Anna Tenje

Herr ålderspresident! Tack så mycket till ledamöterna för att ni deltog i debatten och inte minst tack till ledamoten som har lyft upp denna viktiga fråga!

Det är viktigt med uppföljning. Det är viktigt att kunna effektutvärdera och följa individerna för att så långt som möjligt dra slutsatser av vilka insatser som de facto ger stor effekt.

Försäkringskassan har själva uppmärksammat behoven av att utreda det rättsliga läget och förutsättningen för att utbyta personuppgifter för uppföljning av samordningsförbundens insatser. Man ämnar återkomma med en hemställan till regeringen vid tillfälle. Jag ser verkligen fram emot att ta del av den för att kunna veta hur vi ska gå vidare, just för att få till en bra uppföljning så att de olika samordningsförbunden - precis som ledamoten var inne på - kan lära av varandra.

Då vet vi också att skattebetalarnas pengar verkligen gör nytta och kommer dem till del som är i behov av lite extra stöd och hjälp. Men det leder också till större inkludering, större möjlighet att delta i arbetslivet, till att man får de viktiga arbetskamraterna och kan ta del av arbetsplatsen och inte minst fikat.

Jag tror att det stärker inte bara Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, regionerna och kommunerna utan samhället i stort och framför allt de individer som kan ha lite större behov än andra av att få hjälp och stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Det verkar råda ganska stor samsyn i de här frågorna, inte minst kring samordningsförbundens viktiga arbete för att få fler i arbete och inkludering - att få fler personer att ha en arbetsplats att gå till men framför allt arbetskollegor att ta en fika med. Det är viktigt att fler kommer in i en meningsfull sysselsättning och att vi anpassar den typen av sysselsättning till de lokala förutsättningarna men också till de personer som är i behov av lite extra hjälp och stöd.

Vi talade tidigare om möjligheter till utveckling. Jag tycker att man ständigt bör utveckla saker och ting, men då behöver man också ständigt kunna utvärdera och följa upp saker och ting. Just därför blir effektutvärderingen ett mycket viktigt verktyg när man ska utveckla sin verksamhet.

Jag vet av erfarenhet - jag har pratat med, träffat och haft studiebesök hos många av samordningsförbunden - att man arbetar på väldigt olika sätt. Man upplever också problemen och utmaningarna, inte minst de frågor vi har diskuterat här, på ganska olika sätt och lyfter dem kanske med mindre eller större dignitet.

Jag tror dock att de kan ha väldigt mycket att lära av varandra. Då är återigen möjligheten att utvärdera på individnivå väldigt viktig. Ska vi lära av de bästa, kanske skruva lite i projekt och verksamheter för att dessa ska kunna anpassas till individerna men framför allt till de lokala förutsättningarna, är just detta väldigt viktigt.

Givetvis ska vi inte talla på den personliga integriteten. Det är viktigt att se till att detta görs rätt och riktigt. Just därför tittar nu Försäkringskassan på det rättsliga läget kring detta. De ämnar återkomma till regeringen med en hemställan, och därefter får vi också i den frågan ta ställning till hur vi kan gå vidare för att utveckla denna verksamhet på bästa möjliga sätt.

Herr ålderspresident! Jag instämmer givetvis i ledamotens önskan om fler debatter om samordningsförbunden här i kammaren. Jag tar dem gärna. Jag skulle dock önska att de inte alltid infaller vid en sådan sen timme och att vi i stället får finnas med under bästa sändningstid. Detta kanske vi kan åtgärda till nästa gång, för jag är helt övertygad om att det blir fler gånger.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid finansieringen. I det nationella programmet för Europeiska socialfonden 2021-2027 framgår att insatser bör prioriteras som involverar samverkan, bland annat genom samordningsförbunden. Det anges inte specifikt i programmet huruvida ett samordningsförbund kan söka ESF-medel, något som inte heller angavs för programperioden 2014-2020. Under den programperioden har samordningsförbunden varit projektägare för 46 stycken ESF-projekt.

Nationella rådet för finansiell samordning har konstaterat att det saknas stöd i Finsamlagen för att ansöka om medel från andra aktörer, till exempel ESF-medel. Nationella rådet har dock valt att låta rekommendationen om att samordningsförbunden kan vara projektägare samt ansöka om ESF-medel vara kvar tills vidare.

