Anna Tenje

Fru talman! Jag tackar för interpellationen.

Låt mig klargöra: Försäkringskassans viktiga uppdrag kvarstår, och myndigheten kommer även fortsättningsvis att fråga om våld och bidra till att upptäcka och motverka våld i nära relationer. Men precis som ledamoten beskriver har Försäkringskassan till följd av kritik från JO anpassat och förändrat sitt arbetssätt på området. Bland annat har ett nytt metodstöd om att lämna information om våld tagits fram, och för att kunna upptäcka våld och erbjuda vägledning till hjälp och stöd ställer Försäkringskassan när det finns anledning att anta att svaren har betydelse för bedömningen frågor om våld i möten med enskilda i handläggningen av vissa ersättningar. Det är dock av vikt att frågor om våld och kränkningar ställs med varsamhet och stor respekt.

Arbetet har alltså definitivt inte upphört. Tvärtom pågår ett intensifierat arbete för att förbättra upptäckten av våld i nära relationer. En särskild arbetsgrupp inom myndigheten har exempelvis utvecklat metodstöd och utbildningsmaterial, och det genomförs även kunskapshöjande insatser för både medarbetare och chefer inom Försäkringskassan på detta område. Arbetet har bland annat bedrivits tillsammans med Arbetsförmedlingen, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen utifrån ett tidigare regeringsuppdrag om ökad samverkan just för att förbättra upptäckt av våld i nära relationer. Det är enbart genom att identifiera vilka som utsätts för våld man kan fånga upp och samordna stöd till rätt instans. I uppdraget ingår också att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck och att ge stöd till utsatta.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att Försäkringskassan ska bidra till att upptäcka våld i relationer.

Att förebygga och bekämpa våld och kränkningar i nära relationer är en högt prioriterad fråga för regeringen. I detta är styrningen av berörda myndigheter ett mycket viktigt verktyg.

Regeringen har under hösten gett flera myndigheter, däribland Försäkringskassan, förnyade uppdrag att inom sina verksamhetsområden sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relationer. Enligt uppdraget ska myndigheterna bland annat säkerställa att deras anställda har adekvat kunskap för att förebygga, upptäcka och motverka ekonomiskt våld samt motverka att våldsutövare utnyttjar deras rutiner och system (A2025/00884).

Sedan 2019 har Försäkringskassan även i uppdrag att öka upptäckten av det våld som omfattas av den nuvarande nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Försäkringskassan arbetar därmed aktivt med att upptäcka och motverka våld, bland annat genom särskilda insatser såsom utbildningar och informationskampanjer.

Regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel under 2024–2026 innehåller en stor mängd andra viktiga satsningar och åtgärder (A2024/00869). Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat ett så kallat lämnaprogram, vilket utgörs av ett antal åtgärder som syftar till att underlätta och möjliggöra en väg ut ur en våldsam eller destruktiv livssituation.

Regeringen har därtill tillsatt ett råd för kvinnofrid med bland annat statsministern och de statsråd som är ansvariga för brottsbekämpning, psykiatri, socialtjänst och jämställdhet i syfte att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Rådet ska vara ett forum för samverkan och informationsutbyte för att stärka förutsättningarna för ett systematiserat och utvecklat arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Arbetet i rådet ska vägledas av en nollvision för det dödliga våldet mot kvinnor och beakta ett barnperspektiv.

Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen på området och det viktiga arbete som Försäkringskassan och andra aktörer bedriver. Det är centralt för att kunna förebygga, motverka och bekämpa våld och förtryck på bred front i hela vårt samhälle.

Fru talman! Stort tack till alla debattörer för den debatt vi har haft i kammaren i dag! Jag vill särskilt tacka interpellanterna.

Till Sanne Lennström vill jag säga följande: Nästa gång kommer jag inte att köra ihop era debatter. Jag förstår att din ledamotskollega har stört upplägget en hel del. Det blir svårt att svara på alla frågor. Nästa gång är det bara du och jag, i alla fall initialt.

