Alireza Akhondi

Fru talman! När jag såg rubriken för debatten blev jag fundersam. Jag förstod ärligt talat inte vad debatten skulle handla om. Nu fick jag klart för mig att det är SBB vi debatterar och ingenting annat.

När det gäller samhällsviktiga fastigheter är en mångfald av bolag verksamma i den sektorn, och det finns inga signaler om att de skulle vara illa däran. Däremot har vi andra bekymmer som påverkar sektorn väldigt mycket. Den kommersiella fastighetssektorn står för ungefär 50 procent av den totala skuldsättningen bland företagslån. Med sådana siffror ligger vi i topp i Europa, vilket är alarmerande i sig.

Man får inte glömma bort att vår egen riksbank har spätt på situationen genom att ge ut bostadsobligationer, vilka ska realiseras i närtid. Det är ett bekymmer i och med de höga räntorna, även om de inte är historiskt höga, som späder på den alarmerande situationen.

Jag hoppas att den fortsatta delen av debatten fokuserar på problematiken i sektorn i stället för att vi talar om kriget i Ukraina eller att vi ska införa kommunism i Sverige och börja ta in allt i offentligt ägande.

När orderböckerna hos byggsektorn sinar i höst kommer vi att se en våg av varsel. Vi kommer också att uppleva att kostnaderna för en redan ansträngd sektor kommer att öka. I denna situation har vi en regering som gömmer sig bakom inflationsspöket och menar att allting som man kan göra skulle späda på inflationen, vilket inte är sant. Svenskt Näringsliv och andra har räknat på att det finns effektiva åtgärder för att hjälpa sektorer som har problem. Ett exempel som inte späder på inflationstrycket är sänkta arbetsgivaravgifter.

Jag hoppas att debatten återgår till att handla om problematiken och inte om sådant som inte har med saken att göra, till exempel om en sosse har lekt fastighetskung och ställt till en massa problem i en sektor.

Fru talman! Syftet med en parlamentarisk utredning är att man ska få möjlighet att ändra sina positioner under ordnade former.

För att förändra svensk bostadsmarknad behöver man också göra väldigt många saker samtidigt, och lägger vi fram förslag vart och ett för sig vet ju statsrådet att det lätt blir låsningar. Men tar man detta som en helhet där man ger och tar har man också förutsättningar att kompromissa.

När jag pratar med aktörerna på svensk fastighets- och bostadsmarknad hör jag att det finns en genuin vilja att vara konstruktiv och lösa de långsiktiga strukturella frågorna. Men dem löser man inte genom att lägga fram förslag på riksdagens bord - vilket jag inte har sett ännu - om att göra kosmetiska förändringar av något som behöver byggas upp från grunden.

Det är därför jag tror att det är ett strategiskt klokt vägval att ta det här som en helhet där alla är med och kompromissar. Vi pratar fri hyressättning i nyproduktion och kanske reformering av hyressättningsmodellen. Vi pratar om skattesystemens utformning. Det är många olika delar som behöver adresseras - regelförenklingar och så vidare.

Det är det som är charmen med att vi i denna kammare tillsätter parlamentariska utredningar. Vi ser till att hitta en helhet som de flesta kan leva med. Det är mitt tips till statsrådet.

Fru talman! Regering och riksdag styr samhällsutvecklingen med två huvudsakliga verktyg. Det ena är lagförslag, och det andra är skatter.

Under de sju månader som den här regeringen suttit har förslag som styr utvecklingen från regeringens sida lyst med sin frånvaro. Varken i budgeten eller i lagförslagen har vi kunnat vara med och påverka utvecklingen i denna kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger att man jobbar i högt tempo. Jag hade förstått det, givet processerna i Regeringskansliet, om det inte hade funnits färdigutredda förslag. Nu gör det ju det, och det gör att man kan förvänta sig att se resultatet av det hårda arbete som regeringen säger sig göra här i kammaren så att vi får lagförslag att ta ställning till.

När jag lyfter fram behovet av en parlamentarisk utredning vet statsrådet mycket väl att det finns frågor. Byggmarknaden eller fastighetssektorn mår bra av långsiktighet så att man vet vilka förutsättningarna är. Men det är ju så långa processer, och det räcker inte att bara hävda att man har majoritet när vi behöver adressera frågor som fri hyressättning i nyproduktion.

Vi vet ju att skattesystemets utformning - då tänker jag på fastighetsskatt, ränteavdrag och reavinstskatt, alltså på helheten - påverkar rörligheten på svensk bostadsmarknad. Den typen av frågeställningar kan man inte ta med ett par mandats övervikt i kammaren, utan de här frågorna förtjänar faktiskt parlamentarisk lejonmajoritet så att vi vet att besluten håller över tid.

Vi vill ju inte ha en situation som den där man med ett penndrag stryker regeringens åtaganden kring stambanorna och sätter kommunerna på pottan så som den nya regeringen har gjort - inte heller när det gäller investeringsstödet, som jag förvisso inte är särskilt förtjust i. Men med ett penndrag blåser man fastighetsbolag på 16 miljarder kronor, så här jobbar man inte långsiktigt eller hållbart. Byggprocesser är långa. De tar åtta nio år, och då kan man inte ha de här tvära kasten. Det säger inte jag, utan det säger fastighetssektorn.

Statsrådet adresserar inte heller den systeminstabilitet som Riksbanken har varit med och byggt upp genom att köpa upp massor av fastighetsobligationer. Nu när de ska omsättas pratar vi 20, 30, 40-procentiga ökningar i kostnader för fastighetsbolagen.

Hur många fastighetsbolag är statsrådet beredd att offra med alla risker som det här innebär för ökad arbetslöshet och en krasch i svensk ekonomi innan statsrådet är villig att agera kraftfullt och på riktigt? Jag vet att du jobbar hårt, Andreas, eller jag vet att statsrådet jobbar hårt. Men vi behöver verkligen få bukt med de här frågorna en gång för alla.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Men som vanligt när vi har interpellationsdebatter - det är inte första gången - blir det ganska mycket icke-svar från statsrådets sida. Nu har regeringen suttit i nästan sju månader, och trots att man upplyser oss här i kammaren om att man har majoritet lyser förslagen med sin frånvaro.

