Anna Tenje

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en mycket angelägen och viktig fråga!

Så sent som i går fick vi besked från Utbetalningsmyndigheten som visade att personer som vistas olagligen och olovligen i Sverige tillskansar sig pengar som de inte har rätt till. Det tänker regeringen stävja.

Vi har också gått vidare med flera åtgärder när det gäller precis det som ledamoten nu lyfter. Det handlar om personer som säger sig bo och leva i Sverige men som inte gör det. De kanske inte ens har vistats här på väldigt många år.

Man beräknar att 15–20 miljarder betalas ut i felaktiga utbetalningar. Hälften av detta är rena rama bidragsbrottsligheten. Här vidtar regeringen många och stora åtgärder både lagstiftningsmässigt och genom att tillföra mer pengar till Försäkringskassan och i det här fallet till Pensionsmyndigheten.

De jobbar framåtlutat. Det finns mer att göra. Men jag räknar med att de definitivt kommer att öka kontrollerna, inte minst för dem som inte längre bor i Sverige men som ändå tillskansar sig bosättningsbaserade förmåner och garantipension.

Fru talman! Stort tack, Noria Manouchi, för den här viktiga frågan!

Jag kan bara konstatera att språket är grundläggande. Precis som ledamoten beskriver handlar det bokstavligen om liv och död.

Regeringen inför nu ett språkkrav, som egentligen handlar om tre delar som sammantaget kommer att öka kvaliteten, tryggheten och säkerheten.

Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda för att kunna ha sin valfrihet och kunna påverka situationen och innehållet i den vård och omsorg som de får och är i stort behov av.

Det handlar också om patientsäkerheten, precis som ledamoten beskriver. Det ska vara tryggt och säkert personal sinsemellan men också mellan personal och ambulanspersonal som kommer till platsen och, för den delen, mellan personal och anhöriga och de äldre själva.

Det handlar även om arbetsmiljö. För att kunna ha en trygg, säker och bra arbetsmiljö måste personalen kunna tala med varandra. Det handlar då givetvis om patientsäker överföring, men det handlar också om att kunna prata med varandra vid fikabordet om hur livet är i stort och smått.

Fru talman! Stort tack till ledamoten för frågan! Detta var ny information för mig, och jag hoppas verkligen innerligt att den inte stämmer. Jag har flera gånger framhållit att det systematiska arbete och de rutiner man har inom Försäkringskassan är oerhört viktiga och att de borde spridas inom fler myndigheter och inom fler delar av vårt samhälle – just för att det är så viktigt att ställa frågan.

Försäkringskassan har fått stora resurstillskott de senaste åren och har också stora resurstillskott framför sig. Innevarande år gör man dessutom inte av med de pengar man har fått. Det skulle förvåna mig om detta beror på att man har för lite pengar.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att detta fortsätter, och jag kommer definitivt att säkerställa att så är fallet. Så sent som i veckan har jag framhållit vikten av att kommuner använder Äldreomsorgslyftet för att utbilda sin personal inom äldreomsorgen. Våldet går inte i pension.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Malte Tängmark Roos för frågan. Det är viktigt att vi diskuterar detta och klarar ut det.

Som jag ser det är förslaget om att avskaffa karensavdraget ett dyrt och oansvarigt förslag i repris. Vi har testat detta, och vi vet hur det gick förra gången. Äldre fick inte hjälp och stöd då omsorgspersonal sjukskrivit sig. Busslinjer ställdes in för att busschaufförer inte kom till jobbet. Sjuklönerna och sjukfrånvaron sköt i taket.

Fru talman! Det som jag tycker är osedvanligt oseriöst med det här förslaget just här och nu är att det är helt och hållet ofinansierat av de partier som lagt fram det. Vi vet alla att detta kostar väldigt mycket pengar. Så sent som i våras stod Magdalena Andersson själv och berättade att det skulle kosta minst 5 miljarder kronor. Men i oppositionspartiernas budgetar står det noll. Min fråga är: Vem ska då betala?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för en mycket viktig och angelägen fråga! Jag är mycket glad över att du väcker frågan om den reviderade demensstrategi som vi gick fram med i våras. Den är onekligen väldigt viktig.

Det är av största vikt att vi nu höjer ribban när det gäller kompetensen runt om i landets alla kommuner men också att vi stärker samarbetet mellan region och kommuner för att det ska bli verklighet. Vi går nu från en tid där vi har sett demens och demenssjukdomar som en del av det naturliga åldrandet till att se det för vad det verkligen är, nämligen sjukdomar.

