Niklas Wykman

Fru talman! Jag är allmänpolitiskt ansvarig, och eftersom detta är en sjukvårdsfråga avger jag svaret.

Det är lite svårt att förstå den raljanta tonen i frågeställningen. Den passar särskilt illa mot bakgrund av den situation som råder, med patienter som behöver vård, människor som sliter i sjukvården dag ut och dag in och den dialog som finns mellan regeringen och Sveriges kommuner och regioner och verksamhetsutövare om hur man på bästa möjliga sätt ska stötta genom en väldigt besvärlig tid.

Regeringen gjorde i budgeten stora satsningar på regioner och kommuner; man tillförde 16 miljarder kronor. Nu har ytterligare satsningar i sektorn på 6 miljarder kronor presenterats. Därtill pågår ett brett arbete för att höja kvaliteten i sjukvården, säkerställa mer jämställdhet och jämlikhet över landet och se över hur staten i sin roll ska kunna stärka sjukvården.

På punkt efter punkt pågår alltså ett mycket seriöst arbete för att säkerställa jämställdhet, jämlikhet och, inte minst, hög kvalitet i svensk sjukvård. Detta arbete förtjänar bättre än att mötas med raljans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Hårdare tag mot banker för att stoppa bedrägerier är inte alls uteslutet.

Om man höjer blicken lite ser man att det är två saker som har hänt i Sverige. Det ena är att vi på grund av för slapp politik och omvärldsförändringar har fått en kriminalitet som få andra länder har och som vi historiskt inte har haft. De kriminella begår fruktansvärda brott, bland annat bedrägerier mot många av samhällets mest utsatta.

Det andra är att vi har haft en lång trend av digitalisering. Förut fanns det när man var kund hos en bank en personlig kännedom genom att man gick till det lokala bankkontoret. Detta har mer eller mindre ersatts av en fullt ut digital relation, där man inte känner varandra på ett personligt plan.

Dessa två saker tillsammans har skapat en svaghet. Bankerna har inte riktigt i samband med denna digitalisering ersatt det lokala kontoret och den lokala närvaron och kännedomen med något. Nu ska bankerna återkomma till regeringen med sina förslag. Räcker inte förslagen kommer vi att komma tillbaka till dem.

Fru talman! Om en sådan förändring blir aktuell är det klart att man behöver se över statistikuppgifter och kontroll så att de harmonierar. Så ska det alltid vara i ett välfungerande land, och så ska det också vara i Sverige. Lagar och regler ska ju kunna fungera tillsammans.

Om riksdagen väljer denna förändring får vi givetvis pröva de andra regler och uppföljningar som finns i staten för att vi ska ha ordning och reda. Jag är övertygad om att det är en svår uppgift men också en uppgift som går att klara av.

Fru talman! Jag tackar för en bra fråga som gjuter ihop två saker som kan synas stå väldigt långt ifrån varandra: människors rätt att själva definiera sig och känna en trygghet i sin egen tillvaro och samhällets behov av ordning och reda och statistik.

Det är lätt att förstå dem som sympatiserar med argument på båda dessa sidor. Och precis som frågeställaren påpekar är detta en fråga som regeringen inte har en position i, utan den hanteras, som frågeställaren säger, här i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Blir det så får man anpassa de statistikverktyg och övervakningsmekanismer som finns för att möta situationen. Det är säkert inte ogörligt.

Herr ålderspresident! Regeringen har att hantera ett läge där vi har haft och fortfarande har för hög inflation. Inflation är löntagarnas, pensionärernas men också den växande ekonomins värsta fiende. Den behöver man komma till rätta med.

Vi stöttar hushållen genom en förlängning av höjningen av bostadsbidragen till de ekonomiskt mest utsatta. Vi har sänkt skatten på arbete för att ge stöd till hushåll. Vi har sänkt skatten för pensionärer, så att de får lite lättare att möta prisökningarna. Men det är ett allvarligt problem som inte går att trolla bort i enkelhet. Det behöver hanteras med uthållighet, över tid och utan populism.

Vi har gett flera uppdrag till våra myndigheter - Finansinspektionen, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket med flera - för att förbättra och stärka konsumenternas ställning i olika delar av ekonomin.

Herr ålderspresident! På det hela taget bryter vi nu med den utveckling som har varit så skadlig för Sverige, där bland annat gängen och kriminaliteten har kopplat ett grepp om samhället. Vi behöver prioritera resurser dit - så är det - eftersom tidigare regeringar har låtit Sverige hamna i en situation som det krävs mycket kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med.

Patrik Björck pratar om att man ska värna hushåll. Låt mig slå ett starkt slag för det.

Gun, som av Socialdemokraternas lotteri har blivit driven till kronofogden, säger: "Man är inte trygg i samhället längre, allt går bara ut på att lura oss gamla människor. Man trodde aldrig att det skulle bli så här, jag är ju lantbrukartös och har fått med mig hemifrån att man ska göra rätt för sig och vara ärlig. Det är svårt att hänga med, tycker jag."

