Anna Tenje

Herr talman! Att leva i ekonomisk utsatthet och i utanförskap är fruktansvärt. Det är just därför vi är så besjälade av att bryta det utanförskap som har vuxit sig brett, starkt och stort men framför allt djupt i Sverige de senaste åren – inte minst under de åtta år då Socialdemokraterna hade styret och tog emot över 300 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur de skulle kunna bli en del av vårt samhälle.

Vi vet, herr talman, att den bästa vägen ut ur fattigdom och utanförskap helt enkelt är att gå från bidrag till arbete. Att föräldrarna i familjen arbetar är helt klart den bästa försäkringen mot att barnen hamnar i fattigdom. Detta återspeglas också i statistiken. I SCB:s statistik, som är den statistik jag utgår från, är det endast 2 procent av de barn som har två föräldrar som är sammanboende och arbetar som lever i ekonomisk utsatthet.

Just därför är arbetslinjen så viktig. Jag uppehåller mig ofta och länge vid detta, för det är viktigt. Det är nämligen svaret på väldigt många av Sveriges problem. Det är vägen till tillväxt. Det är vägen till egenmakt. Det är vägen till arbetsgemenskap, och det är vägen till integration för dem som har kommit hit till Sverige lite senare i livet. Det är också vägen ur fattigdom.

Tillsammans med utbildning och språkkunskaper är det nyckeln till klassresor. I vårt Sverige ska det spela mindre roll var du kommer ifrån. Det viktigaste ska vara vart du är på väg. Ska detta bli verklighet på riktigt måste vi bryta utanförskapet och göra det möjligt för barn att växa upp i familjer där de ser sina föräldrar gå till jobbet och där de framför allt slipper ärva det utanförskap och det djupa bidragsberoende som har vuxit sig så starkt i Sverige. Då är arbetslinjen svaret.

Svaret är att vi behöver ställa ökade krav men också ge mer möjligheter till familjer och föräldrar som lever i utanförskap och i dag kan arbeta men av olika skäl inte gör det.

Jag tolkar det som ett besked från Socialdemokraterna här i dag att den bidragslinje som vi nu har lagt fram när det gäller heltidsaktivering i försörjningsstödet med ett bidragstak och dessutom en kvalificering till socialförsäkringen är något som Socialdemokraterna säger nej till. Det kan jag bara beklaga.

Herr talman! Att stötta barnfamiljerna i svåra tider är helt enkelt rätt. Det har den här regeringen gjort. Det har jag också redogjort för. Det är viktigt att bryta utanförskapet och långsiktigt föra människor ut ur fattigdom. Då hjälper inga bidrag i världen. Då är svaret att få människor i arbete – arbete som dessutom lönar sig. Det lönar sig att anstränga sig och ställa klockan varje morgon, och att man då också i större utsträckning får behålla frukterna av sitt hårda slit är både rätt och rättvist. Därför är det rätt och rättvist att sänka skatten.

Socialdemokraterna framstår som ganska goda kålsupare när man tittar på hur de styr i kommuner och regioner. Men vi kanske inte bara ska titta på 2024, utan låt oss gå längre tillbaka i tiden, så får vi facit.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen ser, och vi agerar för att stötta hushållen i en mycket tuff tid. Det råder inga tvivel om att vi har haft en tuff tid bakom oss, men nu ser vi att det ljusnar vid horisonten.

Med detta sagt lägger sig inte regeringen ned och avvaktar, utan vi har just presenterat en mycket expansiv budget som verkligen lägger vägen för hushållen och deras ekonomi. Det blir en mycket märklig debattordning, fru talman, när man å ena sidan inte förväntas redogöra för de förslag som ligger i budgeten, som partierna i regeringen och Sverigedemokraterna nyligen presenterat, och Socialdemokraterna å andra sidan presenterar sina förslag. Jag inte får lyfta fram våra förslag, men de presenterar sina.

Jag trodde, fru talman, att politiken och det stundande valåret handlade om att vi presenterar våra förslag för att minska utsatta barnfamiljers ekonomiska situation och ni presenterar era förslag. Sedan får väljarna själva avgöra vem det är som har den trovärdigaste politiken.

Vi lämnar nu en orolig tid bakom oss när det gäller inflationen, men vi befinner oss fortfarande i en tuff tid. En långdragen lågkonjunktur påverkar definitivt hushållens ekonomi. Det råder krig i vårt närområde, och vår omvärld är i övrigt orolig där frihandel och tillväxt har stått tillbaka för tullar. Detta drabbar en liten och öppen ekonomi som den i Sverige särskilt hårt.

