Ewa Pihl Krabbe

Herr talman! Det har väl inte undgått någon i denna kammare att intresset för barns och ungas läsning är stort och har debatterats flitigt, så också i dag. I går fick vi se resultaten av Pisaundersökningen 2022, så diskussionen lär fortgå.

Att stimulera barns intresse för läsning är en nationell angelägenhet, inte bara för skolan utan också för mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, förskola, bibliotek och, inte minst, de vuxna som finns i barnens närhet. Många barn har för få vuxna förebilder som läser fysiska böcker. Statistiska centralbyrån redovisade för några år sedan att var tredje vuxen person aldrig läser en bok på fritiden.

Det visar sig också att varannan man aldrig läser en bok. Barns läsande hänger samman med vuxnas läsande. I synnerhet tror jag att manliga förebilder i familjen - pappa, farfar eller morfar - kan spela en viktig roll för en pojke genom att läsa med och för denne. Vi vet att pojkar halkar efter i skolan. Om vi ska skapa en läskultur måste vi få med både barn och vuxna. Barn gör ju som vuxna gör.

Det finns också geografiska skillnader mellan barns och ungas läsvanor. Det är till exempel en större andel oftaläsare i storstäderna än i mindre städer och på landsbygden. Sedan finns det helt klart ett samband mellan bristande läsning och vår digitala samtid.

Barn och unga i mer resursstarka hushåll har bättre tillgång till läsande förebilder och fler böcker samt läser mer själva.

Ett läsvänligt land kräver en förstklassig infrastruktur för läsning. Bibliotek är grundbulten i den strukturen. Bibliotek ger inte bara gratis tillgång till böcker och informationssökning utan är också levande samlingsplatser för kunskap och bildning.

Under de senaste tio åren har det försvunnit cirka tio bibliotek per år, och denna biblioteksdöd är ett hot mot visionen om ett läsvänligt land.

Skolbibliotek är en pedagogisk resurs för hela skolan och förbättrar och fördjupar studieresultaten för våra elever. Därför är det glädjande att det nu föreslås att bemannade skolbibliotek ska införas under de närmaste åren.

Bemannade skolbibliotek kommer att innebära ett lyft för läsandet och bildningen, men jag bekymrar mig för hur landet ska kunna förses med det stora antalet nya bibliotekarier. Planeras nya utbildningsplatser? Jag är orolig för att många lärare som nu upplever en tung situation i skolan kommer att gå över till bibliotekarietjänster. Detta är inte ovanligt redan nu, och det vore inte bra för skolorna, som redan har det mycket tufft.

Herr talman! Jag ska nu tala om friluftspolitiken. Friluftslivet i Sverige är unikt, med allemansrätten som innebär att man kan gå i stort sett var som helst i skogen, åka skridskor på vintern, bada i alla sjöar som går att bada i och njuta av havsstränder utan att hindras av avgränsningar. Vi ska vara rädda om detta. Det betyder jättemycket för folkhälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Anslagen för skötsel av värdefull natur har minskat kraftigt, och vi ser hur naturreservat och nationalparker runt om i landet börjar stänga ned delar av verksamheten på grund av att pengar saknas för skötseln. Låt mig ge några exempel.

Bygget av en rullstolsled till Njupeskär i Dalafjällen stoppas efter nedskärningar. Virket finns och ligger klart utmed hela leden, men pengar fattas för att ta in en entreprenör för att göra jobbet, säger man från Länsstyrelsen Dalarna. Det är såklart väldigt tråkigt för de personer som är beroende av rullstol för att komma ut till vattenfallet.

Skuleskogens nationalpark i Västernorrland har under de senaste åren haft sina entréer öppna, till stor glädje för alla besökare. För en månad sedan stängdes den norra entrén därför att det inte finns medel för att sköta plogningen. Likaså har ett besökscenter tvingats stänga. Allt detta slår mot människors tillgång till naturupplevelser.