Det är inte på det sättet som denna regering avser att hantera situationen. Vi vidtar nu åtgärder mot överskuldsättningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Svaret på frågan ifall insatserna är rätt och korrekt avvägda och ifall jag är nöjd med dem är ja. Det är inte samma sak som att vara nöjd med hur samhället är eller hur situationen i ekonomin är. Den är djupt bekymmersam, bortom politisk retorik. Sverige var inte välskött under många år. Det som hände med energipolitiken i Sverige, till exempel, har skapat djupa problem i det svenska samhället.

Den utveckling vi har i omvärlden med geopolitiska spänningar och krig, inflationens återkomst i ekonomin och de prisökningar man möter när man går till butiken för att handla - det finns mycket som vi inte ska vara nöjda med. Mycket av detta hade vi kunnat göra annorlunda här hemma med en bättre regering och en bättre politik när det begav sig.

Det finns saker som har kommit utifrån och in som ett problem för det svenska samhället att hantera, till exempel krigen i omvärlden, men man kan tänka klart kring att vi vidtar rätt åtgärder också i ett bekymmersamt läge och inte spela bort det i olika retoriska finesser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eva Lindh är svaret skyldig om ifall det blev fler eller färre stora svenska banker som konkurrerade under den tid då Socialdemokraterna styrde landet. Det är centralt att ställa sig denna fråga och svara på den innan man bestämmer sig för nya typer av beskattning av denna sektor.

De höga bankvinsterna, Patrik Björck, sticker såklart i ögonen och väcker många frågor. Hur ser Patrik Björck på hanteringen av överskottslikviditeten? Hur ser Patrik Björck på QE och följdkonsekvenserna av det? Hur ser han på de summor som förvaras hos Riksbanken och hos banker och de ränteintäkter de ger i förhållande till hur det var förut? Riksbanken är en myndighet som ligger under riksdagen, och dessa frågor ska Patrik Björck kommentera i det här fallet, inte jag.

Det är klart att detta kommer att leda till mycket internationell forskning och utvärderingsprocesser när det gäller hur hela denna hantering har gått till. Dessa frågor förtjänar givetvis ett svar, och ifall Patrik Björck har några förhandsbesked om hur han ser på detta kan de givetvis lämnas.

Konkurrensen behöver stärkas. Det är mitt besked. Det är regeringens besked. Detta gör vi genom att föreslå saker såsom hur man kan göra med bundna bolån, om man till exempel vill lösa dem. Det har funnits en utredning som tittat på detta, och frågan bereds just nu i Justitiedepartementet.

Jag har tydligt och tidigt talat om amorteringsunderlagen, till exempel att de ska vara digitala, och jag har sett att Finansinspektionen också har agerat i denna fråga för att vi ska få bättre konkurrens och mer rörlighet på bankmarknaden.

När Socialdemokraterna presenterade sin nya bankskatt är frågan ifall man tog hänsyn till vad som hände på bankmarknaden när man införde den gamla. Har man pratat med sina kommunalrådskollegor runt om i landet om hur de ser på Kommuninvests möjlighet att nu finansiera sin verksamhet, till exempel välfärdsfinansieringen? Hur ser man på Kommuninvests mycket allvarliga synpunkter på den redan befintliga bankskatten, till exempel, och därmed möjligheten att finansiera välfärdsinvesteringar på olika sätt?

På den pressträff som Socialdemokraterna hade medgav man att den skatt man föreslår troligtvis kommer att spilla över på bolånekunderna. Ser man det nu som rätt att införa en skatt på 2 000, 3 000 eller 4 000 kronor per år för redan hårt ansträngda bolånekunder? För regeringen är detta inte en övervägd politik.

Herr ålderspresident! Först kan man slå fast hur viktigt det är med konkurrens, så klart, för att driva ned frågorna. Riksdagsledamoten Eva Lindh kan säkert återvända till talarstolen och berätta om det blev fler eller färre stora banker som konkurrerade i Sverige under den tid som Eva Lindh och Socialdemokraterna var ansvariga. Hur gick det med den frågan då? Blev det fler eller färre svenska storbanker under den perioden? Det kan vara värt att tänka på innan man vill införa nya skatter och så vidare i största allmänhet.

Herr ålderspresident! Jag är glad över att Patrik Björck inte gillar mitt svar. Det är väldigt bra för svenska folket. Det gick ju inte bra för Sverige under den period Patrik Björck och Socialdemokraterna var ansvariga för landet. Det var därför svenska folket röstade bort Patrik Björck och den socialdemokratiska politiken, herr ålderspresident. Det var själva kärnan i det som hände i valet när svenska folket sa att Sverige behöver en ny politisk inriktning, att vi behöver ta tag i kriminaliteten, att vi återigen behöver få igång ett jobbskapande och ett jobbmaskineri som bygger på nyfikenhet, innovation och entreprenörskap. Det var en lång rad områden där Magdalena Andersson och den dåvarande regeringen utmärkte sig för att vara dåliga och sämre än många jämförbara länder. Det gläder mig alltså att Patrik Björck inte håller med om mitt interpellationssvar.

