Jessica Wetterling

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 10. Även om Vänsterpartiet har flera reservationer i detta betänkande är det endast reservation 10 som jag yrkar bifall till.

Detta betänkande innehåller, precis som tidigare talare har varit inne på, många förslag som på olika sätt berör våra grundläggande fri- och rättigheter. Det är sådant som vi ofta tar för givet och ser som självklarheter.

Det är respekten för alla människors lika värde, att vi har yttrandefrihet, att vi har rätten att delta i möten, att vi har rätt att demonstrera och att utöva vår religion, oavsett vilken, och att vi har rätten att inte vara troende alls. Det är att vi skyddas mot stora intrång i vår integritet, att vi inte registreras utifrån politiska åsikter, att vi får röra oss fritt i samhället, att vi skyddas mot diskriminering och att vi garanteras rättssäkerhet om vi anklagas för att ha begått ett brott.

För Vänsterpartiet är det en självklarhet att varje människa har ett okränkbart värde. Vi har under en lång tid i Sverige sett det som en självklarhet att till exempel genom fristadsprogrammet ge skydd och stöd till bland annat journalister och konstnärer att kunna utöva sin yttrandefrihet här som ett sätt att visa konkret solidaritet när möjligheterna är svåra i hemlandet.

Herr talman! Våra fri- och rättigheter kan vi aldrig ta för givna. Forskningen visar att demokratin i världen är på tillbakagång, även här i Sverige och i Europa.

Dagens hot mot demokratin ser kanske ibland ut på ett annat sätt än förr. Även om vi har krig och våld i vår närhet finns det också andra hot som syftar till att skapa oro, osäkerhet och brist på tillit i samhället. Det sker genom desinformation, trollfabriker och cyberattacker.

Hoten kan komma utifrån. Men inte sällan kommer hoten mot demokratin också inifrån från makten själv när auktoritära krafter vinner mark och sedan på olika sätt angriper de oberoende medierna, de fria akademierna, civilsamhällets utrymme och rättssystemets grunder.

Enligt forskningsinstitutet V-Dem är de framsteg som har gjorts för demokratin i världen sedan Sovjetunionens fall numera helt bortsopade. Läget i världen är minst sagt dystert. Det är tydligt att vi därför aldrig kan ta våra fri- och rättigheter för givna. Europa och Sverige är tyvärr inget undantag.

Herr talman! I Sverige har vi en tradition av att värna våra grundlagar särskilt. De är svårare att förändra än vanlig lag, och ofta sker förändringar av grundlagarna efter att man utrett frågor där alla partier deltagit. Det är just för att hitta bred samsyn om vilka förändringar vi ska göra av våra grundlagar.

De senaste åren har flera grundlagsutredningar genomförts där en bred enighet kunnat uppnås just genom detta arbetssätt. I stort sett eniga utredningar har lämnat förslag på hur vi ska kunna stärka våra domstolars oberoende, göra grundlag lite svårare att förändra och stärka vår beredskap för att hantera svåra kriser.

Herr talman! Karl Marx hade rätt. För bara någon dag skrev Handelshögskolans rektor Lars Strannegård detta i Dagens Nyheter. Som vänsterpartist kan man bli förvånad och kanske lite glad av ett sådant citat. Men tyvärr ligger det ett mycket större allvar bakom det som rektorn valde att citera i sin debattartikel.

Citatet från Karl Marx är: ”Allt som är fast förflyktigas, allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.” Innebörden av Marx citat är att allt kan förändras. Ingenting är säkert, ingenting är heligt, och inte ens de mest respekterade delarna av samhället är immuna mot marknadsekonomins framfart.

Strannegård menar vidare i sin debattartikel att utvecklingen vi nu ser i USA ligger helt i linje med Marx analys och profetia. Det vi nu ser är rena attacker på det vi trodde var stabilt och fundamentalt, såsom de demokratiska värderingar som USA, enligt egen utsago, velat skydda och bevara genom bland annat militära interventioner runt om i världen.

Men på den amerikanska hemmaplanen pågår nu flagranta angrepp på de demokratiska grundpelarna. Rättsväsendet destabiliseras. Journalister hotas, misskrediteras och hånas. Yttrandefriheten respekteras inte, ord som mångfald och inkludering är bannlysta. Idén om armlängds avstånd till kulturen är ett minne blott. Bibliotek beordras att rensa ut misshagliga böcker.

I USA är också universiteten under massiv attack och utmålas numera som samhällets fiender. Finansieringen dras in, och forskningsanslagen hålls inne. Enligt Strannegård är det möjligt att den skada som redan har åsamkats universiteten kan vara omöjlig att reparera.

Herr talman! Vi är visserligen inte USA. Men omvärldens utveckling såväl i USA som i resten av världen är någonting som man behöver ta på allvar. Vi kan inte vara naiva inför att den utveckling som sker på flera håll också skulle kunna ske här.

Våra svenska universitet och högskolor vilar på akademisk frihet. Det innebär att deras verksamhet vilar på att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Verksamheten vid lärosäten utgör också en viktig grund för den demokratiska utvecklingen och den offentliga debatten.

En förutsättning för detta är att lärosätena har rätt till självbestämmande och är fria från otillbörlig styrning. Men förra året kom en rapport från Universitetskanslersämbetet om den akademiska friheten i Sverige. Enligt den anser anställda vid våra lärosäten att politisk styrning och politisk påverkan är det största hotet mot den akademiska friheten.

Flera organisationer inom högskolesektorn såsom fackförbundet för anställda vid universitet och högskolor, SULF, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges Unga Akademi har samstämmigt lyft fram att det finns ett behov av att överväga ett starkare och bredare skydd av akademisk frihet än dagens formulering i regeringsformen.

Den akademiska friheten består av flera delar. Det handlar om både forskning, utbildning och fristående lärosäten. Att universitet och högskolor har självbestämmande är för att säkerställa att forskning och utbildning är fri från otillbörlig styrning och fritt kan publicera och sprida kunskap. Vänsterpartiet anser därför i likhet med dessa organisationer att den akademiska friheten behöver få ett starkare skydd i vår grundlag.

Slutligen, herr talman: Vänsterpartiet anser att alla människor fritt ska kunna definiera sig och uttrycka sig och att de ska ha rätten att bestämma över sin kropp på andra sätt, exempelvis genom könstillhörigheten. För många är könstillhörigheten självklar, men för andra skulle en lagändring som innebär att man inför ett tredje juridiskt kön betyda oerhört mycket.

En grundläggande princip för ett införande av ett tredje juridiskt kön är givetvis att det ska vara en valmöjlighet för den enskilde och inte ett tvång. Vänsterpartiet anser att alla människor har rätt att få sin könsidentitet erkänd och respekterad. Vi anser också att det är upp till varje individ att själv avgöra sitt kön.

Jag ska avslutningsvis säga några ytterligare ord. Precis som tidigare talare har varit inne på har det kommit en utredning om stärkt judiskt liv. Det är i år 250-årsjubileum av judiskt liv i Sverige. Som har nämnts här finns en bred samsyn när det gäller att stärka judiskt liv. Men jag kan konstatera att regeringen till skillnad från Vänsterpartiet tyvärr inte gav tillräckliga resurser i sin budget för att uppfylla de förslag som utredningen har lagt fram.

Jag kan också konstatera en annan sak: Är det någonting som har lyckats samla oppositionen i Sveriges riksdag är det kraven på att den före detta ordföranden för justitieutskottet skulle avgå till följd av de uttalanden han gjort om bland annat koranbränningar. Resultatet blev i stället att en liberal ledamot avgick efter att ha konstaterat att gränsen för sådana uttryck går vid att de rör judar och att de då inte är acceptabla.

Till skillnad från andra partier i denna kammare ser Vänsterpartiet allvarligt på alla former av rasism. Vi vill se ett samhälle där kön, namn, bakgrund och var man är född inte styr möjligheterna i livet – ett samhälle där alla har samma rätt till frihet, trygghet och ett liv fritt från förtryck. Vi vill se ett samhälle som aktivt motverkar rasism.

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 12. Vänsterpartiet har flera reservationer i detta betänkande, och vi står såklart bakom allihop. Det är dock reservation 12 jag väljer att lyfta i dag.

Det här är ett väldigt brett betänkande. Yttrandefrihet och tryckfrihet är ju kärnan i vår demokrati. Jag tycker ändå att det finns något lite fint i den här debatten. Jag tror att vi alla har en gemensam oro över samhällsutvecklingen och det polariserade samtalet. Det är något vi ofta talar om i utskottet. Vi har också en lite annorlunda kultur i vårt utskott: I andra utskott är man mer emot varandra och söker konflikt, men i konstitutionsutskottet försöker vi i stället lyssna på varandras tankar och hitta breda överenskommelser.

I betänkandet behandlas även massmediefrågor, så det är som sagt många frågor som tas upp.

Fru talman! För inte så himla länge sedan – det är ungefär ett år sedan – debatterade vi i utskottet regeringens förslag om ett nytt mediestöd. Flera av oss i oppositionen varnade då för att det nya mediestödet riskerade att leda till mediedöd, framför allt för de tidningar som tillför perspektiv och bidrar till en ökad mångfald men även för medier inom det fält som regeringen sagt sig värna, nämligen lokal och regional nyhetsjournalistik.

Förslaget togs fram med väldigt stor tidspress eftersom det system för presstöd som vi hade och som var godkänt av EU-kommissionen skulle upphöra en månad efter att vi hade debatten här i kammaren. Framtiden var oklar, och det fanns en stor osäkerhet och kritik bland medierna eftersom det lagförslag vi debatterade var på en övergripande nivå och många detaljer för presstödet i stället skulle komma i senare föreskrifter och förordningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Fru talman! Nu står vi här med facit: Flera av de medier som bidrar till mångfald har nekats stöd.

Jag vill ändå tro att regeringen menade allvar med sin avsikt och att syftet verkligen var att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet.

Vänsterpartiet var enigt med regeringen om behovet av ett nytt mediestödssystem eftersom det gamla systemet var komplicerat, föråldrat och svårt att förstå. Det var inte heller anpassat till dagens digitalisering, något som flera debattörer före mig har varit inne på. I utskottet och bland partierna var vi överens om att systemet behövde förändras. Sverigedemokraternas företrädare i debatten då verkade dock välkomna att Sverige äntligen skulle få färre tidningar i landet.

Nu står vi här med facit, fru talman. ”Tack och hej efter 42 år!” Det är vad som står på framsidan av det sista numret av tidningen Nu, vilket kom förra månaden. I tidningen skriver chefredaktören: Det var inte så här det skulle sluta. Vi höll just på med att förnya oss och anpassa oss efter nya medievanor, och vi trodde på vår vision om nya Nu. Men utan pengar kan man inte fortsätta, och utan mediestöd var det svårt att hitta ny finansiering.

Jag får väl erkänna att jag inte har varit en flitig läsare, och kanske har jag heller inte tillhört tidningens målgrupp. Men jag tycker faktiskt att det är sorgligt att denna tidning är en av dem som går i graven eller riskerar att göra det. Det kommer att leda till färre perspektiv, bristande mångfald och i förlängningen ett fattigare demokratiskt samtal. Alla tidigare talare i denna debatt har sagt sig värna nyhetsjournalistik, mångfald och att vi står upp för att garantera varandra en fri åsiktsbildning.

Fru talman! Vänsterpartiets inställning är att fria, självständiga och oberoende medier är en förutsättning för en stabil demokrati och fri åsiktsbildning. Vi värnar denna långa tradition. Sedan 1766 har Sverige – med vissa modifieringar – haft en tryck- och yttrandefrihet där fri debatt och fria meningsutbyten har uppmuntrats. Det har funnits en medvetenhet och en bred samsyn om att även mindre medier som har tillfört perspektiv till debatten har varit viktiga för det fria ordet. Medieföretagens viktiga roll och bidrag till att spegla den allmänna debatten i samhället och granska makten har inte underskattats.

Vi anser att ett modernt mediestödssystem behöver vara utformat för att kunna möta de krav som ställs på ett demokratiskt samhälle. Det behöver värna lokal, regional och nationell nyhetsjournalistik såväl som mediemångfalden. De ekonomiska satsningarna på mediestödet i budgeten behöver vara tillräckligt stora för att garantera att det övergripande syftet – att stärka demokratin – verkligen kan uppfyllas.

Enligt oss behövs det därför en större satsning på mediestödet i budgeten, i synnerhet för att värna mångfalden av medier. En ökning av mediestödet skulle också kunna möjliggöra för tidningar att satsa på ett centrum för granskande journalistik. Därför har vi i Vänsterpartiet de senaste åren föreslagit en ökning av anslaget med 500 miljoner jämfört med regeringens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Vänsterpartiet anser även att mediestödet behöver utredas för framtiden i en parlamentarisk utredning. Som vi har hört från tidigare debattörer förändras medielandskapet just nu oerhört hastigt. Förutsättningarna för att bedriva journalistik förändras snabbt. Detta påverkas av omvärldsfaktorer som vi inte själva kan råda över.

