Alireza Akhondi

Herr talman! Detta är ytterligare ett betänkande där de politiska meningsskiljaktigheterna är rätt små. Jag ser därför fram emot den stora bostadspolitiska debatten som vi ska ha under våren. Jag vill dock göra lite nedslag i vissa delar i betänkandet som är extra viktiga för oss i Centerpartiet.

Jag vill lyfta fram tillgängliggörandet av öppna och framför allt avgiftsfria geodata åt bygg- och fastighetsbolag. Det är en grundförutsättning för en effektiv samhällsbyggnadsprocess.

Jag hoppas därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med lagförslag i enlighet med det tillkännagivande som kammaren fattade beslut om våren 2021. Det verkar också finnas en rätt bred samsyn om behovet av översyn av Lantmäteriet.

Vi har också lyft i talarstolen att förrättningsavgifterna bör ses över. Det handlar alltså om avgiftsmodellen, och det är något som har lyfts också i Riksrevisionens rapport. Där skriver man att de statliga insatserna verkligen behöver ses över.

Centerpartiet har även lyft frågan om behovet av ökad samverkan och en möjlighet för andra att ta över delar av det som i dag är Lantmäteriets ansvarsområden. Det handlar om ökad digitalisering men också om att kommunerna ska ges lagliga möjligheter att tillsammans bilda en kommunal lantmäterimyndighet, vilket inte är möjligt i dag.

Vindkraftsutredningen presenterar sitt förslag den 31 mars, och det kan bli ganska intressant. Det finns en del konfliktytor, lite beroende på var slutsatserna i utredningen landar. Jag ser verkligen fram emot att få läsa utredningen och se hur vi tillsammans i den här kammaren kan få bukt med de problem som finns kring vindkraftsutbyggnaden i dag. Det gäller ersättningsmodellerna för markägare och kommunernas roll i detta.

En sak som bör ses över är dagens avtalsformer, som bör bli mer flexibla och täcka markägarens reella förluster. Det finns också ett behov av att se över ersättningsnivåerna, vilket en kollega i utskottet nyss lyfte här i talarstolen.

För tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 9 i betänkandet, som rör en översyn av Lantmäteriet.

Herr talman! Mycket klokt har redan sagts från denna talarstol, så jag ska försöka hålla mitt anförande relativt kort. Jag upplever att det finns en ganska stor samsyn kring vikten av dessa frågor i denna kammare. Jag vill dock lyfta upp några saker som jag tycker att vi kan fundera på lite mer tillsammans.

Vid årsskiftet fanns 393 781 personer inskrivna hos Kronofogdemyndigheten. Skuldberget var 101 miljarder kronor. Antalet skuldsatta ökar, likaså skuldernas omfång per person. Det är ganska alarmerande. Och i alla fall för mig och Centerpartiet är det ganska uppenbart att kreditgivningen som sådan behöver stramas åt. Man kan också fundera på om vi från statens sida ska fortsätta premiera överkonsumtion och lån för konsumtion genom utformandet av ränteavdraget. Om det är lämpligt är en fråga som man kan fundera på.

Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

I januari 2023 gick 709 företag i konkurs, vilket var ungefär 60 procent mer än i januari 2022. Det som är intressant med den siffran är att det är en alarmerande trend sedan oktober månad 2022. Man får fundera på vad det är som driver den utvecklingen. Beror detta på det allmänna ekonomiska läget, eller finns det tydliga kopplingar till att man har svårigheter att betala ökade räntekostnader och ökade kostnader för bland annat el? Där har regeringen misslyckats åtminstone med att få till utbetalningarna på ett lämpligt sätt.

Vi vet också att 269 barn blev vräkta under första halvåret 2022. Jag hörde kollegan Larry Söder lyfta fram vikten av att det tas stor hänsyn till barnens bästa. Det är någonting som även vi från Centerpartiet bejakar. Det är ganska orimligt att barn blir av med sina hem på grund av föräldrarnas misslyckanden i livet.

Vi från Centerpartiet står naturligtvis bakom alla våra yrkanden i detta betänkande. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9, som handlar om betalningsplanen vid skuldsanering, där vi vill minska antalet år från fem till tre och ta bort de betalningsfria månaderna. Vi anser att det är viktigare att bli skuldfri kvickt än att man får betalningsfria månader.

Jag vill också lägga till att vi bejakar och följer Överskuldsutredningen, som ska läggas fram den 29 juni 2023. Där finns det säkert väldigt mycket klokskap som vi gemensamt kan jobba vidare med i utskottet tillsammans med andra partier.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Fastighetsrätt

Herr talman! I dag debatterar vi statens budget för 2023, utgiftsområde 18. Det är ett relativt litet utgiftsområde sett till den ekonomiska omslutningen: 6,1 miljarder av totalt drygt 1 300 miljarder, varav lejonparten dessutom avsätts till ett investeringsstöd som är under avveckling. Därför kommer jag att under den här debatten fokusera på bostadspolitiken i stort och de behov och utmaningar som jag och Centerpartiet ser de kommande åren.

