Niklas Wykman

Fru talman! Det pågår nu en bred debatt i samhället om socialdemokratins sätt att förhålla sig till sanningen. Den tänker jag inte fullt ut ge mig in i här och nu.

Jag konstaterar att inflationen är löntagarnas och pensionärernas värsta fiende. Här har regeringen agerat resolut och ansvarstagande. Vi ser också resultat. Det är överordnat att inflationen kommer ned.

När det kommer till sakfrågan kan det vara värt att lyfta att vi i Sverige har väldigt utbyggda möjligheter att driva in skulder via kronofogden. Det finns väldigt stora möjligheter för den som anser sig ha rätt till pengar att av en statlig instans få hjälp att få dem.

Vi har avdragsrätt när det gäller ränteutgifter för konsumtion. Man får så att säga ett slags subvention när man lånar och tar krediter också för konsumtion. Vi har en enklare tillståndsform när det gäller att ge sådana här konsumentkrediter. Vi ställer inte fullt ut alla krav som ställs på banker för att man ska kunna ge denna typ av krediter. Man har också vidtagit en del andra typer av åtgärder, till exempel bolånetak, som enligt Finansinspektionen har gjort att så kallade blancolån ökat.

Jag säger inte att någon enskild åtgärd av dessa är fel. Men med tanke på den samhällsutveckling vi har, där man erbjuds allt fler krediter och kreditmöjligheter även för mindre köp, är det nog läge att ta sig en rejäl funderare på vad detta sammantaget får för effekter. Jag tycker därför att det i grunden är bra att Socialdemokraterna och Niklas Karlsson väcker denna fråga. Den är värd att diskutera mycket mer framöver.

Sedan kan man konstatera att Socialdemokraterna har en egen och unik partierfarenhet när det gäller detta. Nu har regeringen till exempel föreslagit förbud mot att sälja lotter på kredit. Jag tror att motionstiden går ut i dag; jag är inte helt säker. Vi får se var Socialdemokraterna ställer sig där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag läste att DN hade gjort en genomgång av detta. Över tid var det 8 000 fall som hade gått till kronofogden från Socialdemokraternas lotterier. Det är inte så man ska arbeta gentemot människor i ekonomisk utsatthet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det gläder mig att Niklas Karlsson ser fram emot vad jag har att säga. Jag tror att han kan lära sig en hel del om han lyssnar noga.

Grunden är att människor behöver ett jobb att gå till. I de tider vi nu befinner oss i finns det tydliga uppåtrisker för arbetslösheten. Det behöver man möta, men man kan inte möta det på det traditionella socialdemokratiska viset genom att ställa stora grupper utanför arbetskraften.

Vi känner till den socialdemokratiska erfarenheten med massiva förtidspensioneringar. Det går att läsa i gamla artiklar hur Göran Persson gjorde och hur man fick Försäkringskassan att arbeta med att ställa stora grupper utanför arbetskraften. Den som har diskvalificerat en människa från att delta i arbetsgemenskapen har gjort något oerhört mot den människans välbefinnande och mot samhällets möjligheter att fortsätta att utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det krävs en arbetslinje i svensk politik. Det behövs en röst för de människor som ställer klockan på morgonen, går till jobbet, jobbar hårt, somnar trötta och sedan gör samma sak nästa dag. Det krävs en röst i svensk politik för de människor som har gjort detta under hela sitt liv - arbetat och slitit - och som nu är pensionärer.

Här finns det en djup sympati från denna regerings sida, men det finns också en djup insikt kring att detta behövs för att Sverige och samhället ska fungera.

När Niklas Karlsson svepande pratar nedlåtande om skattesänkningar för människor som går till jobbet och människor som har gått till jobbet vill jag å det starkaste opponera mot det. Det ska alltid löna sig att arbeta.

Sedan bygger vi starka, robusta och pålitliga skyddssystem för de människor som av olika skäl inte kan arbeta, men den huvudsakliga ingången måste alltid vara att de som har förmåga att göra det ska göra det. Oavsett om man temporärt har förlorat arbetsförmågan genom sjukdom eller om man inte har den kunskap som krävs på svensk arbetsmarknad för att man har invandrat hit kan man aldrig överge idén om att man faktiskt ska försörja sig själv, göra gott för andra människor och också bidra med skatteintäkter. Arbetslinjen saknas genomgående i det Niklas Karlsson pratar om.

Bidragssystem och transfereringssystem är nödvändiga och bra för ett tryggt samhälle, men det är inte så man kan bygga samhället. Det måste byggas på människors arbete.

Det är min uppfattning att vi generellt går från en politik som passivt iakttar samhällsproblem till en regering som nu aktivt tar tag i samhällsproblem oavsett om det gäller migrationen, kriminaliteten eller överskuldsättningen. Detta hade hänt också under en socialdemokratisk regering, säger Niklas Karlsson. Man kan då fråga sig varför det inte gjorde det. Det är nu detta händer - jag tänker på alla uppdrag och åtgärder mot överskuldsättning.

Det har funnits en utveckling som jag undrar ifall Socialdemokraterna inte såg eller inte ville ta tag i i regeringsställning. Förr i tiden erbjöds man kanske i större utsträckning en kredit när man skulle en bil och självklart när man skulle köpa bostad eller kanske göra ett större möbelinköp. Nu möts man av krediterbjudanden hela tiden.

Här gjorde den förra regeringen en del bra saker. Man skulle till exempel inte ha detta som förstahandsval. Men någonstans måste vi börja fundera på det här kreditsamhället. Det är ett konsumtionssamhälle där man vid varje given tidpunkt alltid kan handla på kredit. Gör detta något mer med oss som människor och med oss som samhälle? Vilka åtgärder behöver i sådana fall vidtas?

Förut fanns erbjudandet om kredit, men kanske via en komplicerad kontakt med banken, vid större inköp till hemmet eller till och med vid köp av en hel bostad. Nu finns de hela tiden. Detta har vi inte funderat tillräckligt mycket på i Sverige. Den förra regeringen gjorde inte tillräckligt mycket åt det här. Jag är glad att Niklas Karlsson nu också är engagerad i dessa frågor. Vi arbetar hårt med detta.

Fru talman! Jag har den största och djupaste övertygelse om att Niklas Karlsson och hans partikamraters engagemang i den här frågan är äkta. Har man mött människor som sitter fast i den här typen av problematik kan man inte gå från sådana möten oengagerad.

Det handlar om unga människor som har ryckts med i en konsumtion som de inte kan betala för. De har utsatts för olika typer av marknadsföring av lån och snabba krediter, eventuellt i ett sammanhang där riktiga kreditprövningar inte har krävts. Det kan handla om småbarnsföräldrar, män och kvinnor, som har genomgått skilsmässor och hamnat i djupa problem i livet och fått svårt att betala för sig. Inte sällan kan det handla om människor med underliggande psykiatriska problem, till exempel bipolär sjukdom. Man befinner sig i ett maniskt skov och tar lån och drar på sig skulder som man egentligen inte kan betala.

