Mikael Eskilandersson

Fru talman! Då var det dags för civilutskottets budgetdebatt, och som företrädare för majoritetsbudgeten får jag äran att inleda den.

Majoritetsbudgeten är en mycket väl avvägd budget för det läge vi i dag befinner oss i. Våra satsningar på bostadsområdet är begränsade och består främst av stimulanspengar till kommunerna för nya planer samt ett höjt rotavdrag.

Det är viktigt att komma ihåg att Sverige fortfarande brottas med en hög inflation. Det ser ut som att vi håller på att vinna över inflationen, men kampen är definitivt inte över än. Nu behöver vi hålla i och hålla ut och inte ta på oss spenderbyxorna för tidigt. Detta verkar tyvärr en del partier helt ha missat.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi vet att en mycket stor andel av den svenska befolkningen vill bo i villa eller radhus; så mycket som sju av tio invånare vill det. Ändå är det bara en mycket liten andel av det som har byggts som har varit just villor - ungefär 20 procent av nyproduktionen under tidigare år. I antal har vi ofta legat lika med eller under grannlandet Finland, som har en mycket mindre befolkningsmängd än vad Sverige har.

Jag vill inte vara lika kategorisk som Peps Persson var när han sjöng att han vägrar att bo i en hyreskasern, men Sverige skulle definitivt tjäna på att bättre svara upp mot människors önskan om bostäder. Sverige är inget tätbefolkat land. Tvärtom är vi glest befolkade, särskilt ur ett internationellt perspektiv. Därmed borde det finnas utrymme för människor att faktiskt kunna välja boende.

Regeringen gör tillsammans med Sverigedemokraterna en tydlig prioritering i budgeten genom att skicka stimulanspengar till kommunerna för att möta behovet av småhus, alltså radhus och villor. Det märks i våra kommuner att efterfrågan på såväl hus och radhus som byggbara tomter faktiskt fortfarande är stor - exempelvis står för närvarande 2 400 personer i Helsingborgs tomtkö. I detta läge säger oppositionen att inget alls byggs i Sverige, trots att varje tomt som släpps till tomtkön bebyggs. Det släpps dock bara tomter motsvarande cirka en tiondel av efterfrågan varje år, det vill säga runt 250 tomter, och detta är långt ifrån unikt.

Samtidigt har bostadsbyggandet på många orter avstannat, men i orter med hög efterfrågan byggs det på de tomter som kommer ut på marknaden. Problemet där är bristen på tomter för småhus. Därför behöver kommuner få stimulans att ta fram fler tomter så att fler kan få sitt drömboende och så att byggandet kan komma igång igen. Att tillföra fler tomter till marknaden är inte inflationsdrivande då det inte tillför mer pengar. Det stöd vi föreslår går till kommunerna. Det är också ett väl avvägt förslag: År 2024 tillförs 60 miljoner, som alltså går till kommunerna, och därefter höjs stödet till 75 miljoner.

Denna stimulans är till för att kommunerna ska prioritera fler tomter till småhus. Detta görs i samma anda som den som format politiken under det gångna året, där Boverket har fått flera uppdrag som syftar till att öka småhusbyggandet. Bland annat har Boverket fått i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag, och man ska förbättra prognoserna för byggande. Man ska också ta fram en vägledning för exploateringsavtal.

Det finns alltså en tydlig röd tråd här: Bostadsbyggandet underlättas och kommunerna stimuleras, vilket går hand i hand i arbetet med att öka byggandet.

Det är vår ambition att öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen, och därför ska även strandskyddet reformeras. Vi har också sett att möjligheten att vid nyproduktion göra undantag från amorteringskravet inte ser ut att fungera som tänkt, vilket är något som Finansinspektionen har fått i uppdrag att titta på.

På temat stimulanspengar till kommunerna tillskjuts det också medel för att anta detaljplaner som ombildar lokaler till bostäder. I många städer kommer detta att ge mer levande områden där det i dag finns lokaler som står tomma. Satsningen är på 20 miljoner för 2024 och höjs därefter till 25 miljoner kronor.

Det finns också en mycket viktig satsning för att korta ledtiderna och snabba upp processen, och det är det ökade anslaget till Lantmäteriet. Lantmäteriet spelar en huvudroll i digitaliseringen av byggprocessen. Lantmäteriet ska ta fram en färdplan för fortsatt digitalisering av samhällsbyggnadsprocessen. Det är mycket viktigt att vi nu får igång användandet av teknik som redan finns men som inte har använts. Digitaliseringen är en viktig del i arbetet med att korta processerna och skapa en effektivare hantering av alla ärenden. Detta kunde givetvis ha påbörjats långt tidigare, men nu påbörjas det i alla fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi går över till den konsumentpolitiska delen, där den stora förändringen är att Allmänna reklamationsnämnden stärks. Det är viktigt att Allmänna reklamationsnämnden klarar av att hantera inkommande ärenden inom rimlig tid. Såväl allmänhet som företag har ett stort förtroende för Allmänna reklamationsnämnden, och vi ser en god följsamhet när det gäller deras beslut. Även om det framöver kommer att vara en ringa kostnad kopplad till att få sin sak prövad i Allmänna reklamationsnämnden kommer den fortsatt att ha många ärenden att avgöra.

Den konsument som har fått rätt i Allmänna reklamationsnämnden bör också kunna få ersättning för kostnaden när det är tydligt att kostnaden till följd av reklamation ska bekostas av näringsidkaren. Det blir en extra morot för alla näringsidkare att göra rätt från början, så att de slipper dessa onödiga kostnader.

Avslutningsvis tänker jag gå in lite kort på de övriga budgetförslag som har lagts fram och hur satsningarna på civilutskottets område ser ut i dem.

Socialdemokraterna, som är det största partiet i oppositionen, verkar helt ha missat den inflationsdrivna kris vi är inne i. Man slänger ut nya miljarder till marknaden i produktionsstöd, energieffektiveringsstöd och statliga byggkrediter. Nu är risken visserligen obefintlig att detta budgetförslag verkligen skulle gå igenom i riksdagen, men det är anmärkningsvärt att man tar så lätt på inflationen och ränteproblematiken.

