Camilla Mårtensen (L) om Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandena AU2 och AU3.

I morse hade 5 245 000 strävsamma vuxna medborgare satt klockan på ringning för att gå till arbete eller studier. 5 245 000 medborgare har något eller någon som väntar på dem och saknar dem när de inte kommer till lärarrummet för morgonfikat, till incheckningspunkten i sjukhusets personalingång eller till pendlarparkeringen för att möta upp sina kollegor i byggföretagets skåpbil.

Även om morgnarna i december är mörka och stegen ibland känns tunga är just samhörigheten och att tillhöra en grupp, att vara en i gänget, någonting större än enbart försörjning. Att ha rådighet över sin inkomst och att kunna vara oberoende ger frihet och valmöjligheter för individen. Men det skapar också ett samhälle där vi alla bidrar och bygger en samhällsgemenskap där vi tillsammans skapar trygghet och livskvalitet.

Liberalerna och regeringen vill att fler svenskar ska få förutsättningar att kunna vara en del av samhällsbygget och gemenskapen. Arbetslinjen är viktig. Men för att nå dit behövs också en utbildningslinje och en arbetsmarknadspolitik som tar ansvar och som vet att studentmössan i garderoben nästan alltid garanterar en arbetsgemenskap i framtiden. Därför är en fungerande grund- och gymnasieskola på sikt den viktigaste arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt behövs en arbetsmarknadspolitik där våra gemensamma resurser används effektivt i praktiken och åtgärder som vi vet fungerar och har stor effekt.

Därför välkomnar jag regeringens stora satsningar på regionalt yrkesvux. Konstruktionen att det är tre kommuner som tillsammans ser över de regionala behoven och därefter bestämmer om man behöver utbilda plåtslagare eller rörmokare ger stora möjligheter till arbete efter utbildningen. Dessutom är det ett väldigt konkret sätt att möta den kompetensbrist som finns på ortens företag och i offentliga verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Som yrkeslärare har jag och många av mina kollegor pratat varmt om lärlingsutbildningar under massor av år. Men vi har aldrig lyckats få till det i Sverige, trots goda exempel på nära håll både i Danmark och i Tyskland.

Det är en utbildning där näringslivet och framtidens arbetsgivare har stort inflytande över kunskapsinnehållet, där lärlingen lär sig viktiga saker för yrket i en hög fart och med mycket arbetsplatsförlagd utbildning och där lärlingen känner en trygghet i att en kort utbildning faktiskt kan ge arbete och kompetens som behövs.

Kanske den pilotverksamhet för yrkesvux som ska sjösättas 2024, med inspiration från de lyckade satsningarna på yrkeshögskolan, kan ta oss lite närmare en svensk utbildnings- och lärlingsmodell tillsammans med näringslivet. Oavsett hur det blir kommer jag att nogsamt följa utvärderingarna av projektet.

Samtidigt blir det fler utbildningsplatser på yrkeshögskolan, ett liberalt svar för att öka människors möjligheter att bli anställbara och för att lindra den kompetensbrist som finns inom många sektorer.

Arbetsförmedlingen är en viktig statlig aktör, men en aktör som också har genomgått viktiga och nödvändiga reformer och förändringar de senaste åren. En roll som kanske är Arbetsförmedlingens allra viktigaste, att stötta och kontrollera både arbetstagare och utförare, har stora brister. Vi tillför därför 200 miljoner kronor för att förstärka kontrollarbetet. Samtidigt finns det fortsatt utrymme för effektiviseringar och förändrade arbetssätt. Kvalitetsarbetet måste utvecklas och förstärkas. Och det måste vara ett fortsatt fokus på det som fungerar och som ger resultat. Det ska bidra till hög sökaktivitet och övergångar till reguljära arbeten.

