Camilla Mårtensen

Fru talman! Jag berättade vad Liberalerna vill och vad vårt ingångsvärde är, och det är att a-kassan gärna får vara hög initialt för sedan trappas av. Det handlar om att till exempel stärka arbetslinjen - att det går fortare och man får en större rörlighet. Huruvida den är förhandlad med Sverigedemokraterna kan jag inte svara på; det sker ju inom Regeringskansliets väggar.

Jag har suttit i regionfullmäktige, och även där fattade jag mig väldigt kort.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Jag måste först kommentera detta med tiden. Det är första gången du och jag står här i en debatt, ledamoten Magnusson. Hade du pratat med dina kollegor hade du vetat att jag gillar att uttrycka mig kort och koncist. Det är inte så att saker och ting blir bättre för att man pratar länge. De förslag jag levererade var nog mer än vad många av er fick fram under era åtta minuter.

När det gäller några av de andra saker som ledamoten lyfte har vi pratat om dem många gånger. Det handlar om nedskärningar på vuxenutbildningen på grund av pandemin, där vi alltså har gått tillbaka till det som var före pandemin och sedan lyft det igen. Jag ser inte att vi har dragit ned på det sättet som Socialdemokraterna ofta påstår i debatten.

Jag ser att vi gör viktiga förändringar på arbetsmarknadsområdet, och ja, jag har hört vad Mats Persson - som också är bördig från Skåne - sa före valet. Men där är ju svaret att detta är en kompromiss vi har gjort. Sedan tänker jag att man med tanke på hur situationen ser ut med inflation, oro och andra katastrofscenarier som har funnits under den här perioden kanske får se till att höja a-kassan. Vi får då komma till rätta med arbetslinjen på andra sätt, vilket jag också pratade om i tidigare debatter.

Fru talman! Jag kan inte ge ledamoten Cato mer svar än att detta bereds. Såvitt jag vet har inte ens förhandlingar om detta startat med Sverigedemokraterna.

När jag lyssnar in Sverigedemokraterna här är de inte negativa till en förändring av a-kassans utformning. Det som vi inte har varit överens om är nivån på ersättningen. Och detta är alltså en kompromiss.

Ledamoten säger att han inte ser några andra förändringar som bidrar till arbetslinjen. Det är också saker som bereds och som kommer att komma. Det handlar om ersättningsnivån i fråga om glappet mellan inarbetad inkomst och ersättningar från annat än arbete. Det handlar om att man vill sänka arbetsgivaravgifterna för alla och inte bara för den lilla gruppen ungdomar, eftersom det inte har visat sig vara lika verkningsfullt som man vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Vi har blivit försenade på grund av inflationen och på grund av omvärlden, men jag är ganska övertygad om att vi snart kommer att leverera en arbetsmarknadspolitik som även ledamoten Cato och Centerpartiet kommer att vara nöjda med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Ledamoten sa att han ställde en enkel fråga: Är ni nöjda eller missnöjda med kompromissen? Svaret är att vi sett utifrån arbetslinjen inte är nöjda med denna kompromiss. Men på totalen är vi nöjda när vi måste göra kompromisser.

Vad är det då som krävs för att vi ska landa vettigt i detta? Jo, det är att vi måste förstärka andra saker för att få arbetslinjen att fungera.

Som tidigare talare har beskrivit här är det viktigt att det är en skillnad mellan inkomster som man har arbetat ihop och ersättningar som man får via olika försäkringar.

Precis som ledamoten sa bereds SOU 2020:37 av regeringen. Jag kan inte föregripa mina ministrar och säga när den ska genomföras. Men om ledamoten har lyssnat på talarna här i dag vet han att det finns en ganska stor samsyn mellan oss som delar på regeringsmakten om att detta är viktiga frågor som vi ska gå vidare med. Jag tänker mig därför att den kommer snart.

Fru talman! Som sista talare i denna debatt kan jag föga förvånande konstatera att vissa tycker att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen är för hög och att vissa tycker att den är för låg. Några tycker att kriterierna är för hårda, och några tycker att de är för enkla att uppnå. Vi har landat i ett beslut som de flesta av oss verkar hyfsat nöjda med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Jag tycker mest att arbetslöshetsförsäkringens utformning är fel. Jag hoppas att vi med en liberal, borgerlig arbetsmarknadspolitik kommer att se en förändring av systemet under mandatperioden. Det bästa vore nämligen om vi ersatte de 26 olika a-kassorna med en statlig och allmän försäkring som omfattar alla som arbetar - lite grann som sjukförsäkringen.

Det bästa vore om vi också inkluderade egenföretagare och andra anställningsformer. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som dagens.

