Camilla Mårtensen

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsministern.

Sverige är ett av världens friskaste matproducentländer. Vi har bra djurrätt, höga kvalitetskrav och hållbara processer. Men nu ser vi hur andra länder tar nya, modiga beslut för en hållbar matproduktion för både miljö, djur och konsument.

Totalt 240 000 ton sojaprotein importeras årligen till Sverige. En del används till sojaprodukter, men ganska stora mängder går till djurfoder för produktion i mjölk- och nötkreaturkedjan. Finland har tagit ett aktivt beslut att fasa ut sitt beroende av soja, och finländska nötdjur får ingen soja. Inte heller mjölkkor och kalvar får det. Detta är ett sätt att nå landets klimatmål.

Hur ser landsbygdsministern på möjligheten att ta ett lika modigt beslut i Sverige?

Fru talman! Så där är det ju. Ingen av oss här i kammaren har 50 procent, i alla fall inte under överskådlig framtid. Vi har valt den borgerliga sidan, för där tror vi att vi får mest genomslag för de frågor som sedan borgar för de andra, det vill säga jämställdhet och trygghet. Vi tror att vi på den borgerliga sidan kommer att komma längre med kriminaliteten, lyckas bättre med integrationsarbetet, kunna ha en energipolitik och ekonomisk politik som gör att hushållen inte krackelerar och kunna ha en köksbordsvänlig klimatpolitik där vi faktiskt får med folket på att göra de nödvändiga förändringarna i den gröna omställningen. Därför har vi valt att samarbeta på den borgerliga sidan.

Ja, vi är ett borgerligt parti som tror på individen och individens möjlighet att skapa sin frihet. Där skiljer vi oss åt.

Fru talman! Det har Ciczie Weidby alldeles rätt i. Föräldraförsäkringen är ett kraftfullt instrument som vi ska ta vara på. En sak som den här regeringen har gjort är att se till att dubbeldagarna har blivit fler, det vill säga att båda föräldrarna kan dela på den första tiden hemma. Det tror jag är ett steg i rätt riktning.

Men med detta sagt skulle jag och Liberalerna gärna ha velat förändra föräldraförsäkringen och gå mot en individuell föräldraförsäkring. I den konstellation vi sitter med i i dag finns inte möjligheten att genomföra den typen av politik. Jag tror inte heller att den finns i kammaren totalt sett. Men föräldraförsäkringen är absolut en viktig sak här.

Något annat man skulle kunna göra handlar om anhörigstöd till alla dem som tar hand om sina sjuka och skadade anhöriga, vilket ofta också är kvinnor. Visst finns det lagförslag att driva igenom.

Vi har inte lyckats driva igenom detta med föräldraförsäkringen under den här mandatperioden, men jag hoppas att man kommer att fortsätta att se över detta framöver.

Fru talman! Vi ska absolut fortsätta att ha en integrationspolitik. Det är det som gör skillnad. Det spelar absolut ingen roll om man äter baklava eller spettekaka. Jag är inte förtjust i någondera, kan jag berätta.

Det har stor betydelse hur vi använder ord och vad vi förväntar oss. Vi har i det här landet en integrationsminister, Mats Persson. Vi kommer att fortsätta att bedriva den integrationspolitik som vi har gjort i många år.

Därmed tror jag alltså inte att vi har någon åsiktsskillnad över huvud taget när det gäller de lagar och regler som vi har angående jämställdhet, människors rätt att leva och älska vem de vill och annat. De ska efterföljas. Men huruvida man vill fira eid eller jul är fullständigt ointressant så länge man bidrar till samhället och sina medmänniskor.

Fru talman! Tack, ledamoten Cato, för frågan! Jag tänker att jag måste svara på den även om den kanske inte har direkt med arbetsmarknadspolitik att göra.

Jag säger som jag gjorde i det tidigare replikskiftet: Nej, vi har inga planer på att ompröva detta.

Jag förstår vad ledamoten syftar på. Min partiledare är en resonerande man och har väldigt många goda egenskaper. Han förde ett resonemang om att politik alltid utvärderas. Vi har sett stora förändringar när det gäller Natomedlemskap, euron och annat.

Vi är en förening precis som Centerpartiet. Vill en merpart av våra medlemmar något annat kommer det att bli så, naturligtvis.

Men jag har aldrig i vår riksdagsgrupp hört någon ledamot vilja ändra vår ståndpunkt. Jag har inte hört vare sig vår partiledare eller vår partiledning någon gång säga något annat. Jag har inte hört någon från partistyrelsen säga det.

