså att vi rycker undan mattan för våra svenska företags konkurrenskraft i klimatfrågor – eller är det regeringens Agenda 2030-strategi i skrivelsen som gäller? Är det Sverigedemokraternas linje som gäller, med full back in i beroende av diktaturstaters olja och gas och full back bort från allt det som våra stora svenska producenter av lastbilar och framstående teknik jobbar med? Sverigedemokraterna är så förtjusta i Putins och Saudiarabiens gas och olja.

Vad är det som gäller, regeringen? Detta är inget att fnissa åt. Ni kan ju svara på detta om ni vill. Vem är det som bestämmer – är det Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson?

Det visar sig att skrivelsen om Agenda 2030 berör alla svenskar ganska mycket. Det handlar om vår framtid, om vi tror på klimatförändringar och på självförsörjning av livsmedel eller om vi vill slå full back in i framtiden, vilket kommer att drabba oss alla över hela landet.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga är till finansministern.

Många har här i kammaren i dag uttryckt förfäran över hur USA:s president far med ryska propagandalögner och hotar att sluta en så kallad fred i Ukraina på angriparen Putins villkor.

Därför finns det nu ett omedelbart behov av att maximalt stärka Ukrainas hand så att fred inte sker på Putins villkor utan på Ukrainas villkor.

Min fråga till finansministern är om hon, som Centerpartiet har föreslagit, kan tänka sig att under 2025 tredubbla stödet till Ukraina till 75 miljarder kronor per år, till 1 procent av vår bnp, så att Sverige kan gå före och uppmana andra EU-länder att göra likadant.

Kan finansministern också tänka sig att EU och EU-länder i detta akuta läge lånar upp gemensamt för Ukraina och för EU:s försvar?

Herr talman! I dag ska vi diskutera det 18:e paketet av absolut nödvändiga vapen till vårt kämpande broderland Ukraina. Men den värld vi gör det i är inte densamma som den var för en vecka sedan.

Visst fruktade vi att USA:s ledare kunde komma att verbalt angripa sina närmaste demokratiska allierade i den fria världen som vore de fiender, men vi trodde ändå inte att det skulle ske. Visst fruktade vi att USA:s nya ledning skulle komma att svika ukrainarnas heroiska treåriga kamp för överlevnad och för allas vår frihet, men vi ville ändå inte tro på det. Visst fruktade vi att USA:s sändebud skulle kunna skaka hand med Putins satans mördare, med kidnappare av barn, med krigsförbrytare som vore de vänner, men vi trodde ändå inte att det skulle hända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina

Hur vidrigt och vanhelgande detta än är får inte chocken göra oss förlamade och uppgivna, utan den måste väcka Sverige och Europa till handling. Det finns självklart ingenting som ger USA rätt att diktera en så kallad fred på Putins villkor i Europa och över Europas huvud eller att sälja ut Ukraina och neka Ukraina plats vid bordet. Vi kan inte, och vi behöver inte, acceptera en sådan fred. Vi i Europa, precis som har sagts tidigare i kammaren, vet vad eftergiftspolitik leder till. Orden från München 1938 ekar i dagarna, då vi sålde ut vår heder till angriparna och skördade världshistoriens största katastrof. Den läxan bär vi med oss varje dag, som kontinent och som ödesgemenskap.

Aldrig, aldrig, aldrig accepterar vi ett München 2025, som belönar Putin för hans brott. Då kommer han tillbaka igen, igen och igen. Så snart hans genomruttna regim vacklar kommer han att starta nya krig och rikta energin mot det fria Europa, tills inte bara Ukraina, utan hela kontinenten står i brand. Just nu finns därför ingenting viktigare för Sveriges och Ukrainas säkerhet än att statsministern och regeringen på alla sätt står emot Trumps eftergiftspolitik.

Vad kan vi då göra i denna sena timma? Vad bör vår regering göra? Det är bra när den svenska regeringen är tydlig i ord, som alla åtta partier är i dag – tack för det. Låt mig påminna om att Ukraina har lovats medlemskap i Nato och understryka att Ukraina bör träda in i EU så fort som möjligt. Våra ord har dock bara räckt så här långt i Trumps och Putins värld. Nu är tid för handling, och vi européer kan här och nu stärka Ukrainas hand.