Vidare säger Patrik Björck att detta inte skulle bli populärt på gator och torg. Finansmarknadsministerns svar skulle inte få folkskarorna att jubla.

Herr ålderspresident! Jag tror att Patrik Björck har rätt. Jag har nämligen vinnlagt mig om att inte ägna mig åt populism och publikfrieri utan faktiskt göra det som långsiktigt är bra för människor som går till jobbet, för människor som under hela sitt liv har gått till jobbet, de som hör väckarklockorna ringa, som går och lägger sig trötta och sedan gör likadant nästa dag. Det handlar inte om att vinna de kortsiktiga poängerna eller de snabbt avslutade applåderna, utan att göra det som är rätt och bra för Sverige.

Jag beskriver ett antal olika uppdrag vi har gett till myndigheter just för att göra Sverige bättre - ett antal politiska reformer för att göra det bättre för pensionärer och människor som arbetar, för att göra att Sverige blir ett land där de som bor här har det bra och tryggt.

För min del handlar det inte om att vinna den kortsiktiga populariteten. Det handlar om att göra det som långsiktigt är i de arbetande människornas, i pensionärernas och i det svenska välfärdssamhällets tjänst. Det är för mycket kortsiktighet och populism i politiken.

Det har varit prioriterat för regeringen att bedriva en politik som gör det möjligt för centralbanken att vinna tillbaka prisstabilitet i ekonomin. Inom ramen för det har det varit centralt att stötta hushåll som har mött tuffare villkor. Det har handlat om förstärkningar i bostadsbidraget för dem som har de minsta ekonomiska marginalerna. Det har handlat om att ta ned skatten på lönearbete, inte minst på låga och medelstora inkomster, för att upprätthålla köpkraften för dem som går till jobbet. Det har handlat om betydande skattesänkningar för pensionärer så att det ska bli lite enklare att möta prisökningarna i butikerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har inte noterat någon annan övergripande inriktning från Socialdemokraterna heller. Vill man beskriva det som att man har en massiv utgiftspolitik som eldar på inflationen och som ger allt till alla, ja då tar jag den debatten vilken dag som helst. Jag kommer alltid att stå fast vid en ansvarsfull ekonomisk politik som ser till de människor som jobbar och som har jobbat. De ska ha ett tryggt land att leva i.

Herr ålderspresident! Patrik Björck har frågat finansministern vad för åtgärder hon och regeringen tänker vidta för att hushållen ska få det stöd de behöver nu när skulderna hos hushållen ökar. Han undrar även om finansministern och regeringen har planer på att återkomma med aktiva åtgärder för att pressa ned matpriser och boendekostnader.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen tar frågor om överskuldsättning och prisökningar på allvar. I syfte att motverka överskuldsättning remitterade regeringen nyligen ett förslag som innebär att ränteavdrag på lån utan trygga säkerheter, till exempel olika former av konsumtionslån, avtrappas. Regeringen fortsätter även att följa utvecklingen på konsumentkreditmarknaden och arbeta för att säkerställa ett högt konsumentskydd. I höstas antogs ett nytt konsumentkreditdirektiv som bland annat syftar till att stärka konsumentens ställning på konsumentkreditmarknaden och motverka överskuldsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Regeringskansliet bereds för närvarande förslag som Överskuldsättningsutredningen har lämnat i ett betänkande och som syftar till att minska överskuldsättningen hos enskilda. Kronofogdemyndigheten har fått i uppdrag att rikta förebyggande åtgärder mot extra utsatta grupper för att minska risken för överskuldsättning samt öka möjligheterna för personer som fått avslag på ansökan om skuldsanering att komma till rätta med sin ekonomiska situation. Därtill har Konsumentverket fått i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stötta ekonomiskt utsatta hushåll som pressas av prisökningarna. Elstöd och sänkt energiskatt på bensin och diesel har varit betydelsefulla åtgärder. Det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag har höjts och förlängts. Vi sänker skatten för pensionärer och för hushåll med låga och normala inkomster.

Regeringen har skärpt övervakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin i syfte att slå vakt om effektiv konkurrens. Konkurrensverket har tillförts medel för denna ökade tillsyn. Förra våren fick även Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln och andra branscher där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Boendekostnader påverkas av att bankmarknaden i Sverige är koncentrerad och domineras av ett fåtal storbanker. En förklaring till storbankernas dominans är att kunderna är obenägna att byta bank, vilket bland andra Konkurrensverket pekat på. Mot den bakgrunden har regeringen gett Finansinspektionen i uppdrag att se över hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan stärkas.

Utöver detta kan jag nämna att regeringen även har gett Finansinspektionen det samlade näringsrättsliga tillsynsansvaret över konsumentkreditinstituten. Detta innebär en samlad tillsyn över kreditprövningar som görs av kreditgivare, kreditinstitut, bostadskreditinstitut och konsumentkreditinstitut.

