Camilla Brodin

Herr talman! Ett hem är inte en aktie. Skatten på bostadsförsäljning är i dag utformad på ett sätt som spärrar in äldre i deras hem och håller unga familjer borta från hus de desperat behöver.

Kristdemokraternas förslag om avskaffad skatt på bostadsförsäljning löser inte bostadskrisen, men vårt förslag gör att människor både vill och kan röra på sig och flytta till ett nytt boende. Det är inte villaägarnas fel att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar. Ett hem som man har ägt i generationer – som man har renoverat och fixat och där ens barn har växt upp – är inte en aktie. Därför är en utfasning av reavinstskatten efter en tids ägande moraliskt rätt.

Min fråga är: Ser statsministern och regeringen den problematik som jag beskriver?

Fru talman! I dag debatterar vi propositionen som handlar om att anpassa svensk lagstiftning till EU:s elmarknadsdirektiv, vilken jag också yrkar bifall till.

Propositionen är ett viktigt steg, för Sverige är inte en energipolitisk ö. Vi är en integrerad del av den europeiska elmarknaden. Det är en bra ordning att vi kan exportera när vi har överskott och importera när behovet är stort. Det skapar en trygghet i ett läge där omvärlden är osäker och där stabil elförsörjning är avgörande för både hushåll och företag.

Låt mig vara tydlig: Svenska hushåll och företag förtjänar stabila och förutsägbara elpriser. Leveranssäkerhet till rimliga priser är en grundförutsättning för välfärd, konkurrenskraft och tillväxt. Lösningen är inte att isolera oss från EU:s elmarknad. Lösningen är att bygga ut den planerbara, stabila baskraften, särskilt i södra Sverige där behovet är som störst. Genom att öka produktionen i våra elprisområden SE3 och SE4 jämnar vi ut prisskillnaderna och sätter också press på våra grannländer att ta ansvar för sin elförsörjning.

Fru talman! Ingen är nöjd med de bergochdalbanande elpriser vi sett de senaste åren. Elmarknaden mår inte bättre än vad politiken tillåter, och alltför länge har den styrts av kortsiktiga beslut utan helhetsperspektiv. Tidigare regeringar har tagit låga elpriser för givet. Man avvecklade hälften av Sveriges kärnkraftsreaktorer och premierade väderberoende kraftslag utan att först säkra upp planerbara alternativ. Det var en politik som slog hårt mot hushållens plånböcker, mot industrin och mot Sveriges konkurrenskraft.

Med denna regering är kursen en annan. Under mandatperioden har över 70 åtgärder vidtagits för att stärka elsystemet här och nu. Vi har lagt om energipolitiken i grunden, infört ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål och gjort kraftfulla satsningar på att öka andelen baskraft i energimixen. För oss kristdemokrater är det självklart att elförsörjningen ska vara långsiktig, stabil och trygg.

Fru talman! Det arbete vi gör hänger nära samman med den proposition som nu ligger på bordet. Ändringarna i ellagen stärker konsumentskyddet och skapar tydliga spelregler. Elleverantörer med fler än 200 000 kunder ska kunna erbjuda avtal med fast pris och fast löptid. Hushållen får då bättre information och en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren innan ett avtal ingås eller förlängs. Det ökar helt enkelt tryggheten i vardagen.

Vi säkerställer också att elleverantörer har strategier för att undvika uteblivna leveranser, att nätägare utser anvisade elleverantörer på ett rättvist och öppet sätt och att avtalet inte kan sägas upp om ärendet är föremål för tvistlösning. Vi skapar kort sagt ordning och reda.

Fru talman! Det pågår också ett omfattande arbete med att stärka den infrastruktur som behövs för ett modernt elsystem. Dels tar Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen fram ett centralt datahanteringsverktyg som ska underlätta flexibilitet och ge bättre användning av elnäten, dels bereds nu Bo Diczfalusys elmarknadsutredning vidare i Regeringskansliet. Den går igenom allt från den finansiella elmarknadens utformning till hur systemansvaret ska tydliggöras. Det finns ingen anledning för riksdagen att rikta något tillkännagivande i denna fråga just nu eftersom regeringen redan arbetar med det underlaget.

Fru talman! Sveriges framtida elförsörjning kräver långsiktighet, ansvar och strukturell stabilitet. Den här propositionen är en del av det arbetet. De åtgärder regeringen vidtar och de förslag vi kristdemokrater driver är en annan del. Tillsammans bygger de ett elsystem som håller i vardag och i kris. Vi gör det för hushållen, vi gör det för företagen och vi gör det för Sverige.