Försäkringskassan har i uppdrag att medverka i genomförandet av Europeiska socialfonden 2021-2027. Av Försäkringskassans återrapportering den 5 februari 2024 framgår att de flesta projekt som Försäkringskassan har deltagit i under 2023 ägs av samordningsförbund. Ett av fyra projekt i Sydsverige drivs av samordningsförbund, och i Stockholm, Västsverige och östra Mellansverige är samordningsförbund ägare till samtliga projekt som Försäkringskassan deltar i. Detta kanske ytterligare kan förtydliga något i dessa delar.

Jag håller fortfarande fast vid att man ska söka möjligheter och inte hinder, men om det skulle vara så att det även efter denna debatt finns vissa saker som är otydliga ska jag genast ta tag i dem och på bästa sätt försöka förtydliga ytterligare. Jag tycker som sagt att man även fortsättningsvis ska söka fler möjligheter än hinder, för detta tjänar dem som i dag står utanför arbetsmarknaden, kommunerna, regionerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bäst.

Herr ålderspresident! har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka samordningsförbundens ekonomiska möjligheter för att förbunden ska kunna uppfylla sitt uppföljningsansvar och för att utveckla Finsamlagstiftningen för framtiden.

Samordningsförbunden är viktiga för att genom samordnade rehabiliteringsinsatser stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har gjort en utvärdering som visar att det samordnade stödet har positiva effekter för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Av resurserna till samordningsförbunden ska Försäkringskassan bidra med statens andel motsvarande hälften av medlen. Regioner och kommuner ska bidra med var sin fjärdedel. För 2024 uppgår de statliga medlen till 339 miljoner kronor. Det innebär att de tillgängliga medlen kan uppgå till totalt 678 miljoner kronor. De statliga medlen anslås årligen i regeringens budgetproposition.

Europeiska socialfonden har gjort det möjligt för samordningsförbunden att medverka i ytterligare insatser som syftar till att människor ska uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Denna möjlighet finns också i det nuvarande nationella programmet för Europeiska socialfonden för perioden 2021-2027.

Som jag tidigare har framfört i svar på interpellation 2023/24:350 är det angeläget att det kan göras en uppföljning på individnivå av samordningsförbundens arbete. Uppfyllandet av behovet av att följa upp samordningsförbundens insatser får dock inte ske på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Enligt uppgift utreder Försäkringskassan för närvarande de rättsliga förutsättningarna för att kunna utbyta personuppgifter inför ställningstagande om att göra en framställning till regeringen i frågan. Jag ser fram emot att ta del av Försäkringskassans ställningstagande.

Regeringen har tydliga förväntningar på de statliga myndigheternas engagemang och medverkan i samordningsförbundens arbete. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska bidra till att alla parter i samverkan tar ansvar för samordningsförbundens insatser. Dessutom ska Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen genom Nationella rådet för finansiell samordning stödja utvecklingen av samordningsförbundens verksamhet.

Jag kan konstatera att samordningsförbunden bidrar till att människor uppnår arbetsförmåga och egenförsörjning. Jag fortsätter att följa samordningsförbundens arbete med stort intresse.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med tacka ledamoten Mixter för en bra debatt i den här viktiga frågan. Den har varit återkommande, så uppenbarligen finns det ett stort intresse att diskutera just den frågan. När vi har tittat på vad remissinstanserna säger och landat i frågan får vi säkert all anledning att återkomma till kammaren för att diskutera eventuella förslag.

Det finns nyansskillnader, och ibland lite större nyanser mellan vissa partier än mellan andra. Det är viktigt att konstatera att vi ändå kan landa i att det är viktigt att både värna och vårda våra medarbetare. Det gäller att se till att de mår bra och att man minskar sjukfrånvaron.

Samtidigt gäller det att se till att vi har en kontrollfunktion så att det inte sker ett överutnyttjande av våra gemensamma välfärdssystem, givet att det är där som hela legitimiteten för vår välfärd ligger.

Arbetsgruppen föreslår generösa förslag. Samtidigt konstaterar den att karensavdraget har varit bra och har tjänat oss väl. Det är bra att det finns för att minska överutnyttjandet.

Vi får all anledning att återkomma hit för att debattera och diskutera de här frågorna. Men fram till dess vill jag tacka för debatten.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Arbetsgruppens slutsatser pekar mot att karensavdraget fyller en funktion och motverkar överutnyttjande. Det var alltså arbetsgruppens slutsatser som jag redogjorde för tidigare i mitt svar.