Det är sjukdomar som behöver bemötas med en vård- och behandlingsplan, en bra rehabilitering och preventivt arbete i kommunerna med femfingermodellen, som ska implementeras. Det behövs också en oerhört god och bra omsorg när man kommer till de kanske sista åren, som är betydligt mer omsorgskrävande.

Här har vi utvecklat och förlängt Äldreomsorgslyftet, som kommunerna kan ta del av just för att höja kompetensen. Vi ser att mycket av Äldreomsorgslyftet går till att just utbilda specialistundersköterskor inom demens.

Fru talman! Stort tack, Mikael Oscarsson, för denna viktiga fråga!

För det första ökar vi nu steg för steg kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Det handlar om kompetenskrav och språkkrav men också om att kommunerna får ett tydligt lagstöd för att göra bakgrundskontroller. Det handlar om utdrag ur misstankeregister och belastningsregister så att man får lämplig personal på plats. Vi går också vidare med obligatoriska bakgrundskontroller så att det inte är fritt valt arbete. Detta kommer att stärka tryggheten och säkerheten för äldre.

När det gäller Mikael Oscarssons andra fråga handlar det i grund och botten om den valfrihet för äldre som både jag och ledamoten vurmar för och värnar oerhört mycket. Här handlar det om att sätta äldre i centrum, inte systemet.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att upplysa ledamoten om vad regeringen gör på det här området.

Förutom det jag nämnde tidigare ökar vi steg för steg kraven för att man ska få jobba inom äldreomsorgen. Vi går nu fram med en kompetenssatsning via Äldreomsorgslyftet. Vi inför också ett språkkrav så att äldre kan förstå och göra sig förstådda. Utöver detta går vi fram med ett tydligt lagstöd för kommunerna för att de ska kunna göra bakgrundskontroller med utdrag ur misstankeregistret och belastningsregistret. Syftet är att äldre ska kunna känna sig trygga och säkra med de personer som de släpper över tröskeln.

Fru talman! Stort tack, ledamoten, för frågan!

De vittnesmål om brister i äldreomsorgen som vi har fått läsa om och titta på den senaste tiden är tyvärr inget nytt, men alldeles oavsett det är detta helt oacceptabelt.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Under mandatperioden har regeringen, även om ledamoten inte tycks ha uppfattat det, gått fram med ett otal reformer för att få en tryggare och säkrare äldreomsorg. Det handlar bland annat om skyddad yrkestitel för undersköterskor och ett förstärkt anhörigstöd för alla de som vårdar en närstående. Vi inför nu en fast omsorgskontakt såväl inom hemtjänsten som på särskilda boenden. Vi förlänger och förstärker Äldreomsorgslyftet så att kompetensen kan höjas, ribban läggas högre och valfriheten värnas. Därutöver har vi en lång rad andra åtgärder.

Förutom detta inför vi nu ett språkkrav.

(Applåder)

Fru talman! Man önskar att tiden skulle räcka till för så mycket mer, dels för att fortsätta denna viktiga diskussion, dels för att fortsätta att lyfta fram och berätta om alla de bra saker som regeringen gör för att stärka kvaliteten kortsiktigt och långsiktigt samt på ett hållbart sätt inom svensk äldreomsorg.

Jag vill ändå lyfta fram tre saker.

Steg för steg, reform för reform, höjer vi nu kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Det handlar om kompetenskrav. Vi har varit inne på frågan om skyddad yrkestitel och att förlänga och förstärka Äldreomsorgslyftet så att ribban för kompetenskraven kan höjas markant. Detta har förlängts och förstärkts. Jag kommer också att så småningom leverera nya kriterier så att lyftet kommer fler till del.

Vidare har vi frågan om utdrag ur belastningsregistret. Det är inte fritt valt arbete för kommunerna. Äldre måste kunna känna sig trygga med dem de släpper innanför dörren. Nu blir det utdrag ur både belastningsregistret och misstankeregistret. Först ska det bli ett tydligt lagstöd, och sedan ska det förhoppningsvis bli ett obligatorium.

Det sista, som är viktigt och som har framkommit i Ivos granskning och i Coronakommissionens rapport, är en av de stora bristerna i svensk äldreomsorg, nämligen språkkravet. Nu ställer vi ytterligare krav på att man ska kunna tala svenska. Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Det är bara då man på riktigt kan vara med och påverka vilken vård och omsorg som ska bedrivas och sin livssituation.