Fru talman! Det var väldigt fint att få höra ledamoten från Centerpartiet tala om subsidiaritetsprincipen och om att vi ska fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå. Det är just detta – att fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå – som är politikernas ansvar.

Föräldrar ska själva få bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Kristdemokraterna tycker att familjer ska få bestämma om sådant.

När det gäller klimat- och miljölagstiftning behöver besluten kanske inte fattas hemma vid varje köksbord, utan då behöver man gå samman för att kunna fatta kloka beslut. Miljön har ju inga gränser – den finns där, och vi har den gemensamt. Här behöver vi se till att beslut fattas där det är som mest effektivt.

I dag debatterar vi att ta bort ett förbud för att möjliggöra en omställning som vi kan lita på. Hela samhället går ändå ditåt, och vi är väldigt många i den här kammaren som jobbar aktivt för detta. Vi ser också möjligheten att utvinna uran i stället för att lägga det på deponi, som man gör i dag. Att nyttja de naturresurser vi har gemensamt är att ta ansvar för framtiden.

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för möjligheten att diskutera och fördjupa oss i replikskiftena, precis som ledamoten sa tidigare!

Det är härligt att höra att du förvånas lite över min vurm för miljölagstiftningen. Jag har sagt vid ett flertal tillfällen här i dag att den är strikt i Sverige i dag, och det gäller både miljölagstiftningen och miljöbalken. Kommunerna kommer ändå fortsatt att kunna yttra sig och påverka, som jag sa i ett tidigare replikskifte. Det kan ske genom plan- och bygglagstiftningen, vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning och genom kommunernas möjlighet att föra talan i tillståndsärenden.

I dagsläget har man inget kommunalt veto vid annan gruvbrytning; det är bara vid uranbrytning. Här ger vi förutsättningar för att utvinna sällsynta jordartsmetaller, metaller, mineral och allt det som hör därtill. Vi ska inte sätta käppar i hjulet genom ett förbud. Nu gör vi det möjligt för företagen och för Sverige att vara den gruvnation som har byggt vårt välstånd, tillsammans med skogen och stålet och allt det andra. Sverige ska fortsätta att vara den nationen; det är en del av framtidsvisionen.

Det handlar också om hur vi säkrar och kan koppla samman detta med den klimatomställning som hela samhället står inför. Vi ska även ta det säkerhetspolitiska arbetet i beaktande och tänka på de här sakerna parallellt. Jag tror att det är jätteviktigt – mycket viktigare än att vi plockar ut vissa delar.

Självklart ska kommuner kunna få vara med och tycka till. Men vi måste också se till att vi skapar goda förutsättningar. I betänkandet handlar det om att vi häver förbudet mot att utvinna uran. Förslaget om det kommunala vetot är ute på remiss just nu, och det kommer att komma i ett senare skede.

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

Jag tror inte att någon av oss i den här kammaren kommer att behöva ställa uranet och våra jordbruksmarker mot varandra. Här måste vi se till att vi på ett ansvarsfullt sätt litar på den miljölagstiftning vi har i dag. Det finns möjligtvis någon annan tanke hos något annat parti om att man vill förändra detta i någon riktning för att kunna se till att vi klarar våra klimatmål. Ibland vet man inte riktigt vad som kommer från Miljöpartiet.

Att bedriva en klimatpolitik som gör skillnad på riktigt är inte att strunta i att ge förutsättningar för brytning och utvinning av olika typer av jordartsmetaller, sällsynta jordartsmetaller, mineral och uran.

Vi ska ge förutsättningar för detta på ett samlat sätt så att vi också tar ansvar för det vi konsumerar. Det ska vi göra i stället för att försöka se till att det känns lite gott i magen genom att ta in våra solpaneler och vindkraftsparker. Vi behöver väldigt mycket, för det är till elektrifieringen vi ska för att kunna klara klimatomställningen.

Men då måste vi ta vårt ansvar både i Sverige och i EU. Vi måste titta på det säkerhetspolitiska läget också in the bigger picture. Här någonstans behöver vi ta vårt ansvar för att möjliggöra detta, och det här kommer inte att stå i motsats till varandra.

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

Jag tror att vi är många i den här kammaren som har blivit uppvaktade av både medborgare och LRF, som är oroade. Jag förstår att det finns en oro. Men vi ska inte välja uran framför livsmedel, utan här måste vi titta på helheten för att se hur vi kan göra detta på ett ansvarsfullt sätt. Hur ser vi till att bruka vår jord på bästa sätt?

