Lawen Redar

Fru talman! Gårdagens nazistiska attentat mot ett fredligt och demokratiskt föreningsmöte i Stockholmsförorten Gubbängen har inte lämnat någon oberörd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Utan civilsamhällets föreningar, medborgarmöten, folkbildning, studiecirklar och fördjupande samtal förtvinar faktiskt det vi älskar mest med vårt land: friheten, bildningen, meningsutbytet och demokratin.

Högerextremismen är ett allvarligt hot mot våra grundläggande friheter, och exemplen börjar dessvärre bli allt fler: angrepp och hot mot demokratiska möten, angrepp på Prideparaden och angrepp på förstamajdemonstrationer.

Min fråga till kulturministern är denna: Vilken är regeringens plan för att främja folkbildningen och det öppna demokratiska samtalet och för att motverka våldsbejakande högerextremism?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för en viktig debatt. Frågan engagerar sannerligen och måste ligga högt på allas dagordning när det kommer till kulturrelaterade frågor i vår samtid.

Låt mig redogöra för den nedmontering som den moderata ledamoten och kulturministern beskrev. Det handlar faktiskt delvis om att en moderat regering avskaffade värnplikten och monterade ned skyddslokaler, magasin och krigsrum. Under åtta år nedmonterades fundamentala delar av samhällets totalförsvar. Kollektivt måste vi nu göra en stor insats för att återuppbygga totalförsvaret, och det krävs insatser i alla samhällets delar. På kulturens område är det kanske specifikt kulturarvet och public service som har betydande roller i totalförsvaret.

Jag kommer att fortsätta att debattera detta med kulturministern, för jag anser att vårt gemensamma mål måste vara att alla Sveriges museer, oavsett om de är centrala eller länsmuseer, har en handlingsplan i händelse av kris eller krig. En tredjedel är otillräckligt, så här måste vi verkligen kämpa på och peka med hela handen på vad det är som gäller. Ändamålsenliga magasin och skydd av nationella byggnadsminnen måste också komma på plats, och Kulturdepartementet och kulturministern kan bistå museerna i detta arbete. Därtill behöver vi analysera om man inte i höstbudgeten eller eventuellt i en vårändringsbudget ska stötta länsmuseerna i digitaliseringen av kulturarvet, för detta arbete måste ske mycket snabbare än i dag. Det primära hindret här är faktiskt budgeten.

Jag tackar för dagens debatt och för de slutsatser kulturministern drar, men jag anser att vi behöver vidta betydligt fler åtgärder.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är ett viktigt initiativ som regeringen har tagit i och med att man har tillsatt ett råd som särskilt ska bevaka de behov som våra kulturarvsinstitutioner har vad gäller de brådskande insatser i fråga om föremål, platser och byggnadsrelaterade delar som måste till för att säkerställa att vi har ett kulturarv som klarar sig i händelse av kris och eventuellt krig.

Regleringen av skydd och undanförsel av kulturarvsföremål framgår bland annat av kulturmiljölagen, arkivlagen, museilagen och krisberedskapsförordningen. I alla dessa regleringar anges vilka aktörer som ansvarar för beredskapsförberedelser och för vård, underhåll, skydd och undanförsel av kulturarvet. Trots det framgår det rätt tydligt i mina samtal med centralmuseerna och länsmuseerna att det är en stor utmaning att hantera föremålsplaceringen när det råder brist på skyddslokaler och att detta även leder till merkostnader.

För att man effektivt ska kunna tillämpa lagstiftning och förordningar behövs den nationella handlingsplanen, så den är välkommen. Därutöver behövs dock skyddslokaler, magasin och andra utrymmen för att säkra kulturarvsföremål. Vilka lokaler som helst kan inte vara skyddslokaler, utan de ska klara rätt påtagliga påfrestningar. De kan inte vara magasin ovan mark. De kan heller inte vara placerade i befolkningstäta områden, för detta innebär i sig en risk för angrepp.

Avsaknaden av ändamålsenliga magasin för museer och arkiv måste därför bli en högprioriterad fråga för kulturministern och Kulturdepartementet. I detta ingår också bevarandet och skyddet av våra nationella byggnadsminnen. Därför undrar jag vad kulturministern avser att göra för att bistå museerna i deras kritiska arbete med att möta behoven av skyddslokaler, magasin och andra utrymmen. Finns det budgeterade insatser för detta?

Min andra fråga handlar om det digitaliserade arbetet, som framför allt har fått en pott pengar i höstbudgeten riktad mot centralmuseerna. Länsmuseerna uppfattar sig vara lågt prioriterade i detta hänseende eftersom det inte finns några särskilda aviserade belopp för deras arbete med digitaliseringen av föremålen.

Jag vill också säga till ledamoten Ahlström Köster att jag verkligen inte håller med om det hon sa om senfärdighet. Det är just totalförsvarsaspekten, mot bakgrund av krigets utveckling, som gör att frågan blir alarmerande. Därför behöver vi skyndsamt jobba med dessa frågor också blocköverskridande.

Jag är tacksam för de insatser kulturministern hitintills har gjort. Jag uppfattar dock att en del av frågorna är mer brådskande än den leverans som kulturministern och Kulturdepartementet just har genomfört. Jag hoppas att det finns förståelse för att stöd för fortsatta åtgärder i detta arbete finns att hämta hos oss socialdemokrater.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

I söndags avslutades låtsasvalet i Ryssland. Kreml hade gjort en beställning på att över 70 procent av befolkningen skulle till valurnorna. För att säkerställa beställningens genomförande har polis och militär bussat befolkningen från hus och arbetsplatser och gps-övervakat röstandet. Grön vätska har hällts över valtalonger, våldsamma ingripanden har skett mot dem som vägrat och protesten har slagits ned av militär. Journalister liksom internationella valobservatörer har förvägrats bevakning.