Det är inflationen och räntan som stoppar väldigt mycket av det som borde byggas i dag. Att spä på inflationen vore faktiskt den värsta tänkbara julklappen för hela byggsektorn. Nya besked om minskad inflation vore däremot en bra och välkommen julklapp för alla som i dag är varslade.

Socialdemokraterna inför också en egen variant på rot, där det i sann socialistisk anda är den som fuskar mest som tjänar mest på systemet. Regeringens rot är lika för alla, men i Socialdemokraternas gröna rot ska vissa åtgärder ge högre avdrag medan andra inte ger avdrag alls. Var är rättvisan i att den som varit ansvarstagande och gjort energieffektiviseringarna redan tidigare år nu inte kan få stöd för att renovera ett kök, om Socialdemokraternas förslag går igenom, medan den som renoverat köket tidigare och struntat i energieffektiviseringar nu kan få stöd för energieffektiviseringar? Det blir en orättvisa mellan de här grupperna.

Grönt rot öppnar också upp för fiffel, vilket är dåligt för den allmänna moralen. Hur svårt är det att skriva på fakturan att en ny innervägg plötsligt heter till exempel "tilläggsisolerad yttervägg"? Den här typen av lagstiftning kan man roa sig med om man är i ständig opposition. Men om man vill ta ansvar och verkligen styra ett land kan man inte införa en lagstiftning som i princip uppmanar till fiffel. Det ska vara lätt att göra rätt, och man ska inte uppmana till fusk. Det är min utgångspunkt.

Centerpartiet avslår i sin budget all form av stimulans till kommuner. Det forna Bondeförbundet vill alltså varken ha fler tomter för villor eller underlätta för att omvandla tomma lokaler till bostäder i städerna. Centerpartiet har också tagit bort energieffektiviseringen av småhus i sin budget. Sedan skär man ned på Lantmäteriet och hotar därmed hela det digitaliseringsarbete som nu pågår. Det är 4,1 miljoner i neddragning som på något sätt ska sparas in. Centerpartiet är även för ett grönt rotavdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag vill även kort nämna Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som går all-in med investeringsstöd på bostadsområdet; tillskotten är dock inte ens tillräckliga om man jämför med vad det kostade före avvecklingen. Det blir lite oseriöst när man inte verkar befinna sig i samma verklighet som vi andra, där det finns en inflation och en omvärld att ta hänsyn till. Det verkar man fullständigt ha glömt bort.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska kanske börja med att bemöta Patrik Björcks och Eva Lindhs lite märkliga påhopp här om att jag skulle vara helt ointresserad av att stärka bostadsbyggandet och att jag inte skulle ta hänsyn till de hemlösa.

Om man lägger dessa summor på en halv miljard eller flera hundra miljoner på att bygga ett kvarter där det ändå hade byggts hus kan man undra vem det är som är ointresserad av att hjälpa de hemlösa.

Eva Lindh vill också ha svar på vad som menas med att lägga pengar på fel saker. Man lägger en halv miljard på ett kvarter som ändå hade byggts eller ett par hundra miljoner på några byggnader i Lund. Det är helt orimliga summor som har lagts ut för byggnader som med allra största sannolikhet hade byggts oavsett. Det hade blivit fler av dem som antagligen hade blivit bostadsrätter som ändå sålts. Men man kan inte tycka så illa om att människor äger sitt boende att man tar så enorma summor och kastar in det projektet. Sedan måste man dra ned på andra saker, och då har man inte pengar till dem som faktiskt behöver det. Det är där vi som politiker måste kunna prioritera det som är rätt sak framför det som är fel.

Vi hörde hur Markus Kallifatides slängde sig med 3 miljarder och 5 miljarder och miljard efter miljard. Hade Socialdemokraterna fått bestämma hade man pumpat in miljarder i systemet just nu, och då hade vi antagligen haft att vänta räntehöjningar eftersom Riksbanken måste stabilisera inflationen. Ytterligare räntehöjningar just nu hade nog varit bland det sämsta vi kunde få för att få fram fler bostäder.

Fru talman! Ja, hemlöshet är tyvärr ett relativt stort problem i Sverige. Vi kan läsa i en av interpellationerna att berättelserna om problemen är många och borde höras även till Regeringskansliet. Det skriver ledamoten Eva Lindh i sin interpellation. Jag skulle vilja säga att problemen framför allt inte är nya, så varför hördes det inte till Regeringskansliet tidigare? Det man kritiserar är hårt kopplat till de åtta år av förlorad bostadspolitik vi har genomlevt.

För mig är det viktigt att det finns ett starkt skyddsnät när det behövs, och just därför är det viktigt att vi inte slösar pengar på de människor som faktiskt har råd och möjlighet att själva bekosta sitt boende. Om medlen läggs på fel personer och fel saker finns det nämligen inga medel till dem som verkligen behöver dem. Jag anser att vi i stället ska stärka individer som verkligen behöver statens hjälp, men tyvärr var detta inte den rådande politiken under den tidigare regeringens tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I höst var civilutskottet på besök i Karlstad, där vi bland annat fick en rundvandring bland de nybyggda hus som byggts centralt och strandnära utanför Karlstad. Här pumpade alltså den tidigare regeringen in 550 miljoner i bostadssubventioner - detta för att hålla nere hyran för människor som i de allra flesta fall egentligen hade råd att betala för sitt eget boende. 550 miljoner kronor är ofattbart mycket pengar. Det är lika mycket som min hemkommun Örkelljunga lägger på både socialförvaltningen och utbildningsförvaltningen, alltså den totala kostnaden för hela kommunens verksamhet på dessa områden. Skulle man lägga till ytterligare 100 miljoner skulle man få hela kommunens budget.