Fru talman! Det vore också mycket bättre om vi lät ersättningen baseras på en inkomst. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör gälla kort efter att du har börjat arbeta och likt föräldraförsäkringen baseras på den inkomst du har - inga krångliga regler om arbetad tid.

Det bästa vore om vi hade en arbetslöshetsförsäkring som gav människor kunskap att ta välgrundade beslut och inte krångliga regler. Tänk er ett årligt rosa brev, likt de orangea som vi får i postlådan varje år, där man kan se vad det innebär för en om man förlorar jobbet eller väljer att säga upp sig. På detta sätt ökar vi egenmakten och friheten för alla som arbetar, och kanske får vi en mer rörlig arbetsmarknad på köpet.

Och så var det detta med nivån på försäkringen. Den får gärna vara hög, men bara initialt. Framför allt ska den trappas av betydligt snabbare än vad den gör i dagens system. A-kassan är en tillfällig lösning, en omställningsförsäkring mellan två jobb, och ingen långsiktig försörjning.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste först kommentera det faktum att det är andra gången jag står här i talarstolen i dag och behöver försvara ett annat partis motioner. Min partiledare arbetsmarknadsministern har mycket tydligt tidigare sagt att vi liberaler inte ser de problemen.

Det skulle bli ganska märkliga debatter framgent om jag gör detsamma mot ledamoten Köse. Det ska jag försöka undvika. Det behövs en högre höjd på debatterna här, tack!

När det gäller antalet utbildningsplatser har ledamoten rätt - inte i att vi har dragit ned, men i att vi har genomfört den förändring efter pandemin som var planerad. Jag tycker att det är ganska rimligt. Det avslutades precis i enlighet med det Socialdemokraterna hade planerat, och nu efter pandemin tar vi nya tag och ser vad som behövs. Därför har vi inrättat fler arbetsmarknadsutbildningar.

Jag vill ge ledamoten rätt i att det inte kommer att räcka. Trots att man i dag ännu inte riktigt ser effekterna på svensk arbetsmarknad tuggar varslen på, och det kommer förmodligen att bli stor arbetslöshet. Därför tänker jag att vi måste fortsätta jobba och ha träffsäkra åtgärder. Jag räknar lugnt med att det blir mer resurser i höstens budget.

Herr talman! Liberal arbetsmarknadspolitik är avgörande för att säkerställa en växande ekonomi. För att göra det möjligt för företag att expandera och anställa fler arbetstagare måste vi ha en flexibel arbetsmarknad.

Den inledningen i ett anförande kan vara den första i denna kammare som inte är skriven av en politiker eller politisk sekreterare utan av en chatrobot. Säker kan jag inte vara, då politiker precis som alla andra inte vill visa att någon eller något annat kan göra vårt jobb minst lika bra. Min inledning visar, trots att tekniken är ny, att vi står inför en stor omställning på arbetsmarknaden, precis som i resten av världen.

Vidare säger chatroboten: AI kommer att påverka arbetsmarknaden genom att ta över vissa arbetsuppgifter men samtidigt skapa nya möjligheter som kräver nya färdigheter från arbetstagare.

Även det låter rimligt. Men resten av detta anförande har jag både tänkt ut och författat själv. Ovan exemplifierar att utvecklingen och förändringen går i en hisnande hastighet, oavsett om vi tycker att det är bra eller dåligt. Vi behöver därför ha en framåtsyftande och flexibel arbetsmarknadspolitik. Nya arbetssätt och nya marknader har startats, och vi kommer att få se fler framöver. Det ställer krav på oss som lagstiftare att hitta nya rimliga avvägningar mellan marknadens efterfrågan och arbetstagarnas förutsättningar.

Ett exempel är gigekonomin. Flera av oss fick mer kunskap om den vid ett seminarium för några veckor sedan. Ett citat från en av medarbetarna på Foodora löd: Jag är inte ett offer för plattformsföretagen; jag är ett offer för svensk arbetsmarknad.

Mer än 50 procent av de som jobbar på plattformsföretaget har minst treårig högskoleutbildning, berättade Linda Weidenstedt, som är sociologiforskare vid Stockholms universitet. Samtidigt måste vi komma till rätta med de arbetsmiljöproblem och den otrygghet som finns. Men likväl kan vi inte blunda för de fördelar som gör att en grupp medarbetare under en övergångsperiod eller på längre sikt uppskattar och trivs med att arbeta för ett plattformsföretag.

