Ulrika Liljeberg

Fru talman! Vad gäller hela regeringskonstellationen har den nuvarande regeringen och regeringskonstellationen mandat den här mandatperioden ut. Hur nästa regering och regeringsunderlag ser ut är det väljarna som avgör i valet nästa september. Jag tänker att vi lägger detta därhän och avvaktar det.

Vad gäller processen får man laga efter läge. Eftersom Centerpartiet den här mandatperioden inte är en del av regeringsunderlaget gjorde vi det vi tycker att vi behövde göra för att öka skyddet för fler offentligt anställda.

Vi lyfte fram det i de överläggningar som regeringen bjöd in till förra året i april. Vi lyfte fram det i det anförande som jag hade för ett år sedan, så att det skulle vara tydligt vad Centerpartiet tycker. Vi skrev in det i den följdmotion som vi har skrivit till propositionen.

För säkerhets skull lyfte jag fram detta i mitt anförande för att påminna om att vi sa detta redan för ett år sedan, och vi har skrivit det i en följdmotion. Ändå lägger regeringen fram ett förslag som vi bedömer inte ger tillräckligt skydd för de viktiga tjänstepersoner i staten som ska göra ett jobb mot den grova organiserade brottsligheten.

Jag tycker ändå att Centerpartiet har gjort det vi har kunnat utifrån den parlamentariska situation som råder. Vi lyfte fram frågan för ett år sedan både internt och externt. Vi har lyft fram det i följdmotioner, och vi har lyft fram det i dag.

Ändå väljer den moderatledda regeringen att inte ge de offentligt anställda som står på barrikaderna mot den grova organiserade brottsligheten ett skydd. När de utsätts för ett påtagligt hot om våld eller skada på sig själv eller närstående får de inte det skyddet. Jag undrar varför ledamoten inte vill ge dem det.

Fru talman! Jag vill inleda replikskiftet med att påminna om att Centern står bakom alla förslag i dag, bara så att det inte råder några tvivel om det. Det här är bra och nödvändiga förslag till beslut.

Jag uppskattar också det stora engagemang som ledamoten visar för poliser och andra offentligt anställda. Det är det många som gör här i debatten; det råder det ingen tvekan om.

Centerpartiet har dock ett förslag om att skyddet mot övriga offentligt anställda, inte bara poliser, behöver stärkas. Det behöver bli betydligt robustare och starkare än det blir med vad som föreslås i dag. Jag undrar hur ledamoten och Moderaterna ser på detta, liksom hur ledamoten motiverar den diskrepans som finns och som ger sämre skydd för vissa som jobbar för staten. Jag uppskattade verkligen att ledamoten lyfte att de som jobbar för staten ska ha bra förutsättningar, men jag undrar varför det är så stora skillnader när det gäller skydd.

Fru talman! Förra året föreslog regeringen ett skydd för poliser när det finns ett påtagligt hot mot dem själva eller deras anhöriga när de jobbar mot grov organiserad brottslighet. Vi anser här i dag – det är också vårt förslag – att det skyddet även ska ges till andra, bland annat socialsekreterare, miljöinspektörer och kronofogdar när det på samma sätt finns en påtaglig fara för tjänstepersonen eller dennes anhöriga.

Det är dock inte det förslag som Sverigedemokraterna står bakom här i dag. I det har poliserna absolut det starka skyddet, men det enda skyddet socialsekreterarna ges i denna proposition och detta förslag är att deras namn inte finns med i underrättelsen. Men man kan snabbt ringa och fråga, för att ta del av vem som fattat beslutet.

Ofta hänvisar man i den här kammaren till gamla och kommande mandatperioder. Men jag försöker se till att vi ska vara här och nu. Jag undrar varför Sverigedemokraterna inte vill ge socialsekreterare och andra offentligt anställda det skydd som ledamoten uppenbarligen säger att man vill ge dem. Varför är man inte för det i dag? Varför vill man ge socialsekreterarna ett betydligt svagare skydd än man gav poliserna förra året, när de befinner sig i samma situation, med samma hot?

Fru talman! Jag begärde replik med anledning av att ledamoten i talarstolen bland annat sa att detta förslag till beslut innebär att socialsekreterare kan fatta beslut anonymt. Men det innebär inte detta förslag, utan det handlar om att man i underrättelsen om beslutet kan utelämna beslutsfattarens namn. Däremot går det relativt lätt att ta del av det genom att begära ut handlingen eller ringa och fråga. I propositionen står det också att det är för att hindra dem som är i affekt när de får underrättelsen, så att det ska hinna dämpas. Jag vill höra ledamotens reflektion på den invändningen, för att se om vi har samma syn på det.

Ledamoten nämnde också Centerpartiets invändningar mot sådan här lagstiftning. Jag uppfattar att vi alla har stor respekt för offentlighetsprincipen och för att man ska veta vem som fattar besluten. Det lyfter i stort sett samtliga partier upp.

Centerpartiet har dock sagt precis samma sak som vi sa när det gäller den lag som kom på plats förra året och som gav poliser skydd. Den stod vi bakom eftersom vi tycker att den är behövlig. Men vi ser att fler grupper har samma behov av skydd. Här är Sverigedemokraterna dock i en helt annan sits. Med dagens proposition säger de: Nej, det skyddet behövs inte.

Jag vill därför fråga ledamoten hur de ser på skyddet för socialsekreterare, inspektörer och andra som vi anser behöver ett starkare skydd.

Fru talman! När vi häromveckan följde utvecklingen av det fruktansvärda trippelmordet i Uppsala blev samtidigt socialtjänstens lokaler i Södertälje beskjutna. Socialchefen sa då att det förmodligen hade att göra med den myndighetsutövning man jobbar med på avdelningen barn och ungdom. Motivet är fortfarande inte offentligt, men detta visar på en verklighet vi inte kan blunda för.

Vi behöver inse att den grova organiserade brottsligheten, men även enskilda individer, hotar vårt samhälle och att många delar av samhället angrips. Då behöver både resurserna och verktygen för de offentligt anställda och det vi hanterar i dag – skyddet av de offentligt anställda – vara likvärdigt.

Vi i Centerpartiet sa ja till det ökade skyddet för poliser förra året, och vi säger i dag ja till det skydd som föreslås till övriga offentligt anställda. Vi tycker dock att skillnaderna i skydd är alldeles för stora mellan olika grupper av offentligt anställda. Vi anser att fler ska höjas upp till polisens nivå, ifall de utsätts för samma typ och grad av hot.

Om socialsekreterare, miljöinspektörer, alkoholhandläggare, kronofogdar, kriminalvårdare och skatteinspektörer ska stå på barrikaderna tillsammans med poliserna mot den organiserade brottsligheten förtjänar de samma skydd.