Äntligen ser vi att steg tas för en ny och modernare a-kassa. Och som liberal hade jag gärna gått ytterligare ett steg till en allmän, obligatorisk och statlig a-kassa. Men så här är det. Vi kom en bit närmare målet, och jag är glad för dessa förändringar. Det är absolut ett steg i rätt riktning och mycket välkommet med en inkomstbaserad a-kassa.

Alla som kan arbeta ska arbeta, och som smörjmedel sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare. Men för att vi ska lyckas måste också alla få möjlighet att delta.

Niklas är en ung kille med neuropsykiatrisk nedsättning. Grundskolan var en jobbig period. Men när det blev dags för gymnasiet fick han möjlighet att gå en fyraårig anpassad gymnasieutbildning. Vardagen blev ljusare. Niklas kom in i ett sammanhang och trivdes som fisken i vattnet och konstaterade att det fanns en hel del som han kunde bidra med i en framtida samhällsgemenskap.

Med studentmössan i hand anmälde han sig till Arbetsförmedlingen. Trots dokumenterade svårigheter skulle Niklas gå samma väg som alla andra som söker i jobb. Bristen på individfokus kostade inte bara för Niklas utan blev också en extrakostnad för Arbetsförmedlingen.

Det tog tid för Niklas att förstå vad han skulle göra och för anhöriga som kunde hjälpa honom. Under tiden försvann sammanhangen och gemenskapen, och därmed försvann självförtroendet.

Tiden för att tilldelas en funktionshinderkod på Arbetsförmedlingen är oförsvarbart lång. Det behövs tydliga målsättningar för att prioritera gruppen. Att låta människor med funktionshinder stå utanför arbetsmarknaden har Sverige inte råd med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Avslutningsvis: Som vanligt när vi står här i talarstolen debatterar vi friskt hur vi ska fördela skatteintäkterna och hur vi ska dela upp miljonerna mellan våra favoritåtgärder. Alldeles för lite talartid används till att tala om hur vi ska öka kakan som vi ska fördela och hur vi ska få fler att våga, vilja och kunna starta eget företag. Alltför många har under alltför lång tid inte sett egenföretagande som ett möjligt alternativ när de ska börja fundera på sitt yrkesliv. Det måste vi tillsammans ändra på. För det är tack vare våra små och medelstora företag, som genom strävsamt slit skapar och ger möjligheter för individer, som vi fortsättningsvis även i denna lokal har skatteintäkter att fördela.

Herr talman! Vad som gjordes 2006 - vilket är det jag tänker att du hänvisar till, Teresa Carvalho - kan jag tyvärr inte riktigt svara på. Men du har alldeles rätt i att Liberalerna vill förändra en del av strukturen i akassan.

Vi tycker att det är rimligt att ha en högre ingångsersättning som trappas av snabbare, just för att det ska vara en övergångsersättning - en försäkring - och inte ett försörjningssätt. Däremot är det inte så, precis som har diskuterats tidigare i dag i dessa talarstolar, att vi i Liberalerna har 51 procent och själv bestämmer hur saker och ting ska göras. Detta är partipolitik och en förändring som vi vill se.

Vi tror att en statlig a-kassa skulle innebära att fler fick del av den. Det är nämligen ganska orimligt som det är nu, det vill säga att medlemskapet i a-kassan fluktuerar beroende på konjunktur och vad som händer. Akassan är en grundförsäkring och en grundtrygghet som alla borde ha. Jag och Liberalerna kan se att förslaget om en inkomstbaserad a-kassa är ett steg i rätt riktning mot att täcka in stora grupper som i dag står utanför a-kassan och inte har möjlighet att komma in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det nya sättet att beräkna a-kassan begränsar också möjligheten till fusk på ett annat sätt. Jag har själv stått som arbetsgivare och försökt fylla i dessa blanketter, som det har varit en utmaning att förstå, och sedan skickat dem vidare för att någon annan ska fortsätta fylla i dem.

Jag ser alltså väldigt stora fördelar med denna förändring, och jag är nöjd och glad med det vi har hunnit - och kommer att hinna - med under denna mandatperiod.