Camilla Mårtensen (L) svarade Leila Ali Elmi i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Leila Ali ElmiMP· i en replikJag vill ställa två raka frågor till ledamoten Camilla Mårtensen. Tycker Liberalerna som ett liberalt parti att rösträtten ska dras in för vissa invandrare, som Ebba Busch har föreslagit? Och hur ser ledamoten på vad det…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Ju fler utanförskapsområden vi har, desto sämre är det för Sverige. Det är dåligt för samhällets sammanhållning, det är dåligt för tryggheten och det är inte minst dåligt och orättvist för de barn som tvingas växa upp i dessa områden. Trångboddhet, kriminalitet och dåligt fungerande skolor ger barn som inte valt sin omgivning sämre livschanser och därmed sämre möjligheter.
Problemet är inte nytt. Redan för 20 år sedan varnade Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, för den bristande integrationen och det stora utanförskapet. Men trots dessa varningar har samhället blundat för problemet och haft en övertro på att höga bidrag och olika typer av projekt ska kunna lösa utanförskapet.
Då var det svårt att få gehör för språkkrav. I dag pratar alla politiska partier om vikten av att kunna språket och att göra sig förstådd för att kunna ta del av det fantastiska vårt svenska samhälle erbjuder. Men det handlar också om en förståelse för vilka förväntningar och krav som kommer med erbjudandet. Sverige ska välkomna dig, men du ska också vilja välkomna Sverige.
Ett liv i utanförskap innebär inte bara otrygghet. Det handlar också om barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet eller barn som halkar efter i skolan på grund av bristande språkkunskaper. Det ger en skev bild av rättigheter och skyldigheter i landet.
Fokus på det svenska språket är centralt i integrationsarbetet. Även andra insatser behövs, men då behöver de riktas rätt med resurser där behoven är som störst. Då måste vi våga identifiera och adressera problemen.
Fru talman! Därför tog Liberalerna och regeringen redan i början av mandatperioden initiativ till att det skulle samlas in mer information och statistik om var behoven var som störst för att följaktligen kunna sätta in de största resurserna där.
Under hösten har Statistiska centralbyrån och Boverket presenterat en sammanställning av områden där utanförskapet är särskilt stort. Redan i början av 20-talet skrevs den första utanförskapskartan av kollegor till mig. Men de senaste åren har vi använt oss av fakta enbart om ekonomisk utsatthet och kriminalitet.
Det är otillräckligt. Den nya kartläggningen baseras på statistik. Det är skolresultat, arbetsmarknadsetablering, bidragsberoende, kriminalitet och trångboddhet men också attityder och demokratiskt deltagande.
Totalt bor 700 000 personer i dessa områden, varav drygt 170 000 är under 18 år gamla. Utanförskapsområden är inte längre ett storstadsfenomen, utan små kommuner som Perstorp i Skåne eller Lessebo i Småland har också en integrationsskuld att ta itu med.
För att vända utvecklingen i dessa områden krävs stora insatser. Det handlar inte minst om att säkerställa en bra skolgång. Därför gör regeringen en särskild satsning för att göra det attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna.
Regeringen har också tillfört stora resurser så att socialtjänsten ska arbeta sida vid sida med skolan med skolsociala team. Med utanförskapets karta kan insatserna bli mer träffsäkra.
Det kommer att göra skillnad med åtgärder som att ge möjlighet att förlänga etableringsinsatser i samband med föräldraledighet, obligatorisk språkförskola, att stärka civilorganisationer, extra resurser till dem som står längst från arbetsmarknaden och att ge kommunerna större ansvar för att leverera en bra sfi-utbildning. Men som vanligt i den här talarstolen vet vi att en fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är den allra viktigaste integrationsinsatsen för framtiden.
Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Likväl ser vi stora skillnader i ett liv beroende på om du har fötts till man eller kvinna. Det är orimligt och oacceptabelt. Det behövs absolut nya lagförslag för att komma till rätta med orättvisor. Men den kultur och strukturförändring som krävs är svårare att lagstifta om.
En jämn fördelning av makt är ett av riksdagens jämställdhetsmål. Jag tänker på den grupp av unga och framgångsrika kvinnor från organisationen Kvinna till Kvinna som besökte mig och några av mina kollegor här i riksdagen. Även tidigare ledamöter har här i kammaren tagit upp dem. De vittnade alla om svårigheterna med kvinnliga förebilder med utländsk bakgrund, både inom näringslivet och inom politiken. Politiken måste givetvis vara ett gott exempel och inte bara peka finger åt andra.
Ekonomisk jämställdhet är ett annat delmål. Men det är inte bara lönen utan även den livslånga inkomsten och fördelningen mellan män och kvinnor som vi måste komma åt. Vem tar ut flest vabdagar? Vem får lön efter sin utbildning? Vem får riskkapital till sitt företag? Och vem driver företag? Hur slår bodelningsreglerna egentligen? Ung Företagsamhet är en viktig organisation i våra skolor. Deras senaste rapport visar att företag som drivs under Ung Företagsamhets paraply är helt jämställda. Kunskap och förmåga att ta ansvar för sin egen ekonomiska situation är viktiga delar mot målet att könet inte ska avgöra din ekonomiska trygghet.