För mig skulle detta vara helt orimligt. Men vi lever ju i en medlemsstyrd organisation, så det kommer ju att finnas en diskussion. Men det finns absolut ingenting som tyder på att det skulle bli någon ändring här. Det är likadant i Jonny Catos politiska organisation. En merpart av era medlemmar skulle kunna säga att de vill sitta i regering med Vänsterpartiet efter nästa val.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Leila Ali Elmi för frågan.

Det korta svaret på den första frågan är: Nej, rösträtten ska inte dras in för någon. Det vore förödande. Det är Liberalernas och min hållning.

När det gäller den andra frågan har vi också varit tydliga. Vi kommer inte att kunna sitta i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna. Vår hållning i fråga om det är att vi har olika värdegrunder och att man måste kunna ta snabba beslut. En regering tar beslut dagligen, och det dyker upp nya saker. Man måste kunna lita på varandras företrädare. Där är vi inte.

Jag har inte hört någonting annat från min partiledning eller från min partistyrelse och inte heller från riksdagsgruppen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Ju fler utanförskapsområden vi har, desto sämre är det för Sverige. Det är dåligt för samhällets sammanhållning, det är dåligt för tryggheten och det är inte minst dåligt och orättvist för de barn som tvingas växa upp i dessa områden. Trångboddhet, kriminalitet och dåligt fungerande skolor ger barn som inte valt sin omgivning sämre livschanser och därmed sämre möjligheter.

Problemet är inte nytt. Redan för 20 år sedan varnade Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, för den bristande integrationen och det stora utanförskapet. Men trots dessa varningar har samhället blundat för problemet och haft en övertro på att höga bidrag och olika typer av projekt ska kunna lösa utanförskapet.

Då var det svårt att få gehör för språkkrav. I dag pratar alla politiska partier om vikten av att kunna språket och att göra sig förstådd för att kunna ta del av det fantastiska vårt svenska samhälle erbjuder. Men det handlar också om en förståelse för vilka förväntningar och krav som kommer med erbjudandet. Sverige ska välkomna dig, men du ska också vilja välkomna Sverige.

Ett liv i utanförskap innebär inte bara otrygghet. Det handlar också om barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet eller barn som halkar efter i skolan på grund av bristande språkkunskaper. Det ger en skev bild av rättigheter och skyldigheter i landet.

Fokus på det svenska språket är centralt i integrationsarbetet. Även andra insatser behövs, men då behöver de riktas rätt med resurser där behoven är som störst. Då måste vi våga identifiera och adressera problemen.

Fru talman! Därför tog Liberalerna och regeringen redan i början av mandatperioden initiativ till att det skulle samlas in mer information och statistik om var behoven var som störst för att följaktligen kunna sätta in de största resurserna där.

Under hösten har Statistiska centralbyrån och Boverket presenterat en sammanställning av områden där utanförskapet är särskilt stort. Redan i början av 20-talet skrevs den första utanförskapskartan av kollegor till mig. Men de senaste åren har vi använt oss av fakta enbart om ekonomisk utsatthet och kriminalitet.

Det är otillräckligt. Den nya kartläggningen baseras på statistik. Det är skolresultat, arbetsmarknadsetablering, bidragsberoende, kriminalitet och trångboddhet men också attityder och demokratiskt deltagande.

Totalt bor 700 000 personer i dessa områden, varav drygt 170 000 är under 18 år gamla. Utanförskapsområden är inte längre ett storstadsfenomen, utan små kommuner som Perstorp i Skåne eller Lessebo i Småland har också en integrationsskuld att ta itu med.

För att vända utvecklingen i dessa områden krävs stora insatser. Det handlar inte minst om att säkerställa en bra skolgång. Därför gör regeringen en särskild satsning för att göra det attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna.

Regeringen har också tillfört stora resurser så att socialtjänsten ska arbeta sida vid sida med skolan med skolsociala team. Med utanförskapets karta kan insatserna bli mer träffsäkra.

Det kommer att göra skillnad med åtgärder som att ge möjlighet att förlänga etableringsinsatser i samband med föräldraledighet, obligatorisk språkförskola, att stärka civilorganisationer, extra resurser till dem som står längst från arbetsmarknaden och att ge kommunerna större ansvar för att leverera en bra sfi-utbildning. Men som vanligt i den här talarstolen vet vi att en fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är den allra viktigaste integrationsinsatsen för framtiden.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Likväl ser vi stora skillnader i ett liv beroende på om du har fötts till man eller kvinna. Det är orimligt och oacceptabelt. Det behövs absolut nya lagförslag för att komma till rätta med orättvisor. Men den kultur och strukturförändring som krävs är svårare att lagstifta om.