Om vi ska hindra att barn rekryteras till gängen, hindra att bolag används som brottsverktyg och hindra den kriminella ekonomin att växa behöver hela samhället agera. Det som sägs i betänkandet är att det föreslagna skyddet ska riktas mot enskilda som handlar i affekt. Men är det något som den organiserade brottsligheten inte gör är det att handla i affekt. Tvärtom agerar de strategiskt, strukturerat och kalkylerat, och vi behöver göra detsamma.

Jag vill ta oss alla tillbaka ett år. Vi upplevde då, som nu, en våldsvåg, och justitieminister Gunnar Strömmer kallade, mycket uppskattat, företrädare för alla partier i justitieutskottet till Rosenbad för samtal om ökat skydd av poliser. Frågan snabbutreddes, snabbremitterades och snabblagstiftades. Centerpartiet ställde sig bakom förslaget. Jag sa för ett år sedan i talarstolen att vi gör det här för att vår demokrati och rättsstat ligger i vågskålen. De offentligt anställda och andra som utför offentliga uppgifter och myndighetsutövning kommer att vara helt avgörande i arbetet. Vi behöver därför skydda och värna de poliser och polisanställda som arbetar med de frågor som avsågs då. Vi behöver värna deras och deras anhörigas personliga säkerhet för att kunna bedriva en effektiv verksamhet, för att kunna rekrytera fler och för att genomföra den vällovliga utbyggnaden av svensk politik. Men detta gäller då som nu även andra offentligt anställda.

Jag sa också att vi behöver värna den öppenhet och transparens i offentligt beslutsfattande som gör vårt samhälle robust och rättssäkert. Att veta vem som fattar ett visst myndighetsbeslut är viktigt för den som beslutet rör och även för granskande medier. Det är viktigt för att kunna utesluta eller undvika jäv eller andra otillbörliga hänsyn.

Centerpartiet ansåg då, och anser nu, att det var skäligt att med rådande brottslighet göra ett undantag och införa särlösningen för polisanställda. Vi anser att det behöver göras nu. Vi sa förra året att det hade varit att föredra att behandla polisanställdas skydd samlat och gemensamt med andra grupper av offentligt anställda. Redan förra året fanns utredningen som dagens förslag grundar sig på, men den har inte hanterats med snabbhet. Den har kommit ett och ett halvt år senare, och det bidde i vissa delar en tummetott.

Precis som regeringen själv säger behöver hela samhället bekämpa den organiserade brottsligheten. Vi anser därför att det är rimligt att alla offentligt anställda ska få samma skydd i de fall man bekämpar grov organiserad brottslighet och det finns en påtaglig risk för att den anställde eller någon närstående till denna utsätts för hot och våld – precis som för poliser. Det ska vara hotet och situationen som är lika, inte vad du har för yrke.

Detta ersätter inte arbetsmiljöarbete som behöver göras, men det kommer att behöva finnas i de svåraste fallen. Centerpartiet yrkar därför på ett tillkännagivande om att regeringen bör låta utreda ett bredare skydd för offentliganställda när det gäller exponering av beslutsfattares namn.

Jag vill samtidigt säga att vi anser att det skydd som införs är nödvändigt, och det finns tillfällen när skyddet är tillräckligt. Men det finns många tillfällen då det är för klent. De utsatta får med dagens beslut ett skydd genom att deras namn inte står på underrättelsen, men som flera remissinstanser har framfört kan man ringa och få namn via telefon eller begära ut handlingen med namn på beslutet. Sverige kan bättre än så här i vissa svåra situationer.

Centerpartiet ser i övrigt positivt på propositionens förslag om förtydligande av myndighetsutövning, om införande av brottet förolämpning av tjänsteman, om att fler brott kan ingå i olaga förföljelse, om viss ökad sekretess och om skärpta straffskalor. Det är bra och nödvändiga lagförslag.

Men för att få ett mer likvärdigt skydd för offentligt anställda yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr ålderspresident! De dödliga skjutningarna har de senaste åren drabbat Sverige hårt. De kriminella gängen och den organiserade brottsligheten har skördat liv och skapat stor otrygghet. Enskilda ensamagerande personer har begått massmord på okända. Fortfarande pågår det dödliga våldet och mördandet i nära relationer.

Centerpartiet har därför stått bakom de historiskt stora satsningarna på polisen och övriga rättsväsendet. Vi har varit för straffskärpningar och införandet av nya verktyg och metoder för att bekämpa denna allvarliga brottslighet och ge socialtjänst och kommuner ett utökat brottsförebyggande uppdrag.

Vi har dock sagt nej till införandet av visitationszoner och anonyma vittnen med skälet att de verktygen inte är vare sig effektiva eller rättssäkra insatser mot den grova organiserade brottsligheten eller gängens kriminalitet.

Av samma skäl är vi nu emot förslaget att återigen förbjuda legala, halvautomatiska vapen utifrån deras utseende. Syftet bakom förslagen har bland annat uppgetts vara att stoppa gängskjutningarna. Därför är det viktigt att konstatera att i de kriminella miljöerna används inte legala vapen – det är uteslutande illegala vapen. Detta visar bland annat de 10–20 vapen som polisen varje vecka beslagtar från kriminella.

Jag frågade själv rikspolischefen härom veckan om de vapen som tas i beslag är legala eller illegala vapen. Jag fick svaret att det enbart är illegala vapen. Det är således inget som löses med dagens förslag.

Under förra mandatperioden fattades också en mängd beslut i riksdagen, ofta med ett brett politiskt stöd, om att i stället förbättra villkoren för landets jägare, skyttar, vapensamlare och vapenhandlare. Men inget av dessa beslut har omsatts i verklig politik av Tidöregeringen. I stället går nu Tidöregeringen i motsatt riktning, trots vad många av deras ledamöter säger här i dag, genom att nu föreslå att vissa jaktvapen ska förbjudas, inte för att de i sig är farliga eller olämpliga, utan för att de har ett militärt utseende.

Det ska dock sägas att det inte är ledamöterna i kammaren som säger detta, men de signaler och besked som vi får från regeringen är att det är detta som ska göras. Det gör man trots att samma typ av vapen har använts i skytte och jakt under lång tid utan några problem. Som flera har sagt i debatten har de halvautomatiska vapnen i Sverige varit tillåtna för jakt sedan 1987.

Centerpartiet har alltid stått upp för laglydiga vapenägare och konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället inte har lyckats hantera den organiserade brottsligheten.