Det värsta är dock inte att det i Karlstad har lagts 550 miljoner på boenden som ändå hade byggts, utan det värsta är att detta inte på något sätt är en unik felsatsning. Under hösten besökte jag Lund och det nya område som byggs upp kring forskningsprojekten Max IV och ESS. Även här är det ett av de absolut mest eftertraktade områdena i kommunen som har fått ett enormt bidrag för att hålla nere hyrorna - för människor som definitivt har råd att betala sitt eget boende.

Det är denna typ av felsatsning som gör att det inte finns pengar när det kommer till människor som verkligen behöver hjälp för att bekosta sitt boende. De är inte hjälpta av att man pumpar in hundratals miljoner i snygga lägenheter åt internationella forskare i Lund eller över en halv miljard i bostäder i centrala Karlstad. Det behövs ett stärkande av den enskilda individen så att denne kan efterfråga de lägenheter som redan finns på marknaden. Till detta behövs också mer långtgående insatser som exempelvis Bostad först.

Nedgången i bostadsbyggandet är allvarlig. Frågan ställdes här tidigare: Går det att göra något åt det? Man kan definitivt inte göra som Socialdemokraterna vill och bara pumpa in pengar i systemet. Det är inte att ta ansvar i det läge vi befinner oss i nu. Att stärka rotavdraget, som regeringen och vi föreslår, är en sådan del som man faktiskt kan göra. Men att pumpa in miljarder skulle givetvis påverka inflationen, och det är så långt ifrån ett ansvarstagande man kan komma i detta läge.

Fru talman! Jag börjar med att försöka förklara för ledamoten Leif Nysmed vad skillnaden mellan trähusindustri och träindustri är eftersom han anklagade mitt parti för att inte se konkurserna och varslen. Konkurserna och varslen finns inom trähusindustrin. Men träindustrin, som är den Socialdemokraterna pekar ut i sin interpellation, är så mycket mer än trähusindustrin, och flera delar i träindustrin går fortfarande för högtryck. Efterfrågan har tidigare i det närmaste varit överhettad på många områden, och en del kan nog till och med tycka att det är lite skönt att det har lugnat ned sig och inte är lika stor efterfrågan som det har varit.

Med detta sagt är det klart att trähusindustrin är hårt drabbad, för vi har i princip inget byggande över huvud taget. Men jag undrar ändå: Om Socialdemokraternas subventioner och investeringsstöd skulle slå tillbaka i form av höjd ränta, vad skulle det då göra med trähusindustrin? Det skulle försätta trähusindustrin i en ännu sämre situation än den man i dag är i.

Jag tycker faktiskt att det regeringen gör genom att stimulera planer för att mark saknas är helt rätt väg att gå. Jag vet att det bara i Helsingborgs kommun är tusentals personer som står i tomtkö för att bygga småhus. Om vi kan få fram några fler tomter än tidigare så kan fler få möjlighet att bygga sitt eget småhus, och de behöver inte stå i kö och vänta lika länge som i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Efter 17 år som arbetande för en underentreprenör till Södra Skogsägarna är jag glad över att träindustrin uppmärksammas särskilt. Jag ser mig nämligen fortfarande som arbetande inom träindustrin även om jag för tillfället är ledamot i riksdagen. Min koppling till skogen och träindustrin i dag är kanske framför allt min egen skog och mitt eget lilla hobbysågverk.

Träindustrin drabbas givetvis av nedgången på byggmarknaden. Dock kanske man ska vara lite försiktig med att använda ödesmättade uttryck som ledamoten Patrik Björck som uttrycker det som att statsrådet behöver rädda träindustrin.

Träindustrin vill, som så många andra branscher, ha långsiktiga och bra villkor för sin verksamhet. Det är ingen skillnad mot andra industrier. Speciellt för trä är att skogen är klimatsmart. Det vi producerar i skogen kan hjälpa till att binda koldioxid samtidigt som det ger ett mervärde för såväl omgivningen som naturen.

Den svenska skogsindustrin får sällan tillräckligt positiv uppmärksamhet i förhållande till vad den faktiskt bidrar med. Skogen är samtidigt så mycket mer än bara virke till husbyggen. Att rädda skogsindustrin från en eventuell lågkonjunktur kan ju låta lovvärt. Dock undrar jag hur insatt ledamoten Patrik Björck egentligen är.

Under lång tid har efterfrågan varit mycket stor på i princip allt som produceras i skogen. Energiveden har också dragit upp priset, då den konkurrerar med massaveden. Vid en snabb koll i dag låg timmerpriset närmare 1 000 kronor per kubikmeter, och massaveden kostade över 500 kronor per kubikmeter. Detta var på min hemmamarknad i Skåne. Det finns inget köpstopp för tillfället.

I oktober gjorde Dagens industri en omvärldsanalys där man spådde att efterfrågan framöver kommer att öka. Även om det just nu ser ganska - för att inte säga mycket - mörkt ut på den svenska marknaden för bostäder är det övergående. Samtidigt är trä och skogsprodukter på många sätt framtiden, och allt fler efterfrågar de miljövänliga egenskaper som skogsindustrin har.

Totalt sett är skogsindustrin i Sverige alltså en stark framtidsbransch. Det viktiga nu är att inte göra fel saker utan se till att bygga en stabil grund med bra villkor för vår svenska träindustri så att träindustrin här kan lyfta fram sina fördelar och därmed konkurrera med lika förutsättningar som i andra länder.

Höga dieselpriser och osjysta regelverk som ger nackdelar mot andra branscher och andra länders konkurrerande verksamhet behöver givetvis hanteras. Glädjande är att vår regering har tagit bort den överdrivna reduktionsplikten för att i stället följa andra länders utveckling.

Det är också bra att man förenklar för företagen att konkurrera med miljömärkningar och egenvald hänsyn snarare än att tvinga på dem avsättningar för miljöhänsyn. Det bästa samhället får vi om vi går hand i hand med industrin och om parterna inte motarbetar varandras miljöarbete.

Men vad menar egentligen Socialdemokraterna med att träindustrin behöver räddas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att det är ett känt problem med K3-reglerna vidhåller jag, men man har inte gjort någonting åt det. Det har ju tillsatts en utredning, och det man kom fram till var att värdet måste vara rättvisande. Därmed kan man inte hitta på ett låtsasvärde.