Som sagt hade vi nog alla önskat att kontroller inte behövdes. Men för mig och regeringen är det helt avgörande att motverka alla typer av fel, överutnyttjande och bidragsbrott. I det här fallet håller jag med ledamoten Högström om att det gäller att ha balans och hålla båda de här två sakerna i huvudet samtidigt. Det krävs ett visst mått av kontroll. Samtidigt vet vi att det stora problemet i dag inte är om man har några dagars frånvaro utan att vi behöver inrikta oss på att skydda dem som har väldigt många dagars frånvaro.

Det förslag som arbetsgruppen nu har lämnat, som handlar om att man går från tio till sex gånger under ett år under de senaste tolv månaderna, blir givetvis mer generöst. Men det gör också att de som är allra mest utsatta skyddas i högre grad än tidigare. Det ger ett större skydd för fler individer med sjukdomar som medför risk för återkommande sjukfrånvaro och möjlighet för dem att undantas från ett karensavdrag. På så vis kan vi också bättre rikta regelverket för att underlätta för de grupper som har störst behov av detta. Det är grupper som av olika anledningar och återkommande drabbas av olika sjukdomar - exempelvis kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg, som ledamoten Mixter talade sig varm för.

Enklare administration är det andra som arbetsgruppen föreslår. Att arbetstagare med högriskskydd ansöker om sjukpenning från början av sjukperioden gör att arbetsgivaren inte längre är skyldig att betala ut sjuklönen. Detta skulle förenkla skyddet för den enskilde och administrationen och minska risken för arbetsgivaren, vilket skulle spela stor roll för funktionsnedsatta och personer med funktionsvariation. Det skulle minska risktagandet för arbetsgivaren i att anställa personer med den här typen av funktionsnedsättning.

Det är viktigt att man har sans och balans i den här frågan. Jag förstår att Vänsterpartiet och ledamoten Mixter helst vill slopa karensavdraget helt och hållet. Det är ingenting som arbetsgruppen har föreslagit. Man har inte heller föreslagit en differentiering, just av skälet att gränsdragningsproblematiken skulle vara så svår. Det skulle göra det omöjligt att sätta gränser för vilka yrken och på vilket sätt.

Man har föreslagit de här två förändringarna samtidigt som man konstaterar att karensavdraget har tjänat oss väl och tjänat sitt syfte och att det betydligt bättre tillgodoser många olika yrkesgruppers behov än karensdagen gjorde.

Nu pågår ett arbete med att sammanställa remissinstansernas svar. Sedan kommer vi i regeringen att ta ställning till detta och återkomma med hur vi har landat.

Herr ålderspresident! Låt mig börja med att konstatera att den redovisning som arbetsgruppen har lämnat ifrån sig är allt annat än en skrivbordsprodukt. Den utgör ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålenslighet samt utgör en bra grund för att fortsätta diskussionen och göra olika överväganden.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med den tidigare karensdagen, och karensavdraget motverkar samtidigt ett överutnyttjande. Arbetsgruppen har analyserat förutsättningarna för att förändra karensavdraget för att förbättra villkoren för avgränsade yrkesgrupper som är särskilt utsatta för nära mänskliga kontaktytor i yrkesrollen och som har svårt att arbeta hemifrån, som vi var inne på tidigare. Arbetsgruppen bedömer att det inte är lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på ett yrke då det inte finns något enkelt eller för den delen heltäckande sätt att avgränsa inom vilka yrkesgrupper som arbetstagare bör omfattas. Detta gränsdragningsproblem är mycket omfattande och komplicerat, och det lyftes upp i arbetsgruppen under samtal med arbetsmarknadens parter.

Man lämnar i huvudsak två förslag, som ledamoten var inne på tidigare, som ger ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karens för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Det handlar om dem som är sjuka många gånger, dem med kronisk sjukdom och dem som är extra utsatta.

För det första föreslår arbetsgruppen att det nuvarande allmänna högriskskyddet ersätts med ett karenstak, som innebär att karensavdraget inte ska göras om ett sådant avdrag har gjorts för individen vid minst sex tillfällen under de senaste tolv månaderna.