En jämn fördelning av makt är ett av riksdagens jämställdhetsmål. Jag tänker på den grupp av unga och framgångsrika kvinnor från organisationen Kvinna till Kvinna som besökte mig och några av mina kollegor här i riksdagen. Även tidigare ledamöter har här i kammaren tagit upp dem. De vittnade alla om svårigheterna med kvinnliga förebilder med utländsk bakgrund, både inom näringslivet och inom politiken. Politiken måste givetvis vara ett gott exempel och inte bara peka finger åt andra.

Ekonomisk jämställdhet är ett annat delmål. Men det är inte bara lönen utan även den livslånga inkomsten och fördelningen mellan män och kvinnor som vi måste komma åt. Vem tar ut flest vabdagar? Vem får lön efter sin utbildning? Vem får riskkapital till sitt företag? Och vem driver företag? Hur slår bodelningsreglerna egentligen? Ung Företagsamhet är en viktig organisation i våra skolor. Deras senaste rapport visar att företag som drivs under Ung Företagsamhets paraply är helt jämställda. Kunskap och förmåga att ta ansvar för sin egen ekonomiska situation är viktiga delar mot målet att könet inte ska avgöra din ekonomiska trygghet.

När det gäller jämställd utbildning halkar pojkarna efter i skolan och flickorna i arbetslivet. Bäst i skolan presterar flickor med utländsk härkomst. Enligt forskningen beror pojkarnas sämre resultat på en antipluggkultur, förväntan om framtida möjligheter och val av negativa mönster såsom datorspel i stället för rörelse och läsning. På sikt är det förödande att pojkar och män riskerar att inte se utbildning som den viktigaste vägen till ett fullgott liv i frihet. Här och nu är det upprörande att flickor presterar bäst i skolans ämnen. Men i arbetslivet finns det fortfarande skillnader som gynnar män just för att de är män. Mer struktur samt mer ordning och reda har visat sig gynna de allra svagaste pojkarna bäst. Liberalernas upprättande av kunskapsskolan med trygghet och studiero är en bra start. Från skärm till pärm kommer också att hjälpa till på resan mot en jämställd utbildning.

När det gäller jämställd hälsa skadar sig män, och kvinnor blir utbrända. Det är en kraftigt förenklad bild. Samtidigt är vi säkert många som kan vittna om att det oftast är kvinnan som är hemmets projektledare och som tar ansvar för skolans utflyktsprogram, tar ansvar för sjuka och gamla föräldrar, ser till att luciakronan har batterier och ser till att julmaten passar alla. Det resulterade i fjol under julkraven i december i att 79 procent av de stressrelaterade sjukskrivningarna var kvinnor. Flexibel föräldraförsäkring, fokus på arbetsmiljö och en pågående samhällsdebatt är delar i ett stort pussel som ska få detta att fungera.

Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Regeringens nya åtgärdsplan med 132 åtgärder med fokus på sex områden är ett steg på vägen.

Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut samt den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster, och i skolan måste det finnas diskussioner om machokultur och könsroller. När det första slaget är utdelat ska rättssystemet ta vid och ge hårda straff för förövaren. Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt i jämställdhetsarbetet. Det har varit en stenhård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister har drivit. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar.

När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv, först då kan vi tystna.

(Applåder)

Herr talman! Då säger jag det igen med precis samma ord som i min förra replik: Nej, vi ångrar det inte, men vi ser brister som vi måste rätta till. Jag är övertygad om att en samverkan mellan den privata och den offentliga sektorn kan lösa detta på ett väldigt bra sätt.

Jag har också lyssnat på Arbetsförmedlingen när generaldirektören var i utskottet och berättade att de hade brustit när det gäller vissa saker. Det har handlat om brister i upphandlingar, sättet man kontrollerar på eller de möjligheter som regleringsbrevet ger. Sådant måste vi rätta till.

Vi kan inte ha kvar de oseriösa aktörerna. Där är vi helt överens. Och vi ska hantera skattepengar väldigt varsamt. Det gör vi inte nu. Det är för dyrt. Det kostar mer än det smakar. Men vi tycker inte att reformen ska rullas tillbaka. Tvärtom tror vi på reformen, och vi måste komma till rätta med de fel som finns.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Ali Elmi!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Nej, vi ångrar inte att vi ville privatisera delar av Arbetsförmedlingen. Vi får inte glömma att det inte var särskilt bra förut. Men det är klart att det är en stor besvikelse att resultatet ser ut som det gör. Man måste dock fundera på vad det beror på.