Det finns en annan typ av problematik med detta, exempelvis med solparker på jordbruksmark. Det finns många olika intressen i dag när det gäller hur vi ska kunna ta oss an jorden och bruka den för vår livsmedelsförsörjning.

Vi har en miljölagstiftning, och vi har domstolar. Vi måste kunna tro på våra myndigheter så att vi ser till att det inte läcker ut någonstans. I sådana fall är det inte möjligt att öppna gruvan i fråga. Här behöver vi ta ett gemensamt ansvar både i det lilla och i det stora för att vi ska klara klimatomställningen på riktigt.

Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an detta, men jag kan fortsätta med att poängtera att miljöprövningen är strikt. Kommunerna kommer även i fortsättningen att kunna yttra sig och påverka genom plan och bygglagstiftningen och vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning. Man har också möjlighet att tala i tillståndsärenden.

Det kommunala vetot gäller ju inte annan gruvbrytning. Är det då logiskt att uran har särbehandlats? Om en gruva etableras men kommunen säger nej till uranbrytning, skulle då uranet hanteras som avfall och deponeras?

I en gruva med flera olika metaller och mineral går det inte att avstå från att plocka upp just uranet. Här finns en problematik, men vi ser nu till att öppna upp för att man ska kunna utvinna metaller och mineral och ha samma lagstiftning. Vi ska också se till att möjliggöra för oss att klara vår klimatomställning.

Fru talman! Tack, Isak From, för frågan, som jag uppfattar handlar om det kommunala vetot. Det är inte det vi beslutar om här i dag.

Det kommunala vetot tas bort endast för små mängder uran – mängder som framför allt förekommer som biprodukt vid brytning av andra metaller och mineral. Jag lämnar därför promemorian därhän; den är just nu ute på remiss, och vi får naturligtvis, precis som alla regeringar gör, lyssna in vad olika remissinstanser säger. Sedan kommer vi att ta ställning också till ett sådant beslut. Jag vill inte föregripa den processen.

Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka till ledamoten From. Vill man fortsätta att deponera det här uranet? Vad vill man göra i stället för förslaget i propositionen?

Fru talman! I augusti 2018 togs beslutet om att införa ett förbud mot utvinning av uran, och i dag debatterar vi förslaget om att upphäva det förbudet.

Jag vill börja med att säga det som jag har sagt många gånger förut under den här mandatperioden. Alla beslut vi fattat i den här kammaren är beståndsdelar av en större framtidsvision för vårt land – en framtidsvision som vilar på sunt förnuft, etik och moral. Vi ser inte alltid resultaten med en gång, men trägen vinner.

Fru talman! I dag fattar vi beslut om att möjliggöra utvinning av uran. Redan här kommer vissa att börja vrida på sig i sina stolar. Det känns lite så där, lite läskigt.

Men då finns det några fundament som man behöver ha klara för sig:

Brytning av uranhaltiga ämnen är inte mer riskfylld än brytning av andra metaller och mineral.

Uran förekommer redan i dag vid annan gruvbrytning, men lagstiftningen gör att uranet deponeras, alltså slängs, i stället för att komma till nytta.

Uran blir radioaktivt först vid anrikningsprocessen. Den processen sker inte i Sverige.

Sverige är i behov av uran, inte minst för klimatomställningen. I dag importerar vi från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

Uran förekommer i fler bergarter än alunskiffer. Frågan bör därför inte blandas ihop med den oro som många känner inför just brytning i alunskiffer.

Sverige har en av världens mest rigida miljölagstiftningar, och jag har tilltro till att våra myndigheter faktiskt fattar beslut som inte skulle riskera vårt grund- eller dricksvatten.

Fru talman! Jag hänvisar dem som vill veta mer om detaljerna till att läsa hela propositionen och betänkandet. Jag vill i stället fokusera lite mer på det större dilemmat.

Jag har alltid tyckt att det är märkligt att vi i Sverige använder uran men att vi förbjuder oss själva att utvinna det. Vi vill gärna ha nyttan men inte ta ansvar för arbetet bakom – ett klassiskt ”not in my backyard”.

Vi kristdemokrater, liksom regeringen och EU, talar nu allt oftare om självförsörjning. Vi har behövt konstatera att vi befinner oss mitt bland makter som vill oss illa eller som åtminstone inte vill som vi. Det är makter som inte bryr sig särskilt mycket om djur och natur, mänskliga rättigheter eller demokrati.

