Camilla Mårtensen (L) svarade Teresa Carvalho i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Teresa CarvalhoS· i en replikSom alla vet är det På spåret -tider nu. Jag kommer själv att sitta bänkad i kväll klockan åtta. När jag hör Kristian Luuks bevingade ord "Vart är vi på väg?" är det faktiskt inte utan att jag ibland kommer att tänka på…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i AU1.
Jag vill också göra kammaren uppmärksam på att jag kommer att prata om både integration och jämställdhet. Det beror inte på outsourcing utan handlar helt enkelt om liberala superkrafter. Jag vill samtidigt be om ursäkt på förhand för att jag eventuellt kommer att överskrida min talartid lite grann.
Fru talman! I förra veckan gav statsrådet Pehrson SCB och Boverket i uppdrag att ta fram en lista över utanförskapsområden i Sverige. Det är ett viktigt arbete, och det är en fortsättning på det arbete som Liberalerna - dåvarande Folkpartiet - med Nyamko Sabuni i spetsen gjorde 2004 och som hette Utanförskapets karta.
Endast med tillräckliga kunskaper kan vi göra rätt insatser. När ett område utmärker sig med mycket kriminalitet kommer det upp på polisens lista över utsatta områden - men då är det så dags. För att kunna göra goda, förebyggande insatser på riktigt behöver vi veta vilka förutsättningar som de boende har i ett socialt och ekonomiskt utsatt område. Då kan vi prata förebyggande arbete i god tid.
Det går nämligen att förändra områden med riskstämpel. Jag tänker på Landskrona, där min partikamrat Torkild Strandberg har visat att man med rätt kunskaper och modiga liberala insatser kopplade till problematiken kan göra ett tidigare utsatt område till en blomstrande och trygg bostadsmiljö. Låt oss lära av Landskrona och liberalt förebyggande arbete - område för område och kommun för kommun! En kartläggning är steg ett.
För några veckor sedan besökte jag Hoshi Kafashi i Motala. Det var Hoshi som startade organisationen Shanazi hjältar och hjältinnor, som har ett arbetssätt och en metodik där man med hjälp av förebilder ifrågasätter hedersnormer och hedersproblematik. Satsningar på förebyggande arbete som gör skillnad på riktigt tar lång tid, men vi har inget val. Vi måste ändra normer och värderingar. Det är tidskrävande, men forskning visar att det är en metod som fungerar. Den treåriga satsning som regeringen aviserat är mycket behövlig och välkommen. Vi behöver fler projekt som Shanazi hjältar och hjältinnor över hela Sverige.
Fru talman! I teorin är Sverige ett av världens mest jämställda länder att leva i. Men i verklighetens Sverige 2023 förfogar fortfarande kvinnor över bara 1 procent av riskkapitalet, och knappt 30 procent av Sveriges entreprenörer är kvinnor. Fortfarande tas bara en dryg fjärdedel av föräldraledigheten ut av män, oavsett om det är kvinnan eller mannen som har högst inkomst. Fortfarande är normen att det är kvinnan som går ned i deltid om det behövs för att klara av vardagen som småbarnsförälder. Fortfarande är det främst kvinnor som efter ett långt arbetsliv får ut minst i pension och tvingas leva under knappa ekonomiska förhållanden.
Föräldrar sparar mer till sina söner än till sina döttrar, och unga kvinnors sparande ligger långt efter många manliga jämnårigas. Faktiskt är skillnaderna så markanta att män i 30-årsåldern har nästan dubbelt så stora besparingar som jämnåriga kvinnor. Det är en ojämlikhet som följer med genom livet, för när det blir dags att skaffa familj ökar skillnaderna ytterligare. Någonstans när barnafödandet kommer in i bilden suddas jämställdheten ut.
Vi behöver tänka nytt om vår föräldraförsäkring. Vi måste ha en föräldraförsäkring som är mer flexibel, med möjlighet att välja en kortare försäkring med full ersättning eller en längre period med lägre ersättning. Givetvis ska vi ha en försäkring som passar i alla typer av relationer. Den ska passa för skilda föräldrar, regnbågsfamiljer och helt andra sätt att leva.
Fru talman! Kvinnor driver tjänsteföretag och män byggföretag. Män driver stora bolag och kvinnor små, oftast utan anställda. Andelen kvinnor sjunker dessutom då den politiska debatten fastnar i stopp för vinster i välfärden i de sektorer där kvinnor dominerar. Vi som på riktigt värnar kvinnors egenmakt sätter inte käppar i hjulen för kvinnors företagande och kvinnors rätt att leva sina drömmar.
Det handlar inte om att kvinnor inte vågar ta risker, utan det handlar om sunkiga strukturer. Banker och centralt placerade nyckelpersoner premierar personer som liknar dem själva, och det är oftast en Petter eller en Niklas. Jag har träffat kvinnor i stora nationella bolag som på allvar säger att det bästa de kan göra när de ska träffa riskkapitalister och banker är att ha med en man på mötet - år 2023. Det är beklämmande.
Vi pratar alla varmt och ömt om den svenska modellen från höger till vänster i kammaren, och det är sant att den modellen har tjänat oss väl, med få konfliktdagar. Men vi måste också börja prata på allvar om att de som förlorat på modellen och alltjämt fortsätter att förlora är kvinnorna. Med den svenska lönemodell vi har kommer det ekonomiska gapet mellan de kvinnodominerade yrkeskategorierna inom vård och omsorg och männen i industrin aldrig att slutas; det handlar om löneutvecklingen. Vill vi ha det så - att det som vanligt är kvinnorna som betalar priset?