Herr talman! Sedan jag tillträdde som statsråd har jag försökt arbeta med statens fastighetsbestånd. Det finns ju fler exempel än detta där det finns, eller fanns, betydande frågetecken kring ett antal saker. Regementen är ett exempel där stora delar under tidigare regering kunde vara i kommersiella fastigheter eller hyrda lokaler. Jag tog snabbt initiativ till att statliga regementen ska ha statliga lokaler. Det är min bedömning att det är en självklarhet att man ska göra så i ett land. Andra regeringar kanske resonerade annorlunda på den punkten.

Jag håller med Ingela Nylund Watz när det gäller inriktningen på detta. I grunden tror jag att det finns stor samsyn om att man behöver göra något. Frågan är om det är ett arbete som behöver ske ute på myndigheterna på samma sätt som det behöver ske brett i samhället där man ser över sin säkerhet och sina rutiner givet samhällsklimatet eller om det finns någon begränsning i lagstiftningen.

Det Ingela Nylund Watz pekar på i sin fråga, som jag förstår den, är om fler statliga myndigheter ska få äga och driva sina egna lokaler. Det menar jag inte är en nödvändig förändring. Vi skulle mycket väl kunna ha ett robust ägande och tillhandahållande av lokaler via en statlig, professionell fastighetsförvaltning, som till exempel Statens fastighetsverk. Statliga myndigheter kan då hyra in sig, och man behåller samtidigt skiljelinjen mellan verksamhet och lokalägande och lokaldrift.

Det är inte säkert att lösningen är att alla statliga myndigheter också är fastighetsförvaltare. Det är min poäng med detta. Därutöver är jag helt övertygad om att vi kan nå en bred samsyn om hur detta ungefär ska se ut. Sedan kommer det säkert alltid att finnas undantag och avvikelser när man till exempel tillfälligt behöver större lokaler. Det kommer väl aldrig att vara en exakt vetenskap, men att vi ska arbeta i den riktningen tror jag vi är överens om, och det är jag glad för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag är glad över och välkomnar Ingela Nylund Watz inställning att mer borde ha gjorts tidigare. Jag är övertygad om att det är en känsla som Ingela Nylund Watz och jag delar med stora delar av den svenska befolkningen. Någonting hände i det svenska samhället, det politiska systemet eller med den föregående regeringen - var man nu vill lägga ansvaret. Man vaknade inte upp kring detta, utan det fick fortgå alldeles för länge innan man började ta tag i det.

Nu tar vi tag i detta. Det är väldigt stor skillnad mot hur det var för ett antal år sedan. Då försökte man spela ned problemen och ville inte kännas vid bekymmer. Nu är det tvärtom; man vill sätta strålkastarljuset på de bekymmer och problem som finns för att sedan lösa dem. Det betyder inte att alla problem kommer att kunna lösas på en gång. Vår senfärdighet i Sverige har gjort att en del av de här problemen tillåtits att växa sig riktigt stora och gå djupt in i samhället. Det kommer att ta tid att åtgärda dem.

Vad gäller Ingela Nylund Watz fråga som jag hänvisade till justitieministerns tidigare uttalanden är min bedömning att den hänför sig till den utredning som vi har tillsatt om förköpsmöjligheter för kommuner. I den ingår ett uppdrag att se över detta mot bakgrund av den organiserade brottsligheten. Det är en del i detta som man kan arbeta med.

Jag försökte svara på Ingela Nylund Watz konkreta fråga om fler myndigheter ska få möjlighet att äga sina lokaler och om det är lösningen på detta. Min preliminära bedömning skulle kunna vara att det möjligtvis är att gå en omväg, för vi har ju redan många statliga aktörer - både bolag och myndigheter - som förvaltar fastigheter. Det finns ingenting som hindrar myndigheter i dag att vara hyresgäster hos dem. Det är en möjlighet, och det skulle inte kräva någon sådan typ av förändring.

Man ska inte ägna sig åt myndighetsstyrning, så det avser jag såklart inte att göra, men brett i samhället är vi nog många som till vardags behöver fundera mer över vad vi gör och hur vi agerar. Det ser vi ju till exempel när det gäller bedrägerier som inte minst drabbar äldre. Det behövs en annan, ny, typ av vaksamhet - tyvärr. Det är beklagligt och ledsamt.

Om det här sedan föranleder att man behöver minska myndigheternas handlingsfrihet eller om man kan betro dem med att bedöma och analysera det nya samhällsklimat som vi trots allt tyvärr har och fatta självständiga beslut även i fortsättningen är det i så fall min huvudbedömning att man kan göra det sistnämnda.

Det finns inte bara en reglering som styr allt detta. Vi har budgetlagen kring effektivitet, myndighetsförordningen som styr hur saker och ting ska skötas och förordningarna om förvaltning av statliga fastigheter och om myndigheters lokalförsörjning. De handlar just om hur myndigheter ska agera. Vi har också säkerhetsskyddslagen, som anger hur man behöver bete sig i vissa situationer, och säkerhetsskyddsförordningen. Det finns säkert ett antal fler lagar och regleringar. Det finns rätt mycket här.