Under den här tiden, och även för framtiden, har regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder för att stötta hushållen. Om vi återigen tittar på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens politik och de förslag och aviseringar som vi har lagt fram under mandatperioden är det tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett ökar mest i den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna, det vill säga den lägsta ekonomiska standarden. Det har allra minst påverkan på de båda översta inkomstgrupperna. Man kommer inte ifrån detta. Sedan kan man prata hur mycket man vill om att detta ändå inte är rätt väg. Det har man rätt att tycka, men fakta talar ändå för sin sak.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen lättat på skattebördan för svenska folket, bland annat genom sänkt skatt på arbete – som är så viktigt för att det ska löna sig mer att arbeta. Men vi sänker också skatten för pension. Det ska löna sig att ha arbetat. Vi sänker också skatten för sparande, företagande och transporter. Det, mina vänner, har stor betydelse för ekonomiskt utsatta barnfamiljer, inte minst på landsbygden.

Regeringens förstärkningar, som Caroline Högström var inne på, har haft stor effekt. Titta på exemplet med familjen med en polis och en sjuksyster. De kommer att få 5 000 kronor mer i plånboken varje månad tack vare vår politik. Detta betyder också något för dem som är ensamstående.

För att stötta ekonomins återhämtning har vi lagt en mycket expansiv budget på riksdagens bord omfattande 80 miljarder. Det är några miljarder mer än vad Socialdemokraterna har presenterat, och det är pengar som har hjälpt barnfamiljer i allmänhet och fattiga barnfamiljer i synnerhet.

Vi har stöttat barnfamiljer, och vi fortsätter att stötta dem även i nästa års budget. Maten är dyr, och därför sänker vi matmomsen. Fritidsaktiviteterna är svåra att bekosta, och då lägger vi fram fritidskortet. Det innebär 500 kronor per barn för vanliga barnfamiljer, men för familjer med bostadsbidrag handlar det om 2 000 kronor per barn.

Fru talman! Arber Gashi har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att vända utvecklingen med ökad barnfattigdom och säkerställa att familjeekonomin i Sverige ger alla barn en rimlig levnadsstandard i enlighet med barnkonventionen och det ansvar som åvilar staten.

Agneta Nilsson har frågat socialtjänstministern om hon, inom sitt ansvarsområde, och regeringen avser att vidta åtgärder för att minska barnfattigdomen i Sverige så att barns rätt till skälig levnadsstandard inte urholkas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att påpeka att barnfattigdomen inte har ökat, enligt Statistiska centralbyråns framtagna mått för låg inkomststandard. Antalet barn som lever med låg inkomststandard har i stället minskat successivt mellan 2019 och 2023. För tiden därefter finns ännu inga uppgifter.

Det ekonomiska läget i Sverige är – oavsett detta, vill jag påpeka – ansträngt. Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Även om inflationen nu har börjat minska rejält har den höga inflation som vi haft påverkat hushållens ekonomi negativt genom bland annat höjda matpriser och stigande boendekostnader.

Regeringen har därför vidtagit en rad olika åtgärder för att stötta hushållen, och vi ser det som angeläget att fortsätta göra det. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslås och aviseras en rad åtgärder för att sänka matpriserna och öka hushållens disponibla inkomster, bland annat sänkt matmoms, sänkt barnomsorgsavgift och höjda gränser för bostadskostnaderna i bostadsbidraget. Det gynnar särskilt barnfamiljer med låga inkomster, vilket ofta är ensamstående kvinnor med barn. Regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden har sammantaget procentuellt sett ökat den ekonomiska standarden mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna.

För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll och minska barnfattigdomen är det otroligt viktigt att få fler i arbete. Regeringen genomför därför en rad olika åtgärder som gemensamt syftar till att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Att fler föräldrar går till jobbet innebär att barn får en mer stabil ekonomisk situation och en potentiellt högre ekonomisk standard, vilket är gynnsamt för barns utveckling och framför allt trygghet.

Slutligen vill jag påtala att det inte stämmer att försörjningsstödet inte har följt prisutvecklingen, som Arber Gashi påstår i sin interpellation. Riksnormen för försörjningsstödet har höjts med rekordstora belopp under de senaste åren för att kompensera just för den höga inflationen. Till exempel höjdes riksnormen med nästan 9 procent både 2023 och 2024. Sett över en längre tid har riksnormen stigit mer än prisutvecklingen just för barnfamiljer.