I grund och botten har allt detta inte ett ensamt svar, men det finns en viktig sak att säga: Vi i Sverige måste värna en kultur där man inte får ge lån till människor som inte kan betala dem. Det är annars att göra dem en björntjänst, för att använda ett klassiskt uttryck. Det kanske tillför lite lättnad här och nu, men det blir långsiktiga problem. Sedan måste det givetvis balanseras mot möjligheten att ta korta och snabba krediter. De fyller ju också en funktion för att hjälpa grupper i samhället som kan ha svårt att betala en större och dyrare sak här och nu. Det är olika intressen som behöver vägas mot varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att Niklas Karlsson uppskattar regeringens arbete på det här området. Det tycker jag ändå inte är en frikostig tolkning av det ledamoten säger. Jag redovisar också en lång lista med uppdrag och politiskt policyarbete för att komma åt det här problemet. Vi ska helt enkelt inte ha det så i Sverige att man kan låna pengar om man i grunden saknar förmåga att betala tillbaka dem. Det skapar stora problem.

För att hantera den typen av situationer ska vi ha andra skyddsnät i Sverige, och ytterst ett försörjningsstöd och andra typer av hjälp och stöd.

Om man inte vill att människor ska hamna i ekonomiska problem - ja, det är klart att det inte finns en enkel lösning på detta - kan man rikta in sig på det som Niklas Karlsson pekar på, nämligen att människor som går till jobbet och har en inkomst eller en pension inte ska behöva hamna i en situation där de inte kan täcka sina dagliga kostnader.

Det är också viktigt med informationsarbete och kunskapsackumulering hos de här grupperna, så att de förmår att fatta bra ekonomiska beslut. Men i grunden handlar det, precis som ledamoten pekar på, om att man ska ha en inkomst som det går att leva på.

Det är klart att människor som går till jobbet i Sverige ska ha det bra och att de som har jobbat ett helt liv i Sverige ska ha det bra. Därför genomför vi skattesänkningar riktade mot pensioner och mot låga och medelhöga inkomster för att hjälpa dessa grupper att möta den tuffa samhällsutveckling som vi har haft med stora prisökningar. Till exempel förlänger vi förstärkningen i bostadsbidraget för dem som behöver det allra mest. Vi tillför kommuner och regioner rekordbelopp i budgeten för att de ska kunna upprätthålla hög kvalitet i välfärdstjänsterna trots det tuffa läget.

Alla dessa åtgärder behövs, givetvis utan att man minskar drivkrafterna för människor att arbeta. Det är viktigt.

Jag tycker att Socialdemokraterna har en hemläxa att göra. Det brukar ju vara lite diskussioner om huruvida de någonsin har gjort något historiskt fel eller inte. Men att upprätthålla en arbetslinje och se till att de som arbetar får lön för det och att de som har gått till jobbet har nytta av det är ändå grunden för att vi ska ha ett sammanhållet samhälle.

Fru talman, ledamöter! Ida Ekeroth Clausson har frågat finansminister Elisabeth Svantesson vad statsrådet avser att göra för att minska överskuldsättningen och de ekonomiska klyftorna i samhället. Interpellationen har överlämnats till mig.

Interpellanten har tidigare ställt liknande frågor den 15 mars, den 5 juni och den 10 oktober.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen tar frågorna om överskuldsättning och ekonomisk utsatthet på stort allvar och arbetar med att ta fram åtgärder för att motverka de problem som frågeställaren belyser.

Vi har ett allvarligt ekonomiskt läge, och regeringen arbetar brett och långsiktigt för att dämpa inflationen, som är roten till många av de ekonomiska problem som människor möter. Vi stöttar också de ekonomiskt mest utsatta hushållen. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen bland annat föreslagit att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget förlängs ytterligare sex månader till och med den 30 juni 2024. Vi sänker också ett antal olika skatter, däribland skatten för låga och normala inkomster.

Regeringen arbetar fokuserat med frågan om enskildas överskuldsättning. Överskuldsättningsutredningen har lämnat ett betänkande som innehåller förslag som syftar till att minska överskuldsättningen hos enskilda. Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet. Det kan även nämnas att i ett regleringsbrev för 2024 har Kronofogdemyndigheten fått i uppdrag att rikta förebyggande åtgärder mot extra utsatta grupper för att minska risken för överskuldsättning samt öka möjligheterna för personer som fått avslag på sin ansökan om skuldsanering att komma till rätta med sin ekonomiska situation. Därtill har Konsumentverket fått i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen.

Regeringen fortsätter följa utvecklingen på konsumentkreditmarknaden och arbetar för att säkerställa ett ändamålsenligt konsumentskydd. I sammanhanget kan nämnas att ett nytt konsumentkreditdirektiv nyligen antagits. Direktivet syftar bland annat till att stärka konsumentens ställning på konsumentkreditmarknaden.

Regeringen har även gett Finansinspektionen det samlade näringsrättsliga tillsynsansvaret över konsumentkreditinstituten. Det innebär en samlad tillsyn över kreditprövningar som görs av kreditgivare som står under Finansinspektionens tillsyn.

I våras gav regeringen Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln och andra branscher där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Därtill kan nämnas att regeringen har överlämnat en proposition med förslag om att det ska införas skriftlighetskrav vid telefonförsäljning av spel om pengar. Kravet syftar till att stärka skyddet för konsumenterna.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Niklas Karlsson (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Fru talman! Ingela Nylund Watz underskattar de problem som finns i Sverige. Ingela Nylund Watz underskattar de stora brister som den föregående regeringen lämnade efter sig.

Det går inte att förstå det på något annat sätt när Ingela Nylund Watz ställer våra allvarliga samhällsproblem mot en plastpåseskatt. Det är brister i skolan, brister i polisen, människors mycket tuffa situation vad gäller den egna försörjningen, integrationsproblematiken, problemet med att vi inte klarar av att integrera invandrarna på vår arbetsmarknad och resursbrister i kärnan av de av våra verksamheter som är centrala för att välfärden ska fungera. Detta ställer Ingela Nylund Watz mot en plastpåseskatt.

När man gör det har man förlorat proportionerna gällande de utmaningar Sverige möter. Det handlar om hot från omvärlden och om problem med våra grundläggande samhällsfunktioner. Det handlar om oordning i folkbokföringen och om brister när det gäller samordningsnumren. Det står inte i proportion till att avskaffa eller för den delen införa en åtgärd som inte är effektiv i miljöhänseende. Det är inte ett ärligt sätt att kommunicera med svenska folket.

Man kan vara för eller emot en plastpåseskatt. Man kan tycka att vi ska vidta ineffektiva symbolåtgärder, eller också kan man vara emot dem. Personligen är jag emot dem. Men man kan inte ställa en sådan sak mot de problem Sverige möter. Vi har krig i vår närhet, och vi har många människor som står varaktigt utanför arbetsmarknaden. Vi har en kostnadsutveckling som tär på pensionärer och barnfamiljer så fort de går in i en matvarubutik. Vi har hög skuldsättning bland våra hushåll, vilket gör oss exponerade för räntehöjningar.