Jag blir lite konfunderad när ledamoten Alireza Akhondi pratar om att detta bara är siffror på ett papper. Jag vill minnas att Alireza Akhondi är utbildad i ekonomi. Problemet är inte siffror på ett papper; problemet är att värdet av fastigheten är lägre än byggkostnaden varit när man byggde fastigheten.

Ekonomi är oftast siffror på ett papper, men de motsvarar ju ett värde. Skriver man ett högre värde än det verkliga värdet blir det missvisande. Det blir missvisande för alla som egentligen har med bolaget att göra på något sätt. Då skulle bolaget som äger fastigheten ha ett falskt värde, så att säga, i sin redovisning, vilket skulle göra att bolaget blev övervärderat på börsen, till exempel. Det skulle ge en massa andra problem.

Detta är inte någon lågt hängande frukt, som Alireza Akhondi framhöll det som. Tvärtom är det nog så att man behöver komma fram till hur man ska gå runt detta utan att företagen har ett falskt värde i sin ekonomi eller sina redovisningar. Det ser inte jag hur man skulle kunna göra.

Fru talman! Detta är en debatt som ska handla om redovisningsregler, men jag vet inte om ledamoten Alireza Akhondi ens nämnde redovisningsreglerna så särskilt mycket under sitt inlägg.

Det gäller de här så kallade K3-reglerna, eller K2, för mindre företag. De har tillsammans med höga byggkostnader och problem med tillgång till mark till följd av strandskydd och riksintressen pekats ut som de tre största problemen för att bygga på så kallade svaga marknader.

Redovisningsreglerna är inget nytt; de har kritiserats under lång tid. Även Kommunutredningen som tillsattes 2017, vad jag kan minnas, som jag satt med i lokaliserade just redovisningsreglerna som ett stort problem för många kommuner, framför allt på vår landsbygd.

Viljan att bygga uteblir då, trots att det egentligen kan finnas en bra ekonomi i att bygga i form av inkommande hyror under lång tid framöver. Men om det inte är möjligt att bygga på grund av att reglerna förstör ekonomin i själva projektet uteblir viktiga satsningar i kommunerna, vilket i sin tur medför bostadsbrist.

Problemet med redovisningsreglerna är att det inte finns en enkel lösning. Ledamoten Alireza Akhondi påstår att det är lågt hängande frukt. Men någonstans måste ju värdet också vara det verkliga värdet, eller i alla fall nära det. Det råder ibland också lite olika tolkningar av vad värdet ska vara. Mindre avvikelser kan man kanske bortse ifrån, men större avvikelser måste ju förr eller senare återställas till korrekt värde. Annars har vi en massa företag som har över- eller undervärderade byggnader, och det i sig är en riskfaktor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att byggsubventioner liknande dem som har funnits tidigare inte är en lösning på problemet. De skapar mer problem än de löser. När en ny fastighet byggs med en subventionerad kostnad sänker den också värdet på omgivande fastigheter, inte minst för att hyran hålls nere.

Enligt Socialdemokraternas egna beräkningar ska det vara ungefär 1 500 kronor lägre hyra på en subventionerad bostad. Det gör i sig att avkastningen från liknande fastigheter i området begränsas, och det blir en ond spiral där det sänkta värdet på grund av subventionerna förstör marknaden. Det leder i sig till ännu mer hinder för att ny bebyggelse på marknadsmässiga villkor ska uppstå.

Det som jag närmast skulle vilja ifrågasätta är hur seriösa Centerpartiet egentligen är när de säger sig vilja se mer byggande när de samtidigt tar bort regeringens satsningar på att stimulera planer för bostadsbyggande i sin budget. 20 miljoner för att ändra planer och 60 miljoner för nya planer - det var ingenting som föll i god jord i Centerpartiets budgetarbete.

Till detta lägger de att de tar bort energieffektiviseringen på småhus, som det är mycket av på landsbygden. De drar även ned på Lantmäteriet. På vilket sätt skulle byggandet öka när Lantmäteriet får mindre resurser?

Totalt sett finns det flera saker som får mig att ifrågasätta vad Centerpartiet egentligen vill med bostadspolitiken. Vill de verkligen se fler bostäder, och varför drar de i så fall ned på det som skulle kunna skapa fler bostäder?

Fru talman! När jag sitter här och lyssnar på ledamoten Serkan Köse tänker jag: Vilken tur att Socialdemokraterna inte styr!

De har fullständigt missat det stora problem som vi har i dag med inflationen. De pratar om att pumpa ut pengar på än det ena och än det andra. Det är subventioner, och det är det ena tillägget efter det andra som de anser skulle behövas. Samtidigt skulle det innebära att Riksbanken skulle höja räntan ytterligare.

Vad säger egentligen byggföretagen när det gäller möjligheterna att bygga i dag? Jag tror att en stabil ränta och en låg inflation är det som de önskar allra mest.

När det gäller ett grönt rotavdrag som Socialdemokraterna för fram som någon form av alternativt rotavdrag vet vi alla hur det skulle fungera i praktiken, eller kanske hur det inte skulle fungera i praktiken. Det skulle bli någon form av fusk-rot där den som vågar ta ut svängarna mest är den som vågar göra mest avdrag. För vilken byggare skulle säga nej till att lite grann skriva om vad man egentligen har utfört?

Det handlar någonstans om att överleva för byggaren. Man får därför ha förståelse för att en byggare kan skriva att en innervägg som de har utfört i stället är en tilläggsisolering av en yttervägg. Och helt plötsligt ger det en massa extrapengar i kassan.

Var är rättvisan för den som för några år sedan tilläggsisolerade sina ytterväggar och som i dag inte kan bygga ett nytt kök? Men den som för några år sedan struntade i energikostnaderna och renoverade sitt kök skulle i dag kunna tilläggsisolera sina ytterväggar. Vad är rättvisan i det?

Fru talman! Jag hörde inte ett enda förslag från ledamoten Serkan Köse förutom en bostadskommission, vilket ju i praktiken inte skulle innebära något förslag alls.