Fru talman! Jag tackar Jessica Rodén så mycket för den här utmärkta interpellationen och de frågor jag fått. Det är väldigt positivt att det är många som delar det här engagemanget. Inte minst när det gäller unga människor som har hela livet och ett helt arbetsliv framför sig får det extremt stora implikationer när vi inte gör det vi kan.

Jag har nu stor tilltro till den nya socialtjänstlagen. Jag har stor tilltro till att det överlag kommer att ställas högre krav på alla myndigheter och berörda parter att ta initiativ och sätta till medel betydligt tidigare. Jag möter väldigt många människor som aldrig skulle ha behövt hamna där de har hamnat om man hade gjort rätt saker från början.

Här finns det mycket att göra för att inte fler ska behöva hamna där, men framför allt för att fler trots sin sjukdom eller funktionsnedsättning ska kunna vara med och bidra – inte bara ha egen försörjning utan också kunna delta aktivt i samhället på ett betydligt bättre sätt.

Att ge upp dessa människor redan i ung ålder ser jag som ett oerhört stort svek. Vi får aldrig gömma och glömma människor i statistiken. Detta är som sagt unga människor som har hela livet framför sig och en väldigt god möjlighet att vara med och delta, om de får den hjälp och det stöd som jag anser att vi från samhällets sida är skyldiga att ge dem för att de ska kunna förverkliga sig själva.

Detta är ett arbete som inte bara ger egenmakt och egen försörjning utan också gör att man kan vara med och delta i samhället. Och detta, fru talman, ligger som sagt helt i linje med den arbetslinje som vi från regeringens sida ser och förverkligar varje dag.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska inte upprepa de åtgärder regeringen vidtagit som jag redan har nämnt och som jag förstår att också interpellanten tycker är bra.

En sak jag ändå skulle vilja lyfta särskilt är just uppdraget till Försäkringskassan att utveckla sin samverkan med kommunerna för att följa upp unga som uppbär aktivitetsersättning och redan finns i kommunernas dagliga verksamhet, så att de också ges möjlighet att närma sig lönearbete där förutsättningarna finns. Detta upplever jag är en grupp som har fått stå tillbaka under längre tid. Uppdraget omfattade även personer som inte längre kan uppbära aktivitetsersättning då de fyllt 30 år och därmed beviljas sjukpenning i särskilda fall. Uppdraget redovisades den 16 juni 2025.

När jag läser redovisningen finns det vissa saker som jag blir lite oroad över men som också kan förklara en hel del. Det gäller inte minst att Försäkringskassan, trots att det är över två år sedan pandemin officiellt ansågs vara över, fru talman, fortfarande gör bedömningen att det finns vissa begränsningar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen som pandemin medförde. Det är en ganska stor eftersläpning där.

Detta påverkar också fortfarande rehabiliteringsprocessen för de individer som uppbär aktivitetsersättning. Det handlar bland annat om möjligheten att erbjuda arbetsplatsförberedande insatser och arbetsträning på en annan arbetsplats än hos den egna arbetsgivaren.

Här tror jag att det offentliga Sverige kan göra mycket mer. Erfarenheten från både kommuner och regioner är enligt mig att man kanske inte gör tillräckligt. Här finns det en undanträngningseffekt som jag tror att vi behöver tala om.

Försäkringskassan anger att den ökade medelstilldelning som man nu fått ta del av betyder mycket. Det innebär att handläggare kan rekryteras. Under perioden april–september 2025 tillkom glädjande nog 44 nya försäkringsutredare i handläggningen.

Av dessa åtgärder förväntar sig Försäkringskassan övergripande effekter. Det handlar bland annat om att fler som lämnar aktivitetsersättningen eller sjukpenningen i särskilda fall ska gå ut i arbete eller studier. Det är mycket glädjande. Den målgrupp som är aktuell för insatser för att närma sig arbete eller studier kommer även att kunna lämna sjukförsäkringen efter en kortare tid med ersättning än i dag. Man bedömer också att det är färre personer som haft aktivitetsersättning som uppbär sjukpenning isärskilda fall. Detta är mycket glädjande indikationer.

Allt detta är positivt och väl i linje med regeringens intention med just de här tillskotten.

Fru talman! Stort tack till Jessica Rodén för interpellationen!

För mig är det självklart att samhället ska ge stöd till alla de unga som får aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga och som trots sin sjukdom eller funktionsnedsättning har förutsättningar att närma sig arbetsmarknaden och ett arbete. Det gäller nämligen unga människor, som har ett helt arbetsliv framför sig och som har så mycket att ge både sig själva, arbetsplatserna och vårt samhälle.

