Camilla Mårtensen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

I dag debatterar vi integrationspolitik. Det är utan tvekan en av Sveriges allra viktigaste frågor, både på individnivå och för Sverige AB. Därför är jag glad, tacksam och stolt över att det är liberala ministrar som nu kan förverkliga alla de politiska integrationsförslag som vi i Liberalerna har drivit under många år. Dem har vi format med både hjärta och hjärna - eller som en mig närstående kollega brukar säga: med både lovikkavante och stålhandske. De allra flesta förstår att den typen av arbete är tidskrävande och kräver förändringar i många verksamheter. Det handlar om långt fler än de som arbetsmarknadsutskottet styr över.

Herr talman! Läget är allvarligt, och framtiden ser dyster ut om vi inte återupprättar kunskapsskolan och lyckas kompensera de elever som har sämre förutsättningar att lyckas. Arbetslösheten är tre gånger högre bland utrikes födda än inrikes födda. Hälften av alla hoppar av sfi. Och utrikes födda barn och barn med utländsk bakgrund klarar sig sämre i skolan än andra barn.

Liberalernas och regeringens proaktiva strategi vilar på tre ben: utbildning, arbete och det svenska språket. Viktigast av allt för en lyckad integration är ett skolsystem som går tillbaka till grunderna och fokuserar på att förmedla kunskap och grundläggande färdigheter. En lyckad skolgång är ett starkt vaccin mot ett liv i kriminalitet, och den är en grundförutsättning för att man själv ska kunna bestämma över sin framtid.

Svensk skola var länge en förebild, men det är den tyvärr inte längre. Faktum är att den senaste Pisamätningen visade på det största kunskapsraset för svenska elever någonsin. Var fjärde elev kan i dag inte läsa eller räkna ordentligt. Samtidigt har hot och våld blivit vardag i många skolor. Läget är oerhört allvarligt, och de som framför allt drabbas är de som kommer från studieovana hem och hem där man inte talar svenska.

För att vända denna nedåtgående trend får skolan 850 miljoner kronor i ett så kallat kunskapsbidrag, för att fler lärare ska kunna behålla sina jobb. Vi vill ändra skollagen så att alla elever i Sverige får tillgång till bemannade skolbibliotek, och för att fylla bokhyllorna har Liberalerna i regeringsställning gått fram med satsningar i miljardklassen på böcker och läromedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Lärarbristen är särskilt allvarlig i områden där skolorna har tuffa förutsättningar. Att locka de skickligaste lärarna till de tuffaste utmaningarna är det allra viktigaste för att alla skolor ska kunna prestera. Därför satsar Liberalerna i regeringsställning på extra resurser till dessa områden.

Det svenska språkets ställning behöver också stärkas. Det har vi i Liberalerna vetat länge, och det är glädjande att även andra partier nu har insett det. Därför reformerar vi sfi-undervisningen. Den måste bli mer intensiv. Det duger inte längre att ha undervisning på ett par timmar på förmiddagen. Om man ska lära sig ett språk måste man tala det mycket, mycket mer.

Liberalerna har i regeringsställning aviserat att vi kommer att tillsätta en utredning om obligatorisk språkförskola. Som ni kanske minns var det ett förslag som vi gick fram med i valrörelsen. Då blev vi anklagade för att vilja tvångsomhänderta alla barn som inte kunde räkna till 20 på svenska. Nu är vi många som ser vikten av språkförskola. Det är vi både stolta och glada för. Målet är ju att alla barn ska lära sig svenska.

Regeringen inför en ny obligatorisk kurs, Sverigekursen, i samhällskunskap för nya svenskar, och den avslutas med ett prov. Det ska vara tydligt för alla vilka lagar och regler som gäller i Sverige. Det är avgörande för att vi ska kunna bryta utanförskapet och klara integrationen.

Herr talman! I måndags var jag tillsammans med jämställdhetsminister Brandberg i Göteborg och besökte Angeredsgymnasiet. Deras arbete med SSOR - sex, samtycke och relationer - visar hur man kan jobba med de allra känsligaste frågorna på ett professionellt och strukturerat sätt och göra skillnad. Både jag och statsrådet blev imponerade av deras resa. De involverade även civilsamhället och näringslivet i arbetet för att tillsammans med eleverna hitta en framtid med jobb eller studier.

Fritidskort för att tillgängliggöra föreningsliv och satsningar på sexuell hälsa, satsningar på elevhälsan, kunskap om hedersnormer och resurser för kvinnors och flickors organisering i utanförskapsområden är ytterligare exempel på integrationspolitik som gör skillnad i individers resa mot att bli en del av det svenska samhället.

Herr talman! Det ska löna sig att arbeta, och vi är fast beslutna om att återupprätta en arbetslinje som gynnar hela Sverige. Vi driver igenom bidragsreformer - bidragstak och aktivitetskrav för försörjningsstöd - som ökar drivkrafterna för fler att skaffa jobb. Samtidigt reformerar vi akassan på ett sätt som leder till bättre incitament att hitta nästa jobb och förenklar för företagen.

Inkomstskatten har sänkts, och vi har satsat på 15 000 fler sommarjobb i kommuner med hög arbetslöshet. Lägg därtill en historisk utbyggnad av vuxenutbildningen. Det handlar om cirka 20 000 nya platser på yrkeshögskolan och inom yrkesvux bara i år.

Vi är ett av fyra samarbetspartier, och som alltid tvingas man kompromissa. Om vi liberaler hade fått bestämma skulle vi ha gjort en snabbare liberalisering inom bostadspolitiken. Segregationen på bostadsmarknaden och svårigheterna att kunna göra en bostadsresa skapar de utanförskapsområden som förhindrar en vettig integration i dag; det ser vi ju alla. Men vi fortsätter vårt enträgna arbete. Jag har i mitt anförande pekat på att vi tidigare har lyckats få fler partier att ändra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Ett steg på vägen till en förändrad bostadsmarknad är att ändra i EBO-lagen. Regeringen gör nu viktiga förändringar i den för att alla de i våra utanförskapsområden som lever i trångboddhet och otrygghet ska få en bättre vardag.