Det är framför allt arbete som är vägen till tillväxt och vägen till egenmakt, arbetsgemenskap och integration för alla människor som kommer hit. Det är också vägen ut ur fattigdom. Tillsammans med utbildning och andra åtgärder för att minska arbetslösheten, som vi har varit inne på, samt att man lär sig svenska språket är det nyckeln till de klassresor som jag tror att alla här inne i kammaren vill möjliggöra för alla barn som lever i vårt land.

I vårt Sverige ska det inte spela någon roll varifrån du kommer. Det som ska räknas är i stället vart du är på väg. Vill man se fler lyckade exempel på integration, fler klassresor och fler barn som växer upp med en positiv bild av sin framtid är det arbetslinjen – och definitivt inte bidragslinjen – som är svaret.

Det är rätt och riktigt att stötta barnfamiljer i svåra tider. Regeringen har gjort det och kommer att fortsätta göra det. Vi kommer samtidigt att stödja hårt arbetande människor. De ska få behålla mer av sina surt förvärvade pengar så att de kan stå på egna ben och försörja sig själva.

Fler barn och unga ska växa upp i hem som inte drabbas av fattigdom utan präglas av hårt arbetande föräldrar som både tjänar och förtjänar en lön som de får behålla mer av.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är det fina i kråksången – att det ibland är Camilla Waltersson Grönvall som tar debatten om hur vi ska motverka barnfattigdom och de många vräkningar vi ser, inte minst i de socialdemokratiskt styrda städerna Göteborg och Malmö, eller för den delen att finansminister Elisabeth Svantesson ibland diskuterar hur man ska stärka hushållens ekonomi för att motverka den ekonomiska utsattheten för inte minst barnfamiljer.

Det är också fint att jag för min del kan ta den här debatten för att visa vad vi gör på olika områden för att trycka tillbaka utanförskapet och få fler att gå från bidrag till arbete. Framför handlar det om att det ska löna sig mer att arbeta. Människor ska kunna stå på egna ben och försörja sig själva, och därför behöver de få behålla mer av sina hårt förvärvade pengar.

Den här frågan är komplex, och därför är vi många som är involverade i och vill debattera den. Lite beroende på hur man ställer frågan får man också olika svar – svar som det kan landa på andra statsråd att ge – givet att vi inte har samma lösningar på problemet. Det är det som är det fina med demokratin, och det är väl det som är syftet med att det över huvud taget finns olika partier som står här och debatterar mot varandra. Det ledamoten Guteland lyfte fram som en svaghet ser jag alltså snarare som en styrka, det vill säga vikten av att ha flera lösningar på ett problem.

Det är väl också så – tack och lov – att vissa lösningar faktiskt är bättre än andra, och just nu har vi mandatet att genomföra de förändringar som vi har gått till val på. Vi har svenska folket bakom oss för att inte minst se till att fler går från utanförskap, lämnar bidragslinjen och återvänder till arbetslinjen.

Tittar man på effekterna för hushållens ekonomiska standard av regeringens förslag och våra aviseringar under mandatperioden ser man tydligt, oavsett hur man räknar, att den ekonomiska standarden procentuellt ökar sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna. Regeringens politik har också lett till att befolkningens ekonomiska standard ökar och att andelen just låginkomsttagare minskar.

Sanne Lennström har flera gånger varit inne på Majblommans förslag; jag hann inte dit i mitt förra inlägg. I sin rapport föreslår Majblomman framför allt förstärkningar av barnbidraget. Vad man då inte riktigt tar hänsyn till, och vad jag kan tycka att Socialdemokraterna inte heller tar hänsyn till i sitt förslag, är att majoriteten av barnen i Sverige inte befinner sig i de lägsta inkomstgrupperna.