Regeringen arbetar därför på mycket bred front med denna viktiga fråga. Låt mig bara nämna några saker och några av de åtgärder som regeringen har vidtagit på området den senaste tiden.

Först och främst, fru talman, har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att utveckla arbetet med unga med aktivitetsersättning och personer med sjukpenning i särskilda fall. Regeringen har även föreslagit en partiellt vilande aktivitetsersättning vid studier samt förlängd prövotid för studier med bibehållen aktivitetsersättning från sex till tolv månader. Detta tror jag kan ha mycket stor betydelse.

Regeringen har tillfört Försäkringskassan medel för att utveckla stödet till unga med aktivitetsersättning. Förstärkningen till Försäkringskassan kommer att innebära att den har möjlighet att utveckla sitt arbete med att löpande identifiera unga med aktivitetsersättning som kan ha förutsättningar att ta del av antingen arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser.

Fru talman! Det handlar om att ge unga med aktivitetsersättning möjlighet att delta i insatser som redan finns att tillgå. Insatser kan ges exempelvis inom ramen för samordningsförbunden, som interpellanten har varit inne på, eller inom det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som omfattar 700 miljoner kronor per år.

Allt det som jag har radat upp nu betyder att regeringen avsevärt förbättrar möjligheterna för de unga som uppbär aktivitetsersättning och som har förutsättningar att närma sig arbete. Stöd ges till dem som behöver det för att återfå arbetsförmågan.

Fru talman! Jessica Rodén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka antalet gemensamma kartläggningar mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för unga med aktivitetsersättning. Jessica Rodén har även frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att dessa kartläggningar sker i tid och leder till att fler unga kan närma sig arbete eller studier.

Fru talman! Arbetslinjen är central i regeringens politik, och människor som har behov av stöd för att komma i arbete ska ges ändamålsenliga insatser. Det är självklart. För mig är det av yttersta vikt att unga med aktivitetsersättning som har förutsättningar att närma sig arbete och som har ett helt arbetsliv framför sig ges stöd och insatser i syfte att möjliggöra egenförsörjning.

Regeringen gav i regleringsbrevet för 2025 Försäkringskassan i uppdrag att vidta åtgärder för att utveckla arbetet med att löpande utreda förutsättningarna för arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser för personer med aktivitetsersättning och att då sådana förutsättningar finns initiera insatser.

Syftet med uppdraget är att stärka arbetet med att ge personer med aktivitetsersättning möjligheter att närma sig arbete. I uppdraget ingick dessutom att myndigheten skulle utveckla sin samverkan med kommunerna för att följa upp att unga som uppbär aktivitetsersättning och som finns i kommunernas dagliga verksamhet ges möjligheter att närma sig lönearbete när förutsättningar finns. Uppdraget omfattade också de personer som inte längre kan uppbära aktivitetsersättning på grund av att de har fyllt 30 år och därför beviljats sjukpenning i särskilda fall.

Fru talman! I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) föreslog regeringen att Försäkringskassans anslag skulle förstärkas med 31 miljoner kronor 2025 för att löpande utreda förutsättningarna för arbetsförberedande och arbetslivsinriktade insatser för personer med aktivitetsersättning samt initiera insatser. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Från 2026 och framåt beräknar regeringen att 28 miljoner kronor årligen ska avsättas för detta.

Fru talman! Jag har höga förväntningar på att Försäkringskassan utvecklar sitt arbete med att ge unga personer med aktivitetsersättning goda möjligheter att närma sig arbete. Jag kommer att följa frågan mycket noga – tro mig!

(Applåder)

Herr talman! Jag riktar återigen ett stort tack till ledamoten för en väldigt bra debatt och diskussion. Jag tycker att vi har en stor samsyn kring de här viktiga frågorna.

Precis som ledamoten säger ska sjukförsäkringen finnas där för dem som verkligen behöver den. Den ska kännas trygg och säker, och man ska kunna få ersättning i rätt tid när man behöver den. Vi behöver dock också se till att täppa till hålen och rensa ut de kriminella aktörer och den organiserade brottslighet som tyvärr har tagit sig in i våra socialförsäkringar. Våra gemensamma skattepengar ska inte hamna i de kriminellas fickor.