Att under dessa omständigheter deklarera sig som valvinnare säger egentligen allt om det ofria skräckvälde Ryssland är under envåldshärskaren Vladimir Putin.

Det har nu gått över två år sedan Rysslands invasion av Ukraina började. Ett fritt och fredligt land beskjuts med upp till 30 000 granater varje dag. Vi kulturpolitiker bevakar särskilt den ukrainska kulturens bevarande, för det som sker nu kan likställas med cultural genocide, ett kulturellt folkmord. Det är i vart fall så den ukrainska författaren Vachtang Kebuladze beskriver det som pågår.

Med precision och ideologisk drivkraft försöker envåldshärskaren Vladimir Putin inte bara att vinna kriget utan också att utplåna den ukrainska kulturen för att radera Ukrainas historia, dess språk och dess identitet. Kreml hävdar att Ukraina inte har någon egen kultur eller eget språk eller ens utgör en egen nation.

Fru talman! Genom historien har kulturarv som symbol för historia, identitet och minne förstörts, plundrats eller missbrukats i politiska syften. Vid förstörelse av kulturarv möjliggörs en historieskrivning som gynnar den auktoritära ideologiska viljan. Detta effektiva grepp försvårar för den fria forskningen att förankra historieskrivningen i empiri, men främst förstör det möjligheten för ett framtidsbygge.

I Ukraina har Rysslands systematiska förstörelse av kulturarvet syftat till att avsiktligt eliminera Ukrainas identitet och historia. Över 600 bibliotek har förstörts, och över 90 museer och närmare 30 teatrar och konserthus har lagts i ruiner. Därför måste vårt lands samverkan med Ukrainas kulturinstitutioner stärkas och hållas intakt. Därtill kräver den nya säkerhetssituationen insikter om oss själva. Även vi behöver stärka vår beredskap i händelse av kris och eventuellt krig.

Jag oroas när rapport efter rapport påtalar det akuta behovet av att vidta åtgärder för att säkra det svenska kulturarvet i händelse av kris och krig. Jag välkomnar det som kulturministern har vidtagit i termer av åtgärder, men Totalförsvarets forskningsinstitut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har anmärkt på brister avseende organisation och handlingsplan för att sätta föremål i säkerhet.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga kulturministern om hon bedömer insatserna vara tillräckliga och hur många museer som har etablerat en krisplan för att skydda kulturarvet i händelse av kris eller krig. De strukturella åtgärder som har vidtagits hittills är som sagt välkomna. Men ännu är det rätt många av Sveriges museer som saknar en handlingsplan och en plats där föremålen kan få finnas i händelse av kris.

Hur bedömer kulturministern läget vara på våra museer i Sverige?

Fru talman! Tack till statsrådet för svar, och tack till alla som har deltagit i debatten!

För mig är det tydligt att det finns ideologiska skillnader i hur man ser på denna fråga. Enligt Sverigedemokraternas människosyn kan man inte ha olika språkutveckling som människa, och barn och unga ska inte ges den tillförsäkrade rätt de har i dag att få utveckla sina kunskaper gällande språk och identitet och därmed, med detta i bagaget, tillägna sig en stark svensk språkutveckling och en stark svensk kulturell identitet. Samtidigt beskriver Liberalerna detta som att de vill utreda frågan eftersom det föreligger bristande kunskap om hur modersmålsundervisningen fungerar i dagens svenska samhälle.

Nu har vi fått en kombination av dessa två, det vill säga ett utredningsdirektiv som säger att modersmålsundervisningen kan ha negativ inverkan på barns integrationsmöjlighet. Det står klart för mig att den samverkan som förekommer i både budgetarbetet och framtagandet av utredningen har en klang av det Sverigedemokraterna gärna vill höra, det vill säga att staten inte ska vara med och finansiera barns och ungas rätt att få utvecklas språkligt i modersmålet. Jag beklagar detta, fru talman.

Jag menar att all språkutveckling hos barn och unga är viktig och att om barn och unga med utländska föräldrar tillförsäkras denna i sitt eget språk och sin egen identitet är det till gagn också för deras svenska identitet och utveckling. Jag är kanske en aning partisk i denna fråga. Jag uppfattar inte att mitt svenska språk hämmades av att jag fick modersmålsundervisning. Det stärkte tvärtom mina kunskaper, min svenska identitet och min känsla av en stark etnisk tillhörighet till det svenska samhället, och jag önskar detsamma för alla svenska barn som växer upp i vårt samhälle.

Tack för debatten!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill passa på att välkomna Anders Alftberg till denna debatt. Den har föranletts av Sverigedemokraternas inflytande över svensk skolpolitik, som dessvärre genomförs av Liberalerna.

I anförandet nämndes ingenting om den svenska ojämlikhetsutvecklingen de senaste 30 åren eller om hur EBO har förvärrat den segregation som har gjort att vi enligt polisens lista i dag har 59 utsatta områden där majoriteten av befolkningen har utländskt påbrå.

Det sades ingenting om den precisionsbemanning vi har i förskolorna, som gör det omöjligt för pedagoger och förskollärare att ta sig tid att utveckla sig själva i det svenska språket och möta den elevsammansättning som finns i många av de förskolor där ingen i elevunderlaget talar det svenska språket.

Det sades heller ingenting om marknadsskolan, om hur man kan förstärka det svenska språket eller om behovet av kvalitetshöjning i välfärden. I stället lades all kraft på modersmålsundervisningen.

Fru talman! Modersmål är ju det språk som föräldrar talar med sitt barn. Förstaspråk är det språk barnet lär sig först, vilket inte alltid är det språk som föräldrarna talar. Jag har själv frågat mig vad som blev mitt förstaspråk. Var det modersmålet kurdiska, eller var det svenska, som är det samhällsbärande språket i mitt födelseland Sverige? I dag är det otvetydigt att jag har ett rikt språkligt kapital i båda två. Förmodligen har jag fått kvalitetssäkring både i den svenska grundskolan och genom modersmålsundervisningen.