Herr ålderspresident! Centerpartiet är emot ett ineffektivt förbud mot vapen utifrån deras utseende, men det förtar inte det faktum att legala vapen har använts vid fruktansvärda brott. Vi ser därför, i likhet med regeringen, att arbetet med licensgivning behöver utvecklas och kvalitetssäkras. Det behövs för hela samhället ett förebyggande arbete med psykisk ohälsa, missbruk och socialt utanförskap för att fånga upp potentiella riskindivider.

I andra länder sker granskning genom intervjuer hos polisen inför en prövning för att få vapenlicens. Det finns aktuella krav på intyg från vården om historik gällande mental hälsa, sjukdomar och missbruk. Detta behöver man överväga att införa i Sverige, och det behövs även effektiva möjligheter att återkalla licenser vid behov. Detta skulle, till skillnad från ett förbud mot en enskild vapentyp utifrån dess utseende, vara en effektiv insats.

Herr ålderspresident! Låt oss för en stund lämnar halvautomatiska vapen! Jag vill prata om just jakt och skytte som en livsstil. Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. De har sammantaget nästan 1 ½ miljon vapen. Jakt och sportskytte är djupt förankrat i det svenska samhället och är en del av folkrörelserna. Detta bör med dagens säkerhetsläge värderas högt och inte nedvärderas genom olika typer av inskränkningar.

Vi anser att man inte ska se landets jägare, skyttar, vapensamlare och vapenhandlare som ett problem utan som en tillgång. De förtjänar respekt för den resurs de är och ska inte mötas av misstänkliggöranden.

En del av organisationen och livsstilen är skjutbanor. Allt fler skjutbanor läggs i dag ned eller blir föremål för olika begränsningar av ogrundade anledningar. Detta behöver stoppas, då Sveriges totalförsvar håller på att byggas upp igen. Skjutbanorna behövs.

Vi skulle kunna se på vårt grannland Finland och hur man där värderar de här frågorna. Regeringen bör därför se över hur skjutbanor kan skyddas från sådana inskränkningar som drabbar jakt och sportskytte och i förlängningen försämrar vår förmåga att försvara oss.

Vi har här och nu fått besked om att man bevakar frågan från regeringens sida, och det är bra. Men jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 2 om ett tillkännagivande om skjutbanor.

Herr ålderspresident! Jag upprepar att vi har uppskattat det samarbete som vi haft, men den här mandatperioden sitter Moderaterna i en annan regeringskonstellation. Det är därför dessa frågor kommer. Det blir lite förvirrande att dels ta del av regeringens besked om att man kommer att föreslå en modell av inlösen av dessa vapen, dels höra från Moderaternas närvarande representant att det här är pengar som skulle kunna användas till andra och bättre saker. Ledamoten ger förslag som jag instämmer i, och det finns mycket annat vi kan göra.

Jag vill ändå ta upp den förvåning och förvirring som uppstår här när en företrädare för Moderaterna, som är regeringsparti, har svårt att motivera dessa summor. Jag angav att de uppgick till 200 miljoner, och ledamoten ansåg att det kan bli ännu mer. Det är förvånande att man vill lägga så mycket pengar, i det läge Sverige befinner sig i, på inlösning av det slags vapen som uppenbarligen inte har använts i Sverige i de skjutningar som debatteras.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att tacka för att ledamoten lyfter fram det goda samarbete som Moderaterna och Centerpartiet har haft i de här frågorna historiskt sett och som jag hoppas att vi kan ha även framåt. Det har pratats om tidigare mandatperioder, och det pratas ofta om kommande mandatperioder, men jag skulle vilja att vi håller oss till den här mandatperioden. Jag hoppas att ledamoten har respekt för att för oss som deltar i debatten företräder ledamoten regeringens och statsministerns parti. Det finns inget statsråd här, så jag kommer att ställa frågor till ledamoten som representant för regeringen.

På den presskonferens som flera har hänvisat till sades det – och det står även i slutet av pressmeddelandet – att det i betänkandet har föreslagits en modell för inlösen av de aktuella vapnen och att regeringen avser att återkomma med en sådan modell och hur den ska utformas. När det är fråga om dödligt våld, mord och skjutningar är det alltid svårt att samtidigt prata om pengar. Men det går inte att förneka att inlösen av de cirka 7 000 AR-15 som finns i landet innebär en kostnad.

Det handlar om att lösa in legala vapen som bevisligen, som ledamoten har sagt, varken används av gängkriminella eller vid andra mord och skjutningar. Kostnaden är preliminärt uppskattad till ungefär 200 miljoner kronor. Min fråga är om ledamoten anser att det vore effektivt att använda skattepengar på det sättet för att förebygga och motverka den grova brottsligheten i Sverige i dag.

Fru talman! Ledamoten redogör helt korrekt för riksdagens hantering av ärenden. Det som brukar lyftas in är en tidsaspekt. Vi följde alla den fruktansvärda händelsen i Örebro och den påföljande presskonferensen och uppfattade skyndsamheten i det hela. Det är väl därför som Centerpartiet och många andra undrar över regeringens och regeringsunderlagets hantering.

Nu har vi förvisso fått mer svar än tidigare vad gäller tidsplanen. Det är därför ett tillkännagivande ändå kommer upp igen, med anledning av att det utlovats snabbare än många kanske hade tänkt. Det besked som gavs i februari var nog inte att det skulle dröja till efter sommaren.

Avslutningsvis: Det skulle vara önskvärt om ledamoten kunde utveckla lite om de eventuella oönskade följderna av ett förbud, så att vi och Sveriges jägare vet vad som kan väntas i den fortsatta hanteringen.

Fru talman! I dag finns ett förslag på riksdagens bord om att förbjuda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt. Ledamoten har sagt att man tänker rösta nej till detta, med hänvisning till att Tidöregeringen håller på att ta fram ett förslag om att förbjuda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt, det vill säga samma sak.

Kan ledamoten förstå att det blir lite otydligt för väljare i allmänhet och för jägare i synnerhet?

Jag har full respekt för det ledamoten har sagt om insyn i regeringen, lagrådsremisser och sådant, men jag skulle önska att ledamoten kunde vara tydligare med vad Sverigedemokraterna egentligen vill i frågan, med anledning av det ledamoten har sagt om att det här inte ska drabba laglydiga jägare. Men det är ändå ett förbud av ett halvautomatiskt vapen som föreslås.

Herr talman! När Kriminalvården tar över i rättskedjan är det oftast efter en lagakraftvunnen dom. Det brottsförebyggande arbetet har misslyckats, men det lagförande arbetet har lyckats. Polis och åklagare har för Sveriges domstolar redovisat de bevis som funnits. Vittnen har berättat, och brottsoffer har kommit till tals. Nu börjar en ny fas för alla inblandade. Men jag vill inleda med att säga att målsägandena, brottsoffren, fortsatt behöver vara ett viktigt fokus. De behöver få fortsatt respekt och få den information de önskar och behöver från Kriminalvården.

