Jonny Cato

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde ingår stora delar av kvotflyktingpolitiken. Jag vill gärna ha ett svar på hur många kvotflyktingar Socialdemokraterna vill ta emot.

Jag har försökt lista ut detta genom att titta i både kommittémotioner och budgetmotioner. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna i sin budget för innevarande år satsade 440 miljoner kronor på kvotflyktingar. Man sa också att man ville ta emot 5 000 kvotflyktingar. Man nämnde kvotflyktingar tre gånger i sin budget för innevarande år.

I budgeten för nästa år nämns kvotflyktingar inte en enda gång, utan man får gå till kommittémotionen om migration för att ens hitta summan. Det är 200 miljoner kronor som Socialdemokraterna vill satsa på kvotflyktingar.

Då undrar jag: Vad har hänt under det här året? Man har alltså gått från 5 000 till en betydligt lägre siffra. Jag vill veta hur många kvotflyktingar Socialdemokraterna vill ta emot och vad det är som har hänt som har gjort att man har skiftat politik under 2023.

Herr talman! Centerpartiet och Socialdemokraterna är överens om mycket, och jag tycker också att det var väldigt mycket bra som sades i Teresa Carvalhos anförande. Men jag vill prata lite om S nya samhällsanalys.

Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna nu är djupt självkritiska till sin integrationspolitik, då problematiken har varit som allra störst under S år vid makten.

Genom januariavtalet drev Centerpartiet Socialdemokraterna framför sig, vill jag hävda, med intensivåret, förstärkt sfi, utökad samhällsintroduktion, reformering av Arbetsförmedlingen och sänkta arbetsgivaravgifter.

Men det fanns också i delar en fruktansvärd retorik som jag menar närmar sig den som Sverigedemokraterna har om människor på flykt. Samtliga arbetsgrupper om samhällsproblem pekade ut att Sverige hjälpt för många som flytt undan krig och förtryck. På pressträffen sades det att extrema liberala småpartier fått styra migrationspolitiken för mycket. Även det låter som någonting som Sverigedemokraterna brukar säga. Jag antar att man menar att C och L fått för mycket inflytande och varit för bra förhandlare.

Men när det gäller migrationspolitiken är S och C väldigt överens, förutom när det gäller synen på arbetskraftsinvandring och den humanitära grunden - trodde jag, tills jag började granska Socialdemokraternas budget och märkte en skillnad.

Förra året sa Socialdemokraterna att man ville ta emot 5 000 kvotflyktingar. I årets budget står det att man vill ta emot något fler än regeringen. Min fråga är mycket enkel: Hur många kvotflyktingar vill Socialdemokraterna ta emot?

Herr talman! Jag skulle kunna bemöta detta hela kvällen, känns det som. Det finns mycket att välja på.

Jag förstår att Sverigedemokraterna inte kan ta ansvar för allting som regeringen gör. Arbetsmarknadspolitiken är inte med i Tidöavtalet. Det är nästan ett problem, för nu blir det ingen arbetsmarknadspolitik över huvud taget. Men det är migration och integration detta avtal handlar om. Och det är helt tomt på integrationspolitik. Allting handlar om migration.

Det är också anmärkningsvärt att säga att eftersom vissa partier satsar på att kommunerna ska få ökat ansvar för flyktingarna vältrar man över ansvaret på dem. Det är ju tvärtom; det är om man inte satsar på kommunerna som kommunerna står där och behöver ta från andra delar av välfärden. Jag har själv varit kommunpolitiker och vet hur det ser ut. Om pengarna inte kommer får man ta dem någon annanstans ifrån. Det har Sverigedemokraterna ansvar för nu.

Återigen: Ja, budgeten är en sak. Den innehåller inte jättemycket integrationspolitik. Men propositionslistan är helt tom. Vi har haft en enda proposition på arbetsmarknads- och integrationsområdet under hela hösten, och den handlade definitivt inte om integration.

Nu ger jag återigen ledamoten möjlighet att svara på frågorna: Hur ska fler lära sig svenska språket? Hur ska fler få det första jobbet att gå till på morgonen? Att ha bra möjligheter är lika viktigt som krav.

Om ledamoten inte vill svara på den breda frågan, låt mig göra frågan ännu smalare. Hur vill Sverigedemokraterna utveckla sfi?

Herr talman! Jag tänkte varken prata bostadspolitik eller migrationspolitik. Anförandet innehöll mycket om just migrationspolitik, och jag får då en flashback till den migrationspolitiska debatt vi hade i förra veckan då vi pratade om återvändandecenter och så vidare.