På senare år har den här regeringen gett Sveriges lärosäten allt tuffare ekonomiska villkor. En konsekvens av detta är att flera studenttidningar har lagts ned eller hotas av nedläggning. Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt att studenter har tillgång till fria och oberoende medier som koncentrerar sig på den akademiska friheten och på studentkårernas verksamhet. Därför anser vi att man bör utreda ett riktat stöd till studentkårer och oberoende studentmedier.

Detta är som sagt ett brett betänkande, fru talman. Hot och hat mot journalister, opinionsbildare, politiker och kulturarbetare är ett växande hot mot vår demokrati. I en stor undersökning från 2019 uppgav fyra av tio journalister att de avstått från att rapportera om ett ämne för att undvika att utsättas för hot och hat. Samma tendenser kan ses i resten av vårt samhälle. Det är en utveckling som såklart riskerar att påverka viljan att engagera sig och delta i samhällsdebatten. Risken är att människor inte vågar nyttja den yttrandefrihet som garanteras alla genom grundlagen. Det finns också risk för att man inte vågar göra obekväma granskningar eller granska oss makthavare. När politiska krafter i Sverige och i vår omvärld underblåser den här utvecklingen, genom trollfabriker och propagandacentraler, är det ett allvarligt hot mot den tryck- och yttrandefrihet vi så länge har hållit högt.

Ibland talas det om Sverige som USA:s 51:a delstat, eftersom vi i Sverige ofta influeras av och följer utvecklingen i USA med stort intresse. USA har ett stort inflytande i världen, och den utveckling vi ser med den nygamla administrationen är därför väldigt oroande. Vicepresidenten valde att åka till Europa och påstå att hotet mot vår demokrati inte är Rysslands krig mot Ukraina utan hotet mot vår yttrandefrihet, exempelvis därför att vi har en lagstiftning om hets mot folkgrupp. Samtidigt gör de själva allt i sin makt för att tysta sina meningsmotståndare. De ifrågasätter begrepp som desinformation, lanserar egna begrepp som alternativa fakta och väljer att gå techjättarnas ärenden, vilket tidigare talare också berörde.

Fru talman! Detta är en farlig utveckling som inte får gå obemärkt förbi. Jag vill yrka bifall till reservation 12. Jag hade tänkt prata om söktjänster också, men jag får hänvisa till Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Vårt svenska valsystem grundar sig på grundlagens bestämmelser om allmän och lika rösträtt och att valen ska vara fria, hemliga och direkta.

I dag blir man röstberättigad i valen när man fyller 18 år, oavsett kön. Men så har det inte alltid varit. För drygt 100 år sedan var kvinnors rösträtt och kvinnliga riksdagsledamöter nya företeelser. De kom efter en lång och målmedveten kamp mot hårt motstånd. Sverige var faktiskt sist i Norden med att införa rösträtt för kvinnor.

Något man inte får glömma i detta sammanhang är att inte ens efter det genombrott som skedde 1921 fick alla rösträtt. De som hade dömts till fängelse, de som var i personlig konkurs eller hade skatteskulder och de som fick bidrag från fattigvården – alltså dagens försörjningsstöd – fick inte rösta. Det var först 1989 som alla olika rösträttsbegränsningar var borttagna.

Kort sagt kan man säga att rösträtten och vårt valsystem har förändrats, utvecklats och förbättrats över tid, och så behöver det givetvis fortsätta.

Vänsterpartiet har de senaste åren lagt fram flera förslag kopplade till rösträtten. Vi anser precis som tidigare, även om vi inte har motionerat om det denna gång, att rösträtten bör gälla från det år man fyller 18 år. Den reservation vi har i betänkandet och som jag har yrkat bifall till handlar om att vi vill se en sänkt rösträttsålder till 16 år på försök i de kommunala valen, i enlighet med Demokratiutredningens förslag.

Vi kan notera att tidigare år när liknande motioner har behandlats i vårt utskott har utskottets majoritet hänvisat till att man inte vill föregripa Regeringskansliets beredning av utredningens förslag. Men 2022 valde regeringen att avskriva ärendet om utredningens betänkande. Med andra ord gick den här utredningen från att vara en hyllvärmare till att faktiskt ha förpassats till papperskorgen totalt. Det tycker givetvis mitt parti och jag är beklagligt, särskilt eftersom flera länder i vår omvärld har sänkt rösträttsåldern.

Fru talman! Vi vet från forskningen att vanan att rösta grundläggs i unga år, och vi vet också att valdeltagandet är lägre bland förstagångsväljare än i resten av befolkningen. Den valinformation som ges till gymnasieskolans elever under en valrörelse av till exempel ungdomsförbund eller partier är därför särskilt viktig, men den mobiliserande effekten försvagas när många av dem som sitter i klassrummet inte berörs eftersom de inte kommer att ha möjlighet att rösta. Särskilt i frågor som rör skola, fritid, samhällsplanering och andra områden som direkt berör ungas vardag tycker vi att det är rimligt och önskvärt att unga får mer inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Genomsnittsåldern för förstagångsväljare i Sverige är i dag 20 år, och det är faktiskt den högsta genomsnittsåldern i hela Europa.

Om man på försök hade sänkt rösträttsåldern till de kommunala valen till 16 år skulle i stället genomsnittsåldern sjunka till 18 år i kommunfullmäktigevalen. Det var precis det som demokratiutredningen föreslog. Det skulle också innebära att en majoritet av förstagångsväljarna går i gymnasiet första gången de har rösträtt, och det skulle ge skolväsendet en möjlighet att utveckla och utvidga sitt demokratiarbete och vara ett stöd för förstagångsväljare som behöver navigera bland komplicerade politiska ideologier och förslag.

Slutligen, fru talman, vill jag säga någonting om de erfarenheter som finns från tidigare års val och vårt valsystem.

Jag är, precis som vissa av de tidigare talarna, ledamot i valsedelsutredningen, vars arbete pågår. Jag ska givetvis inte föregripa utredningens förslag, men ju mer jag tänker på vårt valsystem inser jag också vilket fundament det är för vår demokrati och hur oerhört intressanta dessa frågor faktiskt är.

Det svenska valsystemet grundar sig, precis som tidigare talare har sagt, på allmän och lika rösträtt samt att valen ska vara fria, hemliga och direkta. Det fastslås i vår grundlag. Rösträtten bestäms utifrån opartiska krav, till exempel ålder. Alla väljare har lika rätt att påverka resultatet genom det vi brukar kalla en röst per person – i denna världsordning en kanske udda företeelse numera.

Valhemligheten är stark. Ingen annan får bestämma vad en väljare ska rösta på eller tvinga väljaren att berätta hur hen har röstat. Det är givetvis viktigt att valsystemet har en robusthet mot försök till manipulation på olika sätt. Det anser jag att vi har i dag med hjälp av vårt decentraliserade system med röstmottagning och rösträkning runt om i hela landet. Röstmottagningen och rösträkningen är offentlig. Vem som helst kan titta när man exempelvis räknar rösterna.

Transparens och decentralisering bidrar till att skapa ett system som gör det svårare att manipulera eller att påverka valresultatet. Det betyder, precis som tidigare talare också har varit inne på, inte att vårt valsystem är perfekt i alla delar utan att det också behöver ses över kontinuerligt. Jag instämmer givetvis med tidigare talare i detta.

Jag vill också instämma i det som många partier i riksdagen är bekymrade över, vilket även har tagits upp av tidigare talare. Det gäller behovet av att belysa den situation som råder för väljare med olika former av synnedsättning eller annan funktionsnedsättning. De har större svårigheter än oss andra att bevara valhemligheten. Här pågår ett arbete som jag verkligen hoppas kommer att leda någonstans. Jag vet att vi i konstitutionsutskottet är eniga om att det givetvis är oerhört viktigt att alla människor garanteras den valhemlighet som de har rätt till.

Fru talman! Vilken tid vi lever i. Det är tuffa tider just nu. Världsläget är osäkert på ett sätt som är svårt att sammanfatta i ord. Det är bara att konstatera att vi nästan varje dag vaknar upp till nyheter och utspel som allvarligt hotar det som vi länge sett som självklarheter och grundläggande demokratiska spelregler.

Det handlar om respekten för rättsstatens principer och grundläggande rättigheter tillsammans med fungerande institutioner, ett självständigt domstolsväsende, fria och oberoende medier och fungerande korruptionsbekämpning.

Det är fundament för att demokratin ska fungera. Det är en förutsättning för att den ska vara livskraftig och åtnjuta ett stort förtroende hos medborgarna och för förtroendet för de politiska processerna och beslutande organ på alla nivåer inom EU.

Fru talman! Man får ändå konstatera att i Sverige lever vi förhållandevis väl upp till rättsstatsprincipen. Men även vi får såklart ett antal rekommendationer från EU-kommissionen.

Det är ändå värt att notera är att tidigare års rekommendationer i bred enighet har omhändertagits av partierna i riksdagen. Särskilt vi i konstitutionsutskottet är mycket angelägna om och ser värdet av att bli granskade som stat och medlemsland.

Det är någonting som vi själva sysslar med ganska mycket i vårt utskott. Även om vi ibland kallar oss för den gode revisorn är EU-kommissionen och EU i detta fall en god revisor till Sverige.

Det är heller inte någon hemlighet att jag och mitt parti är kritiska till delar av EU. Det gäller exempelvis delar av överstatligheten och bristen på transparens.

Vi får nog inte vara så himla naiva just nu. Det är en oroväckande utveckling där demokratin är på tillbakagång i världen. Vi ser i rapporten att det finns allvarliga brister även i vissa medlemsstater i EU. Det är en minst sagt oroväckande trend att Sverige är på en ny lägstanivå i korruptionsindexet.

Men detta är också en tid då alla som kan bör rycka ut till rättsstatens försvar och till försvaret av en regelbaserad världsordning där inte ett fåtal stormakter eller enskilda försöker att dela upp världen med auktoritära medel och allvarligt hotar vår demokrati. Det är någonting som jag aldrig trodde att jag skulle behöva säga i kammaren. Ibland känns det nästan som att världen för tillfället är mer av en mardröm. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

2024 års rapport om rättsstatsprincipen

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till reservation 3.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Vad gör vi riksdagsledamöter egentligen? Det är en fråga som jag får ofta. Jag vet att om man skulle fråga alla riksdagsledamöter skulle svaren skilja sig mycket åt, men mycket skulle också vara sig likt. Vi voterar och vi går på utskottsmöten. Men utöver det gör vi alla stora skillnader i hur vi prioriterar eller väljer att spendera den tid då vi har förmånen att få representera våra väljare i riksdagen.

Men hur ska vi göra för att riksdagen ska fungera på bästa sätt? Och hur bör det arbetet se ut i framtiden? Vilka förutsättningar ska vi ha, och vilka förutsättningar ska gälla för oss och andra som arbetar i detta parlament?

Svaren finns delvis i detta betänkande, och de berör allt från förtroendevaldas arbetsvillkor till hur vi ska sitta och vilka flaggor som ska hänga i denna kammare. Ibland handlar de även om var talmannen ska bo någonstans. Det är minst sagt högt och lågt i betänkandet, och ibland kan man förundras över den idérikedom som finns hos vissa ledamöter om deras egen vardag.

Vi kan se att arbetet verkligen har förändrats under de senaste decennierna, från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag, från flytande voteringstillfällen till bestämda tider. Det har gjorts flera andra anpassningar för att möjliggöra för fler medborgare i Sverige att kandidera och få förtroendet att vara riksdagsledamot, exempelvis genom barnverksamheten i riksdagen.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet driver förslag om just att ledamöter bör få sänkta arvoden. Vi anser att det är viktigt att vi ledamöter inte lever i en helt annan ekonomisk verklighet än den som de vi representerar lever i. Och det motionerar vi i Vänsterpartiet om varje år.

De senaste 20 åren har riksdagsledamöters arvode stigit kraftigt. Det ligger nu på 78 500 kronor per månad. De senaste åren har dessutom flera skatteförenklingar genomförts som gynnat höginkomsttagare, som vi riksdagsledamöter är. Det har också gett ett antal extra tusenlappar per månad.

Samtidigt har den stora, breda allmänheten de senaste åren brottats med hög inflation, höga matpriser, höga elpriser och osäkerhet kring jobb. Just nu har vi också rekordhög arbetslöshet i landet.

Tidigare talare var inne på det här med armlängds avstånd. Jag tycker att armlängds avstånd är en bra modell när det gäller arvodena, men jag tycker att man behöver fundera lite grann på frågan. Saker har också skett de senaste åren. Avgångsvillkoren för oss ledamöter som verkar i riksdagen just nu är inte alls lika generösa som de var för några år sedan - apropå att saker kan förändras till, enligt mig, det bättre.