Herr talman! Att Sverige nu ger över 30 miljarder i militärt stöd till Ukraina är mycket bra. Vi står bakom propositionen. Men historien har redan sprungit förbi det beslut kammaren fattar i dag. Det som förra veckan var mycket är nu lite. I dag räknas bara det som stärker Ukrainas hand så mycket att det räcker för att bidra till att börja vända kursen bort från katastrofen. Sverige kan och bör därför tredubbla det ekonomiska stödet till Ukraina under 2025 till över 1 procent av vår bnp, motsvarande minst 75 miljarder kronor. Så lyder vårt särskilda yttrande, och vi tänker ta ytterligare initiativ till detta.

Det här måste ske nu, utan fördröjning. Det är just för tider som dessa som vi har samlat i ladorna. Sverige har exceptionellt starka statsfinanser, som konstaterades nyligen i Överskottsmålskommittén. Därför måste vi gå före så att vi kan uppmana EU:s länder att samtidigt satsa lika mycket.

Statsskulder och underskott till trots kan EU satsa mångfalt mer för Ukraina än vad vi gör i dag. Som nyligen påpekades av en rad ledande nationalekonomer i en rapport från Finanspolitiska rådet är EU:s samlade bnp mer än tio gånger större än Rysslands. Vår tekniska förmåga är såklart vida överlägsen den som råder i Putins korrupta kleptokrati. En enda procent av EU:s ekonomi är över 2 000 miljarder kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som USA har lagt på Ukrainas försvar sedan den fullskaliga invasionen inleddes.

Herr talman! EU måste nu våga lägga pengar på bordet för att stötta Ukraina och för att rusta upp och stå emot Putin. Tyskland som så länge har varit motsträvigt har till slut omfamnat detta. Vi får absolut inte bromsa av missriktad vilja att utkämpa gårdagens ekonomiska krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina

Det paket som ligger på riksdagens bord är bra. Det är bra att Sverige skickar stora mängder vapen till Ukraina, men det måste nu skalas upp mycket kraftigt med allt Sverige förmår av vapen och avancerade vapensystem.

Vi måste därtill bekosta mångfalt mer vapenproduktion i Ukraina. Det görs i det här paketet men måste göras i mycket större skala.

Vi måste fortsätta köpa vapen och delar av kritisk teknologi av andra västländer, inklusive USA, för att skicka till Ukraina i en helt ny omfattning. Det är det moraliskt rätta, men det ligger också i Sveriges och hela det fria Europas direkta säkerhetsintresse. Ukraina agerar just nu som en sköld för hela det fria Europa, inte minst Norden och Baltikum. Utan den skölden får vi alla betala mångfalt mer i form av försvar mot Ryssland under decennier.

Att stödja Ukraina så mycket som behövs har ett mycket starkt folkligt stöd i Sverige precis som i många andra länder i Nordeuropa, inklusive norra Europas främsta demokratiska militära stormakt Polen. Tillsammans utgör vi, den nordisk-baltisk-polska gemenskapen, en betydande kraft av likasinnade inom EU och inom den demokratiska europeiska gemenskapen. Där måste Sverige kunna visa ledarskap.

Det finns nu ingen annan väg att gå än att mycket snabbt rusta upp Sveriges eget försvar så som hela Europa måste rusta upp sin gemensamma förmåga. Centerpartiet har varit tydligt med att 3 procent av bnp till försvarsanslagen bör ses som ett golv som måste nås inom kort och passeras. Vi i det fria Europa måste nu ha kapacitet att gemensamt försvara vår säkerhet.

Herr talman! Må detta paket som vi röstar om i dag bara vara en föraning om den massiva mobilisering av våra resurser, av Europas resurser, bakom Ukraina som nu måste komma. När den som uppbär det ämbete som en gång kallades den fria världens ledare nu har valt – själv valt – att låta sig omfamnas av diktatorn och att låta sina sändebud sitta i Putins knä, då ska inte vårt land sänka huvudet. Då ska inte vårt Europa vika ned sig, vare sig för Putin eller för Trump. Vi ska hedra Ukrainas hjältemod genom att nu skicka alla de resurser vi besitter, de resurser Ukraina behöver för att gå segrande in i en varaktig fred, så att Vladimir Putin aldrig belönas för sina brott mot mänskligheten. Det är vad vårt folk förväntar sig av vår statsminister och vår regering – att vårt land står upp för Ukraina och för friheten i Europa.