Jag har påmint statsrådet om att det gjorts över 60 offentliga utredningar rörande bostadsmarknaden sedan 2006. I princip varenda millimeter av svensk bostadsmarknad är färdigutredd. För er som lyssnar och inte vet vad detta innebär kan jag säga att det när beredningskravet uppfyllts faktiskt går ganska snabbt att återkomma till riksdagen med förslag på de strukturförändringar som man säger sig vilja genomföra.

Det är lite olyckligt att statsrådet i debatten fokuserar på den generella produktivitetsutvecklingen. För några dagar sedan såg vi vad många av oss tror är början på det som komma skall på fastighetsmarknaden. Då pratar jag särskilt om SBB. Vi har faktiskt med berått mod, för att använda ett sådant uttryck, lyckats bygga in en systeminstabilitet som kommer att kunna påverka inte bara den svenska bostadsmarknaden utan hela den svenska ekonomin. Under denna händelseutveckling pratar statsrådet om reallöner och annat som egentligen är icke-frågor i sammanhanget.

Det finns ungefär 300 000 planlagda tomter i Sverige i dag. De finns förvisso kanske inte på alla de ställen som man vill bygga på, men byggbar mark är inte det som är problematiskt här och nu. Det som är problematiskt är att det kommer att sina framåt sommaren i byggbolagens orderböcker. Efter det kommer vi att se en ganska stor konkursvåg, men också en varselvåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag var på ett seminarium, en nätverksträff, med Attefall, en gammal partikollega till statsrådet, var signalen från byggsektorn glasklar: Regeringen måste göra någonting. Men när jag tittar på propositionslistan undrar jag: Var är förslagen, statsrådet? Det händer ju ingenting.

När vi pratar om strukturförändringar pratar vi inte om smärre schablonavdragsökningar som ska göra att människor får några kronor mer när de hyr ut sina bostäder, utan vi pratar om inlåsningseffekter och människors möjligheter att finansiera sin bostad. Lösningen är inte att ni spränger det skepp som är illa ute för att sedan bygga ett Sverigehus, vad det nu innebär.

Fru talman! Jag är inte troende av mig, men jag brukar ta ett exempel när jag känner att det behövs. I dag känner jag att det behövs. Gud har gett oss två öron och en mun. Det kanske finns ett skäl till att den designen ser ut som den gör.

Ledamoten påstod sig lyssna på vad jag sa men hörde ändå något annat. Jag pratade inte om att beskatta eller avgiftsfinansiera två likvärdiga bostäder, så att säga, inom samma bostadskomplex. Förslaget går ut på att de som förbrukar extremt mycket vatten ska betala lite extra för det. Det är något helt annat än det som Lars Beckman påstår att Centerpartiet vill. Det vill jag vara supertydlig med.

Sedan finns det något som heter statistik. Det är bra saker. Jag gillar att läsa statistik. Jag brukar dock hävda att statistik är bland det svåraste som man kan ägna sig åt. Man kan i princip få vad man vill och hur man vill. Det som är det viktiga är att vi är ett kunskapsland med väldigt mycket statistik. Då kan man också ganska enkelt fastslå normal förbrukning. Det är liksom ingen rocket science, Lars Beckman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)

Fru talman! Jag behöver inte göra studiebesök i Järva. Jag är faktiskt uppvuxen i Tensta, så jag vet hur förutsättningarna ser ut där.

Jag vill vända på frågeställningen. Ledamoten inledde med att konstatera att det finns en enorm underhållsskuld som behöver hanteras. Mig veterligen äger inte Moderaterna någon extra sedelpress. Då behöver man också fundera på finansieringen av de förslag som man kommer med. Som ekonom tycker jag att det är en sund princip att man också funderar på hur man ska hantera kostnaderna för sina förslag.

Nu säger jag inte att Centerpartiets förslag är världens bästa förslag. Det kanske finns andra bra förslag - det må så vara. Men frågan måste tas emot seriöst och hanteras på ett rimligt sätt. Ett sätt kan vara detta extra tillägg. Det är kanske inte det enda sättet, men det är framför allt genom taxor och avgifter som vi har möjlighet att hantera denna typ av utgifter. Och i detta fall är det enorma utgifter.

Jag minns att det för några år sedan var superenkelt att via Kommuninvest låna till negativ ränta - man fick alltså betalt för att låna pengar. Men nu när de tiderna är förbi behöver man fundera på hur man de facto ska hantera hundratals miljarder kronor i direkta utgifter.

Fru talman! Det betänkande vi debatterar har en rätt tråkig rubrik. Det är ganska förvirrande, för när man väl börjar läsa det ser man att det är extremt viktiga frågor som döljer sig bakom den tråkiga rubriken. Jag tänkte beröra några av de sakerna i dag.

Till att börja med handlar det om åkermarken, som är en ovärderlig resurs för Sverige. Vi behöver stärka skyddet för värdefull åkermark. Bara mellan 2016 och 2020 exploaterades 3 000 hektar jordbruksmark. Det kan låta mycket eller lite beroende på vilket perspektiv man har, men man får också se det i den säkerhetspolitiska kontext som vi befinner oss i och ur ett livsmedelsförsörjningsperspektiv.

Den andra delen jag vill beröra är Riksintresseutredningen. Den bereds ju på Regeringskansliet, har jag förstått. Jag ser fram emot propositionen så småningom.

Men det är orimligt att halva detta avlånga land ska anses vara riksintresse. Det är viktigt att komma ihåg att ett riksintresse bör vara just ett riksintresse och inte en regional angelägenhet, som det ibland används som.

Riksintresse ska i normalfallet inte användas för att skydda mark som redan är skyddad genom annan lagstiftning. Det kan man tycka borde vara en självklarhet, men det är det inte i dag. Riksintressen bör också återkommande aktualiseras, och det bör också införas en bestämmelse om att riksintressen som inte aktualiseras eller tas i anspråk inom en viss tid skrivs av, alltså en så kallad solnedgångsparagraf.

Mina sista två minuter tänkte jag ägna åt att tala om en dold kostnadsbomb i Sverige, nämligen va-infrastrukturen. Som tidigare chef i kommunal förvaltning vet jag att det gömmer sig jättestora kostnader där som jag inte är säker på att kommunerna har beredskap för att hantera framöver.

