Sofia Skönnbrink

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi kan passa på att tydliggöra att det inte är alla i branschen som är negativt inställda till beteskravet. Man kommer fortsatt att släppa ut korna på bete, och man har löst det så att man har spridit ut åkrarna där korna ska hållas. Man har köpt upp olika typer av arealer för att det ska vara möjligt, och man kör ut korna med traktorer och annat för att nå betesmarkerna. Det går alltså att lösa, och det är många som vill göra det.

Jag hör vad ledamoten säger. Vi kan hoppas att man väljer att backa på förslaget på grund av att det, som jag sa i mitt anförande, inte är underbyggt med vetenskapliga studier. Jag tror också att motståndet kommer att bli väldigt starkt. Jag nämnde just namnunderskrifterna, och vi vet att det finns många företrädare för den linjen ute i landet som kommer att svara på remissen.

Vi får hålla tummarna för att man inte går vidare med detta, för jag tror inte att man är medveten om vilka konsekvenser det kommer att få. Det gäller inte minst den offentliga upphandlingen, där beteskravet är ett viktigt verktyg för att kunna prioritera svenska produkter framför utländska.

Skulle vi ändå kunna förvänta oss att Liberalerna väljer att rösta emot den typen av förslag?

Herr talman! Jag kommer att ta mig friheten att bemöta det som ledamoten Oscarsson sa om att det ibland verkar som att vi inte har varit ute och sett några mjölkgårdar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Två av mina närmaste vänner är mjölkbönder. Jag har jobbat på mjölkgård, och jag har också varit ute och inspekterat ett flertal gårdar. Man kan konstatera att det inte alltid är jättehögt i tak med bra ljusinsläpp och borstar som går 24:7, utan det ser väldigt olika ut. Om man ska dra en parallell, herr talman, kan man säga att det finns allt ifrån dyra Hiltonhotell till billiga hostels. Det är just därför jag är skeptiskt till att man ska undanta alla mjölkkor i lösdrift, precis som ledamoten Elin Nilsson sa.

Låt mig återgå till vårt replikskifte. Jag är väldigt glad över att Liberalerna som parti och ledamoten själv går ut och står upp för svenska kors rätt till bete. Det är jätteviktigt. I går tog vi emot Djurens Rätts namnunderskrifter från kampanjen Jag vill beta. 165 076 unika personer har skrivit under namninsamlingen. Det säger ganska mycket.

Detta visar att det här är en viktig fråga inte bara för djuren utan också för oss som bor här i Sverige. Vi bryr oss om hur våra djur har det, och vi är många som tycker att kor ska få gå ute på sommaren och beta och röra sig fritt. Det handlar om djurvälfärd på riktigt.

Men jag är också orolig, för även om Liberalerna säger att ni kommer att stå upp för kornas rätt till bete är ni också det minsta partiet i regeringsunderlaget. Kristdemokraterna är, som vi vet, motståndare till betesrätten, och de innehar landsbygdsministerposten.

Min fråga blir därför: Om regeringen går fram med den här typen av förslag som innebär slopad betesrätt för alla kor i lösdrift – vad kommer då Liberalerna att göra? Kommer ni att stå upp för korna även om det innebär att ni måste gå emot era samarbetspartier?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Hundsmuggling är en annan viktig fråga som inte har fått så mycket utrymme i dagens debatt. Jag har själv haft en interpellationsdebatt med landsbygdsministern om detta.

Jag återgår dock till frågan om djurförbud och att Sverigedemokraterna vill att domstolarna ska fatta beslut i denna typ av ärenden. Jag menar att detta är helt fel väg att gå. Djurförbud utfärdas när allt annat man har försökt med inte fungerar, till exempel tillsägelser och förelägganden med vite. Djurförbud utfärdas ytterst sällan. Det kan vara till personer som vanvårdar djur eller på det grövsta sätt inte lever upp till djurskyddslagens krav. Att lägga detta på domstolarna skulle fördröja processen och eventuellt leda till ännu mer lidande för djuren.

Ledamoten säger att Sverigedemokraterna vill komma åt de oseriösa uppfödarna. Dessa uppfödare avlar ju inte sällan på extremt stor kamplust. Bara det är ett brott mot djurskyddslagen, för det får inte förekomma i Sverige.

Jag förstår fortfarande inte varför Sverigedemokraterna väljer att föreslå en förflyttning av djurförbud till domstol, eftersom det försämrar myndigheternas möjlighet att agera i denna typ av ärenden.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Få av oss har missat rapporteringen om aggressiva hundar och det ökade antalet hundangrepp i Sverige. Nu senast läste jag om en hund i Forshaga som hade attackerat en polis. Lyckligtvis blev polisen inte allvarligt skadad, men vi vet att det har förekommit anfall med dödlig utgång, vilket är fullständigt oacceptabelt.

Herr talman! En viktig del i att undvika att dessa hundangrepp sker är att våra myndigheter har tillräckliga befogenheter att agera så att aggressiva hundar kan omhändertas i tid. En annan viktig del är att kunna utfärda djurförbud, bland annat mot de oseriösa uppfödare, inte sällan med kriminell koppling, som tjänar snabba pengar på djurens bekostnad. Flera av oss här har säkert sett Kalla faktas dokumentär där det framkommer att hundar marknadsförs som dödsmaskiner.