Fru talman! Egentligen är det enda riktigt centrala med en centralbank prisstabilitet och finansiell stabilitet - att man förmår hålla inflationen i schack och att man förmår hålla det finansiella systemet igång.

För båda dessa har centralbanken, Riksbanken hos oss i Sverige, ett alldeles unikt och exceptionellt ansvar. Trots perioder av osäkerhet och motgångar har vår svenska riksbank återigen lyckats med sina kärnuppdrag. Trots att regeringen ofta och gärna tar åt sig äran för inflationsbekämpningen har den i bästa fall en biroll vid sidan av Riksbanken. Huvudrollen har Riksbanken, och därmed äran för att inflationen nu är nedkämpad.

Allt det andra, det praktiska, som berör en centralbank som Riksbanken, och som även det är ett hantverk för experter brukar komma i skymundan. Det gäller till exempel hur Riksbanken finansierar sin personal och hur balansräkningen ser ut. Det brukar ses som sekundärt. Riksbanken är trots allt den som själv ger ut pengarna, så finansiering kommer ytterst alltid att finnas.

Det avgörande är att finansieringen och balansräkningen ger Riksbanken oberoende eftersom oberoendet historiskt i Sverige har visat sig bära upp Riksbankens roll som väktare över prisstabiliteten och över den finansiella stabiliteten.

Men parallellt med inflationskrisen de senaste åren, och samverkande med den, finns det saker som har satt just de här praktiska frågorna, Riksbankens balansräkning och intjäningsförmågan, i centrum. Det handlar om en kombination av olyckliga omständigheter, politiska och ekonomiska, olycklig lagstiftning, snabba kast i inflationen och det faktum att svenskarna är längst fram i världen med att överge sedlar och mynt, som har sagts här i debatten, till förmån för digitala betalningsmedel.

Först satte den nya riksbankslagen olyckligt nog upp en korridor för Riksbankens eget kapital med ett golv och ett tak. Så blev det, fru talman, trots att det fanns flera, bland dem Centerpartiet, som avrådde från detta och varnade för det.

Samtidigt hade Riksbanken i penningpolitiskt syfte under pandemin köpt på sig obligationer i stor mängd, som rasade i värde när inflationen plötsligt steg. Resultatet blev att den nya riksbankslagens akilleshäl exponerades direkt. Riksbankens kapital blev så lågt att det föll under den nya riksbankslagens nedre gräns, och det som inte skulle kunna hända hände.

Riksbanken tvingades omedelbart efter att den nya lagen trätt i kraft be riksdagen om nytt kapital, och mycket nytt kapital - tiotals miljarder. Då ska man veta att en centralbank, till skillnad från en vanlig bank eller ett företag, egentligen inte behöver en viss mängd ett eget kapital. Det egna kapitalet kan till och med i nödfall vara negativt - och så är det faktiskt också i vissa europeiska länder - eftersom centralbanken ytterst själv ger ut pengarna. Men lagen krävde det här, och Riksbanken fick därför be riksdagen om det. I längden hade inte en sådan situation varit bra för oberoendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering

Samtidigt hade vi mer långsiktigt en situation där svenskarna, i en grad som är unik hela världen, hade slutat använda sedlar och mynt. Det gällde inte alla, men väldigt många. För samhället finns det faktiskt vinster med detta. Att hantera sedlar och mynt är kostsamt och innefattar risker. Men för Riksbankens intjäning är det mycket tufft. Om vi har sedlar och mynt i fickor och portmonnäer - om det nu är någon i de nya generationerna som lyssnar som vet vad en portmonnä är för något - fungerar det som ett räntefritt lån till Riksbanken.

För sedlarna och mynten man lånat ut kan Riksbanken placera pengar på ett sätt som ger avkastning. Avkastningen, seignioraget, finansierar Riksbanken. Historiskt gav det faktiskt till och med ett överskott till staten från Riksbanken. Men utan sedlar och mynt blir det inget seigniorage, ingen avkastning, ingen finansiering.