(Applåder)

Fru talman! I det här betänkandet har vi en stor mängd motioner som hanterar arbetsmiljö och arbetstid. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med frågorna och att en stor mängd processer är igång. De kommer under de närmaste åren till riksdagen för beslut. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Samhällsdebatten har de senaste månaderna fokuserat mycket på byggbranschen och den förfärliga olycksstatistik vi sett. Det som har hänt i byggbranschen och många andra branscher de senaste åren är helt oacceptabelt. När något får rättmätigt stor uppmärksamhet hamnar andra problem lätt i skymundan. Ingen ska förolyckas på arbetet, och ingen ska heller bli sjuk av sitt arbete.

I Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsorsakade besvär 2022, som avser besvär av olika slag, till exempel fysiska och psykosomatiska besvär, anges att den vanligaste orsaken till besvär förutom olyckshändelser är för hög arbetsbelastning. Det är särskilt vanligt med besvär av denna sort hos kvinnor som är anställda i offentlig verksamhet inom kommun och region.

Detta är lätt att se med egna ögon. Arbetsbelastningen i den offentliga sektorn är ofta problematisk, och det är svårt att locka kompetens till yrkena, vilket skulle ge medarbetarna fler arbetskamrater. Inte sällan finns resurser för anställningar men arbetskraften saknas.

Jag vill uppmärksamma att det händer saker utanför kammaren, och jag vill lyfta fram det arbete som görs av våra regionala kollegor på sjukhus och vårdcentraler över hela landet. I Skåne, där jag tidigare varit verksam som politiker, har man fattat modiga beslut kring användandet av bemanningsföretag.

Fru talman! År 2020 hade Skånes Universitetssjukhus ett arbetssätt som innebar att ingen fick ta in hyrpersonal såvida det inte var obekväm arbetstid, för en mycket kort period och alla andra alternativ var provade. Detta gjorde att den totala kostnaden för bemanningsföretag var 2,5 procent, vilket är SKR:s definition av att man är hyrpersonalsoberoende.

Men sanningen är att andelen på enskilda vårdavdelningar var betydligt högre. När covidpandemin kom ändrades förutsättningarna. Helt plötsligt sa en del av bemanningsföretagen att de endast kunde bemanna vardagar, med följd att den ordinarie personalen fick arbeta längre pass, nätter och helger.

Att inhyrd personal nu ersätts med fast personal innebär på sikt en förbättring av arbetsmiljön. Att hyrstoppet dessutom har finansierat ett kraftigt höjt ob-tillägg torde uppskattas av alla som arbetar där.

Låt mig vara tydlig: Hyrpersonal vid en topp, vid sjukdom eller för att täcka arbetstider som är oattraktiva för befintlig personal är utmärkt. Men när andelen som väljer att jobba som bemanningspersonal ökar och den befintliga personalen är så fåtalig avstannar kompetensutvecklingen och kvalitetsarbetet, och trivseln på arbetsplatsen sjunker. Kort sagt: Arbetsmiljön försämras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid

Färre fast anställda genererar arbetsmiljöproblem, som i sin tur genererar att fler väljer bemanningsföretag. Den nedåtgående spiralen accelererar, och det drabbar arbetsmiljön för de sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal som drar det stora lasset. Därför krävs det att någon är modig nog att sätta ned foten.

Den här typen av åtgärder är viktiga, men under omställningen är det tufft. Man tvingas dra ned på vårdplatser. Man tvingas öka utlokaliseringen av patienter och komplettera med mobila team.

Jag hoppas att Arbetsmiljöverket ser den långsiktiga nyttan med arbetet och att man inte kommer med sanktionsavgifter under omställningsarbetet. Jag hoppas också att fackförbund och arbetsgivare kan gå arm i arm, så att man får resultat så snabbt som möjligt. Målet är jag övertygad om att man delar, men just nu är det en skumpig väg där fackföreningarna är oroliga för det dagliga arbetet. I Skåne har man börjat fastanställa sjuksköterskor igen, men det behövs fler. De och alla andra vårdarbetare ska ha möjlighet till kompetensutveckling, karriär och vettiga arbetsförhållanden.

Nu gäller det att hålla i och hålla ut.

Sist i anförandet vill jag lyfta debatten om generell arbetstidsförkortning. Jag vill förtydliga att Liberalerna inte har något gemensamt beslut ännu. Detta är inget som vi har haft uppe och diskuterat på landsmöten eller dylikt, men diskussionerna pågår givetvis i korridorerna.

Jag kan konstatera att det inte är någon liberal tanke att vi måste jobba åtta timmar om dagen - tvärtom är det väldigt liberalt om man får mer tid att själv förfoga över. Däremot är det liberalt att man kan försörja sig själv, att man är en del av samhällsbyggnaden och att man är en del av arbetslinjen för vår gemensamma välfärd. Samtidigt står vi inför stora förändringar på arbetsmarknaden på grund av AI eller vad som kommer utöver AI, när den sjunker, och vad det kommer att innebära för vår produktivitet.

Med det sagt är det svårt att se att vi inom en överskådlig framtid har möjlighet att generellt dra ned arbetstiden med eller utan bibehållen lön.

I dag sker överenskommelser mellan parterna, och många yrkeskategorier har ett heltidsmått som är lägre än 40 timmar. Samtidigt kommer överenskommelser mellan parterna att innebära att det blir olika möjligheter till flexibel arbetstid mellan olika arbeten och olika yrkeskategorier. I många välfärdsyrken kan man inte jobba hemifrån någon dag i veckan eller stämpla ut tidigare. När det gäller yrken där arbetstiden är mer oflexibel måste vi diskutera vad som kan göras för att man ska välja den typen av karriär.