Det behövs proportioner i en diskussion om vilka åtgärder som står mot varandra. Den här regeringen avser att stärka arbetslinjen och sammanhållningen i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig återigen understryka att jag tycker att det är bra ju bredare samsyn det finns kring olika typer av åtgärder för att förhindra överskuldsättning. Det ska inte gå att låna ut pengar till människor som i grunden inte kan betala tillbaka dem. Även om behovet här och nu kan vara stort hos ett enskilt hushåll är det att göra dem en björntjänst. De hamnar i varaktiga och ibland livslånga problem, precis som också beskrivs, med den egna hälsan och nära och käras hälsa som insats.

Ett viktigt exempel är att ökad skuldsättning hänger samman med ett överdrivet spelande. Spel är en sådan riskfaktor. Tidigare fanns det ett undantag som innebar att man fick sälja lotter per telefon utan skriftligt samtycke från den som köper. Kring alla andra varor behövde man ett skriftligt samtycke, men här undantog Socialdemokraterna just lotter. Man skulle alltså kunna bli pådyvlad någonting på telefon som man sedan inte kunde hantera på samma sätt som andra varor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag utgår från att Ingela Nylund Watz välkomnar den typen av förslag och åtgärder också. Det är klart att man inte ska kunna sälja på människor lotter på andra villkor än man säljer andra varor. Skriftlighetskrav är viktigt även där.

Här görs alltså en lång rad olika åtgärder inte minst på spelmarknaden för att minska risken för att hamna i olika typer av problemspelande.

Hushållen har det tyvärr tufft. Inflationen är en bidragande faktor till det. Att Sverige under lång tid har haft en låg bnp-tillväxt per capita är en annan. Problemet med våra exportmarknader, som Tyskland och Kina, är en tredje, och kriget som pågår liksom geopolitiska spänningar överlag är en fjärde.

Det här slår hårt mot ett land som Sverige, som så mycket lever av sin öppenhet och sin handel. Detta behöver hanteras kraftfullt.

När Ingela Nylund Watz och Socialdemokraterna bestämde valde de till exempel att avskaffa värnskatten, den skatt som betalades av dem med de högsta inkomsterna. Den här regeringen har valt en annan profil för sin politik. Vi sänker skatten på pensioner, och vi sänker skatten för människor med låga och medelhöga inkomster som går till jobbet.

I grunden är det så vi måste hålla ihop samhället: att alla människor som kan arbeta också går till jobbet. Här är det viktigt med förändringar i bidragssystemen. Här är det viktigt att fortsätta att göra det mer lönsamt att arbeta och att erbjuda fler verktyg och möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden för dem som står utanför.

Bidrag behövs, och bidrag kan hjälpa i olika svåra livssituationer. Men den permanenta, varaktiga sammanhållningen i ett samhälle byggs av väckarklockor som ringer och människor som går upp och arbetar, somnar trötta och sedan gör likadant nästa dag.

Alla dessa människor har en alldeles för svag röst i politiken, skulle jag säga. Jag och regeringen är gärna deras röst och vill att de människorna ska bli fler. Det är så vi håller ihop samhället varaktigt.

Jag förstår Ingela Nylund Watz bekymmer kring detta. År 2021, efter många år av socialdemokratiskt regerande, var Ginikoefficienten, alltså de ekonomiska skillnaderna, rekordstora i Sverige. Antalet människor som levde med varaktigt låg ekonomisk standard hade ökat med ungefär 17 procent.

Trots högkonjunktur efterlämnade man på grund av en reformlöshet stora problem i samhället. En del av dem har inte med ekonomin i sig själv att göra utan handlar om till exempel brottsligheten. De här stora hålen i olika typer av statlig verksamhet, till exempel brottsbekämpning, arbetar vi nu på att fylla igen, samtidigt som vi stärker arbetslinjen.

Fru talman! Interpellanten Ingela Nylund Watz försöker med viss framgång - det får ändå sägas - diskutera två frågor samtidigt. Båda är mycket viktiga. Den ena gäller problematisk skuldsättning. Det handlar inte om bolån och annat utan om den typ av skulder som kanske härrör från konsumtion och annat, där man i grunden saknar förmåga att betala. Låt mig vara tydlig med att vi inte ska ha den typen av kreditgivning i Sverige.

Jag tycker att det är bra att Ingela Nylund Watz stämmer in i riktningen i fråga om de åtgärder som vidtas. Vi har pratat om några av dem här, och man kan förtydliga dem. Det handlar till exempel om att samla mer av tillsynen och kompetensen hos Finansinspektionen. Det har legat utspritt på olika myndigheter under den socialdemokratiska regeringen och tidigare. Det kan ha lett till att detta inte har skötts tillräckligt väl. Jag uppskattar att Ingela Nylund välkomnar denna riktning, som handlar om att samla ihop mer av kompetensen och tillsynen på ett ställe.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska inte ha en osund kreditgivning i Sverige. Jag kan diskutera hur ett antal olika åtgärder som tidigare har vidtagits har drivit på olika typer av skuldsättningsbeteenden. Vissa saker som den förra regeringen gjorde var mycket bra när det gäller att undvika detta, till exempel detta med att man som förstahandsalternativ inte ska erbjudas att betala på kredit. Här kan det finnas mer saker som behöver göras. Det handlar om att se över hur denna struktur ser ut.

Det är givetvis väldigt viktigt att vi har en effektiv tillsyn och att vi motverkar överskuldsättning i samhället brett. Det finns mycket att ta tag i när det gäller de trender som finns kring handel på nätet och konsumtion, till exempel detta med att man kan köpa nu och betala sedan. Detta driver ju in en hel del människor i mycket besvärliga situationer som de fastnar i under lång tid.

Jag uppfattar det som att Ingela Nylund Watz ställer sig bakom regeringens val av riktning på detta område. Det är bra. Vi kommer att återkomma framöver. Vi gör mycket. Vi kommer att återkomma med mer viktigt, så att säga, när det gäller att ta ned denna typ av skuldsättning.

Samtidigt, fru talman, kan man säga att det kan få mycket besvärande konsekvenser om man helt stänger möjligheten att få krediter. Det kan det få inte minst för de människor som har de minsta marginalerna och som någon gång emellanåt på helt legitima grunder kan behöva en kredit för att överbrygga ett problem som uppstått. Det är, återigen, en avvägning. Men vi ska vara mycket tuffa mot överskuldsättningen, och vi ska vara mycket tuffa mot och slå ned en osund kreditgivning i Sverige. Man ska inte kunna bevilja lån till den som inte kan betala tillbaka. Det är bra att vi arbetar gemensamt i den riktningen.

När det kommer till den ekonomiska utvecklingen generellt är vi i en mycket besvärlig situation. Det är hög inflation. Vi har en mycket orolig omvärld. Det är krig i vår närhet. Det är tufft för många av de länder som betyder mycket för svensk ekonomi, som Tyskland och Kina. Vi är mer skuldsatta i Sverige på hushållsnivå än vad man är i många andra länder. Vi har också hög skuldsättning i vår företagssektor, i vissa sektorer mer än i andra. Sammantaget sätter detta en stor press på svensk ekonomi.

Här vill det givetvis till att man agerar beslutsamt men också på ett varaktigt sätt. Att få ned inflationen är prioriterat, men det är självklart viktigt att vi nu också alltmer tar oss an arbetsmarknaden. I grunden är ju det bästa för att man ska ha en god, trygg och stabil hushållsekonomi att man har en egenförsörjning, ett jobb. Här vidtogs det under lång tid alldeles för få åtgärder. Det är viktigt att vi arbetar med detta. Många har hamnat permanent utanför arbetsmarknaden. Så ska vi inte ha det i Sverige.