Om den nya lagen hotade Riksbankens balansräkning på kort sikt hotade bortfallet av sedlar och mynt intjäningen på lång sikt. Men med de nya förslag som riksdagens åtta partier nu enats om åtgärdas båda dessa problem. Jag är glad över att Centerpartiet har kunnat bidra till detta.

En engångsåterställning av Riksbankens kapital har skett. Men nu tas det konstgjorda kravet på eget kapital bort från lagen - det här golvet som utlöste situationen. Riksbanken får be om pengar från riksdagen men måste inte längre göra det. Därmed stärks oberoendet, och på så sätt åtgärdas det kortsiktiga problemet.

Det långsiktiga problemet åtgärdas genom att banksystemet får deponera pengar på ett räntefritt konto hos Riksbanken. Det är det som brukar kallas - och i eurosystemet kallas - kassakrav. På det sättet tryggas den långsiktiga intjäningsförmågan. Detta är för övrigt ganska rimligt, för bankerna har tjänat mycket på att slippa hantera sedlar och mynt på samma nivå som i gamla tider.

Det handlar också om Riksbankens oberoende. Riksbanken kommer varken nu eller i framtiden att behöva komma till riksdagen och be om pengar regelbundet. Man slipper få en diskussion om var gränsen går för ett beroende av oss i politiken, i riksdagen.

Inget av detta befriar Riksbanken från att vara sparsam med sina egna utgifter, klok i sin förvaltning och försiktig med sina obligationsköp. Men det gör våra spelregler från politiskt håll tryggare, stabilare och mer logiska, vilket är nödvändigt i tider av stora utmaningar för både inflationsbekämpningen och den finansiella stabiliteten.

Jag tackar för ett gott samarbete i finansutskottet och med kansliet. Det har varit många kloka tankar och viljor när det gällt att få detta förbättrade paket på plats.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Som sista talare i denna sista debatt önskar jag självklart en riktigt god jul till finansutskottets ledamöter och till finansutskottets fantastiska kansli. Där finns exceptionella experter, som har gjort fantastiska insatser under detta år. Jag önskar självklart god jul till talmannen, till kollegor och till dem som tittar på oss via sändningen. Jag önskar er allihop en riktigt god jul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgiften till Euro-peiska unionen

Herr talman! Denna debatt handlar om EU-avgiften. Men Centerpartiets reservation under en särskild punkt handlar om den svenska regeringens klimatpolitik inom EU, dess ingångsvärden för diskussionerna om detta och EU:s budget. Ni får därför ursäkta mig om det som jag kommer att uppehålla mig vid är klimatpolitik inom ramen för den här diskussionen. Jag yrkar också för sakens skull bifall till Centerpartiets reservation.

Om en månad tillträder Donald Trump. Han har tydligt markerat att USA inte kommer att ta något som helst ledarskap eller ansvar i klimatfrågan. I västvärlden, som vi ändå tillhör, ankommer det därför nu på EU, vår egen sammanslutning, att ta på sig ledartröjan och på Sverige att ta på sig ledartröjan i EU.

Vi har sett hur de våldsamma naturkatastroferna har drabbat oss i världen under året, allra senast den fruktansvärda katastrofen som drabbat den franska ön Mayotte. Där har min franska parlamentsledamotskollega från just Mayotte, Estelle Youssouffa, fått oroa sig för den fysiska säkerheten och överlevnaden för sin familj och de tusentals människor som fått sina hem totalkvaddade.

Detta understryker återigen vilka enorma konsekvenser det får för människor men även för vår ekonomi om vi inte förmår hantera klimatkrisen, trots att vi egentligen har alla teknologiska och ekonomiska instrument för att agera nu.

Ur det perspektivet är det tragiskt hur den här regeringen i en allt tjockare dimma av retorik, bortförklaringar och akronymer inte bara har gjort det fossila så mycket billigare utan medvetet gjort det fossilfria så mycket dyrare, så dyrt att vanligt folk inte har råd att välja det. Det är så till den milda grad att skatten nu är högre per kilowattimme på grön el än på fossil olja, så till den milda grad att andelen elbilar, herr talman, minskar i Sverige för att folk helt enkelt inte har råd med dem, så till den milda grad att utbyggnaden av vindkraft till havs nästan helt avstannat och så till den milda grad att just den elektrifiering som regeringen påstår att den vill ha tvärbromsar. Enligt de realistiska prognoser som görs av oberoende bedömare har vi därmed fullständigt skjutit våra möjligheter i sank att nå de ESR-mål som vi förbundit oss till inom EU till 2030. Vi missar dem med 7-11 miljoner ton koldioxid.