Herr talman! Hårdare tag mot organiserad brottslighet brukar vara en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna. Därför var det väldigt förvånande att läsa att ni föreslår att beslut om djurförbud bör flyttas till domstol. Det skulle innebära att länsstyrelserna förlorar ett av sina viktigaste verktyg för att kunna hantera allvarliga djurskyddsärenden och komma åt oseriösa aktörer. Ledamoten säger helt riktigt att djur inte kan föra sin egen talan. Därför behöver länsstyrelserna ha ordentliga verktyg för att kunna agera om djur utsätts för vanskötsel eller försummelse.

Kan ledamoten förklara varför det är en bra idé att flytta beslut om djurförbud till domstol?

Herr talman! Vi betar väl av betesrätten ändå, eftersom det var det ledamoten valde att svara på. Ledamoten säger att man ska hålla koll på fakta. Ledamoten lyfter själv upp djurvälfärdsersättning, vilket man bland annat efterfrågar från branschen, både kopplat till EU och internt inom Arla. Vad jag förstått är det – eftersom det redan är praxis i Sverige – inte garanterat att bönderna kommer att få den här typen av djurvälfärdsersättning av Arla. Vad jag har förstått betalar de ju ut detta till finska och danska bönder. Jag tänker att man kanske får dra i sin egen koncern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Jag går tillbaka till det här med veterinärer som inte kan nås i tid vid akuta situationer. Det kan leda till nödslakt eftersom man inte har något annat val om man inte får hjälp i tid. Det innebär ett produktionsbortfall, vilket är ekonomiskt kännbart för en lantbrukare – särskilt om det drabbar flera djur i besättningen eller särskilda nyckeldjur.

Veterinärhjälp behövs även i det förebyggande arbetet; distriktsveterinärerna hjälper ju våra lantbrukare med hälsoövervakning, vaccinationer, dräktighetsundersökningar, juverhälsokontroller med mera.

Därför frågar jag återigen varför regeringen inte vill se över möjligheten att fördela ansvaret för den veterinära beredskapen och jouren på ett rättvisare sätt.

Herr talman! Tack, ledamoten Oscarsson, för anförandet!

Beteskravet tänker jag att andra här i kammaren kommer att ta upp, så jag låter den frågan vara just nu. Jag vill dock i alla fall säga att det inte handlar om att vi inte litar på bönderna, men vi ser inte heller fördelen med att häva beteskravet. Detta nämnde jag också kopplat till offentlig upphandling, där hållbarhetskriterier är en viktig del. Vi har haft ett tidigare replikskifte i livsmedelsdebatten om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Det jag vill fokusera på nu är det ledamoten själv är inne på, alltså att vi har svårt att få till nya lantbruk. Det gäller inte minst i norra delen av Sverige. Detta hänger ihop med tillgången till veterinärer. Jag nämnde i mitt anförande också att det är svårt att få till rutinmässiga besök, eftersom de behöver åka på det allra mest akuta.

År 2023 skrev Länsstyrelsen i Västerbotten ett brev till regeringen där man slog larm om att hela inlandet stod utan veterinärservice på kvällar, nätter och helger. Då är det inte så svårt att förstå att allt färre lantbrukare väljer att etablera sina verksamheter norr om Dalälven.

Det är dock inte bara i norra Sverige det krisar. Det är även i södra delen av landet, exempelvis i Småland, där många sysslar med just djuruppfödning. Jordbruksverket har precis meddelat att det från och med den 10 mars i år inte kommer att finnas någon jourhavande veterinär tillgänglig där längre. Det får såklart negativa konsekvenser för det svenska lantbruket. Detta borde därför vara en prioriterad fråga för regeringen, om man vill öka livsmedelsproduktionen och minska sårbarheten.

Min fråga till ledamoten blir därför varför man väljer att inte ställa krav på privata aktörer att ta ett större ansvar när det gäller beredskap och jour.

Herr talman! Det verkar som att ledamoten inte lyssnar på vad jag säger eller väljer att feltolka mig.

Det jag pratar om är ockerpriser. Jag pratar om stora vinster som plockas ut till aktieägare. Det avskyr jag, även i skolan – hade skolan gått med vinst som hade genererat mer avancerade datorer eller bättre skolböcker hade det varit helt fine. Det är också helt fine om den stora vinsten leder till att man kan röntga travhästar på ett mer effektivt sätt ute på travbanorna. Det är inte det jag pratar om. Det jag pratar om är de stora vinster som försvinner bort.

Avancerad vård är jättebra, men jag har också mött djurägare som mött djurhälsopersonal och blivit rekommenderade insatser som de inte orkat stå emot. Det enda man vill är att ens djur ska överleva; det förstår vem som helst. Man är beredd att göra vad som helst för att få åka hem med sin hund eller sin katt. Jag vill inte se ett Sverige där veterinärer rekommenderar djurägare alltmer avancerade ingrepp för att kunna ta ut lite extra pengar att skicka till sina aktieägare. Det är det jag ute efter och vill sätta fingret på.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Ledamoten säger att det enda vi gjorde var att tillsätta en utredning. Men vi tillsatte en utredning.