Vilka kvaliteter ska kompensera för en stelbenthet i fråga om arbetstiden? Kanske skulle man se över arbetstiden just för dessa yrken i framtiden. När det gäller omsorgsyrkena vet vi att vi står inför ett gigantiskt arbetskraftsbehov. Vi måste både bli fler och ändra arbetssätt för att möta framtiden. Om vi inte gör detta kommer färre att välja patient- och medborgarnära yrken, och det blir allt svårare att rekrytera till vård- och lärarutbildningar. Den utvecklingen är jag övertygad om att vi alla vill förhindra.

Herr talman! Jag vill starta med att yrka bifall till utskottets förslag.

Alla som kan jobba ska jobba. Det är ett mantra som hörts från talarstolen här i kammaren från de flesta partier. Vi borde också lägga till att alla som vill jobba ska hjälpas till ett jobb utifrån sina förutsättningar, och där spelar Samhall en stor roll.

När jag var på Samhall i Lund träffade jag Niklas. Han hade som jobb att förpacka små miniatyrflaskor av den skånska drycken Absolut Vodka - ni vet de där paketen med olika kryddsättningar som man kan prova på midsommar och som tillverkats av spannmål som odlats på de skånska fälten.

När jag frågade Niklas vad som var bäst med hans jobb nämnde han snabbt fikarummet, arbetskompisarna och att han cyklade till sin arbetsplats på morgonen.

När jag pratade med arbetsgivaren berättade han att medarbetarna från Samhall inte bara löste en arbetsuppgift utan också tillförde ett högre värde på arbetsplatsen, ett större syfte och ett samhällsengagemang för övrig personal som alla var väldigt stolta över.

Niklas har många arbetskollegor med samma upplevelse av Samhall. Det ska vi vara stolta över och inte glömma i diskussionen om allt som inte fungerar.

Under de drygt 30 år som har gått sedan Samhall ombildades till aktiebolag har stora förändringar skett i Samhalls verksamhet och förutsättningar. Även behoven hos de personer som kan komma i fråga för anställning hos Samhall har förändrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Samhalls samhällsuppdrag

Herr talman! Det finns en stor grupp av arbetssökande som av olika anledningar inte kan få en anställning på Samhall. Då måste Samhall ändras, eller så måste det finnas andra alternativ. Framför allt måste våra stora myndighetskolosser orka göra individuella lösningar och skräddarsy stöd för varje individ oavsett arbetshinder. Alla ska kunna delta på arbetsmarknaden. Så skapar vi frihet för de mest ofria.

Det statliga bolaget Samhall behöver bli bättre på att erbjuda meningsfulla och utvecklande arbeten till funktionsnedsatta. Det har vi sett i åtskilliga rapporter genom åren. Styrningen måste bli bättre, vi måste nå rätt målgrupper och vi måste förändra Arbetsförmedlingens och Samhalls processer för snabbare och bättre tillsättning av tjänster. Det ska analyseras om det finns behov av ytterligare stödinsatser för individen före, vid sidan av eller som en del av anställningen hos Samhall och om idéburna aktörer kan spela en större roll i detta avseende.

Just idéburna aktörer kan spela en stor roll. Det är långt ifrån alla funktionshindrade som fungerar i Samhalls större, kollektivistiska lösning. De sociala företagen kan erbjuda individuella lösningar, och där måste också finnas vettiga stödsystem.

Det är bra att vår regering tar problemen på allvar. Det är problem som har diskuterats under flera mandatperioder och oavsett styrning i regeringen. Nu gör man en grundlig översyn och har tillsatt den största utredningen sedan Samhall bildades i sin nuvarande form. Och det ska ske under ledning av en alldeles utmärkt särskild utredare. Jag ser mycket fram emot resultatet, som kommer att redovisas under 2025. Jag hoppas att vi kan jobba vidare med det.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, Patrik Lundqvist, för svaret!

Jag tyckte att det var ett bra förtydligande om att ni inte har landat i någonting. Samtidigt är det från vårt håll viktigt att säga att ni tidigare hårt har hävdat att ni står bakom bolagsformen.

Jag har varit mer tveksam utifrån att staten inte ska driva bolag för att göra det som andra kan utföra. Det blir lite som att leka företag.

Jag tycker att ledamoten utvecklade det bra. Jag ser fram emot resultatet av den utredning som ligger på bordet. Det ska bli intressant att se vad man kommer fram till.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag var lite snabb med att trycka på knappen för replik när ledamoten började tala om bolagsform, något som han sedan utvecklade. Jag blev ganska förvånad. Jag har ändå uppfattat att det har varit Socialdemokraternas politik under lång tid att driva Samhall vidare i bolagsform.

Själv är jag mer tveksam till om staten ska leka företag när den ändå inte gör det på samma villkor. Dock kan jag konstatera att när jag har varit ute och besökt Samhalls företag och anställda där har jag sett att bolagsformen uppskattats väldigt mycket av dem.

Nu fortsatte ledamoten att utveckla resonemanget, och jag var lite snabb att trycka på knappen. Skulle ledamoten kunna tänka sig att fortsätta resonemanget? Är det ledamotens funderingar, eller har Socialdemokraterna ändrat åsikt om formen som Samhall ska drivas i?

Fru talman! Nej, jag satte faktiskt etableringsjobben mot nystartsjobben och menade att det är bra att nystartsjobben finns kvar. Som det ser ut nu tror jag inte att vi kommer att få fram tillräckligt många etableringsjobb, och jag litar inte på att detta kommer att lösa sig när situationen på arbetsmarknaden blir tuffare och tuffare. Jag tror inte att arbetsmarknadens parter kommer att kunna leverera på det sätt vi vill, och då hoppas jag att vår regering är mogen och modig nog att se vilken typ av förändringar som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Samhället ska hjälpa den som faller men aldrig någonsin hindra någon att flyga. Det måste finnas en balans mellan individens ansvar och samhällets skyldigheter, företagens möjligheter att skapa vinst och därigenom tillväxt och välfärd kontra den anställdes rättigheter och krav.