Jag återkommer gärna mer till detta.

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat finansminister Elisabeth Svantesson dels vilka slutsatser kring den ekonomiska politiken som statsrådet och regeringen drar av de ökande skulderna hos Kronofogdemyndigheten och om statsrådet avser att vidta några åtgärder utifrån sina slutsatser, dels vilka risker som ministern och regeringen ser med att fattigdomen och de ekonomiska klyftorna ökar i Sverige och hur ministern avser att agera för att motverka ökande klyftor.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Hushållen upplever nu en pressad ekonomisk situation till följd av flera faktorer, bland annat ökade levnadskostnader och stigande räntor. När ekonomin är sämre leder det ofta till att enskilda får svårare att betala sina skulder, och antalet personer som hamnar hos Kronofogdemyndigheten kan då öka. Det ökande antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten som Ingela Nylund Watz refererar till handlar om ansökningar om betalningsföreläggande för att få en skuld fastställd. Ett ökat antal sådana ansökningar är en indikation på att fler inte betalar sina skulder i tid.

När enskilda inte kan betala sina skulder innebär det ofta ett personligt lidande, men det kan också få negativa konsekvenser för samhället i stort. Regeringen tar det ekonomiska läget på största allvar och arbetar brett och långsiktigt för att dämpa inflationen och stötta de ekonomiskt mest utsatta hushållen. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen bland annat föreslagit att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget förlängs i ytterligare sex månader till och med den 30 juni 2024.

Även enskildas överskuldsättning bör tas på stort allvar, och regeringen arbetar med frågorna på bred front. Överskuldsättningsutredningen har lämnat ett betänkande som innehåller förslag som syftar till att minska överskuldsättningen hos enskilda. Remitteringen av betänkandet har nyligen avslutats, och förslagen bereds nu i Justitiedepartementet. Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen på konsumentkreditmarknaden och arbetar kontinuerligt för att säkerställa ett ändamålsenligt konsumentskydd. I sammanhanget kan nämnas att ett nytt konsumentkreditdirektiv nyligen antogs. Direktivet syftar bland annat till att stärka konsumenternas ställning på konsumentkreditmarknaden. Regeringen har tillsatt en utredning som ska bedöma hur direktivet bör genomföras i Sverige och som ska redovisa sitt uppdrag senast i oktober 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta kan jag nämna att regeringen även har gett Finansinspektionen det samlade näringsrättsliga tillsynsansvaret över konsumentkreditinstituten. Detta innebär en samlad tillsyn över kreditprövningar som görs av kreditgivare - kreditinstitut, bostadskreditinstitut och konsumentkreditinstitut - som står under Finansinspektionens tillsyn.

Fru talman! Ingela Nylund Watz säger "en vink". Steget från "en vink" till att kräva mikrodata om alla hushåll hela tiden är ganska långt. Då ska varje tillgång och varje förändring i ens liv registreras i en stor statlig databas.

Man kan vara för det ena eller andra, men det är en stor skillnad mellan att få en vink eller ett bättre beslutsunderlag och att alltid veta allt om alla. Då måste man samla in väldigt mycket data koncentrerat på ett ställe.

Fru talman! Möjligtvis kan man ställa sig lite frågande till Ingela Nylund Watz och Socialdemokraternas mycket stora intresse av att bygga en central databas över alla människors tillgångar och förehavanden samtidigt som det helt gick dem förbi att ha kontroll över andra viktiga statliga funktioner. Jag tänker på gängkriminaliteten, migrationen, folkbokföringen och samordningsnumren.

Ingela Nylund Watz hade en central roll under de år då Sverige tappade kontrollen på en rad områden. Hur många samordningsnummer delades ut? Hur låg det till med folkbokföringen? Vilka människor vistades egentligen här i Sverige? Det kändes tydligen inte så viktigt för Socialdemokraterna att ta tag i detta. Men att veta allt om alla människors tillgångar har ett enormt värde. Här kan man fundera på vad som egentligen är drivkraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte okänt att Socialdemokraterna gång på gång återkommer till att man vill öka beskattningen. Nu vet jag inte exakt vad Ingela Nylund Watz själv tycker om förmögenhetsskatten, men olika förslag om att beskatta tillgångar mer har väckts från Socialdemokraterna. Man kan inte undgå tanken att avsikten är att detta register ska spela en helt annan roll, nämligen att människor ska beskattas hårdare och att man ska kunna återinföra en förmögenhetsskatt, något som en gång i tiden skapade mycket stora problem för Sverige. Jag är inte beredd att medverka till att bygga upp en sådan infrastruktur i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu träffas vi här i kammaren i Sveriges riksdag, ett alldeles utmärkt format för att föra diskussioner. Man kan säga sitt hjärtas och sin hjärnas mening om olika saker, dessutom i ett publikt format så att svenska folket har möjlighet att ta del av vad man tycker och tänker.

Fru talman! Jag tycker kanske att Ingela Nylund Watz missar den chansen lite grann och är därför genuint nyfiken på vad Ingela Nylund Watz ser för olika typer av problem med att samla in alla data om alla människor i Sverige hela tiden. Jag skulle för ärendets fortsatta gång uppskatta att få höra vad som är Ingela Nylund Watz och Socialdemokraternas position när det gäller detta.

Hur mycket data tycker Ingela Nylund Watz att medborgarna själva ska behöva rapportera in? Ska man rapportera in hur långt man har kört sin bil varje år? Ska man rapportera in exakta förändringar man har gjort i sitt hem? Hur mycket ska i så fall automatiseras från deklarationer, bankkonton och företag? Hur stor sådan börda är Ingela Nylund Watz beredd att lägga över på olika typer av företag? Hur tycker Ingela Nylund Watz att dessa data ska samlas ihop och administreras? Hur ser Ingela Nylund Watz på riskerna ifall sådana data skulle läcka ut eller hamna i händerna på en person eller organisation som vi inte vill ska ha denna typ av data? Var är Ingela Nylund Watz beredd att dra gränsen? Varför tycker Ingela Nylund Watz att det är så viktigt att ha data om alla människor, alltid?

Vilka fördelar ser Ingela Nylund Watz med att ha data om hela befolkningen jämfört med att till exempel ha urvalsdata om en del av befolkningen? Det är ändå på grundval av urval merparten av forskning och undersökningar görs. Att ha individdata om varenda individ, alltid, är mycket ovanligt. Det skulle vara ett väldigt stort maskineri att driva. Hur skulle Ingela Nylund Watz väga för- och nackdelar med att ha ett heltäckande register, där vi samlar in all information om alla, alltid, respektive olika typer av datainsamling som ger ett statistiskt underlag som man kan analysera?