Det är mycket prat om vad svenska folket vill ha, men det som svenska folket faktiskt vill ha är en fungerande integrationspolitik. Det är klart att man kan tycka att migration och integration hänger ihop. Man kan också tycka vad man vill om hur många människor som ska komma hit och inte. Vi kan dock konstatera att oavsett vad Sverigedemokraterna tycker är det många människor med utländsk bakgrund som fortsatt kommer att befinna sig i Sverige.

Det var lite Disneyliknelser här tidigare. Sverigedemokraternas integrationspolitik är lite som Pinocchio. Man säger att man en integrationspolitik, men den finns inte alls. Vi får inte använda rekvisita i talarstolen, men det räcker att jag slår ut mina händer. Det behövs ingen rekvisita för att beskriva att Tidöpartiernas propositionslista på integrationsområdet är helt tom.

Jag har förut gett ledamoten chansen att beskriva vilka insatser Sverigedemokraterna har för att fler människor ska lära sig det svenska språket och få ett första jobb att gå till. Det är jättebra med krav, men man kan inte bara säga "Du ska" och sedan inte ge människor möjlighet att göra det i praktiken.

Jag tror att språk och jobb är nyckeln till en lyckad integration. Därför undrar jag: Vad har Sverigedemokraterna för integrationspolitik för alla de människor som fortsatt kommer att befinna sig i landet, även om Sverigedemokraterna inte vill det?

Fru talman! Det är ett kännetecken för den här debatten att vi ska prata om utbildningspolitik, vi ska prata om skattepolitik, vi ska prata om näringslivspolitik, men vi ska inte prata om arbetsmarknadspolitik.

Jag kan bara konstatera att vi snart får lägga ned arbetsmarknadsutskottet om vi inte har några förslag att debattera, för arbetsmarknadspolitiken verkar skötas i alla andra utskott och på alla departement än på Arbetsmarknadsdepartementet.

Vi förstår alla att det finns vissa frågor som berörs i många utskott - jämställdhetspolitik, miljöpolitik, integrationspolitik. Arbetsmarknadspolitik är en sådan. Men vi kan ju inte säga att den berörs i alla andra utskott men inte just i arbetsmarknadsutskottet.

Jag kan bara konstatera att det varit väldigt tomt på förslag, faktiskt inte bara i arbetsmarknadspolitiken utan även i integrationspolitiken - som även den behandlas av Arbetsmarknadsdepartementet.

Jag kanske har höga krav på ministrarna när jag menar att de ska leverera politik, men det har de ju inte gjort hitintills. Jag kan förstå att vissa saker tar tid, men allt kan inte ta tid.

När det handlar om att man ska satsa på det som fungerar är vi väl rätt överens om att Samhall inte fungerar. Ändå ger Tidöpartierna 2 miljarder kronor i ökade anslag till Samhall.

På tal om att satsa på det som fungerar tror jag på riktigt att sänkta arbetsgivaravgifter är bättre än att ge ökade miljardsanslag till såväl höjd a-kassa som till Samhall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag vill avslutningsvis säga att egentligen borde inte Centerpartiet och Liberalerna ta den här debatten, för vi är i grunden väldigt överens om vad som ska ske på arbetsmarknadsområdet. Vi är bara lite oense om hur fort det ska gå.

Fru talman! Det är där vi skiljer oss åt, för jag menar att det inte förs någon aktiv arbetsmarknadspolitik över huvud taget.

Jag har precis presenterat Centerpartiets politik på området. Men man kan också säga att mycket av det vi vill är att stoppa en del av den politik som regeringen faktiskt genomför. Exempelvis höjs a-kassan, och det görs miljardsatsningar på Samhall.

Jag menar att en annan viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd är att man gör det billigare att anställa, exempelvis genom lägre arbetsgivaravgifter, och att man sänker kostnaden för att anställa unga människor och människor som kommer från andra länder och har utländsk bakgrund. Det menar jag skulle göra skillnad på riktigt.

Om jag vill gå fort fram vet jag inte. Regeringen har suttit rätt så lång tid nu, tycker jag, och man har visat att på områden där man vill någonting går det fort. Det går fort att montera ned klimatpolitiken. Det går fort att göra om hela energisystemet. Det går fort att införa förslag om att utvisa svårt sjuka barn.

Där man vill någonting går det alltså fort. Propositionslistorna är långa på många områden. Justitiedepartementet är ett sådant. Men på Arbetsmarknadsdepartementet ska allting ta lång tid, annars blir det inte rätt gjort.

Jag tycker att det snarare är att gömma sig bakom någonting, och jag tror mig ana att det kanske är så att Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna inte är helt överens med Sverigedemokraterna om exempelvis a-kassan. Det hörde vi ju här tidigare i dag. Jag ska inte fokusera på politiskt spel, men man kan prata om det i 20 sekunder och fortfarande ligga rätt långt efter vad Tidöpartierna gör.