För den dömda personen börjar en tid av frihetsberövande av olika slag och av olika lång tid. Framför allt börjar det återfallsförebyggande arbetet för den dömde, för kriminalvården och för samhället. Kriminalvårdens vision är, som vi vet, Bättre ut. Vare sig det handlar om korta eller långa fängelsestraff måste målet vara att straffet markerar slutet på den dömde kriminelles bana.

Vi behöver därför ha verksamheter, åtgärder och insatser som vi vet är effektiva och verkningsfulla och inte bara slagord. Men vi ska även ha ett stort fokus på hög säkerhet för både medarbetare och intagna under den tid som påföljden avtjänas.

Den bild som kriminalvården ger är inte en bild av de bästa förutsättningarna för detta. Man har hög beläggningsgrad med fler hot och våldsincidenter, och antalet avskildhetsåtgärder ökar. Många är kvar i häktet alldeles för länge.

För att lösa problemet med överbelagda anstalter anser Centerpartiet att det behöver utredas i vilken mån så kallade restriktionsdomar kan införas. Det här är domar som kan innebära att en dömd kriminell, om det är lämpligt, under en viss tid och med vissa kontroller och med övervakning avtjänar ett fängelsestraff i frihet och att man förbjuds vistas i vissa områden.

Ett annat och kanske mer omdebatterat sätt att lindra den ansträngda situationen är att utöka möjligheten till intensiv övervakning med elektronisk kontroll, allmänt kallad fotboja. Det är att låta dem som dömts för mindre allvarlig brottslighet i större utsträckning och när så är lämpligt avtjänat straff med just fotboja.

Det här är ingenting som Centerpartiet är ensamt om att tycka. Det finns en helt enig trygghetsberedning. Det finns en utredning om påföljder, återfall och verkställighet som har lagt fram förslag på nya regler vad gäller möjligheten till verkställighet utanför anstalt med fotboja. Men i dagens betänkande hänvisas till att förslagen bereds inom Regeringskansliet och att det därför inte finns någon anledning att ta något initiativ med anledning av motionerna.

Det här har vi hört många gånger nu från regeringen. Men remissvaren från Trygghetsberedningen har funnits i Regeringskansliet sedan december, i snart fem månader. Samtidigt reser regeringen till andra länder. Vi har hört om resor till Estland för att hyra platser där. Vi hör om dubbelbeläggning som standard. Vi hör att säkerheten för både medarbetare och intagna riskeras. Och jag tror inte att någon kan beskriva utbyggnaden av nya anstalter som snabb. I det här läget borde regeringen fokusera på de förslag som gör att kriminalvården kan frigöra platser för att kunna fokusera på de långa påföljderna, det grova våldet och den grova organiserade brottsligheten.

Vad gäller fängelseplatser utomlands finns redan lagstiftning som tillåter det, och Centerpartiet står bakom den. Men det ska då ske via avtal i slutdelen av påföljder och till det land som den dömde ska utvisas till eller fortsatt ska vistas i. Det finns även ny lagstiftning på gång där det kan ske utan samtycke vid allvarliga brott. Detta är mycket bra, och Centerpartiet står bakom det. Men vi är fortsatt kritiska till att generellt låta andra länder verkställa svenska straff för alla dömda efter svenska brott och svenska domar.

Det har efterfrågats lösningar på platsbristen. Centerpartiet har en lösning som frigör platser redan i år: att tillåta fotboja för korta straff. Det är upp till regeringen att se till att något sådant skyndsamt kommer på plats. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 11, herr talman.

Fru talman! De senaste åren har vi sett en mycket problematisk utveckling när det gäller tryggheten i Sverige. Den har försämrats. Vi ser gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar. Vi ser handel med människor, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden. Alla är mycket allvarliga brott. Och mycket bra har gjorts, men mycket mer behöver göras.

I dag kommer jag dock att fokusera på ett lika allvarligt område: mäns våld mot kvinnor och våld i relationer.

När vi pratar om gängkriminalitet pratar vi ibland om utsatta områden. Men jag vill erinra om att när det gäller sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn är hela Sverige ett utsatt område. Det är inte gator och torg som är brottsplatsen. Brottet sker oftast i hemmet men även på nätet.

Jag vill återigen lyfta fram behovet av en närvarande och tillgänglig polis i hela landet för alla brott och för alla brottsutsatta.

I detta betänkande lyfter Centerpartiet dock fram behovet av att psykiskt våld och kontrollerande beteende kriminaliseras. Det var, som flera andra har sagt här, hösten 2021 som den socialdemokratiska regeringen gav en utredare i uppdrag att se över straffansvaret för psykiskt våld. I uppdraget ingick att ta ställning till om straffbestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning skulle ändras eller om det skulle införas ett nytt brott.

I den promemoria som kom i augusti 2022 föreslogs en ny brottstyp, psykisk misshandel, och att den brottsbeteckningen även skulle täcka in ekonomiskt våld. Promemorian med förslagen har remissbehandlats, och sedan november 2022 bereds förslagen inom Regeringskansliet, nu inte med en socialdemokratisk regering utan med Tidöregeringen. Där har förslagen beretts i två och ett halvt år – i två och ett halvt år har förslagen beretts.

Det är konstitutionellt helt i sin ordning att lägga ned utredningar eller att inte ta dem vidare. Saker förändras. Men vi har en justitieminister som har sagt i bland annat interpellationsdebatter att regeringen ser detta som ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även straffrättsligt. Det säger även moderata ledamöter här i dag. Sedan säger man: Vi ska bara hitta ett sätt att lösa det, så att vi får den kraft, tydlighet och synlighet som problemen förtjänar.

Efter två och ett halvt år önskar jag och utsatta kvinnor i Sverige att regeringen hanterar det även med den snabbhet, skyndsamhet och prioritet som problemen och de utsatta förtjänar.

Straffrättsliga frågor

Centerpartiet yrkar därför bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Det var därför jag inledde med att säga hur polisen styrs. Man styrs av lagar, budgetar, regleringsbrev och annat. Vi vet alla att det som regeringen lyfter fram i sitt regleringsbrev är det man tycker är viktigt. Det är därför regeringen säger att man ska redovisa antalet kameror på detaljnivå och exakt vilka kameror det är. Man ska på detaljnivå redovisa antalet minderåriga och vad de har för nationalitet. Det görs inre gränskontroller. Här är regeringen väldigt tydlig. Man sätter lyktan och lyset på det för att man tycker att det är viktigt. Underskatta inte de styrsystem som finns och det som regeringen lyfter fram! Däremot lyser till exempel krav på antalet polisstationer med sin frånvaro i regleringsbreven.