Herr talman! Om man har en fullgod gymnasieexamen är arbetslösheten i det närmaste noll. Som liberal konstaterar jag att det förebyggande arbetet och arbetsmarknadspolitiken börjar redan i grundskolan. Likväl har vi en stor grupp som inte har gymnasieexamen.

Förutom att stärka skolan har regeringen tillfört 8 350 fler utbildningar på yrkesvux och yrkeshögskolan för att åtgärda det orimliga i att arbetsgivare skriker efter kompetens samtidigt som vi har hög arbetslöshet.

Alla som kan jobba ska jobba. Då måste det också löna sig bättre. Vi måste sänka skatten på låga inkomster och öka avståndet mellan den som arbetar och den som trots arbetsförmåga inte arbetar. Och egenmakten för den enskilde ska öka genom att det alltid ska löna sig att arbeta.

Som liberal vill jag att vi betonar den enskildes ansvar att göra sig anställbar och tillsammans med myndigheterna hitta de åtgärder som bäst och snabbast leder till egenförsörjning och med den frihet att forma sitt liv. Det kan betyda att man måste veckopendla eller kanske ta med sig familjen och flytta dit arbete finns. Stöd måste därför utformas tillsammans med kommuner och regioner. Det är nämligen inte bara ett jobb som behövs utan även barnomsorg, skola och andra välfärdstjänster för att man ska kunna göra sig anställbar.

Om du är frisk har du ett ansvar för att söka och ta de jobb som finns tillgängliga. Om du står långt ifrån arbetsmarknaden kan du behöva långtgående stöd, till exempel via supported employment, som är ett omfattande individbaserat stöd.

Herr talman! På Arbetsförmedlingen finns 220 000 anmälda lediga jobb. Jag tror att det är långt fler. Som tidigare arbetsgivare med erfarenhet från rekrytering och med många vänner som är småföretagare hör jag berättelser om att de i jakten på arbetskraft har slutat att anmäla lediga jobb till Arbetsförmedlingen.

De berättar att minst hälften av ansökningarna på varje platsannons kommer från arbetslösa som inte är kvalificerade och framför allt inte intresserade av att ta jobbet. Det förfarandet skapar mängder av administration men kanske framför allt frustration hos näringslivet. Hos den arbetslöse skapar det incitament och processer som på intet sätt stärker chanserna att få arbete, utan det skapar onödig byråkrati och fokus på fel saker. Du måste söka ett visst antal jobb för att få din a-kassa. Om du är kvalificerad eller intresserad av jobbet spelar mindre roll.

Vi måste tänka om. Det är inte antalet ansökningar som bevisar att man står till arbetsmarknadens förfogande. Visst måste vi kunna ha bättre fantasi.

Varje jobb är viktigt. Uppdelningen mellan fina och fula jobb har varit förödande. Varje ung person har rätt att få uppleva friheten med sin första ihoptjänade lön. Varje vuxen ska få möjlighet att vara en samhällsbyggare, oavsett vad man arbetar med. Låt oss göra mer för den arbetslinje som skapar möjligheter för alla.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Då var vi där igen: Vi diskuterar vilka samarbetspartner vi har i stället för vilken politik vi driver. Jag nämnde Hammarkullen framför allt för att det var aktuellt i den dokumentär som har sänts i Kaliber i P1 och fått väldigt stor uppmärksamhet. Det kunde ha handlat om en annan stadsdel och en annan stad.

Jag och mitt parti kommer inte att förändra vår syn på vikten av pride. Det finns absolut mängder av kommunala politiker som jag tycker hamnar i helt fel slutsatser. När det gäller prideflaggan är en del av dem sverigedemokrater, och när det gäller andra saker har en del av dem andra partibeteckningar.

Vi i Liberalerna har valt att sätta oss i en regering som stöds av ett fjärde parti för att vi ska få ett regeringsunderlag och kunna göra de nödvändiga förändringar som krävs för att både stödja och få till en förändring på många ställen, bland annat gällande machokultur.

Fru talman! Hur mina företrädare har diskuterat arbetslivskriminalitet har jag faktiskt ingen som helst aning om. Men det gläder mig att du är så intresserad av vår politik att du har sökt igenom databaser med motioner, Jim Svensk Larm.

Vad jag däremot vet är att vi har ett statsråd som är väldigt tydlig med att man inte bara ska fortsätta med de framlagda arbetsplaner som ni, naturligtvis förtjänstfullt, har varit med om att arbeta fram utan också ska fortsätta utveckla och förbättra de åtgärder som inletts. Detta kräver också större kunskap och ett bättre rättssystem när man sedan visar att oegentligheter har förekommit.