Fru talman! Med anledning av att Centerpartiets budget föll i den inledande omröstningen hänvisar jag till vårt särskilda yttrande i AU2 medan jag i AU3 vill yrka bifall till reservation 7.

Sverige står inför flera parallella kriser som kräver både reformer och tuffa, svåra prioriteringar. För att möta kriserna på riktigt krävs nu en ordnad liberal ekonomisk reformpolitik som kan ta hela landet ur den tuffa ekonomiska krisen. Det är en politik som ökar chanserna för fler att arbeta och försörja sig och som satsar på både arbetslinjen och företagen.

I Centerpartiets budgetmotion presenteras ett liberalt och grönt ekonomiskt alternativ. Det är ett alternativ i linje med hur framgångsrik krisbekämpning tidigare har bedrivits i Sverige. Men i dag står vi tämligen ensamma kvar vid de liberala ekonomiska principer som möjliggjort Sveriges långa och starka välståndsutveckling.

För att lyckas med detta krävs det en mycket mer aktiv arbetsmarknadspolitik. Tyvärr ekar det tomt med arbetsmarknadspolitiken från regeringens sida. Propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet är ärligt talat bara slöseri med papper, för en sådan politik är helt obefintlig.

När man påtalar detta, som jag gjort i dag, brukar företrädare för regeringen säga att det pågår arbete och att det tar tid. Men det är inte tid som varit problemet, utan det är viljan att genomföra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Nu det är dags för regeringen att vakna, att kavla upp ärmarna och att börja arbeta för att fler ska ha ett arbete att gå till.

Det behövs en förnyad politik för att våra jobbskapare i Sverige ska kunna leverera fler arbeten. Ska vi skapa fler jobb i Sverige behöver vi vara ett världens bästa länder att driva företag i. Det behövs enklare regler och mindre regelkrångel. Det behöver bli billigare och enklare att anställa, och det behövs mer rörlighet på den svenska arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är av största vikt att bryta tudelningen på svensk arbetsmarknad, motverka långtidsarbetslösheten och se till att alla som kommer till och bor i Sverige får möjlighet att på riktigt komma in i och bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. För detta behövs ett effektivare stöd och bättre matchning för arbetssökande.

Matchningstjänsterna har visat sig oväntat framgångsrika. Men trots detta väljer regeringen att kraftigt dra ned satsningen på matchningstjänsterna och samtidigt dra ned på satsningen på Arbetsförmedlingens mindre kontor på landsbygden.

Regeringen satsar i stället resurserna på Arbetsförmedlingens interna organisation och på Samhall. Till skillnad från regeringen vill Centerpartiet prioritera resurserna så att så många som möjligt får beprövad effektiv matchningshjälp och så att Arbetsförmedlingen på riktigt kan leverera det den ska enligt det nya uppdraget.

Arbetsförmedlingen har tidigare haft ensamrätt på att förmedla nya jobb till den som är arbetslös, ett uppdrag som myndigheten inte har klarat av. På regeringsföreträdare låter det ofta som att reformeringen av Arbetsförmedlingen blev klar för ett år sedan. Det är så felaktigt som det bara kan bli, för reformeringen är bara påbörjad.

Det behövs politisk handlingskraft och ledarskap för att reformeringen av Arbetsförmedlingen ska bli så bra som det var tänkt från början. På kort sikt behövs att mer volym flyttas från Arbetsförmedlingen till privata aktörer. Det behövs att ett ratingsystem införs så att bra aktörer ska premieras och oseriösa aktörer ska försvinna. Man behöver också flytta fokus från form till resultat.

I tuffa tider måste man våga prioritera det som är viktigt på riktigt. Centerpartiet prioriterar därför arbetslinjen framför en rekordhög nivå på arbetslöshetsersättningen. Centerpartiet verkar således för en reform av arbetslöshetsförsäkringen där ersättningen initialt är relativt hög för att därefter trappas av snabbare och systematiskt.

Centerpartiets budgetförslag innebär följaktligen en stor besparing inom finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen behöver fokusera på omställning, uppmuntra till rörlighet och underlätta för människor att snabbt byta arbete. Därför gläder det en liberal att Liberalerna talar väl om de förändringar som jag hoppas ska ske inom arbetslöshetsförsäkringen på kort sikt.

När det avslutningsvis gäller etableringsjobben noterar jag fortsatt att företagare som saknar kollektivavtal är uteslutna från att använda sig av anställningsformen. Det är fråga om företag som ofta spelar en viktig roll för att personer från utsatta grupper på arbetsmarknaden ska få sitt första jobb.