Utredningen presenterade sitt förslag ganska snart efter att Peter Kullgren hade tillträtt som landsbygdsminister. Över två år tog det innan landsbygdsministern valde att gå vidare med delar av utredningens förslag. Det är den proposition som vi hanterar här i kammaren i dag.

Utredningen var på många sätt viktig och bra. Det som är beklagligt är att man inte agerade tidigare utan drog det i långbänk under så lång tid.

I regeringsställning utökade vi också antalet utbildningsplatser, vilket var ett viktigt steg.

Ledamoten tar återigen upp vinstintresset. Självklart ska ett företag kunna ta ut vinst så att man kan se till att personalen får lön och att verksamheten går runt. Det jag försökte lyfta fram i mitt anförande är de fruktansvärda ockerpriser på svensk veterinärvård som vi ser i dag och som i sin tur trissar upp priset på försäkringspremier. Det är en ond spiral där det inte verkar finnas något stopp, och där har det hänt väldigt mycket på bara några år.

När man ser den utvecklingen är det dags att agera. Jag tycker inte att det är klokt att de som tillverkar chokladen Mars ska driva veterinärkliniker i Sverige och ta ut vinst för det.

(Applåder)

Herr talman! När jag var barn och gick på lågstadiet var det väldigt populärt med så kallade kompisböcker. I de böckerna skulle man fylla i vilken mat man tyckte mest om, vilket som var ens favoritdjur och vad man ville jobba med när man blev stor. Jag skev alltid tacos, häst och veterinär. Jag kan lova att det inte bara var jag som drömde om att någon gång få jobba på en veterinärklinik.

Men tyvärr ser det inte ut på samma sätt i dag, i alla fall inte när det kommer till distriktsveterinärernas verksamhet, där man kämpar med att få tag på kompetent personal som också vill stanna. Särskilt utmanande är det i gles- och landsbygd, där en anställning hos distriktsveterinärerna innebär ett mycket tungt arbete med lantbruksdjur och hästar, inte sällan på obekväm arbetstid.

Kanske är det inte så svårt att förstå varför väldigt många veterinärer väljer att söka sig vidare till privata aktörer för att få jobba med mindre sällskapsdjur under dagtid. Det lär vara mycket härligare att dra ut en tand på en nedsövd labrador än att försöka rädda en familjeponny i ett iskallt stall på julaftonsnatten.

Herr talman! För att hela Sverige ska kunna leva behövs en veterinärvård som är tillgänglig dygnet runt, året runt och över hela landet. Om detta ska vara möjligt behöver jouren fördelas på ett rättvisare sätt. Vi socialdemokrater vill därför att privata aktörer ska ta ett större ansvar för att säkerställa den veterinära beredskapen kvällar, nätter och helger.

Herr talman! När offentliga och privata aktörer ges likvärdiga förutsättningar kommer även konkurrensen på veterinärmarknaden att förbättras. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen bedömer att man inte behöver genomföra denna förändring i nuläget utan skjuter den på framtiden.

Vi socialdemokrater menar att veterinärbristen är akut och att svensk djursjukvård är ytterligare ett exempel på ett marknadsmisslyckande som måste lösas. För att klara det måste man våga vara lite modig och fatta obekväma beslut, till exempel att ställa krav på privata aktörer. Hur ska vi annars få dagens barn och ungdomar att vilja satsa på en karriär som distriktsveterinär?

Herr talman! Bristen på veterinärer riskerar inte bara att påverka djurvälfärden negativt, utan även vår livsmedelsproduktion och våra lantbrukares vardag drabbas. När jag besökte Godås gård i Säffle för ungefär två veckor sedan berättade Johan Svantesson, producent av ekologiskt nötkött, för mig att det är svårt att få tag på veterinärer som kan komma ut till gården för rutinmässiga besök, till exempel för att kastrera hans tjurkalvar. Distriktsveterinärerna i Säffle är underbemannade och måste prioritera de allra sjukaste djuren. Därför har de inte tid att komma ut för den typen av insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

För Johan och gänget på Godås gård får detta stora konsekvenser, inte minst när vi nu närmar oss sommaren. Tjurarna måste ju kastreras innan de släpps ut på bete. Om ingen veterinär kan komma dit och göra det måste djuren hållas inne. Det medför en ökad kostnad för foder och strö, som man hade kunnat undvika om djursjukvården hade fungerat ändamålsenligt.

Herr talman! Utöver veterinärbristen är den höga kostnaden för veterinärvård en fråga som har fått allt större utrymme i den politiska debatten den senaste tiden. En undersökning som Agria har gjort visar att nio av tio djurägare är oroade över veterinärräkningarna. En av tre undviker till och med att ta sitt djur till veterinären även om det kanske skulle behövas, för man är livrädd för vad räkningen ska landa på. Det är väldigt allvarligt ur ett djurskyddsperspektiv.

Men det är inte heller konstigt med tanke på hur mycket dyrare det har blivit de senaste åren. Det har till och med blivit så illa att hussar och mattar tvingas lämna ifrån sig sina hundar för att de inte har råd att ha kvar dem.