Är det de barnen man vill inrikta sig på och stötta – barnen till de hårt arbetande ensamstående mammorna, inte minst, som har det tufft att få ihop det – ska man tänka på att alla barn inte befinner sig i den gruppen. Enligt offentlig statistik är det 125 000 barn som lever med låg inkomststandard, att jämföra med de 2,4 miljoner barn som skulle få ta del av det höjda barnbidraget eller studiebidraget. Många familjer har och har haft en väldigt svårt situation, och då är det fråga om prioriteringar. Hur stöttar vi de här familjerna på bästa sätt?

Regeringen väljer helt enkelt att rikta in sig på betydligt träffsäkrare reformer, som höjt bostadsbidrag och sänkt skatt på arbete – framför allt för låg- och medelinkomsttagare – samtidigt som vi mildrar effekterna för några av barnfamiljerna när det gäller de tuffaste utgifterna. Det handlar exempelvis om sänkt skatt på el och drivmedel samt, inte minst, den halverade matmomsen.

Fru talman! Låt oss ta någon minut för att landa i ledamoten Lennströms demokratisyn och Socialdemokraternas syn på vad som är värdigt den här kammaren och den här debatten och vad som egentligen är parlamentarism.

Jag måste säga att jag blir något förvånad när jag får beskrivningen att det förvånar att jag står här och redogör för regeringens politik och reformer och försvarar dem och att ledamöter från majoritetens sida anmäler sig till talarlistan. Det är de ledamöterna som de facto ansvarar för de här frågorna inom sina respektive partier.

Att socialdemokrater och även miljöpartister anmäler sig förvånar ingen. Att de ska ha rätt att stå här och kritisera regeringen för det de gör är det som är demokratins kärna för Socialdemokraterna. Det vill säga att när de inte får som de vill och när statsrådet inte erkänner – jag hade visst fel; jag borde ha gjort annorlunda och lyssnat på Socialdemokraterna – då är det fel svar som ges. När statsrådet står här och redogör för den politik vi för och de reformer vi går fram med för att minska hushållets utsatthet, då är det inte värdigt den här kammaren. Något förvånande – jag trodde att demokratin var lite djupare och satt lite hårdare i Socialdemokraterna.

Återigen, fru talman: Regeringen ser och agerar för att stötta hushållen i en svår tid. En långdragen lågkonjunktur, som vi var inne på, krig i vårt närområde och en orolig omvärld där frihandel och tillväxt hotas drabbar ett litet, exportberoende land som Sverige mycket hårt. Och det är precis som ledamoten Högström redogjorde för tidigare: Hushållen har fått betala ett högt pris.

Det är just därför regeringen har vidtagit kraftfulla åtgärder för att stötta hushållen och återhämtningen i svensk ekonomi. Nu senast lade fram vi en mycket expansiv budget, som riksdagen nyligen röstade igenom. Den omfattar 80 miljarder kronor. Det är pengar och insatser som hjälper just barnfamiljer. Regeringen har även tidigare stöttat barnfamiljer och fortsätter nu att stötta dem med årets budget.

När ledamoten Guteland drar upp vad som verkligen har legat som en börda på hushållen lyfter hon upp hyrorna. Vi höjer taket i bostadsbidraget för att stötta de barnfamiljer som har haft det allra tuffast. De får nu en höjning av sitt bostadsbidrag som är den största och högsta på 30 år.

En annan börda är maten. Matpriserna har dragit iväg och gräver stora hål i hushållens ekonomi. Vad gör regeringen då? Jo, som svar på det sänker vi matmomsen.

Elpriser, drivmedelspriser och liknande lyfts fram, inte minst i rapporten som vi diskuterar nu, som otroligt belastande för inte minst barnfamiljer. Vad gör regeringen då? Vi sänker elskatten, och vi ser till att det är betydligt billigare att tanka bilen så att man kan ta sig till och från fritidsaktiviteter och se till att barnen kommer till skola och andra aktiviteter.

Fritidsavgiften och att det är dyrt att vara med i idrottsklubbar och så vidare är en annan fråga som ofta har lyfts fram, inte minst av ledamoten Guteland. Vad gör då regeringen? Jo, vi ser till att fritidskortet nu blir en realitet. Det innebär 500 kronor för en vanlig barnfamilj men de facto 2 000 kronor för en barnfamilj som är särskilt utsatt.