Modersmålsundervisning ger de svenska barn som inte kan peka på rötter i det här landet rätt att ändå känna stolthet över sin bakgrund. För dessa barn är frågan om tillhörighet viktig, för de möts av den någon gång under sin uppväxt eftersom de har andra förutsättningar än majoritetssamhället.

Jag är övertygad om att undervisning i modersmålet ger mer än ett rikt språk och språkprogression. Den svarar mot det grundläggande behov varje människa har av att få kunskaper om sin härkomst och - på något sätt - kontakt med sina rötter. Rätten till undervisning i modersmål är, menar jag, en manifestation för det demokratiska samhällets empatiska och solidariska förmåga att erkänna våra olikheter. Jag är dock den första att välkomna kvalitetssäkring när det gäller både modersmålsundervisningen och svenskundervisningen i svenska grundskolor, förskolor och gymnasieskolor.

Som tidigare talare har sagt infördes modersmålsundervisning på 70talet. Då var det främsta syftet att underlätta återvandringen till det gamla landet. Eleverna skulle ges goda förutsättningar att behålla det egna språket, att utöva kulturell egenverksamhet och att upprätthålla kontakt med ursprungslandet.

Det är en annan tid nu. Faktum är att freden kommit till vissa platser medan krigen fortsatt på andra. Detta har gjort att människor i takt med tiden fått flera tillhörigheter. Föräldragenerationen kan sakna hemlandet och samtidigt älska sitt nya land. Man kan se barnen växa upp i det nya landet och inse att deras självklara etnicitet, plats och framtid finns här i Sverige.

I dag växer dessvärre en ideologisk och politisk kraft som försöker angripa det vetenskapen säger och hävda att språkutveckling i modersmålet skulle inverka negativt på elevers andraspråksinlärning. Jag vill vädja till statsrådet att inte frånta barn i Sverige rätten till undervisning i modersmålet. Många växer upp med svåra identitetsfrågor, men denna process kan underlättas längs vägen. Angrip gärna kvalitetssäkringen och hur svenska språkets utveckling och modersmålsundervisningen kan stärkas i den svenska grundskolan, men frånta inte barnen denna rättighet!

(Applåder)

Fru talman! Läsåret 2022/2023 var 312 648 elever i den svenska grundskolan berättigade till undervisning i modersmålet, varav drygt 178 000 deltog i någon form av modersmålsundervisning.

All forskning visar att den som har ett rikt modersmål, språkligt kapital, kommer att ha lättare att lära sig ett andraspråk. Och den som utvecklar sitt andraspråk kommer samtidigt att utveckla sitt förstaspråk. På så vis kan språkinlärning i andraspråket växeldra med språkutveckling i modersmålet.

Att språkundervisning på modersmålet skulle inverka negativt på elevers andraspråksinlärning och integration är den tes som regeringen driver när man nu vill utreda frågan. Detta framgår tydligt av regeringens direktiv till utredningen och av det som statsrådet redogjorde för här i talarstolen.

Detta endimensionella sätt att se på människan, identitet och språk borde för ett liberalt parti och för liberala statsråd inbegripa djupa bevekelsegrunder. Det har väl aldrig varit en liberal idé att begränsa människors kunskaper i språk?

Fru talman! Språk är inte bara ord och begreppsdefinition. Språk medför kunskaper om kultur och identitet. Att tillförsäkra barn med utlandsfödda föräldrar en möjlighet att lära sig modersmålet ordentligt ger bildning och lärande om bakgrund. Det ger människan en trygghet, en trygghet i sin bakgrund, som kommer att bidra till det blir lättare att stärkas även i sin svenska identitet.

Det som däremot motverkar integration är om barn har ett svagt modersmål och därmed inte kan växla ut detta i det svenska språket. De barn och unga som tydligt halkar efter är de som sällan har ett åldersadekvat språk på något språk och som inte kompenseras för detta vare sig i förskolan, grundskolan eller den sociala omgivningen. Detta är dessvärre ett faktum när vi lever så ekonomiskt och etniskt segregerat som vi i nuläget gör i Sverige.

Vad som motverkar integration är EBO, det vill säga att nyanlända i vårt land får välja att bo hos anhöriga och släktingar, vilket ökar trångboddheten i redan utsatta områden. Vad som motverkar integration är det som EBO har lett till - situationen att förskolor har en elevsammansättning där ingen elev har svenska som modersmål. I rätt många förskolor i Sverige ser det ut på det här sättet.

Vad som motverkar integration är marknadsskolan, som separerar och segregerar våra barn. Den gör att vi har drygt 550 skolor i vårt land där majoriteten elever har utländsk bakgrund och det omvända, det vill säga att vi har drygt 960 skolor i vårt land där antalet elever med utländsk bakgrund är mindre än tio elever på hela skolan. Detta är en ögonblicksbild av hur pass alarmerande segregationen är och som den som på allvar vill främja integration måste ta sig an.

Min fråga till statsrådet Lotta Edholm är: Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att utreda frågan om undervisning i modersmål?

Statsrådet svarar här i dag att det föreligger få studier i frågan och att det är bra att få saken utredd. Samtidigt är statsrådet på det klara med att modersmålsundervisningen har en negativ inverkan på barns integrationsmöjligheter, för det framgår av utredningsdirektivet. Därför vill jag ställa frågan: Anser statsrådet själv att undervisning i modersmålet försvagar integrationen, eller är denna utredning en eftergift för det parti i Sveriges riksdag som ideologiskt har en endimensionell syn på språkutveckling, identitet och kultur?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service och film

Herr talman! I dagarna har det gått tio år sedan Sveriges Radios utrikeskorrespondent Nils Horner mördades på öppen gata i Kabul i Afghanistan. Händelsen manar fortfarande till eftertanke om journalistikens viktiga uppdrag: att skildra komplexa konflikter opartiskt och sakligt och med stor integritet och kunskap.