Vi säger också ofta att Sverige är och ska förbli en stolt gruvnation. Det är inte en trend dit vinden blåser, utan det är en nödvändighet. För oss kristdemokrater är det något mer robust: en del av de grundläggande svenska värderingarna, som förvisso relativiserats av många.

För att Sverige och Europa inte ska slukas upp av illasinnade makter fungerar det inte att vi är beroende av dem. Frihandel är bra för internationella relationer, men strategiska och samhällskritiska produkter måste vi kunna förse oss själva med. Annars har vi ingen chans om krisen kommer.

Fru talman! Motståndarna till det förslag vi behandlar i dag har kanske svårt att se sitt eget klimatavtryck. Alla partier i den här kammaren står bakom ett mål om att ställa om vårt samhälle för klimatets skull och för den natur vi alla är en del av. Men många är fortfarande fast i symbolpolitiken. När det gäller möjligheten att utvinna uran vill man inte att det ska ske här i Sverige – det är ju farligt! Men så länge man själv får konsumera produkten är man samtidigt okej med att det sker i andra delar av världen.

Några partier i kammaren motsätter sig dock kärnkraft helt och hållet. Samma partier vill också att vår energiförsörjning ska bestå av vind- och solkraft, och då uppstår samma dilemma igen. Kina står för 90 procent av marknaden för sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga även för dessa kraftslag, och utvinner dem under förhållanden vi aldrig skulle acceptera här. Är det verkligen okej att konsumera en produkt – till och med i stor skala – på bekostnad av ett annat lands miljö och grundläggande mänskliga rättigheter?

Fru talman! Jag tar inte upp det här för att moralisera. Vi är alla delaktiga i dessa komplexa avvägningar, varje dag. Ibland känns det som att hur man än gör blir det fel.

Jag finner ändå ro och stolthet i det faktum att vi i Sverige har några av världens strängaste miljöprövningar. Jag förstår verkligen den oro många känner. Vi vet att gruvbrytning medför risker. Men jag har tilltro till våra myndigheter och deras förmåga att göra rätt avvägningar.

Vi kommer inte att kunna vara självförsörjande på allt. Men när vi kan utgå från våra egna tillgångar tycker vi kristdemokrater att vi ska göra det. I Sverige ser vi nämligen till att det orsakar så lite skada som möjligt. Här väger vi olika intressen förnuftigt mot varandra.

Detta är våra värderingar, och dem ska vi vara stolta över. Genom att bära upp den stoltheten kan vi inspirera andra länder att följa efter.

Fru talman! Det förslag vi behandlar i dag är en pusselbit i en större framtidsvision om hur vårt hem, Sverige, ska se ut, ett Sverige där vi lever som vi lär. Hur man agerar i en fråga dikterar ju hur man agerar i alla frågor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I vårt land ska kvinnor aldrig behöva leva under förtryck, hot eller våld, men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Alldeles nyligen kunde vi läsa om en imam i Sverige som predikade om hur man bör slå sina fruar. Det är oacceptabelt. Detta är radikala värderingar inom islam som tillåts praktiseras och befästas i vårt samhälle.

Niqab och burka är uttryck för en usel kvinnosyn som går ut på att osynliggöra kvinnor och strider mot allt vårt land står för: frihet, jämställdhet och alla människors lika, unika värde. Kristdemokraterna har nyligen föreslagit att man ska förbjuda burka och niqab i offentliga miljöer. Min fråga till statsministern är därför: Anser statsministern att det är förenligt med svenska värderingar att kvinnor i offentliga miljöer bär burka eller niqab, och är regeringen beredd att agera för att förbjuda dessa plagg i Sverige?

Herr talman! Vi har i dag ett sjukvårdssystem från 1800-talet som är mer ojämlikt än någonsin. Med 21 huvudmän och 21 regioner finns det minst 21 olika system för behandling. Det är varken rätt eller rimligt.

Den här regeringen arbetar för att förbättra och stärka sjukvården. Med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i spetsen har mycket redan gjorts. Det största problemet kvarstår dock: sjukvårdens utformning. Vårdsystemet behöver göras om i grunden. Vi kristdemokrater har länge drivit på för ett ökat statligt ansvar.

Den parlamentariska Vårdansvarskommittén redovisade den 2 juni sitt betänkande. Den kom fram till att det inom sex olika områden finns behov av ett ökat statligt ansvar. Vi välkomnar denna förflyttning men vill utvidga den ytterligare.