De senaste decennierna har vi också sett en allt snabbare utveckling av vårt samhälle. Vi ser en digitalisering, och vi ser AI. Vi har även upplevt en pandemi, och ett krig pågår fortfarande i vår närhet. Det är en verklighet som är runt omkring. Det är givetvis viktigt att vi på olika sätt tillgängliggör vår verksamhet, men ibland behöver vi också anpassa oss till den verklighet som vi lever i. I det här parlamentet behöver man göra tillgänglighet till en viktigare fråga än tidigare, så att alla som vill och kan ska ha möjlighet att kandidera och bli valda till riksdagsledamöter.

Fru talman! Riksdagen sägs ofta vara demokratins hjärta. En förutsättning för att vara riksdagsledamot är självklart att man ska kunna känna sig trygg och veta vad man gör ifall man blir utsatt för hot och hat. Just nu pågår en översyn genom riksdagsutredningen där det tas upp. Och vi i KU kommer framöver att behandla ett betänkande om just att säkerställa säkerhet för ledamöter i kommun- och regionsammanhang. Att man ska kunna känna sig trygg är självklart en förutsättning för att man ska kunna kandidera och vilja vara parlamentariker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

I detta betänkande finns också ett förslag om tillkännagivande. KU anser att man ska göra en översyn av säkerheten i denna kammare, eftersom det har skett ett antal incidenter. Samtidigt är det enligt utskottet en självklar utgångspunkt att sammanträdena också framöver ska vara tillgängliga för allmänheten. Det kommer helt enkelt som alltid att behöva bli en balans mellan offentlighet och säkerhet.

Men om jag ska vara helt ärlig, fru talman, känner jag mig oerhört trygg när jag är i den här kammaren. Jag vet att de som sitter på läktaren här uppe har genomgått en säkerhetskontroll. Det är inte i den här kammaren som jag känner otrygghet. Det är utanför kammaren som det ibland kan kännas otäckt att vara förtroendevald politiker.

Om man ska prata om riksdagen som demokratins hjärta behöver man framför allt prata om alla andra delar av vårt samhälle som också är delar av demokratin. De är ju demokratins kroppsdelar.

Med tanke på det fruktansvärda dådet i Örebro för ungefär en vecka sedan behöver vi kanske fundera mer på hur vi kan stärka tryggheten och skapa ett samhälle med balans, så att vi inte skrämmer oss till instängdhet i onödan.

Fru talman! Ibland är det en fördel att komma sist i debatten. Då kan man svara på frågor om vad som skulle hända utan att någon annan kan svara, om det inte är så att andra ledamöter i KU vill begära replik. Men det är något vi inte alltför ofta gör i KU. Jag avslutar mitt anförande med denna fråga, så håller jag mitt anförande först. I stället får alla klura lite tillsammans på frågan om vad som skulle hända.

Fru talman! Om några veckor, den 6 februari, firas den samiska nationaldagen. Den infördes 1992, och den är gemensam för hela Sápmi. Skälet till att det blev just den 6 februari är historiskt. Det var då det första samiska landsmötet hölls i Tråante - Trondheim - 1917. Mötet samlade över hundra samer från Sverige och Norge, därav en stor del kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för att diskutera gemensamma problem, och det blev en stark samisk manifestation mot myndigheter och förtryck.

Därför har den 6 februari valts som en viktig symboldag för alla samer, oavsett vilket land man bor i. En av initiativtagarna var för övrigt pionjären Elsa Laula, som 27 år gammal bildade den första samiska riksorganisationen Lapska Centralförbundet, som hon även blev ordförande för. Hennes egna erfarenheter av statens politik gjorde att hon i hela sitt liv kämpade för att förbättra förhållandena för det samiska folket. Hennes arbete tillsammans med andra samer är också det som är grunden för den samiska organiseringen i våra dagar.

Allmänna helgdagar m.m.

Fru talman! Vänsterpartiet anser att den samiska nationaldagen, som på många håll redan i dag uppmärksammas och firas, även bör vara en allmän flaggdag då den samiska flaggan hissas. Sedan 2007 har den samiska flaggan vajat utanför Stockholms stadshus på den samiska nationaldagen. Men det är olyckligt om skälen till var och varför det sker är lite utifrån godtycke eller den politiska viljan i just den kommunen. Det finns faktiskt också en viktig poäng med att uppmärksamma såväl samernas nationaldag som datum med betydelse för de andra nationella minoriteterna. Kunskapen är på många håll låg om att det finns fem nationella minoriteter samt ett urfolk, och att flagga vore inte enbart en symbolisk handling utan även en handling som är synliggörande och inkluderande.

Här i slutet av mitt anförande vill jag yrka bifall till reservation 1.

Men sedan ska jag också svara på den inledande frågan om vad som skulle hända. Det som kan hända är att det blir en mängd vapensköldar i kammarfoajén i stället för landskapssköldar. Jag tror inte att det skapar så himla mycket splittring. Det är väl också ett av skälen till att vi sitter placerade efter våra valkretsar i kammaren, det vill säga att visa att vi kommer från olika delar av Sverige men ändå är en del av samma land. Just när det gäller samernas nationaldag skulle det vara en stark signal om att det historiska förtrycket och den mörka historien är något annat i dag. Vi vill synliggöra och inkludera samerna i vår gemenskap.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Jag hade tänkt lägga upp mitt anförande på ett visst sätt, men efter att ha lyssnat på två anföranden känner jag att jag kanske behöver ge Vänsterpartiets bild även i vissa frågor som jag inte hade tänkt ta upp i just det här ärendet.

Betänkandet heter Offentlighet, sekretess och integritet, och föregående talare lyfte integriteten på slutet. Det är det som är det svåra i vår vardag som politiker: Offentlighetsprincipen är en omistlig del av vår demokrati. Den utgör en garanti för vår rättssäkerhet, för en rättvis förvaltning och för ett effektivt folkstyre.

Den möjliggör för allmänheten att få insyn i, kontrollera och granska den offentliga verksamheten och makten. Den kommer också till uttryck på olika sätt i våra grundlagar, exempelvis när det gäller yttrandefrihet och meddelarfrihet för tjänstemän samt allmänna handlingars offentlighet. Att vi som medborgare och invånare, liksom medier, har tillgång till information från myndigheter och kan begära ut handlingar är också grundläggande för att tilltron till myndigheterna ska kunna upprätthållas. Det är även en viktig del av möjligheten att granska myndigheter ute i landet.

Samtidigt ska människors integritet självklart skyddas. De första två talarna siktade in sig väldigt mycket på kriminalitet och problemet med sekretess i vissa fall. Jag kan hålla med om att det absolut är ett problem om det är så som det målas upp, det vill säga att sekretesslagar hindrar oss från att komma åt allvarlig brottslighet - att man gömmer sig bakom det filtret i stället för att vidta riktiga åtgärder för att komma till rätta med kriminalitet och fånga upp särskilt barn som lever i utsatthet eller befinner sig i en riskzon, vilket vi fick höra i föregående anförande.

Man behöver dock skilja på de olika uppdrag som olika myndigheter har, tänker jag. Det är exempelvis viktigt att socialtjänsten även kan arbeta förtroendeskapande. Vi har till exempel sett en LVU-kampanj där socialtjänsten misstänkliggörs och där det sprids information om att alla barn omhändertas ifall man kontaktar kommunen och är orolig. När sådant florerar är det klart att det skapas en misstänksamhet, kanske särskilt bland personer som inte har så god kunskap om vad socialtjänsten egentligen är satt att utföra. Det är klart att många kanske drar sig för att be om hjälp om de tror att de här falska ryktena är sanna.

Framför allt polisen brukar påpeka att det krävs många andra delar av samhället för att fånga upp de här barnen. Ibland är det tyvärr redan för sent när polisen blir inblandad.

Jag ska inte orera för mycket om mig själv, men jag har erfarenhet av grov kriminalitet på senare tid. Jag vet alltså vad jag pratar om, även om det ibland påstås att vänsterpartister inte har någon aning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

När det gäller det här betänkandet hade jag tänkt rikta in mig på integritetsaspekten, som jag tycker är intressant. Det är som sagt alltid en balansgång mellan vad som ska vara offentligt och den personliga integriteten.

Vi har precis nyligen tagit del av en utredning, där jag hade möjlighet att sitta med i en referensgrupp, som riktade in sig på de allt fler hemsidor som delar med sig av bland annat domar. Utskottet har också grottat ned sig i detta. Det handlar om databaser som på ett och samma ställe samlar många av de olika uppgifter om oss som är offentliga.

Databaserna används på ett tveeggat sätt, skulle jag säga. De används både för att genomföra bedrägerier och som ett sätt för en del att känna en större trygghet. Man kan kolla upp vem det är man har kontakt med och om personen finns på riktigt. Det är givetvis ett problem i vårt samhälle att det ser ut på det sättet.

Fru talman! Många av oss är i dag väldigt digitala. Internet har gått från vad det var när jag gick i mellanstadiet - man lärde sig vad Altavista var och kunde skriva en mening och eventuellt få svar - till att i dag vara vår källa till svaret på nästan allt. Nu behöver man knappt ens skriva en fråga, utan man kan nästan få svaret utan att ha ställt frågan.

Det är också ett sätt för oss att hålla kontakten med våra nära och kära och att dela med oss av det som hänt på senare tid. Vi har kontakter över hela världen, men varje gång vi gör någonting på internet lämnar vi också ett digitalt fotspår. Jag kan erkänna att jag ofta har godkänt cookies på slentrian, men den som börjar titta där kan ibland se att det står att man nu delar med sig av informationen till 300 andra. Jag har personligen börjat försöka att begränsa hur min information delas, men många trycker bara på okej och kommer vidare till det de egentligen vill göra. Det är ju också bekvämt att inte alltid behöva skriva in lösenord och så vidare.

Alla dessa fotspår och data om vad vi gör samlas in av olika aktörer som håller koll på vad vi gör. Det kan vara ägaren till hemsidan du besöker, din internetleverantör, polisen eller utomstående hackare som håller koll på vad du gör på nätet. När en allt större del av våra privata data samlas, kanske inklusive sådant som man ibland vill hålla för sig själv men som man valt att uppge i olika sammanhang, blir de också kvar där. Baksidan av detta är att massor av privat information om oss och hur vi använder internet och sociala medier ligger lagrad hos leverantörerna, och vi har gett ifrån oss den alldeles frivilligt.

Nu kanske debatten framför allt kretsar kring vilka som äger de olika plattformarna och kring deras kopplingar till olika stater, men vi måste också inse att många av de data som till vardags sparas ned kan vara känsliga. Detta är någonting vi behöver vara medvetna om.

Hur många av oss vet egentligen att ett besök på en webbplats eller en nedladdning av en app många gånger leder till att våra personuppgifter delas med 10-30 andra aktörer eller företag utan att vi har någon som helst relation till dem? Den brittiska dataskyddsmyndigheten har konstaterat att datahanteringen strider mot de dataskyddsregler som finns och att detta genomsyrar hela branschen.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att detta område präglas av problem som politiken kommer att behöva bevaka och hantera framöver. Även AI är ju en fråga som ständigt är aktuell nu för tiden. Det finns många tydliga tecken på att den omfattande datainsamlingen får negativa konsekvenser. Detta har blivit en allt viktigare fråga för många. Människor känner en oro för hur deras personuppgifter hanteras och vidtar olika åtgärder för att skydda sig eller avstår helt från att använda vissa tjänster som upplevs som osäkra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

Ändå är konsekvenserna av både den hittills genomförda och - framför allt - den pågående och kommande datainsamlingen svåra att kontrollera och överblicka. De senaste åren har detta område uppmärksammats genom skandaler och olika läckor, exempelvis när köphistoriken för drygt en miljon apotekskunder i Sverige delades med andra. Säkerhetsluckor och andra svagheter upptäcks dagligen, och de som vill komma åt uppgifterna blir allt fler.

En personuppgiftsincident som den som drabbade dessa svenska apotekskunder kan innebära att uppgifter röjs, vilket kan medföra risker för personers fri- och rättigheter, få allvarliga konsekvenser för enskilda och påverka tilltron till den som har behandlat personuppgifterna. Vänsterpartiet anser därför att Integritetsskyddsmyndighetens uppdrag att förebygga personuppgiftsincidenter bör stärkas. Av det skälet anser vi även att regeringen bör agera för att stärka enskildas integritet när det gäller digital marknadsföring och att det bör tillsättas en utredning för att se över omfattningen.

Herr talman! Detta betänkande är liksom det tidigare ett sådant som inte ska behandlas av kammaren men som ändå ska anmälas. Det handlar om uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

Enligt riksdagsordningen ska konstitutionsutskottet följa detta arbete och en gång om året meddela kammaren sina iakttagelser. Denna gång gäller uppföljningen år 2023. Det bygger även på iakttagelser och yttranden från sju andra utskott, som givetvis har varit värdefulla för konstitutionsutskottet i våra slutsatser.