Ekonomiskt jämställdhet och ett fuck off-kapital borde alla kvinnor ha. Det är inte minst viktigt för dem som lever i en våldsam relation. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Vi måste få män att sluta slå. Det är ovärdigt att kvinnor och barn ska gömma sig för män som hotar dem till livet och berövar dem deras frihet. Tack för att regeringen ser över kontaktförbudsmöjligheterna i den pågående utredningen!
Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut, den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster. I skolan måste det finnas diskussioner kring machokultur och förövare. Jämställdhetsminister Brandbergs fokus på våld i unga relationer är ett synsätt som på riktigt kan ändra förutsättningarna för alla de kvinnor som stöter på en man med våldskapital som bara gått vidare för att slå i nästa relation.
Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt. Det har varit en hård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister fört. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar. När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv - först då kan vi tystna.
Fru talman! Som alla vet är det På spåret-tider nu. Jag kommer själv att sitta bänkad i kväll klockan åtta. När jag hör Kristian Luuks bevingade ord "Vart är vi på väg?" är det faktiskt inte utan att jag ibland kommer att tänka på Liberalerna och Tidösamarbetet. Vet Liberalerna egentligen vad Sverigedemokraternas så kallade segertåg har för politisk slutdestination? Angiverilagar, stopp för tolkhjälp i vården, uppriven modersmålsundervisning - ledtrådarna borde ha fått Liberalerna att dra i handbromsen för länge sedan. Men där sitter de som förstenade i första klass, trots ledtråd efter ledtråd: Björn Söders hårresande uttalande om Pride, Jomshofs uppmaning om att bränna fler koraner, Åkessons attack mot sagostunder på bibliotek. Även om mina förhoppningar är ganska låga kan jag inte låta bli att undra: Kommer vi att få se ett liberalt panikryck på två poäng före nästa val?
Vart är vi på väg, Liberalerna? Jag ställer frågan för att jag tycker att den är relevant efter det anförande vi nyss hörde från Sverigedemokraterna, som raljerar över integrationspolitiken och i det närmaste beskriver arbetsmarknadspolitiken som en förtäckt integrationskostnad. Vad är det som motiverar Liberalerna att slå följe med det här partiet? Det som vi hörde Camilla Mårtensen säga i talarstolen är ju inte sådant som Liberalerna är beroende av Sverigedemokraterna för att göra verklighet av.
Fru talman! Bortblåst är den diskussion vi hade i går, då ledamoten Carvalho undanbad sig att behöva försvara vad andra partier ville och kunde. Borta är raljerandet om att behöva ta ansvar för andra politiska partier. Detta tror jag att ledamoten Carvalho har glömt i dag när hon står på andra sidan.
Jag ska ändå försöka svara. Tack vare det samarbete vi har nu kan vi börja prata om hedersproblematik, lösa energifrågan, göra satsningar på skolan och göra fullständigt nödvändiga förändringar i kriminalpolitiken, som drabbar kvinnor. Vi kan också börja prata om vikten av ett språk - ja, jag vet att även Socialdemokraterna nu säger att svenska språket är grunden för integration.
Mina företrädare i talarstolen har fått springa gatlopp. Vi i mitt parti blev kallade både rasister och nazister när vi började prata om Utanförskapets karta 2004. När mina företrädare gick fram med språktester var vi inte vatten värda. Vi får igenom mängder av liberal politik som vi aldrig hade fått igenom i den andra konstellationen.
Ja, Teresa Carvalho, det är väldigt mycket som svider - precis som det sved tillsammans med er under januariavtalet och precis som det sved för Socialdemokraterna när de byggde sitt regeringsunderlag på Amineh Kakabaveh, Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Du vet precis hur det känns att sitta i den här kupén.
(Applåder)
Fru talman! Jag förstår att Camilla Mårtensen inte tycker att det är så jättekul när jag påminner om Liberalernas ideologiska dikeskörning. Jag förstår att det gör lite ont när jag påpekar att det före detta Folkpartiet numera är ett parti som lyder under Sverigedemokraterna, men det är likväl sant. Den interna hierarkin mellan Tidöpartierna har blivit pinsamt tydlig under det här året.
Liberalerna har ett samarbete med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har inget avtal med något annat parti. Liberalerna sitter i regering. Det gör inte Socialdemokraterna.
Därför är det ganska stor skillnad att begära att jag som socialdemokrat ska ta ansvar för andra partier. Jag begär att Liberalerna ska kunna svara på sitt förhållande till Sverigedemokraterna som man är beroende av i sin regeringsutövning. Det är en ganska stor skillnad.
Liberalernas vägval här är väldigt tragiskt. Liberalerna har en stolt historia. Vi har tillsammans slagits för demokratins införande och kvinnlig rösträtt. Men i dag är Liberalerna främst ett parti som fungerar som Jimmie Åkessons långsiktiga kungamakare.
Jag hoppas inte minst för Liberalernas egen skull att de tänker om och gör det ganska snart. Jag tror faktiskt inte att jag är ensam i Sverige om det.
(Applåder)
Fru talman! Det är inspirerande hur mycket du tänker på liberalernas magar och hur vi mår på kvällarna när vi går och lägger oss, Teresa Carvalho. Jag kan försäkra dig om att jag är alldeles jättetrygg i det samarbete som vi har. Vi vet var våra gränser och våra linjer är.
Jag tror att det vore välgörande för Socialdemokraterna och deras egen framtid att de funderar på vilka utredningar som de ska tillsätta så att de återigen kanske kan snegla lite på det Liberalerna sa för 10-15 år sedan och hamna precis i de frågor där vi har hamnat.
Samarbete smärtar, absolut. Men jag kan inte se att detta samarbete smärtar mer än det samarbete som vi hade med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centern i samband med januariavtalet. Jag hoppas att Teresa Carvalho kommer hem och får se På spåret på tv i kväll och oroa sig lite mindre för mig och mina vänner.