I Skåne, som jag kommer ifrån, har det försämrade anslaget lett till stora konsekvenser för friluftslivet med stängda toaletter och trasiga vindskydd, bland annat i Söderåsens nationalpark. Jag är djupt oroad för denna utveckling, och med mig 65 000 medlemmar i Svenska Turistföreningen som skrivit under en protest mot regeringens nedskärningar på detta område.

Herr talman! Statens stöd till idrotten är till för att ge alla möjlighet att motionera och idrotta, främja en god folkhälsa, stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt ge befolkningen positiva upplevelser av idrott som underhållning.

I vårt avlånga land har barn, ungdomar och vuxna väldigt olika förutsättningar att utöva sin idrott. Det fattas idrottsanläggningar för att alla barn och ungdomar ska kunna få plats för att utöva sin idrott. Många idrottsanläggningar börjar bli gamla och slitna och går inte att reparera. Detta gäller i synnerhet simhallar, idrottshallar och ishallar. Jag har sett det i närheten av där jag bor i norra Skåne. Det blir barn och ungdomar som inte kan transportera sig som drabbas.

För att stimulera byggande genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade uppdraget för Centrum för idrottsforskning. Detta räcker dock inte. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Därför behöver det utredas om en statlig idrottsanläggningsfond kan etableras.

Herr talman! Fritidskortet har redan debatterats av ledamöterna Roland Utbult och Lawen Redar, men jag vill ändå säga att det också är av stor vikt att de synpunkter som lämnas in av bland andra Statens kulturråd och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor beaktas och att en kontrollstation införs ett år efter införandet för att säkerställa att reformen kommer alla barn till del på ett likvärdigt sätt.

Därmed, herr talman, ställer vi socialdemokrater oss bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Den geriatriska vården i vårt land är i stort behov av att byggas ut, dels därför att andelen äldre kommer att öka med 50 procent fram till 2030, dels därför att Sverige är det land i Europa som har lägst tillgång till vårdplatser på sjukhus. Tillgången till geriatriska vårdplatser är mycket begränsad.

Enligt en ny rapport finns det behov av 320 nya geriatriska vårdplatser inom slutenvården bara i mitt hemlän Skåne. Det är sju gånger så många som vi har nu. En ökning av antalet geriatriska vårdplatser innebär förbättrad livskvalitet och funktionsförmåga samt högre överlevnadsgrad. Det största ansvaret för att bygga ut den geriatriska vården vilar på regionerna, men regeringen bör kunna underlätta för regionerna att bygga ut denna del av sjukvården och därmed ge mer kvalitet till vården av de allra äldsta.

Jag vill fråga sjukvårdsministern på vilket sätt regeringen kan bidra till en jämlik utbyggnad av den geriatriska vården så att äldre medborgare tillförsäkras en god vård.

Herr talman! Att främja läsande tror jag att vi alla är besjälade av. Alla goda krafter behöver förenas för att förändra läsandets status.

Sedan 2018 har kommunerna kunnat söka bidrag för att utveckla de egna folkbiblioteken efter de behov som har funnits. Satsningen Stärkta bibliotek bygger på en tillit till professionens egen förmåga att bedöma vad som är viktigt för de lokala biblioteken. Men anslagen försvinner vid detta års utgång.

Bibliotekens betydelse för kulturen, särskilt i mindre kommuner och glesbygd, är stor. Det är viktigt att fortsätta att stimulera verksamheten utifrån de lokala behoven.

Jag vill därför fråga kulturministern: Avser statsrådet att fortsätta att stödja och stärka biblioteken, och hur ser planen ut?

Fru talman! Inledningsvis ställer jag mig bakom samtliga våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9.

Läsning har mycket stor betydelse för alla delar av livet och är ytterst en fråga om delaktighet i samhället, alltså en demokrati- och rättighetsfråga. Att våra barn ska lära sig läsa i skolan är en självklarhet och en förutsättning för att de ska kunna tillgodogöra sig utbildning i så gott som alla ämnen.