Ser statsministern också detta som positivt? Hur långt är statsministern beredd att gå för ett större statligt ansvar för hälso- och sjukvården?

Herr talman! Tack, Linus Lakso, för många olika frågor i ett och samma inlägg!

När det gäller att kärnkraftens utbyggnadstid är lång: Om man tittar på all kärnkraft i hela världen ser man att snittiden är någonstans kring fem och ett halvt till sex år.

Tillståndsprocesser i Sverige har vi stått här och debatterat ganska många gånger. Jag tror inte att det finns något parti som inte vill att tillståndsprocesserna ska kortas. Vad gör den här regeringen? Jo, man jobbar stenhårt. Den förra regeringen tog ett steg på vägen – absolut – och vi tar vid och ska fortsätta.

Varför får vi alltid höra exempel som visar att det skulle ta fasansfullt lång tid? Varför ska Sverige alltid sikta på att vara sämst i klassen? Med vår ingenjörskonst kan vi faktiskt vara stolta som kärnkraftsnation och ändå visa att det går att bygga, både när det gäller tid och när det gäller kostnad. Varför ska man dra upp en massa andra exempel?

Man kanske måste bygga flera reaktorer samtidigt för att man ska kunna komma i mål med det där, och det skapar den här regeringen förutsättningar för just nu. Det är någonting som borde ha gjorts för länge sedan. Vi hade inte heller behövt lägga ned reaktorer i södra Sverige. Då hade södra Sverige inte haft de kostnader de har i dag.

Det är lätt att vara efterklok, men här visar vi att vi har en helt annan energipolitik än Miljöpartiet och att det går i rätt riktning. Man ska inte kunna tveka på att Sverige nu har en regering som tar fasta på leveranssäkerhet och robusthet i den tid vi lever i, med alla osäkerheter runt om i världen. Det är den stora skillnaden mellan den här regeringen och Miljöpartiet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Linus Lakso, för frågan!

Jag tror också att vi är många som har besökt ett företag som forskar kring fusionsenergi. Man tar baby steps framåt, och det går i rätt riktning. Men pratar vi med andra forskare hör vi att det där kommer att vara på plats om 50 år. Vi måste absolut omfamna ny teknik, men vi måste även försöka se vad som behöver göras här och nu. Vi måste också se vad vi ska grotta i lite mer exakt så att vi inte gör fel framöver utan ser till att ändå fatta kloka och goda beslut.

Jag stänger dock inte dörren, utan jag tror att vi säkerligen kommer att få debattera just den här frågan även framöver. Men jag tror att vi behöver se en lagstiftning som gör det möjligt att omfamna ny teknik i framtiden. Vi är alltså inte teknikfientliga på något sätt – absolut inte – men det är inte detta vi kommer att bygga i dag. Tekniken finns nämligen inte färdig. Däremot kan det absolut bli aktuellt någon gång i framtiden.

Herr talman! Här ställer ledamoten några frågor om energiöverenskommelsen. Jag har stått i den här kammaren ganska många gånger och förklarat varför vi lämnade den överenskommelsen 2019.

När man gör en överenskommelse ”committar” man sig till olika delar. I den här stod det att vi skulle ha upp till tio reaktorer – det var möjligt. Vi hade sex reaktorer, så det fanns lite utrymme där. Vi gjorde detta för att vi skulle rädda kärnkraften och för att inte mer skulle avvecklas i framtiden – man straffbeskattade ju kärnkraften. Det var därför vi gick in i det här. Ja, effektskatten togs bort.

Men tänk på när det sedan kommer regeringar, när man väl har gjort den här överenskommelsen, som faktiskt gör tvärtemot det som man har kommit överens om! Ta kraftvärmen, exempelvis! Är det att värna kraft- och fjärrvärmen när man åttadubblerar skatten och man har tre månader på sig att ställa om? Nej, det är inte särskilt fräscht. När de gång på gång går emot det som vi har kommit överens om ger man till slut upp, för en överenskommelse är inte någonting värd när de gång på gång bryter mot den.

Vi lämnade den. Vi gjorde det för att vi också ville ha en helt ny inriktning på energipolitiken. Den var faktiskt skadlig för Sverige.

Det går fort att riva, men det tar lite längre tid att bygga upp. Jag är glad över att vi har en regering på plats som faktiskt tar sitt ansvar för att bygga ett robust och leveranssäkert elsystem, så att morgondagens generation inte ska behöva tveka om huruvida elen finns när man behöver den och där den behövs.