Jag känner mig fullt trygg med att Liberalerna kommer att driva dessa frågor vidare på ett konkret och bra sätt.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag tänker att vi i Liberalerna har varit väldigt tydliga med hur vi vill gå vidare i arbetet. Det handlar om att stoppa oseriösa företag. Det handlar om att vara på tårna och hitta problematik i nystartade företag men även i befintliga som har funnits länge. Vi måste ha en samverkan mellan olika myndigheter - det kan handla om polis, brandtillsyn och Skatteverket - och bli mycket effektivare när vi hittar problem. Vi måste också ha en rättsapparat som tar vid och dömer.

Fru talman! "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna." Orden är en ung mans, och han säger dem till en fritidsledare som gått till sitt jobb för att göra det viktiga arbetet med ungdomar i Hammarkullen i Göteborg.

Jag och många med mig har lyssnat på dokumentären Den tystade staden från Kaliber, och det är lätt att tänka sig in i hur man som medarbetare känner sig i den situationen. Dokumentären ger många perspektiv på utanförskap, brottslighet och narkotika. Men jag vill uppehålla mig vid arbetsmiljön för offentligt anställda på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar.

När ungdomsgäng står utanför, triggade av en prideflagga, och hotar att skära halsen av alla homosexuella är det lätt att förstå att det är tungt att gå till jobbet. Var femte offentliganställd har upplevt hot mot sin arbetsplats de senaste två åren. Ett hårdare klimat där rasism, sexism och hbtqi-hat har blivit vardag gör det ännu svårare att rekrytera medarbetare.

Kaliber visade med all tydlighet att det krävs att olika instanser samarbetar med varandra för att skapa trygga arbetsmiljöer för arbetstagare. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete är arbetsgivarens ansvar, men för goda resultat krävs samverkan med arbetstagarna.

Låt mig vara glasklar: Liberalerna kommer inte att vika en tum när ligister eller våldsverkare skapar otrygghet och rädsla på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar. Det ska vara trygga miljöer för alla som besöker dem och alla som arbetar där.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att överväga olika lagändringar för att minska offentliganställdas utsatthet för våld och hot. Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2023, och jag ser med tillförsikt fram emot de skarpa lagförslag jag hoppas att vi får ta del av därefter.

Hot om våld i arbetslivet är inte sällan förknippat med arbetslivskriminalitet. Arbetslivskriminaliteten utnyttjar människor, slår undan förutsättningar för seriösa företag och fuskar till sig skattepengar som behövs till vår gemensamma välfärd.

Det är bra att det har bildats ett a-krimcenter, ett regionalt center där myndigheter arbetar tillsammans mot arbetslivskriminalitet. Vi måste bekämpa kriminaliteten i samverkan mellan myndigheter, polis, Skatteverket och Arbetsmiljöverket men också mellan kommunala och regionala företrädare.

Det är glädjande att regeringen har tydliga mål för att få bukt med arbetslivskriminaliten, och jag ser fram emot de förändringar som nu bereds i Regeringskansliet. I det arbetet belyses även fusk med konkurser och lönegaranti. Det är bra, för fusk med offentligt stöd måste bekämpas för att bevara legitimiteten i systemen.

Fru talman! Under pandemin var jag aktiv som ordförande på Skånes universitetssjukhus. Vi klarade pandemin som de flesta andra stora sjukhus, varken bättre eller sämre, men en sak är säker: Det var tack vare samarbetet med de lokala skyddsombuden på plats som vi lyckades rädda liv. Medarbetarna fick hitta nya arbetssätt och skapa egna säkerhetsrutiner i stunden, och dagliga avstämningar mellan arbetsgivare och skyddsombuden var en förutsättning.

Att det är arbetstagare som deltar i det dagliga arbetet på en arbetsplats som ska företräda sina kollegor känns självklart, och den modellen behöver utvecklas. De regionala skyddsombuden har en viktig roll i att uppmärksamma arbetsmiljörisker på arbetsplatser som saknar ett organiserat lokalt skyddsarbete. Men de regionala skyddsombudens betydelse för arbetsmiljön måste utvärderas, och jag tycker att de borde vara oberoende från fackförbunden och i stället verka på uppdrag av Arbetsmiljöverket.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag kan lugna ledamoten med att jag inte har något emot att förändra och förstärka möjligheterna till sanktioner och vitesförelägganden. Jag är ändå nyfiken på retoriken om att pengar kan åtgärda problemen.

Det är dina och mina kollegor som sitter i regionala nämnder och jobbar stenhårt för att få in personal så att antalet vårdplatser kan utökas, Johanna Haraldsson. Det är bara genom samverkan med skyddsombud och fackliga företrädare som vi kan nå fram. Att utdöma viten på några miljoner i en regionbudget på flera miljarder ger fel fokus. Det tar bort fokus från samverkan. Jag har svårt att se att inte mina kollegor i regioner och kommuner, precis som dina kollegor, gör allt de kan för att komma till rätta med frågan.