Subsidiaritetsprincipen handlar om att beslut ska fattas på ett så effektivt sätt och så nära medborgarna som möjligt. Den används för att avgöra om en fråga ska beslutas på EU-nivå eller i medlemsstaterna, det vill säga maktfördelningen mellan de nationella parlamenten och Europeiska unionen. Nyligen var det också EU-val, så detta är verkligen någonting aktuellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning av riks-dagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen

Under 2023 subsidiaritetsprövade riksdagen totalt 132 förslag och lämnade sju motiverade yttranden till EU-parlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Sverige skiljer ut sig bland medlemsstaterna i EU. Vi är ett av få länder där parlamentet prövar alla förslag.

Genom den uppföljning vi har gjort kan man se en samlad effekt av olika förslag. Yttrandena från de andra utskotten innehåller också intressanta iakttagelser om utvecklingen inom olika politikområden och hur utrymmet för nationella åtgärder inom olika politikområden har påverkats till följd av lagstiftningsakter från EU.

Vid den förra uppföljningen uppmärksammade utskottet att få nationella parlament använde sig av subsidiaritetsmekanismen. I en rapport om EU:s framtida konkurrenskraft föreslås att en EU-utredning tillsätts för att analysera varför de nationella parlamenten inte använder sig av den möjlighet man har att subsidiaritetspröva förslag till EU-lagstiftning. Detta är någonting som vi kommer att bevaka framöver.

Ett utskott som har yttrat sig till KU är skatteutskottet. De för ett resonemang om att man kan behöva öka sitt engagemang för att förbättra möjligheten att nå tröskeln för omprövning, det vill säga tröskeln för ett gult kort i de fall där riksdagen har lämnat ett motiverat yttrande om att man anser att utskottet strider mot subsidiaritetsprincipen. På grund av tidsramen med en åttaveckorsfrist ser dock skatteutskottet, och även vi i KU, en utmaning i att informera övriga nationella parlament medan det fortfarande finns tid för dem att i sin tur agera. Därför är värdet av samarbete och informationsutbyte mellan de olika nationella parlamenten någonting som återkommande har framhållits. Det har tidigare även övervägts hur ett sådant samarbete kan komma till stånd och vilka hinder som kan finnas för det.

En värdefull väg för informationsutbyte mellan nationella parlament är att vi har en representant från riksdagen vid EU-institutionerna. Det är också en väg som används av utskotten.

Även miljö- och jordbruksutskottet har intressanta reflektioner i sitt yttrande när det gäller tröskeln för gult kort. Man konstaterar att denna uppnåtts endast tre gånger. Samtidigt konstaterar miljö- och jordbruksutskottet att de flesta andra parlament gör en form av urval av vilka akter man väljer att pröva. Man har också tidigare funderat över huruvida riksdagen bör överväga en sådan ordning.

Vi i konstitutionsutskottet är som sagt lite tråkiga, men vi är också ganska trygga. I denna fråga fann vi att det fanns övervägande skäl att behålla den ordning som råder.

I förra årets uppföljning noterade vi i utskottet som sagt att endast ett begränsat antal parlament har lämnat motiverade yttranden under senare år. Samtidigt framstår det som att flera nationella parlament i stället lämnar in yttranden inom ramen för den politiska dialogen och kanske i ett tidigare skede än vad riksdagen gör. Det har givetvis väckt ett antal frågor för oss i KU. Vi genomförde också en resa till Bryssel under förra året där vi grottade ned oss ännu mer i dessa frågor. Detta är givetvis någonting som vi avser att fortsätta följa.

Vi noterar också någonting som kanske är lite anmärkningsvärt: I sin årsrapport för 2023 räknar kommissionen endast fem av riksdagens sju motiverade yttranden som just motiverade yttranden. De ger inte heller någon förklaring till varför två av våra sju motiverade yttranden inte räknas med. Vi anser att det hade varit bra om man kunnat få den förklaringen.

Herr talman! Precis som tidigare talare har sagt anmäler vi i konstitutionsutskottet varje år resultatet av de två granskningar vi gör. I dag redovisar vi det som kom fram under vår höstgranskning, som inte baserar sig på KU-anmälningar utan på ämnen som vi i utskottet själva har valt. Vissa ämnen återkommer årligen och vissa med ett visst intervall. Ibland väljer vi också ut frågor som har aktualiserats under vårgranskningen eller som är intressanta ur ett konstitutionellt perspektiv.

I höstgranskningen tittar vi mest på regeringens administrativa arbete, och vi betonar och framhåller ibland sådant som kan te sig som rena självklarheter. Men utifrån vår granskning har vi gemensamt sett behovet av att gemensamt i utskottet göra dessa medskick, och precis som tidigare talare också varit inne på förväntar vi oss givetvis att de här signalerna uppfattas av regeringen trots att de kanske framstår som något mjuka.

Precis som tidigare talare har varit inne på kan vissa ämnen granskas beroende på att vi har fått en känsla. Något kanske debatteras mycket i medierna eller bland oss ledamöter. Då har vi i KU en möjlighet att genom vår granskning få den känslan bekräftad - eller ibland motsagd.

I en värld där det pratas mycket om polarisering och ett högt tonläge känns det ändå fint att vi i detta utskott oftast lyckas stå emot och arbeta för att hitta gemensamma slutsatser. Vi lämnar än en gång ett enigt granskningsbetänkande. I slutändan handlar det ju om vår demokrati och att spelreglerna för den värnas - att regelverket efterföljs oavsett vilka partier som sitter vid makten och att vi ser vikten av att såväl majoritet som opposition i riksdagen kan verka. Det kanske är lite torrt och tråkigt, men det är också ganska tryggt.

Herr talman! Vilka resultat har vi då i årets höstgranskning?

Ett ämne vi har gått igenom är regeringsprotokollen från 2023. Där framhåller vi vikten av att författningar meddelas i god tid innan de börjar gälla, så att alla som berörs får möjlighet att anpassa sig till kommande förändringar. Myndigheter har oftast tagit del av information inför förändringarna, kanske genom ett remissförfarande, men för enskilda införs ibland saker med kort varsel. Man kanske inte har noterat förändringen i förväg.

Vi har också granskat vissa förvaltningsärenden. Denna gång har vi tittat på överklaganden av beslut om att bilda eller utvidga naturreservat, och vi konstaterar att handläggningstiderna i flera av dessa ärenden är långa. Det kan det givetvis finnas goda skäl till; det är komplexa ärenden, och det kanske behövs mycket utredning. Men precis som när vi har tittat på liknande handläggningstider, exempelvis när det gäller överklaganden som rör gruvor, kan vi se att det finns ett antal ärenden där åtgärderna inte verkar vara särskilt omfattande utan där man i stället har dröjt med att behandla ärendet. Därför hade handläggningstiden i vissa fall ha kunnat vara kortare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Långa handlingstider är något som får konsekvenser för samtliga inblandade och kan leda inte bara till osäkerhet utan ibland även till ekonomiska förluster. Till syvende och sist handlar det även om tilltron till vårt demokratiska system. Det ska funka, och man ska inte hamna i en lång process som präglas av osäkerhet.

En annan fråga som ofta debatteras är utnämningsmakten, särskilt när det gäller utnämningen av personer som har en politisk bakgrund, och även den har utskottet granskat. Förutom politisk bakgrund har vi tittat på kön och huruvida det har varit öppna rekryteringsförfaranden. Vi har även delvis tittat på förekomsten av förflyttningar av myndighetschefer.

Granskningen visar att andelen utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund i Sverige har legat mer eller mindre konstant sedan 2006, alltså i snart 20 år. Vi står fast vid vår tidigare uppfattning att politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid en tillsättning men att beslutet om tillsättning givetvis ska bygga på saklig grund, såsom förtjänst och skicklighet. I frågan om omförordnanden och förflyttningar framhåller vi i likhet med tidigare vikten av att beakta vilken dokumentation som behövs. Det kanske är något som kommer sig av vår tidigare vårgranskning då vi granskade tidigare fall.

Herr talman! Det sista ärende jag tänkte lyfta i dagens debatt är statsråds användande av sociala medier. Det kommer sig givetvis av flera saker, bland annat vårens granskning där vi behandlade ett antal KU-anmälningar som på olika sätt tangerade sociala medier.

Vår offentlighetsprincip är något som i alla fall alla i KU håller högt, men den och våra grundlagar TF och YGL är milt sagt kanske inte riktigt anpassade till dagens digitalisering och dagens sociala medier. Detta är någonting som det pågår en översyn av inom Regeringskansliet och som säkerligen leder till utmaningar för både statsråd och andra inom Regeringskansliet.

Där framhåller vi vikten av att statsråden i så stor utsträckning som möjligt tydliggör när användningen av sociala medier - jag vet inte riktigt hur man ska säga - inte sker i statsrådets tjänst utan privat. Men det är som sagt det som är det svåra, för våra statsråd är ju statsråd dygnet runt. De riktlinjer inom Regeringskansliet som vi har fått ta del av motsäger även sig själva ibland, vilket givetvis kan göra det ännu svårare för ett statsråd att följa dem.

Herr talman! För inte så länge sedan åt jag middag med en bekant i Göteborg. Efter en trevlig middag skulle vi skiljas åt vid centralstationen. Då började hon rätta till sin kappa och knöt den hårt. Sedan frågade hon mig om hennes kolt syntes.

Helt ärligt blev jag ganska ställd. Jag kunde inte riktigt förstå varför hon ställde frågan - i Göteborg, på en plats där alla är goa och där jag alltid har känt mig trygg.

Herr talman! När man under hela sitt liv har upplevt och blivit ifrågasatt som nationell minoritet, och när man dagen innan har fått lyssna på ett seminarium om huruvida man är en privilegierad minoritet eller ett utsatt urfolk, är det kanske inte så konstigt att man känner sig otrygg och utsatt i våra offentliga rum på ett sätt som många av oss i majoritetssamhället har svårt att relatera till.

Många vittnesmål kommer från våra minoriteter om såväl den utsatthet som man känner som den rasism som riktas mot en. Senast förra veckan besökte, som sagt, konstitutionsutskottet den judiska församlingen här i Stockholm och träffade judiska företrädare. Det var ett möte som kändes särskilt viktigt med tanke på antisemitismen i samhället och hur den har ökat det senaste året och riktats brett mot den judiska minoriteten.

En sak av många som jag tog med mig från detta möte var vikten av kunskap och utbildning, eftersom det ger oss verktyg i majoritetssamhället att stå emot den rasism och de fördomar som enskilda sprider mot våra minoriteter. Våra nationella minoriteter och andra minoriteter i vårt samhälle ska aldrig behöva stå ensamma i den utsatthet som de befinner sig i.

I Vänsterpartiets budgetförslag avsätter vi också de medel som krävs för att genomföra förslagen från utredningen Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige.

Herr talman! Målet borde vara, och måste vara, att alla som lever i Sverige självklart ska känna sig trygga och inkluderade i vårt samhälle, där vår mångfald och våra skillnader ses som den stärkande rikedom som de är och där våra olika kulturer bemöts respektfullt.

För nästan exakt 25 år sedan beslutade denna riksdag att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och Europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Det var i december 1999. I Sverige har vi fem nationellt erkända minoriteter sedan dess och även ett erkänt urfolk - samerna. Det förpliktar. Och staten har särskilda skyldigheter gentemot dem, särskilt när det gäller att skydda och utveckla minoriteternas språk och kultur. Särskilt den svåra situationen för våra minoritetsspråk kräver ordentliga insatser från staten. Staten har nämligen framgångsrikt bedrivit en assimileringspolitik historiskt, precis som utskottets ordförande tidigare talade om.

Tyvärr kan man inte säga att denna regering håller fanan särskilt högt, trots ett 25-årsjubileum. De språkcentrum som finns för varje minoritet går nu en mycket osäker framtid till mötes. Och regeringen väljer att dra bort de språksatsningar på drygt 40 miljoner som har funnits och försöker samtidigt påstå att den totala nya summan på 8 ½ miljoner i praktiken ska vara en satsning. Dessutom ska det samiska språkcentrumet vara med och dela på dessa 8 ½ miljoner. Tidigare fick de ett eget anslag.

Jag har svårt att tro att de som tillhör våra nationella minoriteter och de anställda på språkcentrumen som nu blir färre håller med. Dessutom drog regeringen också in finansieringen för den samnordiska, språkliga organisationen Sámi Giellagáldu, som drivs av sametingen i Norge, Finland och Sverige. För nästa år räddas verksamheten, då sametinget i stället använder en del av sitt knappa anslag för finansiering. Detta agerande är faktiskt ganska pinsamt och skämmigt. Jag kan citera Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson, som sa så här: "Det här är katastrofsiffror som redovisas av regeringen. Det här kommer innebära stora nedskärningar på språkarbetet."

Herr talman! Man kan inte säga att man inte visste vilka konsekvenser den här budgeten skulle få och hur den kommer att drabba samtliga nationella minoriteter. Vi i Vänsterpartiet anser att arbetet för de nationella minoriteterna måste utvecklas, inte avvecklas, och avvisar därför de kraftiga nedskärningar som regeringen gör. Totalt satsar vi över 150 miljoner mer på anslaget till åtgärder för nationella minoriteter.