Jennie Nilsson, som är Socialdemokraternas talesperson när det gäller bostadsfrågor, var ju ganska tydlig när hon sa att Socialdemokraterna inte pratar om vilka frågor som helst, utan det finns bara sådant som Socialdemokraterna redan vill. Och sådant som vi vet att Socialdemokraterna vill är det okej att prata om, ingenting annat. Det var åtminstone inte okej att prata om till exempel fri hyressättning.

Krisen slår hårt mot byggföretagen. Det vet vi om. Det behöver man inte upprepa i fyra minuter för att sedan ändå inte komma med några förslag för att lösa problemet.

Den höjda räntan och inflationen ska minska efterfrågan. Det är så man har tänkt från Riksbanken. Det är därför man har höjt räntan. Det är för att inflationen ska gå ned, så att efterfrågan ska bli mindre när pengar börjar kosta mer. Det är detta system som vi har byggt upp. Alternativet är att inte göra något alls och att låta inflationen göra oss alla fattigare. Det skulle vara sämre.

Riksbanken har någonstans ändå lyckats. Efterfrågan har minskat. Den har kanske minskat allra mest när det gäller dyra investeringar. Därför slår det hårt mot byggsektorn. Att bygga är ofta den största investering man gör i livet. Man kanske inte vill göra det i en situation där det är osäkert vad räntan kommer att landa på och hur mycket det kommer att kosta.

Vi vet också att allt går i cykler. I Bibeln talas det om de sju tjocka korna som äts upp av de sju magra, och man kan väl likna detta vid att vi har haft egentligen åtta ganska goda år med en dopad ekonomi och mycket låg ränta som har gjort pengar väldigt billiga. Den stora frågan är varför man inte gjorde mer under de tidiga goda åren. Varför såg man inte till att snabba upp byggprocessen, så att det ska gå snabbt att börja bygga igen när konjunkturen vänder upp?

Under det som har gått till historien som de många bostadsministrarnas tid, alltså under den tid då den tidigare regeringen styrde, gjordes väldigt lite för att skapa en stark, välfungerande och effektiv byggmarknad. Under åtta år var det fler förslag som gjorde byggandet mer byråkratiskt än som gjorde det enklare, snabbare eller bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Om man tittar på vad som har gjorts kan man se att det är mycket lite som har underlättat för byggandet under de tidigare mandatperioderna. Varken klimatdeklarationer, krav på jämställdhetsrapporter eller ens bygglovsfrihet för väderskydd för kollektivtrafiken innebär något stort kliv mot en bättre och effektivare bostadsmarknad.

Visst gjordes enstaka förbättringar under förra mandatperioden, men det var oftast efter att oppositionen hade skickat ett eller ibland flera tillkännagivanden. Oppositionen fick trycka regeringen framför sig för att få igenom förändringar. Ibland var det till och med så att vi i civilutskottet tvingades skriva lag själva därför att regeringen inte var klar att göra det som vi hade en tydlig majoritet för här i riksdagen. Jag tänker närmast på bullerreglerna eller på de regler som gjorde attefallskomplementsbyggnader möjliga. Det var ständigt vi som fick skjuta på för att det över huvud taget skulle ske någonting.

Nu hör vi socialdemokratiska ledamöter stå här i kammaren och beklaga sig över att det inte fungerar i dag. Men hur det fungerar nu är väl ändå till stora delar resultatet av vad man bäddade för under de tidigare åtta åren med socialdemokratiskt styre?

Fru talman! Nu var det ledamoten Alireza Akhondi som genom att fultolka vad jag har sagt blandade in mig i denna interpellationsdebatt.

Sedan tycker jag att ledamoten Alireza Akhondi har en lite tråkig syn på att det skulle hända lite för tillfället. Jag tycker att det händer en hel del. Vi hörde ju ministern räkna upp ett antal saker, och jag skulle kunna lägga till ytterligare saker. Lantmäteriets uppdrag om digitalisering för att underlätta och snabba på processerna är en viktig del som också sker just nu.

Men för att återgå till den ursprungliga frågeställningen är frågan om presumtionshyror kanske det som förhoppningsvis kommer upp nästa gång. Det ser jag med stor tillförsikt fram emot och vad denna utredning egentligen kommer fram till. Vi behöver nämligen en friare hyressättning, dock kanske inte så fri hyressättning som Centerpartiet har föreslagit. Det är inte riktigt så enkelt som att man bara kan säga att man inte kan sätta högre hyror än vad människor är beredda att betala. Så ser det tyvärr inte ut på en bostadsmarknad som har den extrema bostadsbrist som råder i dag. Det är ett arv som vi har efter den regering som Centerpartiet var med och stöttade tillsättandet av för lite mer än nio år sedan, tror jag att det blir.

Hade man gjort mer tidigare hade det varit mindre som man var tvungen att göra nu. Men tyvärr har vi kommit fram till att det saknas en hel del. Då handlar det om att börja bygga från grunden. Och jag ser fram emot den fortsatta debatten här framåt kvällen. Bostadsministern kommer också hit senare, och då kommer vi nog att fortsätta att debattera vad som egentligen borde ha gjorts och vad som är gjort.

Fru talman! I sin interpellation skriver ledamoten Alireza Akhondi: "Nyligen nåddes vi av nyheten att Sverigedemokraterna öppnat för att genomföra en hyresreform." Här handskas ledamoten Alireza Akhondi ovarsamt med sanningen, skulle jag vilja påstå.

Det jag har sagt är samma sak som jag sa i mars i år och som jag för den delen också har sagt tidigare, nämligen att vi kan tänka oss att prata om alla frågor inom samarbetet med Tidöpartierna. Det gäller inte särskilt denna fråga utan generellt för alla frågor. Jag tycker det är fel att måla upp röda linjer och att säga nej till att förhandla om vissa frågor redan innan man ens har börjat prata om dem.