Vad gör vi för alla de hårt arbetande föräldrar, ofta ensamstående föräldrar, som har det extra tufft? Jo, vi ser till att sänka skatten så att de får behålla mer pengar i plånboken och på så vis kan stå på egna ben, försörja sin egen familj och helt enkelt få en bättre ekonomi och en stabilare situation för sina barn.

(Applåder)

Fru talman! Jytte Guteland har frågat finansministern hur hon avser att vända trenden med den ökande barnfattigdomen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som kommer att svara på den interpellationen. Vidare har Sanne Lennström frågat mig om jag och regeringen skulle kunna tänka oss att gå vidare med något av förslagen i Majblommans barnrättsrapport för 2026.

Fru talman! Jag vill börja med att påpeka att barnfattigdomen inte har ökat, enligt Statistiska centralbyråns framtagna mått för låg inkomststandard. Antalet barn som lever med låg inkomststandard har i stället minskat successivt mellan 2019 och 2024. För tiden därefter finns ännu inga uppgifter. Både antalet och andelen barn som lever i hushåll som uppbär ekonomiskt bistånd har minskat kraftigt sedan 2017, och nivåerna var 2024 de lägsta sedan åtminstone 1990. Detta skulle kunna vara ytterligare en indikation på att barnfattigdomen inte har ökat.

Sverige befinner sig dock i en utdragen lågkonjunktur. Även om inflationen nu har minskat har den tidigare höga inflationen påverkat hushållens ekonomi mycket negativt. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att stötta hushållen, och vi ser det som angeläget att fortsätta göra det. Genom budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har regeringen lämnat förslag och riksdagen beslutat om en rad åtgärder för att öka hushållens disponibla inkomster, bland annat sänkt matmoms, sänkt barnomsorgsavgift och höjda gränser för bostadskostnaderna i bostadsbidraget. Dessa reformer gynnar särskilt barnfamiljer med låga inkomster, vilket ofta handlar om ensamstående kvinnor med barn.

Den ekonomiska utsatthet som beskrivs i Rädda Barnens årsrapport om barnfattigdom i Sverige, som interpellanten hänvisar till, sägs till viss del hänga samman med att de familjepolitiska stöd som finns för barnfamiljer har urholkats alltmer. Jag vill dock påpeka att de barnfamiljer där föräldrarna förvärvsarbetar får behålla mer av sin lön genom att regeringen förstärkt jobbskatteavdraget. Samtidigt har de allra mest utsatta blivit fullt kompenserade för de senaste årens höga inflation. Riksnormen för försörjningsstödet höjdes med nästan 9 procent både 2023 och 2024. Sett över en längre tid har riksnormen för barnfamiljer stigit med mer än prisutvecklingen och därför mer än väl kompenserat för inflationen.

Dessutom är det värt att påpeka att regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden sammantaget har ökat den ekonomiska standarden procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna. Detta har även lett till att den ekonomiska standarden hos befolkningen ökat och andelen med låg inkomststandard minskat under mandatperioden.

Välfärdsstaten är viktig för familjer som har det svårt. Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Men det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete. För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll och minska barnfattigdomen är det otroligt angeläget att få fler i arbete.

Regeringen genomför en rad olika åtgärder som gemensamt syftar till att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Att fler föräldrar går till jobbet innebär att barn får en mer stabil ekonomisk situation och en potentiellt högre ekonomisk standard, vilket är gynnsamt för barns utveckling och trygghet. Det återspeglas i att det enbart är 2 procent av sammanboendehushåll med två förvärvsarbetande föräldrar som har en låg ekonomisk standard. Bland sammanboendehushåll där ingen av föräldrarna förvärvsarbetar är andelen med låg ekonomisk standard i stället 85 procent.

Herr talman! Stort tack, Martin Westmont, för en viktig fråga!