Våra erfarenheter och ideologier skär på lite olika ställen utifrån vilket perspektiv vi har. Vissa av våra partier har stöd av den gruppen medborgare som redan har ett jobb, de som redan är medlemmar i ett fackförbund och har haft möjlighet att bygga upp en a-kassa först på agendan.

När intresseorganisationer värnar sina medlemmar, vilket naturligtvis är helt rimligt, blir det allt svårare för den stora gruppen som står utanför och ivrigt knackar på personalingången till sitt första jobb och sin första anställning. Det kan vara Erik med funktionshinder, Eva som har missbruk och psykisk ohälsa bakom sig eller Hind som kom till Sverige och inte lärde sig riktig svenska innan hon skaffade familj och hade några år hemma med barnen.

Parallellt med kraven på att lära sig svenska måste vi ha ett sfi värt namnet, det vill säga ge möjligheter till praktik och kombinationsutbildningar där man får lära sig både svenska och ett yrke samtidigt. Då krävs det att arbetsgivare, privata såväl som offentliga, har ekonomiska och personella resurser att ta emot, lära och utveckla.

Fru talman! Det finns också olika perspektiv när det gäller om de privata företagen är en tillgång eller ett hot mot individer som behöver komma in på arbetsmarknaden. För mig och Liberalerna är svaret enkelt. Arbetsmarknadsutskottet skapar inte ett enda riktigt jobb. Vi politiker skapar inte 14 nya rörläggartjänster i Tierp eller 8 nya servitrisjobb i Åstorp. Till det krävs drivna entreprenörer och arbetsamma företagare, någon som ser potential i en nedgången lokal eller kan se ett hotell där vi andra bara ser en gräsplätt.

Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och varje vecka ser vi dessutom att antalet som möts av varsel eller uppsägningar ökar. Det är allvarligt; vi är inne i en lågkonjunktur. Men sanningen är att vi trots att vi har många år av högkonjunktur bakom oss inte har lyckats rusta dem som står långt från arbetsmarknaden.

Alla som kan jobba ska jobba. Men då måste det löna sig bättre att gå från bidrag till jobb, och att utbilda sig måste ge mer kvar i plånboken.

Fru talman! Arbetsrätten behöver bli flexiblare för att fler ska få sitt första jobb. Förra mandatperioden gjordes positiva förflyttningar i svensk arbetsrätt, vilket är bra. Sverige behöver en modern arbetsrätt. Men fortfarande finns det regelverk som är anpassade efter en tid när normen var att en person arbetade på samma arbetsplats hela yrkeslivet. Så ser inte arbetslivet ut längre.

Arbetsrätten behöver ha en balans mellan trygghet och flexibilitet, och för oss liberaler innebär det att man ska känna sig trygg på jobbet men också trygg med att hitta ett nytt jobb vid behov. De aviserade förändringarna i a-kassan är ett steg på vägen. Det handlar om trygghet genom kraftig ersättning i starten men också förväntan och incitament att snabbt hitta ett nytt arbete genom omställning.

Om fler ska få friheten att ha en egen lön måste det finnas jobb också för dem som saknar utbildning, erfarenhet och kontakter. Om fler ska kunna få sitt första jobb måste dessutom rätten att provanställa stärkas - tvärtemot vad en del andra här inne har anfört i sina motioner. Då kommer företag nämligen att våga och kunna ge fler chansen att visa vad de går för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

I denna sal har det pratats mycket om att etableringsjobben inte kom på plats tillräckligt snabbt. Regeringen har anklagats för senfärdighet och ovilja. Nu är reformen sjösatt, men jag har ännu inte hört talas om att arbetsmarknadens parter levererat ett enda jobb. Vilken tur då att regeringen håller fast vid nystartsjobben som ett komplement.

Arbetsplatser ska inte bygga murar. Det är lätt att kräva att turordningsreglerna ska bli snävare, att det ska vara svårare att ändra sysselsättningsgrad och att alla ska kunna arbeta heltid. Men de som ska utveckla jobb och skapa arbetstillfällen måste också känna sig trygga. När omsättningen går ned, marknaden sviker och företagarna själva inte kan ta ut lön längre är det rimligt att de kan förändra sysselsättningsgraden för de anställda. Därmed inte sagt att den så kallade hyvling vi ser på en del stora företag är rimlig. Tvärtom är detta både dålig personalpolitik och i förlängningen också dålig företagsekonomi. Det borde företagen veta.

I en motion anförs att man borde få arbeta längre. Det är i ett liberalt synsätt inte bara rimligt utan också nödvändigt. Att arbetsmarknadens parter ger årsrika möjlighet att arbeta längre än i dag är positivt, och vi ser nu att allt fler som uppnått mogen ålder fortsätter att arbeta utifrån sina möjligheter och förutsättningar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).

Fru talman! Det är inspirerande hur mycket du tänker på liberalernas magar och hur vi mår på kvällarna när vi går och lägger oss, Teresa Carvalho. Jag kan försäkra dig om att jag är alldeles jättetrygg i det samarbete som vi har. Vi vet var våra gränser och våra linjer är.

Jag tror att det vore välgörande för Socialdemokraterna och deras egen framtid att de funderar på vilka utredningar som de ska tillsätta så att de återigen kanske kan snegla lite på det Liberalerna sa för 10-15 år sedan och hamna precis i de frågor där vi har hamnat.

Samarbete smärtar, absolut. Men jag kan inte se att detta samarbete smärtar mer än det samarbete som vi hade med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centern i samband med januariavtalet. Jag hoppas att Teresa Carvalho kommer hem och får se På spåret på tv i kväll och oroa sig lite mindre för mig och mina vänner.