Det handlar också om patientsäkerheten och att verkligen försäkra sig om att äldre inte vare sig faller mellan stolarna eller får fel medicin eller vård.

Det handlar även om arbetsmiljön. Medarbetare måste kunna prata med varandra, även vid fikabordet för att diskutera hur semestern var, vad sonen gjorde i helgen eller vad det nu kan vara. Det är först då man verkligen kan bygga en bra arbetsmiljö som gör att man trivs på jobbet och stannar kvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill stanna vid de brister vi har sett och det som har föranlett den diskussion vi har sett den senaste tiden i medierna och som framgick i den ena interpellationen. Det gäller diskussionen om lex Sarah. Jag vill ta tillfället i akt att poängtera att de brister som har lett till lex Sarah-anmälningarna är fruktansvärda. Brister i kvalitet av det slaget kan aldrig accepteras inom äldreomsorgen. Det är viktigt att äldre ska känna sig trygga och säkra med den vård och omsorg de har behov av och rätt till.

Samtidigt är det oerhört viktigt att verksamheterna fortsätter att lex Sarah-anmäla och att detta inte vare sig skuld- eller skambeläggs. Alla kommuner är ansvariga för äldreomsorgen i Sverige, och man ska sträva efter att utföra ett kontinuerligt förbättringsarbete. Här är lex Sarah-anmälningarna en viktig del i arbetet.

Genom att lex Sarah-anmäla behöver verksamheterna gå till botten med vad det är som har gått fel, vilka rutiner som har brustit och vad som behöver ändras för att förhindra att detta händer igen. Det är därför viktigt att ta tillfället i akt att anmäla. Det finns inte för många lex Sarah-anmälningar. Jag önskar att de inte hade behövts, men när saker och ting sker är det bättre att lex Sarah-anmäla än att inte göra det alls. Då blir det riktigt illa.

Äldreomsorgen och hemtjänsten är en kommunal uppgift, men jag har aldrig sagt att detta är bara kommunernas ansvar. Snarare är det tvärtom. Jag tycker att jag har varit tydlig från dag ett när jag tillträdde som äldreminister med att regeringen och staten har ett stort ansvar. Det visade inte minst Coronakommissionens och Ivos rapporter. Jag har verkligen tagit frågan på stort allvar. I Coronakommissionens rapport finns under mitt område elva punkter, och vi har nu åtgärdat nio av de elva punkterna.

Jag vill också särskilt lyfta fram vårt beslut om en omfattande lagrådsremiss som vi lade fram för några veckor sedan. Det handlar om att ge kommunerna ett tydligt lagstöd för att genomföra bakgrundskontroller i belastnings- och misstankeregister av personalen som ska arbeta inom äldreomsorgen. Det finns också en pågående utredning för att säkerställa att bakgrundskontrollerna kan bli obligatoriska. Det ska inte vara ett fritt valt arbete för kommunerna, utan kontrollerna ska göras.

Kommunerna måste ta sitt ansvar, och man måste se till att de som arbetar inom äldreomsorgen är lämpliga. Jag förstår att detta är ännu en pålaga, och när det gäller kompetensbristen kanske detta blir ännu svårare.

Men jag tror att när kraven höjs, höjs också attraktionskraften och statusen på yrket. Det kommer tillsammans med språkkravet, som jag tog upp i mitt inledande anförande, att innebära att statusen och attraktionskraften för att arbeta inom äldreomsorgen höjs på sikt. Då blir det också enklare att rekrytera.

Bakgrundskontrollerna och utdragen ur misstanke- och belastningsregister är viktiga. Det är alltså inte en mänsklig rättighet att få jobba inom äldreomsorgen, men det är fråga om äldres rätt till en trygg och säker omsorg. Man ska vara säker på att den man släpper innanför sin dörr, in i sitt hem, är någon att lita på. Jag kommer alltid att stå på de äldres sida och se till att de kan vara trygga och säkra.

Fru talman! En av interpellanterna ställde frågan: Vart tog engagemanget vägen? Det frågar jag mig också ibland, för jag kan bara konstatera att det är väldigt sällan, fru talman, som jag får tillfälle att tillbringa tid i den här talarstolen för att diskutera de här viktiga frågorna.

Ingen skugga ska falla över någon av de ledamöter som är här i kväll för att diskutera dessa viktiga frågor. Låt mig bara konstatera att min dag inte är tom när det gäller att jobba med de här frågorna. Däremot saknar jag ibland både respons och förslag, inte minst från Socialdemokraterna, som nu är ganska styva i korken och efterfrågar åtgärder. Det är väldigt sällan den här typen av diskussioner kommer upp i utskottet eller, för den delen, i den här kammaren. Men i kväll välkomnar jag verkligen detta, för det är viktigt att vi pratar om det här.

