Hans Eklind

Herr talman! Vår sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson presenterade förra året direktiven till den kommitté som nu utreder för- och nackdelar med ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Det arbetet väntas slutföras och presenteras nästa vår och är ett första steg mot ett ökat statligt ansvarstagande, där exempelvis Norge och Danmark har gått före. Ett ökat statligt ansvar fanns även med i statsministerns regeringsförklaring, och alla vet att detta är någonting som vi kristdemokrater länge har drivit på för.

Herr talman! Förra gången Kristdemokraterna hade socialministerposten minskade köerna. Men det som var erfarenheten då - jag har pratat med Göran Hägglund om detta - gjorde oss övertygade om att köer och mycket annat beror på att sjukvården också är felorganiserad. Sverige har fler läkare än EU-genomsnittet, men läkarna här i Sverige träffar färre patienter än sina europeiska kollegor. Vi lägger mer pengar på vården än EU-genomsnittet, men vi har samtidigt det lägsta antalet vårdplatser per capita. Det här är alltså inte på sikt bara ett pengaproblem utan ett organisationsproblem, någonting som även Coronakommissionen konstaterade.

Herr talman! I avvaktan på ett ökat statligt huvudmannaskap har vi kristdemokrater därför sett till att regeringen nu lägger resurser på etablerandet av en nationell vårdförmedling. Långa väntetider har länge varit ett problem inom svensk hälso- och sjukvård, och skillnaderna i väntetider mellan olika regioner och för den delen även mellan olika delar av hälso och sjukvården är dessutom stora.

Genom en förstärkt satsning om 250 miljoner för att påskynda framtagande av en nationell vårdförmedling tar vi nu ett steg framåt för en mer jämlik vård i hela landet. Väntande patienter ska kunna erbjudas vård hos en vårdgivare med kortare väntetider än i hemmaregionen, oavsett var i landet patienten befinner sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Den förra regeringen värnade och tycks fortsätta värna regionerna; vi värnar sjukvårdens förmåga att leverera.

Herr talman! Jag ställer frågan av ett enkelt skäl. Det är nämligen så att den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna maxar det som Trafikverket kan ta hand om nästa år - 1 ½ miljard. Det var därför jag blev lite förvånad när ledamoten tyckte att det inte dög.

Man kan inte bara anslå pengar, utan myndigheten måste också ha personal, resurser och så vidare för att kunna göra någonting av dem. Ministern har konstaterat att det här är vad Trafikverket mäktar med så att vi får så mycket pang för pengarna som möjligt. Man kan ju alltid anslå pengar, men i så fall argumenterar ledamoten för ett luftslott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Jag tycker onekligen att det är intressant att Martin Ådahl, utan att ha kollat upp hur mycket Trafikverket kan ta hand om, står i talarstolen och tycker att det är för dåliga satsningar nästkommande år när vi genomför den största satsningen på infrastrukturen i modern tid. Jag vet inte vad det säger om ledamoten, men jag tycker att det känns lite bakvänt.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att jag inte riktigt fick svar på varför kopplingen inte är så himla tydlig. Svaret handlade om prioriteringar. Det kan jag köpa. Men det var kopplingen jag frågade efter.

Ledamoten kritiserar också den dåliga tillväxten i Sverige. Jag håller med om att den är dålig. Det är därför vi lägger fram den här budgeten, för att göra tillväxten bättre.

Min fråga är kort och koncis. I juli 2022 gjorde EU-kommissionen en prognos över tillväxten bland medlemsstaterna i EU. Man pekade ut Sverige som det land som skulle få lägst tillväxt i EU. Vet ledamoten vem som var finansminister i juli 2022?

Herr talman! Jag begärde replik eftersom jag reagerade på ledamotens anförande för cirka en timme sedan. Jag tycker att ledamoten viftade bort problemet med marginalskatter, trots vad OECD och Produktivitetskommissionen säger. Det kändes som att ledamoten inte tycker att det här med att det ska löna sig att jobba och att utbilda sig är särskilt viktigt.

Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten ser på skatter. Jag ställer frågan utifrån att jag är helt övertygad om att Mikael Damberg och jag är överens om att vi har skatterna på tobak och alkohol därför att vi vill att folk ska konsumera mindre eller helt avstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Hur kan det då komma sig att kopplingen mellan skatt och arbete inte finns? Det är nämligen det intryck som ledamoten ger när han inte tar intryck av vad vare sig OECD eller Produktivitetskommissionen säger. De har pekat på att marginalskatterna är ett problem. Om man vill få fart på tillväxten måste man också göra något åt marginalskatterna.

Herr talman! Jag skulle vilja tala om ekonomins blodomlopp: infrastrukturen. Regeringen och Sverigedemokraterna gör nu den största satsningen på infrastruktur i modern tid: drygt 200 miljarder kronor till och med 2037. Den nya ramen kommer att uppgå till 1 171 miljarder. Det ger oss förutsättningar - lyssna nu - att bygga bort 100 procent av underhållsskulden på väg.