Vattenförsörjning är en central del i vårt sätt att leva. Vi klarar oss helt enkelt inte utan vatten. Vi vill också säkra att det vatten som distribueras håller den kvalitet som vi förväntar oss. Jag hoppas att regeringen faktiskt börjar titta på denna fråga, hur man säkerställer att grundläggande samhällsinfrastruktur håller måttet även under kommande år.

Jag och Centerpartiet står naturligtvis bakom alla våra yrkanden. Jag brukar normalt yrka bifall till en reservation, men i dag vill jag faktiskt yrka bifall till två reservationer - reservation nummer 3 och reservation nummer 5. Det är väldigt viktiga frågor som jag tycker att vi ska få rösta om.

Fru talman! Det korta svaret på Angelica Lundbergs fråga är: Ja. Det lite längre svaret är att det ska ske under ordnade former med konsumenträtten som ledstjärna. Det finns inget motsatsförhållande i att ha försäljning av lotter, vare sig om det är ett politiskt parti, ett privat företag eller ett statligt bolag för den delen. Men det ska ske under ordnade former med konsumentens bästa för ögonen.

Att agera på detta sätt och under dessa former och ge sig på ett enskilt politiskt parti som Angelica Lundberg gör är inte värdigt svensk demokrati. Sådana här diskussioner som rör ett större område och som gäller hur vi värnar demokratin tar man som ett samlat grepp och pratar om, i stället för att - förlåt, fru talman, man ska inte ta upp andra frågor i debatten - gå ut med att man ska sänka bensinpriset med 10 kronor och sedan leverera 14 öre. Det blir helt oseriöst. Jag tycker att svenska folket förtjänar bättre än ledamöter som söker tidningsrubriker bara för att få lite fler likes i sociala medier.

Fru talman! Den här debatten har utvecklats till att sätta politiska partier på pottkanten och säga att om de inte gör det ena eller det andra är de si eller så. Jag tycker faktiskt att kammaren borde höja sig över den nivån. Helt ärligt vet ju Angelica Lundberg och egentligen hela kammaren - det fåtal som sitter här - vad vi tycker i själva sakfrågan. Vi vill ha skriftlighetskrav vid försäljning av lotter.

Jag tycker att det är en hygienfaktor att konsumenten faktiskt vet vad den köper, och skriftlighetskravet är en rimlig avvägning. Men - det är ett stort men - jag och Centerpartiet tänker inte delta i någon kampanj för att strypa demokratin eller ge sig på ett annat politiskt parti. Någon ordning får det vara. Ska man se till att politiken har ett ramverk kring sin finansiering, Angelica Lundberg, ska man inte ägna sig åt att hitta sätt att kringgå syftet med insyn i partifinansiering på annat sätt. Det tycker jag också är en hygienfaktor. Rätt ska vara rätt. Jag är en principmänniska. Jag tycker att om man försöker stävja en sak ska man också försöka stävja annat som är lika beklämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Angelica Lundberg lyfter fram att vi har gemensamma reservationer och upplyste mig om att det var två stycken. Det är jättebra att det finns fler partier i denna kammare som tycker att de konsumenträttsliga frågorna är viktiga, så jag tackar så mycket för frågan.

Fru talman! När jag gick in i kammaren i dag visste jag inte att vi skulle ha en debatt om politiska lotterier. Jag trodde i min enfald att vi skulle ha en debatt om konsumenträtt, något som berör oss alla i vårt avlånga land. Var och en av oss köper ju varor och tjänster på daglig basis, och det är väl det detta politikområde är tänkt att reglera, till gagn för både konsumenter och företag vad gäller rättigheter och skyldigheter.

Låt mig ändå säga något om lotterierna. Vi har ju faktiskt en reservation om det i betänkandet. Lotterier och andra speltjänster borde givetvis omfattas av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning. För egen del tycker jag att lotter och spel inte ska kunna köpas på kredit, för det strider ärligt talat mot all logik.

Jag tycker dock att tonläget från oktoberkraschpartierna - jag vägrar fortfarande ta ordet Tidöavtalet i mun - är häpnadsväckande högt. Det spelar ingen roll att Lars Beckman höjer decibelnivån några steg när argumentationen är barnslig och tafatt. Någonstans gäller det att vara ärlig mot sina väljare och inte runda sanningen, även om man i detta fall har delvis rätt i sak.

Kalla fakta-reportaget visades strax innan valet. Kammaren har fattat beslut om en lagstiftning, som fem av åtta partier - ni vet vilka ni är - försökte runda vad gäller insyn i hur partierna finansieras.

Alla vet att Centerpartiet är ett av världens rikaste partier, och vi vet var vi får vår finansiering från. Alla vet också att Socialdemokraterna drar in många miljoner på att sälja lotter.

Att på detta sätt försöka väcka frågan om Socialdemokraternas partifinansiering utan att prata om hur politiska partier ska finansieras, hur vi ska vitalisera demokratin och hur vi ska säkerställa att vi bekämpar korruption är enligt mig lågt. Sådant vill inte jag syssla med i kammaren, för det för mina tankar till odemokratiska regimer i Mellanöstern.

Låt oss lämna lotteridiskussionen, förhoppningsvis en gång för alla.

Centerpartiet har många reservationer i betänkandet, och vi tar upp många för oss viktiga frågor. Det handlar till exempel om att skyddet mot reklam till barn och unga i digitala miljöer borde ses över. Vi tar också upp frågan om könsdiskriminerande reklam och om bevisbördan vid fel på varor, och när det gäller tillkännagivandet om köp av levande djur hoppas vi att regeringen återkommer till riksdagen. När det gäller konsumenternas integritet vid e-handel vet vi att just e-handel och databaser är utsatta för hackerattacker. Vi kommer ihåg när Coops hela kundsystem och kassasystem hade blivit kapat i väntan på lösen. Det är sådana frågor jag tycker att man ska ta upp: en bred översyn av konsumentlagstiftningen, frågor om snabblån, hur man ser till att man får bästa effekt av resegarantisystemet och så vidare.