Fru talman! Bortblåst är den diskussion vi hade i går, då ledamoten Carvalho undanbad sig att behöva försvara vad andra partier ville och kunde. Borta är raljerandet om att behöva ta ansvar för andra politiska partier. Detta tror jag att ledamoten Carvalho har glömt i dag när hon står på andra sidan.

Jag ska ändå försöka svara. Tack vare det samarbete vi har nu kan vi börja prata om hedersproblematik, lösa energifrågan, göra satsningar på skolan och göra fullständigt nödvändiga förändringar i kriminalpolitiken, som drabbar kvinnor. Vi kan också börja prata om vikten av ett språk - ja, jag vet att även Socialdemokraterna nu säger att svenska språket är grunden för integration.

Mina företrädare i talarstolen har fått springa gatlopp. Vi i mitt parti blev kallade både rasister och nazister när vi började prata om Utanförskapets karta 2004. När mina företrädare gick fram med språktester var vi inte vatten värda. Vi får igenom mängder av liberal politik som vi aldrig hade fått igenom i den andra konstellationen.

Ja, Teresa Carvalho, det är väldigt mycket som svider - precis som det sved tillsammans med er under januariavtalet och precis som det sved för Socialdemokraterna när de byggde sitt regeringsunderlag på Amineh Kakabaveh, Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Du vet precis hur det känns att sitta i den här kupén.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i AU1.

Jag vill också göra kammaren uppmärksam på att jag kommer att prata om både integration och jämställdhet. Det beror inte på outsourcing utan handlar helt enkelt om liberala superkrafter. Jag vill samtidigt be om ursäkt på förhand för att jag eventuellt kommer att överskrida min talartid lite grann.

Fru talman! I förra veckan gav statsrådet Pehrson SCB och Boverket i uppdrag att ta fram en lista över utanförskapsområden i Sverige. Det är ett viktigt arbete, och det är en fortsättning på det arbete som Liberalerna - dåvarande Folkpartiet - med Nyamko Sabuni i spetsen gjorde 2004 och som hette Utanförskapets karta.

Endast med tillräckliga kunskaper kan vi göra rätt insatser. När ett område utmärker sig med mycket kriminalitet kommer det upp på polisens lista över utsatta områden - men då är det så dags. För att kunna göra goda, förebyggande insatser på riktigt behöver vi veta vilka förutsättningar som de boende har i ett socialt och ekonomiskt utsatt område. Då kan vi prata förebyggande arbete i god tid.

Det går nämligen att förändra områden med riskstämpel. Jag tänker på Landskrona, där min partikamrat Torkild Strandberg har visat att man med rätt kunskaper och modiga liberala insatser kopplade till problematiken kan göra ett tidigare utsatt område till en blomstrande och trygg bostadsmiljö. Låt oss lära av Landskrona och liberalt förebyggande arbete - område för område och kommun för kommun! En kartläggning är steg ett.

För några veckor sedan besökte jag Hoshi Kafashi i Motala. Det var Hoshi som startade organisationen Shanazi hjältar och hjältinnor, som har ett arbetssätt och en metodik där man med hjälp av förebilder ifrågasätter hedersnormer och hedersproblematik. Satsningar på förebyggande arbete som gör skillnad på riktigt tar lång tid, men vi har inget val. Vi måste ändra normer och värderingar. Det är tidskrävande, men forskning visar att det är en metod som fungerar. Den treåriga satsning som regeringen aviserat är mycket behövlig och välkommen. Vi behöver fler projekt som Shanazi hjältar och hjältinnor över hela Sverige.

Fru talman! I teorin är Sverige ett av världens mest jämställda länder att leva i. Men i verklighetens Sverige 2023 förfogar fortfarande kvinnor över bara 1 procent av riskkapitalet, och knappt 30 procent av Sveriges entreprenörer är kvinnor. Fortfarande tas bara en dryg fjärdedel av föräldraledigheten ut av män, oavsett om det är kvinnan eller mannen som har högst inkomst. Fortfarande är normen att det är kvinnan som går ned i deltid om det behövs för att klara av vardagen som småbarnsförälder. Fortfarande är det främst kvinnor som efter ett långt arbetsliv får ut minst i pension och tvingas leva under knappa ekonomiska förhållanden.

Föräldrar sparar mer till sina söner än till sina döttrar, och unga kvinnors sparande ligger långt efter många manliga jämnårigas. Faktiskt är skillnaderna så markanta att män i 30-årsåldern har nästan dubbelt så stora besparingar som jämnåriga kvinnor. Det är en ojämlikhet som följer med genom livet, för när det blir dags att skaffa familj ökar skillnaderna ytterligare. Någonstans när barnafödandet kommer in i bilden suddas jämställdheten ut.

Vi behöver tänka nytt om vår föräldraförsäkring. Vi måste ha en föräldraförsäkring som är mer flexibel, med möjlighet att välja en kortare försäkring med full ersättning eller en längre period med lägre ersättning. Givetvis ska vi ha en försäkring som passar i alla typer av relationer. Den ska passa för skilda föräldrar, regnbågsfamiljer och helt andra sätt att leva.

Fru talman! Kvinnor driver tjänsteföretag och män byggföretag. Män driver stora bolag och kvinnor små, oftast utan anställda. Andelen kvinnor sjunker dessutom då den politiska debatten fastnar i stopp för vinster i välfärden i de sektorer där kvinnor dominerar. Vi som på riktigt värnar kvinnors egenmakt sätter inte käppar i hjulen för kvinnors företagande och kvinnors rätt att leva sina drömmar.

Det handlar inte om att kvinnor inte vågar ta risker, utan det handlar om sunkiga strukturer. Banker och centralt placerade nyckelpersoner premierar personer som liknar dem själva, och det är oftast en Petter eller en Niklas. Jag har träffat kvinnor i stora nationella bolag som på allvar säger att det bästa de kan göra när de ska träffa riskkapitalister och banker är att ha med en man på mötet - år 2023. Det är beklämmande.