Det här är bra. Det är riktigt bra. Underhållsskulden har oberoende av regeringsfärg vuxit sig större och större. Det vet vi alla. Var fjärde väg i landet anses nu vara i dåligt skick. Illa fungerande transportleder leder också till att utryckningstiden för exempelvis ambulanser och räddningstjänst blir längre.

Pendlartiden mellan hem och arbete påverkas av ständiga förseningar. Det vet många av oss som sitter i den här kammaren och som pendlar hit till Stockholm. När man väldigt ofta upplever att tågen inte går i tid gör det att man i vissa fall kanske väljer bort tåget. Mälardalsrådet har beräknat att kostnaden för trängsel och förseningar i trafik och kollektivtrafik bara här i den egna regionen är 6 miljarder kronor årligen. Undersökningar visar också att vi måste satsa på infrastrukturen för att tillväxten ska komma att bli verklighet. En god infrastruktur gynnar alla: familjen, företagen och tillväxten.

Herr talman! Jag går nu in på den andra delen av mitt anförande. Detta är den tredje budget som den här regeringen lägger på riksdagens bord. Den skiljer sig från de tidigare. Under två år var vi tvungna att lägga fram återhållsamma budgetar. Tanken var att finanspolitiken skulle kroka arm med penningpolitiken. Arbetsmarknadens parter tog ansvar för att vi skulle vinna kampen mot inflationen och få ned den så fort som möjligt. Nu ska vi bygga Sverige starkt igen genom att få fart på den ekonomiska tillväxten, vilket har varit Kristdemokraternas ingång i de här budgetförhandlingarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Vi har hört den politiska retoriken här i kammaren - man försöker göra gällande att valet står mellan skattesänkningar och en fungerande välfärd. Jag skulle vilja säga att det är ett mycket vågat påstående. Den förra regeringen höjde nämligen en rad skatter, men jag tror att det är väldigt få som ansåg att välfärden blev bättre.

Däremot - och det är min åsikt som kristdemokrat - hotas välfärden om vi inte får fart på tillväxten. En fungerande välfärd byggs inte med ord eller klasskampsretorik utan genom att vi får tillväxten att skjuta fart och ökar självförsörjningen. Det är nämligen inte skattesatser som finansierar välfärden, utan det är och förblir skatteintäkter som gör det. När människor jobbar mer ökar skatteintäkterna. När fler vågar ta tag i sin dröm att starta eget företag - och dessutom kanske också anställa folk därför att det visar sig att idén bär - skapas skatteintäkter. Det är på det viset vi kan klara välfärdsåtagandena i framtiden.

Herr talman! Vi kan konstatera att Sverige har bland världens högsta marginalskatter. Produktivitetskommissionen har anmärkt på detta och konstaterat att det hämmar drivkrafterna att utbilda sig och jobba extra. Det kan också till exempel vara så att man väljer att löneväxla i stället för att ta ut högre lön. Och så handlar det naturligtvis om utbildning. Är det verkligen värt att studera de där extra åren om man ser att det man får i form av lön äts upp av en hög marginalskatt? Ju högre marginalskatt, desto mindre tjänar individen på att arbeta fler timmar, avancera i yrkeslivet eller skaffa sig en utbildning som ger en högre lön.

Herr talman! I den här budgeten fortsätter regeringen att prioritera vården, brottsbekämpningen, resurser till skola och omsorg och åtgärder mot psykisk ohälsa. Det görs även stora förstärkningar av försvaret. Det finns goda förutsättningar för Sverige att klara den knivskarpa konkurrens som finns från andra länder. Sverige rankas alltjämt som ett av världens mest innovativa länder, och vi lockar till oss investeringar. På många områden - teknik, life science, industrins gröna omställning - skulle jag vilja hävda att vi är världsledande. Men vår position hotas om vi inte får hjulen att börja snurra snabbare.

Herr talman! Sverige ska vara ett land som präglas av tillväxt, innovation, spetskompetens och en fungerande välfärd. Den här budgeten ligger i linje med denna ambition.

(Applåder)

Herr talman! Vår sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson presenterade förra året direktiven för den kommitté som ska utreda helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Det är ett första steg, och i Tidöavtalet är detta en av de mest omfattande punkterna. Statsministern nämnde själv i sin regeringsförklaring att statens ansvar måste öka, och det är något som vi kristdemokrater drivit länge.

Vi tog över en sjukvård som är ojämlik och som fortfarande brottas med för långa vårdköer, dålig arbetsmiljö och otillräckligt antal patientsängar. Norge och Danmark har gått före oss och infört ett mer centraliserat sjukvårdssystem. Om mindre än ett år kommer kommittén att redovisa sitt uppdrag, och då får inte den utredningen bli en hyllvärmare. Statens ansvar måste öka.

Min fråga till statsministern är: Hur förbereder regeringen för att detta ska kunna ske under innevarande mandatperiod?

Fru talman! Nu ser vi tydligt att regeringens prioritering av inflationsbekämpningen ger resultat. Egentligen är det nog kombinationen av en återhållsam finanspolitik, en åtstramande penningpolitik och en ansvarstagande avtalsrörelse som har gjort att inflationen nu är på väg ned och att prognosen faktiskt är att vi ska nå inflationsmålet under innevarande år.