Kulturrådets undersökning visar att cirka 20 procent av 15-åringarna i Sverige inte når över basnivån i läsförståelse. Man kan också se att av alla över 16 år är det 34 procent som inte läst böcker alls det senaste året. Detta ger naturligtvis återverkningar på barns och ungas läsning och inlärning. Man konstaterar också att barn och unga i socioekonomiskt svaga områden är i behov av stärkta insatser, liksom barn med flerspråkighet eller funktionsnedsättning.

Läsfrämjande är ju en del av kulturpolitiken, men vad innebär det? Jo, att man tar bort hinder för läsning och öppnar vägar till litteratur, bidrar till att människor kan utveckla alla sina språk samt stärker självtillit och läsaridentitet. Det handlar också om den konstnärliga upplevelsen.

Fru talman! Jag kan konstatera att regeringen inte lägger fram några förslag för att främja läskunnigheten. Ett viktigt förslag är det som utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning kom med, nämligen att fastställa att alla skolor ska ha tillgång till utbildade skolbibliotekarier och bemannade bibliotek. Som det nu ser ut är det mycket ojämlikt i landet men också inom kommunerna.

Låt mig ge några exempel på hur man kan stimulera läsintresset och främja läsningen.

På Vegalyckan, en F-3-skola i Lund, talas 15 olika språk, och där arbetar man aktivt för att varje barn ska lyckas med sin läsinlärning. Där bokbadar man, som man kallar det, och har bokbytardagar. Man söker aktivt kontakt med bokhandlare och bokförlag, som sedan är vänliga och skänker böcker. Nyligen fick alla barn i skolan en kasse med sju olika nya böcker - mycket uppskattat såklart. Rädda Barnen och frivilliga studenter hjälper de barn som har behov av extra språkträning och läsinlärning på sin fritid. Man använder naturligtvis också leken för att stimulera till läsning.

Jag besökte också nyligen Båstad kommun i Skåne, där huvudbiblioteket och gymnasieskolan samsas i samma hus men finns på olika våningsplan. Där har man inrättat ett fantasyrum med lämplig litteratur - också ett bra exempel på hur man kan stimulera ungdomars läsintresse med litteratur som många ungdomar gillar.

Det sista exemplet kommer från Svenska Akademien. Häromåret gav de ut en poesibok, som delades ut till alla sexåringar i landet. Boken innehåller ett sextiotal äldre och nyare dikter med illustrationer framtagna av några av våra främsta barnboksillustratörer. Tillsammans med varje dikt finns också tips till vuxna om hur man kan prata med barnen om dikterna. Detta var en bra läsfrämjande insats av akademien, som ville uppmuntra vuxna att läsa tillsammans med sina barn.

Jag har gett några goda exempel på hur man kan främja läsandet. Nu föreligger ett förslag från Tidöpartiernas sida om framtagande av en kulturkanon. På vilket sätt skulle då en kulturkanon, i detta fall alltså en litteraturkanon, medverka till en läsfrämjande miljö?

Under frågestunden häromveckan frågade jag kulturministern hur en kulturkanon skulle verka främjande för barns och ungas läsinlärning, och jag fick till svar att det skulle kunna vara ett hjälpmedel. En litteraturkanon kan, anser jag, på inget sätt ersätta läsfrämjande insatser. Men när man väl läser bra och har ett stort läsintresse kan man också ta sig an de lite tyngre verken. Läsning är ju en förutsättning för bildning.

Det danska försöket med kulturkanon har vi talat om tidigare här i kammaren; det inbegriper en litteraturkanon. Danmark är för övrigt det enda nordiska land som inrättat en sådan. Försöket har inte varit särdeles lyckat. Jag vill betona att det inte gjorts någon formell utvärdering av kulturkanon i Danmark. Det finns dock ett antal olika utvärderingar som visar på att kanon har haft en liten effekt. Numera görs inga uppdateringar över huvud taget av kulturkanon i Danmark.

Med detta vill jag säga att en öppen debatt om böcker och böckers värde alltid är välkommen. Men jag vill påstå att vi redan har en fantastisk litteraturkanon i form av de hundratusentals boktitlar som redan finns på alla våra bibliotek i landet.