Det är bra att ledamoten tycker att Centerpartiet ska ha förslag och ambitioner, och det har vi. Jag har lärt mig här i riksdagen att det är mycket prat om tidigare mandatperioder och kommande mandatperioder. Men jag vet att Moderaterna och regeringen har fått makten och tagit på sig ansvaret. Det är ni som sitter i Rosenbad och styr det här. Då borde ni kunna svara på varför ni väljer att prioritera kameror och inrikeskontroller, vilket är viktigt, men i styrsystemen inte lyfter upp antalet polisreceptioner och lokal närvaro – om ni nu tycker att det här är så viktigt. Centerpartiet tycker att det är viktigt och att man behöver ha högre ambitioner och se hela Sverige och behovet av en lokalt närvarande och tillgänglig polis.

Fru talman! I mångt och mycket delar jag helt klart ledamotens bild att vi borde ha gjort mer i Sverige på det här området. Det är därför vi står bakom de stora resurstillskott som gjorts och ser positivt på hur polisen nu rekryterar på väldigt många olika sätt för att få en polisiär närvaro i hela landet.

Det pratas mycket om yttre tjänst, och det är en del. Men vi ska komma ihåg att de stora brottsplatserna är fördelade – de finns förvisso på gator och torg men också i folks hem och i cybern. Vi behöver verka på alla områden. Därför kan jag tycka att det ibland blir lite ensidigt om man bara pratar om yttre uniformerad tjänst.

Sedan handlar det om polisreceptioner. Det pratas också om en god och tillgänglig service. Regeringen anser att polisen ska ha hand om till exempel passutlämning. Det finns även andra tillstånd och så vidare som ska gå via polisen. Då finns det många gånger för många grupper ett behov av en tillgänglig service i hela vårt land.

Jag måste säga att jag direkt på volley inte vet hur många som bor i Arboga. Det får ledamoten gärna upplysa mig om. Leksand var häromåret Sveriges mediankommun. Det betyder att 145 kommuner var större och 145 mindre. Med tanke på kommunens starka besöksnäring undrar man hur det kommer sig att det bedöms att behovet inte finns där.

Jag kan förstå bevekelsegrunderna för det här, men jag tycker att regeringen har för låga ambitioner. Det görs resurstillskott, och det är ett starkt fokus. Regeringen föreslår väldigt mycket bra lagstiftning som Centerpartiet står bakom. Men jag tycker att ambitionen är för låg och att det görs för lite för en närvarande lokal polis i hela landet.

Fru talman! Vi hör alltför ofta om skjutningar och sprängningar men även om våld, mord och övergrepp. Brotten är alldeles för många och för grymma, och de är förödande både för enskilda och för oss som land. Polisen har här en mycket viktig och många gånger avgörande roll för att skapa och återskapa tryggheten. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla poliser och polisanställda för de insatser de gör dygnet runt och året runt för oss alla i Sverige. Stort tack!

Vi i Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora och välbehövliga ökade resurserna till svensk polis som nu förverkligas. Polisen styrs av lagar, budget och regleringsbrev. De har också en vision: Vi gör hela Sverige tryggt och säkert.

I årets regleringsbrev från regeringen sägs att Polismyndigheten ska redovisa hur man har arbetat med resultat och vilka resultat som har uppnåtts i fråga om att växa mot målet att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Man ska också redovisa hur man förstärker arbetet med en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna i hela landet.

Detta är alltså det som sägs från regeringen. Men samtidigt läggs tre polisreceptioner i Dalarna ned, och då säger regeringen att det är polisens spelplan, inte regeringens. Det är samma regering som bland annat säger att polisen ska redovisa antalet personer som kontrollerats inom ramen för den tillfälligt återinförda gränskontrollen vid inre gräns. Det ska vara efter nationalitet, antalet nekade inresor och hur många som är minderåriga. De ska ange olika andelstal. Dessutom ska Polismyndigheten per tertial redovisa en uppdatering avseende antalet fasta och mobila bevakningskameror och kroppsburna kameror.

När det gäller kameror och gränskontroller vill regeringen ha exakt antal, men i fråga om polisreceptioner med fasta öppettider, som i Leksand, Rättvik och Vansbro, sägs inget.

Jag vet att detta kan låta lite raljerande, men det är det inte. Vi i Centerpartiet tycker att gränskontroller och kameror verkligen är viktiga och nödvändiga. Men vi tycker även att en tillgänglig polis i hela landet är något både viktigt och nödvändigt.

I regeringens Sverige stänger polisen receptioner på landsbygden. Trots historiskt stora satsningar på polisen kommer flera polisreceptioner på landsbygden att stängas. Befolkningen i Leksand, Rättvik och Vansbro har fått besked om att dess möjlighet att fysiskt besöka polisen med fasta öppettider kommer att försvinna.

Det är absolut bra med satsningar på en förbättrad service per telefon och digitala plattformar. Men när det gäller samhällsservice, som pass, hittegods, anmälningar av brott och iakttagelser, är det många gånger helt avgörande med en lokal fysisk närvaro.

Om man hänvisar till en polisreception många mil och många timmar bort drabbar det de resurssvaga hårdast. Det får vi inte glömma bort. Personer med funktionshinder, personer som är hänvisade till allmänna kommunikationer och personer som inte är digitala eller som har andra utmaningar är alltid de som drabbas mest av beslut som dessa.

En tillgänglig och närvarande polis som bygger förtroende är avgörande för att förebygga och utreda brott. Det är kanske först den femte gången du träffar en polisanställd som du vågar ta mod till dig att berätta vad du är utsatt för i ditt hem eller vad du känner till om lokal brottslighet.

Polisens receptioner förväntas förstås inte ensamma lösa allt detta, men receptionerna kan heller inte enbart ses som en försumbar del i en slimmad organisationskarta. Vi som bor på landsbygden bidrar till hela Sverige på många sätt, och vi har rätt att förvänta oss en polisiär basservice och inte nedläggningar. Samtidigt som dödliga skjutningar och sprängningar inom kriminella nätverk drabbat vårt land hårt är den största andelen brott de som riktas mot personer, till exempel våld och hot mot barn och kvinnor, samt stölder, bedrägerier och skadegörelser som drabbar enskilda och småföretagare i hela landet.

Om inte ens Leksand, som är en medelstor svensk kommun med en stark besöksnäring, kan ha en öppen polisreception undrar man vad regeringen menar när justitieministern här i riksdagens talarstol säger att landsbygden inom en påtaglig närtid ska få uppleva effekterna av de stora resurserna till polisen. För en centerpartist skulle det betyda att nedstängningarna i Leksand, Rättvik och Vansbro stoppas.