Detta har krävt en hel del av alla. Det har dock varit en riktig prioritering, för inflationen är vanligt folks största fiende. Räntorna går upp, och maten blir dyrare. Det är som en gökunge som gröper ur hushållskassan, som ska räcka månaden ut. Inflationen gör människor fattigare och ställer till det för företagen och svensk ekonomi.

Fru talman! Vi politiker pratar gärna om den kaka som vi har att fördela. Man kan se i ställningstagandena att politiska partier gör olika prioriteringar där, men det som är viktigast av allt just nu är kanske att vi diskuterar hur vi kan få kakan att växa. För det måste den göra om vi ska klara av välfärden på sikt. Det är själva nyckeln. Då är, enligt oss kristdemokrater, en politik för företagande helt avgörande.

Företagarna är också Sveriges jobbskapare. Företagen gör det möjligt för mammor och pappor att ha ett arbete att gå till så att de kan försörja sig själva och sin familj. Det är svenska företag som är med och skapar tillväxt, och det är sannerligen de som är med och bakar den kaka som vi behöver för vår gemensamma välfärd. Poängen är att vi ska akta oss för att ta dessa jobbskapare för givna. Det är därför välkommet att regeringen nu jobbar enligt devisen att det ska vara enkelt att starta, driva och utveckla företag i Sverige.

Ett omfattande förenklingspaket har lanserats med ett förenklingsråd som ska ge förslag på förenklingsåtgärder som följer av befintlig svensk lagstiftning. Man har också förstärkt den webbplats som finns för företag och som heter Verksamt.se, där tjänster och information från en rad olika myndigheter samlas.

Regeringen har också via regleringsbrev gett ett antal myndigheter i uppdrag att prioritera förenklingsarbete som leder till verklig förenkling och effekt för företagen. Detta bidrar till att stärka svensk ekonomi och konkurrenskraft.

För bara några veckor sedan kunde Sveriges energi- och näringsminister Ebba Busch presentera att ett implementeringsråd nu sjösätts som har till uppgift att lyfta upp ett företagsperspektiv tidigt i EU-processen och verka för att EU-lagstiftningen inte genomförs över miniminivå i Sverige. Syftet är helt enkelt att minska företagens regelbörda, administrativa kostnader och andra fullgörandekostnader som uppstår till följd av kommande, nya och ändrade EU-rättsakter.

Fru talman! En fungerande välfärd byggs inte med ord, med retorik och heller inte, för den delen, med symbolpolitik. Att prioritera välfärden har varit och är en självklarhet för oss kristdemokrater. Att låta företag och enskildas flit och arbete löna sig står därför inte i något som helst motsatsförhållande till detta, tvärtom. Det är skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden.

Skatteintäkter uppstår inte ur tomma intet, utan de uppstår när folk arbetar och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer helt enkelt när fler människor arbetar mer, och detta underlättas av att vi i Sverige har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar till just arbete.

Fru talman! Det gladde mig mycket när regeringen i samband med att vårpropositionen presenterandes introducerade ett självförsörjningsmått. Detta är något som jag har motionerat om under ett antal år i riksdagen.

Det sysselsättningsmått som vi traditionellt använder måste helt enkelt kompletteras med att vi i Sverige också tar reda på graden av självförsörjning. Statistiken för sysselsättning kan vara missvisande, och den kan också dölja den verklighet som vi vill göra något åt. Att en person är i sysselsättning är inte samma sak som att personen har ett jobb som han eller hon kan försörja sig på.

Införandet av ett självförsörjningsmått är helt enkelt glada nyheter för alla oss som vill få till en fungerande integration. Sysselsättningsmåttet har nämligen dolt problemet. Jag minns när den dåvarande statsministern Stefan Löfven här i denna kammare i november 2019 basunerade ut att man hade sett till att nyanlända kommit i arbete och att tiden för detta hade minskat från nio år 2014 till fyra och ett halvt år 2019.

När han sa det tänkte jag att det lät för bra för att vara sant, och det var det också. Entreprenörskapsforum, som har arbetat med att ta reda på hur många som försörjer sig via eget arbete, kommenterar skillnaden så här: "Cirka fyra år efter invandringsåret har 50 procent sysselsättning, men det tar 13 till 14 år för att 50 procent ska uppnå självförsörjning."

Enligt Entreprenörskapsforum är skillnaden egentligen större därför att man även har med subventionerade anställningar i underlaget. Entreprenörskapsforum konstaterar att det tar 20 år för att 50 procent av dem som har invandrat från Mellanöstern ska bli självförsörjande, det vill säga ha en lön på minst 15 500 kronor i månaden. Det betyder att hälften fortfarande lever på bidrag efter 20 år. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

Med ett självförsörjningsmått minskar risken för att vi fattar felaktiga och/eller otillräckliga åtgärder politiskt. En utvärdering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder utifrån ett självförsörjningsperspektiv kan helt enkelt ge ett annat svar än ett sysselsättningsperspektiv. Utifrån graden av självförsörjning kan ett mål för densamma skapas. Den som har kommit till Sverige med förhoppningen om ett bättre liv ska inte fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap.