Arbetsförmedlingen har inte lyckats se till att det finns ett fungerande ratingsystem. Man har inte sett till att ta bort oseriösa aktörer. I dag ser vi en skillnad på mellan 2 procent och över 50 procent. Det är klart att de företag som levererar minst i ett sådant här system borde försvinna. Vi borde ha en reglering som säger att Arbetsförmedlingen inte längre ska erbjuda deras tjänster.

Min övertygelse är att vi måste skruva på reformen, så att de duktiga, kvalitativa företag som faktiskt finns - många är duktiga och levererar betydligt bättre än Arbetsförmedlingen - får möjlighet att leverera, medan vi tar bort dem som inte lyckas.

Jag träffade en australier som jobbar med samma sak i Australien. Vi har inspirerats av deras arbetssätt när Arbetsförmedlingen har fått nya förutsättningar. Han berättade att de i hela Australien har cirka 40 företag som sysslar med detta, medan vi i Sverige hela tiden ligger en bit över 300. Man är väl medveten om detta i regeringen. Man har också misstänkt detta, vilket har gjort att man inte har skyndat på utbyggnaden.

Det betyder dock inte att reformen ska bort. Det betyder att modellen ska skruvas på och bli bättre.

Herr talman! I morse ringde väckarklockan hos flera miljoner strävsamma individer i ett juleljusvackert Sverige. Det är sista provet för tredjeårsgymnasisten på plåtslagarprogrammet, det är början på julschemat för barnmorskan - hon som ska jobba lite extra denna vecka för att kunna vara ledig på julafton - och det är den handelsanställda som ska lyssna på White Christmas om och om igen i några dagar till innan det är dags för julefrid.

Även om klockan ringer tidigt och det är mörkt och kallt finns det något eller någon som väntar - någon som saknar en om man inte kommer till uppehållsrummet för morgonfikat, om man inte dyker upp vid incheckningspunkten i sjukhusets personalingång eller om man inte kommer till pendlarparkeringen för att möta upp kollegorna för den gemensamma morgonpendlingen.

Även om morgonen är mörk så här i december och stegen ibland kan kännas tunga gör just samhörigheten - att höra till och vara en i gänget - att jobbet är något mycket större än enbart försörjning. Att ha rådighet över sin inkomst och vara oberoende ger frihet och valmöjligheter för individen, men det skapar också ett samhälle där vi alla bidrar och bygger samhällsgemenskap - där vi tillsammans skapar trygghet och livskvalitet.

Liberalerna och regeringen vill att fler svenskar ska få förutsättningar att vara en del av samhällsbygget och gemenskapen. Arbetslinjen är viktig, men för att nå dit behövs även en utbildningslinje. En arbetsmarknadspolitik som tar ansvar vet att en studentmössa i garderoben nästan alltid garanterar en arbetsgemenskap. Därför är en fungerande grund- och gymnasieskola på sikt den viktigaste arbetsmarknadsåtgärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Det hjälper dock föga för dem som har gått ut skolan och är arbetslösa här och nu. Men utbildning av hög kvalitet stärker individens möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens. Att se till att fler utbildningar skapas inom områden där kompetensbristen är som störst är viktigt. I budgetpropositionen för 2025 tillför regeringen 900 miljoner till regionalt yrkesinriktad vuxenutbildning inom komvux, inklusive studiestöd. Det innebär 11 000 fler årsstudieplatser. Man höjer också bidraget till handledare på lärlingsutbildningar inom komvux och lärlingsvux.

För några veckor sedan var jag och mötte elever som just då gick igenom en arbetsmarknadsutbildning för att bli buss- och lastbilschaufförer. De har garanterat jobb så fort de blir färdiga, enligt de arbetsförmedlare jag träffade på samma ställe. Arbetsförmedlarna menar att de skulle kunna fylla kurserna med arbetssökande flera gånger om och att det skulle finnas jobb till alla - om de arbetssökande bara var redo. Men många av de arbetssökande som vill saknar grundläggande kunskaper för att ens komma in på arbetsmarknadsutbildningen.

Det handlar främst om språket, och regeringens fokus på att stärka sfi är helt avgörande för att täcka kunskapsglappet. Efter årsskiftet kommer kommunerna att ta ett större ansvar för att eleverna ska lyckas. Eleverna ska ha fler möjligheter och mer stöd, men det kommer också att finnas högre förväntningar och krav på att man lyckas erövra språket, som är så viktigt för en lyckad integration.

Herr talman! När jag träffar människor får jag ibland höra: "Arbetsförmedlingen gjorde faktiskt ingen nytta för mig; jag fixade själv ett jobb mycket snabbare, med hjälp av gamla kompisar. Det borde inte ens få heta Arbetsförmedlingen, för de har ju inga jobb där." Utmärkt, svarar jag - Arbetsförmedlingens resurser ska nämligen inte användas till dem som har styrkor och förmågor att själva klara sin omställning.