Förslaget skulle minska inkomstbortfallet till följd av att karensavdrag för personer med återkommande sjukfrånvaro inte görs. Det skulle vara av särskilt stor betydelse för individer med de lägsta inkomsterna och för anställda inom särskilt kvinnodominerade yrken såsom vårdbiträden, undersköterskor, barnskötare och förskollärare, som också har en högre sjukfrånvaro. Det är grupper som har begränsade möjligheter att jobba hemifrån.

För det andra föreslår arbetsgruppen ändrad administration och ett utökat högriskskydd för individer med sjukdomar som medför risk för återkommande sjukfrånvaro.

Regeringen har som sagt inte tagit ställning. Man har tid till den 3 mars att komma in med olika remissyttranden, och jag ser fram emot den sammanställning som görs då. Därefter kommer vi att landa i huruvida vi vill förändra eller förbättra något eller helt enkelt konstatera att saker och ting är bra som de är. Det kan jag inte ta ställning till här i dag.

Herr ålderspresident! har frågat mig varför den ursprungliga utredningen kring karensavdraget lades ned och ersattes med en översyn på Socialdepartementet. Isabell Mixter har också frågat mig om jag och regeringen avser att göra några förändringar avseende karensavdraget.

Den förra regeringen tillsatte Karensutredningen (S 2022:02) i syfte att se över karensavdraget. Den nuvarande regeringen anser också att det är angeläget att se över karensavdraget men bedömde att den pågående översynen av karensavdraget borde förändras och förtydligas samt knytas närmare Regeringskansliets övriga arbete. Karensutredningen ersattes därför av en arbetsgrupp i Regeringskansliet. Detta har jag bland annat kommenterat i flera medier och redogjort för i den här kammaren i en interpellationsdebatt den 14 februari 2023 om svaret på interpellation 2022/23:166. Dessutom deltog jag vid socialförsäkringsutskottets sammanträde den 9 februari 2023, då jag redogjorde för detta och besvarade utskottsledamöternas frågor. Jag tror dessutom att interpellanten ställde många frågor då som jag också bevarade.

Arbetsgruppen gavs i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns något behov av förändringar av karensavdraget. Genom ett tilläggsuppdrag som beslutades den 31 januari 2023 utvidgades uppdraget till att särskilt analysera förutsättningarna för att förändra karensavdraget för att förbättra villkoren för avgränsade yrkesgrupper som är särskilt utsatta för nära mänskliga kontaktytor i sin yrkesroll och som har svårt att arbeta hemifrån, till exempel vissa anställda inom vård, skola och omsorg, och ta fram en modell för detta.

Den 15 december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag. Arbetsgruppens redovisning är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men att det kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Arbetsgruppen lämnar förslag som innebär ett enhetligt karensavdrag samt ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Arbetsgruppen lämnar också förslag på åtgärder som ska göra administrationen av högriskskydd enklare och mer effektiv.

Arbetsgruppens förslag remissbehandlas för närvarande. Jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas synpunkter, som ska lämnas senast den 3 maj 2024. Regeringen kommer därefter att ta ställning till eventuella förändringar avseende karensavdraget.

Herr ålderspresident! Det är väl uppenbart att kommunikationen kanske inte riktigt kommer fram i kväll. Då vill jag bara återberätta det jag sa tidigare.

Jag tror att det vilar på tre saker om man ska ha en lyckad kris- och krigsberedskap. Den första delen är kanske den viktigaste. Att man har en god äldreomsorg i fredstid är den grundläggande faktorn för att man också ska kunna ha en god äldreomsorg i kris- och krigstid.

Regeringen har prioriterat att fortsättningsvis satsa på kompetensförsörjningen när det gäller Äldreomsorgslyftet för att säkra kompetensen inom äldreomsorgen. Vi har tillsatt en utredning för att se till att vi får ett språkkrav så att äldre människor kan förstå och göra sig förstådda inom hemtjänst och särskilt boende. Vi vill stärka den medicinska kompetensen så att äldre inte hamnar mellan stolarna utan får den vård och omsorg de har rätt till alldeles oavsett om det är i hemmet, på ett särskilt boende eller på ett sjukhus.

Vi har satsat på en anhörigstrategi för att se till att fler anhöriga får ett bättre stöd från kommun och region. Vi har också satt igång arbetet med en demensstrategi, givet att demens är en av de största folksjukdomarna. I dag lever ungefär 150 000 med en demensdiagnos, och 25 000 årligen får en sådan diagnos.

Sammantaget ger detta en starkare och bättre äldreomsorg som kan stå stark i fredstid men också i kristid.