Det kan konstateras att regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar i budgeten efter två år vid makten är tydliga: I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan och äldreomsorgen genomför man skattesänkningar för de rika. På punkt efter punkt misslyckas regeringen med att hantera de allvarliga samhällsproblem vi står mitt uppe i, och stora grupper tycks vara osynliga för regeringsunderlaget. Man bortser helt från de problem som drabbar dem som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop.

Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas utan åtgärder, och klimatomställningen får vänta. Dessutom fortsätter nedskärningarna inom välfärden. Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som på riktigt hanterar dessa samhällsproblem och skyddar dem som har det sämst ställt.

Herr talman! Jag tycker att ordföranden för utskottet på ett föredömligt sätt gick igenom de satsningar som regeringen väljer att göra i sin budget. Jag kan väl bara instämma och säga att vi från Vänsterpartiets sida också avvisar de horribla ökningarna av anslaget till Regeringskansliet.

Vi som parti behöver givetvis också göra prioriteringar i vårt budgetförslag, och en av de prioriteringar vi väljer att göra är att sänka arvodet till riksdagsledamöter. I stället avsätter vi medel för att stärka Sametinget, inrätta en nationalscen för Sápmi och, som sagt, genomföra strategin för att stärka judiskt liv i Sverige.

Vi behåller också det särskilda anslaget för den nationella minoriteten romer. Om vi ska uppfylla det mål som Sverige har satt upp om att nå romsk inkludering till 2032 behöver den här regeringen snabba på sitt arbete. Den kritiken kan tyvärr riktas även mot föregående regering, som sänkte anslaget till att i stort sett endast omfatta en tjänst på Länsstyrelsen i Stockholms län - som skulle göra en utvärdering om att arbetet inte hade gått framåt. Det är lite pinsamt.

Jag ser att min talartid löper ut. Det sista jag särskilt vill lyfta fram i Vänsterpartiets budget är frågan om mediestödet. I vår budget avsätter vi en halv miljard mer än regeringen till mediestödet, men det krävs mer än pengar. Det krävs uppenbarligen också nya riktlinjer för att stärka mångfaldskriteriet. Det är sorgligt att det som vi från oppositionen varnade för nu genomförs.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I går skedde ett val i Sverige, som alla vet. Men även i maj nästa år är det val, och då till Sametinget.

Nyligen höll Sametinget plenum i riksdagens lokaler, vilket i alla fall för min egen del ledde till ett gott utbyte och intressanta diskussioner med flera av Sametingets företrädare. Dessutom tog jag del av de intressanta presentationerna på plenum. Jag hoppas för egen del att utbytet mellan ledamöterna i riksdagen och Sametinget fortsatt kommer att stärkas och fördjupas.

I detta betänkande sker ett antal förändringar bland annat i sametingslagen i syfte att skapa tydligare regler för valet till Sametinget. Förtydligandena gäller bland annat vallokaler, rösträkning och röstmottagning.

Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag i detta ärende, precis som riksdagens övriga partier. Jag är dock oroad över att det framstår som att regeringen inte i tillräckligt hög utsträckning har konsulterat Sametinget i ärendet.

Sametinget instämmer i sitt remissvar till regeringen i de behov som finns av en tydligare reglering. Men Sametinget uppger samtidigt att det är en allvarlig brist att de inte har hörts om Sametingets valnämnds uppgift. I remissvaret framhåller Sametinget även att man utgår från att departementet bereder och remissbehandlar deras övriga förslag.

Jag menar att Sametinget som folkvalt organ riskerar att förlora legitimitet om regeringen inte fullt ut uppfyller den lagstadgade konsultationsplikten. Av Statskontorets rapport från november 2023 Självbestämmande på pappret men inte i praktiken? Analys av ledningen, styrningen och uppföljningen av Sametinget framgår bland annat att förtroendet för Sametinget är lågt, både bland väljare till sametingsvalet och bland vissa målgrupper. Detta visar att legitimiteten för Sametinget behöver stärkas även fortsättningsvis.

Jag kommer att följa frågan noga och fortsätta lägga förslag till åtgärder i syfte att stärka Sametingets legitimitet och roll som parlament.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag önska talmanspresidiet, kammarkansliet, övriga som arbetar i Riksdagsförvaltningen och givetvis KU:s eminenta utskottskansli men även övriga utskottskanslier som jag inte har förmånen att arbeta med en riktigt trevlig sommar och förhoppningsvis också mycket tid till återhämtning!

Herr talman! Även i denna del vill jag nämna några ärenden särskilt. Precis som tidigare talare har varit inne på pratar vi alla om samma ärenden, så det kommer kanske tyvärr att bli lite upprepning även den här gången.

Utskottet har granskat socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvalls tjänsteutövning i lagstiftningsärenden som rör våldsutsatta barn. I anmälan hänvisas det till att socialtjänstministern i intervjuer och till riksdagen antingen har lämnat missvisande uppgifter om olika lagstiftningsärenden eller saknar närmare kunskap både om dessa ärenden och om den svenska lagstiftningen. Hon har enligt anmälan gett sken av att regeringens aviserade lagändringar avser alla barn som utsätts för våld av en förälder trots att de endast omfattar barn som bor i skyddat boende.

När socialtjänstministerns uppgifter jämförs med uppgifter som lämnats av justitieministern väcker hennes agerande enligt anmälan också misstankar om dels brister i samordningen inom Regeringskansliet, dels en fördröjning av beredningen av de aktuella ärendena. I granskningen konstaterar utskottet att socialtjänstministern och justitieminister Gunnar Strömmer har lämnat olika uppgifter om den fortsatta beredningen av denna lagstiftning. Vi konstaterar också att det fanns en tidsplan för ärendet och att den hade kommunicerats av justitieministern till det berörda utskottet.

Precis som utskottet tidigare, och ofta, har sagt när det gäller just uttalanden har statsråd i likhet med alla andra rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Är man statsråd har man dock en speciell ställning och ska vara något mer försiktig, och en självklar utgångspunkt är att ett statsråds uttalanden ska vara korrekta. Vi konstaterar i utskottet att det riskerar att skapa osäkerhet kring hur arbetet samordnas mellan de olika departementen när ministrar lämnar olika besked om beredningen av ett ärende. Om det var så att socialtjänstministern med sitt uttalande avsåg ett annat ärende än justitieministern borde detta ha tydliggjorts.

Herr talman! Precis som tidigare talare har varit inne på har vi även hanterat några ärenden som rör tryckfrihetsförordningen, offentlighetsprincipen och rätten att ta del av allmänna handlingar. Ett ärende vi har granskat rör klimat- och miljöministerns hantering av handlingar inkomna som sms.

Jag ska försöka backa tillbaka till det jag tror är grunden till att detta blev en anmälan från början, nämligen en intervju med Dagens industri som publicerades i en bilaga som kallas Di Weekend. Där sa klimat- och miljöministern bland annat: "Jag har ofta sms-kontakt med vd:ar för storföretag."

Uttalandet ledde till att tidningen Aktuell Hållbarhet senare begärde att få ta del av dessa sms-konversationer från Regeringskansliet. Då framkom det att någon sådan sms-konversation inte fanns att tillgå. I samband med en pressträff frågade samma tidning klimat- och miljöministern varför inte något av sms:en till eller från företagsledarna kunnat lämnas ut. Hon svarade då: "Alla statsråd raderar sina sms frekvent." Hon sa också: "Man har sina konversationer och sedan rensar man ut dem med jämna mellanrum."

Detta väckte nog frågor hos många eftersom ett sms - precis som epost, brev med mera - är en handling. Om den förvaras hos en myndighet är den också i normalfallet allmän, och även handlingar som inkommer till ett statsråd i dennes roll som statsråd omfattas.

Efter att ha granskat ärendet kommer vi fram till att regleringen avseende allmänna handlingar ska tillämpas i fråga om innehåll även i exempelvis statsrådens sms och innehåll som gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av regeringen eller Regeringskansliet. De ska också tas om hand och hanteras som allmänna handlingar.

Vidare betonar vi vikten av att det görs noggranna överväganden vid gallring av allmänna handlingar och att all gallring sker i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Statsrådets uttalande i medierna om inte bara sin egen utan även andra statsråds hantering av sms-konversationer är enligt utskottet förhållandevis förenklat och övergripande och förefaller ha gett utrymme för missuppfattning och felaktig tolkning. Vi har också haft en utfrågning i ärendet med statsrådet, och genom sina svar på utskottets frågor har statsrådet utvecklat och nyanserat innebörden av sitt uttalande.

Precis som tidigare talare har varit inne på har KU även granskat utrikesminister Tobias Billströms användande av en social medieplattform. I granskningen betonar vi vikten av att uppgifter som omfattas av sekretess hanteras på ett säkert sätt och uttalar att ytterligare krav på hanteringen gäller om det rör sig om uppgifter som dessutom omfattas av säkerhetsskyddsregleringen. Några sådana uppgifter har dock inte varit aktuella.

Vad som framkommit i granskningen ger inte anledning till något uttalande ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Ibland gör vi dock andra fynd i vår granskning, och när det gäller just detta ärende har vi i stället konstaterat att det inte tydligt framgår att detta är utrikesministerns privata konto på en plattform, det vill säga ett konto han innehar i egenskap av privatperson och inte som minister.

Nu kanske jag lämnar min KU-roll lite grann och pratar lite om vilket intryck jag själv får, men det är lite svårt när det inte tydligt framgår av kontot om det är ministern i egenskap av privatperson eller partiföreträdare som är avsändare och ansvarig. Att kontot både bär utrikesministerns titel och är verifierat som myndighet av plattformen gör det möjligen ännu svårare att förstå att det är ett privat konto.

Vi i utskottet noterar de rekommendationer som har tagits fram av Regeringskansliet för ministrars hantering av konton i sociala medier och förordar självklart att dessa följs. Men detta är nog en fråga som vi i utskottet kommer att få återkomma till. Det handlar om tillgänglighet och ny teknik. Vi kommer precis från en valrörelse, som tog slut i går, och viljan från alla partier att få ut sitt budskap i bruset och nå väljarna där de finns är stark. Allt detta ger såklart nya möjligheter, men det leder ibland också till vissa svårigheter - särskilt om man ska följa tryckfrihetsförordningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.

Herr talman! Jag tänkte i denna del av debatten ta upp tre av de ärenden där vi funnit brister.

Ett ärende är det som tidigare talare varit inne på, nämligen det om fastställandet av riksnormen för försörjningsstöd. Som sagts tidigare är det lite speciellt eftersom anmälan riktade sig mot den dåvarande socialministern Göran Hägglund samt alla efterföljande statsråd på den posten, alltså från 2006 fram till i dag - nästan 20 år. En sak jag vill belysa som framkommit i de svar vi fått från departementet är att det faktiskt var Maria Larsson och inte Göran Hägglund som ansvarade för just dessa ärenden 2006.

Vi i utskottet får svar på mycket när vi ställer frågor. Ibland kan det vara så att en anmälan riktar in sig på ett statsråd, och så var det ett annat statsråd som hade ansvaret för frågan för nästan 20 år sedan.

Det som vi har tittat på i granskningen är precis vilket underlag regeringen haft då den fastställt riksnormen i försörjningsstödet. Det är den del av försörjningsstödet som är gemensam för hela landet och som ska täcka kostnader för till exempel mat och kläder. Det är en viktig del av vårt gemensamma trygghetssystem och finns för dem som av olika skäl hamnat i stor utsatthet. Och för att kunna få försörjningsstöd krävs det att man själv har gjort allt i sin makt för att klara sin försörjning.

I socialtjänstlagens förarbeten och förordningen anges att nivån för riksnormen ska grunda sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. I vår granskning har det framkommit att regeringen när den fastställer riksnormen under flera år även beaktat annat än just Konsumentverkets undersökningar, exempelvis regeringens prognos för konsumentprisindex, KPI. Senast i år kan man notera att regeringen när den kommunicerar om riksnormen skriver på hemsidan att uppräkningen av riksnormen motsvarar finansdepartementets KPI-prognos.

Vi i utskottet anser att det är lämpligt att regeringen redovisar vilka underlag som används så att det blir mer förutsägbart och tydligare hur det går till när riksnormen fastställs. Man kan, precis som Peter Hedberg gjorde tidigare, fråga sig hur det kommer sig att detta inte uppmärksammats tidigare. Hade en annan form av avdrag eller bidrag på något sätt kunnat gå under radarn under så lång tid som detta tycks ha gjort?

Jag välkomnar verkligen att vi i utskottet haft bra diskussioner om denna fråga. Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att ta till sig detta och helt enkelt förtydliga. Som tidigare talare har varit inne på är det inte nivån som vi i utskottet granskar utan just att det ska finnas tydlighet och transparens. Här skulle man kunna tycka att det fanns en brist. Det tyckte i alla fall KU.