Den fråga som ledamoten pekar på skapar väldigt mycket och stora problem. Läkarintyget är nämligen inte bara ett papper, utan det är själva nyckeln till och porten in i vårt välfärdssystem. Vi vet att de allra flesta läkare är vardagshjältar. Men vi vet också att det finns oseriösa och kriminella aktörer som använder sig av ett mycket avancerat brottsupplägg för att plundra våra gemensamma tillgångar.

Just därför har regeringen flyttat fram positionen rejält när det gäller att beivra bidragsbrottsligheten. Vi har gett myndigheterna en betydligt större verktygslåda. De får dela information men får också fler verktyg i verktygslådan just för att beivra brottsligheten.

Vi har också tillsatt en utredning för att se över den viktiga delen med att rensa ut bland de oseriösa läkarna och se till att de kriminella aktörerna inte får samma utrymme som tidigare.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Stort tack, Mikael Dahlqvist, för en viktig och bra fråga!

Kvaliteten inom äldreomsorgen behöver definitivt höjas. Precis som ledamoten beskriver kan det skilja sig åt mellan kommuner, men det kan också skilja sig åt inom en och samma kommun, mellan privata utförare och egen regi men också inom egen regi och olika boenden.

Jag är besjälad av att höja kvaliteten inom svensk äldreomsorg. Det gör vi framför allt genom tre åtgärder. Vi höjer steg för steg kraven för att få jobba inom äldreomsorgen, genom Äldreomsorgslyftet och genom att tillförsäkra att kommunerna nu kan höja kompetensen hos sin personal. Fler vårdbiträden kan läsa till undersköterska, men fler undersköterskor kan också läsa till specialistundersköterska. Det är nämligen med personalens kompetens som kvaliteten kommer.

Vi inför också ett språkkrav. Det var tydligt i Coronakommissionens rapporter men också i Ivos granskningar att det är där de stora bristerna finns. Därför inför vi språkkraven och genomför dessutom möjligheten för kommuner att begära utdrag ur belastningsregistret.

Herr talman! Stort tack för en väldigt viktig fråga, Sanne Lennström!

Oxveckorna är som sagt här, och det är klart att det är påtagligt för många familjer – inte minst ensamstående kvinnor. Just därför har regeringen vidtagit en rad olika åtgärder. Det finns olika sätt att stödja barnfamiljerna, och vi har valt en väg medan andra har förslag på andra vägar. Det handlar delvis om en halverad matmoms, om sänkta elpriser och om sänkta drivmedelskostnader. Men det handlar också om ett fritidskort, och det handlar dessutom om att vi nu höjer taket i bostadsbidraget. Det är den första höjningen på 30 år och kommer att ha väldigt stor betydelse för de här familjerna.

När det gäller vräkningarna sticker Sstyrda Malmö och Sstyrda Göteborg ut. Jag tycker att det är väldigt beklämmande. Här krävs inte minst ett lokalt engagemang och ledarskap, men Socialstyrelsen har också sedan tidigare ett uppdrag från regeringen – och vi fick en delredovisning i december – att titta just på hur vi kan motverka detta och sprida de goda exemplen så att barnfamiljer inte blir vräkta.

Herr talman! Som jag var inne på: Steg för steg höjer vi kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Detta handlar också om att satsa på personalen och på arbetsmiljön så att fler vill, kan och orkar jobba mer – och att fler vill söka sig till de här viktiga vård- och omsorgsyrkena. Det är nämligen inte tu tal om att det kommer att behövas fler som arbetar där. Vi är allt fler som blir allt äldre, och det behövs fler som jobbar inom vård och omsorg.

Kompetenssatsningar och kompetensförsörjningen blir alltså den allra viktigaste frågan för regeringen att fortsätta arbeta med.

Herr talman! Jag tackar Dan Hovskär för en väldigt viktig fråga. Det finns få saker som upprör mig så mycket som när äldre personer blir utsatta för grov våldsamhet och våldtäkter.

