Fru talman! Jag har den största och djupaste övertygelse om att Niklas Karlsson och hans partikamraters engagemang i den här frågan är äkta. Har man mött människor som sitter fast i den här typen av problematik kan man inte gå från sådana möten oengagerad.

Det handlar om unga människor som har ryckts med i en konsumtion som de inte kan betala för. De har utsatts för olika typer av marknadsföring av lån och snabba krediter, eventuellt i ett sammanhang där riktiga kreditprövningar inte har krävts. Det kan handla om småbarnsföräldrar, män och kvinnor, som har genomgått skilsmässor och hamnat i djupa problem i livet och fått svårt att betala för sig. Inte sällan kan det handla om människor med underliggande psykiatriska problem, till exempel bipolär sjukdom. Man befinner sig i ett maniskt skov och tar lån och drar på sig skulder som man egentligen inte kan betala.

I grund och botten har allt detta inte ett ensamt svar, men det finns en viktig sak att säga: Vi i Sverige måste värna en kultur där man inte får ge lån till människor som inte kan betala dem. Det är annars att göra dem en björntjänst, för att använda ett klassiskt uttryck. Det kanske tillför lite lättnad här och nu, men det blir långsiktiga problem. Sedan måste det givetvis balanseras mot möjligheten att ta korta och snabba krediter. De fyller ju också en funktion för att hjälpa grupper i samhället som kan ha svårt att betala en större och dyrare sak här och nu. Det är olika intressen som behöver vägas mot varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att Niklas Karlsson uppskattar regeringens arbete på det här området. Det tycker jag ändå inte är en frikostig tolkning av det ledamoten säger. Jag redovisar också en lång lista med uppdrag och politiskt policyarbete för att komma åt det här problemet. Vi ska helt enkelt inte ha det så i Sverige att man kan låna pengar om man i grunden saknar förmåga att betala tillbaka dem. Det skapar stora problem.

För att hantera den typen av situationer ska vi ha andra skyddsnät i Sverige, och ytterst ett försörjningsstöd och andra typer av hjälp och stöd.

Om man inte vill att människor ska hamna i ekonomiska problem - ja, det är klart att det inte finns en enkel lösning på detta - kan man rikta in sig på det som Niklas Karlsson pekar på, nämligen att människor som går till jobbet och har en inkomst eller en pension inte ska behöva hamna i en situation där de inte kan täcka sina dagliga kostnader.

Det är också viktigt med informationsarbete och kunskapsackumulering hos de här grupperna, så att de förmår att fatta bra ekonomiska beslut. Men i grunden handlar det, precis som ledamoten pekar på, om att man ska ha en inkomst som det går att leva på.

Det är klart att människor som går till jobbet i Sverige ska ha det bra och att de som har jobbat ett helt liv i Sverige ska ha det bra. Därför genomför vi skattesänkningar riktade mot pensioner och mot låga och medelhöga inkomster för att hjälpa dessa grupper att möta den tuffa samhällsutveckling som vi har haft med stora prisökningar. Till exempel förlänger vi förstärkningen i bostadsbidraget för dem som behöver det allra mest. Vi tillför kommuner och regioner rekordbelopp i budgeten för att de ska kunna upprätthålla hög kvalitet i välfärdstjänsterna trots det tuffa läget.

Alla dessa åtgärder behövs, givetvis utan att man minskar drivkrafterna för människor att arbeta. Det är viktigt.

Jag tycker att Socialdemokraterna har en hemläxa att göra. Det brukar ju vara lite diskussioner om huruvida de någonsin har gjort något historiskt fel eller inte. Men att upprätthålla en arbetslinje och se till att de som arbetar får lön för det och att de som har gått till jobbet har nytta av det är ändå grunden för att vi ska ha ett sammanhållet samhälle.

Fru talman! Det gläder mig att Niklas Karlsson ser fram emot vad jag har att säga. Jag tror att han kan lära sig en hel del om han lyssnar noga.

Grunden är att människor behöver ett jobb att gå till. I de tider vi nu befinner oss i finns det tydliga uppåtrisker för arbetslösheten. Det behöver man möta, men man kan inte möta det på det traditionella socialdemokratiska viset genom att ställa stora grupper utanför arbetskraften.

Vi känner till den socialdemokratiska erfarenheten med massiva förtidspensioneringar. Det går att läsa i gamla artiklar hur Göran Persson gjorde och hur man fick Försäkringskassan att arbeta med att ställa stora grupper utanför arbetskraften. Den som har diskvalificerat en människa från att delta i arbetsgemenskapen har gjort något oerhört mot den människans välbefinnande och mot samhällets möjligheter att fortsätta att utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det krävs en arbetslinje i svensk politik. Det behövs en röst för de människor som ställer klockan på morgonen, går till jobbet, jobbar hårt, somnar trötta och sedan gör samma sak nästa dag. Det krävs en röst i svensk politik för de människor som har gjort detta under hela sitt liv - arbetat och slitit - och som nu är pensionärer.