Hur ser Ingela Nylund Watz att penningpolitiken skulle vara annorlunda med data på detaljnivå om varje individ? Har Ingela Nylund Watz själv reflekterat över riksbankschefens och andras diskussioner kring data? Vad är den egna reflektionen kring detta? Vad skulle genuint bli annorlunda om vi på detaljnivå visste hur långt man har kört med sin bil varje år, till exempel? Vilka andra typer av åtgärder ser Ingela Nylund Watz framför sig från Finansinspektionen eller andra myndigheter för att de vet saker i detalj om varje individ? Hur mycket skulle detta kosta att genomföra? Vad blir effekten jämfört med att till exempel ha ett urval att arbeta med?

I Sverige är vi kanske inte så betjänta av att ha ett stort bråk eller högt tonläge kring data- och statistikhantering. Men jag är genuint nyfiken på hur Ingela Nylund Watz ser på dessa avvägningar mellan olika saker. Eller handlar det bara om att kräva ett register över alla, alltid, med all information och inte vara nöjd med något annat, punkt slut? Hur ser Ingela Nylund Watz genuint på dessa olika typer av åtgärder? Det önskar jag få höra lite mer om.

Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att vi i Sverige ska ha bra beslutsunderlag för de beslut som vi fattar. Det gläder mig att också Ingela Nylund Watz och förhoppningsvis hela Socialdemokraterna tycker det. Det är viktigt att vi har bra beslutsunderlag.

Låt mig därefter konstatera att det givetvis finns många diskussioner här samtidigt.

Är ett bra beslutsunderlag samma sak som att man vet allt om alla individer alltid, in på detaljnivå? Ingela Nylund Watz kan säkert förklara närmare hur vi skulle ha en radikalt annorlunda penningpolitik om vi till exempel visste vem som har en inbyggd mikrovågsugn hemma. Är det på den nivån? Skulle vi ha radikalt annorlunda åtgärder för makrostabilitet rent generellt om vi visste exakt hur många mil varje hushåll kör med sin bil varje år?

Jag tycker att det finns skäl att nyansera lite grann. Att samla in väldigt mycket uppgifter eller samla in alla uppgifter om alla individer och lagra i en stor databas är givetvis förknippat med ett antal verktyg som många skulle vilja använda sig av - forskare och myndighetspersoner och andra som fattar beslut.

Men det är också förknippat med ett antal risker och problem. Vi vet att vi lever i en väldigt digitaliserad värld. Att centrera all information om alla människor i ett register, eller åtminstone information om alla människors alla ekonomiska förehavanden och tillgångar, är såklart förknippat med ett antal risker och problem. Det kan ses rent moraliskt, givetvis. Det kan finnas ett integritetsproblem med att man ska samla in uppgifter.

Jag vet inte exakt var Ingela Nylund Watz vill dra gränsen, men i debatten har förekommit förslag om att man varje år ska rapportera in hur många mil man har kört med sin bil och så vidare. Jag vet inte var Ingela Nylund Watz är beredd att dra gränsen i dessa sammanhang.

Är man lite intresserad av forskning och olika statistiska metoder kan man givetvis också ställa sig frågan om man behöver data om alla människor, alltid, eller om man kan ha ett urval av data och fatta beslut utifrån det. Skulle penningpolitiken, stabiliseringspolitiken eller de åtgärder som vidtas för att motverka överskuldsättning och andra typer av problem se radikalt annorlunda ut om man fattade beslut utifrån ett insamlat statistiskt underlag i stället för att ha individdata för varje person? Vad händer om ett sådant här register läcker, till exempel? Jag tycker att olika saker måste vägas mot varandra; sådan är politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi fått in remissvaren, och analys av detta pågår. Låt mig vara tydlig med att vi ser behovet hos myndigheter, men jag tycker att Ingela Nylund Watz närmar sig frågan från en rätt radikal position. Hon har ändå ett bredare uppdrag än olika myndigheter har.

Jag är lite nyfiken på hur Ingela Nylund Watz ser på avvägningar - det är också viktigt i politiken. Ska vi samla in data över hur många mil man kör med sin bil varje år? Ska varje renovering i hemmet rapporteras in till staten? Ska varje krona man har på ett sparkonto rapporteras in i ett register? Ska allt detta samlas ihop i ett enda jätteregister över alla svenskar?

Jag tycker att man som regeringsföreträdare och riksdagsledamot måste väga olika saker mot varandra. Att forskare och myndigheter vill ha all information om alla kan man förstå ur många aspekter. Men är Ingela Nylund Watz som företrädare för svenska folket odelat positiv till att allt sådant här samlas in? Hur mycket ska medborgarna administrera själva? Hur stor börda ska läggas på hushållen och så vidare?

Oavsett om man är för eller emot skulle det, tycker jag, vara klädsamt med lite reflektion kring både för- och nackdelar med detta från Ingela Nylund Watz sida.

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig när jag och regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition som skapar möjlighet att öka kännedomen om hushållens samlade ekonomiska situation.

Utredningen om statistik över hushållens tillgångar och skulder har sin grund i ett tillkännagivande från riksdagen. Den föreslår att statistik över samtliga hushålls tillgångar och skulder ska tas fram på grundval av uppgifter från bland annat finansiella företag. Utredningens förslag har remissbehandlats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Flera remissinstanser är positiva till utredningens förslag, men det har också framförts kritik. Den handlar om att det finns en oro för hur den personliga integriteten påverkas av att uppgifter om samtliga hushålls tillgångar och skulder samlas in. Det har även framförts att det kan finnas andra, mindre ingripande åtgärder för att ta fram nödvändiga uppgifter.

Det är viktigt att främja möjligheter att analysera de risker som hushållens höga skuldsättning innebär. En ordning som innebär att det tas fram uppgifter om samtliga hushålls tillgångar och skulder är dock behäftad med ett antal problem.

Ärendet är föremål för beredning i Finansdepartementet, och i övrigt har regeringen i dag inga ytterligare kommentarer.

Fru talman! Att vilja saker är bra. Men det är långt ifrån tillräckligt för att sköta ett land eller, för den delen, för att få särskilt mycket gjort över huvud taget. Det handlar om förmåga, kunskap och analys. Att bara vilja eller känna kommer man inte särskilt långt med. Det blir lätt en floskel, en floskel som ligger nära det populistiska. Det handlar om vad man kan göra och vad det har för effekter.

Hur blir det med en sådan här skatt - hur mycket kommer den att slå över på bolånetagarna? Hur är det med andra skatter, och hur mycket slår de över mellan producent och konsument? Det är nog en rimlig bedömning att en hel del kommer att slå över på bolånetagarna. Är detta rätt tid att lägga ytterligare bördor på svenska hushåll, att införa ännu fler skatter och göra det ännu dyrare att bo?

Detta är skillnaden mellan populism och analys. I en populistisk värld kan man säga: Här gör ett företag stor vinst - låt oss beskatta den! Men i en värld där man gör en analys och en bedömning kan man ställa sig frågan: Vad händer om vi inför denna skatt - vem kommer att betala, och hur mycket dyrare blir det för konsumenten? Och är nu rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna?

Svaret från regeringens sida är väldigt tydligt. En analys, en bedömning, är mycket värdefull, och man kan också konstatera att detta inte är rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna.