Fru talman! Låt mig få avsluta med att lyfta fram en diskussion som har börjat och som jag tror kommer att bli alltmer intensiv, nämligen den om hur vi ska utforma det framtida finanspolitiska ramverket. Vårt land dras med betydande underhållsskulder. Elnäten är ett sådant exempel. Under de senaste 20 åren har Svenska kraftnät byggt 60 mil högspänningsledning, men behovet är 700 mil nybyggda och uppgraderade ledningar.

Sweco beräknar att behovet av investeringar i Sverige bara i det befintliga elnätet uppgår till drygt 900 miljarder kronor. De påpekar också att det är en framtung insats. Det mesta måste nämligen göras inom de närmaste tio till tolv åren.

Ett annat exempel på en underhållsskuld som plågar oss är vägarna. Cirka 60 procent av det svenska vägnätet byggdes före 1970, och vägarna beräknas ha en livslängd på 50 år. Under den djupa ekonomiska och statsfinansiella krisen på 90-talet skärptes och förändrades den statliga budgetprocessen. Det finanspolitiska ramverket har tveklöst tjänat vårt land väl, och vi ska absolut undvika en hög skuldsättning och att skapa ett bristande förtroende för den offentliga sektorns ekonomi.

Vi kristdemokrater vill att överskottsmålet byts ut och att vi i stället skapar ekonomiskt utrymme för samhällsviktiga investeringar som leder till tillväxt. Det handlar alltså inte om att lånefinansiera skattesänkningar eller offentlig konsumtion; sådant får ske inom ramen för prioriteringar av det årliga reformutrymmet.

Detta resonemang stämmer väl med det som presenterades av Långtidsutredningen strax före jul. Sverige har i dag utrymme att låna till investeringar som sätter fart på tillväxtmotorn. Vårt förslag är att höja skuldankaret från 35 till 40 procent.

När det gäller exakt hur stora underskotten ska tillåtas vara och under hur lång tid de ska tillåtas vara stora tycker jag att det är viktigt att vi får en bred politisk enighet. Men vårt besked är tydligt, nämligen att det är dags för oss i riksdagen att komma överens om detta och att det brådskar.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska naturligtvis vara väldigt noga med att det är direktvalda politiker på kommunal och regional nivå som har beskattningsrätten. De har naturligtvis också ett oerhört viktigt ansvar för att både prioritera och göra korrekta satsningar. Jag noterar att det inte finns något parti i Sveriges riksdag, varken i regeringen eller bland oppositionspartierna, som fullt ut kompenserar. Vi ska inte göra en höna av en fjäder.

Jag vill ändå återkomma till att man gör en så stor sak av att det saknas 6 miljarder kronor - man säger att vi raserar välfärden och slår sönder sjukvården. När då sektorsbidraget på 6 miljarder riktat till regionerna införs i en vårändringsbudget är det den största enskilda satsning som den här regeringen gör i vårändringsbudgeten. Det finns skäl till detta: Regeringen följer naturligtvis vad som händer ute i regionerna och inser att vi måste göra ett tillskott.

Jag tänker, Mikael Damberg: Skulle det inte kunna vara på sin plats att säga detta i en sådan här debatt, i stället för att säga att det fortsatt är så att allt slås sönder och samman med den politik som förs? Det känns lite orimligt när vi vet att ungefär 20 procent av det som kommuner och regioner får i intäkter utgörs av statsbidrag.

Vi får kanske återkomma till detta, men jag tycker att det var intressant att Mikael Damberg i talarstolen sa att det nu är dags att visa på att det finns ett alternativ i svensk politik. Då tänkte jag: Snälla, berätta mer! Hur ser det alternativet ut? Ni är ju inte överens om någonting. Det skulle vara spännande att få höra lite mer om hur ni tänker. Det finns inget i era skuggbudgetar som tyder på att ni har ett alternativ över huvud taget.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte utgå lite mer från vad Mikael Damberg faktiskt sa i talarstolen. Han kallade vårändringsbudgeten för ett virrvarr av förslag. I detta virrvarr av förslag ingår sektorsbidraget på 6 miljarder kronor. Jag minns hur debatten lät för ett halvår sedan. Då var 6 miljarder skillnaden mellan att stå upp för välfärden och att rasera densamma. Jag vet att man i politiken gärna använder lite starkare ord än vad som kanske är nödvändigt.

Det jag noterade när Mikael Damberg höll sitt anförande var att han var noga med att inte nämna SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, en enda gång. Jag tror att det finns en anledning till detta. I maj levererade nämligen SKR ytterligare en ekonomisk rapport. När jag läste den slogs jag av ett par intressanta fakta.

SKR säger i sin rapport att man tror att det inom regionerna under 2024 finns ekonomiskt motiverade behov av att minska personalstyrkan med 5 000 personer, och under 2025 med ytterligare 700 anställda. Då kommer sektorsbidraget på 6 miljarder kronor in. Det motsvarar nämligen 7 000 sjuksköterskor.