Tack för att vi har en ny regering, och tack för frågan, Birger Lahti!

Herr talman! Tack, Birger Lahti, för ditt anförande! Det här är mycket riktigt, som du påpekade, kanske den viktigaste debatten som du har varit med i här i kammaren. Så är det också för mig.

Birger Lahti pratade om spelreglerna och så vidare. Jag uppfattade inte riktigt frågan, men jag ska försöka summera det hela.

Här har vi gått från ett helt förnybart system till ett helt fossilfritt elsystem. Detta är liksom en del i varför man inte tidigare har satsat på kärnkraften.

Vi har också gått från ett system där vi länge subventionerade vindkraften för att lyfta upp den och för att den skulle komma in på marknaden. Staten gick faktiskt in och gjorde det. Vi gjorde det tillsammans med Norge. Det är fint så.

Här behöver vi se hur vi ska kunna ha ett elsystem som är robust, leveranssäkert och så vidare.

Det här är det absolut modigaste beslut som vi politiker kan fatta. Vi gör detta just nu genom att också ge lån för att man ska våga ta den risk som det ändå innebär med ganska framtunga investeringar. Det här är något som vi borde ha gjort för länge sedan. Men nu ska ingen dag gå förlorad, utan vi tar de här besluten i dag. Jag tycker att det är det modiga politiker ska göra. De ska sätta upp reglerna så att man vet vad man har att förhålla sig till när man gör den här typen av investeringar. Oavsett i vilken bransch man är vill man veta om det är lönsamt eller inte att göra investeringar.

Med den tidigare förda politiken var det inte lönsamt, för då skulle inte ens kärnkraften finnas kvar efter 2040. Det har vi ändrat på, och det tycker jag är klokt och bra. Vi har modiga politiker som sitter i regeringen i dag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för att han återigen upprepar vad han anser att vi ska stå här och säga – exakt på kronan och öret. Själv har han inte några svar att ge tillbaka.

Jag tycker att det vore smakligt om Sveriges medborgare kunde bli upplysta om att Rickard Nordin och hans parti har tagit fram en rapport där man har räknat ut att man liksom ska bygga dubbelt så mycket och att det ska kosta en fjärdedel av priset. Det intressanta är att det inte finns en enda forskare eller expert som någonsin har lyft fram det här som ett gott exempel.

Men oavsett legitimiteten i det här förslaget handlar politik om att man behöver gå från ord till handling. En fråga som vi inte kommer att få svar på nu är: Hur ska man få igenom sitt eget lite hopsnickrade förslag, som ingen stöder, med resten av oppositionen? Det behöver Sveriges medborgare i så fall få reda på.

Det man vet är att man, med det beslut vi tar här i dag, faktiskt kommer att få ny kärnkraft i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Alternativkostnaden är inte noll. Jag har hört mina vänner i regeringen och regeringsunderlaget besvara denna fråga så korrekt som det bara går. Men alternativkostnaden är alltså inte noll. Om man säger att ny kärnkraft är dyr bör man se svenska företag och hushåll i ögonen när man påstår att det inte finns någon alternativkostnad.

Det är också en billig försäkring mot höga och variabla elpriser. I dag finns ingen förutsägbarhet. Man kan inte förutsäga vad nästa månads elräkning ska bli. Detta måste vi ta bort, och det går bara om man också bygger stabil baskraft, särskilt i södra Sverige.

Här behöver staten gå in och medfinansiera med lån. Staten behöver låna ut pengar som sedan ska betalas tillbaka. Vi har hört Mats Green tala om detta tidigare. Jag tror att vi också kommer att få tala om det längre fram.

När vi debatterar här i talarstolen tror nog svenska folket att vi har lite hål i huvudet. Ibland känns det så. Vi diskuterar ett elsystem som ska vara robust och leveranssäkert. Som politiker tar vi ansvar för att här i dag fatta beslut som kommer att vara historiska. Nästa generation kommer att tacka oss för att det faktiskt fanns modiga politiker – precis som jag stod här i talarstolen nyss och tackade de politiker som vågade vara modiga tidigare. Det är tack vare dem som vi har ett näst intill helt fossilfritt elsystem.

Men låt mig komma med en motfråga. Ni släppte en rapport i år med en alternativ strategi för Sveriges elförsörjning. Vad skulle ert alternativ kosta?

Herr talman! I dag är det en historisk dag för Sverige. Den 21 maj 2025 kommer att gå till historien som dagen då en ny era för svensk kärnkraft inleddes.