Hur planerna för en kulturkanon ser ut finns det fortfarande mycket lite information om, även om vi har blivit lite klokare i dag. Jag anser att man först måste se till att våra barn och ungdomar får hjälp och stimulans att bilda sig, och de insatserna måste göras på olika plan. Men av oerhörd vikt är, som jag sagt tidigare, att alla skolor får resurser i form av skolbibliotekarier och skolbibliotek som fungerar.

Fru talman! Ett läsvänligt land kräver en förstklassig infrastruktur för läsning. Bibliotek är grundbulten i den strukturen. Bibliotek är så mycket mer än bara en källa för gratis tillgång till böcker och informationssökning. Bibliotek är också mötesplatser - detta har alla bibliotekarier som jag mött det senaste halvåret vittnat om, och det kan inte nog poängteras. Mötesplatsen är oerhört viktig.

Det stärkta biblioteksanslaget har varit mycket framgångsrikt under de år det har funnits, men det upphör i sin nuvarande form vid detta års utgång. Kommer regeringen att fortsätta att stödja och stärka biblioteken för att utveckla biblioteksväsendet?

Kultur för alla

De senaste tio åren har cirka tio bibliotek försvunnit varje år, vilket är oroväckande. Det har gjorts satsningar: Bibliotekslagen har tillkommit, och en nationell biblioteksstrategi har diskuterats. Men var finns den vision kring svenska bibliotek som faktiskt står i paritet med de många vackra ord om vikten av läsning som jag tror att vi alla är överens om? Biblioteksdöden är ett hot mot visionen om ett läsvänligt land.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)

Fru talman! Det finns väldigt många vetenskapliga dokument och utredningar om idrottsrörelsens mervärden för individ och samhälle. Svensk idrott är en viktig och positiv kraft i samhället. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare skapar idrottsrörelsen en rad positiva bieffekter som vi verkligen kan kalla samhällsnytta.

Att en tredjedel av svenskarna är med i idrottsrörelsen ger en stark effekt på samhället på allt från hälsoekonomi och självkänsla till besöksnäring och integration. Idrottsrörelsen gör Sverige starkare, precis som flera ledamöter anfört i dag.

Men låt mig särskilt nämna barnen. Varenda unge innanför är en vinst för samhället utanför. Hittar barn och unga sin plats i föreningslivets gemenskap i stället för i gängkriminalitetens gemensamma utanförskap, fru talman, kommer samhällsvinsten i den investeringen att generera en avkastning som hela samhällsstrukturen tjänar på.

En av utmaningarna för idrotten i dag är att få föreningslivet att utbilda och skapa förutsättningar för att barn med bland annat psykiska funktionsnedsättningar ska kunna delta på lika villkor. Utmaningen är att ge kunskaper om bemötande men också utbildning för tränare som ger dem verktyg att möta och bemöta barn med exempelvis neuropsykiatrisk problematik.

Fru talman! Jag pratade för ett tag sedan med en hockeymamma vars son har en adhd-diagnos. Hon beskrev hur pojken under årens lopp hade testat en massa fritidsaktiviteter utan att liksom få till det och komma med i gemenskapen. Inte heller i skolan fungerade det. Han hade svårt att få godkänt i sina ämnen. Han började med fotboll redan som åttaåring, men bristen på kunskap och förståelse i föreningen gjorde att det alltför ofta blev konflikter och handgemäng. Han började må psykiskt dåligt och fick problem med kamrater. Han testade ridning, tennis, innebandy och handboll, men inget funkade.

Men så testar han hockey, och där blir det plötsligt väldigt bra med ledare som bemöter honom på rätt sätt. Plötsligt packar han sin skolväska själv. Skolresultaten förbättras, måendet blir mycket bättre och han får nu också kompisar. Pojken är nu 13 år, har godkänt i alla ämnen och har en inriktning att så småningom söka in på hockeygymnasium.