Vi pratar alla varmt och ömt om den svenska modellen från höger till vänster i kammaren, och det är sant att den modellen har tjänat oss väl, med få konfliktdagar. Men vi måste också börja prata på allvar om att de som förlorat på modellen och alltjämt fortsätter att förlora är kvinnorna. Med den svenska lönemodell vi har kommer det ekonomiska gapet mellan de kvinnodominerade yrkeskategorierna inom vård och omsorg och männen i industrin aldrig att slutas; det handlar om löneutvecklingen. Vill vi ha det så - att det som vanligt är kvinnorna som betalar priset?

Ekonomiskt jämställdhet och ett fuck off-kapital borde alla kvinnor ha. Det är inte minst viktigt för dem som lever i en våldsam relation. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Vi måste få män att sluta slå. Det är ovärdigt att kvinnor och barn ska gömma sig för män som hotar dem till livet och berövar dem deras frihet. Tack för att regeringen ser över kontaktförbudsmöjligheterna i den pågående utredningen!

Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut, den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster. I skolan måste det finnas diskussioner kring machokultur och förövare. Jämställdhetsminister Brandbergs fokus på våld i unga relationer är ett synsätt som på riktigt kan ändra förutsättningarna för alla de kvinnor som stöter på en man med våldskapital som bara gått vidare för att slå i nästa relation.

Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt. Det har varit en hård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister fört. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar. När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv - först då kan vi tystna.

Fru talman! Politiskt spel brukar inte jag ägna mig åt här, så jag är tacksam att du också har slutat göra det efter de första debatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Däremot vill jag säga att aktiv arbetsmarknadspolitik sker på väldigt många fler ställen än i arbetsmarknadsutskottet. Vi pratar ju om sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Vi pratar om utbildningssatsningar på både yrkesvux och yrkeshögskola men också på grundskolan och gymnasiet. Vi pratar om nya effektiviseringar som måste ske på Arbetsförmedlingen, och vi pratar bidragstak.

Det här är ganska klassiska och bra liberala linjer, som vi nu genomför - dock inte inom ramen för vårt utskott och vårt utgiftsområde. Likväl gör de skillnad på totalen.

När det gäller lägre arbetsgivaravgift delar jag åsikten som Centerpartiet har att det är en jätteviktig åtgärd. Men vi måste också förhålla oss till den verklighet som vi står i, och den sänkning av arbetsgivaravgifter för ungdomar som vi hade tidigare var inte särskilt effektiv. Det är inte de som står längst från arbetsmarknaden.

Jag ser framför mig och hoppas att den här regeringen också kommer att leverera generella sänkningar av arbetsgivaravgifter. Det gör skillnad, för då växer den kaka vi kan fördela. Det är ju inte så som Socialdemokraterna ofta pratar om att det finns ett visst antal jobb som ska fördelas, utan det handlar om att skapa nya arbetstillfällen. Det gör vi genom ett dynamiskt företagsklimat och genom dynamiska och föränderliga och bra insatser från alla våra utskott, inte bara arbetsmarknadsutskottet.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att vi tilltalar varandra med ledamotens namn och inte med "du".)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Jag tänker att det blir tydligt i den här debatten att vi är ganska eniga om många saker som liberala partier.

A-kassan har vi ungefär samma syn på. Etableringsjobb också. Det ska finnas etableringsjobb. De ska kompletteras med nystartsjobben, där man inte behöver kollektivavtal, just för att det här är kommunicerande kärl. Vi har också synpunkter på reformeringen av AF.

Men en sak skiljer oss åt, och det är att Jonny Cato vill gå väldigt fort fram.

Vi måste väl erkänna att det inte är allt som har blivit hundraprocentigt bra med förändringen av Arbetsförmedlingen. Därmed inte sagt att den är färdig på något sätt. Men jag tänker på de aktiva arbetsmarknadsåtgärder som du vill införa utöver denna, där du tycker att vi borde gå fortare fram. Är det några helt nya?

Det som jag upplever att man har gjort i den här regeringen är att man har sagt att vi måste ha ett ratingsystem på plats innan vi fortsätter utveckla Rusta och matcha, som är ett jättebra komplement. Det är dock fortfarande den näst största åtgärden vi har och erbjuder.

Min fråga till ledamoten är: Vilka nya insatser menar du när du säger att det krävs mer aktiv arbetsmarknadspolitik än den som den här regeringen redan genomför?

Herr talman! Nu drar ledamoten slutsatser som kanske inte riktigt stämmer med vad jag sa. Jag sa att jag är nöjd med förslaget om en inkomstbaserad a-kassa därför att det för mig som liberal är ett positivt steg i rätt riktning.

När det gäller att förstatliga, det vill säga att inte längre ha över 20 olika medlemskassor, har jag lite svårt att hålla med ledamoten när hon säger att det fungerar bra i dag. Jag har själv suttit med många mejl och telefonsamtal från arbetstagare som har fått vänta åtskilliga veckor på att få stöd därför att deras a-kassor faktiskt inte har kunnat leverera det. Det finns ju kvalitetsskillnader mellan alla dessa a-kassor.

Jag tycker att en så viktig åtgärd som en inkomstbortfallsförsäkring, vilket a-kassan är, borde hanteras mer professionellt än av 20 enskilda leverantörer som inte alltid fungerar, i alla fall inte historiskt. Jag tror - och det hör man även när man diskuterar med dem - att förändringen att inkomstbasera a-kassan skulle innebära en förenkling för medlemskassorna. Förhoppningsvis kan de då också möta och leverera utifrån de behov som finns när människor blir arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag skulle också snabbt vilja säga att det för mig inte är en försämring ifall man kanske börjar med en väldigt hög ersättning från a-kassan, som sedan trappas av. Jag kan se att en arbetslöshetsförsäkring ska vara just detta; den ska inte vara en permanent eller långsiktig försörjning, utan den ska ge möjlighet och kraft att söka nytt jobb eller nya aktiviteter - att kanske omskola sig. Därför tycker jag att ersättningen borde vara högre i starten och fasas ut snabbare, i stället för som det är nu.