Centerpartiet vill att de företag, ofta småföretag, som står för huvuddelen av nya jobb ska få ta del av etableringsjobben. Det viktigaste för Centerpartiet är inte att man har kollektivavtal utan att man har sjysta arbetsvillkor och en bra arbetsmiljö. Det kan ske både med och utan kollektivavtal.

Herr talman! "Jag delar bilden av att det finns en bred uppslutning kring de förslag som lämnades i betänkandet och att det finns en stor efterfrågan på förändringar av arbetslöshetsförsäkringen."

Det är Johan Pehrsons svar på en fråga om den utredning som Centerpartiet fick igenom. Han sa också att man ska återkomma snarast möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Detta innebär helt enkelt att Tidöregeringen ska genomföra Centerpartiets syn på a-kassan. Men i stället vill Magnus Persson prata om min ålder. Låt mig berätta en sak för Magnus Persson: När jag kom in i Sveriges riksdag var jag inte yngst. Jag har funderat lite på detta, för jag visste att det skulle komma förr eller senare. Ni är ju så fixerade vid min ålder.

Min bänkgranne hette Ebba Hermansson och var yngre än jag. Tobias Andersson är också yngre än jag. Han är ordförande i ett av riksdagens utskott. Det sitter en annan person här inne som tillhör ditt lag i Tidöregeringen. Vi blev kommunalråd vid ungefär samma ålder.

Men ändå är det det man ska fokusera på. Frågan blir: Ska alla 90-talister sitta hemma och rent ut sagt nästan hålla pip? Det är väl det Magnus Persson vill, att unga människor inte ska ha något inflytande i svensk politik.

När det gäller att ta ansvar och att vara en politisk produkt vet jag vad mitt parti tycker om en utredning som din regering ska genomföra. Men du själv kan inte ge något svar.

Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag använder "du" och "din". Men när det blir på den här nivån blir man ju lite upprörd.

Så är det: När man inte kan ta ansvar för Sverige, då kritiserar man ålder. Det är ju enkelt. Sedan kommer hatsvansen på Twitter, och så blir du jättenöjd - grattis!

Ta ansvar för Sverige i stället! Det är Sverigedemokraternas ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! 81 sekunder tog det. Sedan var det bara prat om oppositionens politik, om eventuella samarbeten efter valet 2026, om statsministerkandidater. Det var såklart en del migrationspolitik också, för annars är det ju inget sverigedemokratiskt anförande.

Det är en klassisk retorik att prata om någon annan när man inte vill prata om sin egen politik. Men låt mig komma med en nyhet: Sverigedemokraterna styr Sverige. Det är ni som är ansvariga för arbetsmarknadspolitiken.

Magnus Persson är väldigt glad i att lyfta upp att Centerpartiet vill förstöra svensk a-kassa. Det stämmer att Centerpartiet vill stärka arbetslinjen genom att reformera arbetslöshetsförsäkringen i linje med en flexicuritymodell. Vi vill öppna upp den för fler, basera den på inkomster och fasa ut den i takt med arbetslöshetens längd.

Detta utreddes och presenterades i juni 2020 i utredningen Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen, SOU 2020:37.

Min fråga är enkel: Vad tycker Sverigedemokraterna om utredningen?

Herr talman! När man inte har någon politik får man prata politiskt spel, och det är Moderaterna kanske bäst i klassen på.

Jag köper inte detta med att det tar tid. Förra veckan hade vi debatt om migrationspolitiken, och där går det fort. Där händer det grejer. Varför? Jo, för att den politiska viljan att lägga om migrationspolitiken finns. Den politiska viljan verkar däremot helt saknas när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Snart har halva mandatperioden gått, och inget händer. Men på migrationsområdet har det gått väldigt fort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag tycker att det är bra att regeringen gör en del saker på utbildningsområdet och kopplat till skattepolitiken. Men man kan inte säga att vi bara tänker i stuprör när vi har en arbetsmarknadspolitisk debatt och inget händer över huvud taget. Att effektivisera Arbetsförmedlingen kan vara en sak, men man behöver fortsätta den reform som Centerpartiet påbörjade.

Det är just detta som också är så intressant: Det är alltid fokus på vad oppositionen ska kunna komma överens om 2026. Jag kan bara konstatera att när Centerpartiet var med och styrde landet inom ramen för januariavtalet fick vi en reformerad arbetsförmedling och en reformerad LAS. När Moderaterna är med och styr blir det höjd a-kassa och miljardsatsningar på Samhall. Så man kanske ska oroa sig lite mer för sin egen sida av svensk politik, som just nu styr landet, än för vad som kanske, eventuellt komma skall i framtiden. Problemen finns ju här och nu på arbetsmarknadsområdet.