Herr talman! Ett annat ärende som vi har granskat gäller förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör. Vi har tittat särskilt på huruvida förflyttningen skett med frivillighet, vilket regeringen hävdat. Men den nu före detta generaldirektören ger en helt motsatt bild. Det är djupt otillfredsställande att bilderna går isär så mycket.

Enligt oss i utskottet är det ansvarig ministers, i detta fall klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris, ansvar att säkerställa om frivillighet råder och om så inte är fallet i stället överväga en formell förflyttning enligt lagen om offentlig anställning, LOA.

Vi påminner även om vikten av att dokumentera dialogen, för att undanröja eventuella missförstånd och faktiskt även för vår skull. Vi i utskottet ska, om ett ärende lyfts till oss för att granskas, kunna följa vilka myndighetsdialoger och annan dokumentation som finns.

Vi i KU anser att den dokumentation som finns i det här ärendet inte lever upp till de krav som man kan ställa. Om dokumentationen hade funnits hade det också varit tydligare och enklare att se om det fanns en gemensam bild eller inte, särskilt när det gäller frivillighet.

Ett annat ärende som tidigare talare också har varit inne på rör regeringens förordnanden av ledamöter i styrelser vid lärosätena. Granskningen visar att nomineringspersoner som hade i uppdrag att ta fram förslag på externa styrelseledamöter förordnades av regeringen i juni 2022. Man fick information, som sig bör, om uppdraget både under 2022 och i januari 2023 och lämnade sedan sina förslag till berörda departement.

I april 2023 hände dock någonting. Då fick nomineringspersonerna information från departementen om att de föreslagna styrelseledamöterna till lärosätena skulle utses för en kortare tid än vanligt, och de ombads informera de nominerade om detta. Två tre dagar senare fattade regeringen beslut om att korta förordnandena till styrelserna.

Utskottet konstaterar att beskedet om att ledamöterna skulle utses för en kortare period än vanligt lämnades mycket tätt inpå regeringens beslut. Det gjorde att nomineringspersonerna fick mycket kort tid på sig att informera de föreslagna ledamöterna.

Vi hade en utfrågning med utbildningsminister Mats Persson där han förklarade det sena beskedet med att behovet av kompetens i säkerhetsfrågor i styrelserna aktualiserades alltmer under beredningen. Man gjorde en samlad bedömning utifrån det allmänna försämrade säkerhetsläget och den problematik som rapporter från bland annat Säpo, Must och Totalförsvarets forskningsinstitut pekade på. Utskottet noterar dock att de rapporterna publicerades i februari och mars 2023. Liknande information har även funnits i tidigare rapporter. Mot denna bakgrund anser vi att man borde ha kunnat lämna beskedet tidigare än vad som skedde.

I sammanhanget gällde en annan fråga som vi ställde till utbildningsministern de reaktioner som detta ledde till. Våra lärosäten är speciella; de är inte som vilken myndighet som helst. Där är också akademisk frihet en viktig faktor. En minnesbild jag har är att Mats Persson sa i vår utfrågning att det är någonting som han värnar väldigt högt. Då är det lite olyckligt att det vållade sådana reaktioner inom akademin. Detta har sedan klargjorts, enligt ministern.

Herr talman! Jag ber om ursäkt, men det finns två ärenden till som jag vill nämna lite kort. Jag får kanske korta ned det lite, eftersom jag inser att jag redan nu har talat för länge. Men det här blocket är ett av de block där det finns väldigt många intressanta ärenden som har gett upphov till mycket debatt i utskottet.

Jag vill bara nämna något kort om elstödet till företagen. Utskottet konstaterar där att all tid som hade kunnat frigöras för att remissinstanserna skulle kunna lämna synpunkter - det blev väldigt kort om tid - hade varit värdefull.

Den beredning som skedde avvek också något från hur i alla fall utskottet anser att den bör vara i bästa fall, alltså en sammanhållen process som underlättar för en övergripande förståelse och en samlad bedömning. Jag tror att andra talare, både före och efter mig, går in på det ärendet mer.

Jag hade tänkt säga något även om ärendet om preventiva vistelseförbud. Men jag får helt enkelt göra som vissa av de tidigare talarna och rekommendera eventuella lyssnare att läsa vårt betänkande. Man kan börja med sammanfattningen. Då får man nog en bra bild av även det ärendet.

Fru talman! Precis som tidigare talare är jag väldigt glad över att vi står här, även om vi kanske är lite trötta av flera olika anledningar.

En av konstitutionsutskottets viktigaste uppgifter är som sagt att granska regeringens arbete. Det har vi som utskott gjort i över 200 år.

Årets granskning är den sjätte som jag deltar i. Inför varje gång är jag personligen lite osäker på om vi kommer att lyckas hålla i den vana som utskottet skaffat sig de senaste mandatperioderna: att finna enighet över gränserna mellan partier och mellan majoritet och opposition och ge ifrån oss en granskning som alla partier i utskottet står bakom efter att alla konstruktivt bidragit till våra diskussioner, som är många och långa. Det är ingen hemlighet att vi många gånger kan stå långt ifrån varandra när vi påbörjar våra diskussioner, även om det inte framstår så just nu när vi överlämnar vårt eniga betänkande. Vägen till enighet går helt enkelt genom långa utskottsmöten.

Jag är väldigt glad över att KU även i år lyckats lämna ett enigt betänkande. Det är en framgång och en styrka för oss som partier att vi med våra gemensamma ansträngningar värnar den tradition som vi nu har skaffat oss och värnar KU:s roll att bedöma regeringar oavsett politisk färg utifrån lika grunder. Det är också, precis som tidigare talare varit inne på, en styrka att vi gör det i en alltmer polariserad omgivning.

Vi håller även i det vägval vi gemensamt gjorde förra året avseende granskning av uttalanden av statsråd. Vi har valt att avgränsa vår granskning till uttalanden där det finns en konstitutionell grund och ett värde för oss att inleda en granskning. Utifrån detta vägval är det tre anmälningar i år där vi inte inlett någon granskning.

Vi gjorde detta efter att det över tid skett en utveckling där allt fler anmälningar till utskottet främst rörde uttalanden som statsråd gjort och där utskottet åberopades som något slags domare. Inte sällan sågs också en KU-anmälan som ett skäl för ett statsråd att inte uttala sig alls eller inte svara på frågor från till exempel medier i avvaktan på utskottets bedömning, som ibland kunde komma över ett år senare.

Fru talman! Jag noterar att signalen till övriga riksdagsledamöter verkar ha gått fram. Förra året var tio anmälningar av ett sådant slag att vi valde att inte uttala oss. I år är det enbart tre.

Antalet anmälningar till utskottet har däremot inte alls minskat i samma grad. Det kan givetvis variera från år till år, men i år är det trots allt 29 anmälningar, vilket är ungefär lika många som föregående år. Förhoppningsvis är de både mer intressanta för oss i utskottet att arbeta med och mer intressanta för riksdag och regering utifrån att våra uttalanden och ställningstaganden kan bli mer vägledande.

I årets granskning har vi behandlat 29 anmälningar och funnit brister i fem fall. Men minst lika viktiga är det tiotal ärenden - tolv, tror jag att ordföranden sa - där vi uttalar oss och gör medskick av olika slag.

Man kan givetvis fundera på vad det är som riksdagsledamöter väljer att anmäla. Det är väl, precis som tidigare talare varit inne på, en spegling av den tidens debatter. Vi kommer som utskott något år efter. Vi får se lite i efterhand vad det var som var aktuellt förra året eller föregående år och vilka sakområden det var som blev uppmärksammade i medier eller hett debatterade i riksdagen.

Under de senaste åren har det exempelvis gällt kärnkraft - det var en ganska lång följetong för oss i utskottet under förra årets granskning. Pandemin tog väldigt mycket kraft och tid i utskottets granskningar under flera år. I årets granskning kan man väl säga att sociala medier är en fråga som väckt mycket diskussioner internt i vårt utskott. Justitie- och klimatfrågor är också ofta aktuella och föranleder anmälningar.

Man kan väl tycka att det här är lite orättvist mot de statsråd som arbetar med just de frågorna. Vilka statsråd är det som inte får KU-anmälningar men som kanske borde ha fått det? Det är sådant jag tänker på när jag sitter på min kammare. Vad är det som vi i oppositionen inte väljer att anmäla? Det kan även gälla majoriteten - det är inte så vanligt att regeringspartierna väljer att anmäla sina egna ministrar, men jag skulle absolut kunna tänka mig att uppmuntra till det. Det jag funderar på är vad det är som vi inte får till oss i utskottet och inte får möjlighet att granska, eftersom jag tycker att den granskning som vi gör i utskottet är så viktig.

Jag har inte tänkt att gå in på enskilda ärenden i denna del av debatten, men efter några år i utskottet kan jag ändå konstatera att det finns vissa ärenden som återkommer i utskottets granskning, till exempel de ärenden som rör EU-nämnden. Det är ofta fråga om knappa tidsmarginaler, regeringen har ett informationsövertag gentemot riksdagen och det är såklart viktigt att riksdagen får det inflytande det är tänkt att den ska ha genom den ordning vi har med EU-nämnden. Speciellt med tanke på att det var val till EU i går känns det minst sagt aktuellt att den ordning vi har för att få inflytande i EU-frågor också fungerar i praktiken, inte bara i teorin.

En annan fråga som ofta är återkommande är hur tidsramarna ser ut i olika delar av lagstiftningsprocessen. Jag återkommer till de frågorna i de senare debatterna.

Även jag vill såklart rikta ett stort tack till utskottet, och framför allt vill jag också tacka vårt fantastiska kansli som vi har till vår hjälp. Utan kansliet hade vi definitivt haft mycket svårare att nå enighet, och utan att avslöja alltför mycket om vårt arbete i utskottet kan man väl också konstatera att vi ibland fastnar i våra diskussioner. När de blir alltför långdragna är det en enorm fördel för oss att vi kan be vårt kansli komma med ett nytt förslag till nästa möte, som ska ha fångat upp alla de olika inläggen och nyanserna som vi ledamöter i utskottet har "fläkt ut" ur oss utan att alltid ha skrivit ned dem. På något sätt lyckas vårt kansli genom fantastiskt arbete hitta nyanserna och perspektiven som vi har efterfrågat. Kort sagt hade vi inte klarat oss utan vårt kansli.

Jag lägger inte fram något yrkande här, utan jag säger tack så mycket och återkommer senare.

Herr talman! Precis som tidigare talare har varit inne på är detta ett i stort sett enigt betänkande.

Ärendet handlar om att förtydliga den lagstiftning som kallas hets mot folkgrupp. Frågan har utretts av en parlamentarisk utredning, där jag har ingått som Vänsterpartiets representant.

Herr talman! Rasism är ett gift i vårt samhälle som syftar till att skapa splittring och misstro. Flera studier visar att antisemitismen, antiziganismen, islamofobin och hatbrotten mot samer är utbredda i vårt samhälle och att de tyvärr ökar snarare än minskar. Regeringen noterar också i propositionen att hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv är bland de vanligaste hatbrott som anmäls.

Vi som samhälle och som politiska partier i Sveriges riksdag behöver givetvis göra allt vi kan för att mota denna utveckling och bygga ett antirasistiskt samhälle som i stället bygger på tillit och gemenskap och där vi ser varandra som trygghet och inte som otrygghet.

Herr talman! Sverige har under flera år fått kritik från EU-kommissionen om att vi inte lever upp till det så kallade rasismrambeslutet. Sverige är inte ensamt om att få denna kritik, utan ett antal andra EU-länder har fått samma kritik från EU-kommissionen. Dåvarande regering valde därför att tillsätta en parlamentarisk utredning där alla partier har ingått.

När vi samlades i den parlamentariska kommittén var alla partier överens - och så är det nog fortfarande - om att den befintliga lagstiftningen innan detta beslut fattades var tillräcklig. Men den linje som Sverige har anfört har inte vunnit gehör hos EU-kommissionen, och därför lade den parlamentariska utredningen fram ett förslag till regeringen om att förtydliga befintlig lagstiftning. Det är helt enkelt det som vi debatterar i dag: en tydligare bestämmelse för hets mot folkgrupp.

Då kan man givetvis också fundera på det som även tidigare talare varit inne på, nämligen yttrandefriheten. Speciellt i KU brukar vi ju diskutera och debattera denna och vikten av fri åsiktsbildning och att kunna möta varandras argument. Är det då ett verkningsfullt sätt att förbjuda vissa åsikter? Nej, det tycker inte Vänsterpartiet. Vi är dock av den åsikten - precis som, tror jag, de övriga partierna eftersom vi till stor del är eniga i KU - att detta inte är att göra något som i dag är tillåtet otillåtet. Det är väl det som är viktigt att betona i det här ärendet. Det handlar som sagt om att förtydliga befintlig lagstiftning.