Om det som hände 2016 hade hänt nu kanske det hade kommit någon respons i form av att man börjat fundera eller ställa kontrollfrågor på myndigheten eller från regeringens sida, men av någon anledning gjorde man inte det där och då. Den här insikten behövs alltså brett i hela samhället - det kan vi vara överens om. Men om lösningen på de här problemen är någon form av regeländring eller om det ens skulle vara nödvändigt är inte uppenbart.

Herr talman! Tack, Ingela Nylund Watz, för interpellationen!

Detta är såklart angeläget. Jag tror att alla som inte själva är kriminella är av uppfattningen att kriminaliteten har bitit sig alldeles för långt in i den svenska samhällskroppen.

Jag ska inte kommentera enskilda fall och avser inte att göra det heller. Men det är klart att frågan väcks hos de flesta av oss; hur kunde det bli så här? Ingela Nylund Watz pekar själv ut att något hände 2016. Det blev en affär, och de lokala myndigheterna hyr in sig. Det byttes ägare. Vilka frågor ställde dåvarande regering angående det? Hur reagerade man på den typen av information? Ställde man till exempel frågor till myndigheten? Hände någonting?

Eller var det som med så mycket annat, att det liksom inte blev särskilt stor reaktion? Vi har fått väldigt mycket problem i Sverige, till exempel med folkbokföringen och samordningsnumren. Det påtalades gång på gång att det höll på att hända saker i Sverige som gjorde Sverige illa. Men så lite hände generellt.

Nu har det tvärtom hänt alltmer hela tiden. Vi behöver pressa tillbaka brottsligheten i Sverige. Utredning om lokal förköpsrätt är en sak man kan överväga. Det kanske inte löser det. Det är egentligen inte det Ingela Nylund Watz har frågat om heller, utan det gällde specifikt förvaltning av statliga fastigheter. Om man ska reda lite i det är jag inte helt säker på att man, om man satt ned och pratade en stund, skulle komma fram till att det var nyckeln. Det handlar nämligen om lite olika saker.

Det finns många statliga aktörer som tillhandahåller fastigheter. Det finns bolag. Som vi har pratat om är Specialfastigheter ett sådant exempel. Det finns även andra. Det finns också statliga myndigheter som har som huvuduppdrag att tillhandahålla fastigheter. Statens fastighetsverk är det uppenbara exemplet. Och Fortifikationsverket finns vid andra typer av behov.

Det är den enskilda myndigheten som avgör vilken lokal man väljer att hyra. Precis som Ingela Nylund Watz påpekar får vissa myndigheter äga sina egna lokaler, och andra ska hyra sina lokaler. Det är dock inte samma sak som att dessa inte får vara statliga, kommunala eller regionala eller på annat sätt ägas av det gemensamma. Det får de mycket väl göra.

Givet den samhällsutveckling vi har haft kan det såklart hända att flera myndigheter skulle tycka att staten vore en bra part för detta. Man skulle också kunna tycka att andra privata aktörer på olika sätt vore bättre. Det betyder däremot inte att man ska gå från det till att dra slutsatsen att det vore bäst att de ägde sina egna lokaler.

Det är två lite olika frågor. Det finns två olika förordningar här. Det är både 1993:527 och 1993:528 - det blir lite tekniskt. Ingela Nylund Watz kommer troligtvis till slutsatsen att lite fler myndigheter kanske borde ha lite fler statliga lokaler. Jag tolkar interpellantens intention på det sättet. Jag är övertygad om att man kan komma till den slutsatsen utan att komma till slutsatsen att just den här förordningen ska förändras.

Man kan fortfarande vara av uppfattningen att det kanske är bättre att Statens fastighetsverk, Specialfastigheter eller någon form av statligt organ som är specialiserat på fastigheter driftar fastigheten medan man hyr in sig där. Den slutsatsen kan man komma till utan att vilja ändra förordningen.

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om jag anser att det finns anledning att göra en översyn av förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. för att motverka riskerna för att liknande situationer som den avseende Södertälje tingsrätt uppkommer i framtiden.

Inledningsvis vill jag säga att det är viktigt att statens medel används på ett effektivt sätt och att det är tydligt hur medlen fördelas. Regeringens inriktning för den statliga fastighetsförvaltningen är att den ska vara kostnadseffektiv samt ge likvärdig avkastning och service i jämförelse med andra alternativ.

I början av 1990-talet infördes en ny form av styrning i statsförvaltningen, där en detaljerad budgetstyrning ersattes av mål- och resultatstyrning. Ansvar och befogenheter delegerades till myndigheterna. Parallellt genomfördes förändringar av organisationen av statens förvaltning av fastigheter och lokaler. Förändringarna syftade till ett effektivare resursutnyttjande hos myndigheterna och en effektivare fastighets- och förmögenhetsförvaltning för staten som helhet. Riksdagen beslutade om ett antal riktlinjer som låg till grund för förändringarna, bland annat att fastighetsförvaltningen ska skiljas från brukandet av lokaler. Dessa riktlinjer är utgångspunkten för regeringens mål för området.