Den senaste tiden har vi gett stora, kraftfulla resurstillskott till Försäkringskassan, herr talman, just för att den ska kunna hålla nere handläggningstiderna och ordna med ärendebalansen. Det har resulterat i nyanställningar och i en digital omställning som kommer att göra det lätt att göra rätt. Det har också resulterat i att vi kan hitta dem som vill tillskansa sig våra medel på ett felaktigt sätt. Sjukförsäkringen ska dock finnas till på ett tryggt och säkert sätt för dem som är sjuka och i behov av den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag upplever att jag och interpellanten i många delar har en gemensam syn på hur läget är och hur viktigt det är att sjukförsäkringen fungerar samt att man i möjligaste mån ska hålla nere handläggningstiderna så mycket det bara går. Det är viktigt att samhället finns där när man blir sjuk så att man kan känna sig trygg med detta stöd.

När det gäller de långa handläggningstiderna för de mer komplicerade fallen, då man kanske inte har fyllt i alla uppgifter helt korrekt från början, är det fortfarande viktigt att man håller nere tiderna så mycket som möjligt och har en snabb återkoppling gällande komplettering. Det är också viktigt att vi jobbar framåtlutat när det gäller bidragsbrottsligheten. Just därför behöver de här utredningarna vara mycket gedigna, för det är komplexa upplägg när det handlar om organiserad brottslighet och inte minst gängkriminella som försöker tillskansa sig medel som man definitivt inte har rätt till. Medlen ska gå till dem som behöver det – till dem som har blivit sjuka och som ska känna att tryggheten finns där. Det är inte minst för legitimiteten för vårt välfärdssystem som sådant väldigt viktigt att detta görs på ett korrekt och riktigt sätt.

Just därför blir det liksom ett vågspel mellan åtgärder – att se till att det blir rätt och riktigt, att man ska få pengarna i tid och att det ska vara korrekta uppgifter – och att pengarna inte hamnar i kriminellas fickor. Samtidigt ska vi givetvis se till att de som är i behov av hjälp och stöd och har blivit sjuka ska få det.

Här jobbar vi på båda fronterna. Vi har, precis som interpellanten säger, gett Försäkringskassan fler uppdrag. Då har vi också skickat med ordentligt med pengar, för vi i den här regeringen finansierar till skillnad från tidigare regeringar våra prioriterade områden och våra reformer.

Precis som interpellanten har varit inne på flera gånger har vi ju lagt betydande resurstillskott på Försäkringskassan nu – både för innevarande år och för kommande år – vilket gör att man då har förutsättningar. Man har givetvis också förutsättningar att inte bara rekrytera många nya årsarbetare utan också arbeta på lång sikt.

I vårt regleringsbrev är de prioriterade områdena väldigt tydliga: Handläggningstiderna ska hållas nere, kvaliteten ska vara hög, man ska se till att rätt utbetalning sker till rätt person och man ska beivra bidragsbrottsligheten. Vår prioritering är alltså helt klar, och vi ser nu att handläggningstiderna har minskat under hela mandatperioden.

Det kan finnas perioder då handläggningstiderna sticker iväg därför att olika saker inträffar i vårt samhälle. Pandemin är ett exempel, men vi har också sett andra delar som påverkar vissa förmåner och som gör att det blir en topp. Då gäller det att prioritera om, och det har vi sett hos Försäkringskassan. Man går in och jobbar övertid för att kapa köerna eller de långa handläggningstiderna. Där tycker jag att Försäkringskassan har jobbat mycket framåtlutat och också har prioriterat i enlighet med de önskemål som har funnits – inte minst från dem som är sjuka och i behov av hjälp och stöd.

Herr talman! Stort tack till ledamoten för den här interpellationen och för hennes anförande här i kammaren som jag till stora delar håller med om. Det är viktigt att utbetalningarna sker till rätt person, att det är rätt utbetalningar som sker och att de kommer i rätt tid – men det kan också finnas komplexa fall som gör att det drar ut på tiden.

I mitt inledningsanförande redogjorde jag för en rad åtgärder som vi har vidtagit för att korta handläggningstiderna. Det finns alltså inget självändamål i att det är 23 dagar i genomsnitt. Det ska också sägas att vissa är väldigt mycket kortare, givet att flera också är längre. Jag konstaterade ändå att den genomsnittliga handläggningstiden har minskat under den här mandatperioden. Det är väl ändå en bra fingervisning om att det går åt rätt håll.

Det är viktigt att människor ska kunna känna sig trygga med att det finns ett tryggt och säkert välfärdssystem att luta sig mot när det behövs. En förutsättning är att Försäkringskassans utbetalningar sker på ett rättssäkert och ändamålsenligt sätt och att man i samband med ansökan om sjukpenning utreder och bedömer rätten till ersättning för att säkerställa att pengarna inte hamnar i orätta händer. Det är en gedigen bedömning som görs.