Regeringen stöttar kommuner och regioner - på det statliga planet, det regionala planet och det kommunala planet - när det gäller att stärka kris och krigsberedskapen. Detta är en mycket prioriterad fråga för regeringen. Det tror jag att man har sett, inte minst på de 78 punkter som civilministern nyligen presenterade.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Jag beskyllde inte den tidigare regeringen för allt och allting. Men jag konstaterade att det hade varit bra om man hade börjat betydligt tidigare, både när det gäller de satsningar som vi nu gör på försvar och rättsväsen och framför allt när det gäller kris- och krigsberedskapen i kommuner och regioner.

Som jag ser det behövs tre saker för att äldreomsorgen ska fungera under en krissituation. Först och främst behöver man ha en god äldreomsorg under normala förhållanden. Det är inte tu tal om att det finns stora utmaningar och brister i äldreomsorgen. De har varit kända under en längre tid. Många kommuner har också jobbat med dessa problem, inte minst när det gäller kompetensförsörjningen, under en längre tid. Men detta identifierades inte minst i samband med coronapandemin.

Jag är därför glad för den här regeringen. Vår statsminister utsåg inte bara en minister för civil beredskap. Vi tycker att de frågorna är viktiga och att de behöver prioriteras. Vår statsminister utsåg dessutom en äldreminister. Vi anser att de frågorna är viktiga och att de behöver prioriteras.

I samband med att jag tillsattes i detta ämbete tillsatte jag en utredning när det gäller språkkrav, just för att säkra att äldre personer kan förstå och göra sig förstådda. Detta var en av de stora brister som utpekades inte minst i Coronakommissionens rapport och i Ivos granskningar.

Vi såg också till att tillsätta en utredning som tittar på hur den medicinska kompetensen kan stärkas i den kommunala hälso- och sjukvården, givet att patienter eller äldre blir alltmer multisjuka och att det är mer komplicerade fall. Vi bedriver en vård och omsorg i hemmen som är alltmer avancerad. Samtidigt är fortfarande glappet mellan kommun och region ibland alldeles för stort, och våra äldre faller mellan stolarna.

Detta är två saker som vi redan nu har förberett och som vi vill fortsätta arbeta med. Dessutom gick vi vidare och förlängde Äldreomsorgslyftet, en kvalitetssatsning för att höja just kompetensen. Det är en väldigt bra satsning som har fallit väldigt väl ut. Jag brukar inte prata om riktade statsbidrag särskilt högt annars, men jag måste konstatera att detta har varit ett statsbidrag som definitivt har träffat helt rätt och gett en ökad kompetens. Detta fortsätter vi med i tre år framåt för att just höja kompetensen.

Det andra som måste till - förutom en väl fungerande äldreomsorg i fredstid - för att detta ska fungera i krigstid är att huvudmännen, det vill säga kommunerna i detta fall, har en god krisberedskap och är rustade med ett bra förberett civilt försvar. Krisberedskapen i våra kommuner är inte på något sätt färdigutbyggd. Den är under upprustning, och regeringen stöttar och kommer att fortsätta stötta detta viktiga arbete.

För det tredje måste samhället tillhandahålla en grundläggande infrastruktur för att detta övriga ska fungera. Regeringen har redan påbörjat ett aktivt arbete på detta område när det gäller bland annat det som vi var inne på tidigare - elberedskap och en säker energiförsörjning. Vi har påbörjat arbetet med en säker, stabil och ren elförsörjning i framtiden, inte minst genom kärnkraften. Vi satsar dessutom mycket när det gäller cyberförsvaret. Vi vet att cyberhot är ett hot som definitivt träffar många av våra kommuner hårt.

För mig handlar krisberedskap om ett väldigt brett och långsiktigt arbete. Det är ett arbete som jag önskar att vi hade påbörjat mycket tidigare, för då hade vi kommit mycket längre nu. Men den här regeringen prioriterar definitivt detta och kommer att fortsätta jobba med det.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att slå fast, så att vi är tydliga och klara med detta, att Sveriges krisberedskap alltså vilar på ansvarsprincipen. Det vill säga att var och en på de olika nivåerna gör sitt inom sitt område och ska upprätthålla - inte i full mån men i viss mån - de delar som man normalt sett i fredsläge också ansvarar för.