Nils Horner var inte jätteintresserad av att intervjua de stora makthavarna och höjdarna. Hans reportage handlade om samtalet med skräddaren, butiksbiträdet eller läraren och deras livsvillkor i ansträngda och utmanade samhällen. På så sätt var Nils Horner en uttrycksfull berättare. Han var en hes Boråsröst som förde en annan del av världen närmare Sverige.

För första gången på fem år har fler journalister dödats i krigszoner än i fredszoner. Enligt den amerikanska pressfrihetsorganisationen CPJ är kriget i Gaza den dödligaste konflikten för journalister. Under de tre sista månaderna av 2023 dödades fler journalister än som tidigare skett i ett land under ett år.

Särskilt utsatta är de journalister som bevakar Iran, Ryssland, Belarus och Turkiet. Totalt sitter 521 journalister fängslade i början av detta år, främst i dessa länder.

Vi är dock helt beroende av att journalister rapporterar om vad som händer där krig och konflikter råder. Ju farligare det blir, desto mindre information får vi om potentiella övergrepp, överträdelser och krigsbrott.

I dag präglas säkerhetsläget såväl i Sveriges närområde som globalt av instabilitet och oförutsägbarhet. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat säkerhetsordningen i Sverige och i Europa. Vi lever i en tid där ett väpnat angrepp mot Sverige inte längre kan uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel kan komma att användas mot Sverige. Det säkerhetspolitiska läget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut.

Försvarsberedningen konstaterar att hotbilden mot Sverige är bred och blir alltmer komplex. Hoten innefattar otillbörlig informationspåverkan, desinformation, påverkansoperationer, cyberangrepp, illegal underrättelseinhämtning, terrorism och sabotage, hot mot kritisk infrastruktur och utnyttjande av ekonomiska beroenden.

Den tydligaste slutsatsen är att förberedelserna, beredskapen och förmågan inom hela totalförsvaret måste öka skyndsamt. Insikten behöver genomsyra alla delar av det svenska samhället omgående.

Herr talman! Det är uppenbart att otillbörlig informationspåverkan kontinuerligt riktas mot Sverige i syfte att påverka olika målgruppers uppfattningar, beteenden och beslutsfattande. Sverige är utsatt för påverkanskampanjer, påverkansoperationer och desinformation från illvilliga, antagonistiska aktörer som vill skapa polarisering i befolkningen och försöka undergräva förtroendet för samhällets institutioner och demokratin. Syftet med allt detta är att angripa det allra viktigaste: samhällets samlade motståndskraft.

Medier har en mycket viktig funktion i den rådande situationen. I en krissituation är det inte bara angeläget utan helt avgörande att alla i Sverige kan nås av oberoende information och nyhetsförmedling. Därför är mediernas egen säkerhet och beredskap helt avgörande. Ett bortfall av verksamheten kan i sig innebära att en rådande kris eskalerar och förvärras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service och film

Försvarsberedningen understryker att public service har särskild betydelse för det svenska samhällets beredskap och en viktig roll i totalförsvaret genom sitt breda uppdrag i allmänhetens tjänst, sin stabila finansiering, de höga kraven på tillgänglighet och förtroendet som allmänheten just nu har för bolagens verksamhet.

Vi socialdemokrater i kulturutskottet instämmer i Försvarsberedningens slutsatser. Ett teknikneutralt och brett public service med högt förtroende i hela befolkningen är en angelägenhet för det svenska totalförsvaret och för Sveriges samlade motståndskraft. Public services främsta uppgift är att hålla medborgarna välinformerade och säkerställa att befolkningen inte bara nås av information utan nås av rätt information.

Vi vet att det här kommer att kräva kompetenssatsningar för att kunna verifiera allt material som kommer från dessa krigshärdar. Vi vet att det innebär krav på ökad säkerhet för utrikeskorrespondenterna från Sverige. Och slutligen kräver det mer av politiken, eftersom bolagen är en naturlig del av det svenska totalförsvaret.

I den pågående public service-kommittén behandlas den kommande sändningsperioden, tio år framåt i denna nya tid. Det är ett arbete som pågår och som sköts mellan riksdagens alla partier. Våra socialdemokratiska ingångar är väl kända. Vi strävar efter bred samverkan och samarbete i frågorna. Vi menar att public services roll är så angelägen för hela Sverige och för svenska folket att man måste söka samförstånd mellan riksdagens alla partier.

Mot bakgrund av det pågående arbetet har jag inte mycket mer att yttra från talarstolen i dag. Vi har ett särskilt yttrande där vi redogör för våra ställningstaganden. Vi fortsätter diskussionerna i den parlamentariska kommittén.

Vad gäller filmfrågorna i denna debatt hänvisar jag till min kollega Lars Mejern Larsson.

Jag hänvisar alltså till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Detta blir nog inte en replik i replikens mening utan snarare ett uttryck för djup uppskattning av ledamoten Carl Nordblom, som bland annat genom riksdagens nätverk mot antisemitism bjöd in till en kippavandring och en ceremoniell reflektion som vi fick ta del av i Bankhallen i dag.

Det är alarmerande hur det ser ut. Vi hör i samtal med Judiska Centralrådet Sverige och olika andra aktörer - World Jewish Congress ledamot i Sverige med flera - att man behöver vidta kraftfulla åtgärder för att trycka tillbaka den rasism som växer i vårt land och de hatbrott som vi ser verkligen har växt efter terrorattentatet den 7 oktober. De siffror jag har tagit del av är alarmerande. Bara i oktober månad ökade anmälningarna om hets mot folkgrupp med antisemitiska motiv med 46 procent.