Samtidigt blir jag lite beklämd när man mäter statsråds engagemang i antal propositioner på temat och på samma gång tycks förbigå att en av de största propositioner som har lagts på den här kammarens bord är den nya socialtjänstlagen, som alltså omfattar hela äldreomsorgen och lagstiftningen för densamma. Det är egentligen det största arbete som har gjorts på 30 år kring äldreomsorgen. Detta missar interpellanten att själv nämna och uppmärksammar i stället bara propositionen om välfärdsteknik, som förvisso är nog så viktig men som inte alls kan mäta sig med socialtjänstlagen.

Jag efterfrågar också engagemanget när min kollega Elisabet Lann presenterade målet om god och nära vård. Vi har nu medicinskt ansvarig rehabilitering som krav i kommunerna och har stärkt den medicinska kompetensen med medicinsk bedömning 24:7 av sjuksköterska på särskilda boenden. Det var en fråga som man inte minst lyfte fram i Coronakommissionens rapport och som vi nu åtgärdar.

Jag har redan varit inne på språkkravet och den lagrådsremiss som vi har presenterat. Det var en av de stora frågorna i Coronakommissionens rapport och den pekades särskilt ut som en av de frågor som är grunden till de stora brister vi ser inom svensk äldreomsorg. Detta mäktade inte den tidigare regeringen med att göra något åt, men det gjorde däremot vi.

Jag har presenterat en demensstrategi för att helt och hållet vända på kuttingen när det gäller hur vi ser på de viktiga demensfrågorna. Demens är en av de snabbast växande folksjukdomar vi har. Demens är alltså en sjukdom, och inte en del av det naturliga åldrandet, som handlar om de sista åren med stora behov av stöd av hemtjänst eller särskilt boende. Vi gör helt och hållet om synen på detta och ser nu framför oss en helt ny färdplan för att säkra en likvärdig vård i hela landet.

Vi har flera gånger här i kväll varit inne på arbetsmiljön. Det är samma sak där: Regeringen har lagt fram ett åtgärdsprogram med massor av åtgärder för att säkra återgången i arbete och minska sjukskrivningarna. Men vi har också satt fingret på hur viktig arbetsmiljön är och hur viktigt det är att kommun, region och också stat tar tag i dessa viktiga frågor eftersom arbetsmiljön är så urusel.

Socialstyrelsens rapport visar att det är lika illa nu som för 20 år sedan om man tittar på både hemtjänst och äldreomsorg i stort. Cheferna hade i regel 48 medarbetare under sig, och det ser likadant ut nu som det gjorde då. Just därför har jag har bjudit in arbetsmarknadens parter för att visa på de viktiga frågorna och se till att man tar tag i sjukskrivningstalen. Inte minst har jag också bjudit in ledningen i SKR och ansvariga kommuner, de största kommunerna och de största regionerna, för att visa hur viktigt det är att vi nu på riktigt tar på oss ledartröjan från politikens sida för att minska sjukskrivningstalen.

Det är precis som ledamoten säger: Hade vi minskat sjukskrivningstalen inom äldreomsorgen och fått fler att orka mer och gå från deltid till heltid hade vi inte alls haft de stora problem med kompetensförsörjning som vi nu ser. Men det är fel att säga att regeringen inte gör någonting eller inte prioriterar frågan.

(Applåder)

Fru talman! Mikael Dahlqvist har ställt frågor till mig om åtgärder mot missförhållanden i hemtjänsten. Han har frågat hur jag ser på sambandet mellan kommunernas resurser och kvaliteten i hemtjänsten, hur regeringen avser att säkerställa att kommunerna får resurser för att bedriva en trygg och värdig hemtjänst, vilka stödinsatser staten kan erbjuda för att kommunerna ska kunna rekrytera och behålla personal samt om det finns behov av nationella riktlinjer och skärpt tillsyn för att undvika missförhållanden.