Statens fastighetsförvaltning sker dels i ett antal myndigheter, dels i ett antal helägda aktiebolag. Regeringen beslutar vilka myndigheter som ska förvalta fastigheter och fastställer förvaltningsuppdragets omfattning för varje fastighetsförvaltande myndighet.

Inom ramen för de resurser som en myndighet förfogar över får myndigheten ingå de hyres- och arrendeavtal den behöver för sin verksamhet. Det innebär att en myndighet ansvarar för sin lokalförsörjning och kan välja att ingå avtal med både statliga och icke-statliga hyresvärdar. Självklart ska en samhällsviktig verksamhet inte hamna i hyresförhållanden som kan innebära risker för verksamheten. Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska bland annat se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och att myndigheten hushållar med statens medel.

Herr talman! Ibland är en samhällsutveckling sådan att man inte bara kan möta den med åtgärder som känns bekväma att genomföra. Jag delar frågeställarens bedömning att det kan finnas fall då en avskaffad möjlighet att göra avdrag på räntor kan drabba dem som redan har det tufft. Därför är detta inte regeringens enda åtgärd på området. Jag har lämnat flera myndighetsuppdrag till bland annat Kronofogdemyndigheten för att bättre hjälpa och stötta dem som har fastnat i olika typer av skuldproblem. Fler åtgärder kommer att vidtas på området för att motverka utvecklingen.

Frågestund

Frågeställaren ger oss dock inte hela storyn. Det lånas till att konsumera på nätet, till att spela och till många andra sammanhang där staten rimligtvis inte bör subventionera den typen av skuldsättning.

Att man kan låna till studier, till sin bostad och till sin bil är fullt naturligt och nödvändiga inslag för att ekonomin ska fungera väl. Men att låna till konsumtion, spel och annat försätter människor i en svår livssituation, och det bör inte uppmuntras.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, Eric Westroth, för denna fråga i ett angeläget ärende!

För att börja med bankskatten har vi ju redan en sådan i Sverige. Den orsakar stora problem bland annat för Kommuninvest, som står för en väldigt stor andel av kommunernas upplåning för finansiering av välfärdsinvesteringar. De är problemtyngda i och med den skatten. Jag noterar att det, bland annat från Socialdemokraterna, har föreslagits nya sådana här skatter som med stor sannolikhet skulle övervältras direkt på hushållen och leda till ännu högre boendekostnader i ett redan pressat läge. Det är inte en politik som regeringen står bakom.

Det är också väldigt svårt och komplicerat att få igenom den typen av skatter. Det är stor risk att det skulle bli ett stort budgethål, och det vore mycket oansvarigt mot de offentliga finanserna att göra på det sättet och göra av med pengar som är svåra att få in.

När det kommer till möjligheten att byta bank har jag tidigare pratat om exempelvis möjlighet att få amorteringsunderlag digitalt. Där har jag nu också noterat att Finansinspektionen har agerat. Det pågår alltså ett arbete i den riktning som riksdagsledamoten efterfrågar.

Herr talman! Regeringen har föreslagit en trendbrytande politik på området. Vi har presenterat förslag som ska sänka skatten och öka drivkrafterna för att spara. Vi har presenterat ett förslag som ska se till att man sätter stopp för att skattesubventionera olika typer av konsumtionslån som bidrar till den ökade skuldsättningen.

Vi har också skickat ett uppdrag till Finansinspektionen att svara på hur den ser på bolånetaket i ljuset av detta. När bolånetaket infördes fanns det de som menade att det skulle öka blancoskuldsättningen där man inte har någon säkerhet.

Vi har också sett ändrade konsumtionsmönster på nätet där människor kan köpa på kredit och avbetalningar och ständigt möts av den typen av erbjudanden. Därtill har vi haft en mycket stark prisökningstakt i samhället.

Sammantaget har detta satt en press. Vi lutar oss nu emot detta. Här kan man förvänta sig mer.

Fru talman! Interpellanten säger att Socialdemokraterna är mer uppfinningsrika och har bättre fantasi än vad jag har när det kommer till att utforma bankskatter som inte övervältras på bankkunderna. Mikael Damberg fick faktiskt den frågan på presskonferensen då man presenterade sitt förslag till ny bankskatt. Frågan var: Då kan väl bankerna höja räntorna? Mikael Damberg svarade: Ja, det är klart att de kan göra det.

Jag är alltså inte helt säker på att den här fantasin hos socialdemokratin har varit tillräckligt stor. Den befintliga bankskatten är också behäftad med väldigt stora problem, som ni vet, vad gäller till exempel Kommuninvest och dess möjligheter att nu vara med och bidra till att landets kommuner kan låna för att finansiera investeringar i välfärden.

Det finns problem med den bankskatt vi har. Socialdemokraterna tror inte att det är något problem att ta ut ytterligare bankskatt. Vår övertygelse är att det skulle vältras över genom ytterligare höjda bolånekostnader för tillfället och ha en tveksam långsiktig effekt för svensk ekonomi.