Slutligen vill jag också lyfta frågan om överskuldsättning. Det är ett begrepp som används lite slarvigt i debatten. Överskuldsättning blandas ihop med att Sverige kommer på tredje plats när det gäller vilket land i Europa som har de högsta skulderna. Men överskuldsättning är egentligen den delen som konsumenten inte klarar av att betala. Obetalda skulder på 101 miljarder finns hos Kronofogden. Det är den delen som är bekymmersam. Vi talar om 20 miljoner om dagen. Närmare 400 000 svenskar är registrerade hos Kronofogden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Extra bekymmersamt är att de medel som betalas in oftast går till att betala räntor och inte till själva grundskulden. Det gör att man inte riktigt kommer runt den cirkel som tar ifrån människor framtidshoppet. Vi vill ju inte att människor ska fastna i onda spiraler. Naturligtvis ska man ta ansvar för sina misstag, men man ska också få en chans att komma tillbaka till samhället och vara en produktiv del och kunna hantera sitt liv på ett klokt och vettigt sätt.

Fru talman! Centerpartiet står bakom alla sina 15 yrkanden, men för att det inte ska bli en vansinnigt lång votering yrkar jag bifall enbart till reservation 3.

Herr ålderspresident! Det gläder mig att Andreas Carlson inte bara sitter på sin stol i Rosenbad utan är engagerad i de här frågorna. Jag känner verkligen kärleken till vårt älskade land och viljan att göra det ännu bättre. Men något lyser med sin frånvaro i statsrådets anförande: Det finns inget motsatsförhållande i att kunna göra fler saker samtidigt och på så sätt också få synergieffekter.

När det gäller att göra trimningsåtgärder minns jag när Scania ropade på E4 mot Botkyrka. Då kom Vägverket med förslaget att om vi trimmar får vi ut effekten utan att behöva göra nödvändiga investeringar. Att statsrådet tog Öresundsbron som exempel är fantastiskt. Som vän av ordning och reda och att man är försiktig med människors och företagens surt förvärvade skatteinbetalningar vill jag säga att det finns olika sätt att finansiera olika projekt. Öresundsbron är ett klassiskt exempel på att man faktiskt kan finansiera detta på ett klokt sätt utan att det för den delen blir ett minussaldo i slutändan utan snarare positivt. Om man hade synpunkter på utformningen av finansieringsfrågan, det vill säga den makroekonomiska frågan, kunde man ju ha dragit i bromsen lite grann och diskuterat finansieringen snarare än att säga att detta är ett lyxprojekt som inte fyller en funktion. Det drabbar också kommunerna som har ingått avtal med staten.

Herr ålderspresident! Det hade faktiskt varit intressant om det hade funnits möjlighet för ålderspresidenten att kliva in, för statsrådet tar ju upp en fråga som jag inte har någon insyn i.

Det jag däremot har insyn i som ledamot av Sveriges riksdag är principen att ingångna avtal ska hedras oavsett majoritetsförhållande i kammaren. Det är så pass långa processer att det inte går att byta hatt för att modet ändras.

Som person är jag en siffernörd, och statsrådet antyder att kakan är statisk, vilket är en felaktig bedömning. Kakan kan växa beroende på de prioriteringar man väljer att göra. Låt oss inte fastna i begrepp som höghastighetståg, lyxprojekt och så vidare, utan låt oss fokusera på sakfrågan, det vill säga kapaciteteten på järnvägsspåren. Det finns ett behov av ökad godstrafik, och vi vill gärna minska transportsektorns klimatpåverkan. Mer transport på järnväg ger mernytta, och det måste man också kunna räkna in i kalkylen.

Jag känner väl till frågan om arbetspendling eftersom jag var arbetsmarknadspolitisk talesperson under förra mandatperioden. Om Norrbottensregionen, med cirka 250 000 invånare, ska uppnå sin fulla potential behövs en fördubbling av befolkningen. På något sätt måste dessa kunna ta sig till olika ställen, och det får inte reduceras till märkligheter som flyttbidrag med mera. Detta handlar om strukturfrågor som också påverkar statsrådets andra portfölj, det vill säga bostadsmarknaden och behovet av att bygga bostäder i norr.

Godkännandet av avtalen är en sak, men när det gäller den ekonomiska styrningen inom ramen för infrastrukturpropositionen och den nationella planen kan man välja att skjuta till pengar utan att man driver upp inflationstakten givet det inflationstryck vi har. Offentliga utgifter driver nödvändigtvis inte upp inflationen om man väljer att göra rätt justeringar på andra politikområden.

Satsa på framtiden är vägen framåt, Andreas Carlson. Jag hoppas verkligen att statsrådet ser såväl det principiellt angelägna i att hålla avtal som det angelägna i sak: att vi behöver ett starkare Sverige som håller ihop och att järnvägen är ett viktigt medel för det.

Herr ålderspresident och statsrådet! På denna punkt är ledamoten lite mer ilsken i det avseendet att det finns en principiell frågeställning kopplad till detta. Det handlar om att ingångna avtal ska hållas, i synnerhet när vi har en stat som motpart.

Som statsrådet är väl medveten om är denna typ av processer extremt långa, och de berör väldigt många. Vissa av oss har följt Sverigeförhandlingen och de förhandlingar som skedde innan dess. Jag var själv en del av Cederschiöldsförhandlingen en gång i tiden och såg hur komplicerat det var att försöka synka ihop alla de beslut och de aktörer som behöver vara involverade för att man ska få till det. Därför blir jag lite extra ledsen över att man väljer att på det här sättet hantera denna fråga, som är viktig för de berörda kommunerna, med vänsterhanden. Jag tycker faktiskt inte att en stat ska kunna agera på det här sättet.

Jag satt inte i någon regering under den förra mandatperioden och hade över huvud taget inte något inflytande över denna process, men statsrådet Andreas Carlson har ju både befogenhet och ett ansvar att kunna ge svar.

Det går också att se detta ur ett lite större, holistiskt perspektiv. Vi ser ju att det är trångt på järnvägen. Vi ser att det finns eftersatt underhåll. Tanken med att slå ihop Trafikverket och Banverket var ju att man skulle kunna få synergieffekter. Tanken var inte att vi skulle få ett vägverk som kallas trafikverk och att man på så sätt skulle prioritera bort angelägna infrastruktursatsningar.