Återigen: Hur ska Moderaterna återupprätta arbetslinjen, inte bara prata om den utan gå från ord till handling?

Herr talman! Jag delar givetvis synen i mycket av det som Viktor Wärnick pratar om. Men det är just det som är poängen: Det är bara prat och lite handling.

Viktor Wärnick sa att arbetslinjen behöver återupprättas. Det gäller väl även på Arbetsmarknadsdepartementet, som kanske är det departement som levererat minst propositioner av alla departement under mandatperioden. Det är näst intill helt tomt på propositionslistan på arbetsmarknadsområdet.

Jag brukar säga att oavsett vad man tycker om arbetsmarknadspolitiken är det allra sämsta att inte göra någonting alls. Det kom ofta kritik från Moderaterna mot att januariavtalet bara innehöll utredningar. Men det är ju precis det som sker på arbetsmarknadsområdet nu. Vissa av utredningarna tycker jag är bra, exempelvis de som gäller att man ska fokusera på arbetslinjen i stället för bidragslinjen. Men om man tittar på den faktiska budgeten kan man se att det sedan Tidögänget tog över har gjorts två stora satsningar på arbetsmarknadsområdet, nämligen höjd a-kassa och miljardsatsningar på Samhall, som jag trodde vi var överens om inte fungerar.

Min fråga är därför: När kan vi förvänta oss att regeringen börjar leverera propositioner och förslag som på riktigt stärker arbetslinjen så att fler människor har ett arbete att gå till på morgonen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Herr talman! Jag skulle kunna vända på frågan. Det kommer ju fortsatt att finnas en humanitär ventil. Den blir bara mycket smalare. Den frågan kan man alltså ställa tillbaka till ledamoten.

Nu förstår jag vad det här handlar om. Det handlar om att Centerpartiet har riktiga förslag för integrationen. Det enda Sverigedemokraterna har är att människor inte ska komma hit och att människor som befinner sig här ska utvisas. Jag tror att man behöver ha en offensiv integrationspolitik. Det måste man satsa på. Man måste satsa på att människor ska lära sig svenska språket, komma in på den svenska arbetsmarknaden och bli en del av det gemensamma Sverige. Jag tycker att en migrationspolitik måste kombineras med en seriös integrationspolitik.

Jag tror genuint att många som röstade på något av Tidöpartierna röstade för en bättre integrationspolitik i det här landet, för den har varit dålig. Där kan jag instämma i Socialdemokraternas samhällsanalys. Men då behöver man satsa på språket, jobben och mottagandet så att människor kan komma in och bli en del av vårt gemensamma Sverige.

Nästa vecka, herr talman, ska vi debattera integrationsbetänkandet. Jag kan konstatera att inte en enda proposition lagts fram i Sveriges riksdag på integrationsområdet sedan Tidöregeringen tillträdde. Helt tomt har det varit. Jag tror att man måste satsa på integrationen på kort sikt så att människor kan komma in och bidra till vårt gemensamma Sverige.

Herr talman! Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja. Det var mycket som handlade om huruvida jag förstår. Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan, om jag ska vara riktigt ärlig.

Ludvig Aspling pratar om bidrag. Sverigedemokraterna om något är ju ett bidragsparti, om man jämför med Centerpartiet. Ludvig Aspling pratar om att människor som kommer hit ska ha allting. Men Centerpartiet var kanske det allra första parti i den här kammaren som började prata om kvalificering in i välfärden. Det är jättebra att regeringen nu ska titta på det med en bred utredning. Jag välkomnar det. Det var någonting där vi faktiskt inte nådde hela vägen när vi förhandlade med Socialdemokraterna.

I övrigt vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska kommentera detta. Man kan ha likvärdig lagstiftning på EU-nivå utan att ligga på miniminivån. Det är ju inte så att alla europeiska länder ligger på miniminivån.

Ludvig Aspling säger ofta att företrädare för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet inte förstår. Nej, jag förstår faktiskt inte riktigt frågan. Ledamoten får gärna upprepa den.

Herr talman! Ola Möller lyfte blicken på ett mycket föredömligt sätt. Vi lever i en otroligt svår tid på många sätt och vis. Det är också ett väldigt oroligt säkerhetspolitiskt läge såväl i Sverige som runt om i världen. Det pågår flera humanitära kriser samtidigt.