Vi socialdemokrater ser allvarligt på att det snart blir en klassfråga om man ska ha råd att ha en hund eller katt i familjen eller inte. För att komma till rätta med detta krävs inte bara bättre konkurrens på veterinärmarknaden utan även ökad pristransparens. Vi vill att det ska vara enklare för djurägare att i förväg ta reda på hur mycket ett ingrepp kommer att kosta. Därför vill vi se till att veterinärmottagningarna lämnar prisindikationer för olika typer av behandlingar. Djurägare ska också tydligt informeras om vilken kostnad som tillkommer när en tjänst utförs som en akutbehandling. Även i akuta fall ska djurägare kunna göra ett aktivt val.

Vi vill också se tydligare prisjämförelseverktyg mellan försäkringsbolag. Otydliga prisuppgifter gör det svårt att göra medvetna val, vilket kan leda till att man till och med avstår från att teckna en försäkring. Vi tycker att det är synd att regeringens proposition utelämnar den här typen av förslag, som hade behövts för att undvika överprissättning och för att förbättra prisnivån för svensk veterinärvård.

Herr talman! Dagens debatt handlar om så mycket mer än bara veterinärbrist och hälso- och sjukvård för djur. I dag debatterar vi även den övergripande djurskyddspolitiken i Sverige.

Om något har blivit tydligt för mig den senaste tiden är det att bilden av vad ett gott djurskydd är kan skilja sig väldigt mycket beroende på vem man frågar. För mig innebär ett gott djurskydd inte bara att våra djur håller sig friska och får rent vatten och bra foder – för mig är det minst lika viktigt att våra djur hålls i en god miljö och att de har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Grisar ska kunna böka, helst utomhus men annars inne i boxen med tillgång till halm, hönor ska kunna sandbada och hästar ska ha tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig i alla sina gångarter. Hundar ska promeneras och aktiveras på det sätt som passar för rasen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Jag vill påminna ledamöterna i den här kammaren om att djurens rätt till naturligt beteende är en av portalparagraferna i den svenska djurskyddslagen. Det är detta som gör oss unika jämfört med andra länder.

Därför reagerar jag liksom väldigt många andra starkt på konkurrenskraftsutredningens förslag om att inskränka svenska mjölkkors rätt till bete. Utredaren påstår ju att lösdriftsstallar erbjuder likvärdiga förutsättningar att tillgodose kornas behov, men detta påstående är alltså inte vetenskapligt förankrat – inte ens när det gäller de moderna lösdriftsstallar som man gärna pratar om.

Det är också fel att prata om beteskravet som något som bara innebär merkostnader, för kor som släpps ut på bete håller sig friskare och drabbas inte i lika hög grad av kostsamma produktionssjukdomar såsom hälta och juverinflammation. De rör sig också mer och ges möjlighet att utföra sociala beteenden som är starkt motiverande för dem.

Beteskravet är också den enskilt största anledningen till att Sveriges kommuner och regioner kan upphandla svenska mejeriprodukter och svenskt nötkött i så stor utsträckning som i dag.

Vi Socialdemokrater tycker att det är viktigt att beteskravet finns kvar. Jag yrkar därför bifall till reservation 16.

Herr talman! Jag vill att Sverige ska fortsätta vara ett föregångsland vad gäller djurskydd och djurhälsofrågor. I stället för att vi ska inskränka vår egen lagstiftning behöver resten av EU komma i kapp Sverige.

Vi vet att EU:s nuvarande djurskyddslagstiftning är föråldrad och i stort behov av uppdatering. Den behöver förändras så att den kan möta de senaste vetenskapliga rönen och samhällets förväntningar. Därför var det väldigt glädjande att EU-kommissionen som en del av Farm to Fork-strategin fick i uppdrag att utreda och presentera förslag på nya regler för bland annat djurhållning, transport och slakt samt märkning av livsmedel.

Tyvärr verkar det nu som att delar av förslaget kommer att stoppas helt eller att kommissionen väljer att presentera ett urvattnat förslag till lagstiftning. Högljudda kritiker menar att det nya lagförslaget skulle slå ut hela det europeiska lantbruket och livsmedelsproduktionen i stort eftersom det är omöjligt att uppfylla hårdare krav. Men vi här inne vet ju att det inte stämmer. Svenska lantbrukare har visat att det är möjligt och levererar dagligen livsmedel från verksamheter med höga djurskyddskrav och låg antibiotikaanvändning.

Herr talman! Jag vill se friska och välmående djur i hela Europa och en marknad där svenska lantbrukare möter rättvisa konkurrensförutsättningar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Björn Petersson (båda S).

Herr talman! Det är svårt att veta var jag ska börja för att bemöta detta. Självklart ska man betala för den vård som utförs. Ett stort problem i dag är att man som djurägare har väldigt liten insyn i vad det är man betalar för eftersom pristransparensen är så dålig. Vi vill att den ska öka. Vem som helst här inne vet att man aldrig skulle beställa renovering av ett badrum utan att på förhand veta vad slutpriset blir.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Djurägare möter i dag en väldigt avancerad vård, precis som Marléne Lund Kopparklint säger. Man får väldigt många erbjudanden om olika typer av insatser som skulle kunna förbättra situationen för ens djur och vissa gånger till och med innebära skillnaden mellan liv och död. Vid ett sådant tillfälle är det svårt för en sårbar djurägare att fatta ett medvetet och väl avvägt beslut – det handlar om att flytta gränsen för vilken insats som ska göras och inte. Man ska alltså ha klart för sig vad det är man betalar för och, om det rör sig om en akut insats, hur stort påslaget blir för det.