Herr talman! Vad som gjordes 2006 - vilket är det jag tänker att du hänvisar till, Teresa Carvalho - kan jag tyvärr inte riktigt svara på. Men du har alldeles rätt i att Liberalerna vill förändra en del av strukturen i akassan.

Vi tycker att det är rimligt att ha en högre ingångsersättning som trappas av snabbare, just för att det ska vara en övergångsersättning - en försäkring - och inte ett försörjningssätt. Däremot är det inte så, precis som har diskuterats tidigare i dag i dessa talarstolar, att vi i Liberalerna har 51 procent och själv bestämmer hur saker och ting ska göras. Detta är partipolitik och en förändring som vi vill se.

Vi tror att en statlig a-kassa skulle innebära att fler fick del av den. Det är nämligen ganska orimligt som det är nu, det vill säga att medlemskapet i a-kassan fluktuerar beroende på konjunktur och vad som händer. Akassan är en grundförsäkring och en grundtrygghet som alla borde ha. Jag och Liberalerna kan se att förslaget om en inkomstbaserad a-kassa är ett steg i rätt riktning mot att täcka in stora grupper som i dag står utanför a-kassan och inte har möjlighet att komma in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det nya sättet att beräkna a-kassan begränsar också möjligheten till fusk på ett annat sätt. Jag har själv stått som arbetsgivare och försökt fylla i dessa blanketter, som det har varit en utmaning att förstå, och sedan skickat dem vidare för att någon annan ska fortsätta fylla i dem.

Jag ser alltså väldigt stora fördelar med denna förändring, och jag är nöjd och glad med det vi har hunnit - och kommer att hinna - med under denna mandatperiod.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandena AU2 och AU3.

I morse hade 5 245 000 strävsamma vuxna medborgare satt klockan på ringning för att gå till arbete eller studier. 5 245 000 medborgare har något eller någon som väntar på dem och saknar dem när de inte kommer till lärarrummet för morgonfikat, till incheckningspunkten i sjukhusets personalingång eller till pendlarparkeringen för att möta upp sina kollegor i byggföretagets skåpbil.

Även om morgnarna i december är mörka och stegen ibland känns tunga är just samhörigheten och att tillhöra en grupp, att vara en i gänget, någonting större än enbart försörjning. Att ha rådighet över sin inkomst och att kunna vara oberoende ger frihet och valmöjligheter för individen. Men det skapar också ett samhälle där vi alla bidrar och bygger en samhällsgemenskap där vi tillsammans skapar trygghet och livskvalitet.

Liberalerna och regeringen vill att fler svenskar ska få förutsättningar att kunna vara en del av samhällsbygget och gemenskapen. Arbetslinjen är viktig. Men för att nå dit behövs också en utbildningslinje och en arbetsmarknadspolitik som tar ansvar och som vet att studentmössan i garderoben nästan alltid garanterar en arbetsgemenskap i framtiden. Därför är en fungerande grund- och gymnasieskola på sikt den viktigaste arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt behövs en arbetsmarknadspolitik där våra gemensamma resurser används effektivt i praktiken och åtgärder som vi vet fungerar och har stor effekt.

Därför välkomnar jag regeringens stora satsningar på regionalt yrkesvux. Konstruktionen att det är tre kommuner som tillsammans ser över de regionala behoven och därefter bestämmer om man behöver utbilda plåtslagare eller rörmokare ger stora möjligheter till arbete efter utbildningen. Dessutom är det ett väldigt konkret sätt att möta den kompetensbrist som finns på ortens företag och i offentliga verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Som yrkeslärare har jag och många av mina kollegor pratat varmt om lärlingsutbildningar under massor av år. Men vi har aldrig lyckats få till det i Sverige, trots goda exempel på nära håll både i Danmark och i Tyskland.

Det är en utbildning där näringslivet och framtidens arbetsgivare har stort inflytande över kunskapsinnehållet, där lärlingen lär sig viktiga saker för yrket i en hög fart och med mycket arbetsplatsförlagd utbildning och där lärlingen känner en trygghet i att en kort utbildning faktiskt kan ge arbete och kompetens som behövs.

Kanske den pilotverksamhet för yrkesvux som ska sjösättas 2024, med inspiration från de lyckade satsningarna på yrkeshögskolan, kan ta oss lite närmare en svensk utbildnings- och lärlingsmodell tillsammans med näringslivet. Oavsett hur det blir kommer jag att nogsamt följa utvärderingarna av projektet.

Samtidigt blir det fler utbildningsplatser på yrkeshögskolan, ett liberalt svar för att öka människors möjligheter att bli anställbara och för att lindra den kompetensbrist som finns inom många sektorer.

Arbetsförmedlingen är en viktig statlig aktör, men en aktör som också har genomgått viktiga och nödvändiga reformer och förändringar de senaste åren. En roll som kanske är Arbetsförmedlingens allra viktigaste, att stötta och kontrollera både arbetstagare och utförare, har stora brister. Vi tillför därför 200 miljoner kronor för att förstärka kontrollarbetet. Samtidigt finns det fortsatt utrymme för effektiviseringar och förändrade arbetssätt. Kvalitetsarbetet måste utvecklas och förstärkas. Och det måste vara ett fortsatt fokus på det som fungerar och som ger resultat. Det ska bidra till hög sökaktivitet och övergångar till reguljära arbeten.