Jag tror att det som ledamoten ger uttryck för här i dag är klokt: att vi inte ska pajkasta i de här frågorna, som är så alarmerande. Rasism ska pressas tillbaka från alla politiska partier. Jag tycker att det som ledamoten gör här i dag är välkommet, det vill säga att sträcka ut en hand för att vi ska jobba med de här frågorna partiöverskridande, intensifiera arbetet och ta nödvändiga initiativ.

Till de saker vi ställer oss bakom hör de 10 miljoner extra som man riktar till säkerhetsåtgärder för judiska församlingar. Men vi ser betydligt fler behov, inte minst vad gäller barn och unga i skolan och det forskningsunderlag som behöver förstärkas för att vi ska kunna rikta insatserna rätt och riktigt. Framöver kommer vi även att behöva rikta oss mot andra grupper som utsätts för rasism i samhället, inte minst muslimska grupper som också känner ett ökat hot. Men mot bakgrund av det som har lyfts fram här i dag vill jag tacka för det anförande som hölls i talarstolen av Carl Nordblom.

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för svaret och engagemanget! Läslistor tas i dag fram av Skolverket, och det finns få kulturella aktörer i samhället som tycker att det här verkar vara någonting klokt att lägga resurser, engagemang och tid på.

Det närliggande exempel vi har på en kulturkanon är Danmarks. Den tidigare - för decennier sedan - kulturministern berättade hur processen gick till och hur man involverade hela landet i den. I dag kan man inte ens finna den danska kulturkanonen på kulturdepartementets hemsida.

I denna tid då egentligen hela borgerligheten beskriver hur ansträngt det ekonomiska läget är och att man måste prioritera sina insatser är jag förundrad över att det är detta man fäster stor vikt vid.

Jag menar att läslistor är helt centrala. Barnens integration i det svenska samhället är oerhört viktig - därav vikten av att satsa på meningsfulla fritidsaktiviteter, läsning i skolan och kulturella aktiviteter i skolan som stärker likvärdigheten. Men att lägga tid och resurser på en kulturkanon ställer jag mig ytterst frågande till. Då kan man lika gärna använda de resurserna till förskolearbetet och öppna förskolan. Man kan lägga dem på grundskolan med mera och stärka de sociala insatserna där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

En kulturkanon är egentligen någonting som är av makten framtvingat. Det kommer att definieras av makten vad det är barn och unga ska läsa. Jag menar att det är stimulansen man ska ägna tid åt, bland annat genom satsningar som nu görs på skolbibliotek. Även det är en reform som man kan förstärka när det gäller sociala insatser för barn och unga och för läsförmågans skull.

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för engagemanget för de barn och unga som växer upp i Sveriges 59 utsatta områden! Dessa har blivit färre, men det är helt riktigt att de är alldeles för många. Den utveckling vi har sett är inte bara att de utsatta områdena är många utan att andelen riskområden och särskilt utsatta områden har blivit fler.

Det som beskrivs här med en kulturkanon tror jag är en övertro på dess möjligheter att skapa kulturell gemenskap och språkligt stärkande progression för barn och unga. Läskrisen har väl ändå att göra med en misslyckad skolmarknad som sorterar ut barnen med de största kompensatoriska behoven? I Sverige har vi en omvänd kompensatorisk insats, det vill säga att de barn som har minst behov av skolans jämlikhetsagenda tvärtom får mer insatser, och de som behöver betydligt mer insatser får allt mindre.

Jag tyckte att det var befriande att höra skolministern i går våga uttrycka att man vill göra någonting åt det här och att man ser de marknadsmisslyckanden som den förda politiken har inneburit.

Min fråga till ledamoten är dock hur en kulturkanon ska kunna kompensera för barns bristande läsning. Är det inte en övertro på denna reform som man presenterar här när man tror att den ska kunna leda till någon form av kulturell och språklig sammanhållning? Jag tror betydligt mer på den generella välfärdens insatser för att stärka språket i tidig ålder för barn och unga, och jag tror på gedigna satsningar på svensk skola.

Herr talman! Vi följer reformens framtagande med intresse. För oss socialdemokrater är det viktigt att reformen bidrar till att alla barn och unga får tillgång till idrott och kulturliv, inte bara redan aktiva barn. Det är hela tanken med en generell välfärdspolitik. Även om vissa grupper kanske inte behöver det, eftersom familjen redan har goda ekonomiska förutsättningar, har generell välfärdspolitik inneburit att både de fattigaste och de som har det bättre ekonomiskt ställt får ta del av det gemensamma. Men allra mest gynnar det de familjer som har det svårast ekonomiskt.

Ledamotens reflektion gör att det här låter mer som ett barnbidrag. Man skulle ju kunna ägna tid åt att utöka det, men nu väljer man att ta fram det här fritidskortet. Frågan är hur det ska göras utan att det blir alltför administrativt tungt och så att det inte blir en reform som möjliggör fusk från aktörer som kanske vill skapa aktiviteter för unga. Återigen handlar det för oss om att den kultur som bygger på frihet, frivillighet och ideella krafters engagemang och den idrottsrörelse som bygger på ett starkt föreningsliv inte ersätts med någon form av kommersialisering.

Kan ledamoten lova att ambitionen handlar om barn och unga och inte om att förändra dagens kulturliv som bygger på föreningsdemokrati så att det ersätts med kommersialisering?

Herr talman! Jag får inleda detta replikskifte med vissa korrigeringar. Jag har nämligen sagt i fel i talarstolen i ett tidigare replikskifte. Jag sa nämligen att den som var kulturminister under framtagandet av 1974 års kulturproposition var Bengt Göransson. Så var det inte alls. Det var dåvarande utbildningsministern Bertil Zachrisson. Det var senare som man fick ett eget kulturdepartement. Det gäller att lämna riktiga uppgifter i talarstolen, och jag beklagar denna felsägning.