Tidigare var det första steget när man riskerade att förlora jobbet att söka sig till Arbetsförmedlingen, men nu förväntas man börja med att inventera sina egna nätverk och sin egen kompetens för att ta sig vidare. Först när det har misslyckats ska Arbetsförmedlingen vara aktiv. Arbetsförmedlingens resurser ska användas på det sättet, det vill säga till dem som behöver det allra bäst.

En grupp som dock har fått klara sig alldeles för mycket själv efter den reform av Arbetsförmedlingen som genomfördes under den förra mandatperioden är den grupp arbetslösa som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Det kan bero på funktionshinder, psykisk ohälsa eller språksvårigheter. För den gruppen behövs det personliga och nära handläggarkontakter.

Regeringen har tillfört anslag, för det duger inte med sporadiska digitala kontakter för den grupp som står allra längst från arbetsmarknaden. För den gruppen behövs det nära, förtroendefulla och motivationsskapande personliga relationer för att personerna ska komma närmare ett arbetsliv - för att alla ska ha chansen att vara saknade på jobbet en vanlig torsdag i december.

Herr talman! När jag var i Umeå och Skellefteå och träffade representanter för både kommun och näringsliv blev det tydligt att det behöver bli lättare att flytta dit där jobben finns. Som arbetslös är ekonomin ofta knapp, och därför är regeringens aviserade höjning av ersättningen till den som besöker en ny arbetsgivare i en annan del av landet viktig. Oavsett om en kompetens efterfrågas i Skåne eller norra Sverige måste den geografiska och yrkesmässiga rörligheten öka, och det här beslutet är ett steg i rätt riktning. Det är bra att ekonomiskt komplettera regleringsbrevens krav på att människor alltid ska vara beredda att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun än den de bor i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Arbetslösheten i Skåne är den högsta i landet och ligger på 8,2 procent. Det är mycket välkommet för en Öresundsbo som mig att vår regering prioriterade att äntligen få i hamn ett nytt Öresundsavtal. Äntligen blev det urusla avtal som undertecknades av regeringen Löfven förbättrat ur ett Skåneperspektiv och därmed ur svensk synvinkel.

I Nordens största arbetskraftsregion är 12 procent av Malmöborna arbetslösa. Samtidigt är arbetslösheten på andra sidan sundet, i Köpenhamn 1 ½ mil därifrån, under 3 procent. Där är svensk arbetskraft oerhört eftertraktad.

Alla steg närmare en fungerande arbetspendling är värdefulla. Stort tack till mina företrädare i den borgliga regeringen, som äntligen såg vikten av att ytterligare knyta samman Sveriges södra region med Danmark och kontinenten! Jag är också full av tillförsikt när jag vet att vår liberala arbetsmarknadsminister är väl medveten om kvarvarande hinder och att han fortsätter att föra diskussioner med sin danska motsvarighet.

Som vanligt när vi står här i talarstolen debatterar vi friskt hur vi ska fördela miljonerna och skatteintäkterna. Alla har vi våra egna favoritåtgärder. Alldeles för lite talartid används till hur vi ska öka den gemensamma kaka vi kan fördela.

Hur ska vi få fler att våga och vilja starta egna företag? Alltför många har under alltför lång tid inte sett egenföretagande som ett möjligt alternativ när de börjar fundera på framtida sysselsättning. Ett steg på vägen är att ge småföretagen möjlighet att växa. Sedan tidigare har så kallade enmansföretag fått en nedsättning av arbetsgivaravgifterna när en första person anställs, så kallat växa-stöd. Nu kommer man att kunna få nedsatt arbetsgivaravgift även för sin andra anställda. Samtidigt kommer gränsen för hur stor ersättning som omfattas av nedsättningen att öka från 25 000 till 35 000 kronor per månad. Det kommer att öka sysselsättningen eftersom det blir billigare för små företag att anställa den kompetens de behöver.

Det är våra små och medelstora företag som genom strävsamt slit skapar nya möjligheter för individer och gör så att vi här i kammaren fortsatt har skatteintäkter att fördela till vår välfärd.

Fru talman! Jag har inga problem med att säga att vi, efter att ha tittat i backspegeln, kanske skulle ha gjort en grundligare jämställdhetsanalys. Men jag kan också säga att jag kände mig helt lugn när statssekreterarna var på utskottsmötet och beskrev hur detta skulle gå till. Det var också de opolitiska tjänstemännen som beskrev att utfallet av en sådan analys beror väldigt mycket på var man hamnar i de ekonomiska ersättningarna.