Att begränsa vinster är något vi socialdemokrater tycker är viktigt. Vi tycker inte att det är rimligt att man ska kunna ta ut stora vinster i vare sig veterinärvården eller skolan. Därför har vi kollat på Frankrikes exempel, där veterinärer behöver vara majoritetsägare i kliniker för att de inte ska kunna drivas i vinstsyfte. Det handlar om att pengarna ska gå tillbaka och att våra djur ska få en bra vård.

Därför hade vi gärna sett att man från regeringens sida på något sätt hade bakat in ett förslag av den typen i propositionen för att förbättra prisnivån för svensk veterinärvård – så att medlemmar av svenska hushåll fortfarande kan komma hem på eftermiddagen till en hund med viftande svans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag instämmer verkligen i beskrivningen av hur viktig roll djur kan spela för enskilda människor. Jag hade själv en jack russell som blev 13 år och som följde mig genom livet – genom studier, första graviditeten och även livet som riksdagsledamot, som i mångt och mycket är väldigt omtumlande. Hon var ett väldigt stort stöd i det.

Därför tycker vi socialdemokrater att det är väldigt oroande att vi går mot en utveckling där det börjar likna en klassfråga om man ska kunna ha en hund eller en katt i familjen. De priser för veterinärvård som vi ser i dag är väldigt höga och drivs fram av att den svenska veterinärmarknaden i mångt och mycket har köpts upp av ett antal stora riskkapitalbolag. De höga kostnaderna för veterinärvård trissar också upp försäkringspremierna för våra husdjur. Det blir en ond spiral som drabbar vanligt folk, som i värsta fall kan bli tvungna att lämna ifrån sig sina djur för att de inte längre har råd att betala veterinärräkningarna.

Min fråga till ledamoten, herr talman, blir därför om hon tycker att det är rimligt att riskkapitalbolag ska kunna fortsätta tjäna stora pengar på bekostnad av vanliga husdjursägare. Om inte, vad tänker i så fall regeringen göra för att få bukt med detta marknadsmisslyckande?

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Regeringen har sagt att klimatpolitiken ska vara sammanhållen och långsiktig, men just nu känns den väldigt spretig. Vid regeringens pressträff om styrmedelsutredningen sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari att jordbruket kommer att behöva ta ett större ansvar för klimatomställningen. Men i den nya livsmedelsstrategin, som landsbygdsministern presenterade förra veckan, har inga klimatmål inkluderats. I stället slår man fast att det kommer att bli svårt att minska utsläppen från lantbruket samtidigt som man ökar produktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga blir: Hur ser ministern på att regeringen skickar dubbla signaler vad gäller utsläppsminskningar inom jordbrukssektorn, och vem ska lantbrukarna lyssna på?

Fru ålderspresident! Jag tror att ledamoten missförstod min fråga. Det jag talade om är alltså vidareförsäljningen av gårdsslaktat kött direkt till konsument och detaljhandel.

Vad gäller gårdsslakt fick vi ju igenom ett tillkännagivande som Sverigedemokraterna valde att ställa sig bakom. Det var under fjolåret, om jag inte missminner mig. Det hade varit bra om det kött som man nu får slakta också får säljas vidare på ett enklare sätt.

Det blir lite märkligt. Nu talar vi återigen om att det innebär risker. Man säger att vi ska ha tillit till bönderna, att de vill sköta sig och att det inte finns mycket fusk. Då borde man väl inte vara så oroad för att våra lantbrukare inte skulle komma att sköta denna typ av slakt och försäljning? Jag tycker inte att bilden går ihop.

Jag skulle gärna se att Sverigedemokraterna lade ned lika mycket krut på att lösa frågan om gårdsförsäljning av kött som man lade på att driva igenom gårdsförsäljning av alkohol.

När vi talar om beredskap och om att öka vår självförsörjningsgrad är ju detta ett väldigt viktigt steg. Det är också ett viktigt steg för att hela Sverige ska kunna leva och att det inte bara ska vara stora butiker som säljer svenskt kött. Vi talar om att landsbygden ska blomstra och om att vi vill ha fler arbetstillfällen. Detta är ju ett gyllene exempel på hur man skulle kunna få till fler småföretag runt om i hela vårt land.

Jag skulle vilja höra om Sverigedemokraterna verkligen inte tycker att det är lika viktigt att sälja gårdsslaktat kött som att sälja vin som är producerat på en svensk gård?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det är lite intressant att man i regeringsunderlaget verkar ha väldigt olika uppfattning om hur mycket det fuskas där ute. SD säger att livsmedelsfusket ökar, och Liberalerna säger att de flesta är ärliga och vill göra rätt. Det är en intressant slutsats.

Fru ålderspresident! Allt fler svenskar efterfrågar lokalproducerad mat. Det småskaliga jordbruket med direktförsäljning till kund är en viktig del i detta. Dessutom bidrar det till en levande landsbygd.