Finns det saker att göra för att förbättra konkurrenssituationen på svensk bankmarknad? Där är svaret entydigt ja. Är det mer som bankerna behöver göra för att bidra till att kämpa mot kriminalitet, stoppa bedrägerier och det fasansfulla som sker när till exempel pensionärer blir utsatta för lurendrejerier och bedrägerier? Där är svaret ja. Jag är väldigt tydlig med att jag tycker att svenska banker ska göra mer där.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag noterar att Eva Lindh eftersöker ett känslotillstånd. Det är bara det att det inte hjälper jobbet som politiker, policymaker och ansvarig om man är arg, glad, ledsen eller upprörd. Det gäller att vidta rätt typ av åtgärder och inte att gå runt och känna olika saker inför olika fenomen. Det kommer inte att förändra eller förbättra verkligheten. Det vill till att man vidtar åtgärder.

De åtgärder vi vidtar är de uppdrag vi har gett till Finansinspektionen om den ökade konkurrensen på bolånemarknaden för konsumenterna. Det har handlat om den ränteskillnadsersättningsutredning som är på remiss. Den handlar om hur man ska kunna lösa ett bundet bolån till en rimligare kostnad.

Det handlar alltså om konkreta saker som man behöver göra för att öka konkurrensen och förbättra konsumenternas ställning. Att ledamoten eftersöker att jag ska vara upprörd tror jag inte kommer att hjälpa svenska folket särskilt mycket.

Om vi tittar på den skatt som Eva Lindh eftersöker ska införas är det rimligt att man först gör en bedömning av den bankskatt som vi redan har. Jag ställde här en mycket tydlig fråga till Eva Lindh som Eva Lindh inte svarade på. Jag ger henne en chans till. Vad tycker Eva Lindh om effekten på Kommuninvest av den bankskatt som vi redan har? Vad tycker Eva Lindh att det gör med Kommuninvests verksamhet och välfärdens möjlighet att finansiera investeringar?

Fru talman! Det är rimligt att först ställa sig frågan vad det befintliga systemet har för effekter innan man bygger ut det, bygger om det eller gör mer. Det vore därför önskvärt med ett tydligt svar från Eva Lindh till landets kommuner och Kommuninvest om de långsiktiga investeringarna i vår välfärd.

Man ska inte hemfalla till kortsiktighet och populism. Är hela detta räntenetto från svenska hushåll som Eva Lindh påstår, eller är detta räntenetto åtminstone till del uppkommet av bankernas inlåning på Riksbanken? Är det där Eva Lindh har synpunkter i sådana fall? Ska det i sådana fall också beskattas?

Den här typen av frågor söker givetvis svar innan man går fram med att man ska ha miljarder av intäkter till statskassan från den här typen av skatter. Den här typen av skatter har visat sig mycket svåra att konstruera och genomföra. Ändå säger Socialdemokraterna och Eva Lindh att de pengarna kommer man att ha redan nästa år. Hur ska det gå till?

All den bedömning jag har fått till mig från experter på området är att även om man skulle vilja göra en sådan skatt tar det år att få den på plats. Men Eva Lindh säger att de pengarna kan vi ha redan nu. Hur ska det gå till? Vilka experter har Eva Lindh konsulterat i detta? Vilken utredning har Eva Lindh konsulterat i detta? Hur ska den skatten kunna komma på plats?

Det finns frågor om den befintliga skatten. Det finns frågor om den här skatten, i stället för att bara säga: Bankerna gör väldigt stora vinster. Det är fel, och nu ska vi ta in de pengarna till staten. Har man inte svar på de andra frågorna ligger det farligt nära en populistisk hållning.

Men Eva Lindh kanske har svar att ge här i dag. Då blir det givetvis skäl att ompröva. Finns det svar på den här typen av frågor? Är det räntenettot mellan hushåll och banker? Är det räntenettot på den inlåning som bankerna har hos Riksbanken? Vilket räntenetto är det som ska beskattas?

Vilken expertis säger att detta är möjligt? Går det verkligen att göra redan till nästa år? Var är analysen om den bankskatt som vi redan har och hur den till exempel påverkar Kommuninvest? Vad är den legala definitionen av detta räntenetto som ska införas i lagstiftningen? Hur kommer det att påverka?

Eva Lindh gör en annan bedömning än det som framkom på presskonferensen, nämligen att det inte kommer att slå på konsumenterna. Men finns det någon skatt som fullt ut aldrig betalas konsumenterna i ekonomin? Vilken skatt är det i sådana fall? Hur mycket dyrare kommer bolånen att bli med Eva Lindhs och Socialdemokraternas förslag? Här finns många obesvarade frågor.

Fru talman! Kortsiktighet och populism är alltid dåligt i politik. Kortsiktighet och populism är synnerligen dåligt när det kommer till de finansiella systemen, för där kan man orsaka en nästan oöverblickbar skada med kortsiktighet och populism.

Jag gick i skolan på 90-talet. Där fick man då lära sig vad besparingar och nedskärningar innebär och vad det innebär när hundratusentals människor blir arbetslösa. Till stor del skedde detta för att kontrollen över de finansiella systemen gått förlorad.

Jag jobbade tillsammans med dåvarande finansminister Anders Borg i efterdyningarna av finans- och eurokrisen. Då stod svenska staten utan verktyg och var tvungen att fylla på och bygga en hel verktygslåda för att hantera de problem i de finansiella systemen som uppstått när man förlorat kontrollen över dem.

Om man ägnar sig åt kortsiktighet och populism i politiken får man till slut oöverskådliga problem i de finansiella systemen. Till slut, fru talman, riskerar det att spilla över i sämre ekonomiska levnadsvillkor för svenska folket och hög arbetslöshet. Det är så lätt att ägna sig åt populism i de här frågorna och tycka: Det här kan vi väl göra - det är lätt. Här finns mycket pengar - låt oss fördela dem någon annanstans! Men låt mig klart och tydligt slå fast för Socialdemokraterna och svenska folket att stabiliteten och motståndskraften i de finansiella systemen är något som man inte får kompromissa med utan som vi måste värna tillsammans.

Det finns givetvis många frågor. Förhoppningsvis, fru talman, kan Eva Lindh reda ut ett och annat.

När Socialdemokraterna presenterade sin kortsiktiga skatt fick man frågan: Vem kommer att betala den här skatten? Som jag förstod det medgav Socialdemokraterna på den presskonferensen att det nog åtminstone i viss utsträckning blir bolånetagarna. Är det nu rätt tid att göra det ännu dyrare för dem som har bolån, Eva Lindh?

Hur lång tid tar den här skatten att införa? Hur lång tid har tidigare bankskatter tagit att införa? Socialdemokraterna tillgodoräknar sig de här pengarna redan i nästa års budget. Hur lång tid tog det att få den befintliga bankskatten på plats? Hur ser rimlighetsbedömningen ut för den här skatten? Är det i själva verket så att Socialdemokraterna har grävt ett stort hål i de offentliga finanserna i en för Sverige mycket utsatt tid?

Hur ska räntenettot beräknas? Hur ska det definieras i lagstiftningen? Är det fråga om det som hushållen lånar in och bankerna sedan lånar ut? Är det den inlåning man har till Riksbanken på kapital? Hur ska detta se ut? Hur ska det definieras? Hur ska det fungera i praktiken?