I detta läge är det viktigt att ha många tankar i huvudet samtidigt, för att citera Ulf Kristersson. Det är viktigt att inte glömma bort och sluta prata om Putins olagliga invasionskrig mot Ukraina, som fortsätter att sätta djupa spår i den ukrainska befolkningen. Det är ett krig som tyvärr ser ut att bli långvarigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Även om jag ofta är skarp i min kritik mot regeringens migrationspolitik vill jag tacka utskottet och migrationsministern för bra diskussioner i utskottet om vad som ska hända efter det att massflyktsdirektivet löper ut. Jag tror att det är en styrka att vara så enade som möjligt när det gäller massflyktsdirektivet och Ukraina. Men faktum är att massflyktsdirektivet gäller, och för många ukrainare som befinner sig i Sverige är situationen tuff och svår.

Centerpartiet går därför fram med en budgetsatsning för att höja dagersättningen för de ukrainska flyktingar som befinner sig här med stöd av massflyktsdirektivet. Det är dags att regeringen inser att konflikten tyvärr kommer att bli långvarig och agerar genom att skapa förutsättningar för de ukrainare som befinner sig i Sverige att leva ett drägligt liv här.

Herr talman! Sverigedemokraternas Ludvig Aspling brukar ofta ta till orda i debatten och säga att oppositionen inte läser propositioner och budgetar. Men det har jag gjort, och därför skulle jag inte bara vilja diskutera kronor och ören utan de mål som står i regeringens budget för migrationspolitiken. De är tydliga, och det uppskattar man ju. Ska man sammanfatta dem väldigt enkelt kan man väl säga att helst ska ingen komma hit, och de som är här ska ut.

I den lite längre migrationsdebatten i april försökte jag i mitt anförande besvara frågorna om hur vi hamnade här och vart vi är på väg. Jag sa, sammanfattningsvis, att vi delvis är här för att vissa partier av partistrategiska skäl närmat sig Sverigedemokraterna, och den resan fortsätter. Då är svaret på vart vi är på väg rätt enkelt. Vi är på väg mot ett ännu mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Låt mig nu fråga vad som egentligen har hänt sedan april. Var hamnade vi? Jo, vi har redan blivit ett slutnare, intolerantare och kallare Sverige. Man kan tycka att jag slänger mig med hårda och tomma ord, men låt oss titta på vad som faktiskt har hänt. Låt oss titta på det sakpolitiska innehållet i budgeten och propositionerna som regeringen lagt fram senaste tiden.

Regeringens mål är på väg att uppfyllas. Vi kan börja med de angiverilagar som innebär att offentligt anställda ska tvingas ange människor på flykt som vistas i Sverige. Om de inte gör detta ska de kunna straffas. Regeringen har inte behagat svara på frågan om läkare och lärare ska undantas eller tvingas anmäla sina sjuka patienter eller sina elever i skolan.

En annan fråga som också väckts här i dag är arbetskraftsinvandringen. Den 1 november i år infördes ett lönegolv på 80 procent av medianlönen. Detta är kanske det tydligaste exemplet på att flera partier av partistrategiska skäl närmat sig Sverigedemokraterna.

Jag skulle kunna stå här en väldigt lång stund och lyfta fram organisation efter organisation, företag efter företag som riktat skarp kritik mot och känner oro över regeringens lönegolv. Vid införandet lyfte regeringen fram att jobben som nu utesluts från arbetskraftsinvandringen ska göras av någon som redan befinner sig i Sverige. Organisation efter organisation, företag efter företag har förklarat att verkligheten inte ser ut så.

Nu upplever jag att regeringsföreträdarna i den här kammaren har släppt det argumentet och börjat med helt andra argument. Man pratar i stället om att lönegolvet infördes för att motverka fusk och oegentligheter. Låt mig en gång för alla i denna talarstol slå ned det argumentet. I utredningen som lagstiftningen om 80 procent av medianlön bygger på slår utredaren och utredningen fast att ett lönegolv inte motverkar fusk och oegentligheter. Den som vill fuska sätter nämligen en lön på papperet men betalar i praktiken ut en annan. Detta kunde vi till och med läsa om i SvD häromveckan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Vill man få fler personer som befinner sig i Sverige i arbete är det inte lönegolv som behövs utan reformer. Nästa vecka, herr talman, ska vi diskutera arbetsmarknadspolitik, men jag kan konstatera att på det arbetsmarknadspolitiska området har propositionslistan denna höst varit tom. Det gäller även integrationsområdet.

När det gäller anhöriginvandringen har regeringen gjort det svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Med andra ord har regeringen infört en politik som håller familjer splittrade.