Om hela diskussionen handlar om ifall vi ska ha mer bankskatt eller inte finns det tydliga skäl att inte vilja ha en sådan bankskatt. Mikael Damberg pekar själv på detta när han får frågor, nämligen att det finns en risk att det övervältras på bolånetagarna. De har det redan tufft som det är med att betala de räntor som är nu. Att införa en ny bankskatt i det här läget vore oklokt. Det vore inte en balanserad ekonomisk politik, helt enkelt.

Sedan finns det många andra saker man kan göra. Jag vill ändå slå ett slag för en sak: Det finns goda skäl till att man kan höja bidrag eller öka transfereringar, men det finns också goda skäl att se de människor som faktiskt går upp och arbetar, som sliter hårt, går upp tidigt på morgonen och somnar trötta på kvällen. Det måste löna sig att arbeta. Det behöver finnas en arbetslinje i svensk politik. Det är så det skapas resurser till allt det andra. Jag vill slå ett slag för de människorna och för den politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har redogjort för hur regeringen agerar för att Sverige ska hålla ihop genom den mycket tuffa kris vi har. Inflationens återkomst i ekonomin skapar stora påfrestningar; inte minst drabbas de människor som har små ekonomiska marginaler. Vi vet hur det slår mot pensionärer och människor med låg lön när alla priser ökar. Då behöver man kraftsamla, prioritera och välja för att komma till rätta med inflationsproblematiken och se till att prisökningstakten klingar av. Vi har bedrivit en stram och återhållsam politik för att inte stå i vägen för Riksbankens möjlighet att föra tillbaka Sverige till prisstabilitet.

Interpellanten och hans partikollega beskriver väl hur inflationen är ett stort problem för hela samhället, för löntagare och pensionärer och för alla dem som går och handlar sina matvaror. De tycks dock inte lika engagerade i de politiska verktyg och vägval som behöver göras för att komma till rätta med inflationsproblematiken. Om lösningen på inflationsproblematiken hade varit en expansiv finanspolitik, det vill säga att göra av med mer pengar, hade man kunnat förstå en del av resonemangen. Men problemet är att man inte kan bota inflationssjukan på det sättet. Den behöver mötas med den typ av policy vi har i Sverige, med en självständig riksbank och en försiktig finanspolitik som inte spär på prisutvecklingen.

Inom ramen för detta, vad gör vi för att människor ska ta sig igenom detta på ett så bra sätt som möjligt? Vi har prioriterat stora resurstillskott dit där de behövs mest, till kommuner och regioner, så att vi ska kunna fortsätta hålla så hög kvalitet som möjligt på våra välfärdstjänster. Vi har prioriterat att sänka skatten för dem med låga och vanliga inkomster så att de bättre kan möta prisutvecklingen. Vi har prioriterat att sänka skatten för landets pensionärer och låtit indexeringen i olika transfererings- och bidragssystem slå igenom så att de som har de minsta marginalerna ska få lite lättnad. Vi har valt att införa särskilda stöd till dem som har de allra mest utmanande livssituationerna, till exempel småbarnsfamiljer med små marginaler i sin ekonomi. Vi har också valt att råda bot på en del av de orättvisor som har splittrat Sverige över tid. Vi har sänkt drivmedelskostnaden så att det ska bli mindre dyrt för familjer som behöver använda bilen för att ta sig till och från jobbet och få ihop småbarnslivet och livspusslet i stort.

Det är korrekt att det har ställts krav på prioriteringar. Man har inte kunnat ge allt till alla. Men när jag lyssnar på interpellanten kan jag ändå inte undgå att känna att det finns en relativt bred samsyn. Innerst inne tror jag att en välbalanserad socialdemokrati inte har så mycket emot dessa prioriteringar. Det kokar ned till en debatt om man ska införa ytterligare en bankskatt eller inte.

Den befintliga bankskatten skapar stora problem för välfärdsfinansieringen, för våra kommuners möjlighet att låna gemensamt. Det är ett utestående problem som inte är löst. Det kanske man skulle vilja lösa innan man inför en ny skatt. Innan man inför en ny skatt som skulle kosta kanske 4 000 kronor per år kanske man ska ställa sig frågan om bolånetagarna inte redan är tillräckligt hårt pressade.

I grund och botten hör jag mer samsyn än konflikt här.

Fru talman! Inflation är ju ett stort problem för hela samhället. Den urholkar pensionen, gör det svårare att räkna på investeringar, skiftar relativpriser och gör det svårare att klara av hushållsekonomin. Mer än någonting annat är inflation löntagarnas värsta fiende. Värdet av att arbeta urgröps när lönen tappar i värde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att bekämpa inflation och att den finanspolitik som vi bedriver inte ska stå i vägen för Riksbankens möjligheter att få Sverige tillbaka till prisstabilitet har varit ett överordnat mål just av dessa skäl. Det ska löna sig att arbeta. Den som går till ett jobb i Sverige ska veta att den har ett bra liv och en god inkomst. Den som har arbetat ett helt liv i Sverige ska veta att pensionen inte bara räcker till det allra nödvändigaste. Den som vill bygga Sverige vidare och starta företag, investera eller göra entreprenöriella saker ska veta att Sverige är ett land att lita på.