Givet den situation som vi befinner oss i när det gäller bostadsbyggandet - med den kollaps som sker och med befolkningsökningen men också när det gäller att öka stimulansen och att utöka arbetsmarknadsregionerna, så att människor faktiskt kan ta jobb där jobben finns - är det djupt olyckligt att man skjuter upp denna fråga.

Vi hade ett gyllene tillfälle när räntorna var på minus att mot betalning låna pengar och göra kraftfulla investeringar för framtiden.

Om man sedan väljer att raljera och kalla det höghastighetsbanor och lyxprojekt eller om man kallar det för vad det faktiskt är, nämligen nya stambanor i ett land med växande befolkning, är en annan diskussion. Men behovet av dessa stambanor finns.

Statsrådet nämnde i slutet av svaret att det finns en del avtal som ska behandlas, och då blir jag lite nyfiken. Kan vi få lite mer information om ingångsvärdena i hanteringen av dessa avtal?

Herr ålderspresident! Eftersom jag är tidigare förvaltningschef i kommunal förvaltning, och eftersom jag är centerpartist, var det ljuv musik för mina öron att man gör en översyn av antalet statsbidrag. Administrationen och komplexiteten i utformningen av vissa sorters smådutt när det gäller statsbidrag är bekymmersamma saker, och detta blir tyvärr kontraproduktivt. Jag tror att vi bör ha stor tilltro till ett tydligt utformat ramverk. Jag tror, som ett medskick, att kommunsektorn klarar av att göra rätt prioriteringar givet de lokala förutsättningarna.

Det finns även något annat som jag vill skicka med statsrådet. Kommunsektorn drog under 2021 in ungefär 12 miljarder kronor genom realisationer av mark. Om bostadsmarknaden och byggandet kraschar, vilket vi får tydliga signaler om, kan det innebära ytterligare ett hål i den kommunala verksamheten som behöver hanteras. Under pandemiåren tog alla partier i så de nästan sprack med tillskott till kommunsektorn, så det finns pengar i exempelvis resultatutjämningsreserven som man skulle kunna använda för att täcka nuvarande problematik. Inför kommande år behöver man dock ha med sig att det är rätt mycket pengar som har försvunnit från den kommunala sektorn.

Avslutningsvis: Jag har hört att man säger att bostadspolitik inte vinner val, men mitt medskick till statsrådet är att detta - tvärtom - är en av de absolut viktigaste samhällsutmaningar vi har i dag.

Herr ålderspresident och statsrådet! Jag tackar så mycket för statsrådets ödmjuka svar. Jag ser också fram emot en breddad dialog kring dessa viktiga samhällsfrågor.

Jag vet att statsrådet verkligen vill adressera den här frågan. Det förstår jag. Men sedan den första alliansregeringen tillträdde 2006 har det gjorts över 60 utredningar på området svensk bostadsmarknad. Jag, som är lite otålig som person, tycker att det är djupt olyckligt att riksdagens partier - nu klandrar jag inte något enskilt parti, utan jag tror att vi alla bär ett ansvar för helheten - inte har lyckats adressera de strukturproblem som finns givet befolkningsökningen, vårt sätt att leva och den demografiska förändringen.

Jag skulle vilja göra några medskick till statsrådet som jag visserligen är övertygad om att statsrådet redan är väl medveten om.

När det till exempel gäller detta med ökade incitament att äga sin bostad är bankernas sätt att beräkna lån och annat ett hinder som påverkar äldres möjligheter att äga sin bostad. Det får man också titta på i helheten.

Nästa fråga, som också påverkar rörligheten, är skattesystemets utformning i det som berör bostadsmarknaden. Då pratar vi både om ränteavdraget och reavinstbeskattningen, liksom om andra möjligheter som påverkar totalkalkylen. Om man sitter på en villa på 200 kvadratmeter och ändå behöver flytta får man inte riktigt ihop det när man räknar på det.

Vi vet också att en hel del som har rätt till bostadsbidrag inte tar ut bostadsbidrag. Även om det är statsfinansiellt bekymmersamt är frågan om detta, det vill säga att synliggöra den möjligheten, kan vara ett sätt att komma åt ett annat problem och lösa det.

Allt detta vet säkert statsrådet, men jag kände ändå att det var viktigt att lyfta fram de lite större frågorna kring helheten.

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet Andreas Carlson för svaret. Men jag upplever inte riktigt att statsrådet svarade på frågeställningen i just denna interpellation. Jag brottades själv med att försöka formulera ett inlägg som enbart berör just denna fråga. Men i själva verket, precis som statsrådet antyder, hänger väldigt många olika frågor ihop när det kommer till bostadsmarknadens funktionssätt som sådant, rörligheten på bostadsmarknaden och olika målgrupper som finns på denna bostadsmarknad. Men själva sakfrågan i detta fall handlar om ramverket för trygghetsboenden och bostäder för äldre. Och det är en fråga som inte riktigt besvarades i interpellationssvaret, vilket jag tycker är lite tråkigt, även om jag naturligtvis förstår statsrådets möjligheter att svara.

Låt mig utveckla detta lite grann. Nu gör jag själv samma misstag. Vi har allvarliga problem på svensk bostadsmarknad i dag av strukturell natur med långtgående konsekvenser även inom andra politikområden. Om jag till exempel tar ungas och utrikesföddas möjligheter att träda in på bostadsmarknaden får det också sociala konsekvenser när människor tvingas bo i områden där en viss typ av händelser inträffar. Jag är själv uppvuxen i Tensta och har verkligen upplevt hur det är att bo i utanförskapet och de konsekvenser som det kan ha för ens möjligheter att komma fram i livet.

Jag återgår till bostäder för äldre, för det är en väldigt viktig målgrupp. Om vi tittar på de demografiska kartorna ser vi problematiken, och om vi inte adresserar detta riskerar det att bli ännu värre. Då får vi också ytterligare problem med inlåsning i bostadssektorn på ett olyckligt sätt. Jag hoppas alltså att statsrådet i sitt nästa anförande utvecklar just den frågan något.