Det finns också en ny, smalare, humanitär grund där svårt sjuka barn riskerar utvisning. Jag är själv ett så kallat hjärtebarn. Jag genomgick en hjärtoperation när jag var liten. Jag var elva månader gammal. Jag har förstått när jag samtalat med mina föräldrar eller tittat på bilder från min barndom tillsammans med min nya make och med min mamma att det inte bara var en operation, och sedan var det klart. Det var lång eftervård - för vissa tar den kanske aldrig slut. Jag har turen att bara behöva gå på kontroller då och då. Men det finns många fall som kräver ordentlig eftervård. Det kan gälla en person som på den nya humanitära grunden skulle kunna utvisas av regeringen. Man kan få sin operation, men inte eftervården - inte ens om den inte kan garanteras i hemlandet.

Detta är en del av regeringens paradigmskifte. Det tragiska är att resan bara är påbörjad. Om man ska svara på frågan "Var hamnade vi egentligen?" får man väl göra utvärderingen 2026.

Vi kan konstatera att det på många områden - integration, arbetsmarknad, miljö och klimat - går väldigt långsamt. Men här får vi faktiskt ge ministern att det går väldigt fort.

Herr talman! Äpplen och päron - här blandar vi allting, känns det som.

Detta är ju inte samma sak, och vi hade en diskussion om det förra mandatperioden. Svenskar som har medborgarskap i Finland eller Schweiz är inte samma sak som de människor vi pratar om nu.

Det handlar om människor som ska bli av med sina medborgarskap för att de - för att citera Sverigedemokraternas principprogram: har "svikit sina medborgerliga plikter". Det är detta vi talar om. Det är människor som inte har något annat land att återvända till. De befinner sig inte i Schweiz och har dubbelt medborgarskap. De ska alltså utvisas från Sverige men, just det, de har ingenstans att utvisas till. Det är ju detta som är hela poängen.

Jag måste säga att jag blir förvånad, för jag har sett moderater som har reagerat och agerat på detta. Liberalerna och Kristdemokraterna har varit motståndare till detta. Men nu låter det på ledamoten som att detta inte är något konstigt. Det går väldigt fort i svensk politik.

Därför undrar jag: Tycker Moderaterna på riktigt att det beslut som nyligen togs på Sverigedemokraternas landsdagar är bra politik? Det är ju inget gammalt, utan det är ett helt nytt förslag från Sverigedemokraterna, som helt plötsligt är Moderaternas politik. Det gick väldigt fort.

Fru talman! Vi kunde i dag i tidningen läsa en artikel från Tidögänget i socialförsäkringsutskottet om migrationspolitiken. Det är ett tydligt fokus på att oppositionen inte är överens. Det tycker jag är bra. Vi har olika åsikter och ideologier, och vi står för olika saker. Det är rätt rimligt, för så fungerar politik. Många av oss har tidigare varit kommunpolitiker och vet att man kan kompromissa men ändå stå kvar vid vad man tycker.

I den här kammaren är fokuset hos Tidögänget i socialförsäkringsutskottet ofta på att vi i oppositionen tycker olika. Då undrar jag: Tycker Moderaterna och Sverigedemokraterna alltid lika?

Centerpartiet tycker att det är bra att regeringen tar krafttag när det gäller utvisning på grund av brott, exempelvis. Men Sverigedemokraternas senaste beslut i sitt principprogram om att utvisa statslösa väcker frågan vad Moderaterna egentligen tycker.

Min uppfattning är att om man väl har fått ett svenskt medborgarskap har man en fundamental rätt att vistas i det här landet. Att någon fråntas sitt medborgarskap och görs statslös innebär bara att personen hamnar i ett utanförskap och att segregationen växer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Dessutom är det ingen som har svarat på frågan vart man ska återvända. Man har ju ingenstans att återvända till. Man hamnar bara i ett utanförskap.

Därför blir min fråga: Tycker Moderaterna likt Sverigedemokraterna att man ska kunna fråntas sitt medborgarskap om man "svikit sina medborgerliga plikter" och därmed bli statslös?

Herr talman! Snö har fallit till marken, och julen närmar sig med stormsteg. Julklappar ska inhandlas, julskinkan ska snart griljeras och köttbullarna rullas.

Samtidigt förbereder sig de gröna näringarna och våra lantbrukare inför nästa säsong. Jag tror att Centerpartiet och regeringen kan vara överens om det svenska lantbrukets vikt för Sverige. Men i mina samtal den senaste tiden med bärodlare, skogsbrukare och lantbrukare blir det märkbart att de känner mycket stor oro inför regeringens nyinförda lönegolv på 80 procent av medianlönen, en oro att de inte ska kunna få den kompetens som de behöver.

Min fråga till statsministern är därför om regeringen avser att vidta åtgärder för att lantbrukare, skogsägare och bärodlare ska kunna få den kompetens de behöver i sina företag inför det kommande vårbruket.