När det gäller jämställd utbildning halkar pojkarna efter i skolan och flickorna i arbetslivet. Bäst i skolan presterar flickor med utländsk härkomst. Enligt forskningen beror pojkarnas sämre resultat på en antipluggkultur, förväntan om framtida möjligheter och val av negativa mönster såsom datorspel i stället för rörelse och läsning. På sikt är det förödande att pojkar och män riskerar att inte se utbildning som den viktigaste vägen till ett fullgott liv i frihet. Här och nu är det upprörande att flickor presterar bäst i skolans ämnen. Men i arbetslivet finns det fortfarande skillnader som gynnar män just för att de är män. Mer struktur samt mer ordning och reda har visat sig gynna de allra svagaste pojkarna bäst. Liberalernas upprättande av kunskapsskolan med trygghet och studiero är en bra start. Från skärm till pärm kommer också att hjälpa till på resan mot en jämställd utbildning.
När det gäller jämställd hälsa skadar sig män, och kvinnor blir utbrända. Det är en kraftigt förenklad bild. Samtidigt är vi säkert många som kan vittna om att det oftast är kvinnan som är hemmets projektledare och som tar ansvar för skolans utflyktsprogram, tar ansvar för sjuka och gamla föräldrar, ser till att luciakronan har batterier och ser till att julmaten passar alla. Det resulterade i fjol under julkraven i december i att 79 procent av de stressrelaterade sjukskrivningarna var kvinnor. Flexibel föräldraförsäkring, fokus på arbetsmiljö och en pågående samhällsdebatt är delar i ett stort pussel som ska få detta att fungera.
Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Regeringens nya åtgärdsplan med 132 åtgärder med fokus på sex områden är ett steg på vägen.
Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut samt den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster, och i skolan måste det finnas diskussioner om machokultur och könsroller. När det första slaget är utdelat ska rättssystemet ta vid och ge hårda straff för förövaren. Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt i jämställdhetsarbetet. Det har varit en stenhård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister har drivit. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar.
När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv, först då kan vi tystna.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill ställa två raka frågor till ledamoten Camilla Mårtensen.
Tycker Liberalerna som ett liberalt parti att rösträtten ska dras in för vissa invandrare, som Ebba Busch har föreslagit? Och hur ser ledamoten på vad det skulle innebära för demokratin?
Min andra fråga kanske är simpel, men jag vill gärna få ett rakt svar på den. Är Liberalerna beredda att sitta i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Leila Ali Elmi för frågan.
Det korta svaret på den första frågan är: Nej, rösträtten ska inte dras in för någon. Det vore förödande. Det är Liberalernas och min hållning.
När det gäller den andra frågan har vi också varit tydliga. Vi kommer inte att kunna sitta i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna. Vår hållning i fråga om det är att vi har olika värdegrunder och att man måste kunna ta snabba beslut. En regering tar beslut dagligen, och det dyker upp nya saker. Man måste kunna lita på varandras företrädare. Där är vi inte.
Jag har inte hört någonting annat från min partiledning eller från min partistyrelse och inte heller från riksdagsgruppen.
Fru talman! Jag har ingen slutreplik, utan jag vill bara tacka Camilla Mårtensen för raka svar.
Fru talman! Jag får ändå börja med att säga att det är tuffa tider att vara liberal och att driva liberal politik, oavsett om man är centerpartist eller om man tillhör Liberalerna. Det är tyvärr få andra partier i denna kammare som ser fördelarna med en liberal politik. Det får man nog vara ärlig och säga.
Vi har i dag hört SD göra en, enligt mig, förskjutning i sin retorik om utrikes födda. Så går det när man ger Sverigedemokraterna inflytande. Då tar de ytterligare steg. Nu pratar de inte längre om integrationspolitik, utan nu pratar de om anpassningspolitik. Utifrån min liberala horisont skulle jag vilja beskriva det som att vi har rätt vidriga åsikter från Sverigedemokraterna här i dag.
Jag blev förvånad när jag i helgen stod och julbakade och det kom en flash på Omni där Liberalernas partiledare öppnade upp för att man måste kunna ompröva saker och att kunna öppna upp för att ompröva att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering. Sedan såg vi en liten pudel några timmar senare.
Men det är detta som vi är många som har varit rädda för, alltså att det förr eller senare kommer att ske en omprövning. Detta är relevant, fru talman, för detta kommer att innebära att Sverigedemokraterna, precis som ledamoten sa, varenda dag i Regeringskansliet kommer att kunna driva på för en anpassningspolitik som ser till att spä på ett vi och ett dom.
Min fråga är därför: Kommer Liberalerna att göra som Johan Pehrson sa och ompröva sitt ställningstagande om SD?