Av alla dessa skäl och många fler har det varit nödvändigt att bedriva en återhållsam finanspolitik så att vi ska kunna komma tillbaka till prisstabilitet. Inom ramen för den prioriteringen och det vägvalet har det givetvis varit viktigt att bedriva en så effektiv och rättvis politik som möjligt. Välfärden har tillförts stora tillskott med 16 miljarder kronor till kommuner och regioner. Vi har sänkt skatten på pensioner så att det har blivit mer lönsamt att ha jobbat. Vi har sänkt skatten på att arbeta så att det lönar sig mer att arbeta. Vi gör nödvändiga tillskott till Sveriges rättsväsen och försvar så att Sverige ska stå så stabilt som möjligt under de prövande tider som landet befinner sig i.

Fru talman! Egentligen vet jag inte om interpellanten och min motdebattör har något emot detta - det är något svårt att förstå vad kärnan i kritiken består av.

Jag hör kritik mot att vi inte har infört en bankskatt. Man kan tänka sig att en bankskatt skulle innebära ungefär 4 000 mer i bostadsutgifter varje år för många låntagare - hade det varit en rimlig politik? Som jag förstår det skulle det vara helt omöjligt att införa en bankskatt redan nästa år. Den skulle ha gröpt ett hål på 10 miljarder kronor i de offentliga finanserna. Hade det bästa vägvalet i detta läge varit att hota Sveriges bolånetagare med ökade kostnader?

Jag läser också att Socialdemokraterna själva säger att bankerna behöver investera mer för att möta den typ av brottslighet vi har med bland annat bedrägerier och att bankvinsterna borde användas där.

Men en grundläggande kunskap i nationalekonomi, som jag tror att de flesta kan ta till sig, är att en krona bara kan användas en gång. Man kan inte göra av med samma krona två gånger. Häremellan behöver man alltså helt enkelt välja.

Fru talman! Jag vänder mig mot att det bara är bidragshöjningar som ska öka jämlikheten, jämställdheten och effektiviteten i samhället. Sådana kan behövas, och flera olika stöd har indexerats upp, till exempel garantipensionen. Men i grunden är det arbete som bygger jämlikhet, jämställdhet och det starka och trygga samhället. Det är för mig svårt att förstå interpellantens och Socialdemokraternas ständiga motstånd mot att människor som går upp på morgonen och arbetar hårt också ska få det lite bättre.

Fru talman! Linus Sköld har frågat finansministern vad hon avser att göra för att skydda löntagare och ekonomiskt utsatta hushålls ekonomi i krisen samt hur hon avser att agera inom sitt ansvarsområde för att de höga och stigande priserna inte ska leda till övervinster hos banker och handlare.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Svenska hushåll pressas just nu av höga kostnader. Regeringen arbetar för att stötta ekonomiskt utsatta hushåll, bland annat genom höjda ersättningar, stöd och skattesänkningar. Elstöd och sänkt energiskatt på bensin och diesel har varit betydelsefulla åtgärder. Regeringen har föreslagit att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ska förlängas med ytterligare sex månader. Vi sänker skatten för pensionärer och för hushåll med låga och normala inkomster.

Det är en prioritet att inflationen kommer ned, eftersom den är roten till många av de ekonomiska problem som människor nu möter. Genom en återhållsam och välavvägd finanspolitik ser regeringen till att finanspolitiken inte försvårar för Riksbanken att få ned inflationen.

Stigande priser kräver att fler aktörer tar ansvar. En viktig faktor för att hålla tillbaka prisökningarna är främjandet av en effektiv konkurrens. Vi har bland annat skärpt övervakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin. Konkurrensverket har tillförts medel för denna ökade tillsyn. Förra våren fick även Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln och andra branscher där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Bankernas lönsamhet har under de senaste åren varit mycket hög. Detta hänger ihop med en kraftfull och snabb höjning av ränteläget. Att banker är lönsamma är bra för motståndskraften i det finansiella systemet och stärker bankernas kapacitet att upprätthålla kreditgivning även i sämre ekonomiska tider.

Bankmarknaden i Sverige är koncentrerad och domineras av ett fåtal storbanker. Konkurrensverket har påpekat att en av de viktigaste förklaringarna till storbankernas dominans är att kunderna är obenägna att byta bank. Det är därför viktigt att stärka kundernas ställning och öka deras förutsättningar att förhandla med sin bank. Mot den bakgrunden har regeringen gett Finansinspektionen i uppdrag att se över hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ny bankskatt skulle troligtvis övervältras på kunderna genom höjda räntor och avgifter. Det skulle innebära att hushållens situation blir än mer ansträngd. Det är inte rätt väg att gå.