Fru talman! Det är intressant att man ibland kan landa i liknande slutsatser när man ser så olika på frågor och inte minst på människor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Sverige ska vara ett öppet och välkomnande land som ger skydd till människor som flytt undan krig och förtryck. Samtidigt ska vi ha en reglerad invandring. Det innebär att den som har asylskäl och får stanna ska få goda förutsättningar att lära sig det svenska språket, få det första jobbet och komma in i och bli en del av vårt gemensamma Sverige. För att integrationen ska fungera och för att vi ska kunna prioritera att ta emot de allra mest utsatta behöver den som fått ett avslag också återvända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

Det är bra att regeringen nu tittar på flera olika åtgärder för att få på plats ett mer sammanhållet, effektivare och humanare återvändande. Detta är något som Centerpartiet har drivit på för länge, inte minst i samband med att den nuvarande lagstiftningen kom på plats. Detta hade dock behövt kompletteras med en bred utredning om hur vi kan stärka rättssäkerheten i migrationsärenden och under hela asylprocessen.

Inre utlänningskontroll är ett viktigt verktyg för att vi ska kunna upprätthålla en reglerad invandring, motverka skuggsamhället och se till att ett avslag innebär just ett avslag. Det är uppenbart att polisen har behov av ytterligare befogenheter för att kunna utföra inre utlänningskontroller på ett ändamålsenligt sätt, inte minst i de fall där en person inte självmant överlämnar identitetshandlingar.

Samtidigt måste alla åtgärder som vidtas för att öka återvändandet vara proportionerliga och ändamålsenliga, särskilt åtgärder som kan vara integritetskränkande. Det är därför viktigt att det görs en uppföljning av de utökade befogenheterna för att säkerställa att de faktiskt har lett till att identiteten har kunnat klarläggas i fler fall. Denna uppföljning bör göras inom ett år. Ett särskilt viktigt perspektiv som behöver beaktas och följas upp är barnperspektivet.

Fru talman! Det är nog igen som kan förneka att Tidöavtalet är Sverigedemokraternas migrationspolitik. Nu hörde vi precis att den migrationspolitik som finns i Tidöavtalet har Liberalerna drivit sedan 2002. Det förvånar i varje fall mig att Liberalerna har haft Sverigedemokraternas migrationspolitik i 20 år.

Vi talar om sprängningar och skjutningar. Det förslag vi talar om här i dag är till exempel att svårt sjuka barn ska få stanna i Sverige. Snälla, förklara för mig hur svårt sjuka barn bidrar till fler sprängningar, ökad gängkriminalitet och ökat utanförskap. Jag förstår i varje fall inte den kopplingen.

Det handlar om hur någon som har fått akutsjukvården i Sverige sedan inte får eftervården här utan i stället ska utvisas. Förklara för mig hur den fyraåringen bidrar till ökad gängkriminalitet och ökat antal skjutningar.

Ledamoten talar om att de här förslagen inte alls kommer att försvåra för familjeåterförening. Det är precis det de gör. Undantagen är i praktiken den enda reella möjligheten till familjeåterförening.

Vi kan konstatera att alla liberaler här i kammaren i dag kommer att rösta för tre saker.

Det blir svårare för barn att återförenas med sina föräldrar.

Svårt sjuka barn ska lämna Sverige.

Den unge som har vuxit upp i Sverige och haft hela sitt liv här ska utvisas.

Det är mycket, vänner. Men det är inte en liberal politik. Min fråga blir: Var är den liberala vakthunden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

(Applåder)

Fru talman! I tre timmar har vi suttit och lyssnat på företrädarna för Tidöpartierna. Man höll hoppet till den liberala vakthunden, Liberalerna. Det var detta vi fick, en liberal som framför Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Det sades inte ett enda ord om Liberalernas egna ansvar i migrations- och integrationspolitiken. Om man lyssnar på ledamoten låter det som att Liberalerna sedan 2002 har drivit en helt annan integrationspolitik. Låt mig då påminna ledamoten om att 2006-2014 var det Liberalerna som hade hand om integrationspolitiken och hade integrationsministerposten i Sverige.

Jag försöker i de här debatterna genuint förstå Liberalernas integrationspolitik. För ett tag sedan hade jag en annan debatt i ett utskott med en moderat som sa: Det här är inte vår politik. Det är en kompromiss i Tidöavtalet. Det hade jag önskat höra från ledamoten i dag.

Låt mig citera Liberalernas hemsida: "Vi anser att de föräldrar som flytt ska kunna återförenas med sina barn." Då blir min fråga: Har Liberalerna bytt migrationspolitik, eller är detta en kompromiss?

(Applåder)