Om det lugnar ledamoten kan jag kan säga att jag önskar att man hade gjort en sådan analys, men nu blev det inte så. Jag framförde i mitt anförande att jag känner mig lugn när det gäller det beslut som kommer att tas framöver.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Liberalerna har under de drygt 100 år som vi som parti haft inflytande varit med och utformat det sociala skyddsnät som finns i dag. Det är vi stolta över. Alla människor ska ha frihet att forma sina egna liv. Ett stort ansvar ligger på individen att klara sin försörjning, och det fungerar i de allra flesta fall, men i de fall det inte fungerar ska stabila skyddsnät dämpa fallet. Det ska finnas skyddsnät som ger incitament att komma tillbaka så snart som möjligt igen. Det är skyddsnät som alla bidrar till och alla kan ta del av.

Fru talman! Ett led i arbetet är en ny och bättre akassa. Akassan skapades i en tid där arbetsmarknaden såg annorlunda ut. Behovet av reformering är stor, inte minst för att man ska kunna ta del av digitaliseringen som skett de senaste årtiondena där uppgifter kan hämtas ur olika databaser.

I ett välfungerande akassesystem är det inte bara enkelt att göra rätt. Man har även en hög ersättning inledningsvis som sedan trappas ned. Ingen är betjänt av att fastna i arbetslöshet. Akassan ska vara en tillfällig lösning mellan jobb, ingen långsiktig försörjning.

Fru talman! Mer än hälften av Sveriges arbetslösa omfattas i dag inte av arbetslöshetsförsäkringen. Ofta handlar det om att de arbetslösa inte uppfyller kraven. Dessutom finns det människor som inte vet att arbetslöshetsförsäkringen finns. Systemet är också komplext. Det slår mot samhällets svagaste grupper.

Beräkningar och prognoser i budgetpropositionen 2024 visar att reformen i sin helhet i stort sett är neutral, till skillnad från oppositionens förslag där det skiljer åtskilliga miljarder mellan Centerpartiets och Vänsterns önskelistor. Socialdemokraterna vill inte ha lika höga incitament som vi för att ta ett jobb, vilket kan leda till kostnadsökningar på 3 miljarder. Vänsterpartiets förslag om ingen nedtrappning alls och kraftigt höjda tak skulle kunna leda till kostnadsökningar om 8,5 miljarder. Det blir onekligen en svår nöt att knäcka, för de flesta av oss här inne är ju överens om att reformering av akassan behövs.

Att vi i nuvarande regeringsunderlag hittat en framkomlig väg är ett styrkebesked. Propositionen om akassan redovisar endast konsekvenserna av lagförslagen. Nästa steg är att göra nödvändiga förordningsändringar där bland annat storleken på belopp slås fast. Konsekvensanalysen kommer därför att slutföras i samband med det förordningsarbetet.

Socialdemokraterna har utryckt oro över jämställdhetsperspektivet. Jämställdhetsanalysen kommer att slutföras och presenteras i samband med förordningsarbetet. Storleken på beloppen bestäms där och avgör i praktiken konsekvenserna för jämställdheten eftersom dessa belopp påverkar antalet ersättningstagare, ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd. Detta fick vi också redogjort för oss i utskottet av statssekreterarna.

Jag har fullt förtroende för att Regeringskansliets opolitiska tjänstemän har räknat på ett korrekt sätt. Jag har fullt förtroende för att regeringen, som har ekonomisk jämställdhet som ett av sina mål, kommer att lösa situationen klokt. Det gäller inte minst oss liberaler med jämställdhetsminister Brandberg i spetsen, som har fokus på frågan. Med det nya regelverket kommer fler att få ta del av tryggheten i omställningsförsäkringen. Det är bra för individen, och det är bra för Sverige.

Vi i Liberalerna tror på frihet kombinerat med socialt ansvar. En del i det sociala ansvaret är att hjälpa de allra mest utsatta i samhället och i detta fall på arbetsmarknaden. Målet är inte att fler plockar ut a-kassa. Målet är att fler omfattas av den, och det är en otroligt viktig skillnad. Samhället ska ha höga förväntningar på egenförsörjning. Reformeringen av akassan är en del av återupprättandet av arbetslinjen.

Som före detta arbetsgivare vet jag att det gamla systemet med akassekort som skulle fyllas i var krångligt och innebar onödig administration. Det bäddade för fusk. Den största förändringen - att akassan nu baseras på inkomst i stället för antal arbetade dagar - är en fantastisk förenkling för både arbetsgivare och arbetstagare. Det blir inga krångliga regler om arbetad tid, och dessutom blir det säkrare när antalet arbetade timmar hämtas i Skatteverkets databas. Det är utmärkt.