Parallellt med att dessa ambitioner i Sverige har minskat gentemot EU:s hotas även Sveriges ambitioner för EU:s klimatpolitik. På EU-nivå har regeringen valt en strategi för energiförsörjningen och för våra elpriser som konsekvent har försatt Sverige i underläge och som nu omvandlat Skåne till något slags krockkudde för prisskillnaderna mellan Sverige och Tyskland. I stället borde Sverige, som denna reservation lyfter fram, inför kommande EU-budgetar driva att medlen till EU:s energisamarbete och det europeiska elnätet dubbleras, så att den europeiska kontinenten förmår att försörja sig själv med fossilfri el och förmedla den mellan länderna på kontinenten utan att notan ständigt hamnar hos skånska och sydsvenska hushåll.

Prat i stället för ledarskap kommer varken att klara klimatkrisen eller energipriserna i Sverige eller EU. Antingen får regeringen byta klimat- och energistrategi eller så får Sverige byta regering, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste ändå kunna svara när ledamoten från Sverigedemokraterna hittar på både det ena och det andra om vad vi gör. Om det är något folk vet om Centerpartiet är det att när vi sköter kommunerna håller vi i pengarna, satsar på det som är viktigt och är nära människor och deras behov. Jag tror allvarligt talat inte att någon har missat detta.

Jag vill gå tillbaka till kommunernas situation. Nu har vi hört det sägas massor med gånger: Vi har gett tillbaka 50 miljarder. Mattias Eriksson Falk är tydligen också riksbankschef nu. Men det beror ju på att inflationen har gått ned. Ni har inte gett någonting. Vi har haft en riksbank som har gjort sitt jobb - och det tackar vi dem verkligen för; vi kommer att prata mer om det senare i dag. Men det är inte ni som har gett kommunerna minskade pensionskostnader om 50 miljarder. Det har vi gjort genom att få ned inflationen i det här landet.

Vi delar eventuellt viljan att inte ha slöseri och att inte satsa på fel saker. Men jag vet inte; det är inte alltid man är så noga med det i SD-kommuner. Men tusentals lärare har sagts upp runt omkring i Sverige, vilket har drabbat många små kommuner där det redan är stor utslagning på gymnasiet. Det är ert verk eftersom ni inte har prioriterat landsbygdens välfärd och landsbygdens skolor.

Nu när ni sitter vid makten måste ni ta ansvar för det och kan inte skylla på ett badhus hit eller något annat dit. Vi behöver få tillbaka de lärarna för att stärka skolan och minska utslagningen på den svenska landsbygden.

(Applåder)

Herr talman! Det är ändå lite fantastiskt att höra vad en representant för den här regeringen säger. De har minskat resurserna till skolan och förskolan så pass att kategorierna lärare, elevassistenter och förskolepedagoger nu toppar listan över uppsägningar i välfärden.

Ni har snålat så mycket med pengarna, Mattias Eriksson Falk. Ändå kommer ni med lokala exempel på kommuner eller styren som har drabbats av det och tycker att de kanske borde prioritera lite bättre, så att de får lite mindre barngrupper och behåller lite fler lärare. Men gör någonting åt det då! Satsa på det fullt ut!

När det argumentet inte räcker är vi dessutom tillbaka på det vanliga igen. Men nu är det inte bara invandrare som är problemet. Nu är det också invandrarbarn som är problemet. Det är alltid det som är problemet.

Nu har jag någonting att säga till ledamoten från Sverigedemokraterna: Ni lyssnar inte på vad folk säger ute i kommunerna. Det är små landsbygdskommuner, där klasserna faktiskt inte domineras av barn och personer som har kommit från andra länder, som har den största utslagningen i Sverige. Och ni gör ingenting åt det. Vi har ett stort och omfattande problem runt om i landet. Och nu ska ni skylla det också på invandringen.