I dag säljs ofta grönsaker och ägg genom gårdsbutiker, men det är desto svårare att slakta och sälja kött direkt till konsument eller detaljhandel. För att kött ska få säljas vidare måste djuren ha besiktigats av en veterinär både före och efter slakt, och slakten ska dessutom ha skett på ett godkänt slakteri.

Vi socialdemokrater vill se över möjligheten att underlätta regelverket för hemslakt och försäljning av kött från den egna gården direkt till konsument, utan att riskera vare sig djurvälfärd eller kvaliteten på livsmedlen, liksom för att minska förekomsten av svartslakt. Det var därför glädjande att Sverigedemokraterna i betänkandet också hade ett yrkande på samma tema. Däremot var det väldigt förvånande att Sverigedemokraterna tog avstånd när det föreslogs en samskrivning som skulle ha lett till ett tillkännagivande i Sveriges riksdag.

Fru ålderspresident! Jag vill därför fråga ledamoten varför Sverigedemokraterna inte ville driva igenom ett tillkännagivande som skulle ha lett till att regeringen hade behövt se över regelverket för försäljning av gårdsslaktat kött.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för svaret!

Det är exakt detta min oro grundar sig i. Jag vet att alla inte alltid är ärliga. Man önskar att det var så; i den bästa av världar skulle ingen ljuga för sina kunder. Men jag ser också problemet med att kunna följa upp, för jag vet att det för att kunna följa spårbarheten är viktigt att få reda på att uppgifter är riktiga.

Om du går på restaurang med kollegor i ett arbetslag och ska ha en kul AW, spela bowling och äta burgare, är det kanske inte jättekul att vara den person som hela tiden förstör stämningen genom att fråga varifrån köttet kommer. Det skulle vara väldigt bra om man från restaurangens sida redogjorde för detta. Precis som ledamoten säger kommer flera restauranger säkert självmant att välja att märka ut detta eftersom man känner en väldigt stor stolthet över att erbjuda lokalproducerat eller svenskt på sin restaurang. Att så mycket ska läggas på kunden vet jag inte om jag riktigt håller med om. Det skulle vara bättre om man lade ansvaret för att redogöra för vad maten innehåller på restaurangägaren.

Jag vet också att man har denna typ av informationsinhämtning vad gäller allergener. Man måste skriva ut vissa allergener som folk generellt sett reagerar mest på. Jag har flera gånger stött på fall där mjölkproteinallergiker har köpt en grekisk sallad med fetaost och blivit allvarligt sjuka eftersom det visat sig att det egentligen var salladsost. Problemet finns alltså, och jag tänker att det kan finnas en risk även när det gäller ursprung för kött.

Fru ålderspresident! Jag tackar Camilla Mårtensen för anförandet. Jag hälsar henne också välkommen till miljö- och jordbruksutskottet. Jag tror att det här är den första debatt som vi möts i.

Ledamoten talar om ursprungsmärkning av kött på restaurang, och det har väldigt länge varit en hjärtefråga för oss socialdemokrater. I tidigare regeringsställning skickade kollegan Anna-Caren Sätherberg, dåvarande landsbygdsminister, in en anmälan till EU-kommissionen om att få införa egna nationella regler för detta. Tyvärr drogs anmälan tillbaka av den kristdemokratiske landsbygdsministern Peter Kullgren när han tillträdde. Det gjorde att processen blev väldigt försenad, vilket är beklagligt. Men låt oss inte gråta över spilld mjölk.

Ledamoten nämner i sitt anförande att det här ska ske muntligt. Det är också det förslag som finns i föreskrifterna. Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag med kontroller i sju år som livsmedelsinspektör i Eda kommun. Man skulle bland annat kolla på spårbarhet. För mig låter det väldigt svårt att man ska kunna följa upp om kött säljs på rätt grund. Hur kan man veta att restaurangägaren har sagt rätt till kunden om det inte står i menyn att oxfilén eller burgaren är svensk? Om det står i menyn kan man kolla i frysen eller kylen om produkten finns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det finns en annan viktig aspekt. När jag ska gå ut och äta vill jag först gärna kolla upp restaurangen och se om den fått bra recensioner och liknande. För mig är det också viktigt att det är svenska produkter jag får på tallriken. Men det blir svårt att välja restaurang baserat på köttets ursprung om man inte genom hemsidor och annat ser att de saluför exempelvis svensk oxfilé.

Menar ledamoten att det är tillräckligt med muntlig information? Jag delar inte den bilden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15.

Priset på mat har skjutit i höjden de senaste åren, och det slår hårt mot vanligt folk. Förra månaden ökade matpriserna med 0,8 procent, vilket är den största ökningen för en enskild månad sedan mars 2023. Samtidigt varnar experter för att priserna på mat kommer att fortsätta stiga ännu mer under februari och mars.

En oroande trend är också att de billigaste produkterna har ökat mest i pris, procentuellt sett. Det innebär att de som har minst marginaler och redan köper lågprislivsmedel, såsom pensionärer, ensamhushåll och småbarnsfamiljer, drabbas allra hårdast av de ökande priserna. Situationen för vanliga hushåll hade kunnat lindras genom att man höjde barnbidraget, studiebidraget och underhållsbidraget, som vi socialdemokrater föreslog. Men i stället valde regeringen och Sverigedemokraterna att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

Prioriteringen är tydlig: Mer pengar till champagne, och mindre pengar till välling. Det är inte hållbart. Regeringen måste vakna och inse hur mycket vanligt folk sliter för att kunna sätta näringsriktig mat på bordet åt sig själva och sina familjer.