Fru talman! I en annan del av Sverige, långt från storstadens asfalt, är även fjällräddningen en viktig del av livet. I Sverige finns omkring 400 fjällräddare fördelade över ett trettiotal enheter i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna. De är ofta under mycket svåra väderförhållanden ansvariga för hjälpinsatser i den svenska fjällvärlden. Både de som bor där och de turister som kommer på besök är beroende av att hjälpen kommer snabbt när olyckan är framme, och det gäller både vintertid och sommartid.

Alla frivilliga livräddare gör ovärderliga insatser, och det behövs fler. Därför anser Centerpartiet att man behöver fortsätta driva på för att förbättra situationen för denna grupp med bland annat utökade avdragsmöjligheter. Jag vill avslutningsvis därför yrka bifall till reservation 5, som rör stödet till landets fjällräddare.

Fru ålderspresident! Vi debatterar våldsbrott och brottsoffer, och jag vill inledningsvis säga att mina tankar går till dem som har drabbats av dödligt våld, grovt våld och våld av alla de slag. Det är helt oacceptabelt. Tankarna går till både de drabbade och de anhöriga.

Centerpartiet välkomnar ett ökat och större fokus på brottsoffer och brottsutsatta. Vi ser positivt på den översyn av hela straffrätten som nu görs och på det sätt som brottsoffer lyfts i direktiven. Centerpartiets rättspolitik bygger på brottsoffret i fokus, rättsstatens principer och att se hela rättskedjan i hela landet.

Vi står därför bakom de stora resursförstärkningar till rättsväsendet som har gjorts. Men både jag och landets medborgare förväntar oss nu, tre år in i mandatperioden, en ökad leverans i enlighet med regeringens utfästelser.

Avseende brottsområden får grov organiserad brottslighet med skjutningar och sprängningar stor uppmärksamhet – och ska så ha, eftersom det är ett stort problem i samhället. Men som flera andra har gjort behöver vi även lyfta mäns, ofta dödliga, våld mot kvinnor, våldet mot barn och mängdbrott. Mycket av detta kräver en ökad stabil och långsiktig polisiär närvaro i hela vårt land, och där finns mer att göra från regeringens sida.

I betänkandet och även i den här debatten har många viktiga frågor lyfts, och jag väljer att nämna några av frågorna från våra reservationer. Jag vill inleda med utredningstider vid brott mot barn.

Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt, och beslut om ett eventuellt åtal ska fattas inom 90 dagar. Detta är en föreskriven tidsfrist som bara ska överskridas om det är påkallat av tydliga utredningsskäl, som när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets art. En rapport från Rädda Barnen visar att mer än vart tredje barn har fått vänta mer än 90 dagar på beslut om åtal.

De långa handläggningstiderna får allvarliga konsekvenser för barnet. Vid sidan av den allmänna påfrestning det medför för alla att vara föremål för en brottsutredning som utsatt, vilket flera här har tagit upp, är det en särskild påfrestning när man är ett barn. Det kan även resultera i ett sämre bevisläge.

Barn får också ofta vänta på olika former av insatser till efter det att förundersökning och domstolsprocess har avslutats – detta för att insatserna inte ska störa en pågående förundersökning eller för att barnets situation inte är tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Men de långa handläggningstiderna riskerar att förvärra både barnets hälsa och möjligheterna till skydd, stöd och behandling.

Fru ålderspresident! Det är glädjande att höra att regeringen och de partier som är representerade här säger att man jobbar med detta, men jag vill påminna om att vi alltså är tre år in i mandatperioden. Det vore bra med en skyndsam handläggning såväl i Regeringskansliet som i domstolar och hos polisen, för barnens skull. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6.

Jag vill även lyfta detta med registerkontroll. Vi från Centerpartiet anser att kontrollerna bör omfatta fler yrken och fler brott samt ske oftare. Vi anser att fler som arbetar nära barn, äldre och funktionshindrade bör kunna omfattas än vad som är fallet i nuläget. Vi anser också att fler brott ska inkluderas; vi har tidigare lyft bland annat lyft terrorbrott, men det gäller även många andra brottstyper.

När det gäller frekvensen av kontroller har vi noterat att utredaren i sitt betänkande – det betänkande som nu bereds inom Regeringskansliet, vilket vi hoppas sker skyndsamt – anser att det inte bör införas en reglering som ger kommunala arbetsgivare rätt att regelmässigt göra förnyade eller löpande registerkontroller under pågående anställning. Man säger att det är med hänsyn till intrånget i den anställdes integritet.

Vi anser att man behöver överväga att ändra detta då vi pratar om anställda som jobbar med de allra mest skyddsvärda, det vill säga barn, äldre och funktionshindrade. Vi anser att deras integritet och deras skyddsvärde behöver uppvärderas. Vi kommer att noga följa regeringens hantering av utredningen och får förmodligen anledning att återkomma i frågan.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag ta upp vikten av brottsförebyggande arbete utifrån brottsoffrens perspektiv. Den största vinsten med ett framgångsrikt brottförebyggande arbete är nämligen inte att någon inte blir en gärningsman, utan det är att ingen kommer att bli målsägande – att ingen blir brottsutsatt och ett brottsoffer. Det måste alltid vara det yttersta målet för oss alla.

(Applåder)

Herr talman! Sveriges domstolar är platsen där Sveriges framtid och utveckling ligger och väntar. Jag tar det en gång till: Sveriges domstolar är platsen där Sveriges framtid och utveckling ligger och väntar.

I stort sett all tillväxt – nya jobb, ny infrastruktur, nya bostäder och ny energi – förutsätter bygglov, detaljplaner, miljötillstånd eller andra beslut. Det är beslut som ofta överklagas, vilket prövas i sak eller processuellt. Det görs laglighetsprövningar av politiska beslut. Men handläggningstiderna i våra myndigheter, domstolar och överprövande instanser är alldeles för långa, och det är ett stort problem för enskilda och för samhället.

Som vi har hört har regeringen en målsättning om rimliga handläggningstider. I regeringens regleringsbrev för Sveriges domstolar anges att handläggningen av annat än förtursmål ska ta mellan fem och sju månader för 75 procent av ärendena. Det gäller i såväl brottmål som tvistemål, i såväl tingsrätt som förvaltningsrätt och i såväl underrätt som överrätt. För 25 procent av ärendena kan det ta längre tid, och det står inte ens hur länge. Detta gäller alltså i varje enskild instans. Man ska också veta att ärendena innan dess har varit uppe hos en myndighet eller kommun för handläggning och eventuellt beslut. Vi pratar alltså om år av handläggning – helt i enlighet med uppdraget.