Eva Lindh har frågat finansministern om hon avser att säkerställa höjda och indexerade generella statsbidrag för att möta behoven i äldreomsorgen, om hon avser att se över valfrihetsmodeller och ersättningsmodeller samt vilka insatser som kan övervägas för att ge kommuner och regioner stabila ramar för att genomföra förbättringsåtgärder i äldreomsorgen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Fru talman! Utgångspunkten för all omsorg ska vara trygghet och medmänsklighet. Brister i utförandet kan inte accepteras inom vare sig kommunal eller enskild verksamhet. Vi har helt enkelt nolltolerans mot dålig kvalitet. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförande av uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska också systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Det ska även finnas rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet. Varje kommun ansvarar i egenskap av huvudman för äldreomsorgen och för att de krav som ställs uppfylls. Det är mycket viktigt att det finns kunskap inom äldreomsorgen om den så kallade lex Sarah-bestämmelsen i socialtjänstlagen och att bestämmelsen följs. Socialstyrelsen ska löpande uppdatera och utveckla stödet kring lex Sarah. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ansvarar vidare för tillsyn över alla verksamheter, oavsett om det är kommunen eller privata utförare som bedriver dem.

Vid upphandling är det viktigt att leverantörer tillhandahåller verksamhet av god kvalitet. Konkurrensverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på en effektiv, proportionerlig och tillförlitlig metod att bedöma i vilken utsträckning leverantörer fullgör kvalitetskraven i offentliga kontrakt. Tanken är att se över hur man kan öka leverantörers möjlighet att konkurrera med kvalitet i stället för lägsta pris. Uppdraget ska redovisas den 30 november 2025.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som har vidtagit flera olika åtgärder för att stärka omsorgens kvalitet. För att säkra kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag höjde regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och ytterligare 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna är permanenta, det vill säga ligger fortfarande fast. Det är alltså 16 miljarder.

Kommunerna får även fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan utnyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov inom just äldreomsorgen. Sektorsbidraget uppgår till drygt 4 miljarder kronor för 2026. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen förlängs till 2027 och omfattar 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Sedan 2023 har även yrket undersköterska en skyddad yrkestitel, vilket bidrar till att säkerställa kompetensen inom omsorgen och öka yrkets attraktivitet och status. Det hjälper också till att öka differentieringen av arbetsuppgifterna.

Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Goda kunskaper i svenska språket och förmåga att kommunicera både muntligen och skriftligen är en grundförutsättning för att personalen ska kunna utföra arbetet inom äldreomsorgen på ett säkert sätt och för en välfungerande äldreomsorg av god kvalitet. Regeringen beslutade därför den 13 november i år om lagrådsremissen Ett språkkrav inom äldreomsorgen. I lagrådsremissen föreslås ett språkkrav för personal i äldreomsorgen. Det innebär att socialnämnden och verksamheten ska arbeta för att personalen har relevant språkkunskap för att utföra sina insatser. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Herr talman! Stort tack för ditt inledande anförande, Jessica Rodén!

Det är viktigt att människor kan känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om man blir sjuk eller om man inte kan arbeta. Sjukersättning och aktivitetsersättning räknas årligen upp med prisbasbeloppet, vilket jag redan har varit inne på. De följer också prisnivån enligt konsumentprisindex.

Jag tycker att det är en lämplig ordning att sjukersättningen och aktivitetsersättningen i enlighet med gällande rätt värdesäkras i förhållande till prisbasbeloppet för att kompensera för ökade kostnader. Det har också fungerat väldigt väl. Eller snarare: Det har fungerat – ”väldigt väl” är kanske att ta i. Det har fungerat under en lång tid oavsett vilken regering som har styrt.

För de människor som har sådan ersättning är det viktigt att ersättningen hänger med i prisutvecklingen. Det såg vi inte minst under åren med rekordhög inflation, som regeringen ärvde från Socialdemokraterna. Om sjuk- och aktivitetsersättningen inte hade räknats upp med 9 procent 2023 och 2024 hade människor som redan var ekonomiskt utsatta och beroende av dessa stöd fått betydligt tuffare år. Arbetstagare fick inte alls samma ökning av lönen som den uppräkning som gjordes av sjuk- och aktivitetsersättningen.

Regeringen har varit fast besluten om att bekämpa inflationen och de höga räntor som följde i dess spår. Detta har varit väldigt framgångsrikt. Nu finns givetvis annan oro i vår omvärld i form av tullar, handelskrig och inte minst krig i vårt närområde. Man kan ändå konstatera att regeringen under de tuffaste åren har arbetat aktivt med att stötta hushållen. Sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på pension, sänkt skatt på drivmedel, sänkt moms på mat och sänkt skatt på el är bara några exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit under den här tiden för att stärka hushållen. Nu går vi också fram med att sänka skatten på sjuk- och aktivitetsersättningen.

Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under den här mandatperioden ser man väldigt tydligt att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna. Men med det sagt handlar det inte om något lyxliv, utan det är väldigt tufft även fortsättningsvis. Därför är jag glad över att vi går fram med en skattesänkning som ger 1 700 kronor per år.

Vad gäller handläggningstiderna, Jessica Rodén, är jag helt överens med dig. De är alldeles för långa, och uppdraget är tydligt, vilket även medskicket av medel visar. Handläggningstiderna ska ned, servicen ska öka och tillgängligheten ska öka, för det här är inte okej.

Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig om jag anser att dagens garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen ger en ekonomiskt trygg och värdig levnadsnivå och om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att stärka ekonomin för personer som lever på garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen.

Herr talman! Människor ska känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om de på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan arbeta. Sjukersättning och aktivitetsersättning räknas årligen upp med prisbasbeloppet, som följer prisnivån enligt konsumentprisindex. Det är en lämplig ordning att sjukersättning och aktivitetsersättning, i enlighet med gällande rätt, värdesäkras med prisbasbeloppet för att kompensera för ökade kostnader.

Bostadstillägget, som prövas mot bland annat inkomster, är en viktig tilläggsförmån till sjuk- och aktivitetsersättning. Ensamstående kan som mest få 6 550 kronor i månaden. Merkostnadsersättningen ska kompensera för extra kostnader kopplade till funktionsnedsättning.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) fokuserar regeringen på att stärka hushållens ekonomi, däribland för personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Mot bakgrund av att sjuk- eller aktivitetsersättning beskattas högre än motsvarande löneinkomst har regeringen föreslagit att denna skillnad i beskattning avskaffas genom en förstärkning av skattereduktionen för personer som får sjukersättning eller aktivitetsersättning. Skatten ska kort sagt sänkas.

Andra åtgärder som regeringen har vidtagit för att stärka hushållens ekonomi är tillfälligt sänkt mervärdesskatt – det vill säga moms – på livsmedel, höjt bostadsbidrag för barnfamiljer och sänkt skatt på arbetsinkomster och pension. Skattesänkningen enligt förslaget om förstärkt skattereduktion är 2026 cirka 1 700 kronor per år för den som har hel sjukersättning i form av garantiersättning och har fyllt 30 år.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka ledamoten för att hon ännu en gång i en interpellationsdebatt gett mig möjligheten att tala om alla de bra och viktiga reformer som regeringen gör för att hjälpa människor till ett första jobb eller för den delen tillbaka i arbete.

Jag har under min begränsade tid här i dag tagit upp otaliga exempel på åtgärder som regeringen vidtar eller redan har vidtagit, bland annat för att stärka Försäkringskassans viktiga roll i att främja nödvändiga åtgärder som identifieras och vidtas av ansvariga aktörer. Regeringen har också tydliggjort sina förväntningar på Försäkringskassans samordningsuppdrag och gett myndigheten ökade resurser för att stärka sitt arbete i denna viktiga fråga.

Sammanfattningsvis vidtar regeringen kraftfulla åtgärder för att stärka samtliga ansvariga aktörers insatser för att underlätta återgång i arbete, vilket i sin tur har en positiv påverkan på Försäkringskassans möjligheter att genomföra sitt samordningsuppdrag.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Komplexiteten kring samordningsuppdraget är välkänd, och regeringen har god kännedom om detta. Det kan jag lugna ledamoten med.

Samtliga ansvariga aktörer – Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården – behöver bidra för att stödet för återgång i arbete ska fungera effektivt. I detta arbete har Försäkringskassan en mycket central roll, och regeringen kommer givetvis att närmare analysera just de slutsatser som ISF pekar på i sin rapport och de rekommendationer som finns där angående Försäkringskassans samordningsuppdrag.

Samtidigt har jag inte för avsikt att enbart invänta ytterligare analyser, utan vi vidtar en rad åtgärder här och nu för att hjälpa människor till ett första arbete eller för delen tillbaka i arbete. För att nämna några ytterligare exempel har regeringen förbättrat möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete och har föreslagit att det, under förutsättning att man kommer överens med sin arbetsgivare, ska vara möjligt för den som är sjukskriven att arbetspröva med bibehållen sjukpenning under en kortare period. Syftet är helt enkelt att sänka trösklarna till arbete.

Regeringen stärker även förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering, något som i sin tur förbättrar möjligheten för den som är sjukskriven att så snart som möjligt återgå i arbete.