Men jag ska nu ställa en fråga till ledamoten Utbult. Jag fnissar lite när vi alltid talar om detta fritidskort, eftersom det har varit en evig debatt mellan oss. Men jag fnissar inte åt det engagemang som ledamoten Roland Utbult har för att stärka barns och ungas möjligheter att få ta del av ett aktivt kultur- och idrottsutövande.

Vi följer med stort intresse framtagandet av detta fritidskort. I år lade regeringen 50 miljoner kronor för att få detta på plats. Det kommande året ska förslaget om fritidskortet genomföras. Min fråga är: Kommer detta att komma på plats med tanke på att det är många myndigheter som uttrycker en hel del farhågor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

I denna väldigt akuta tid för Sveriges hushåll när det gäller att få ökade resurser för att kunna sörja för att barn och unga ska få delta i kultur- och fritidslivet menar jag att man är väldigt senfärdig med denna reform. I den första delrapporten som Statens kulturråd och MUCF har lämnat lyfts också en del risker fram, inte minst kommersialiseringen av barns och ungas fritid. Hur ser ledamoten på denna delrapport?

Herr talman! I en budgetdebatt tänker jag inte gå in på socialdemokratisk ideologi, men jag tar gärna det samtalet i ett annat sammanhang.

När det handlar om att styra kulturens innehåll tänker jag inte bli uppläxad av en sverigedemokrat. De behöver nog hålla ordning på sina egna regionala och kommunala företrädare. Det är inte socialdemokrater som har strypt den stora satsningen på att folkbiblioteken ska köpa in böcker på andra språk än svenska, och det är inte en socialdemokrat som har suttit som ordförande för Länsmuseet Gävleborg och uttryckt att man vill göra sig av med hela avdelningen för fri konst, vilket är en fantastisk utställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det handlar om armlängds avstånd på riktigt. När det gäller hur väl Sverigedemokraterna lever upp till detta är det definitivt upp till bevis. Jag är inte så värst imponerad.

(Applåder)

(forts. § 15)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Åh, vad glad jag blir över att få diskutera den världsberömda kulturpolitiska proposition som alla partier i Sveriges riksdag ställde sig bakom under Bengt Göranssons tid som kulturminister. Han var faktiskt min personliga mentor i kulturpolitiska frågor, och jag beklagar hans bortgång. Det han motiverade och debatterade under sin tid var kulturens absoluta frihet och att kulturen måste ha både kommersiellt och offentligt stöd för att vara fri.

Begreppet armlängds avstånd debatterades också under framtagandet av propositionen i syfte att verkställa det som hade gjorts i många andra länder, nämligen idén om att politiken ska hålla armlängds avstånd från det kulturella skapandet och att de beställningar som görs av det allmänna ska utvecklas i egen takt utan styrning från politiken. Det här handlar om demokrati. Utan yttrandefrihet, fritt skapande och armlängds avstånd är det svårt att upprätthålla den demokratiska frihet som kulturen ska utgöra.

Än en gång: Jag är tacksam över frågan, och jag debatterar gärna 1974 års kulturpolitiska proposition. Men den senaste kulturpolitiska propositionen och de nationella målen togs fram av en borgerlig regering 2009, så nyfikenheten på den tidigare propositionen gäller dessvärre inte i dag.

Herr talman! Det är en mörk vinter, och mörkare kommer den att bli. Svensk ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i hela Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Matpriserna har stigit med 26 procent på två år. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent.

Vad gör då regeringen och Sverigedemokraterna? Jo, de tycker att en ekonomisk kris som drabbar alla ska hanteras av den enskilde. Byt bank om räntan är för hög! Se över ditt elavtal! Ibland undrar man om det är konsumentupplysare som styr det här landet.

Problemet är att konsumentupplysning inte funkar för dem med de minsta marginalerna, för de har redan gjort vad de kan för att minska sina kostnader. Hushåll med små ekonomiska marginaler handlar redan billigt och kan därför inte byta ut dyra varor mot mindre dyra varor. Utan stöd och hjälp från regeringen och Sverigedemokraterna kommer vintern inte bara att vara kall, utan den kommer också att bli förknippad med hur man fick vända och vrida på kronorna inför jul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

På Tidö slott såg man kanske inte den här verkligheten komma. Men inte heller i Rosenbad tycks man begripa det som hela övriga Europas regeringar gör för att stötta sina folk ekonomiskt. Varför måste vår regering vara sist med att kalla in matjättarna eller införa skatt på bankernas övervinster? Spanien, Lettland, Litauen, Italien och Tjeckien har redan infört skatt på bankernas övervinster mot bakgrund av höjda räntor, och flera regeringar är redan igång.

Förra året tyckte regeringen och Sverigedemokraterna att det var viktigare att inflationsskydda landets mest högavlönade. En stor andel undgick att betala statlig inkomstskatt. I år tycker regeringen och Sverigedemokraterna att vården, skolan, omsorgen och kulturen ska få bära krisen. Våren kommer att präglas av varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region och kommun efter kommun.

Men i stället för att handla om allt detta verkar den politiska debatten vara en helt annan. I stället handlar det om makabra uttalanden från Sverigedemokraterna, som kräver regeringens konstanta städhjälp. Jag måste medge att det är rätt skickligt. Varför prata om arbetslöshet, bostadsbyggande, sjukvård och hushållens ekonomi när man i stället kan ägna sig åt makabra uttalanden och slippa ta ansvar för det man utlovade i valrörelsen, som lågt pris på falukorv, tidigt elstöd och 10 kronor lägre bränslepriser? Då var det möjligt, men nu när det faktiskt behövs till exempel omfördelning och insatser är det plötsligt inte möjligt längre.