Under den föregående mandatperioden hade jag en debatt med ledamoten Ola Möller från Socialdemokraterna, också angående det faktum att SD sagt att vi kan diskutera och förhandla i alla frågor, kopplat till frågan om marknadshyror alternativt hyressättning i nyproduktion. Det visar hur fult det politiska spelet kan bli, för samtidigt som Ola Möller stod i talarstolen och diskuterade med mig satt Socialdemokraterna och förhandlade fram det förslag om fri hyressättning i nyproduktion som vi senare fällde regeringen på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten Ola Möller gjorde samma fultolkning då som ledamoten Alireza Akhondi gör nu, alltså att det faktum att man, generellt för alla frågor, kan tänka sig att förhandla är samma sak som att man har bytt ståndpunkt i en fråga.

Jag är givetvis glad att ledamoten Alireza Akhondi nu vill förhandla med Sverigedemokraterna. Det välkomnar jag. Dock verkar ledamoten Alireza Akhondi inte riktigt förstå vad det betyder att förhandla i frågor där man inte är överens. Kanske är det så att Centerpartiet genast byter åsikt i förhandlingar där de har ett ingångsvärde, men så fungerar det inte i mitt parti. Man kan i alla fall få uppfattningen att det fungerar så i Centerpartiet, med tanke på Centerpartiets agerande i utskottet, där man försökte väcka ett utskottsinitiativ utan att ha stöd från något annat parti där.

Vid tillfälle ska jag ta och prata med ledamoten Alireza Akhondi om hur man förhandlar så att man inte alltid förlorar förhandlingen. Vi förhandlar utifrån våra väljares intresse och ser till att få så mycket gehör för våra åsikter och förslag som möjligt. Det kan mycket väl bli så att de övriga Tidöpartierna låter våra förslag vinna i slutändan.

I fråga om hyressättning försvarar vi den svenska modellen, men det finns ibland anledning att skruva i regelverk även om man i grunden är för en modell i stort. När det gäller presumtionshyror behövs det en översyn, enligt oss. Det har tillsatts en utredning som, om de siffror jag har fått stämmer, ska presentera sitt delbetänkande om presumtionshyror senast den 2 september 2024. Givetvis är det min förhoppning att det kan gå snabbare än så.

Herr talman! Jag har några korta kommentarer till vad som sagts här.

Markus Kallifatides pratar om en tiosidorsinterpellation. Jag ser fram emot att skumma igenom den lite snabbt; jag följde tyvärr inte den debatten när den ägde rum. Men hälften av de sidorna är ju utredningar, och vad var det vi sa om utredningar? Det är väl att begrava saker? Den andra hälften är sådant som SD och Alliansen var med på, i princip. Det var ingenting i det som SD och Alliansen var emot, men då hade det inte heller gått igenom. Och man kan ju få ihop tio sidor ganska enkelt genom att skriva en halv sida om varje utredning, typ, vilket jag tyckte att det såg ut som att det var.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att kort nämna det här med köpkraft, som Leif Nysmed tog upp: Jag ska någon gång när jag har lite längre talartid än en minut kvar försöka förklara för Leif Nysmed vad skillnaden är mellan mikro- och makroekonomi och mellan köpkraft på nationell nivå och köpkraft hos enskilda individer, för det är en viss skillnad.

Jag har heller inte sagt att räntan ska gå ned igen. Vi ska komma ihåg att räntan där den ligger nu är en ganska normal ränta. Någonstans mellan 4 och 5 procent var väl snittet under 1900-talet, och det är kanske där normalräntan borde ligga. Att hoppas på minusränta är att ta i.

Sedan tycker faktiskt jag att vi borde kunna enas om att de här subventionerna är skadliga. Tyvärr hinner jag inte gå in på det jättemycket mer än så. Men vi var i Karlstad med civilutskottet och tittade på nybyggda kvarter på de absolut finaste markerna. Där har man alltså plöjt ned 550 miljoner kronor. Är det verkligen väl använda pengar? Jag tycker inte det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Spontant undrar jag om Leif Nysmed var i samma sal som jag var när vi lyssnade på ministern. Jag känner inte alls igen det Leif Nysmed säger.

Grunden för om det byggs bostäder eller ej är egentligen enkel. Det krävs tre saker, nämligen mark att bygga på, pengar att bygga för och sedan tiden för bygglovet och att bygga klart. Finns det mark, och om pengar finns och tiden för färdigställande är rimlig, då byggs det. Det låter enkelt, men det är inte helt enkelt.

Men jag anser att regeringen tar frågan på allvar och angriper alla de tre delarna på ett föredömligt sätt. En jämförelse med den tidigare regeringen, som enbart hade fokus på att ge kapital till marknaden och försöka muta marknaden att bygga så många hyresrätter som möjligt, visar att den politiken var skadlig för hela marknaden.

Pengar att bygga för är det som saknas i dag. Så långt är Leif Nysmed och jag överens. Men räntan och inflationen har gjort att både människor och företag avvaktar med stora utgifter. Inflationen gör det osäkert vad man har råd med eller om kalkylerna för ett företag håller. Man avvaktar att läget ska bli stabilare, och det är helt naturligt. Här är en stor skillnad mellan hur Leif Nysmed ser på politiken och hur jag gör det, där han menar att det ska byggas lika många bostäder varje år medan jag inte tycker att vi ska ha planekonomi i Sverige. Det är en enorm skillnad. Vi ska inte bygga lika många bostäder varje år, utan byggandet kommer att fluktuera. Det kommer att byggas fler vissa år och färre vissa år. Så ser det ut.

Låt oss gå in på frågan om tiden. Det får inte ta för lång tid att bygga. Det som egentligen är problemet är sådant som den tidigare regeringen hade kunnat rätta till om de hade velat. De har suttit i åtta år och egentligen bara låtit tiden förskjutas. Nu vet jag att Leif Nysmed har en annan syn på vad den tidigare regeringen gjorde, men om vi ska vara ärliga var det bästa som hände den tidigare regeringen när de blev överkörda av en majoritet bestående av allianspartierna och SD. Då brukar vi få igenom en del vettig politik.