På sidan 79 skriver SKR följande: "I vårändringsbudgeten för 2024 föreslås en engångssumma riktad till hälso- och sjukvården på 6 miljarder kronor. Detta är välbehövligt och underlättar den ekonomiska anpassningen, och det är för en gångs skull motiverat att tillskottet endast är aviserat för ett år."

SKR gör alltså samma bedömning som regeringen, nämligen att det krävs en tillfällig ansträngning. Jag skulle vilja veta hur Mikael Damberg resonerar kring detta.

Fru talman! "Antingen är det internationell rätt som gäller, eller så är det våldsverkaren och våldskapitalet som sätter gränser för länder." Formuleringen är inte min egen, utan det är ett citat av Sveriges vice statsminister, min egen partiledare, Ebba Busch. Hon sa det under den gångna helgen när hon representerade Sverige på det stora fredstoppmötet i Schweiz.

För att denna internationella rätt ska gälla måste Sverige tillsammans med andra länder ge Ukraina det stöd som krävs för att de ska vinna det krig som Putin startade när Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022. I dag debatterar vi det 16:e stödpaketet, det största svenska militära stödpaketet sedan Rysslands invasion.

Fru talman! Några ledamöter från finansutskottet har nyligen besökt Ukraina. Jag tycker fortfarande att det är svårt att med ord försöka fånga det vi fick se, höra och uppleva. Samtidigt som Ukraina slåss för sin överlevnad och existens försöker befolkningen leva sina liv, men de gör det med en ständig oro för nära och kära som slåss vid fronten men också oro för sin egen del. Larmen som signalerar luftanfall har blivit en del av vardagen. Bara i år har ryssarna utfört över 110 flyganfall. Det var den uppgift vi fick när vi var där, och vi vet att de har utfört fler sedan dess. De har också avfyrat åtminstone 1 500 missiler.

Med den terrorbombning som sker är det inte överraskande att Ukraina har efterfrågat stöd, inte minst till ett starkare luftförsvar. Sverige har skänkt flera luftvärnssystem. I det paket som vi debatterar i dag finns också en överlåtelse av två flygplan för luftburen radarspaning och ledning, ASC 890 eller "Asken", som de kallas. Det kommer att göra det ukrainska luftförsvaret mot den ryska terrorbombningen mycket mer effektivt. Flygplanen kommer bland annat att göra det möjligt för Ukraina att snabbare få varningar när ryska robotar och drönare avfyras.

Fru talman! I slutet av maj meddelade regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna att man är överens om en treårig ram för det militära stödet till Ukraina, med en bottenplatta på 25 miljarder per år fram till 2026. Några dagar senare, den 31 maj, var Zelenskyj här, och tillsammans med vår statsminister Ulf Kristersson undertecknade han en överenskommelse om bilateralt säkerhetssamarbete mellan Sverige och Ukraina.

Fru talman! På fredstoppmötet i Schweiz sa vår vice statsminister också så här: "En enad värld måste vara starkare än en enskild angripare. Det som står på spel är folkrätten och om det är internationell rätt eller våld som ska sätta ett lands gränser." Jag har tidigare sagt och säger det igen: Det är en styrka att vi har en enighet om stödet till Ukraina här i Sveriges riksdag.

Jag vet att jag talar för oss alla som var i Kiev, Ukrainas vackra huvudstad, och besökte Självständighetstorget, Majdan, där vi såg ett oändligt antal små ukrainska flaggor som vajade där. Var och en representerade ett liv som gått förlorat när de försvarat sin frihet och sin suveränitet. Då kröp det under skinnet på oss alla.

Detta krig måste få ett slut. Därför får och ska Sverige inte vika en enda millimeter från vår hållning att stödja de ukrainska kvinnor och män som med livet som insats försvarar sitt territorium och sitt lands existens. Vi ska snabbt, men också uthålligt, se till att Ukraina får det stöd som krävs för att vinna detta krig.

Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag till beslut att säga ja till det 16:e stödpaketet från Sverige till Ukraina.

I detta anförande instämde Magnus Jacobsson (KD).

Fru talman! Jag har inte mött en enda företagare som resonerar så som Patrik Björck säger. Problemet i Sverige har varit den höga inflationen. Att få ned den så fort som möjligt har varit det avgjort allra viktigaste för företagare och hushåll med små marginaler. Här tror jag att ledamoten och jag är överens. Vi tog över en tvåsiffrig inflation, men nu är den snabbt på väg ned. Det är givetvis viktigt för företagen eftersom det är en förutsättning för att många av dem ska kunna fortsätta.

Nej, Patrik Björck, det tog inte nästan två år; det tog elva månader och två dagar. Att riksdagen behandlar denna fråga just i dag och inte tidigare är inget regeringen har bestämt. Det tog alltså elva månader att ta fram detta.