Som jag ser det är det här en fråga om valfrihet. Det är en fråga om möjligheten för äldre att påverka vem som ska utföra hemtjänsten och på vilket sätt – eller vilket boende man ska bo på. Att kunna påverka och vara delaktig i den vård och omsorg som man har behov av och rätt till ser jag som en självklarhet. Jag vet också att många vårdgivare så långt det bara är möjligt försöker tillgodose dessa önskemål.

Jag vill återigen vara tydlig, herr talman, om att regeringen nu steg för steg höjer kraven för rätten att kunna jobba inom svensk äldreomsorg. Det handlar om kompetens, det handlar om språket och det handlar om utdrag ur belastningsregistret. Det är ingen mänsklig rättighet att jobba inom svensk äldreomsorg, men det är de äldres rätt att kunna känna sig trygga och säkra.

Herr talman! Det gör jag så gärna.

Det gäller verkligen att vi nu krokar arm. Detta ställer inte bara ökade krav på individen gällande att man ska göra det man kan för att komma i sysselsättning och närma sig arbete. Det ställer också stora krav på kommunerna att faktiskt se till att ens kommuninvånare blir rätt rustade och får rätt utbildning och möjlighet att närma sig arbetsmarknaden.

Detta gör man bäst tillsammans med civilsamhället. Till exempel kan Röda Korset och Erikshjälpen – som jag sett i Växjö – bereda plats för både olika praktikplatser och arbetsträning, vilket gör att fler kommer att närma sig arbete.

Herr talman! Det här är verkligen viktigt. Jag tror ingenting när det gäller vilka effekter detta kan ge – jag vet vilka effekter det kan ge.

Under min tid som ordförande i kommunstyrelsen i Växjö hade jag förmånen att få införa aktivitetskrav i försörjningsstödet. Jag såg då vilken stor skillnad det kunde göra – inte minst för kvinnor – att komma ut i sysselsättning, att komma närmare ett arbete och framför allt att lära sig svenska och få någon typ av utbildning. Man kanske gick lärling eller kom i någon form av sysselsättning.

Detta hade störst betydelse för kvinnornas barn, som tidigare inte hade gått i förskola och inte hade lärt sig svenska eller hade andra lekkamrater än möjligtvis sina syskon. De fick nu i stället gå till förskolan, där de fick en viktig kunskapsgrund att stå på och lärde sig svenska språket. När de kom in i svensk skola hade de inte längre samma tunga ryggsäck som många andra barn, som aldrig hade sett sina mammor aktivera sig eller komma i arbete. Det här är de stora förändringarna.

Herr talman! Tack så mycket för upplysningen!

Anhörigstödet är oerhört viktigt. Det är en fråga som förstärks nu. Den 1 juli 2026 kommer kommunerna att vara skyldiga att stärka stödet till anhöriga. Många blir sjuka själva, och det måste vi helt enkelt förhindra.

Vi slår nu fast i socialtjänstlagen att kommunerna är skyldiga att ha en fast anhörigkontakt för att hjälpa och stötta anhöriga. Min skarpa uppmaning till alla kommuner är: Satsa på anhörigstödet – avlastning, dagverksamhet och inte minst anhöriggrupper!

Herr talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för en väldigt viktig fråga!

Den nya demensstrategin spelar kanske större roll för svensk demensvård och hur den utvecklas i Sverige än vad det mesta av det som vi har gjort tidigare kommer att göra. Det här är ett första steg där vi helt och hållet vänder på kuttingen. Vi ser inte demenssjukdomar som en del av det naturliga åldrandet utan helt enkelt som en sjukdom precis som alla andra. Åldrandet är förvisso en riskfaktor, men demens är en sjukdom. Då har man rätt att få den vård och behandling som man faktiskt behöver.

Det handlar om det preventiva arbetet, som inte har varit med tidigare i demensstrategin, och det handlar om att få en diagnos och om att få vård, behandling och rehabilitering, precis som vid alla andra sjukdomar. Det handlar givetvis också om en värdig omsorg och om att ta del av och inkorporera forskningen, som tack och lov går extremt snabbt framåt. Det handlar även om att bredda detta, och där spelar inte minst hörsel och munhälsa en stor roll.