Vi i Centerpartiet tycker att det här är för låga ambitioner. Dessutom överskrids handläggningstiden ofta, vilket flera JO-beslut visar på. Regeringens ansvar och arbete slutar ju inte med regleringsbrevet, utan ansvaret är att se till att enskilda och företag får tillgång till rättvisa i god tid. Ansvaret är att styra och leda landet så att detta genomförs, inte enbart att skriva uppdrag.

Vi i Centerpartiet är medvetna om att måltillströmningen till och komplexiteten i målen hos Sveriges domstolar har ökat under senare år. Det vet vi om. Detta har lett till alldeles för långa handläggningstider för alla mål som inte är prioriterade. Jag vill särskilt lyfta brott mot barn, som i flera fall inte är förtursmål. Där är det bokstavligen landets framtid som ligger och väntar på beslut.

Det är därför avgörande att Sveriges domstolar nu faktiskt får möjlighet att utöka verksamheten på ett hållbart och långsiktigt sätt. Att rekrytera, utbilda och fortbilda domare är ett arbete som tar tid. Notarieutbildningen är en aspekt av detta, och rekryteringen av jurister med andra erfarenheter än rättsväsendet är en annan – men även att få domare att vilja vara verksamma i hela vårt land.

Vi vet att det utöver jurister finns många andra kvalificerade nödvändiga medarbetare inom landets domstolar, där vi också måste vara en bra arbetsgivare. Domstolar i hela vårt land, med deras medarbetare, är också en del av den intellektuella infrastruktur som bygger hållbara samhällen. För att både vara en attraktiv arbetsplats för kvalificerade jurister och uppfylla rollen som rättsstatens yttersta väktare måste domstolarna ha goda möjligheter att löpande rekrytera och utbilda domare. Vi behöver också se över skyddet av domare och anställda för att kunna säkerställa att de har ett adekvat skydd i den utsatta situation de ofta befinner sig i.

Allt detta är sammantaget avgörande för att vi ska ha självständiga domstolar som står för den viktiga delen i vår maktdelning. Dagens domstolar vilar tungt på att domare som är över 60 år arbetar kvar. Det är vi mycket tacksamma för, men det är inte långsiktigt hållbart, av många skäl. Därför är det välkommet att regeringen till slut har tillskjutit mer pengar till landets domstolar.

Vi vet att polisen och Kriminalvården har fått betydande och välbehövliga tillskott. Men i ett rättssystem behöver varje länk vara stark nog för att helheten ska hålla. Här vill jag nämna Statens servicecenter, som framhålls som en plats som kan användas för att till exempel avlägga vittnesmål. Men då är det inte ett steg i rätt riktning att lägga ned 35 av de 150 kontoren.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att utvärdering av integritetskänslig lagstiftning med tvångsmedel, skydd av aktörer i domstolsprocessen och rättshjälp som ger fler möjlighet att få rättvis rättegång är mycket viktiga frågor. Vi håller i många delar med om det som har sagts av andra partiers ledamöter gällande detta. Men jag nöjer mig med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3, som rör just personalförsörjning.

Fru talman! Att skydda oss mot terrorism är att skydda vår demokrati – den demokrati som bygger på yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet och meddelarfrihet och, inte att förglömma i dessa dagar, akademisk frihet. Det är en demokrati som bygger på öppenhet och insyn, på frånvaro av korruption med mutor, jäv och insider som utnyttjar sin situation. Det är en demokrati som bygger på fria val, maktdelning och ansvarstagande.

Detta kan tyckas vara självklarheter och borde vara så. Men vi vet alla att så inte är fallet. Terrorism är gärningar som syftar till att skada en stat eller mellanstatlig organisation allvarligt och att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.

Syftet är att förändra statsskicket eller i vart fall påverka den politiska agendan till förmån för sin egen politiska, ideologiska eller, för den delen, religiösa agenda. Terrorism är i mångt och mycket motsatsen till demokrati.

Terrorism tar sig olika former. Vi vet också att den helt nyligen tagit sig nya vägar. Den tar hjälp av syskonen till terror, som är stater och staters agenter som spionerar på andra stater och även grov organiserad brottslighet, där man står till förfogande med sitt våldskapital. Den här syskonskaran har börjat samarbeta med förödande resultat.

Vi ser även olika former av terrorism och våldsbejakande extremism, med sina olika syften. Det är viktigt att påminna sig om att det inte finns ett slags terrorism. Den är islamistisk. Den är höger. Den är vänster. Det finns olika varianter. De driver ofta ensamagerande individer med dödliga och förödande resultat.

Det innebär att detta måste motarbetas på många olika sätt. Det behövs bland annat en effektiv statsapparat där rätt person och rätt instans har rätt information vid rätt tillfälle. Det betyder att vi behöver skapa allianser av goda krafter. Därför ser vi från Centerpartiet att vi behöver samarbeta mer i EU. Vi behöver samarbeta bilateralt med länder som vi litar på, men vi behöver också ha utbyte med organisationer.

EU är en viktig arena i arbetet mot terrorism. Tillsammans har vi bättre förutsättningar att motverka attacker genom att till exempel dela underrättelser om potentiellt farliga, radikaliserade personer och genom att stoppa smuggling av vapen och annat som kan användas vid attacker. Det behövs överenskommelser om EU-ländernas skyldighet att informera om sådant.

Fru talman! En annan viktig del i arbetet framåt är den statliga utredningen kring Säkerhetspolisens, Säpos, informationshantering. Det var sagt att den skulle överlämnas den 1 april, men den kommer säkert att överlämnas till regeringen i dagarna.

Vi har nämligen en ny situation och ett nytt säkerhetsläge. Här behövs en rättssäker men samtidigt effektiv och användbar lagstiftning som handlar om hur vi ska kunna hantera information om misstänkta så att vi kan förebygga och förhindra samt stoppa och lagföra dem som hotar vårt lands säkerhet och trygghet och som har en annan agenda än vår demokrati.

Vi ser även att internet och cyberrymden är en brottsplats när det gäller de här brotten. Det är viktigt att möjligheten att stänga ned eller att ta bort material som driver terrorism och extremism finns. Men det är viktigt att även i det här sammanhanget säga att det måste ske utan att vi tar bort möjligheten till krypterad kommunikation. Regeringen och S har arbetat tillsammans med att till exempel få chat control eller annan lagstiftning på plats. Här kommer Centerpartiet att följa utvecklingen noga.

Centerpartiets angreppssätt här är precis detsamma som när det gäller annan brottsbekämpning. Det är effektiva och rättssäkra verktyg som behövs, inget annat.

Med det, fru talman, yrkar Centerpartiet bifall till reservationen.

Fru talman! Leksand må vara den befolkningsmässigt minsta kommunen med ett hockeylag i högsta serien, men sett bland alla landets kommuner är Leksand en mediankommun. Det är en växande kommun med en stor besöksnäring.