Jag har inte bara försökt få kompensationen på plats. Jag jobbar även för något annat, och nu känner jag mig ännu mer övertygad om att det behövs, nämligen att regeringen tillsätter en utredning som tar reda på vad det var som hände. Vem visste vad, när visste man saker och ting och hur gick det till? Då slipper vi hamna i denna situation igen. Givet den knepiga debatt som har varit och att man inte bara har kunnat säga "ja, vi tar ansvar för detta" behövs nog en utredning för att säkerställa för alla vad som egentligen hände och när.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Låt oss förhoppningsvis en gång för alla reda ut detta. Jag studsade till över ert sätt att formulera ert yttrande. Ni påstår där att ni så fort ni visste detta agerade. Jag vill bara att alla ska veta att den socialdemokratiska regeringen innan den avsattes av svenska väljare hade kunskap om detta. Jag har aldrig sagt något om en proposition, men jag har tänkt att om det nu är så enkelt att agera hade statsrådet Ardalan Shekarabi, finansminister Mikael Damberg eller statsminister Magdalena Andersson kunnat säga: Detta ska vi åtgärda; det var en miss. Men det gjorde de inte.

Patrik Björck kommer med fler felaktigheter. Han säger att det tog två år för regeringen. Det är inte sant, och det vet nog Patrik Björck. Regeringen tillträdde den 18 oktober 2022, och budgeten som innebär att man kompenserar dem som är födda 1957 lades fram den 20 september 2023. Det är inte två år; det är elva månader och två dagar. Det är stor skillnad.

När det gäller arbetsgivarna har de betalat in arbetsgivaravgifterna enligt gällande ordning. Dessa avgifter är normalt sett avdragsgilla för arbetsgivarna vid inkomstbeskattning. Om vi ska vara petnoga kan vi också konstatera att arbetsgivaravgifterna inte i huvudsak tillfaller arbetstagarna utan arbetsgivarna. Vi har alltså valt att kompensera dem som har betalat in för mycket skatt, och jag tycker att det är en rimlig ordning.

Fru talman! Nu gör vi om, och nu gör vi rätt. Detta är en bra dag, och den är efterlängtad bland de drygt 100 000 som är födda 1957.

När Annika Strandhäll under sin tid som minister ledde Pensionsgruppen enades gruppen om att införa den så kallade riktåldern. Något annat vi var överens om var att alla regelverk och skatter som hade med riktåldern att göra skulle parallelljusteras. Det blev dock inte så - skattereglerna följde med utan övergångsregler. Detta innebar att personer födda 1957 inte längre sågs som pensionärer under ett år. De fick därför inte del av det förhöjda grundavdraget, och de fick därmed inte sänkt skatt. Personer födda 1957 var i arbetsrättslig mening pensionärer, men skatterättsligt var de yrkesarbetande.

Jag har varit tydlig med att jag har tänkt driva denna fråga ända in i kaklet. Nu är vi vid kaklet - i dag kan vi fatta beslut som kompenserar de personer som betalat in för mycket skatt.

För mig är detta först och främst en moralisk fråga. Moraliskt är det helt förkastligt att vi har haft en situation som inneburit att en årskull fått betala mer i skatt än andra årskullar. Det rättar vi till här i dag. Detta är ett beslut som alla politiska partier i riksdagen står bakom, och det är mycket bra.

Bakgrunden till denna diskussion och till att detta beslut måste fattas har alltså med införandet av riktålder att göra. Att vi har en riktålder som tar hänsyn till hur länge vi lever beror på att vi människor lever allt längre, vilket är glädjande. I och med att vi lever längre ska de pensionspengar vi jobbar ihop under våra yrkesverksamma år räcka en längre tid. Gör man ingenting åt riktåldern, eller pensionsåldern, får människor månatligen en lägre kompensation.

Som kuriosa kan nämnas att pensionsåldern var 67 år när vi införde den allmänna pensionsförsäkringen i Sverige 1913. Samtidigt var medellivslängden för män 55 år och medellivslängden för kvinnor 57 år. Det var då. I dag är medellivslängden en helt annan; den är 81,6 år för män och 84,9 år för kvinnor, enligt SCB. Det är de senaste siffror jag har hittat.

Vi kan konstatera att medellivslängden har ökat med över tre år sedan detta pensionssystem sjösattes. Införandet av en riktålder var och är nödvändigt om vi vill att kompensationsgraden ska vara minst 60 procent, vilket var och är en grundtanke med pensionssystemet.

Fru talman! För nästan exakt två år sedan fattade riksdagen ett ofullständigt beslut - övergångsregler för det förhöjda grundavdraget saknades. Jag tror absolut inte att det var något annat än just en miss. Jag har suttit i Pensionsgruppen sedan 2019, eller formellt sedan december 2018. Där har vi alltid varit väldigt måna om att ha tillit; vi ser till att det vi kommer överens om också genomförs.

Detta var en miss, och den flög under radarn. Jag tycker att det kan låta annorlunda på vissa debattörer här i dag. Det var dock inte ett enda parti här i riksdagen som tog upp denna fråga. Inte heller de engagerade och kunniga pensionärsorganisationerna, Pensionsmyndigheten eller Skatteverket hade upptäckt denna miss. Det var en miss som flög under radarn.