Men innan vi kastar oss in i framtiden skulle jag vilja be om att vi gör en snabb tillbakablick. Året är 1954, och Sveriges första kärnteknikprogram inleds. Socialdemokraten Tage Erlander är statsminister. Snabbt rör vi oss vidare in i det teknikoptimistiska 60-talet, och Sveriges första kommersiella kärnkraftsreaktor invigs i Ågesta 1964. Socialdemokraten Tage Erlander är fortfarande statsminister.

Under 70- och 80-talen sker en kraftig utbyggnad av kärnkraften – hela tolv reaktorer byggs före 1985. Olof Palme och Centerpartiets Thorbjörn Fälldin turas om att inneha statsministerposten under denna period. Trots den stora utbyggnaden växer en kärnteknisk skepticism nu fram, och det uppstår ett motstånd till kärnkraft. Och så inleds också avvecklingen.

I folkomröstningen 1980 står valet mellan tre olika alternativ när det gäller avveckling. Kristdemokraterna sitter inte i riksdagen vid denna tid men stöder linje 3: avveckling inom tio år och satsning på andra alternativ – alltså kärnkraftens värsta fiende.

Vi har sedan dess omprövat vår hållning, med sans och balans. Vi var kritiska till nedläggningen av Barsebäck och har konsekvent drivit linjen att kärnkraft inte kan fasas ut förrän likvärdiga alternativ finns på plats.

Sedan kommer ödesåret 1999, då den första reaktorn i Barsebäck avvecklas. Därefter faller de en efter en. I dag återstår endast sex av tolv kärnkraftsreaktorer – en dyr förlust för Sverige. Hur kunde vi hamna här? Var är betongsossarna när man bäst behöver dem?

Den nutida historien har ni koll på. Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Miljöpartiet ingick den energipolitiska överenskommelsen 2016. Kärnkraften skulle få finnas kvar, men i praktiken innebar överenskommelsen ett hot om dess avveckling. Vi lämnade också överenskommelsen.

Man känner historiens vingslag – och nu står vi här i dag.

Herr talman! I dag behandlar vi näringsutskottets betänkande om finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft. Det handlar om att skapa ett elsystem som gör att vi klarar både framtidens behov och våra klimatmål – om att gå från avveckling till utveckling.

Sverige har stora ambitioner för klimatet. Vi elektrifierar vår industri och transportsektor, och det kommer att kräva mycket mer el än vi konsumerar i dag. Men det räcker inte att elen vi producerar är fossilfri; den måste vara storskalig, stabil och planerbar. Det finns i dag ett enda fossilfritt kraftslag som klarar det kravet, och det är kärnkraften.

Vi har sett vad som händer när elsystemet blir alltför väderberoende – vi kan ta Spanien som exempel. Jag landade den 28 april i ett strömlöst Valencia. Elnätet hade kollapsat, och 50 miljoner människor drabbades. Det innebar inga fungerande betalsystem och inga kylar eller frysar. Sjukhus och flygplatser hölls igång med fossila reservgeneratorer.

Tankarna gick till någon dystopisk cyberattack som Spanien utsatts för, men det visade sig vara läskigare än så. Avbrottet berodde i grund och botten på medvetna, inhemska energipolitiska beslut. Enligt kraftnätsoperatören Ren och de första rapporterna om händelseförloppet uppstod flera kraftiga oscillationer i spänning och frekvens. En halvtimme senare föll produktion bort från nätet, och blackouter i Spanien och delar av Portugal, med spilleffekter över hela det europeiska nätet, var ett faktum.

Det låter lite som om kollapsen var en blixt från klar himmel – det var krafter bortom vår kontroll. Fenomenet må vara ovanligt, men det är inte första gången Spaniens elnät har utsatts för sådana påfrestningar. Liknande hände i maj 2022, och då lyckades man rädda systemet med bara 30 minuters marginal.

Problemet här är inte oscillationer. Problemet är hur människor har planerat kraftsystemet. Ett kraftsystem behöver kunna hantera alla väderfenomen och drifttillstånd, och den egenskapen har inte de väderberoende kraftslagen riktigt än.

Spaniens energiminister skulle göra rätt i att titta på Ukraina. Ukraina är ett land i krig, invaderat av Ryssland, och ändå står landets elnät kvar. Ukrainas kraftsystem bygger till 90 procent på baskraft: kärnkraft, gas, kol och olja. Och trots pågående krig har den ukrainska regeringen beslutat att 50 procent av elen ska komma från fossilfri kärnkraft i framtiden och 50 procent från förnybart.