Jag är nyfiken på om det finns andra möjligheter. Kan man tillsammans se andra möjligheter än att öka en sanktionsavgift med några miljoner på en budgetomslutning på flera miljarder? Det påverkar i princip inte behovet. Färre i personalen måste fortfarande vårda de sjuka, som inte slutar anlända till akuten.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Haraldsson för ett engagerat anförande. Det råder inte någon som helst brist på engagemang för frågorna hos ledamoten.

Jag inser att min replik kommer att påminna om Jacobssons replik, och de kommer säkert att tangera varandra.

Under förra mandatperioden var jag ordförande i styrelsen vid Skånes universitetssjukhus. Det allra tuffaste var kompetensbristen. Vi verkar vara överens om att samverkan för att få en bra arbetsmiljö är den viktigaste funktionen, men jag hör också ledamoten och andra i salen lyfta fram att sanktioner och viten är viktiga. Jag ställer därför en ärlig fråga: På vilket sätt gynnar sanktioner och viten de arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter medarbetare för att få en vettig arbetsmiljö?

Fru talman! Ledamoten har alldeles rätt. Förra regeringen hade ett 99punktsprogram i januariöverenskommelsen. 95 punkter är i dag genomförda. Det är för att vi här i kammaren, alla åtta partier, har det här som en prioritering. Det ger styrka. Givetvis är det en styrka att de beslut som fattats ska genomföras. Men både jag och ledamoten kan ju konstatera att det inte räcker.

Om vi gör mer av samma sak får vi också samma resultat. Vi måste våga tänka nytt. Vi måste våga ta nya grepp. Vi måste våga utmana och bjuda in fler till debatterna. Det kan inte bara vara en fråga för oss här i salen. Den här debatten måste föras bredare.

Jag delar Vänsterns åsikter i många av de här frågorna. Jag delar dem, likaväl som jag delar Sverigedemokraternas åsikter i många av de här frågorna. Mitt svar till ledamoten är att när statsrådet Brandberg besökte utskottet beskrev hon att man slutför 99-punktsprogrammet - det är fem punkter kvar - och att man nu måste börja titta framåt på nytt och tänka på vad som ska göras. Där hoppas jag att alla åtta partier faktiskt kommer med goda inspel och goda förslag.

Vi liberaler har en hel del åtgärder på vår lista. Det är bara att gå in och titta i tidigare debattartiklar. De åtgärderna ska vi naturligtvis slåss för att få igenom.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Weidby!

Vi har inte ändrat vår politik. Jag står fortfarande här och pratar om det allra viktigaste - jag misstänker att du syftade på det strukturella våldet mot kvinnor, även om du inte sa det - men det är ingen motsats mot att även prata om våld i samkönade relationer.

När det gäller andra saker handlar det om att vi känner att vi kan få igenom en del ekonomisk politik och en del rättspolitik och fokus på skolan som vi vill ha. Det är ett paket, och därför finns vi i dag tillsammans med de övriga borgerliga i regeringen. Men du har alldeles rätt: Vi är de borgerligas vänster, och vi kommer att fortsätta att driva dessa frågor. Vi behövs i en sådan regering.

Fru talman! Tack, ledamoten Vilhelmsson! Jag konstaterar att du och jag tänker väldigt lika i de här frågorna. Det har vi gjort många gånger, och vi har olika sätt att nå fram.

Jag måste ändå kommentera det som sades om att det lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Det är väldigt mycket som lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Det är sju politikområden där man har gjort en överenskommelse. Jag tycker att ledamöterna, inte bara ledamoten Vilhelmsson utan även övriga ledamöter i utskottet, borde titta i regeringsförklaringen. Där lyfts dessa frågor, och det är regeringens politik.

När det kommer till Ungarelationer.se och det arbete som ska göras där har jag fullt förtroende för att statsrådet har fokus på detta. Hon har lång personlig erfarenhet av hur man ska jobba med dessa frågor, och hon poängterade även i utskottet att det är viktigt. Däremot blir jag svaret skyldig när det gäller hur finansieringen för Ungarelationer.se ser ut. Det kan jag inte. Det är jag inte påläst på. Men jag ska givetvis fortsätta att bevaka frågan, för jag tycker precis som ledamoten att de gör ett jättebra jobb och att de är en viktig spelare.

I detta anförande instämde Camilla Rinaldo Miller (KD).