Jag vill påpeka att utredningen också minskar risken för framtida återkrav. Det ingår i Försäkringskassans uppdrag att säkerställa att det är lätt att göra rätt, att felaktiga utbetalningar i högsta grad undviks – inte minst för att minska risken för bidragsbrott – och att människor så fort som möjligt efter färdig utredning ska få ta del av pengarna.

Förutom att vi har skjutit till väldigt stora medel och att man nu rekryterar många fler har handläggningstiderna minskat under hela mandatperioden. Jag är också hoppfull i andra avseenden. Låt mig bara nämna att Försäkringskassan under 2024 har arbetat med sin digitala verksamhetsutveckling för att driftssäkra it-stöd på en modern teknisk plattform.

Sjukpenning är en av de förmåner som har varit föremål för utveckling och driftssättning i den nya plattformen. Myndigheten har bytt teknisk plattform just inom sjukpenningen. De förmåner som är föremål för den här modernare plattformen har också större möjligheter när det gäller att arbeta med kontinuerliga förbättringar av handläggningssystemen.

Det är ju så att det första beslutet handläggs manuellt. Det plattformsbyte som genomfördes 2024 har ökat möjligheterna till maskinell handläggning i vissa delar av ärendet, och utvecklingen görs kontinuerligt. Det gör att det hela effektiviseras och kommer att kunna gå mycket snabbare.

Detta förutsätter dock att man har fyllt i alla uppgifter korrekt från början och att de finns där. Vi jobbar också med att inte minst mellan myndigheterna dela information så att den på ett lite enklare sätt kan finnas där redan från början. Detta förenklar för den enskilde genom att handläggningen går snabbare och att man minskar risken för att det blir en felaktig utbetalning som senare kommer att återkrävas. Det är ju också ett problem.

Herr talman! Lena Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att korta handläggningstiderna för sjukpenning hos Försäkringskassan och hur jag avser att säkerställa att människor inte ska behöva skuldsätta sig för att klara vardagen när de är sjukskrivna.

När det gäller sjukpenning har handläggningstiderna hos Försäkringskassan minskat under senare år. Den genomsnittliga handläggningstiden var 28 dagar 2022, 26 dagar 2023, 25 dagar 2024 och 23 dagar under september 2025. Det finns förstås en variation i handläggningstid. Till exempel tar särskilt utredningskrävande fall längre tid, vilket innebär att en del försäkrade tyvärr kan behöva vänta längre på sin sjukpenning.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka Försäkringskassans kärnverksamhet och komma till rätta med de långa handläggningstiderna. I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) fick Försäkringskassan ett tillskott till förvaltningsanslaget med 820 miljoner kronor. Regeringen aviserade även att anslaget bör öka med 801 miljoner kronor för 2026 och 726 miljoner kronor för 2027. Därutöver förstärktes myndigheten med medel i både vår- och höständringsbudgetarna för 2024 (prop. 2023/24:99 och prop. 2024/25:2). Detta är de största tillskotten till Försäkringskassan sedan 2010-talets början, vilket ger Försäkringskassan goda förutsättningar att med kraft arbeta för att minska handläggningstiderna och stärka servicen samt minska de felaktiga utbetalningarna och bidragsbrotten.

Regeringen har gett Försäkringskassan ett nytt mål i regleringsbrevet för 2025 att minska handläggningstider och ärendebalanser. Regeringen gav även Försäkringskassan i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att åstadkomma detta och för att säkerställa att tillgängligheten i telefonin är god och stabil.

För att socialförsäkringssystemet ska vara och uppfattas som trovärdigt krävs att ersättningar som betalas ut kommer rätt person till del i rätt tid. Människor som drabbas av sjukdom ska kunna lita på sjukförsäkringen och samhällets stöd. Utgångspunkten är att sjukförsäkringen ska ge trygghet till alla som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom.

De senaste årens lågkonjunktur har varit prövande, och många har oroat sig för sin ekonomi. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) en rad åtgärder för att stärka de svenska hushållen, till exempel sänkt elskatt och billigare mat genom tillfälligt sänkt matmoms.

Regeringens linje är tydlig: Handläggningstiderna hos Försäkringskassan ska minska, tillgängligheten ska öka och arbetet mot felaktiga utbetalningar ska stärkas. För att vi ska få det på det viset för jag en nära dialog med Försäkringskassans ledning för att följa utvecklingen i frågan.