Det individuella ansvaret för egenförsörjning är stort, men bra och välinformerade beslut kan endast tas om man har kunskap. Liberalerna hoppas därför på att ett rosa kuvert ska införas i Sverige. På sikt bör varje svensk i arbetsför ålder årligen få ett besked, precis som vi nu får ett pensionsbesked, där det framgår hur det ser ut för just dig om du blir av med jobbet eller om du själv väljer att säga upp dig. Det skapar en trygghet, men det gör också att fler kan ta väl underbyggda beslut om sin framtid.

Jag står här i dag, glad och stolt över de steg vi tagit mot framtidens akassa. Samtidigt är det ingen hemlighet att jag och Liberalerna gärna gjort mer och gått längre. Vi vill att alla ska kunna försörja sig själva. Det är vägen till ett självständigt liv. Men att bli av med jobbet ska inte heller innebära en livskris. Därför vill jag och Liberalerna se en allmän och statlig akassa, men så långt kom vi inte i dessa förhandlingar. Nu får det vara gott så.

Jag önskar fru talmannen och talmanspresidiet en god sommar!

Fru talman! Nej, vi i Liberalerna kommer inte att ställa oss bakom detta förslag till utskottsinitiativ. Vi ser nämligen att de åtgärder som vidtagits kommer att göra skillnad. Därmed inte sagt att det inte kommer att behöva vidtas ytterligare åtgärder för att bemöta detta fusk.

Lejonparten av detta, 17 miljarder, anses hamna rätt. 1 miljard är otroligt mycket pengar, och det ska vi stoppa. Men jag är inte säker på att stopp av fler nystartsjobb skulle hindra detta.

Precis som jag sa i mitt anförande tänker jag att vi måste fortsätta jobba med att komma åt när det har blivit fel, när det har fuskats medvetet. Men vi måste också förändra det arbete som sker före, så att det inte blir fel. Vi måste ge arbetsförmedlarna enklare förutsättningar att stoppa en del av detta, när de kan se redan på förhand att det inte är en sjyst arbetsgivare.

Jag vill också poängtera att det finns fusk oavsett om man har kollektivavtal eller inte. Men ledamoten har naturligtvis rätt i att det är lättare att kontrollera dem som har kollektivavtal. Men att stoppa alla nystartsjobb är inte lösningen.

Fru talman! Tack för din fråga, Serkan Köse!

Det korta svaret är ja. Men jag misstänker att ledamoten gärna vill att jag ska utveckla det lite grann.

Jag och ledamoten satt tillsammans i utskottet när den nya generaldirektören fick denna fråga. Jag blev lugnad av det hon sa. Hon menade att resurserna man tilldelats kommer att räcka.

Det handlar inte alltid om resurser. Jag tänker att det också handlar om förändrade arbetssätt. Det är precis det jag uppfattat att den nya generaldirektören tar tag i.

Jag känner mig lugn. Jag känner att vi har fått en insatsflora på plats som kommer att göra skillnad när det gäller detta.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag att avslå motionerna och lägga skrivelsen till handlingarna.

150 000 svenskar har någon form av subventionerad anställning, och det är bra utifrån de förutsättningar som finns på svensk arbetsmarknad. I den bästa av världar hade vi haft en mer flexibel arbetsmarknad där företag vågade och hade ekonomi att anställa även de medborgare som står längre ifrån arbetsmarknaden, har arbetshinder eller behöver prova en ny karriär.

Men så ser det inte ut, och därför finns det olika former av subventioner. Rapporten konstaterar att de också har en bra effekt om de används klokt. Det innebär bland annat att våra gemensamma resurser inte ska hamna i fickorna på välfärdskriminella.

Dagens debatt handlar om just detta. Riksrevisionens rapport belyser de stora problem som finns och har funnits under en lång tid, och då känns det bra att vår regering är på bollen och, som tidigare talare har belyst, har en stor insatsflora. Ett stort förändringsarbete har tagit form, vilket bekräftades när vi hade Arbetsförmedlingens nya generaldirektör på besök i utskottet.

Fru talman! Regeringen har lagt om rättspolitiken, och det kommer även den som sysslar med välfärdsbrott att inse. Möjligheten att neka utbetalningar till oseriösa aktörer har förstärkts liksom möjligheten att inte bevilja insatser hos olämpliga arbetsgivare. Genom Utbetalningsmyndigheten kommer man via dataanalyser och granskningar att upptäcka felaktiga utbetalningar. Vi har sedan mars en ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar och brottslighet. Regeringen har förändrat i förordningen så att Arbetsförmedlingen har större möjligheter att genomföra kontroller av arbetssökandes rätt att arbeta och vistas i Sverige.