Herr talman! Vad gäller framför allt dem som är sjukskrivna som inte har en arbetsgivare vet vi att det är betydligt svårare, givet att arbetsgivarna har en stor och viktig roll att spela när det gäller återgång i arbete. Just därför behöver samhället ta ett större ansvar i de fallen, och det har vi sett till att stödja med både pengar och uppdrag.

Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut statsbidrag till regionerna för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa. Det var ju en stor del av budgeten, inte minst förra året. Jag vill minnas att ledamoten faktiskt både uppskattade och såg att det kunde bidra positivt, givet att många sjukskrivningar grundar sig i psykisk ohälsa. Där är kunskapen inte lika stor, och där behöver vi göra betydligt mer. Regeringen har gett Socialstyrelsen uppdraget att stödja hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering med särskilt fokus på det området.

Men frågan är komplex, precis som ledamoten säger. Den är ytterst viktig och också prioriterad av regeringen. Därför går vi fram med många åtgärder som varit både efterfrågade och efterlängtade under lång tid. Det handlar inte minst om möjligheten att arbetspröva, alltså att komma överens med arbetsgivaren om att göra detta. Tidigare regeringar hade samma möjligheter men valde att inte göra någonting. Det gör vi nu.

Herr talman! Det är fantastiskt intressant att lyssna på socialdemokratiska ledamöter när de lyfter fram systemet. Det är alltid systemet framför människan. Jag försökte i mitt svar, herr talman, beskriva vad vi gör att se till att människor hittar vägen tillbaka till en återgång i arbete och hur vi stärker de delarna. Då kommer ledamoten in och vill hellre tala om systemet.

Jag sätter alltid människan i centrum, och den politik som regeringen för ämnar få fler i arbete och ge fler vägar tillbaka till arbete, just för att vi ser till människan och inte till systemet.

Man blir ändå lite nyfiken. Jag radade upp ett antal förslag på vad vi nu gör för att hitta fler vägar tillbaka en trygg och säker återgång i arbete. Vi filar ned trösklarna för att det ska bli enklare och lättare så att fler kan komma tillbaka. Vilka av dessa förslag skulle Åsa Eriksson kunna tänka sig att vara för om det inte i stället ska handla om det stora systemet? Där uppehåller jag mig inte nödvändigtvis lika ofta, givet att jag i stället sätter människan i centrum.

Herr talman! Det här är ett gemensamt ansvar. Försäkringskassan har samordningsansvaret, men det finns ett gemensamt ansvar för att helheten ska fungera. Utifrån den utgångspunkten har regeringen, precis som jag redogjorde för, presenterat ett helt batteri av åtgärder för att förbättra stödet till återgång i arbete.

Sammantaget syftar regeringens åtgärder till att underlätta för personer att återgå till arbetsmarknaden tidigare. På så sätt motverkar vi de onödigt många men också långa sjukskrivningarna, och på så sätt stärker vi arbetslinjen, vilket gör att man kan komma tillbaka i arbete, stärka sina möjligheter till egenförsörjning och framför allt bidra till Sveriges tillväxt.

Det är också viktigt att den som är sjukskriven får ta del av effektiva behandlings- och rehabiliteringsinsatser samt eventuella koordineringsinsatser för att just motverka de onödigt många och långa sjukskrivningarna.

Det är även angeläget att främja åtgärder som behöver vidtas i anknytning till arbetsplatsen, för vi vet att det är arbetsgivarens åtgärder som är avgörande för att den som är sjukskriven snabbare ska komma tillbaka i arbete.

Arbetsgivaren har, som jag sa tidigare, en skyldighet att upprätta en plan för återgång i arbete när en medarbetare har varit sjukskriven i mer än 30 dagar. För att underlätta för arbetsgivaren att ta sitt rehabiliteringsansvar och tillvarata företagshälsovårdens expertkunskaper har bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats ytterligare.

Genom uppdrag till Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket liksom i Arbetsförmedlingens regleringsbrev ska arbetet med att stödja människor tillbaka till arbete stärkas. Försäkringskassan har fått i uppdrag att stärka myndigheternas arbete med att följa upp arbetsgivarens planer för återgång i arbete samt stärka samordningen för rehabiliteringsinsatserna för långtidssjukskrivna.

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att stärka möjligheterna till effektiv samordning för personer med nedsatt arbetsförmåga så att fler personer får stöd att återgå i arbete.