Ukraina visar att ett robust, planerbart elsystem är det som klarar de svåraste påfrestningarna. Ukraina har också förstått att kärnkraft är avgörande för klimatomställningen.

Herr talman! Dagens elprissituation är ohållbar. I södra Sverige betalar hushåll och företag betydligt mer för el än man gör i norr. Vi har inte bara problem med höga elpriser, utan de är också ojämna och oförutsägbara. Det hämmar både hushållsekonomin och företagens konkurrenskraft.

Ny kärnkraft på rätt plats kan minska dessa prisskillnader. Tillförlitlig effekt ut i elnätet gynnar hela landet och skapar trygghet för både människor och företag.

Det betänkande vi behandlar i dag innebär ett finansiellt ramverk som möjliggör ny investering i kärnkraft. Marknaden bygger, men staten tar ansvar för spelreglerna – precis som vi gjort när det gäller vägar, järnvägar och elnät. Nu gör vi det för en ytterligare samhällskritisk infrastruktur, nämligen kärnkraften.

Jag hoppas in i det sista att alla partier i Sveriges riksdag kan samlas i den här frågan. Det omöjliga har varit möjligt förut. Under 1970-talets oljekris samlades Sverige över blockgränserna. Man tog ansvar. Det är dags att göra det igen.

Herr talman! Det finns kritiker som invänder mot utskottets förslag. Man hör dem säga att kärnkraft är för dyrt. Men effektbrist är ännu dyrare, för industrin, för hushållen och för klimatet.

Man hör dem säga att det tar för lång tid. Ja, det går snabbt att riva ned, men det tar tid att bygga nytt. Därför måste vi börja i dag.

De säger att det tränger undan vind- och solkraft. Nej, elbehovet ökar. Alla fossilfria kraftslag kommer att behövas. Kärnkraften kompletterar sol och vind men står inte och faller med moln eller vindstilla dagar.

Herr talman! Det vi beslutar om här i dag är en avgörande pusselbit i Sveriges klimatomställning, beredskap och konkurrenskraft. I dag röstar vi för att göra det som krävs. I dag röstar vi för att ta ansvar. I dag möjliggör vi ny kärnkraft – för Sverige, för klimatet och för framtiden.

Jag röstar ja till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Fredrik Olovsson för detta svar.

Det finns lite oro över vad som kommer i framtiden. Min största oro är kanske inte hur mycket det kommer att kosta framöver, mer än att det kommer att kosta ofantligt mycket för svenska hushåll och svenska företag om vi inte ser till att ha ett elsystem som fungerar. Här behöver vi göra kloka investeringar över tid. Det pågår också en internationell kapplöpning till mer kärnkraft, och i dag visar vi – en majoritet i den här kammaren – att vi är med i det racet.

Jag väljer ändå att tycka mig höra lite grann mellan raderna att kärnkraften kommer att vara en del av helheten framöver även för Socialdemokraterna, att det är detaljer vi debatterar och att vi är överens om ett elsystem som kommer att vara robust och leveranssäkert. Men det är lite sorgligt att Socialdemokraterna inte kan gå med på att de detaljer vi fattar beslut om i dag utgör en investering inför framtiden för svenska hushåll och svenska företag. Det handlar om att kunna lita på Sverige.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Fredrik Olovsson för hans anförande, som klargör lite grann var Socialdemokraterna står i denna fråga.

Jag noterade att ledamoten var med i Agenda i söndags och gav ett tydligt besked till svenska folket: Vi håller på att enas om kärnkraften. Vi har samma syn på vilka utmaningar det finns och på förutsättningarna för ett konkurrenskraftigt elsystem.

Ändå kommer Socialdemokraterna, i alla fall som jag uppfattar det, att rösta emot utskottets förslag i dag. Med det i ryggen tror jag att man behöver hitta någon form av väg framåt. Jag uppskattar verkligen alla de samtal som vi har mellan alla partier för att få ordning på Sveriges elsystem.

I går kunde vi höra vår energi- och näringsminister Ebba Busch, tillika min partiledare, säga att Sverige kommer att stå värd för en internationell kärnkraftskonferens i oktober. Det är ett gyllene tillfälle att stimulera investeringsviljan i Sverige.

Min fråga till Fredrik Olovsson är: Kommer Socialdemokraterna att hindra kärnkraftsinvesteringar i framtiden?