Fru ålderspresident! Många kommer säkert ihåg tiden innan valet när Ebba Busch stod på gator och torg och viftade med falukorvar, upprörd över hur dyr maten hade blivit. Då var det minsann väldigt viktigt att ingen unge skulle behöva lämna matbordet med kurrande mage. Frågan är vad som hände med Ebbas falukorvslöfte.

Vi socialdemokrater har länge föreslagit att regeringen ska tillsätta en matpriskommission för att få ökad insyn i butikernas prissättning, identifiera oskäliga påslag och diskutera åtgärder för att förbättra konkurrenssituationen i dagligvaruhandeln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Vi har också velat ställa krav på att butiker tydligt ska märka ut om en vara förändras, antingen innehållsmässigt till det sämre eller storleksmässigt till det mindre, samtidigt som priset behålls på samma nivå. Att helt plötsligt börja sälja kaffepaket som innehåller 50 gram mindre kaffe till samma pris som innan är inte okej – inte heller att byta ut dyrare ingredienser mot billigare alternativ, eftersom det kan innebära en försämring av kvaliteten som konsumenten kanske inte uppfattar om priset ligger kvar på samma nivå. Den här typen av krympflation och snålflation måste motverkas.

Fru ålderspresident! Det är inte bara konsumenterna som har fått en dyrare matkasse – även svenska livsmedelsproducenter pressas av stigande kostnader och en orolig omvärld. Klimatförändringar, pandemier och krig påverkar förmågan att producera livsmedel och gör det dyrare att föda upp djur, odla grödor och tillverka ost.

Fru ålderspresident! Låt oss prata lite mer om klimatförändringarnas effekter på livsmedelsproduktionen! År 2024 var det varmaste år som någonsin har uppmätts, och förra månaden blev den varmaste januarimånaden i historien. Temperaturökningarna leder till mer extremväder såsom längre torrperioder och fler översvämningar, vilket påverkar jordbruket i både Sverige och resten av världen. Redan i dag ser vi tydliga effekter på den globala livsmedelsproduktionen.

I flera delar av världen, särskilt i Afrika, Asien och Sydeuropa, minskar skördarna av viktiga basgrödor såsom vete, majs och ris till följd av torka och oförutsägbara väderförhållanden. Likaså har priset på globala livsmedelsprodukter som kakao, kaffe och apelsinjuice slagit i taket och toppar just nu listan över de livsmedel som har ökat mest i pris den senaste tiden.

Fru ålderspresident! Att stoppa klimatförändringarna och trygga vår livsmedelsproduktion är ett ansvar vi alla delar. Därför är det skrämmande att se att regeringen bedriver en politik som ökar utsläppen i stället för att minska dem. Vi socialdemokrater vill att Sverige ligger i framkant och tar klimatkrisen på allvar för våra bönders, våra konsumenters och kommande generationers skull men också för att kaffe inte ska bli en lyxvara som bara de mest välbärgade får fortsätta njuta av.

Fru ålderspresident! Det oroliga omvärldsläget har minst sagt tydliggjort hur sårbara vi är när det kommer till vår livsmedelsförsörjning. Endast varannan tugga som vi äter är producerad på hemmaplan. Det är en trend som måste vändas. Sverige ska i alla lägen kunna förse sina invånare med mat och rent vatten. Därför behöver vi se mer svenskt på tallriken och i glasen – inte mindre. För att öka vår självförsörjningsgrad, minska vår sårbarhet och göra oss bättre rustade för kristider behöver vi se till att det finns livsmedelsproducerande företag i hela landet.

Fru ålderspresident! I dag är livsmedelsförsörjningen i norra Sverige otillräcklig. Livsmedelsverket har till och med varnat för att de boende kan tvingas evakuera vid en större kris. Vi socialdemokrater tycker inte att det är rimligt att flytta norrlänningarna söderut utan vill i stället stärka deras eget lantbruk genom att höja stödet till mjölkbönder i norra Sverige med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens budget.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru ålderspresident! Man måste också ta hänsyn till att små och stora företag har olika förutsättningar och att småföretagare i många fall har svårare att leva upp till livsmedelslagstiftningens krav och bära de kostnader som livsmedelstillsynen medför. Det gäller särskilt i ett tidigt skede när verksamheten precis har startat. För att få fler att vilja driva livsmedelsföretag i Sverige vill vi socialdemokrater därför utöka kontrollmyndighetens rådgivning till små företag i syfte att öka uppfyllelsen av livsmedelslagstiftningen.

Fru ålderspresident! Ett annat viktigt verktyg för att stärka och främja den svenska livsmedelsproduktionen är offentliga upphandlingar. Det redogjorde jag även för i debatten med den kristdemokratiska ledamoten. Vi socialdemokrater vill göra det obligatoriskt att vid alla upphandlingar av animaliska livsmedel ställa krav på att produktionen har skett med höga krav på djurskydd och låg antibiotikaanvändning – precis som i Sverige.