Fru talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för en mycket bra fråga!

Den budget som finansministern presenterade i måndags är onekligen fylld av väldigt många bra reformer. Men det finns vissa saker i budgeten som får ens hjärta att klappa lite extra och som man har kämpat mycket för. Den reform som ledamoten nu lyfter, det vill säga en utökad möjlighet till vab för exempelvis föräldrar till barn med diabetes eller andra kroniska sjukdomar, är precis en sådan.

Det handlar helt enkelt om att man inte ska behöva ta semester eller för den delen tjänstledigt för att kunna gå till skolan och instruera personalen kring hur ens barn behöver hjälp och stöd. Framför allt handlar det om att instruera egenvården.

Man ska också kunna få den utökade möjligheten till vab för att delta i möten med skola eller förskola med anledning av barnets sjukdom eller funktionsvariation. Det kan även handla om barn där det finns en oro för att de riskerar att hamna på glid och där barnet är i behov av stöd och skydd. Då ska den utökade möjligheten till vab kunna gälla även för socialtjänstens utredningar. Detta är mycket viktigt och mycket bra!

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en mycket bra fråga!

Bidragsbrottsligheten har legat högt upp på agendan för hela regeringen och då särskilt på mitt bord från dag ett. Vi har vidtagit väldigt många åtgärder, eftersom väldigt lite var gjort sedan tidigare för att beivra bidragsbrottsligheten.

Vi vet att 10–15 miljarder varje år delas ut i felaktiga utbetalningar, varav hälften beräknas gå till den organiserade brottsligheten. Det är ett mycket viktigt arbete som behöver göras. Vi vet att 8 procent står bakom 80 procent av alla de felaktiga utbetalningar som görs. Det är en mycket liten del som står för väldigt mycket av bidragsbrotten.

Jag hinner inte gå in på alla åtgärder som vi har vidtagit. En sak som jag särskilt vill lyfta fram är att vi nu går vidare med sanktionsavgifter och framför allt en bidragsspärr för dem som återkommande begår bidragsbrott så att de helt enkelt kan bli stoppade och stängas av från de olika förmånerna.

Fru talman! Stort tack för frågan, ledamoten Åsa Eriksson!

Vi vet att ett slopat karensavdrag leder till ett minskat antal arbetade timmar. Vi vet att ett slopat karensavdrag ökar den korta frånvaron. Vi vet att ett slopat karensavdrag kostar flera miljarder kronor. Olika beräkningar har gjorts. Vissa utredningar säger att det kostar 18–24 miljarder. Någon ska betala för detta.

Fru talman! Frågan är om det är skattebetalarna som ska stå för den notan eller om det är arbetsgivarna som ska stå för den notan. Ser man till vad Socialdemokraterna brukar göra är det att antingen höja skatten eller att i stället lägga det på arbetsgivarna.

Vi sänker skatten för dem som jobbar så att det blir mer lönsamt att arbeta. Vi ser i stället till att vidta åtgärder för att skapa bättre arbetsmiljö och framför allt för att minska den korta sjukfrånvaron.

Fru talman! Stort tack, Arber Gashi, för frågan!

Jag vill dra mig till minnes att frågan om vägunderhåll möjligtvis kom in i diskussionen om de stora satsningar som görs på infrastruktur i vårt land och som i sin tur leder till fler jobb, vilket gör att fler som i dag inte har ett arbete kanske kan få ett jobb att gå till. Det kan även göra att konjunkturen stimuleras så att byggarbetare och vägunderhållsarbetare inte blir av med jobbet och hamnar i ekonomiska svårigheter. Helheten är ofta lite större – fler saker kommer ofta in i detta.

Vi har i den här budgeten satsat mycket kraftigt för att stärka de svenska hushållen. Vi har satsat på familjer och pensionärer just för att man ska få mer pengar i plånboken. Vi har sänkt matmomsen, elskatten och förskoleavgiften. Vi har också sänkt skatten på arbete och pension. Allt detta har vi gjort för att stärka hushållen. Vi har även höjt taket i bostadsbidraget. Det är en mycket träffsäker insats för de hushåll som har det ekonomiskt tufft.

Detta har vi gjort. Det gjorde inte ni.

(Applåder)

Fru talman! Stort tack, Jacob Risberg, för frågan!