När vi väl uppmärksammades på detta var beslutet formellt sett redan fattat, och då hade vi som politiska företrädare anledning att försöka rätta till detta. Om en bank får in för mycket på ett konto är det inte bankens pengar, utan då återförs pengarna självklart till den rättmätiga ägaren. I detta fall har 57:orna varit ägarna som ska få tillbaka sina pengar.

Fru talman! Jag tycker att man ska vara självkritisk. Jag är det, för jag missade också att övergångsregeln för förhöjt grundavdrag inte fanns med. Detta kunde givetvis ha skötts mycket bättre.

Arkitekterna bakom denna miss var Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men det är bara halva sanningen. Hela sanningen är att oberoende av vem som sitter i regeringsställning har vi som riksdagsledamöter ett ansvar att noggrant läsa igenom handlingarna så att vi verkligen vet vad vi fattar beslut om. Men vid det tillfälle vi röstade om detta var det ingen som åberopade detta.

Missen blev känd under sommaren 2022. Därefter har många ropat lite i falsett: Varför gjorde Tidöpartierna inget i sin första budget? Vän av ordning kan tycka att det vore lite klädsamt om de som säger så hade något i sina skuggbudgetar som åtgärdade detta. Men icke. Jag tror inte att skälet var att man inte såg angelägenheten i detta utan - och det säger jag efter att ha suttit i Pensionsgruppen i snart fem år - att pensionssystemet är ett komplicerat system. Man tänker att man skruvar lite på ett ställe för att rätta till något, och då börjar det röra sig någon helt annanstans. Det är skatter, kompensationsregler och det ena med det tredje. När vi fattar beslut i Pensionsgruppen, även om det kan tyckas vara en teknisk förändring, går det inte i en handvändning, utan det ligger väldigt mycket arbete bakom för att säkerställa att de åtgärder man vidtar också får de effekter man tänkt.

Fru talman! Rätt är rätt, och fel är fel. I dag gör vi alla rätt, och det är inte en dag för tidigt.

(Applåder)

Fru talman! Ställd inför frågan om det är okunskap eller desinformation väljer riksdagsledamoten att börja prata om SD. Jag misstänkte att det skulle hända, så jag skrev ut detta: Desinformation är avsiktligt falsk eller vilseledande information som sprids på ett planerat sätt i syfte att nå en viss målgrupp. Desinformation skiljer sig från felaktig information, som är ett oavsiktligt fel där avsändaren är omedveten om informationens felaktighet.

Jag måste återkomma till Socialdemokraternas särskilda yttrande och hoppas att ledamoten ändå vågar ta tag i min fråga. Det står: "Socialdemokraterna påtalade problematiken och uppmanade regeringen att agera när omständigheterna uppdagades." Men de uppdagades ju sommaren 2022! Det kan vem som helst se i intervjun med Ardalan Shekarabi. Den fanns i alla fall kvar så sent som i går kväll.

Socialdemokraterna säger att de gjorde det här så fort de fick informationen. Men de hade den ju själva när de satt i regering! De gjorde ingenting, och det är min poäng. Har man formulerat det särskilda yttrandet utifrån att man inte visste att regeringen visste? I så fall är det ett misstag och okunskap. Eller har man formulerat sig på det här viset trots att man vet att den socialdemokratiska regeringen, som lade fram propositionen, fick detta påtalat för sig bara någon månad efter det att propositionen röstats igenom? Då blir det faktiskt desinformation, för då har man avsiktligt undanhållit information från den som läser.

Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt begära replik, men min partikollega Cecilia Engström frågade om jag ville ta den här debatten av det enkla skälet att det är en fråga som jag har drivit intensivt. Den handlar om att 57:orna ska kompenseras och att vi får förändringar på plats som gör att 59:orna inte drabbas av samma sak. Dessutom är vi eniga här i dag, vilket jag tycker är bra och positivt.

Jag är en av två ledamöter som är kvar i Pensionsgruppen sedan propositionen om riktåldern lades på riksdagens bord 2019. Det är på grund av den vi har den här debatten. Vi blev tvungna att ta det här beslutet eftersom det inte blev korrekt hanterat när riktåldern justerades.

Anledningen till att jag begärde replik på Patrik Björcks anförande är det särskilda yttrande som Socialdemokraterna har valt att själva formulera. Det är i bästa fall ett yttrande som formulerats utifrån ren okunskap och i sämsta fall politisk sandlåda och desinformation. Socialdemokraterna skriver nämligen att regeringen har hanterat denna fråga saktfärdigt och vidare att: "Socialdemokraterna påtalade problematiken och uppmanade regeringen att agera när omständigheterna uppdagades." Det påståendet är falskt, och det kan vem som helst kontrollera.

Ett förslag till er som sitter hemma och kanske lyssnar på den här debatten är att googla "Ardalan Shekarabi", "Almedalen" och "Expressen". Där kan man höra hur den dåvarande ansvariga ministern fick frågan om han tänkte göra någonting. Ardalan Shekarabis svar var att han skulle ta med sig frågan.

Är det okunskap eller desinformation när ni väljer att formulera er som ni har gjort i ert yttrande?