Jag kan hålla med Linus Sköld i beskrivningen av hemtjänsten och dess extremt viktiga betydelse. Den tidigare debatten här handlade om barnomsorgen, och barnomsorg och äldreomsorg är två extremt viktiga saker för att civilförsvaret och totalförsvaret över huvud taget ska fungera. Detta är två saker som åvilar kommunerna, precis som sjukvården är regionernas ansvar. Sedan ligger massor med andra saker på den statliga nivån.

Ska man börja rucka på den principen kommer vi att få betydligt större problem än så. De pengar som den här regeringen har sett till att kommuner och regioner får del av för att kickstarta återuppbyggnaden av totalförsvaret och civilförsvaret borde ha kommit mycket tidigare. Det kan jag hålla med om. Mycket mer borde ha gjorts mycket tidigare. Men det här arbetet sattes inte igång av den tidigare regeringen, utan det är sådant som har prioriterats här och nu av den här regeringen. Nu har man kommit en bra bit på vägen men givetvis inte ända fram.

Vi lever i en orolig tid. Det var uppenbart under pandemin, och för oss som då hade förtroendeuppdrag som kommunföreträdare blev det väldigt tydligt vilka brister som fanns och vad som behövde göras. Många kommuner tog ett enormt stort ansvar. De kommuner som tidigare hade fått vara med om stormarna Gudrun och Per och om översvämningar hade kanske ett litet försprång, men det var ändå uppenbart och tydligt att mer behövde göras.

Vi gör nu en stor upprustning och en kickstart av både totalförsvaret och civilförsvaret som sammantaget kommer att gynna tryggheten och säkerheten i Sverige väl. När vi blir fullvärdiga medlemmar i Nato kommer vi att vara ett av de medlemsländer som klarar tvåprocentsmålet. Detta är viktigt, inte minst för tryggheten och säkerheten men också för ett starkt civilförsvar.

För en stark krisberedskap måste man samtidigt kunna skydda den yttre gränsen och den inre gränsen. De pengar som vi nu har tillfört kommuner och regioner är avsedda att stärka civilförsvaret, totalförsvaret och krisberedskapen i kommuner och regioner. Det handlar om att göra den överbyggande analysen för att kommunerna i sitt ansvarsområde ska veta vad man behöver prioritera och särskilt satsa på.

Jag håller med om att det är ett stort och viktigt arbete som ligger framför oss. Detta är mycket grannlaga och inte nog givet den situation vi befinner oss i i dag med en orolig omvärld. Men den här regeringen prioriterar de här frågorna, både när det gäller det yttre försvaret och när det gäller det inre försvaret, för att skapa möjligheter till ett tryggt totalförsvar och civilförsvar men också för att kommuner och regioner ska klara av sina grannlaga uppgifter i händelse av kris och krig.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag ska agera för att säkerställa att hemtjänsten fortsätter fungera i händelse av kris eller krig.

Kommuner har ett stort ansvar inom den offentliga förvaltningen. Kommuner ska inom sina respektive ansvarsområden kunna förebygga, motstå och hantera kriser och olyckor av varierande art och omfattning.

Krisberedskapen i Sverige bygger på den så kallade ansvarsprincipen, som innebär att en statlig förvaltningsmyndighet eller ett annat offentligt organ som har ett bestämt verksamhetsansvar under normala förhållanden även ska ha det vid en fredstida kris samt under höjd beredskap och ytterst krig, förutsatt att verksamheten ska bedrivas under sådana förhållanden. Det är alltså kommunerna som ansvarar för att säkerställa att hemtjänsten fortsätter att fungera i händelse av kris eller krig.

Det försämrade säkerhetsläget, tidigare erfarenheter av kriser samt utvärderingar har tydliggjort att kommunernas beredskap inom socialtjänsten behöver stärkas väsentligt. Regeringen har därför avsatt 300 miljoner kronor årligen från och med 2024 till ett riktat statsbidrag för att stärka och utveckla kommunernas arbete med socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens civila försvar.

Genom den struktur för samhällets krisberedskap och civila försvar som gäller sedan den 1 oktober 2022 tydliggörs att omsorgen är en samhällsviktig verksamhet. Regeringens syfte med det riktade statsbidraget är att förbättra kommunernas förutsättningar att leva upp till de krav och förväntningar som finns.