Hur är det med den befintliga bankskatten, Eva Lindh? Har Eva Lindh till exempel några kommentarer till hur det ser ut för Kommuninvest för tillfället? Kommuninvest har vi ju för att finansiera gemensamma välfärdsinvesteringar. Hur går det med den befintliga bankskatten och kommunernas finansiering av Kommuninvest? Har Eva Lindh någon analys av detta? Hur ser det ut med den skatt vi redan har? Den var kontroversiell när den infördes just för att den skulle skapa olika typer av bekymmer. Hur ser Eva Lindh på det befintliga problemet för Kommuninvest?

Fru talman! Gunilla Carlsson har frågat finansministern vad ministern tänker göra för alla de hushåll som i dag finansierar bankernas övervinster och om ministern kan tänka sig att införa en tillfällig skatt på bankernas övervinster i syfte att återföra en del av övervinsterna till hushållen.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Till att börja med är det bra att svenska företag är lönsamma. För banker är detta speciellt viktigt, eftersom det bygger motståndskraft i det finansiella systemet och kapacitet att upprätthålla kreditgivning i sämre ekonomiska tider. Men lönsamheten får inte uppkomma på bekostnad av ett starkt konsumentskydd och en välfungerande konkurrens mellan bankerna.

Bankmarknaden i Sverige är koncentrerad och dominerad av ett fåtal storbanker. Vissa indikatorer pekar förvisso på att konkurrensen har ökat de senaste åren. Storbankerna har tappat marknadsandelar, bolånemarginalerna är enligt Finansinspektionen de lägsta på tio år och kunderna har blivit mer rörliga. Men storbankerna har fortsatt en stark ställning. Ett exempel på det senare är att bankerna kunnat vara så snabba med att höja räntan på sin utlåning men först på senare tid börjat justera räntan på löne- och sparkonton. Finansministern har i samtal med de större bankernas verkställande direktörer påtalat att denna diskrepans varit anmärkningsvärd och att den reser frågor om konkurrenssituationen på svensk bankmarknad.

Som Konkurrensverket har påpekat är en av de viktigaste förklaringarna till storbankernas dominans att kunderna är obenägna att byta bank. Det är därför viktigt att på olika sätt stärka bankkundernas ställning och öka deras förutsättningar att förhandla med sin bank. Regeringen gav därför redan i slutet av förra året Finansinspektionen i uppdrag att se över hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan stärkas. Uppdraget ska slutredovisas senast den 25 maj nästa år.

Hushållens ekonomiska situation är hårt pressad av inflationen, som är på den högsta nivån på över 30 år. Det är troligt att en ny bankskatt skulle övervältras på kunderna genom höjda räntor och avgifter. Det skulle innebära att hushållens situation blir än mer ansträngd. Detta är inte rätt väg att gå. Det viktigaste för Sveriges ekonomi just nu är att inflationen bekämpas. Den är till stor del roten till det besvärliga ekonomiska läge som Sverige befinner sig i. Regeringen har därför lagt en återhållsam budget på riksdagens bord, vilken både bekämpar inflationen och stöttar hushållen och välfärden.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Eva Lindh (S) i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Jag vill tacka Isak From för denna interpellation i en viktig fråga. Jag är glad för den breda samsyn som finns kring detta. För dem som tittar på debatten, vilka Isak From hänvisade till, är det också viktigt att känna till att det för detta finns en ordnad process med utredningar - det är på det sättet vi arbetar i Sverige - för att se över de åtgärder som behöver komma på plats för den gröna omställningen. Det är viktigt - givetvis inte bara i de norra länen, även om utredningen specifikt tittar på det, utan i hela landet - att vi har ett effektivt klimatarbete som gör att vi kan möta framtiden på ett så bra sätt som möjligt.

Isak From nämnde att folk kan behöva flytta hit från Europa. Nu vet jag inte hur många som tittar på svenska interpellationsdebatter i dessa länder, men om någon gör det kan man konstatera att många av inte bara Sveriges utan också världens vackraste platser finns i vår norra landsände, i Västerbotten och Norrbotten. Det finns alltså goda och starka skäl för den som vill att flytta dit, varav den gröna omställningen och den industriella optimismen givetvis väger tungt i vågskålen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att krediter och olika typer av stöd givetvis kan vara ett inslag som hjälper till. I grund och botten behövs dock att vi har goda villkor för företagande, bra infrastruktur, bra bostadspolitik och en elproduktion i hela landet och att vi inte har tungrodda och långsamma tillståndsprocesser. Det behövs generellt en bra och effektiv näringslivspolitik. Det räcker inte bara med olika typer av stöd och subventioner.

Någon uttryckte det som att alla dessa tillståndsprocesser och sådant skulle kunna beskrivas som en våt filt. Jag upplever det mer som en ocentrifugerad maskin vittvätt över verksamheten. Det är alltså klart att vi har mycket att jobba på brett. Men vi ska göra det - för Sveriges skull, för jobbens skull och för miljöns skull.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag försöker bidra till en spänstig debatt, men det blir inte riktigt så alla gånger eftersom åsiktsskillnaderna kanske inte är så stora i grund och botten.

Det är bra att det finns en stor gemensam uppslutning kring att Sverige ska vara ledande, inte bara när det kommer till ambitioner utan också när det kommer till förverkligande och produktion av det som är ett klimatsmart samhälle.

Det är bra att det finns en så bred samsyn som möjligt om betydelsen av forskning, betydelsen av utveckling och betydelsen av innovation och nya företag. På det här området kan man till exempel konstatera att vi nu lägger om och tillför resurser för civilingenjörsutbildning. Det är klart att det är viktigt att det finns bostäder, men i grund och botten måste det också till en ingenjör eller någon annan yrkeskunnig kvinna eller man som vill flytta dit och göra jobbet.

På område efter område ser man att det finns en bred uppslutning för att vi i Sverige ska vara ledande för den gröna omställningen. Våra norra landsändar har fått en del unika förutsättningar när det gäller detta. En del har man av naturlig kraft i termer av skog, vattenkraft och mineraler. En del har man av lite sämre orsaker, baserat på att det kanske har varit brist på elproduktion i södra Sverige - något som vi avser att åtgärda.

På det hela taget har Sverige givetvis fantastiska möjligheter. Vi lever i en minst sagt problemtyngd tid, både i vårt eget land och än mer så när man blickar ut över vad som händer i många delar av världen. Därför tycker jag att det är bra att interpellanten lyfter en fråga som ingjuter ett framtidshopp och en framtidstro på att saker och ting faktiskt inte bara kan utan också - om vi sköter oss rimligt väl - kommer att bli bättre.

Det är klart att man kan se fram emot en morgondag då Sverige är ledande inom en rad olika gröna industrier, och då inte bara på skrivbordsstadiet och planeringsstadiet utan så att vi är långt fram på riktigt. Då är det våra produkter, våra råvaror, våra material, vårt kunnande, vår it-kompetens, vår matematiska förmåga, vår programmeringsförmåga och så vidare som är med inte bara här i landet utan runt om i hela världen och gör detta.