Det här året kan summeras på många sätt. För mig har det blivit alltmer tydligt att vårt land är ekonomiskt och socialt tudelat och att våra livsvillkor skiljer sig åt. Medan vissa barn utövar kultur och idrott för att det är kul och självförverkligande riskerar andra barn att bli rekryterade av kriminella gäng utanför fotbollsplanen.

Gårdagens Pisaundersökning påminner om de systemfel som råder, som gör att eleverna med svagast socioekonomisk bakgrund får sämst utbildning i hela landet. Det är just dessa barn som troligen aldrig kommer att få uppleva kultur eller scenkonst under skoltid och vars bristande läskunskaper kommer att utgöra hinder hela livet eftersom läskunskap är grunden för allt annat lärande.

Kulturen ska vara den verkliga möjligheten att bryta med de hinder som kommer av uppväxtvillkor, klassbakgrund eller föräldrars förutsättningar. Nu kommer kostnadsökningarna och bristen på nationella insatser att sätta avtryck hos tusentals unga i vårt land. Vad innebär det att 94 procent av landets kulturskolor tvingas banta ned eller att i denna kostnadskris behöva betala den genomsnittliga avgiften på 1 300-1 400 kronor? Vilka kommer att lämna fotbollsklubben, basketlaget eller danslektionerna när avgifterna höjs? Och hur stora är de dolda kostnaderna för sådant som utrustning, turneringar, instrument, kollektivtrafikkort och resor? Det är klart att detta också har en inverkan på barns delaktighet i kultur och meningsfull fritid. Vad vi vet är att allt man exkluderas från under den korta, formativa barndomen faktiskt har bäring på hela livet.

Herr talman! Jag tror inte på högerns kulturpolitik. Vi kan gott debattera de intressanta förslag som finns på bordet, men som ett sätt att öka den sociala sammanhållningen duger de inte. Det handlar om uppbyggda kassor och entréavgift på våra statliga museer, hutlösa besparingar på Sveriges kulturskoleverksamheter, höjda avgifter på idrottsverksamhet och mindre satsningar i utsatta områden, där idrotten har en enorm inverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag tror inte heller på den omstöpning av den demokratiska kulturen som nu sker, när man vill genomföra en historisk nedskärning på studieförbunden. Det handlar inte bara om 250 miljoner nästa år. Det man aviserar är 350 miljoner året därefter och en halv miljard 2026. Det har visat sig att man inte kommer åt fusk med detta, utan det leder till nedläggningar av kulturens studieförbund, det vill säga de som ordnar med replokaler för de unga och fortbildar våra konst- och kulturskapare.

Jag undrar varför man tog tillbaka en utredning som skulle se över hur samhället kan kvalitetssäkra fritidsgårdsverksamheterna och varför vi inte har en demokrativillkorsproposition på plats, som säkerställer att statliga medel inte utbetalas till civilsamhällesorganisationer eller trossamfund som inte uppfyller krav på demokratiska fri- och rättigheter.

Avslutningsvis ser jag också att sammanslagningen av Konstnärsnämnden och Kulturrådet kan innefatta många stora utmaningar, för de har helt skilda uppdrag.

Den skuggbudget som vi socialdemokrater föreslår innebär 10 miljarder mer till kommuner och regioner. Totalt vill vi öka tillskotten till välfärden med 26 miljarder kronor nästa år. Självklart hade detta haft en inverkan på finansieringen av kulturskolan, folkbiblioteken, länsmuseerna, länsteatrarna, kulturhusen, lokala mötesplatser, folkbildning och ideella krafter.

Vi har även 100 miljoner mer i utvecklingsbidrag till kulturskolan och 100 miljoner mer till idrott i socioekonomiskt utsatta områden. Vi vill bibehålla den fria entrén och stärka studieförbunden i deras arbete med att bedriva aktiv kultur- och bildningsverksamhet i Sveriges alla kommuner.

Vi vill även fortsätta våra insatser mot antisemitism. Under den S-ledda regeringen sjösatte vi flera initiativ, och det är tacksamt att regeringen nu också har avsatt ytterligare 10 miljoner för säkerhetsarbete i de judiska församlingarna i Sverige. Jag är tveksam till om detta är tillräckligt, men de initiativ som nu har kommit är bra och helt nödvändiga.

Herr talman! Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande och deltar därmed inte i beslutet. Men vi menar att dagens svåra ekonomiska läge ställer höga krav på politiskt ledarskap. Social sammanhållning betyder att man ser över hela befolkningens sociala och ekonomiska villkor. Jag hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna framför allt ser barnen och det höga pris de nu får betala för deras politik. Det blir tre långa år om det fortsätter i den här riktningen.

(Applåder)

Fru talman! Jag är inte helt med på svaret, för Nationalmuseum är renoverat. De har problem med kostnaden och utvecklingen av den kostnaden, som regeringen och Sverigedemokraterna har en skyldighet att sörja för. De har inga problem med sitt fastighetsbestånd över huvud taget.

Sedan är det helt riktigt att det finns andra fastighetsbestånd som vi gemensamt måste ta partiöverskridande ansvar för och som är eftersatta av Statens fastighetsverk. Vi behöver definitivt samtala närmare om det, men det var inte min fråga. Den handlade om hur man ska rikta insatser för att fler barn och unga ska ta del av och bilda sig i det svenska kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Allt skylls på inflationen, men den här regeringens politik har ju lett till att en inflation har blivit en kostnadskris för regioner och kommuner. Våra länsmuseer har problem att få sin ekonomi att gå runt. Våra statliga museer bygger kassor som hindrar familjer från att besöka verksamheterna.

Vad tänker man göra för att stärka kulturarvet i Sverige så att fler får ta del av innehållet? Allt kan väl inte förklaras med inflation?