Det innebär inte en utvidgning av det straffbara området eller en begränsning av yttrandefriheten. Däremot är det, precis som tidigare talare varit inne på, ett antal nyheter eller vad jag nu ska kalla det. Som Susanne Nordström var inne på kommer nu även enskilda att kunna få målsägandestatus. Det är någonting som vi ser positivt på.

Vi ser också positivt på att det genom detta förtydligande förhoppningsvis kommer att bli enklare för rättstillämpande och brottsbekämpande myndigheter att tolka och tillämpa bestämmelsen. Det kan givetvis också leda till fler domstolsprocesser, men det är inget som Vänsterpartiet anser är negativt. Vi har tvärtom tidigare kritiserat att man inte använder den befintliga lagstiftningen om hets mot folkgrupp på ett sådant sätt som var avsett.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Precis som tidigare debattörer har anfört pratar vi om det betänkande som heter Riksdagens arbetsformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Herr talman! Vad gör vi egentligen här? Hur gör vi för att riksdagen ska fungera på bästa sätt, och hur bör arbetet se ut i framtiden? Vilka förutsättningar har vi? Vilka förutsättningar ska gälla för riksdagsledamöter och andra som arbetar i detta parlament?

Svaret, kanske i alla fall delvis, finns i detta betänkande. Det berör allt från förtroendevaldas arbetsvillkor till hur vi ska sitta och vilka flaggor som ska hänga i denna kammare. Ibland handlar det även om var talmannen ska bo någonstans. Det är minst sagt högt och lågt som berörs i detta betänkande. Ibland kan man förundras över den idérikedom som finns hos ledamöterna kring deras egen vardag.

Man kan se att arbetet verkligen har förändrats under de senaste decennierna - från två kammare till en och från flytande voteringstillfällen till bestämda tider. Det har också gjorts flera andra anpassningar, som tidigare talare har varit inne på, för att möjliggöra för fler medborgare i Sverige att kandidera och få förtroendet att vara riksdagsledamot, exempelvis genom barnpassning.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1, som handlar om att riksdagens utskott inte ska kunna välja ett obegränsat antal vice ordförande i ett utskott. Förra mandatperioden valde många utskott att utse mer än en vice ordförande. Eftersom detta är ett uppdrag som också ger rätt till ett extraarvode blev det en oväntad och onödig kostnadsökning för riksdagen på ungefär 1 ½ miljon per år. Även om detta inte har skett på samma sätt denna mandatperiod anser vi att det är en olycklig lucka som bör täppas till. Tyvärr verkar det bara vara vi i Vänsterpartiet som ser detta problem och som vill stoppa denna risk för slöseri med skattemedel.

Herr talman! Ett annat förslag som vi i Vänsterpartiet driver är förslaget om sänkta arvoden, eftersom vi anser att det är viktigt att vi som ledamöter inte lever i en helt annan ekonomisk verklighet än den verklighet som de vi representerar lever i. Men detta är ett av de yrkanden som i år bereds förenklat. Precis som tidigare talare har varit inne på har vi en sådan ordning i våra arbetsformer. Men jag vill ändå säga detta. Det är något som Vänsterpartiet motionerar om varje år. Det är också därför det är föremål för förenklad behandling.

De senaste 20 åren har riksdagsledamöternas arvoden stigit kraftigt. Det är nu 75 500 kronor per månad. Dessutom har flera andra skatteförändringar genomförts de senaste åren som gynnat höginkomsttagare, såsom oss riksdagsledamöter. Även det har gett flera tusenlappar extra per månad.

Herr talman! Vi anser också att regelverket som rör ersättningar för övernattningsbostäder bör stramas upp.

Jag vill säga något om det arbete som faktiskt pågår just nu. Förra året beslutade riksdagsstyrelsen att tillsätta en utredning, där samtliga partier ingår, som har i uppgift att göra en översyn av stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen samt vissa andra frågor kring riksdagsledamöternas villkor. Jag har förmånen att få representera mitt parti i utredningen. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till samt hur det kommer att tas emot av övriga ledamöter, förvaltningen och allmänheten. Jag kan dock konstatera att vi hittills har arbetat på bra och haft flera bra diskussioner och att vi alla är måna om att det ska finnas fortsatt goda förutsättningar att verka som riksdagsledamot under den tid - för de allra flesta är det en kort tid - som man har förmånen att vara det.

Under de senaste decennierna eller de senaste åren har vi sett en allt snabbare utveckling av vårt samhälle. Vi ser en digitalisering. Vi ser AI. Vi ser också att vi kan dra många lärdomar av hur vi tvingades förändra vårt arbete på grund av en pandemi. Riksdagen behöver givetvis anpassa sig till den verklighet som är runt omkring. Det är givetvis också viktigt att vi på olika sätt är än mer tillgängliga och anpassar denna verksamhet så att så många som möjligt har möjlighet att kandidera och bli valda till riksdagsledamöter.

Till sist, herr talman! Vad vi gör här i kammaren dokumenteras på väldigt många olika sätt, tack vare digitaliseringen. Vi har utmärkta stenografer, som ofta ser till att det vi säger i denna kammare blir rikare. Det blir ett rikare språk och begripligare för många utanför kammaren. Era insatser är givetvis väldigt uppskattade, som ni märker, speciellt när man, som jag, börjar babbla på lite grann.

Riksdagens arbetsformer

Jag delar inte riktigt Sverigedemokraternas stora oro, men en sak vill jag ändå säga om språket. Jag var här i kammaren vid ett tillfälle förra mandatperioden när det var frågestund. En ledamot ställde en fråga på dialekten älvdalska. Det var faktiskt väldigt tydliggörande för mig. Jag förstod inte ett enda ord, och ledamoten blev också tillsagd att tala svenska - vilket han ju faktiskt gjorde.

Detta är en fråga som inte berörs i detta betänkande, men att älvdalskan ska vara ett språk är en fråga som Vänsterpartiet driver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4, även om jag skulle kunna instämma i mycket av vad tidigare talare har sagt om den offentliga förvaltningen och vikten av utomordentligt duktiga ämbetsmän som värnar om den statliga värdegrunden och som vi vet är opartiska, objektiva beslutsfattare som inte är korrupta. Det gavs också andra exempel av tidigare talare som jag inte behöver gå in på.

Det är detta som skiljer den offentliga förvaltningen från det som inte är offentligt. Det offentliga behöver inte styras som ett företag. Det finns skillnader i vad vi som medborgare och invånare i detta land kan förvänta oss av den offentliga förvaltningen. Vi ska kunna lita på och veta att de förväntningar vi kan ha har vi också rätt att få infriade. Vi ska veta att om vi drabbas av brott kommer polisen, om vi drabbas av arbetslöshet får vi hjälp av Arbetsförmedlingen att hitta ett nytt arbete och om vi blir sjuka kan vi enkelt anmäla detta till Försäkringskassan och få ersättning inom kort så att vi slipper skuldsätta oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Om det skulle gå fel, om vi inte skulle bli korrekt bemötta, har vi också den möjlighet som Hans Ekström, tror jag, var inne på, nämligen att anmäla ett klagomål till Justitieombudsmannen och få vår sak prövad.

Staten har vidtagit vissa åtgärder för att vi i Sverige ska få detta korrekta bemötande. Bland annat har Statskontoret tagit fram en introduktionsutbildning som riktar sig till nyanställda i staten för att stärka deras förmåga att hantera rollen som ämbetsman eller statsanställd. Utbildningen utgår från den statliga värdegrunden, som sammanfattas i de sex principerna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Det är dessa principer som sätter ramarna för arbetet i staten och som man ska förhålla sig till - alltså att agera sakligt och opartiskt, främja en fri och öppen debatt och behandla alla människor med respekt, samtidigt som man hushållar med statens resurser och är effektiv och tillgänglig.

Tyvärr, fru talman, finns det även i Sverige ett klassamhälle som har färg och kön och som får konsekvenser inom livets alla aspekter - var du kan hitta en bostad, vilka arbeten du kan få och till vilken lön, hur ditt hälsotillstånd är och hur trygg du kan känna dig i det offentliga rummet. Med nuvarande politik förstärks tyvärr också dessa skillnader. Klyftorna vidgas, vilket är tydligt från livets startskede till dess slutskede.

Fru talman! Rasism är ett gift i vårt samhälle som man måste ta ett stort helhetsgrepp om för att bekämpa. Sverige har aldrig varit ett homogent och konfliktfritt samhälle. Tvärtom har den svenska välfärdsmodellen nötts fram genom kamp och motsättningar i arbetar, kvinno, funkis och minoritetsrörelsernas strävan efter att frihet och rättvisa ska omfatta oss alla.

Det borde finnas en gemensam insikt hos alla riksdagens partier om att vi måste ta ett politiskt ansvar för hur vi beskriver gemenskapen i Sverige och hur vi skapar möjligheter för alla människor som lever här att vara en del av den. Sverige liksom Europa präglas av en strukturell och institutionell rasism som kräver tydliga, konkreta och riktade åtgärder. Vi bor i samma land, men vi lever under olika villkor. Det spelar roll vilket namn man har, vilken hudfärg man har och var man är född. Det är totalt oacceptabelt när det gäller den offentliga förvaltningen - givetvis när det gäller allt annat också, men det är offentlig förvaltning vi debatterar här.

Fru talman! Återkommande vittnar många i vårt land om hur de utsätts för rasism och hatbrott i det offentliga. I mitt tidigare uppdrag i Västra Götalandsregionen hade jag möjlighet att träffa företrädare för en romsk förening. De vittnade om - jag tycker att det är ett talande exempel - att kunskaper i flera språk, som i vanliga fall brukar vara en merit, för dem i stället var någonting som man fick till sig att man inte skulle ta med i sitt cv, exempelvis att man kunde romani chib. Det skulle skapa mindre förutsättningar att få jobb. Det är ett problem när det offentliga uppmanar invånare att dölja en del av sin identitet.

I vårt samhälle vittnar samer om hatbrott och judar om antisemitism. Vi vet att välutbildade personer utsätts för afrofobi och inte får de jobb som majoritetssvenskar med liknande utbildning får. Vi har en utbredd antiziganism. Alla dessa faktorer måste bemötas med en antirasistisk politik som ser och hör detta och som vill göra någonting åt det. I stället har vi i dag en regering som underblåser den rasism som finns i samhället och lägger fram förslag som på olika sätt syftar till att splittra samhället än mer, gärna genom godtycklighet och utpekande av vissa grupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Den förra regeringen tog initiativ för att motverka rasismen i samhället. Bland annat beslutade man 2016 om Sveriges första plan mot rasism och hatbrott. År 2020 aviserade regeringen ytterligare satsningar, bland annat i arbetet mot rasism på arbetsmarknaden med ett särskilt fokus på afrofobi och kunskap om hur romska barn och unga utsätts för antiziganism. Vi har också en samisk sanningskommission, vars arbete pågår just nu, för att öka kunskapen i hela landet om de övergrepp som samer har utsatts för genom historien.

Fru talman! Statskontoret har bedömt att den nationella planen mot rasism i sin nuvarande utformning är en svag strategi. Den har inga konkreta mål för vad arbetet mot rasism ska leda fram till. Myndigheternas arbete sker i stället i avgränsade uppdrag som inte är integrerade i de ordinarie verksamheterna. Det finns inte heller någon förteckning över vilka myndigheter som planen egentligen berör.

Sammantaget har Statskontoret bedömt att regeringen behöver förstärka och förtydliga arbetet med den nationella planen för att den ska bli mer ändamålsenlig och långsiktig. Trots detta har regeringen hittills inte vidtagit några ordentliga åtgärder.

Det går att göra annorlunda. Det är därför Vänsterpartiet har motionerat om att regeringen måste ta till många fler åtgärder i arbetet mot rasismen i offentlig verksamhet och också utreda den på det strukturella planet och ta ett helhetsgrepp. Det är också därför jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag måste säga att det är speciellt att stå i talarstolen i dag när, precis som tidigare talare har varit inne på, en annan del av riksdagens kontrollmakt har utövats genom misstroendeförklaringen och testandet av den. Dessutom har vi under de senaste timmarna haft en partiledardebatt där fokus i stort sett enbart legat på det som skiljer våra partier åt, vilka frågor vi tycker är viktiga och, som ledamoten Ottoson pratade om, vilka lösningar våra respektive partier ser på de problem och utmaningar som Sverige har.

Och så kommer vi här från KU, som man inte kan stava "kul" utan. När det gäller bevakningen är vi kanske inte lika många i kammaren här nu, och vi kanske inte är lika intressanta eftersom det som oftast är intressant i dagens debatt är när det finns en konflikt. Vi står ju här och är eniga om de frågor som vi har granskat i utskottet. Detta gör att intresset kanske inte alltid är lika stort, men det är icke desto mindre viktigt, fru talman.