Fru talman! Jag fick precis en déjà vu-feeling när jag lyssnade på det senaste replikskiftet. Det kändes som om jag befann mig här i kammaren sommaren 2021 och hörde jättemärkliga argument om fri hyressättning i nyproduktion de facto innebar marknadshyror eller inte. Låt mig vara glasklar, och jag vänder mig då i synnerhet till den sverigedemokratiska ledamoten som uppenbart behöver läsa på hur hyressättningen i Sverige de facto går till. Fri hyressättning i nyproduktion innebär inte införande av marknadshyror.

Fru talman! Sveriges bostadsmarknad har uppenbara och allvarliga systemfel som inte kommer att lösas av sig själva eller så länge politiken inte har modet att adressera helheten. För sanningen är att den ägda marknaden och hyresmarknaden är två sidor av ett och samma mynt. Man kan inte adressera den ena utan att adressera den andra.

Resultatet av politikens ovilja att agera har skapat den segregation och de sociala problem vars konsekvenser nästan dagligen går att läsa om i medierna.

Fru talman! Jag växte upp i utanförskapets Tensta. Numera bor jag i ett annat utanförskapsområde, nämligen Danderyd.

Ola Rosling pratar ibland om lyckoparadoxen. Den innebär kort och gott att om vi lyckas ta oss ur segregation, utanförskap eller vad vi väljer att kalla det fylls vår plats där av människor med ännu sämre förutsättningar än de som inte tar sig ut har. Så på ett plan blir alltså min lycka områdets olycka, om man ska raljera något.

Lösningen är inte, som vissa naivt tror, att kollektivt bestraffa familjer för enstaka rötägg. För inte tror jag att den kollektiva bestraffningen kommer att gälla hyreslägenheter i de bättre bemedlade områdena. Nej, så naiv är nog ingen. Lösningen är svårare än så, och den kräver att denna församling jobbar, kompromissar och ser skogen för alla träd.

Fru talman! Det finns en hel del forskning som bör tas på allvar när vi diskuterar bostadspolitik i allmänhet och hyresmarknaden i synnerhet. På ett plan är jag ganska ledsen över att denna debatt blir så upphackad. I går stod vi i denna kammare och diskuterade andra betänkanden som rörde bostadspolitiken. Men det är först när man lägger ihop helheten som man faktiskt ser skogen för alla träd.

Till exempel presenterade SNS en rapport för några år sedan där de slår fast att hyresregleringen är orsaken till de långa bostadsköerna, den otillåtna handeln med hyreskontrakt och att många hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Med hjälp av statistik över Stockholms bostadskö och antalet nyproducerade bostäder har forskarna kartlagt att det inte finns något tydligt samband mellan bostadsköernas längd och bostadsbyggande. De visar även med hjälp av data från Bostadsförmedlingen att hyresreglering är ett dåligt medel för att hjälpa bostadsmarknadens svaga aktörer, det vill säga hushåll med låga inkomster. Det säger alltså forskningen.

Nej, det stämmer inte, muttrar vänsterpartisterna och begär säkert replik, vilket jag hoppas på. Men fakta är fakta. Men jag sa till Hyresgästföreningen, som jag träffade i dag, att de också har många goda poänger som också måste adresseras i helheten.

Vår beskattningsmodell missgynnar hyresrätten som boendeform. Det är en trend som har pågått i tre decennier. Politikens retorik om misslyckande om man inte äger sin bostad, som min moderata kollega var inne på, skapar också en stigmatisering som förvisso ger osynliga men väl smärtsamma sår hos många.

Fru talman! Som liberal centerpartist vill jag se en konkurrensneutralitet mellan olika boendeformer. Vi ska inte ha ett system där jag som Danderydsbo de facto får betalt för att ha tak över mitt huvud, medan den yngre Alireza fick betala lejonparten av sin disponibla inkomst för samma behov. Det är orimligt, och så ska inte ett liberalt samhälle fungera.

För att lösa problemen behöver man vidta många olika åtgärder. Det handlar om reformering av bruksvärdesprincipen och reformering av skattesystemet. Både ränteavdrag, reavinstbeskattning och andra beskattningsverktyg måste synkas så att vi skapar rättvisa modeller mellan olika boendeformer och för att vi ska få en rörlighet på bostadsmarknaden och få igång flyttkedjorna.

I går tog jag upp en hel del andra frågor om nyttjande av alla tomma fastigheter som finns runt om i Sverige. Vi pratade om hur vi stimulerar byggandet på landsbygden för att få igång en kedja som får helheten att hålla ihop.

Men i dag vill jag ändå trycka på att alla de problem som vi ser på bostadsmarknaden men också på fastighetsmarknaden går att adressera om man på riktigt vågar börja använda en del av de 62 offentliga utredningar som har gjorts sedan 2006 inom bostadsmarknadsområdet. Allt är ju utrett.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom Centerpartiets alla yrkanden i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

(Beslut skulle fattas den 19 april.)

Fru talman! Jag ska i sinom tid bemöta min sverigedemokratiska kollegas påståenden, men jag vill börja i en annan ände.

Jag är en principmänniska och tycker att det man säger, det ska man hålla. Låt mig ta två exempel. Regeringens hantering av de planerade nya stambanorna i Sverige är tyvärr en rejäl urspårning. Längs de planerade bansträckningarna har kommuner, näringsliv och privatpersoner investerat och planerat efter vad som för dem framstod som ett löfte. Det finns skäl att tro att den lärdom många nu har dragit är: Du kan inte lita på staten.

Det var inte utan stolthet Centerpartiet stod sida vid sida med de övriga allianspartierna och presenterade Sverigebygget. Nya järnvägar skulle byggas, trängseln på de gamla stambanorna skulle minska, Sverige skulle göra som övriga Europa och knyta oss närmare med järnväg - för klimatet, för restiderna, för godset, för vår hållbara tillväxt och för bostadsmarknaden. Frågan togs vidare. Staten förhandlade med kommunerna längs de tänkta spåren. Överenskommelser och avtal slöts, och förväntningarna spirade. I enlighet med de överenskommelser som slutits sattes stadsbyggnadskontor i arbete; stadsdelar skulle planeras och bostäder skulle byggas. Det var kommunernas motprestation när staten skulle dra spår. Kommunerna har gjort sin del. Staten har svikit sitt löfte.