Herr talman! Stort tack för ledamotens fråga!

På Centerpartiet och andra i denna kammare låter det ibland som att kompetensbristen inom vård och omsorg har orsakats av att vi har avskaffat spårbytet och på senare tid kraftigt minskat asylinvandringen till Sverige. Snarare handlar det om att vi har flera hundra tusen människor i Sverige som kan arbeta men av olika skäl inte gör det, bland annat för att det inte lönar sig att gå från bidrag till arbete, för att de inte har rätt utbildning och för att de inte kan svenska språket.

Därför är det så viktigt att den svenska regeringen nu går fram med en kraftfull bidragsreform med bidragstak och aktivitetskrav. Vi ska se till att de som kan arbeta får rätt möjlighet att göra det.

Herr talman! Stort tack, Clara Aranda, för följdfrågan!

Den senaste tiden har vi ju kunnat läsa och höra om olika typer av övergrepp, rån och våldtäktsförsök, inte minst i Huskvarna. Kriminella personer har väldigt enkelt fått tag i äldre människors personuppgifter och har på så vis kunnat pinpointa, söka upp och cyniskt välja ut särskilt utsatta grupper i vårt samhälle. Så var det inte tänkt, och så ska det heller inte vara. Därför har vi nu aviserat att vi tillsätter en ny utredning för att se hur vi kan skydda äldre på ett ännu tydligare sätt och se till att deras uppgifter inte blir så offentliga.

Herr talman! Stort tack, Clara Aranda, för en väldigt viktig fråga! Få saker gör mig så otroligt förbannad, upprörd och illa berörd som att läsa om övergrepp, våld och våldtäkter mot äldre.

Jag är den första att skriva under på att det är oerhört viktigt att regeringen går fram med flera olika förslag och steg för steg höjer kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi ökar kompetenskraven och inför ett språkkrav. Vi ser också till att kommunerna nu får ett tydligt lagstöd för att göra dessa viktiga utdrag ur belastningsregistret.

Vi stannar heller inte där. Vi vill inte att detta ska vara ett fritt valt arbete för kommunerna, utan vi har en utredning som jobbar parallellt för att det ska vara obligatoriskt för kommunerna att göra de här viktiga utdragen både före och under anställning.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna för interpellationerna och frågorna och för den debatt och diskussion vi har haft här i dag. Det har varit bra att återigen få klargöra regeringens position och aktiva arbete med Finsamfrågorna. Det handlar om att få fler i arbete som i dag står mycket långt från arbetsmarknaden.

Det är väldigt viktigt att återfå sin arbetsförmåga och att komma i egen försörjning. Vi lämnar ingen därhän. Vi gömmer eller glömmer inte människor i statistiken. Vi gör det vi kan för att fler ska komma i arbete. Det är det hela vårt arbete den gångna mandatperioden har handlat om – att få fler i arbete, att fler ska komma i egen försörjning och att man ska komma bort från bidragsberoende och bort från försörjningsstöd i kommunerna. Inte minst den stora bidragsreform vi nu lanserar syftar till att få bukt med detta.

Fler barn ska se sina föräldrar komma i arbete, och därmed ska bördan av försörjningsstödet minska för kommunerna. Men det innebär också att kraven på kommunerna kommer att öka när det gäller inte minst aktivitetskravet, det vill säga att det finns fler sysselsättningar och aktiviteter och svenskundervisning och även fler praktik- och lärlingsplatser som kommer dem till del som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden och har levt på försörjningsstöd.

När det gäller Finsamfrågorna syftar det arbete vi har gjort den senaste tiden till att få igång en välfungerande verksamhet som kan stå sig över tid och där vi inte går miste om några pengar från ESF-fonderna. Vi ska se till att pengarna kommer dem till del som de faktiskt är till för. Det ska inte handla om stora överbyggnader, stora overheadkostnader eller administrativ personal utan om att se till att folk kommer i arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.