Under 2023 avsattes 100 miljoner kronor, som fördelades med ett lika stort belopp per kommun, i syfte att ge kommunerna förutsättningar att analysera vilka behov som finns när det gäller att utveckla och stärka kommunernas planering och arbete. Vidare har länsstyrelserna ett särskilt uppdrag att utgöra ett regionalt stöd till kommunerna i deras arbete med den kommunala hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens beredskap.

Som Linus Sköld är inne på i sin fråga hänger kommunernas förmåga att säkerställa hemtjänst under kris eller krig ihop med förmågan att upprätthålla andra funktioner, såsom elförsörjning. Det försämrade säkerhetspolitiska läget och utvecklingen i Sveriges närområde understryker behovet av ett starkt totalförsvar och en stärkt krishanteringsförmåga. En viktig del i detta är att stärka det civila försvaret. Regeringen anser att åtgärder och investeringar för att utveckla och stärka det civila försvaret måste fortsätta och utökas. Kommuner är centrala aktörer i arbetet med att stärka och utveckla samhällets krisberedskap.

Regeringen gör därför även ekonomiska satsningar på det breda, övergripande arbetet med krisberedskap och civilt försvar. Regeringen förstärker länsstyrelsernas möjligheter att stödja kommunernas arbete med civilt försvar genom ett tillskott på 60 miljoner kronor från 2023. Även i det övergripande beredskapsarbetet har länsstyrelserna en viktig roll när det gäller att stödja arbetet med att utveckla krisberedskapen på lokal nivå.

Regeringen satsar också 100 miljoner kronor årligen från 2024 på utökade bidrag till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar. Detta är alltså utöver de 300 miljoner kronor som har avsatts specifikt för kommunernas arbete med socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens civila försvar.

Sveriges förmåga att hantera höjd beredskap och ytterst krig behöver stärkas på bred front. Socialtjänsten, inbegripet hemtjänsten, är en väldigt viktig del i detta. Regeringen har sedan tillträdet prioriterat att stärka rikets beredskap, och vi fortsätter det arbetet.

Fru talman! Det gäller att vara populär här i slutet av frågestunden - det uppskattas väldigt mycket!

Äldreomsorgslyftet har varit väldigt uppskattat. Det är ju ett av de få riktade statsbidrag som våra kommunala företrädare verkligen har efterfrågat, vilket regeringen har hörsammat. Det handlar om 1,7 miljarder årligen i tre år. För Dalarnas del handlar det om ungefär 58 miljoner för alla kommuner. För Moras del rör det sig om 4 ½ miljon. Detta ökar möjligheterna för Mora kommun att satsa på kompetensförsörjning och på att kompetensutveckla så att fler vårdbiträden kan bli undersköterskor och så att fler undersköterskor kan läsa någon form av specialistutbildning, kanske rörande demens, välfärdsteknik, somatik eller multisjuka. Detta har ett oerhört stort värde.

Frågestund

Framför allt utvecklar vi nu Äldreomsorgslyftet så att pengarna också kan satsas på att stärka minoritetsspråken. Det tror jag blir viktigt för förvaltningskommunerna Borlänge och Älvdalen, eftersom fler då kan få äldreomsorg på sitt minoritetsspråk.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för frågan! Det är ju extra glädjande att två ledamöter under dagens frågestund har ställt frågor om demensvården, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Det var ett synnerligen bra besök i Helsingborg i förra veckan. Detta är en kommun som verkligen ligger i framkant både när det gäller att satsa på kompetensförsörjning och när det gäller att se till att den kunskap som nu finns inom demensområdet kommer dem som mest behöver den, det vill säga medarbetarna, personerna själva och de anhöriga, till del.

Under den senaste tiden har vi gjort stora satsningar på just demensvården. Vi har sett till att Svenskt Demenscentrum har fått en ökning av anslaget med 3 miljoner. Vi har också bifallit att tre projekt som de driver får 5 miljoner. Vidare har vi sett till att Nationellt kompetenscentrum anhöriga får ytterligare 3 miljoner kronor för att stärka anhörigsatsningen i samband med demensvården. Vi har dessutom sett till att Svedem- och BPSD-registren - de stora kvalitetsregistren - får mer pengar, så att de kan knyta fler kommuner till sig och så att kommunerna får fler metoder för att hålla hög kvalitet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en mycket angelägen fråga! Inte minst det att föräldraförsäkringen fyller 50 år gör ju frågan dagsaktuell.