Ett annat exempel är investeringsstödet, som vi debatterade i det förra betänkandet. Man lovade guld och gröna skogar. Vi var några partier som tyckte att investeringsstödet hade stora dödviktseffekter, att man finansierade redan tilltänkta bostäder på ett olyckligt sätt. Men - och det är ett stort men - man gick in med ett löfte, folk satte igång, och det var långa planprocesser. När ansökningarna kom in visade det sig att systemet saknade 16 miljarder för att hantera de löften man hade givit till de berörda parterna. Det blev ännu ett löftesbrott och ännu ett svek mot den katastrofala bostadsmarknad som vi har i Sverige i dag. Detta skedde samtidigt som bostadsbristen var stor och bostadsbyggandet i princip har dött och blivit begravet: 204 av 290 kommuner rapporterar underskott på bostäder.

Det finns mycket man kan säga. Om vi börjar i den här änden: Vårt bostadsbestånd måste nyttjas mer effektivt, i synnerhet med dagens rådande situation. Samtidigt behövs medvetenhet om att förutsättningarna för bostadsbyggandet och skapandet av bra boendemiljöer skiljer sig åt i olika delar av landet. En hållbar bostadspolitik måste därför utgå från lokala förutsättningar, samtidigt som den ska vara anpassad till de mer övergripande samhällsutmaningar vi står inför, till exempel klimatet och energikrisen - därav också Centerpartiets förslag om bygglovsfria solceller på taken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

För att råda bot på bostadsbristen och öka antalet tillgängliga bostäder behövs ett fortsatt arbete med att undanröja hindren för nybyggnation. Den statliga nivån behöver stödja och uppmuntra kommunerna i planeringsarbetet. Den regionala samordningen i planarbetet behöver förstärkas och Lantmäteriets handläggningstider förkortas. De många och långa överklagandeprocesserna behöver begränsas. En kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser bör införas. Det bör vidare finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna.

Samtidigt som det kommunala självbestämmandet är viktigt måste digitaliseringen av plan- och byggprocesserna fortgå. En viktig del i arbetet för att underlätta detta är öppna och kostnadsfria geodata, tillgängliga för berörda aktörer. På så sätt kan fler aktivt ta del av samhällsplaneringen.

I och med beslutet att införa privat initiativrätt blir det enklare för planintressenter att själva driva planprocesser. Rätt tillämpad kan denna reform innebära en välbehövlig avlastning för kommunernas planavdelningar samtidigt som förutsättningarna för nyproduktion av bostäder förbättras.

Fru talman! Runt om i landet finns det många hus som står öde. Detta är ett av många exempel på ett dåligt utnyttjande av befintligt bostadsbestånd. För att minska trösklarna för människor att ta sig an denna typ av hus och på så sätt bidra till att fler bostäder tas i bruk i Sveriges landsbygder vill vi utreda ett slopande av fastighetsavgiften de första fem åren för den som för permanentboende tar över en byggnad som inte använts under lång tid.

Värdefull jordbruksmark behöver skyddas från omfattande exploatering. Samtidigt måste det vara möjligt att tillskapa enskilda tomter som kan bebyggas och finnas möjlighet att stycka av befintliga mindre jordbruksfastigheter som inte längre brukas, så att nya ägare kan bebo och bruka marken på nytt. Det behövs en proportionalitet när det gäller bedömningen av bostadsbyggandet i Sveriges landsbygder. Utöver detta är också avgiften för avstyckning av mark i vissa fall orimligt hög.

Fru talman! Under våren 2020 tillsattes en utredning om fri hyressättning i nyproduktion. Det ökade utbud som följer av fri hyressättning skulle i förlängningen kunna ge följdverkningar som leder till en egen bostad för många av dem som i dag väntar på att få ett hyreskontrakt. Ett tungt vägande skäl för reformer är också att incitamenten för svarthandel med hyreskontrakt behöver minska.

Andrahandsuthyrning är viktigt för en väl fungerande bostadsmarknad, inte minst för vissa branscher och i regioner med en hög grad av säsongsarbete. Många som i dag äger ett större bostadshus där de själva inte har behov av hela bostadsytan skulle genom smärre ombyggnationer kunna inreda en eller flera lägenheter i den egna bostaden. Genom liberalare skatteregler skulle det kunna bli både enklare och mer attraktivt för privatpersoner att bidra till att tillgängliggöra fler bostäder på marknaden.

Bostadsmarknaden och bostadsbyggandet ser ut som de gör. Det är uppenbart att denna kammare och i synnerhet regeringen har mycket att bevisa för att komma till rätta med de problem som har funnits i decennier på svensk bostadsmarknad.

Jag förstår att ett statsråd har många åtaganden och ska finnas på många platser samtidigt, men jag hoppas att statsrådet tittar på denna debatt i efterhand och återkommer till riksdagen med konkreta förslag om hur vi tillsammans kan hantera de utmaningar som finns på svensk bostadsmarknad.

Vi i Centerpartiet står naturligtvis bakom alla våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 3.

Herr talman! Bostadspolitik vinner inga val sägs det, och den här kammaren verkar ha anammat talesättet till den grad att man i årtionden gravt misskött svensk bostadspolitik - detta oberoende av färg på regering.

Min moderata utskottskollegas påstående att enbart den förra regeringen bär ansvar är alltså inte bara historielöst utan även mindre hållfast än en schweizerost. Detsamma gäller den socialdemokratiska kollegans påstående om 400 000 påbörjade bostäder under den förra regeringens åtta år vid makten. Till och med min nioåring förstår att planprocesser tar längre tid än så.

I höstas, när jag bytte politikområde, roade jag mig med att begära ut alla utredningar inom ramen för svensk bostadspolitik. Jag blev chockad över hur många utredningar som har gjorts sedan 2006. I princip varenda centimeter av svensk bostadspolitik har utretts både på längden och bredden. Det är över 60 utredningar, herr talman - över 60 utredningar! Hur många gånger ska man behöva utreda samma saker innan man faktiskt gör något åt problematiken? Det undrar jag helt ärligt.