Den bidragsreform vi har tagit fram syftar till två saker. För det första ska fler gå från bidrag till arbete och snabbt komma i arbete. För det andra ska fler barn se sina föräldrar gå till jobbet. Vi ska alltså bryta utanförskapet och skapa förutsättningar för att barn ska slippa ärva sina föräldrars utanförskap. Framför allt ska fler ta sig ur ekonomiska svårigheter och kunna försörja sig själva.

Det finns tre delar i denna bidragsreform: ett bidragstak med tillhörande jobbpremie, heltidsaktivering i försörjningsstödet och kvalificering till vissa socialförsäkringsförmåner. Detta kommer sammantaget att leda till att fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet och därmed även till en bättre framtid för barnen och deras familjer.

Fru talman! Stort tack för dina frågor, Mikael Oscarsson!

Det som har hänt såväl i Uppsala och Västerås som på flera andra ställen och som vi har kunnat läsa om i medierna är fruktansvärt. Det är helt oacceptabelt, och så kan vi inte ha det. Vi jobbar nu frenetiskt med att inte minst få ett tydligt lagstöd för att kunna göra bakgrundskontroller i belastningsregistret vid nyanställning. En utredning tittar också på möjligheten att göra utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret både vid anställning och under pågående anställning, allt för att försöka förhindra sådana här händelser.

Enbart detta hjälper dock inte. Man måste ta referenser, och man måste göra ordentliga intervjuer. Framför allt måste man gå till botten med det som inträffar om något händer, men i vissa kommuner har vi sett att man i stället stoppar huvudet i sanden. När man vet att något har hänt måste man polisanmäla så att det går att hitta i belastningsregistret eller genom att ta referenser när vederbörande sedan går till nästa kommun. Det är alltså många saker som måste till.

Fru talman! Stort tack för en alldeles utmärkt fråga, ledamoten, och varmt välkommen till socialutskottet!

Jag skulle säga att språkkravet är avgörande. Det är grundläggande för en trygg och säker äldreomsorg. Precis som ledamoten så tydligt säger måste äldre kunna förstå, och de måste kunna göra sig förstådda. Det är oerhört viktigt.

Det handlar också om att större språkkunskaper hos personalen ger äldre ett större inflytande över sitt eget liv och att de får bestämma bättre över den omsorg som ska ges. Dessutom ökar givetvis patientsäkerheten och den medicinska säkerheten när språkkunskaperna är goda hos personalen, så att det inte görs några misstag i vården och omsorgen.

Jag skulle dock vilja säga att det även är oerhört viktigt för att förbättra arbetsmiljön. Missförstånd och onödig frustration undviks, men framför allt kan personalen prata med varandra vid fikabordet och bygga goda vänskaper. Det är bra för arbetsmiljön.

Fru talman! Jag har faktiskt egen erfarenhet i den frågan. Under min tid som kommunstyrelsens ordförande i Växjö införde vi heltidsaktivering i försörjningsstödet, vilket betyder två saker.

Vi ställer högre krav och högre förväntningar på den enskilde som lever på försörjningsstöd. Har man en arbetsförmåga på 100 procent ska man vara sysselsatt till 100 procent. Har man en arbetsförmåga på 50 procent är det 50 procents sysselsättning som gäller. Då blir det per automatik så att man gör mer för att kunna närma sig arbetsmarknaden. Man läser svenska, man går en yrkesutbildning, man har arbetspraktik – allt för att närma sig arbetsmarknaden igen.

Detta ställer också ökade krav på kommunerna. Det är en viktig del i detta.

Fru talman! Ett stort tack till ledamoten Wärnick för en mycket bra fråga, som dessutom följer på det tidigare resonemanget!

Det är just det här att det måste löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det är både rätt och rättvist. Den som ställer klockan, går till jobbet och sliter måste kunna känna att det lönar sig att arbeta och att det lönar sig mer att anstränga sig än att leva på bidrag.

Livet för den som lever på bidrag är definitivt inget lyxliv. Det ska vi inte lura oss att tro. Det är förödande. Vi vet utifrån studier att långvarigt bidragsberoende som biter sig fast är dåligt för ens hälsa, både den psykiska och den fysiska. Dessutom finns det risk att utanförskapet bara växer och att ens barn får det i arv. Det är därför det är så viktigt att vi bryter utanförskapet och att vi gör någonting på riktigt för att fler ska kunna lämna bidragsberoendet.

Det gör vi med den här reformen genom att vi gör det mer lönsamt att arbeta än att leva kvar på bidrag. Fler kommer att lämna bidrag och gå till arbete. Fler barn kommer att se sina föräldrar gå till jobbet.

(Applåder)