Jag kan återigen bara understryka att jag är glad över att oppositionen, här i termer av Socialdemokraterna, har ett instämmande kring den arbetsmetodologi som vi har. Vi har tillsatt en bokstavsutredning kring detta, som man kan säga i grunden är en fortsättning på ett tidigare uppdrag i annan form, för att fortsätta att se över hur detta i praktiken ska gå till.

Låt mig understryka, fru talman, att det, precis som interpellanten säger, är stora samhällsförändringar som krävs om vi ska klara av detta. Det är i grunden någonting positivt, men det är klart att det också i viss mån är en påfrestning. Det är en påfrestning på finansieringsmöjligheterna, som är temat för interpellationen.

För de boende i en kommun som har expanderat mycket över lång tid innebär det också påfrestningar på alla möjliga plan när många människor plötsligt ska flytta in. Det handlar om vägbyggen och trafikproblem som tidigare inte har funnits där. Det handlar om skolor som kanske har haft ett konstant eller ibland sviktande elevunderlag som ska få fler elever. Det handlar om nya typer av utmaningar för förskola och mycket annat i den kommunala servicen.

Det här handlar givetvis inte bara om garantier, och det är dit jag egentligen vill komma. Det är klart att det kan finnas ett behov av garantier, och det prövas olika varianter och förutsättningar i de former som vi redan har nämnt för detta. Jag hörde av interpellanten att den förra regeringen hade övervägt sådana saker men inte kommit i land med det. Men det är mycket som ska till samtidigt. Garantier kan vara ett verktyg; det ska inte uteslutas. Men det är långt ifrån helheten i detta; det är mycket som behöver komma till här på en och samma gång.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka Isak From för debatten och också för det beröm och den gemensamma beslutsamhet som för allt i världen också finns om att hantera många av de problem som Sverige har.

Jag fäste mig särskilt vid en sak. Jag vet inte om det är en särskild typ norrländsk optimism. Jag tyckte att positiva bekymmer var ett roligt uttryck och ett bra sätt att fånga en hel del av utmaningarna. Onekligen finns det en hel del utmaningar att ta tag i för att klara omställningen.

Fru talman! Interpellanten pekar här på en av de sakerna. Mycket kapital kan behöva att anförskaffas och förändringar göras och omsättas i bostäder och säkert också förskolor, skolor och mycket annat på kort tid. Det är klart att det skapar ett antal påfrestningar och bekymmer.

Det kan givetvis också hända att det är en ny typ av utmaning. I grunden är det, precis som interpellanten beskriver det, ett positivt bekymmer. En del kommuner har kanske mer varit vana vid att hantera en relativt konstant befolkning, eller har i vissa fall till och med haft en krympande befolkning. De kan få helt nya utmaningar.

I grund och botten är det väldigt bra. Som boende i en inflyttningskommun vet jag på nära håll vilken typ av utmaningar det givetvis skapar. Jag har själv flyttat från Kalmar till Solna. Det är en av de kommuner som har behövt expandera väldigt mycket. Man har haft nya företag och nya bostäder. Det ställer krav på ny infrastruktur, nya förskolor och nya skolor.

Det skapar givetvis, precis som interpellanten pekar på, en rad olika utmaningar. Det i sin tur går in i många olika delar av det svenska samhället. Det handlar om utjämningssystem, finansieringsmöjligheter, Kommuninvest för möjlighet för en kommun att ta upp lån och så vidare. Här finns en rad olika saker som givetvis samverkar kring både de problem och de möjligheter som finns.

En sak är till exempel Kommuninvest. Det är en struktur vi har i Sverige för att kommuner ska kunna finansiera investeringar. Det har nu stora problem på grund av den bankskatt som infördes av en tidigare regering där man just nu till exempel är hårt pressad i sin affärsmodell. Det är ett bekymmer som finns på detta område.

Det är en lång rad problem som understryks här. Det är infrastruktur, bostäder och mycket annat som kräver investeringar. I grunden handlar det om det givetvis goda affärsidéer och goda möjligheter att driva företag och skapa jobb. I det finns det givetvis en finansieringskraft.

Men det kan också finnas en överbryggnadsproblematik där man har väldigt mycket kostnader här och nu och kanske intäkter sedan, som interpellanten pekar på. Jag är därför glad att interpellanten tar upp att regeringen har tillsatt en utredning. Det finns också ett arbete som har pågått sedan tidigare som bland annat närmar sig den här typen av frågeställningar.

I grund och botten är det alltid komplext. Vi hörde tidigare i debatten hur man i lugn och ro behöver se igenom olika typer av frågor och utmaningar. Alla vet om att det ligger till på det sättet. I grunden verkar det därför inte finnas någon avgörande åsiktsskillnad som jag kan utläsa.

Vi ska i lugn och ro, metodiskt, men också så skyndsamt som möjligt titta på olika typer av lösningar för att den gröna omställningen ska kunna gå så snabbt och effektivt som möjligt.

Den ska givetvis vara till gagn för Västerbotten och Norrbotten men också ytterst, som har lyfts fram här i debatten, för hela Sverige och hela samhället. Den ska också vara till gagn, även om det låter lite högtravande, för hela världen. Det handlar om att möta ett globalt gemensamt problem.

Fru talman! Isak From har frågat om finansministern övervägt att även aktörer med kostnadseffekter som uppkommer för samhällsbygget i den gröna industriella omställningens spår ska ges möjligheter till direkta statliga stöd, nya gröna krediter eller andra statliga garantier.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Industrin spelar en central roll för Sveriges ekonomi och bidrar med såväl exportintäkter och arbetstillfällen som hållbara lösningar för klimatomställningen vilka nyttjas globalt. Att främja industrins omställning är därför en viktig fråga för regeringen. Sverige ska föra en ambitiös och effektiv klimatpolitik för att nå klimatmålen, och det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen.

I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen att Riksgäldens kreditgarantiprogram för gröna investeringar förlängs. Genom att bidra till att möjliggöra långsiktiga investeringar har garantiprogrammet en viktig roll för utvecklingen av hållbar storskalig industriteknik, exempelvis inom energisektorn.

De stora företagsetableringar och företagsexpansioner som nu sker i landet ställer stora krav på samhället i de kommuner och regioner som berörs. Den samhällsomvandling som sker i norra Sverige till följd av de industrisatsningar som nu pågår skapar utmaningar inom många områden där bland annat elproduktion, infrastruktur, bostäder, utbildningsmöjligheter och kompetensinflyttning snabbt måste komma på plats. Utmaningarna innebär komplexa frågeställningar som kan medföra risktaganden för berörda aktörer. De kommuner som påverkas av nyindustrialiseringen behöver växa mycket på kort tid, då efterfrågan på kompetens och arbetskraft inte bedöms kunna tillgodoses av personer som i dag bor i de båda länen. En bokstavsutredare fick i juni 2023 i uppdrag att främja koordinering av statliga insatser för hållbart samhällsbyggande i Norrbottens och Västerbottens län. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2024.

Regeringen avser också att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Strategin ska innefatta insatser inom strategiska områden samt samverkan mellan staten, näringslivet och berörda kommuner och regioner. Samhällsomvandlingen och nyindustrialiseringen behöver gå i takt.

Regeringen kommer att bevaka behovet av ytterligare insatser för att möjliggöra industrins omställning.