Gör er hemläxa i stället, Sverigedemokraterna! Prioritera det som är viktigt för människor på den svenska landsbygden: deras trygghet, deras barn, deras skola och deras välfärd.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill säga något till alla som kämpar i välfärden på landsbygden i Sverige - till dig som är sjuksköterska i en mindre kommun i Sverige, som har blivit av med kollegor och som går på fälgarna och till dig som är landsbygdsutvecklare, som har jobbat med att skapa jobb i växande företag men som just har blivit uppsagd. I dag har ni fått besked: Sverigedemokraterna är nöjda, och de är inte bara nöjda utan väldigt nöjda. Det är ingen kris. Ni har bara inte förstått hur bra det är och hur fint Sverigedemokraterna har bäddat för er sedan de kom till makten.

Den inflationschock som har drabbat Sverige är också en välfärdschock. När bland annat pensionskostnaderna i kommunerna och regionerna plötsligt skenade med inflationen var det ett enormt slag på nästan 80 miljarder kronor som dessutom förstärkte en dramatisk omsvängning där staten minskar sin skuld - statsskulden - medan kommunernas och regionernas skuldsättning ökar.

Bakom dessa stora nationalekonomiska siffror döljer sig oacceptabla klyftor mellan stad och land. Lyssna på det här! Enligt Socialstyrelsen är antalet dödsfall under 80 års ålder i sjukdomar som anses påverkbara dubbelt så högt i landsbygdskommuner - enligt definitionen så kallade avlägset eller mycket avlägset belägna - som i storstadskommuner. På landsbygden är det drygt 50 per 100 000 invånare jämfört med 25 per 100 000 invånare i storstäder. Klyftorna i välfärden i Sverige är bokstavligen en fråga om liv och död.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Självfallet kan en del av detta avhjälpas med smartare planering, besparingar, effektiviseringar och digitalisering och med de nya resultatreserverna, men allt går inte att lösa så. Det finns många små regioner som nu drabbas fullt ut av underinvesteringar i landsbygdens välfärd, kommunikationer och civilsamhälle.

Låt mig ta upp ett av de mest extrema exemplen, nämligen Region Gotland. När man besöker dem ser man att de verkligen har gjort allt, herr talman, för att effektivisera överallt, men i SD:s Sverige har kostnadssmällen för transporter och insatsvaror grävt ett hål på en halv miljard i budgeten för denna lilla region i Sverige. Det är så akut att moderater och socialdemokrater nu är beredda att ge bort regionen till staten eller till Stockholm. Frågan är, herr talman, vilket som är värst.

Utarmningen av landsbygdens välfärd är inte värdig och inte rätt. Därför prioriterar vi i Centerpartiet, inom vår fullt finansierade budget, minst ytterligare 1 miljard riktad specifikt till våra minsta regioner och glesbygdsregioner. Vi har för övrigt också ett särskilt ötillägg till Gotland.

Herr talman! Kommunernas ekonomiska kris är också skolans ekonomiska kris. Jag vet att Johan Pehrson på sin nya post nu har börjat tala om problemen i skolan som något slags naturfenomen, precis som han på sin gamla post pratade om arbetslösheten som något slags naturfenomen.

Faktum är att den här regeringen lovar att få ordning på skolan men att det i stället går åt helt fel håll. Utslagningen fortsätter. Varje år är det 20 000 elever som aldrig får gymnasiekompetens, vare sig teoretiskt eller praktiskt. Det är 16 procent av totalen. Det är mångfalt mer än i våra nordiska grannländer.

Så är det just när kriminaliteten bland unga når nya rekordnivåer. Dessutom är utslagningen särskilt stor där samhället är som mest utsatt - i de mest utsatta förorterna och i utsatta bruksorter på landsbygden. Medan det i staden är 13 procent som slås ut före gymnasiet är det 20 procent på landsbygden.

Det finns många skäl till detta, men det är få av dem eller inga som åtgärdas ordentligt av regeringen. En fråga kan man ställa sig: Hur ska regeringen få ordning på skolan när tusentals lärare, pedagoger, kuratorer och studievägledare har sagts upp de senaste åren eftersom regeringen i inflationsjusterade termer har snålat in så mycket på pengarna till skolan?