Fru talman! Jag tackar för ett intressant anförande om bland annat kulturarvet och vikten av att unga tar del av det svenska kulturarvet och bildar sig i detta.

Det finns många viktiga insatser som olika kulturinstitutioner har gjort genom att se till att skolklasser kommer och besöker olika museiverksamheter. Studieförbunden har gjort en oerhörd insats i detta arbete. Vi kan också se att till och med public service nu har ett program om Sveriges historia.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

I motion efter motion har Sverigedemokraterna föreslagit ett stort kulturarvslyft för Sverige. I någon motion tror jag att det var över 1 ½ miljard kronor specifikt riktade till kulturarvet. Men nu när man är stödparti till regeringen och det största partiet i det samarbetet visar det sig att utvecklingen går i rakt motsatt riktning.

Det byggs kassor och kostnadshinder på de statliga museerna. Den regionala ekonomin gör att länsmuseerna har det väldigt svårt just nu. Nationalmuseum håller för första gången stängt två dagar i veckan på grund av den ekonomiska krisen. Förr var det en dag i veckan.

Alla löften som man tidigare har slagits för och talat om under så lång tid visade sig vara osanna, för man har inte satsat på kulturarvet. Min fråga till ledamoten är vad det är jag missar. Vad är egentligen regeringens initiativ för att stärka det svenska kulturarvet, och vad är det Sverigedemokraterna har föreslagit som samarbetsparti?

Fru talman! Ingen väljer mångkultur, säger ledamoten Nima Gholam Ali Pour. Tidigare i dag hade vi en debatt om den växande antisemitismen i Sverige. Hela grunden för att våra nationella minoriteter ska kunna få leva ett liv i fred och frihet och kunna utöva sin religion, sin kultur och sin etnicitet förutsätter ett mångkulturellt samhälle. Men det fråntar inte på något sätt oss i Sverige att vi i Sverige talar det gemensamma språket svenska och har en majoritetskultur som är svensk.

Jag vill också tacka min kollega, Åsa Eriksson, som har lyft fram denna oerhört viktiga fråga i dag. Jag tycker att det är en fråga som innefattar en framtidsvision, nämligen att regeringen ska kunna arbeta systematiskt för att motverka utsatta områden i Sverige, riskområden eller till och med särskilt utsatta områden som präglas av parallella strukturer i vårt samhälle.

Om nu integrationsministern välkomnar den socialdemokratiska politikutvecklingen på detta område menar jag att partiöverskridande samverkan ska sökas över blockgränsen, som i Danmark. Man behöver inte vända sig till ett extremt nationalistiskt parti för att åstadkomma långsiktiga lösningar, för ett sådant parti vill inte bara öka klyftorna i samhället utan också profitera på den segregation och polarisering som råder i samhället.

Jag har ännu inte svar på min fråga, och jag vill gärna ha det. Kommer integrationsministern denna mandatperiod att verka för att de utsatta områdena på polisens lista blir färre, och har man muskler, ekonomi, ansatser och insatser för att åstadkomma detta? Jag är väldigt tveksam, inte minst mot bakgrund av det samarbetsparti man har och som för närvarande styr regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Vi går mot en mörk vinter. Svensk ekonomi är i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Priserna har ökat nästan dubbelt så mycket i Sverige som i vårt grannland Danmark.

Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent. Byggbranschen genomgår den kanske svåraste krisen sedan 90-talet, men trots detta ser vi inga stora tag från högerregeringen vare sig det gäller arbetsmarknadsinsatser eller bostadspolitiska insatser.

Utöver detta har bostadssegregationen i Sverige ökat sedan 90-talet, vilket kan förklaras av ökade ekonomiska skillnader kombinerat med omfattande migration. Det finns en tydlig koppling mellan områden som domineras av hushåll med låga inkomster och hushåll med utländsk bakgrund. Hög- och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda i Sverige. Bostadssegregationen i de tre svenska storstadsregionerna och i de mellanstora svenska städerna är bland de mest extrema i hela västvärlden.

Enligt polisen fanns det på deras lista för år 2021 61 utsatta områden i Sverige fördelade på 27 kommuner. I dessa områden bor en halv miljon svenskar, varav andelen med utländsk bakgrund är 74 procent. I de särskilt utsatta områdena har så många som 82 procent utländsk bakgrund. I dessa områden är arbetslösheten hög, utbildningsresultaten är låga och språkutmaningarna har visat sig vara oerhörda.

Min fråga till statsrådet är: Vad gör integrationsministern för att stärka det svenska språket, för att motverka segregationen och för att vi i Sverige ska ha färre utsatta områden under hans tid som Sveriges integrationsminister? Det är väl ändå på den grunden man har satt sig i regeringsunderlaget?

Ledamoten Nima Gholam Ali Pour lyfte fram den omfattande migrationen, segregationen och skolans utmaningar, men jag undrar verkligen vad Sverigedemokraterna avser att göra för att bryta segregationen. Vad gör man i budgeten för att öka arbetsmarknadsdeltagandet, inte minst bland utlandsfödda svenskar?

Vad tycker man om det privatiserade skolsystemet som en bidragande faktor till att elever delas upp så att det ser ut så som ledamoten redogjorde för, det vill säga att elever med utländsk bakgrund går i vissa skolor och elever som har svenskfödda föräldrar går i andra skolor?

Och vad lade SD egentligen för resurser på bostadspolitiken så att låginkomsttagare kan flytta till andra områden än de utsatta områdena?

Hur ser det egentligen ut med sfi:s kvalitetssäkring? Jag ser ingenting i form av en nationell utredning för att säkerställa den kvalitet som behövs för att fler ska få lära sig svenska språket ordentligt. Här ställs bara en massa krav för medborgarskap och permanent uppehållstillstånd, men var i samhället ska man få lära sig ett rikt svenskt språk och öka sin kulturella bildning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)