Den allra bästa åtgärden är dock att se till att brott, fusk och felaktigheter aldrig sker. Det ska vara lätt att göra rätt både för arbetsförmedlaren, arbetsgivaren och arbetstagaren.

Jag har en del kontakter med Christina, en duktig arbetsförmedlare i Stockholm. Hon har berättat om ett företag, i just detta exempel ett företag med kollektivavtal, som har väldigt många subventionerade anställningar och som systematiskt avslutar anställningarna efter två år för att direkt anställa en ny medarbetare på subvention.

Regelförändringarna som nu sker gör att arbetsförmedlaren ska kunna stoppa anställningen på ett mycket enklare sätt än vad man kunnat tidigare. Det är helt nödvändigt att den typen av företag inte ska få ta del av subventioner, oavsett om de har kollektivavtal eller inte.

Tyvärr är Christina också lite bekymrad över etableringsjobben. För få beviljas, och Christinas bild är att det kommer att fortsätta vara så under lång tid. Det som är skillnaden mot andra subventionerade anställningar är att etableringsjobben innebär mindre administration för arbetsgivarna men blir betydligt krångligare för den arbetssökande som inte sällan har språksvårigheter. Det ökar belastningen på Arbetsförmedlingen och genererar färre jobb för de individer som så väl behöver dem.

Socialdemokraternas lösning är att kräva kollektivavtal och pausa nystartsjobben, tillsammans med lite annat. Att pausa en arbetsmarknadsåtgärd som i stora delar fungerar bra är illa när vi har en arbetslöshet som ökar.

6 av 10 småföretag saknar kollektivavtal. I siffror är det 178 000 företag som har valt att inte ha kollektivavtal. Det är inte för att de har dåliga villkor eller för att de är skurkar, utan det är för att vi i Sverige har ett system där det är frivilligt att ha kollektivavtal och frivilligt att vara ansluten till facket. Många av dessa småföretag vill inte eller har inte de ekonomiska möjligheterna, och ett skäl som ofta uppges är kollektivavtalens brist på flexibilitet.

Fru talman! Fler än sju av tio nya arbetstillfällen skapas i de små företagen. Många nya företag anställer redan från start. Det handlar om 30 000 nya jobb i landet varje år och inte sällan på orter där större företag eller offentlig verksamhet försvunnit. Med den stora grupp arbetslösa som nu står utanför arbetsmarknaden har Sverige inte råd att bortse från denna viktiga grupp företagare. Det är i småföretagen det sker, och det är där det är enklast att få jobb.

Etableringsjobben, där det krävs kollektivavtal, och nystartsjobben, där det inte krävs, är kommunicerande kärl. Om arbetsmarknadens parter lyckas få in fler i etableringsjobb kommer också subventionerade anställningar som nystartsjobb att minska. Men än så länge ser vi inte någon explosion av etableringsjobb. Jag hoppas att det kommer.

Herr talman! Jag ber om ursäkt, ledamoten Amloh. Det är en hel del seminarier, och just detta var inte statsrådet Brandberg med på. Det har du alldeles rätt i.

Vi konstaterade också att vi var alldeles överens om att de här sakerna måste införas och ska införas. Diskussionen om hur snabbt det går i Regeringskansliet kan inte jag bemöta mer än vad jag har gjort.

Däremot kan jag konstatera att extratjänsterna försvann väldigt snabbt. Det beror inte på att de hade en mer jämlik fördelning eller någonting annat utan på att de var urusel arbetsmarknadspolitik. Vi har inte tillsatt någonting som ersätter just extratjänster eftersom den typen av arbetsmarknadspolitik blir otroligt snuttifierande. Den ger inte heller någon effekt i längden.

Vi har i stället satsat på yrkesutbildningar, på sfi, på skolan och på övriga integrationsåtgärder. Det är det som behövs, och inte några hittepå- och pysseljobb som kommunerna anställer extratjänstpersonal till för att rädda sin egen kommunala ekonomi när året är slut.

Herr talman! Sofia Amloh och jag arrangerade ett seminarium om dessa frågor för inte så länge sedan. Då hade ledamoten möjlighet att ställa frågor direkt till statsrådet. Som jag minns det gjordes också det. Vi diskuterade då etableringsmöjligheterna och pågående beredning av de förslag som förelåg.

Ledamoten vet precis likaväl som jag att kvarnen mal långsamt, och ofta går det alldeles för långsamt. Jag har full tilltro till att vi i Liberalerna och våra statsråd kommer att driva på i dessa frågor, men jag kan inte ge ett datum eller något mer konkret i dag.