Precis som tidigare talare har varit inne på gör konstitutionsutskottet två granskningar, en på våren och en på hösten. I dagens betänkande redovisar vi resultaten från årets höstgranskning. Man blir väldigt upprepande när man kommer en bit ned i talarlistan, och precis som sagts tidigare är granskningen inriktad på regeringens och statsrådens administrativa handläggning och arbete.

Vi har som sagt tittat på nio olika ärenden. Vissa är årligen återkommande, och vissa är kopplade till aktuella händelser eller rör kanske något som har återkommit i våra vårgranskningar och gjort att vi velat ta ett större grepp om det i årets höstgranskning. Jag vill, precis som tidigare talare, uppmärksamma några av de resultat som vi funnit i vår granskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Fru talman! På temat frågor som är återkommande och som vi ofta tittar på i vårt utskott på olika sätt har vi svarstider på interpellationer och skriftliga frågor, och förra året tittade vi på utvecklingen där. Dessa instrument är enormt viktiga, särskilt för oss riksdagsledamöter, för att vid aktuella händelser eller viktiga frågor som vi vill följa upp kunna ställa frågor till statsråden om dem och få svar inom en rimlig tid. Det är därför viktigt att de fungerar tillfredsställande. Där konstaterar utskottet att det fortfarande är en anmärkningsvärt stor andel där svaren på främst interpellationer är fördröjda.

Det finns helt enkelt en fortsatt stor utvecklingspotential, och vi förutsätter att Regeringskansliet fortsätter att arbeta mot målet att alla interpellationer ska besvaras i tid. En egen liten reflektion, som utskottet kanske inte delar fullt ut, är att vi verkligen får hoppas att de betydande resurstillskott som Regeringskansliet har fått på senare år används just till att värna dialogen mellan regeringen och riksdagen och helt enkelt svara på riksdagens frågor i tid.

Fru talman! Ett annat välbekant ämne i årets granskning är det som tidigare talare varit inne på, nämligen samspelet mellan regeringen och EU-nämnden, som nästan alltid är ett ämne för vårgranskningen. Där konstaterar och påpekar vi att det är viktigt att EU-nämnden får ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt och att regeringen bör överlämna det så fort det är praktiskt möjligt. Vi uppmanar också Regeringskansliet att överväga vilken typ av underlag som det är bäst att bifoga när det inte finns några dokument från ministerrådet tillgängliga.

Frågan om dialog och, som tidigare talare också varit inne på, förtroendet mellan oss partier som är i opposition och de som sitter i regeringsställning för stunden är en fråga som jag tror är återkommande just nu och där det finns en önskan hos alla partier att känna att man har fått den information som krävs för att kunna fatta välgrundade beslut.

I de ärenden som vi har tittat på exempelvis när det gäller styrningen av statliga bolag handlar det också om att värna det institutionella minne som finns och att det finns minnesanteckningar och möjlighet för regeringar som kanske har kommit till efter ett regeringsskifte att följa utvecklingen, följa upp frågor som har varit aktuella och att inte handla i blindo.

När vi har granskat de statliga bolagen har vi, precis som tidigare talare har varit inne på, sett att det finns en del skillnader i hur de har hanterats. Detta har berott lite grann på vilket departement som har ansvarat för ägardialogen. Ibland finns det minnesanteckningar, men i vissa fall finns det inga minnesanteckningar. Ibland har staten haft flera dialoger, men ibland kanske man inte har haft någon dialog på ett år. Där tycker vi, som en liten rekommendation eller inriktning från utskottets sida, att det är bra att ha minst en ägardialog per bolag, om man ska vara en aktiv och närvarande ägare och kunna följa ett statligt bolag.

Slutligen, fru talman, har vi också granskat regeringens planering av lagstiftningsprocessen. Jag ser att jag har överskridit min talartid, så jag ska försöka sammanfatta den lite kort.

Precis som tidigare talare har varit inne på är jag övertygad om att alla partier och alla ledamöter i denna riksdag vill kunna göra ett så gott jobb som möjligt, oavsett om man är i opposition eller i regeringsställning. Då behöver vi också värna de instrument och den process som faktiskt har tagits fram under århundraden. Vi behöver värna vårt remissväsen. Vi behöver ge Lagrådet och andra remissinstanser gott om tid. När vi får en proposition till riksdagen behöver vi ha en process där vi har möjlighet att fatta välgrundade beslut och som inte påskyndas när det inte är absolut nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Fru talman! Jag tror att jag stannar där. För om jag ska prata om när och hur det är absolut nödvändigt med förkortad motionstid och förkortad behandling tror jag inte att vi kommer att vara eniga längre.

Fru ålderspresident! Jag får tacka föregående talare, som redogjorde så bra för oppositionens budgetförslag. Det är ändå fint att någon har läst vilka förslag vi har.

Vi ska ju som sagt debattera den del av budgeten som heter utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Jag vill börja med att säga att Vänsterpartiets budgetförslag ska ses som en helhet. Vi har därför avstått från ställningstaganden i betänkandet och lämnar i stället ett särskilt yttrande där vi redogör för de prioriteringar som vi har på detta område.

Fru ålderspresident! Vi lever i en tid då hushållen pressas av minskade realinkomster, höga matpriser och bolåneräntor som stigit kraftigt på kort tid. Samtidigt gör banker och matjättar rekordvinster på deras bekostnad. Då skulle man kunna tycka att regeringens och Sverigedemokraternas ansvar borde vara att se till att vi som samhälle tar oss igenom krisen tillsammans. Men i stället väljer man genom sin passivitet att medverka till att hushållens bördor faktiskt ökar.

I Vänsterpartiets budgetmotion presenterar vi en helt annan inriktning för den ekonomiska politiken. Vi vill inrikta den mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Vi vill att bördorna för de snabba prishöjningarna ska fördelas rättvist, och vi tycker även att bankernas och matjättarnas övervinster behöver strypas. De ska inte kunna göra massiva vinster på hushållens bekostnad.

I vårt budgetalternativ prioriterar vi även välfärdssektorn, som under lång tid har varit underfinansierad och nu håller på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser. Vi prioriterar i vårt samlade budgetförslag att anvisa betydande resurser till välfärdssatsningar via generella statsbidrag.

Statens budget inom utgiftsområde 1, som jag nu tänkte övergå till att tala om, är inte så stor, men den innefattar några av de viktigaste delarna för vår demokrati. Det är en viktig grund också för det som är vårt allmänna och inkluderas i vår välfärd, givetvis. Här finns många av de myndigheter som bygger vår demokrati och på olika sätt också bevakar våra fri och rättigheter. Det handlar om Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Riksrevisionen, våra länsstyrelser, riksdagen, Regeringskansliet, Integritetsskyddsmyndigheten, Institutet för mänskliga rättigheter, Mediemyndigheten och Valmyndigheten - alla dessa myndigheter som tillsammans bidrar till att upprätthålla statsförvaltningen, staten och vår demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

Fru ålderspresident! I årets budget genomför regeringen en generell besparing i statsförvaltningen på 1 procent utöver den årliga besparing som redan finns, och det gör man helt utan plan och utan hänsyn till myndigheternas särskilda behov och förutsättningar. Att statsförvaltningen är effektiv är naturligtvis en förutsättning för medborgarnas förtroende, men den generella effektivisering som regeringen nu försöker sig på kommer att få stora konsekvenser för kärnverksamheten. Det blir sämre förutsättningar för de statsanställda att utföra sitt uppdrag. Detta innebär i sin tur också att servicen till medborgarna kommer att bli lidande.

Denna besparing är något som vi i Vänsterpartiet helt avvisar. Vi har valt att göra det samlat i utgiftsområde 2, men detta berör alltså flera anslag även inom utgiftsområde 1.

Precis som tidigare talare har sagt handlar en budget om prioriteringar. För Vänsterpartiets budgetförslag kan jag närmast hänvisa till den tidigare talaren Ulrik Nilsson, för han redogjorde ju för flera av de prioriteringar som Vänsterpartiet har gjort.

Vi väljer som sagt att göra flera förändringar gentemot regeringens förslag. Vi väljer att minska arvodena till riksdagsledamöterna, och vi vill minska anslaget till hov- och slottsstaterna.

Vi vill också minska anslaget till Regeringskansliet, som på väldigt kort tid har fått omotiverat mycket pengar. Regeringskansliets anslag är numera nästan hälften av den totala budgeten för utgiftsområde 1, och det anser vi behöver minskas väsentligt.

Det finns många andra myndigheter inom detta anslag som vi i stället vill prioritera. Bland annat vill vi prioritera Sametinget, där vårt budgetförslag, precis som tidigare talare sa, skiljer sig väsentligt från regeringens. Vi satsar över 70 miljoner mer än vad regeringen föreslår. Det vill vi bland annat göra genom att inrätta en samisk teater, ge ökade resurser till konsultationsordningen och införa en stipendieordning. Detta har vi diskuterat i kammaren tidigare. Vi vet alla att de samiska språken är akut hotade. Genom att införa en stipendieordning skulle man kunna stimulera fler att läsa de olika samiska språken och på det sättet också revitalisera språken. Vi har även åtgärder när det gäller bland annat romsk inkludering och att inrätta språkcentrum.

Fru ålderspresident! Tidigare talare var också inne på mediestödet. Det tänkte jag avsluta mitt anförande med. Precis som tidigare talare sa väljer vi i Vänsterpartiet att avsätta väsentligt mycket mer pengar till mediestödet än vad regeringen gör. Vi hörde tidigare talare säga att hon emotser en rejäl minskning av mediestödet och att det ska bli billigare i framtiden. Det är inte något som vi i Vänsterpartiet står bakom eller stöttar.

Vi diskuterade ju mediestödet mer grundligt för några veckor sedan. Men från Vänsterpartiets sida menar vi att det är viktigt att stärka den lokala och regionala journalistiken, vilket är syftet med mediestödet. Vi vill också värna och stärka mediemångfalden. Den fria åsiktsbildningen är enormt viktig i ett demokratiskt samhälle.

Om jag förstod tidigare talare rätt är vi också överens om att Sverige ska vara en demokrati. Det är väl fint att vi i KU i alla fall kan enas om några grundläggande principer för hur Sverige ska vara framöver?

För några veckor sedan var det vissa som stod i den här talarstolen och sa att de hoppades att några tidningar skulle behöva läggas ned. Men Vänsterpartiet skulle hellre se att det fanns fler tidningar i vårt samhälle med olika åsikter som kan bidra till en vital samhällsdebatt där åsikter kan stötas och blötas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

Med det nya mediestödet finns det stora farhågor och stor osäkerhet och oro hos många medieaktörer just nu. Precis som Ida Karkiainen var inne på har vi nu äntligen fått ett godkännande av EU-kommissionen. Det är givetvis något som vi från Vänsterpartiet välkomnar. Vi vill ha ett mediestöd som är bra. Men det finns fortfarande mycket osäkerhet, speciellt hos de små aktörerna - de aktörer som vi ibland från politiskt håll vill värna extra mycket och som mediestödet också är tänkt att gå till.

Det är de som har störst behov som nu känner den största oron för hur de ska klara sig tills den första utbetalningen av mediestöd kommer. Om det kommer i april innebär det att man har gått ett kvartal utan stöd. Det är de minsta aktörerna som drabbas hårdast av detta. Vissa riskerar att försättas i konkurs innan de får stödet. Det skulle vara förödande. Det är lätt att säga att man vill stötta medier, men man behöver också visa det i handling.

Det finns nu också fler aktörer som förhoppningsvis kommer att få möjlighet att få stöd. Därför har vi avsatt en halv miljard mer än regeringen till mediestödet.

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för svaret!

Jag kan hålla med ledamoten. Även om det känns som att vi båda har goda avsikter med hur det nya mediestödet ska falla ut ligger det till stora delar utanför vår makt, och det är djupt olyckligt.

Ledamoten nämnde framför allt den oro som finns hos de rikstäckande, nationella nyhetsmedierna. Men de signaler jag får är att det finns minst lika stor oro hos lokaltidningar.

Ett exempel som jag tror att alla ledamöter i riksdagen har fått är från chefredaktören på Norra Halland, en tidning där det nya mediestödet troligtvis kommer att leda till en minskning på upp till 2 miljoner kronor per år redan nästa år. Och i dag vet vi inte ens när det stödet kommer att betalas ut.

Som jag nämnde i mitt anförande var det inte nationella medier jag besökte utan min lokala tidning i vår gemensamma valkrets, Härryda-Posten. Chefredaktören där vittnade om samma sak i exempelvis Partille, där man har skurit ned redan nu för att man är så osäker på hur finansieringen kommer att se ut i framtiden.

Det här handlar om redaktioner som redan i dag är väldigt små. Man ska ändå täcka dygnets alla timmar, men man gör det med mindre än fem personer - och så behöver man skära ned med 25 procent.

Den stora oron tror jag är gemensam hos alla som i dag har sökt mediestöd. Jag tror att det vore dumt att tro att det här bara gäller de rikstäckande medierna. Jag tror att den här oron finns gemensamt hos en stor del av branschen.