Klimatdeklarationerna ger inte några nya bostäder, inte heller ett förslag om strandskydd - förslaget föll i kammaren. Man brydde sig inte ens om att ha en majoritet bakom förslaget, utan man slängde fram förslaget i kammaren och hoppades att det skulle gå igenom. Om det var bra eller dåligt hade man knappt analyserat.

När det gäller förslaget om byggsubventionerna vill jag påstå att där fullständigt saknades en analys av hur byggsubventioner påverkar en marknad när man kastar in pengar i marknaden och tror att man gör något gott men samtidigt ställer till det mycket för dem som agerar på samma marknad. Redan existerande fastigheter sjönk i värde därför att det byggdes nya fastigheter till ett orimligt lågt pris.

Herr talman! Ja, vad säger man? Vi kan börja med Leif Nysmeds uppenbara missförstånd av vad jag egentligen sa. Han hävdade att jag for med osanning när jag läste upp vad en Sifoundersökning sa om året 2019 när hans eget parti satt i regering. Undersökningen sa att den tidigare regeringen inte gjorde något för att upphäva bostadsbristen, och det stämmer faktiskt.

Bostadsbristen förblir densamma så länge man bara bygger så många bostäder som efterfrågan ökar med. Då har man kvar exakt samma bostadsbrist, och bostadsbristen ökar ju om man bygger färre. Man gjorde alltså inte någonting åt bostadsbristen. Den var i princip konstant eftersom man hela tiden byggde lite grann för lite. Man behöver bygga lite för mycket för att komma i kapp.

Att sedan hävda att den nya regeringen skyller på otur - något sådant skulle jag inte vilja häva ur mig med tanke på vems bostadspolitik som har lett oss fram till där vi är i dag. Det är inte den sittande regeringens bostadspolitik som har fört oss hit. Tvärtom har den sittande regeringen fullt upp med att försöka rätta till felaktigheter och problem som uppstått på grund av den bostadspolitik som inte fördes av den tidigare regeringen.

Jag tror att Kallifatides morfar hade trivts alldeles utmärkt i en röd stuga, typ Sverigehuset, och man behöver inte ha gångavstånd. Det räcker med pendelavstånd, och det är faktiskt möjligt att bygga jättemånga Sverigehus med pendelavstånd till Stockholm. Men jag är inte säker på att alla vill bo i Stockholm.

Herr talman! Har man inget mer att komma med, frågade Eva Lindh. Markus Kallifatides var väl på sätt och vis inne på samma linje. Jag måste fråga: Vad hade egentligen Socialdemokraterna att komma med under sina åtta år?

Det finns en undersökning som HSB lät Sifo göra och som presenterades i mars 2020. Där upplevde nio av tio att regeringen inte hade gjort något åt bostadsbristen det senaste året, alltså 2019. I samma undersökning trodde 31 procent att regeringen skulle göra mer framöver - vi kan så här i efterhand konstatera att det var 31 procent som hade fel. Att då stå här och näst intill raljera över att det skulle vara en låg summa till kommunerna, samtidigt som man själv inte ens tänkte i de banorna att det kanske skulle behövas lite mark att bygga på, tycker jag är anstötligt.

Det största genomgående problemet i dag är räntan, och den beror på inflationen. Hade vi haft en stabil ränta och en måttlig inflation hade det varit det bästa för att få fart på byggandet. Det är dock ingenting som man bara kan besluta om. Därmed efterfrågar jag en viss självkritik när det gäller varför vi hamnat i den situation vi har hamnat i. Det kan ju finnas ett samband, herr talman, mellan den tidigare förda politiken och hur det ser ut i dag.

Socialdemokraterna hade åtta år på sig att förändra. Den tidigare regeringen kunde då ha satsat på att göra mer mark tillgänglig och förbättra regelverken så att inte onödig tid spills. Men vad gjorde man egentligen från Socialdemokraternas sida? Den enda politik man förde var att pumpa in pengar i byggföretag för att de skulle bygga hyreslägenheter - ingenting för att underlätta för vanliga villor eller ägt boende.

Samtidigt bollades ministerposten runt bland ministrarna i den tidigare regeringen. Det var fler bostadsministrar än förslag som påverkade byggande positivt under de åtta åren. De förslag som trots allt kom fram till denna kammare var inte bara dåliga utan dessutom ofta så dåligt förankrade att de föll, till exempel strandskyddet. Klimatdeklarationer är inte heller någonting som ger fler bostäder.

Trots att vi vet att de flesta vill äga sitt boende, till och med en majoritet av dem som hyr, stannade alla satsningar på hyreslägenheter vid: Ja, vi behöver hyreslägenheter. Ja, det är bättre att hyra ett boende än att inte ha något boende alls. Men någonstans bör också byggandet motsvara det som verkligen efterfrågas.

Herr talman! Jag blir också nästan mörkrädd när jag hör att det skulle handla om lyxrenoveringar. Nu kommer Leif Nysmed upp som nästa talare, och han kanske kan intyga att det inte är någon lyxrenovering när man byter ut ett vanligt kök i en vanlig bostad. Man är snabbt uppe i ganska stora summor, och det vet alla som på något sätt har jobbat med eller själva renoverat sitt hus. Det är inte lyxrenoveringar för att vi ser höjda rotavdrag.

Herr talman! Det här blir lite rumphugget, får man väl säga, när interpellanten inte har dykt upp. Jag hade nämligen för avsikt att ifrågasätta lite av det som interpellanten har skrivit i sin interpellation.

Jag hävdar att Malcolm Momodou Jallow ger en delvis falsk bild av verkligheten i sin interpellation. Han skriver att "ekonomiska incitament står högst på önskelistan" när man frågar branschen.

Men det jag hör är att man vill ha en stabil marknad. Man vill ha måttlig inflation, man vill ha låg eller i alla fall stabil ränta och man vill ha långsiktiga överenskommelser om spelreglerna på marknaden. Det är vad jag uppfattar att branschen i första hand efterfrågar.