Men man kan väl ändå konstatera att bästa sättet att förbättra kvinnors ekonomi och få bukt med denna problematik - jag håller med om att det kan vara ett problem givet att kvinnor har jobbat mindre, varit hemma mer och dessutom kanske tagit ut en större del av vabbandet - stavas arbetslinjen. Om fler kvinnor hade jobbat lika mycket, lika länge och till lika lön som männen hade ju också pensionsgapet varit obefintligt och pensionerna hade varit jämställda.

Det går långsamt framåt, men det går trots allt framåt, och i takt med att kvinnor jobbar mer och har ett mer jämställt arbetsliv kommer också pensionerna på sikt att bli mer jämställda. Men här tror jag att vi kan göra mycket. Intresset delar vi med många: arbetsgivare, branschorganisationer och framför allt våra ansvariga myndigheter. Tillsammans med oss själva har de ett stort ansvar att se till att kunskapen finns, så att man kan fatta kloka beslut.

Fru talman! Stort tack, ledamoten, för en mycket angelägen fråga!

Jag kan börja med att konstatera att jag har nolltolerans mot oseriösa aktörer och den typ av verksamhet som ledamoten beskriver, alldeles oavsett om det handlar om fristående aktörer eller kommunala aktörer som bedriver omsorg i egen regi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag och Acko Ankarberg Johansson har från regeringens sida nyligen gett Ivo i uppdrag att förtydliga, strama upp och förbättra arbetet gentemot oseriösa aktörer och följa upp tillsynen och tillståndsplikten för dem. Detta är ett viktigt arbete och ett led i att se till att den här delen av välfärden precis som alla andra sköts på ett så bra sätt som möjligt. Varje skattekrona ska gå till dem medlen är till för och dessutom stärka kvaliteten.

Detta är en mycket angelägen fråga för mig och något som jag prioriterar.

Fru talman! Jag tackar för frågan från Clara Aranda. Jag delar givetvis uppfattningen att det är viktigt att det finns goda möjligheter för anhöriga att vårda svårt sjuka familjemedlemmar.

Precis som ledamoten säger har ISF nu granskat närståendepenningen, och den granskningen visar att de allra flesta som söker närståendepenning också får närståendepenning. Med det sagt behöver det ju inte vara enkelt att ansöka om närståendepenningen, och där finns det fler saker att göra.

Glädjande nog har Försäkringskassan följt granskningen och meddelar att man nu tittar på att se över ansökningsprocessen för att förenkla den. Det ska helt enkelt bli enklare för den sökande att ta del av detta. Man pekar också på att det är viktigt att sprida information och öka kunskapen om förmånen, för att den ska komma fler som är i behov av den till del.

Fru talman! Jag tackar för denna mycket angelägna fråga. Precis som ledamoten lyfter är det i dag ungefär 150 000 som lever med någon form av demensdiagnos, och varje år är det 25 000 personer som får en diagnos.

Nu är det ju så att vi lever allt längre och blir allt äldre, vilket gör att fler och fler också får någon form av demens. Diagnos ställs också allt tidigare. Just därför är jag väldigt glad att vi nu har tagit tag i den demensstrategi som ligger och ska revidera den. Vi ska jobba mer förebyggande och främjande och inte minst möta de allt fler människor som får en diagnos allt tidigare.

Vi ska också möjliggöra och se till att följa forskningen, där Sverige verkligen ligger i framkant och står längst fram i leden, så att den kunskapen och informationen kommer dem till del som behöver den allra mest. Det handlar om våra duktiga medarbetare ute i våra regioner och kommuner - och inte minst om de personer som drabbas av demens och deras anhöriga.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi kan börja med att konstatera att det är ett besvärligt ekonomiskt läge både i våra kommuner och i våra regioner. Det märks i staten, det märks i kommunerna och det märks framför allt i hushållen.

Just därför är det väldigt viktigt att prioritera, och precis som vi har varit inne på tidigare här i dag lade vi just därför 60 procent av det reformutrymme som fanns i budget för 2024 på välfärden. Förutom att rusta försvaret och polisen med mer pengar valde vi att prioritera välfärden. Det var 16 miljarder, varav de flesta dessutom i generella statsbidrag som gick just till kommunerna och regionerna.

Vi har dessutom en fortsättning på Äldreomsorgslyftet som i sin tur kommer att leda till att vi kan fortsätta att stärka svensk äldreomsorg genom att höja kompetensen inom dessa viktiga områden.

(Applåder)