Här finns det en djup sympati från denna regerings sida, men det finns också en djup insikt kring att detta behövs för att Sverige och samhället ska fungera.

När Niklas Karlsson svepande pratar nedlåtande om skattesänkningar för människor som går till jobbet och människor som har gått till jobbet vill jag å det starkaste opponera mot det. Det ska alltid löna sig att arbeta.

Sedan bygger vi starka, robusta och pålitliga skyddssystem för de människor som av olika skäl inte kan arbeta, men den huvudsakliga ingången måste alltid vara att de som har förmåga att göra det ska göra det. Oavsett om man temporärt har förlorat arbetsförmågan genom sjukdom eller om man inte har den kunskap som krävs på svensk arbetsmarknad för att man har invandrat hit kan man aldrig överge idén om att man faktiskt ska försörja sig själv, göra gott för andra människor och också bidra med skatteintäkter. Arbetslinjen saknas genomgående i det Niklas Karlsson pratar om.

Bidragssystem och transfereringssystem är nödvändiga och bra för ett tryggt samhälle, men det är inte så man kan bygga samhället. Det måste byggas på människors arbete.

Det är min uppfattning att vi generellt går från en politik som passivt iakttar samhällsproblem till en regering som nu aktivt tar tag i samhällsproblem oavsett om det gäller migrationen, kriminaliteten eller överskuldsättningen. Detta hade hänt också under en socialdemokratisk regering, säger Niklas Karlsson. Man kan då fråga sig varför det inte gjorde det. Det är nu detta händer - jag tänker på alla uppdrag och åtgärder mot överskuldsättning.

Det har funnits en utveckling som jag undrar ifall Socialdemokraterna inte såg eller inte ville ta tag i i regeringsställning. Förr i tiden erbjöds man kanske i större utsträckning en kredit när man skulle en bil och självklart när man skulle köpa bostad eller kanske göra ett större möbelinköp. Nu möts man av krediterbjudanden hela tiden.

Här gjorde den förra regeringen en del bra saker. Man skulle till exempel inte ha detta som förstahandsval. Men någonstans måste vi börja fundera på det här kreditsamhället. Det är ett konsumtionssamhälle där man vid varje given tidpunkt alltid kan handla på kredit. Gör detta något mer med oss som människor och med oss som samhälle? Vilka åtgärder behöver i sådana fall vidtas?

Förut fanns erbjudandet om kredit, men kanske via en komplicerad kontakt med banken, vid större inköp till hemmet eller till och med vid köp av en hel bostad. Nu finns de hela tiden. Detta har vi inte funderat tillräckligt mycket på i Sverige. Den förra regeringen gjorde inte tillräckligt mycket åt det här. Jag är glad att Niklas Karlsson nu också är engagerad i dessa frågor. Vi arbetar hårt med detta.

Fru talman! Det pågår nu en bred debatt i samhället om socialdemokratins sätt att förhålla sig till sanningen. Den tänker jag inte fullt ut ge mig in i här och nu.

Jag konstaterar att inflationen är löntagarnas och pensionärernas värsta fiende. Här har regeringen agerat resolut och ansvarstagande. Vi ser också resultat. Det är överordnat att inflationen kommer ned.

När det kommer till sakfrågan kan det vara värt att lyfta att vi i Sverige har väldigt utbyggda möjligheter att driva in skulder via kronofogden. Det finns väldigt stora möjligheter för den som anser sig ha rätt till pengar att av en statlig instans få hjälp att få dem.

Vi har avdragsrätt när det gäller ränteutgifter för konsumtion. Man får så att säga ett slags subvention när man lånar och tar krediter också för konsumtion. Vi har en enklare tillståndsform när det gäller att ge sådana här konsumentkrediter. Vi ställer inte fullt ut alla krav som ställs på banker för att man ska kunna ge denna typ av krediter. Man har också vidtagit en del andra typer av åtgärder, till exempel bolånetak, som enligt Finansinspektionen har gjort att så kallade blancolån ökat.

Jag säger inte att någon enskild åtgärd av dessa är fel. Men med tanke på den samhällsutveckling vi har, där man erbjuds allt fler krediter och kreditmöjligheter även för mindre köp, är det nog läge att ta sig en rejäl funderare på vad detta sammantaget får för effekter. Jag tycker därför att det i grunden är bra att Socialdemokraterna och Niklas Karlsson väcker denna fråga. Den är värd att diskutera mycket mer framöver.

Sedan kan man konstatera att Socialdemokraterna har en egen och unik partierfarenhet när det gäller detta. Nu har regeringen till exempel föreslagit förbud mot att sälja lotter på kredit. Jag tror att motionstiden går ut i dag; jag är inte helt säker. Vi får se var Socialdemokraterna ställer sig där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag läste att DN hade gjort en genomgång av detta. Över tid var det 8 000 fall som hade gått till kronofogden från Socialdemokraternas lotterier. Det är inte så man ska arbeta gentemot människor i ekonomisk utsatthet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.