Detta är en alldeles sann solskenshistoria, som dock kanske inte hade behövt vara så långdragen. Med rätt bemötande och kunskaper kan många fler barn må bättre och hitta sin plats i samhällsgemenskapen i stället för att vara utanför. Detsamma gäller naturligtvis för alla barn med någon form av funktionsvariation.

Fru talman! Låt mig även säga några ord om parasport. Idrotten ska vara till för alla. Alla som vill ska kunna delta i och utöva idrott. Svenska Parasportförbundet organiserar och möjliggör för idrott inom tolv olika idrotter för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning och intellektuell funktionsnedsättning. Deras arbete är otroligt viktigt och betyder mycket för dem som deltar, inte minst ur social synvinkel.

Även Sveriges Paralympiska kommitté, som har ansvar för den paralympiska idrotten och Sveriges deltagande i Paralympics, har stor betydelse. Man skapar förebilder och visar att barriärer kan rivas ned.

Fru talman! Vad krävs då för att barn, unga och vuxna med eller utan funktionsnedsättning ska kunna delta i idrottsverksamhet? Det krävs inte bara kompetenta och engagerade ledare utan också tillgång till idrottsanläggningar, som helst ska vara multifunktionella. Det är sedan länge ett känt problem att det råder akut brist på anläggningar. Närhet och tillgång till idrottsanläggningar och idrottsutrustning är avgörande för en inkluderande idrott för alla, även i arbetet med att återstarta efter pandemin.

Idrottsvärlden står också inför andra utmaningar, till exempel skenande driftskostnader. I valrörelsen lovade de högerkonservativa partierna att stärka den svenska idrottsrörelsen efter pandemin. Men i Tidöavtalet framgår ingenting om det akuta behovet av nya idrottsanläggningar, återstartsstöd eller riktade insatser för att stärka barns och ungdomars fysiska hälsa.

Fru talman! Riksidrottsförbundet har gjort en enkätundersökning bland 5 500 idrottsföreningar i alla idrotter och över hela landet angående idrottsplatser, ytor och anläggningar. Ungefär 40 procent av föreningarna uppger att de har stort behov av fler tider i anläggningarna och fler ytor att idrotta på. Störst är problemet i föreningar med många barn och ungdomar. Hälften av alla föreningarna uppger att det också finns ett stort behov av renovering av anläggningarna.

När det gäller 51-procentsregeln vill vi socialdemokrater inte frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Medlemskapet ska ligga till grund för föreningsmodellen. Därför är det enbart idrottsrörelsens medlemmar som kan ändra i stadgarna. Det är något som politiken ska hålla sig ifrån. Vi beklagar att det finns politiska partier som inte delar den uppfattningen och därmed ger uttryck för att frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Vi kommer att fortsätta stödja idrottsrörelsen och vill verka för att 51-procentsregeln ska vara kvar.

Jag vill också säga några ord om friluftspolitik. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Nationalparker, natur- och kulturreservat är viktiga och lockar miljoner besökare varje år. De har också stor betydelse för landsbygdsutveckling och för lokal och regional utveckling.

En stor del av friluftslivet utövas nära bostaden eller i tätorten. Därför är det av stor vikt att bevara grön infrastruktur i och omkring städer och tätorter, inte minst i städer med stark bebyggelseutveckling. Ansvaret för detta fördelas mellan stat och kommun och många myndigheter. Fortsatt god samordning är därför mycket viktig.

Fru talman! Avslutningsvis ställer vi oss bakom samtliga av våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Herr talman! Läsningen i Sverige fortsätter att minska. Andelen som läser böcker varje vecka har minskat sedan 2008 och låg för några år sedan på 34 procent i befolkningen över 16 år.

Vuxnas läsvanor speglas ju i ungas läsande. Över hälften av de svenska 15-åringarna svarar att de bara läser om de måste, och 20 procent av 15åringarna når inte över basnivån i läsförståelse.

Kulturrådets bedömning är att kunskap om läsfrämjande insatser behöver stärkas för vissa grupper av barn och unga, bland annat för barn i socioekonomiskt utsatta områden, barn och unga med flerspråkighet och barn med funktionsnedsättning.