Det är också viktigt att de offentliga köken agerar förebilder och väljer svenska och lokalproducerade produkter när det är möjligt. På så sätt kan vi stärka matkvaliteten i förskolor och skolor, på äldreboenden och sjukvårdsinrättningar, samtidigt som vi värnar och stärker vår inhemska livsmedelsproduktion.

Fru ålderspresident! Ingen i Sverige ska behöva välja mellan att köpa mat och att betala sina räkningar. Vi socialdemokrater vill se konkreta åtgärder som minskar prispressen, stärker svensk livsmedelsproduktion och säkerställer att högkvalitativ mat är tillgänglig för alla, oavsett inkomst.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Malin Larsson och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Betesrätten kommer säkert att diskuteras mer i djurskyddsbetänkandedebatten. Jag vill återgå till temat för min fråga, som var offentlig upphandling. Kommunerna säger att ett av de viktigaste verktygen för att kunna upphandla svenska mejeri- och nötköttsprodukter är just att bönderna kan hänvisa till att korna får gå ute på bete under sommarhalvåret. Det är ett väldigt viktigt kriterium. Annars vet de inte hur de ska kunna köpa in just det svenska.

Jag hör vad ledamoten säger. Men om kravet på bete tas bort, vad blir då skillnaden mellan en svensk och en finsk mjölkliter eller ett nötfärspaket – jag tänkte först säga en oxfilé, men det kanske man inte köper in till skolköken – från Finland respektive Sverige? Det är det jag är ute efter.

Här är den offentliga upphandlingen ett väldigt kraftigt verktyg för att stärka produktionen i Sverige, som jag precis sa. 90 procent av det nötkött som köps in till offentliga kök är svenskt och upphandlas just med stöd av beteskravet. Konsekvensen av att slopa detta krav kan därför bli att väldigt stora volymer svenskt nötkött konkurreras ut av billigare alternativ eftersom man inte längre kan hänvisa till det. Det är det som oroar oss, och det är det jag vill att ledamoten svarar på.

Den handlar inte bara om att djurvälfärden blir påverkad. Det kan också ha stor negativ påverkan på målsättningarna i den kommande livsmedelsstrategin, som vi ännu inte har sett men som ledamoten återigen nämner, vad gäller att öka försörjningsgraden och förbättra vår krisberedskap.

Återigen frågar jag om ledamoten är beredd att riskera detta genom att inskränka betesrätten för våra svenska mjölkkor. Och när vi ändå pratar om livsmedelsstrategin skulle jag väldigt gärna vilja veta när vi kommer att få se den. Landsbygdsminister Peter Kullgren sa innan jul att vi skulle få se den innan det nya året, men ännu syns den inte till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten säger att det är viktigt att stärka den svenska livsmedelsproduktionen. Där är vi helt eniga. Saken är dock att våra åsikter går isär vad gäller betesrätten. Vi menar att betesrätten gör just det, alltså stärker den svenska livsmedelsproduktionen.

Varje år köper svenska kommuner, regioner och statliga myndigheter in livsmedel för ungefär 10 miljarder kronor. Ett viktigt verktyg för att kunna upphandla svenskt och stötta svensk livsmedelsproduktion är att de kan ställa krav genom hållbarhetskriterier som gör att man kan gynna svenska produkter. Därför är det väldigt oroande att se att förslaget om att slopa betesrätten för svenska mjölkkor kvarstår, eftersom det skulle kunna försvåra möjligheten att upphandla svenskt väldigt mycket.

Ledamoten sa själv i en intervju med Dagens Vimmerby: Tycker man att det är viktigt med svensk mat ska man köpa svensk mat, och det gäller såklart även kommuner och regioner, att man är noga med sina upphandlingar.

Mina frågor till ledamoten blir därför: Hur ska kommuner och regioner kunna vara noga med sina upphandlingar om ett av de viktigaste verktygen för att upphandla svenskt tas bort? Och har ledamoten tänkt på vilka konsekvenser det kan få för svensk livsmedelsförsörjning om betesrätten för svenska mjölkkor tas bort och möjligheten att köpa in svenska produkter vid offentlig upphandling då minskar?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Ledamoten nämner Konkurrensverkets uppdrag att titta på de stigande matpriserna. Det har ganska nyligen lanserat sin rapport som heter Stigande matpriser – vart tar pengarna vägen? Där kan man tvärtemot vad ledamoten säger läsa att butikerna har höjt priserna mer än vad som kan motiveras av ökade kostnader.

Ledamoten nämner ökat pris på insatsvaror, men de har börjat sjunka. Trots det fortsätter butikspriser att ligga kvar på väldigt höga nivåer. Ett tydligt exempel är priset på smör. När leverantörernas pris i butik ökar med 28 kronor valde dagligvaruhandeln att höja sitt pris med hela 36 kronor. Det är ett tydligt exempel på hur butikerna ökar kostnaden mot kund för att kunna öka sina egna marginaler. Det är just det som vi socialdemokrater tycker är fel.

Fru talman! Jag frågar återigen ledamoten om hon tycker att detta är rimligt eller om vi kan förvänta oss att Moderaterna kommer att driva på för att regeringen ska inrätta en matpriskommission som kan motverka de oskäliga prisökningarna mot kund.