När civilutskottet i går hade sitt offentliga sammanträde med delar av branschen närvarande och Malcolm Momodou Jallow ställde frågan vilka som var de tre viktigaste sakerna på deras önskelista var det ganska många som svarade. Det var dock inte subventioner och ekonomisk stimulans som var det första som lyftes, utan det var att slopa lagen om offentlig upphandling för allmännyttan, förenklade byggregler, moms på hyra, stärkta bostadsbidrag, kompetenshöjande insatser, gemensam målbild, förkortade handläggningstider och att förenkla för inredning av vindar. Det handlade också om kreditgarantier, startlån, topplån och amorteringsregler. Man lyfte även frågan om att stärka individens förutsättningar att efterfråga de bostäder som finns liksom att göra repeterbara processer eller så kallade typgodkända hus.

Vad jag hörde var det bara en av de närvarande, från studentbostäderna, som nämnde att stöd eller stimulans var en möjlig väg. Men det var inte heller deras nummer ett. Nummer ett var att förenkla för byggandet, vilket är helt i linje med det som regeringen och även vi stöttar.

Jag skulle vilja sammanfatta med att det faktiskt totalt sett var mer SD-politik än vänsterpolitik. Eftersom jag inte kan fråga Malcolm Momodou Jallow det jag hade tänkt fråga om kommer jag inte att göra fler inlägg här.

Fru talman! Om man ska garantera att ingen från Kina, Ryssland eller något annat land äger någonting i Sverige måste man i princip införa en diktatur där man bara tillåter staten att äga. Varför skulle inte ett bolag få äga en skola? Varför skulle inte ett bolag få äga ett äldreboende? Den diskussionen är ändå lite ideologiskt intressant.

Jag förstår dock inte rädslan för att just Ryssland skulle vara väldigt intresserat av ett äldreboende i Örkelljunga. Problematiken är lite märklig. Vad skulle man använda det som? Visst, man kan använda det som någon form av avlyssningsbas eller så, men då finns det faktiskt lagstiftning att ta till.

SBB har gett ett löfte, och jag har ingen anledning att betvivla det. Jag förutsätter att SBB egentligen inte vill sälja utan att deras försäljningar i så fall är framtvingade av för hög spekulation.

Fru talman! Jag betvivlar att vare sig ett kinesiskt eller ett ryskt bolag är särskilt intresserat av ett äldreboende eller en skola i en kommun. Det handlar inte direkt om försvarshemligheter i den typen av byggnader.

Nu är det en ytterst hypotetisk fråga, men SBB har i sitt yttrande sagt att man kommer att kontakta hyresgästen, det vill säga kommunen, och fråga hur den ser på en ny ägare av fastigheten. Som hyresgäst ska man få lov att påverka. Det är jättebra, för då kan man i det läget välja, om man så vill, att i stället gå in och förhandla med SBB om att eventuellt köpa ut fastigheten.

Däremot undrar jag hur Vänsterpartiet egentligen ser på detta med ägt och att äga sitt boende. De gånger jag har haft diskussioner i bostadsdebatter med Vänsterpartiet har ni varit väldigt kritiska till ägt boende och menat att man sätts i en skuldsituation som inte är rimlig. Vad skiljer det mot den kommunala inställningen?

Fru talman! Äga eller hyra? Jag vill inte säga att det ena alltid är bättre än det andra. Däremot vill jag vara väldigt tydlig med att jag absolut inte vill ha några tvingande lagar för våra kommuner. Staten ska inte äga vårt äldreboende i Örkelljunga, som vi var inne på här förut. Det jag menade med det var givetvis att SBB inte ska köpas upp av staten.

Det kommunala självstyret är extremt viktigt för mig. Jag tycker att kommunerna måste ha möjlighet att göra de bedömningar som behövs av vilken verksamhet man vill ha och i vilka lokaler man ska ha den. Regeringen ska ge kommunerna handlingsutrymme, inte bestämma hur varje kommun lägger upp sin ekonomi. Jag är helt övertygad om att kommunerna klarar av att väga fördelarna med att äga och fördelarna med att hyra mot varandra.

Fastigheter är dessutom betydligt säkrare än tjänster, då fastigheter inte försvinner vid en konkurs utan egentligen bara byter ägare. Det kan jämföras med ambulansverksamheten i Region Skåne. Regionen fick väldigt stora bekymmer när denna gick i konkurs. Där försvann verksamheten över en natt. Visst, bilarna fanns kvar, men det fanns ingen som körde dem. Det var ju en tjänst man hade köpt.

Jag är mycket glad att Vänsterpartiet i detta läge har börjat prata sig varma för att vi ska äga. Ägande är ofta bra, särskilt om man har för avsikt att bo kvar under lång tid, och jag anser att det gäller oavsett om det är ett kommunhus eller en lägenhet. Jag ser fram emot kommande debatter med Vänsterpartiet om mer ägt boende.

Det är oftast tryggare att äga. Det är bättre ekonomiskt på sikt, och det ger större möjligheter. Att hyra är däremot bra om man har tillfällig verksamhet, då man har lägre ingångskostnader och det blir lättare att avyttra. Vilket man väljer måste vara upp till varje kommun.

Fru talman! Jag förstår om Jennie Nilsson inte vill att debatten ska handla om kompispriser och kompisavtal med tanke på vem som startade och ägde SBB - en sedan tidigare känd socialdemokrat. Nu vill Socialdemokraterna gå in och rädda sin socialdemokratiska kompis, som fortfarande är största aktieägare i SBB, genom att helt enkelt köpa upp hela bolaget, vad jag förstår.

Detta tycker jag inte är någon bra lösning över huvud taget. Det är väldigt få av fastigheterna som egentligen berör staten. De flesta är sådana som den fastighet som köptes i Örkelljunga, som alltså var ett äldreboende. Jag ser ingen anledning för staten att äga ett äldreboende i Örkelljunga.

Frågan är dock fortfarande varför man gjorde denna försäljning när man visste att det inte fanns en förköpslag och sedan efteråt kommer och vill försöka laga detta genom att fixa till en förköpslag. Det var ju lite onödigt med försäljningen från början, eller hur?