Samtidigt är bostadsbristen stor, och bostadsbyggandet har i princip avstannat. Världsläget, inflationen och den ekonomiska utvecklingen påverkar i hög grad bostadsmarknaden. Det är därför av avgörande betydelse för bostadsmarknadens utveckling och hushållens ekonomi att den ekonomiska politiken är ansvarsfull. Men ansvarsfullheten får inte leda till saktfärdighet eller en ovilja att agera.

Herr talman! Jag tillhör dem som har kritiserat det tidigare investeringsstödet. Det hade stora dödviktseffekter. Våra välbehövliga skattepengar gick till bostäder som skulle ha tillkommit i vilket fall som helst. Vi fyllde därmed byggherrars fickor samtidigt som vi byggde in ytterligare problem i bostadssektorn - detta samtidigt som kommuner spädde på kostnadsutvecklingen genom väl tilltagna markpriser för att fylla andra hål i den kommunala ekonomin. År 2020 drog kommunerna in 9,5 miljarder kronor, och 2021 närmare 12 miljarder. Väldigt mycket av dagens problematik i den kommunala sektorn härrör sig direkt från bostadspolitiken i stort.

Riksbanken är inte helt oskyldig i den här soppan. Kraftiga köp av bostadsobligationer finansierade byggherrars korsägande, vilket både byggde in risker i bostadssektorn och skapade en lånekarusell där många bolag är extremt högt belånade och därmed väldigt känsliga för minsta lilla ränteförändring. Ett exempel är bolagen i Malmö, där man i och med ränteökningarna begär en ny hyresförhandling direkt efter att den förra hyresförhandlingen är slut.

Man kan konstatera följande: Ingen har velat ta ett helhetsgrepp och göra nödvändiga strukturreformer i bostadspolitiken. Priset för politikens misslyckande betalar Fatima i Botkyrka men också Inger i valfri ort i inlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Herr talman! Det är hög tid för en parlamentarisk kriskommission för svensk bostadsmarknad. Jag läste häromdagen att 3 000 butiker riskerar att gå i konkurs den närmaste tiden i och med den indexförändring som har trätt in på grund av inflationen.

Det är dags att vi tar vårt ansvar för våra äldre, för våra utsatta områden, för studenterna, för unga som vill ha en egen bostad - för de flera hundratusen människor som med ljus och lykta letar efter tak över huvudet. Ett eget hem - tak över huvudet och något som känns tryggt - är en del av våra grundläggande mänskliga behov.

Herr talman! Om man ska vara helt ärlig ligger mycket av bostadspolitiken utanför civilutskottets ramar och därmed också utanför betänkandet. Ränteavdraget, reavinstbeskattningen, den allmänna penningpolitiken och så vidare hanteras i andra utskott. Statens finansiella ansvar för bostadspolitiken är dock en grundläggande styrmetod för att uppnå resultat. Visst finns det saker även inom ramen för civilutskottets ansvarsområde för att underlätta bostadsbyggandet, men det tar vi i nästa debatt.

Ungefär halva Sverige är i dag klassat som statligt riksintresse. Omfattningen är för stor och ingriper på ett orimligt sätt mot angelägna behov. Därför måste riksintressena preciseras så att mindre arealer omfattas. Ett riksintresseanspråk bör som regel vara till skydd för ett område som är av just nationellt intresse snarare än en regional angelägenhet. Riksintressen bör i normalfallet inte heller användas för att skydda mark som redan är skyddad genom annan lagstiftning eller som är ianspråktagen för det avsedda syftet.

Herr talman! Som centerpartist är det en hygienfaktor att prata om byggande på landsbygden. I Sveriges landsbygder och mindre orter finns andra utmaningar än i storstadsregionerna, där höga markpriser och byggkostnader täcks av värden på färdigställda bostäder. Låga bostadspriser utanför de större städerna gör det svårt att få lönsamhet i investeringarna när fastighetsvärdet måste skrivas ned så fort huset är byggt.

Redovisningsreglerna för allmännyttiga bostadsbolag gör att det i många kommuner är svårt att bygga nya bostäder, trots att efterfrågan finns. Centerpartiet har sedan många år drivit frågan om en översyn av regelverken i syfte att finna lösningar som underlättar bostadsbyggandet i hela landet utan att kollidera med EU:s statsstödsregler. Vi anser att en utredning bör tillsättas för att föreslå lämpliga förändringar i årsredovisningslagen. Därtill behöver bland annat de statliga kreditgarantierna riktas tydligare mot svaga marknader, där det är särskilt svårt att på kort sikt få lönsamhet i nyproduktion av bostäder.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis beröra frågan om behovet av en reformering av hyresmarknaden. Hyressättningsmodellen med kollektiva förhandlingar och bruksvärdeshyra har inte lyckats åstadkomma en bostadsförsörjning som motsvarar de faktiska behoven. I stället bidrar den till låg rörlighet och inlåsningseffekter för grupper och enskilda. Samtidigt har den illa fungerande hyresmarknaden eldat på bostadspriserna, ökat hushållens belåningsgrad och tvingat människor att, med räntekänsliga kalkyler, söka sig till den ägda marknaden.

Kötiden till en hyresrätt i storstäderna är orimligt lång. De många sociala kontrakten och den alltför omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Systemet med förhandlade hyror har alltjämt en roll att spela på svensk bostadsmarknad. Men det måste kompletteras med såväl mer efterfrågedrivna lösningar som riktade insatser till de människor som i dag faller mellan stolarna och misslyckas med att ta sig in på bostadsmarknaden och behålla en bostad.

Herr talman! Centerpartiet och jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 24.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 1 om en översyn av bokföringslagen. Sverige behöver en modern bokföringslag anpassad till dagens digitala möjligheter som kan underlätta och minska byråkrati och kontroll samt underlätta revision. Vi vill att de förslag som tas upp i betänkandet Förenklingar för mikroföretag omgående genomförs.

Jag vill också passa på och ge lite kredd till det sverigedemokratiska förslaget om årsredovisningar. Det är inte direkt så att man tar bort alla andra redovisningar som företagare behöver inkomma med till Skatteverket. Bokföringen ska ju ändå skötas. Dessa bestämmelser förändras inte bara för att man tar bort straffsatsen för årsredovisningen och ersätter den med penningböter. Det här har Sverigedemokraterna helt rätt i.