Äntligen ser vi att steg tas för en ny och modernare a-kassa. Och som liberal hade jag gärna gått ytterligare ett steg till en allmän, obligatorisk och statlig a-kassa. Men så här är det. Vi kom en bit närmare målet, och jag är glad för dessa förändringar. Det är absolut ett steg i rätt riktning och mycket välkommet med en inkomstbaserad a-kassa.

Alla som kan arbeta ska arbeta, och som smörjmedel sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare. Men för att vi ska lyckas måste också alla få möjlighet att delta.

Niklas är en ung kille med neuropsykiatrisk nedsättning. Grundskolan var en jobbig period. Men när det blev dags för gymnasiet fick han möjlighet att gå en fyraårig anpassad gymnasieutbildning. Vardagen blev ljusare. Niklas kom in i ett sammanhang och trivdes som fisken i vattnet och konstaterade att det fanns en hel del som han kunde bidra med i en framtida samhällsgemenskap.

Med studentmössan i hand anmälde han sig till Arbetsförmedlingen. Trots dokumenterade svårigheter skulle Niklas gå samma väg som alla andra som söker i jobb. Bristen på individfokus kostade inte bara för Niklas utan blev också en extrakostnad för Arbetsförmedlingen.

Det tog tid för Niklas att förstå vad han skulle göra och för anhöriga som kunde hjälpa honom. Under tiden försvann sammanhangen och gemenskapen, och därmed försvann självförtroendet.

Tiden för att tilldelas en funktionshinderkod på Arbetsförmedlingen är oförsvarbart lång. Det behövs tydliga målsättningar för att prioritera gruppen. Att låta människor med funktionshinder stå utanför arbetsmarknaden har Sverige inte råd med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Avslutningsvis: Som vanligt när vi står här i talarstolen debatterar vi friskt hur vi ska fördela skatteintäkterna och hur vi ska dela upp miljonerna mellan våra favoritåtgärder. Alldeles för lite talartid används till att tala om hur vi ska öka kakan som vi ska fördela och hur vi ska få fler att våga, vilja och kunna starta eget företag. Alltför många har under alltför lång tid inte sett egenföretagande som ett möjligt alternativ när de ska börja fundera på sitt yrkesliv. Det måste vi tillsammans ändra på. För det är tack vare våra små och medelstora företag, som genom strävsamt slit skapar och ger möjligheter för individer, som vi fortsättningsvis även i denna lokal har skatteintäkter att fördela.

Herr talman! Som tidigare ordförande för Skånes universitetssjukhus har jag sett en fantastisk utveckling inom den mobila vården. I Skåne var vi först i Norden med att kunna erbjuda patienter avancerad, specialiserad sjukvård i hemmet. Detta är en utveckling som behöver uppmuntras från nationellt håll, för patienternas bästa men också för att vi ska klara av framtidens sjukvård.

I Skånes arbete med att flytta ut mer specialiserad vård stöter vi på problem med läkemedelslagstiftningen. De läkemedel som i hög grad nyttjas och hanteras i anslutning till dessa patienter är klinikläkemedel, det vill säga läkemedel som är sjukhusbaserade. Då administrationen sker utanför sjukhuset kolliderar den rådande lagstiftningen med det praktiska, dagliga arbetet.

Min fråga till statsrådet är: Hur kan en förändring av läkemedelshanteringen komma att utformas för att stödja den nödvändiga utveckling vi ser, nämligen att patienter ska kunna få vård utanför sjukhusen när det är patientsäkert?

Fru talman! Serkan Köse lyfte att individen vill komma ut i arbetslivet. Det är alldeles rätt. Individerna behöver vettiga, bra och utvecklande sysselsättningar och arbeten. Men det finns ett större perspektiv också. Det här är en grupp som är efterfrågad av näringslivet, och med den kompetensbrist vi har behöver vi den här gruppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar alltså om att finna kompensatoriskt stöd för många människor. Men det kan knappast handla om för lite resurser till administration inom Arbetsförmedlingen. Jag har mycket svårt att se det. Tvärtom handlar det om att vi måste ha smidigare processer, tydligare målsättningar och närmare samverkan med arbetsgivare och faktiskt kunna lösa problemen både snabbare och mer individuellt för de personerna.

Jag tror inte att svaret på det är mer resurser till administration. Jag tror och hoppas att svaret är att regeringen framgent vässar sina målsättningar och sätter tydliga målbilder utöver det som redan har gjorts. Det är ett arbete som jag tänker rimmar väl med Liberalernas egen partipolitik och den arbetsmarknadspolitik som vi för.

Fru talman! Tack, alla ledamöter som är här, för att vi lyfter denna väldigt viktiga fråga!

Det är en viktig liberal princip att alla som har möjlighet att arbeta ska kunna få ett arbete. Det är också en viktig princip för att vi ska klara av den kompetensbrist som finns i Sverige. När jag är ute och talar med näringslivet handlar diskussionen ofta om att man måste effektivisera de processerna.

Jag vill lyfta fram ett ESF-projekt som heter Samstart. Det finns bland annat i Malmö. Där börjar det redan med elever i det som förut hette gymnasiesärskolan. Jag har glömt bort vad det nya begreppet är, men jag borde naturligtvis använda det.

(Arbetsmarknads- och integrationsminister JOHAN PEHRSON (L): Anpassad gymnasieskola.)

Tack, ministern! Anpassad gymnasieskola menar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det viktiga i projektet är att man har ett samarbete med Arbetsförmedlingen, så att dessa elever inte behöver vänta på kodningen när de väl har avslutat sin skolgång och att det finns resurser att direkt börja jobba med dem.

Det sker ofta ett uppehåll efter att man har gått ut anpassad gymnasieskola för att man ska få kodning, och där behövs en effektivisering. Många har redan relationer till näringslivet via skolan. Det handlar framför allt om att effektivisera de processer som finns. Jag hade gärna sett att vi i framtiden får den typen av samverkan mellan kommun och anpassad gymnasieskola på betydligt fler platser än i dag.