Topp tre när det gäller uppsagda yrkeskategorier inom välfärden är, enligt Omställningsbarometern, ett: barnskötare, två: elevassistenter och tre: lärare. Hur ska vi då kunna stoppa utslagningen? Hur ska skolan då kunna stå stark i tider av växande ungdomskriminalitet och ett ökat antal barn med diagnoser och särskilda behov?

Centerpartiet är det parti i riksdagen som satsar fullt ut på skolan. Vi lägger 5 miljarder i ett sektorsbidrag till kommunerna för skolan.

Sedan, herr talman, ska vi faktiskt prata lite om skatter. Det har vi redan gjort lite, men nu ska vi prata om de skatter som direkt berör kommunerna. Centerpartiet är i dag Sveriges enda landsbygdsliberala parti. Här kommer ett exempel. I denna debatt har vi hört en regering som är väldigt nöjd med läget i välfärden, trots att krisen rullar vidare. Vi har också hört en opposition som i hög grad skyller krisen på lägre skatter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Nu, herr talman, kommer ni att få höra ett oppositionsparti - Centerpartiet - som vågar peka ut hur regeringen har försvårat för kommuner och regioner genom att höja skatten. Ja, ni hörde rätt. "Högerregeringen" har höjt skatten på att anställa med 12 miljarder kronor. Detta har bidragit till att arbetslösheten under regeringens överinseende har stigit till en av de värsta i Europa - den tredje högsta i Europa.

Detta drabbar många sårbara kommuner som behöver jobb i växande småföretag, men det finns en ännu mer direkt effekt. Samtidigt som regeringen med ena handen har höjt bidragen till regioner och kommuner - lite grann, inte så mycket den här gången - har regeringen med den andra handen tagit 2 miljarder i höjd skatt på att anställa, som straff för att kommuner och regioner anställer ungdomar.

Jag ska berätta en nyhet för Tidöregeringen: Kommuner och regioner är arbetsgivare. Utöver småföretag är det ofta de som ger unga deras första jobb och en väg in på arbetsmarknaden. När ni höjer arbetsgivaravgiften minskar ni alltså också direkt pengarna till välfärden.

Om Sverige ska bli ett land där välfärdens kärna står stark, där skolan står stark och där landsbygden står stark måste ni prioritera det framför gottköpspopulismen. Då måste ni satsa på jobben. Och då måste vi ersätta det här Tidödebaclet.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det är bara att konstatera: Först säger Elisabeth Svantesson att det är modigt att prata om det jag tar upp, och sedan smutsas man ned.

Ni har inga nya jobbförslag. Och de där företagarna som är så jätteglada att ni har höjt skatten på att anställa med 12 miljarder - jag vet inte var finansministern har träffat dem. Jag noterar att det här bara fortsätter och fortsätter. Ni har inga egna förslag, utan det är bara smutskastning.

Vi hade en konkret fråga för att vi ska kunna jämföra förslagen med varandra. Varför häver ni inte hemligstämpeln? Varför redovisar ni inte underlaget öppet så att vi kan jämföra hur ni ökar utsläppen och hur vi minskar dem, ton för ton?

Allvarligt talat: Tidigare, på presskonferensen alldeles före debatten, hette det att vi höjer utsläppen. Det sas från talarstolen där. Nu säger ni att det är svårt att veta vad Centerpartiet vill. Ja, det är klart att det är svårt att veta när ni läser oppositionens förslag som fan läser Bibeln! Ni kör med den här typen av smutskastning och hittepå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Hur är det - är det svårt att veta eller är det snarare svårt att förstå för er hur man minskar utsläpp med billigt biodrivmedel, och framför allt genom att få igång elektrifieringen och få fram vindkraft? Eller är det bara allmänt prat?

Jag upprepar: Om det här ska vara på riktigt - häv sekretessen och låt oss lägga förslagen bredvid varandra och jämföra! Vi står för de åtgärder som Klimatpolitiska rådet står för. Det är de som kan vända utvecklingen så att vanliga människor kan få vara en del av klimatomställningen. Så får vi upp vindkraften så att den gröna industrialiseringen kommer tillbaka. Det är det vi behöver. Sluta att smutskasta det! Gör er hemläxa i stället!

(Applåder)