Att bemanna skolbibliotek med utbildad personal, som Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslår, anser Kulturrådet skulle vara till stort gagn för att stimulera barns läsintresse efter varje barns förutsättningar.

I Tidöavtalet framgår att en svensk kulturkanon ska tas fram. Min fråga till kulturministern är på vilket sätt en kulturkanon skulle kunna kompensera och stärka lässvaga barns intresse för läsning.

Herr talman! Personer med dövblindhet är en till antalet relativt liten grupp i Sverige, och olikheterna inom gruppen är stora. Man beräknar att det finns cirka 2 000 personer under 65 år i Sverige. Antalet över 65 år är väsentligt större. Det föds årligen cirka tio barn med dövblindhet.

Dövblindhet är enligt en gemensam nordisk definition ett samlingsbegrepp för en kombinerad syn- och hörselnedsättning. Begreppet medfödd dövblindhet används när funktionsnedsättningarna uppkommit innan begreppsbildning, språk och kommunikation har utvecklats. Förvärvad dövblindhet innebär att dövblindheten inträffat senare i livet.

Dövblindhet medför helt specifika hinder som på många olika sätt påverkar möjligheten att vara aktiv och delaktig i olika sammanhang. Få personer med dövblindhet saknar syn och hörsel helt och hållet. Många har funktioner kvar, och för dem kan rätt strategier, hjälpmedel och adekvata insatser göra stor skillnad.

Att få lära sig strategier för att kunna kommunicera med andra och kunna röra sig självständigt i olika miljöer och att få tillgång till anpassade hjälpmedel och dövblindtolk är exempel på nödvändiga insatser. Insatserna behöver ofta bygga på metoder som har känseln och andra sinnesintryck än syn och hörsel i fokus.

Jag vill betona att det är samhället som bär ansvaret för att göra aktiviteter och miljöer tillgängliga. En gränsöverskridande samverkan mellan dem som i sitt arbete möter personer med dövblindhet gör stor skillnad.

Herr talman! Är då samhället en garant för ett gott liv för den som drabbats av dövblindhet? Jag vill peka på tre frågor av politisk karaktär som är viktiga för att få förbättringar till stånd för de personer som drabbats av dövblindhet.

Tillgången till dövblindtolkar är inte tillräcklig. Det är viktigt att den pågående tolkutredningens förslag faktiskt genomförs.

Tillgången till ledsagning och assistans behöver förbättras.

Det behövs också en reformerad syn på teknik, hjälpmedel och digitala tjänster som kan göras tillgängliga för dessa personer. Det har vi sett inte minst under pandemin, då den här gruppen hade väldigt svårt att få tillgång till information och service i den utsträckning de behövde.

Allmänpolitisk debattKultur och idrott

Jag kan också informera om att endast ett fåtal regioner i landet tillhandahåller särskilda tjänster till dövblinda; det görs bland annat i Skåne, som jag kommer från. Dessa personer behöver ett otroligt stöd eftersom vi vet att ohälsotalen är mycket högre än för övrig befolkning. Suicid och suicidförsök är också vanligare än bland befolkningen i övrigt. Ojämlikheten över landet är alltså stor.

Kulturen, herr talman, är en viktig faktor för att människan ska må bra.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning gäller i Sverige sedan 2009. Så här står det: "Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande."

Kultur är en mänsklig rättighet, även för den som inte ser eller hör. Konstnärligt skapande och kulturella aktiviteter är av mycket stort värde för dessa personer. Tyvärr är samhällets kulturutbud inte anpassat för dövblinda personers behov. Det krävs att lokaler är anpassade och tillgängliga, och tillgång till dövblindtolk och ledsagare är helt nödvändigt.

Jag vill med dessa ord uppmärksamma en liten grupp personer som drabbas hårt av sin funktionsnedsättning. Jag hoppas därför att insatserna som jag beskrivit ska komma till stånd och därmed bidra till att personer med dövblindhet får möjlighet till ett gott liv och till kulturella upplevelser.

(Applåder)

Utbildning och forskning