Som jag redogjort för i svaret på en tidigare interpellation från Åsa Eriksson (2024/25:638) genomför regeringen ett helt batteri av åtgärder för att förbättra stödet för återgång i arbete. I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) har det tillförts drygt 100 miljoner kronor för att förbättra detta stöd. Medlen används för att åstadkomma förbättrade arbetssätt hos berörda myndigheter och effektiva insatser på arbetsplatserna liksom ett starkare samarbete mellan aktörerna i sjukskrivningsprocessen med fokus på att motverka många och särskilt långa sjukskrivningar.

Arbetsgivarens åtgärder kan vara avgörande för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att upprätta planer för återgång i arbete då en medarbetare har varit sjukskriven mer än 30 dagar. För att stödja åtgärderna på arbetsplatsen har regeringen utvecklat bidraget till arbetsgivare för köp av arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd.

Regeringen har också gett Försäkringskassan i uppdrag att stärka arbetet med att följa upp arbetsgivares planer för återgång i arbete och samordningen av rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna. Försäkringskassan har tillförts 50 miljoner kronor för en sådan ambitionshöjning.

Vidare har Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar.

Regeringen har även tillskjutit medel för att Försäkringskassan ska utveckla arbetet med att utreda förutsättningarna för arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser för personer med aktivitetsersättning och sjukpenning i särskilda fall och initiera insatser när sådana förutsättningar finns.

För att undvika inlåsningseffekter är det viktigt att stödet till individen utvecklas så att arbetsförmåga, i de fall det är möjligt, kan tillvaratas i alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden, exempelvis i lönebidragsanställningar. Försäkringskassan har därför fått i uppdrag att tillsammans med Arbetsförmedlingen vidareutveckla arbetssätt för att pröva och ta till vara individens arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut statsbidrag till regionerna för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att stödja hälso- och sjukvården i implementeringen av rutiner för arbetet med sjukskrivning och rehabilitering. Åtgärderna bedöms bidra till att förbättra möjligheterna att tillhandahålla rätt vård och rehabilitering för att den som är sjukskriven så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslagit att det ska bli möjligt för den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning att studera på deltid och ha sin sjukersättning eller aktivitetsersättning partiellt vilande. Samtidigt föreslår regeringen att prövotiden för studier med aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader.

Herr talman! För att ytterligare förbättra möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete har regeringen föreslagit att det ska vara möjligt för den som är sjukskriven att, givetvis i överenskommelse med arbetsgivaren, arbetspröva med bibehållen sjukpenning under en kortare period (prop. 2025/26:53). Syftet är helt enkelt att sänka trösklarna så mycket det bara är möjligt för en återgång i arbete.

Herr talman! Sammanfattningsvis vidtar regeringen kraftfulla åtgärder för att stärka samtliga ansvariga aktörers insatser för att återgång i arbete ska underlättas, vilket i sin tur förbättrar Försäkringskassans förutsättningar att genomföra sitt samordningsuppdrag.

Herr talman! Jag vill givetvis börja med att tacka ledamöterna för debatten och för de många frågor som jag har fått. Jag tror att det har blivit väldigt tydligt för alla som har lyssnat här i dag. Det har varit väldigt informativt att ta del av både regeringens och oppositionens lösningar på att det finns barn som växer upp i utanförskap, alldeles oavsett vilket siffertrixande vi sysselsätter oss med. Jag tror att det ändå behöver vara en gemensam linje.

För oppositionens del är det mer av samma: höjda bidrag och höjda skatter. Det är det mantra som Socialdemokraterna har upprepat under decennier. Det är det som har lett fram till de flesta av de problem som vi ser i dag. Det är ett socialdemokratiskt idealsamhälle där ingen ska få mer bidrag men ingen ska kunna leva på sin egen lön. Så berättar man om den stora socialdemokratiska staten, där systemet blir viktigare än de människor som lever i det.

Alternativet är att ta intryck av regeringens politik med en arbetslinje för och av människor, där det spelar mindre roll varifrån man kommer och samhället i stället lägger all vikt vid vart man är på väg. Det är ett samhälle där klassresor är vardag och långvarigt bidragsberoende är undantaget och där egenmakten och självförsörjningen ersätter passiviseringen och ett beroende av statens välvilja i fråga om att ständigt höja bidragen.

Mot denna bakgrund tackar jag åter ledamöterna. Jag ser fram emot att möta svenska folket under det stundande valåret och den valrörelse som vi nu har framför oss för att stöta och blöta de här frågorna och till syvende och sist se vilka det är som har svenska folkets stöd.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.