Trots detta väljer Polismyndigheten att stänga den lokala polisreceptionen, där boende och besökare har kunnat göra polisanmälningar, ge tips, hantera hittegods och hämta ut pass. Detta tas nu bort i Leksand, i Rättvik och i Vansbro. Det är ett beslut som fattas av Polismyndigheten och inte av regeringen. Men min fråga är om justitieministern anser att polisens beslut att stänga polisreceptionerna i Leksand och övriga Dalarna ligger i linje med regeringens ambition och löfte om ökad lokal polisiär närvaro i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! I dag är det som sagt inte en proposition vi ska debattera och votera om. I dag är det en granskningsrapport från Riksrevisionen.

Jag vill passa på att lyfta fram vikten av en oberoende revision som en del av riksdagens kontrollmakt – en revision som gör både ekonomiska revisioner och effektivitetsrevisioner. Den är en viktig del av den maktdelning vi har i vårt land med den lagstiftande och kontrollerande makten här i riksdagen, den styrande verkställande makt som regeringen har och våra oberoende domstolars dömande makt.

Det här är faktiskt värt att säga i en tid när vi ser att den ordningen utmanas i länder där de flesta har tagit för givet att den offentliga makten i en stat konstitutionellt fördelas på olika maktpoler för att dessa ska uppväga och utöva kontroll över varandra i syfte att förhindra maktmissbruk. Det, om något, är värt att värna. I dag är det i form av en rapport från Riksrevisionen om statens insatser för barn som misstänks för grova brott.

Herr talman! Den här rapporten tar, som flera har sagt, sikte på ett av vårt lands största misslyckanden. Det största är att vi har barn och unga som utsätts för grova brott i hem, i skolor och på gator och att barn mördas. Som en grym, makaber del av misslyckandet är det i många fall dessutom barn och unga som begår de här brotten, som drabbar många.

Vi från Centerpartiet har inget eget yrkande, utan vi står bakom utskottets förslag i betänkandet. Vi anser att det på justitieutskottets område görs mycket bra, men vi ser också att det behöver diskuteras mer tillsammans med andra områden. När man diskuterar barn som misstänks för grova brott behöver man visa på alternativ till den kriminella vägen och på framtidstro – framför allt innan de börjar begå brott men även under den tid de faller under kommunernas, kriminalvårdens eller Sis ansvar och får vård.

Jag har sagt det här förut, men allt fokus från riksdag och regering på det förebyggande arbetet – kommuners verksamhet, socialtjänst och skola – kan inte vara på att de unga inte ska begå brott. Målet måste vara något mer. Vi måste visa för de unga att det finns ett annat Sverige än det vi har i dag och ge alla barn en bra skolgång med både bildning och utbildning.

Vi ska vara tydliga gentemot föräldrar om deras ansvar men också ge dem stöd och utbildning att ta det ansvaret. Vi måste visa en tydlig bild av ett annat Sverige – ett Sverige där stor frihet kommer i kombination med ett stort ansvar. Här behöver det göras mer för våra unga men även för hela vårt land.

En stor mängd ny lagstiftning är på plats, och mer är på gång. Vi från Centerpartiet har sett och ser positivt på mycket av det som görs. Det är viktigt med nationell styrning i form av tillräckliga resurser men framför allt tydliga lagar.

Efter skolskjutningen och massmordet i Örebro besökte Center mot våldsbejakande extremism justitieutskottet. Jag frågade om man inom området sekretess kunde se några nya eller ändrade lagar som kunde ha förhindrat det makabra som hände. Jag fick då svaret att det främsta problemet inte är brist på lagstiftning. Problemet är kulturer och okunskap inom myndigheter. Man lyfte särskilt fram okunskap om sekretess som ett större hinder än nya regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Vi har hört om samma problem med kulturer och okunskap från andra aktörer – senast från Sis-hemmen som besökte justitieutskottet. Här krävs ett tydligt ledarskap. Dessa viktiga uppgifter måste ses som en del av linjeverksamheten och kärnverksamheten. Bob-råden som ofta nämns är bra. Men precis som Riksrevisionen säger i sin rapport får inte de här projekten bäras upp av eldsjälar eller bara bli projekt. Vi skulle inte låta andra för landet så viktiga frågor hanteras så.

Det vi behöver är robust lagstiftning, tillräckliga resurser och kärnverksamhet. Det är inte alltid nya nämnder och samarbetsformer som behövs utan att alla till att börja med gör det de ska göra. Här har regeringen ett stort ansvar när de styr myndigheter. Det innebär även självklart att det inte finns plats för kriminella aktörer att bedriva till exempel HVB-hem. Det är som ett dubbelfel gentemot barn och unga när de kan rekryteras när de är omhändertagna för att komma ifrån gängen. Det har hänt under både den här och tidigare regeringar.

Vi från Centerpartiet ser dock att det finns utrymme för fler aktörer än det offentliga för gruppen barn och unga, för de är inte en homogen grupp. Det finns många olika behov att möta. Men tillståndsgivning liksom tillsyn och kontroller behöver bli betydligt bättre och skarpare inom alla aktörers verksamheter.

Precis som Riksrevisionen konstaterar är statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet inte fullt ut effektiva. Vi behöver därför samarbeta effektivare men även arbeta med bevisat effektiva verktyg. Det är därför Centerpartiet inte har varit för lagstiftning om visitationszoner och anonyma vittnen och inte vill se sänkt straffbarhetsålder; det här är inte bevisat effektiv lagstiftning. Den är heller inte så rättssäker som vi vill att lagstiftning ska vara.

Om vi blickar framåt behöver Kriminalvården få de bästa av förutsättningar att ge varje barn och ungdom möjlighet att klara av grundskolan när man nu ska ta över ansvaret för de så kallade ungdomsfängelserna. Skolplikt är inte bara för de unga, utan vi i det offentliga har en plikt att ge dem en skolgång. Det här omfattas inte av rapporten, men det är något vi nogsamt behöver följa.

Samma sak gäller tillgången till hälso- och sjukvård, med fokus på psykiatri och annat terapeutiskt stöd. Nyligen fick vi höra från Sis att de barn som döms för brott – grova brott och även de grövsta brotten – har en mycket dålig psykisk hälsa och att en inte försumbar del av dem har intellektuell funktionsnedsättning samt andra NPF-diagnoser.

Skola, vård, omsorg och stöd behöver garanteras av det offentliga, för är det någon grupp som måste få del av Kriminalvårdens vision Bättre ut är det dessa barn. Det kommer ju en tid när de ska tillbaka ut i samhället, och då måste de vara bättre rustade än när de kom in. Något annat än det vore ett stort misslyckande för brottsoffren, för dem som begått brotten och för samhället i stort. Sverige kan bättre än så här.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.