Fru talman! Jag har under det senaste året rest runt till Sveriges samtliga distrikt. Inför varje besök har jag bett de lokala kristdemokraterna att ordna ett möte med barn- och ungdomspsykiatrin på orten. Alla de samtal som jag haft har gjort det kristallklart, men framför allt har de gjort mig mer beslutsam: Vi måste prioritera upp barns och ungdomars mående, och försiktighetsprincipen ska vägleda oss. Det är mot denna bakgrund som jag tycker att vi kristdemokrater har landat helt rätt i vårt ställningstagande: Gör om, gör rätt!

Fru talman! När Karolinska institutet i sitt remissvar från 2022 understryker att flera internationella studier visar att 80-90 procent av de barn och ungdomar som upplever könsdysfori inte längre vill byta kön i vuxen ålder ringer klockorna i alla fall hos mig.

Man kan para detta med att allt fler specialistläkare inom psykiatrin varnar för det som vi såg i exempelvis SVT-dokumentären Transkriget - Tänk om ni har fel. De menar att en ändring av ett juridiskt kön förstärker könsdysforin och innebär att det blir ett första steg mot hormonbehandling och så vidare. Då menar jag att vi som riksdag måste tänka till.

Min slutsats är att barn som har könsdysfori ska erbjudas hjälp. De ska erbjudas stöttning och psykologiskt stöd, för om vi bryr oss om dessa barn är det där vi ska lägga vår kraft och exempelvis korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, bup, vilket regeringen gör. Svaret är inte att förenkla juridiskt könsbyte.

Fru talman! I går fick vi riksdagsledamöter ett mejl från gruppen Nordiskt nätverk av professionella för en evidensbaserad vård av unga med könsdysfori. Bland dem som undertecknat mejlet till oss återfanns Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri, och Sven Román, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri.

Jag nämner dessa två därför att jag har fått förmånen att sitta ned och prata med dem, lyssna, problematisera och ställa kritiska frågor. Jag menar att dessa två personers gedigna kunskap och erfarenhet väger många gånger tyngre, i alla fall för mig, än de politiska inlägg som tillskyndare av lagändringen har levererat.

De avslutar sitt mejl med följande ord: Grunduppdraget för oss i vården är att erbjuda en så trygg och säker vård som möjligt. Förslaget riskerar att stjälpa och inte hjälpa barn och unga men även unga vuxna. Det bör inte hastas fram utan gå tillbaka till Regeringskansliet och remitteras i vanlig ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Förslaget har inte stöd bland svenska folket. Utifrån alla samtal jag har haft går jag nog så långt som att säga att jag betvivlar att det ens finns stöd här i riksdagen, om de ledamöter som sitter här röstar utifrån sin egen åsikt.

Jag avslutar med en vädjan till dem som sitter här inne men framför allt till alla riksdagsledamöter som jag vet sitter på sina kontor och följer debatten via tv-rutan: Rösta i enlighet med din övertygelse! Ännu finns chansen att göra om och göra rätt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för svaret.

Poängen är att barnläkare och specialister menar att ett byte av juridisk könstillhörighet förstärker den känsla av könsdysfori som de här personerna ger uttryck för. Karolinska institutet konstaterar att det växer bort i 80-90 procent av fallen.

Jag har en ny fråga. Professorn i psykiatri har alltså inte rätt, och då blir min fråga: Har Johan Hultbergs egen partiledare, tillika statsminister, också fel när han säger att han hellre vill ha en 18-årsgräns för byte av juridiskt kön?

Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag verkligen respekterar den moderata riksdagsledamoten. Du är saklig, Johan Hultberg, och den samtalston i vilken denna diskussion förs tror jag att vi tjänar väldigt mycket på.

Jag tänker inte använda mina två minuter då jag tror att vi har använt rätt mycket tid redan nu, men jag begärde replik då ledamoten i talarstolen sa att man går försiktigt fram. Detta kontrasterar mot det som Mikael Landén, professor i psykiatri och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, säger, nämligen att vi står inför seklets största medicinska skandal. Min fråga är kort: Har han fel?

Fru talman! När det gäller biståndet måste vi komma ihåg att Sverige ger 56 miljarder kronor. Luxemburg ger mest. Sverige ligger tvåa i världen. Jag tycker att vi ska ha kvar det perspektivet när vi pratar om biståndet.

När det gäller vårdköerna vidtar regeringen nu många olika typer av åtgärder just för att vi ska försöka göra det vi gjorde sist. Senaste gången en kristdemokrat var socialminister halverade vi vårdköerna.

Jag tror att det kommer att bli svårt att nå samma resultat den här gången. Men när vi släppte makten under åtta år till andra partier dubblerades vårdköerna. Jag tror alltså att vi har goda chanser att göra något mycket bättre än den förra regeringen förmådde.

Till sist ska jag säga något om fritidskortet. Beslutet gäller. Det ska fram, och det ska sjösättas så fort som möjligt. Det har varit lite mer komplicerat än man trodde. Men fritidskortet kommer alldeles snart att bli verklighet.

(Applåder)