Men först några korta kommentarer kring siffrorna i tabellen. När det gäller anslagen 1:4 Boverket, 1:5 Statens geotekniska institut, 1:6 Lantmäteriet, 2:1 Konsumentverket, 2:2 Allmänna reklamationsnämnden och 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen föreslår Centerpartiet att pris- och löneomräkningen justeras ned. Dessutom föreslås att anslaget 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen sänks med 1 miljon kronor för att finansiera andra prioriterade anslag. I övrigt följer Centerpartiet i den här budgeten i allt väsentligt regeringens beräkningar.

Herr talman! Det här utgiftsområdet innehåller också konsumentpolitiken. Jag passar på att säga några korta ord även om detta innan jag går vidare till bostadspolitiken.

När det gäller det konsumentpolitiska området har den enskilda konsumenten i dag större valfrihet och möjlighet att göra aktiva val än någonsin tidigare. Det finns ett stort utbud av varor och tjänster med gott om alternativ att välja mellan. Konkurrensen har också lett till sänkta priser.

Den ökade konsumtionen har dock en allvarlig baksida i form av en ohållbar miljöbelastning. Utvecklingen på konsumentmarknaderna, bland annat en ökad komplexitet hos varor och tjänster, har försvårat för konsumenterna att göra välgrundade val. Det är konsumentpolitikens uppgift att ge konsumenterna bästa möjliga förutsättningar att göra välgrundade och miljö- och klimatsmarta val.

Herr talman! Svensk bostadspolitik har alarmerande stora problem av strukturell karaktär. Behovet av bostäder är stort. Enligt Boverket rapporterar 204 av Sveriges 290 kommuner att de har underskott på bostäder i någon form. Även om antalet kommuner som rapporterar underskott har minskat de senaste åren är det tydligt att fler bostäder behöver byggas.

Det befintliga bostadsbeståndet måste dessutom nyttjas mer effektivt. Samtidigt behövs en större medvetenhet om att förutsättningarna för bostadsbyggandet och skapandet av bra boendemiljöer skiljer sig åt i olika delar av landet. En hållbar bostadspolitik måste därför utgå från lokala förutsättningar samtidigt som den måste anpassas till de mer övergripande samhällsutmaningar som vi står inför.

Centerpartiets bostadspolitik har fokus på att underlätta bostadsbyggandet. För att råda bot på bostadsbristen och öka antalet tillgängliga bostäder behövs ett fortsatt arbete med att undanröja hindren för nybyggnad. Staten behöver stödja och uppmuntra kommunerna i planeringsarbetet, och den regionala samordningen i planarbetet behöver förstärkas. Lantmäteriets handläggningstider måste förkortas, och de många och långa överklagandeprocesserna behöver begränsas. En kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser bör införas. Det bör vidare finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna. Digitaliseringen av plan- och byggprocesserna måste också fortsätta.

Men - och det är ett stort men - problemen är långt större än så: Skenande byggkostnader och priser på material men också arbetskostnader, kompetensförsörjningsproblem och brutna leveranskedjor i pandemins spår samtidigt som det högre ränteläget gör att finansieringen av byggprojekt blir allt dyrare. Detta sammantaget innebär att byggtakten av allt att döma kommer att halveras, om inte mer, de närmaste åren samtidigt som gamla problem med brist på bostäder inte hunnit åtgärdas och framtida problem att försörja bostadsbehovet hos den ökande befolkningen inte omhändertas. Det finns nämligen prognoser att Sveriges befolkning kommer att öka med drygt 1 miljon människor de närmaste tio åren. Det är bara att göra matteläxan.

Den kommersiella fastighetssektorn är högt belånad, så ränteökningarna kommer att slå hårt och innebära att bolag slås ut. Att bolag slås ut eller konsolideras är i sig varken ovanligt eller negativt. Men givet den extremt höga andelen av bnp, i alla fall med internationella mått mätt, och det korsägande som en del av ägarna till dessa bolag ägnat sig åt - med konsekvensen att de blivit mer eller mindre systemkritiska - finns det all anledning att hålla ett vakande öga på fastighetsmarknaden.

För den privata bostadsmarknaden är läget både stabilt och bekymmersamt. Lärdomarna från 90-talskrisen har gjort att både kreditgivare och bolåntagare står på stabil mark. Med höga kalkylräntor även när reporäntan var under noll finns det i alla fall kalkylmässiga förutsättningar för räntehöjningar mot historiskt sett mer normala räntenivåer. Men adderar man kraftigt ökade energikostnader, drivmedelskostnader och en inflationstakt på 11,5 procent som gör allt dyrare samtidigt som löntagare har reallönesänkningar blir situationen helt plötsligt mer bekymmersam.

Det finns all anledning att fundera över att snarast möjligt slopa det skärpta amorteringskravet för att ge de trängda hushållen andrum.

Herr talman! I den här kontexten vill jag också lyfta fram det lilla bageriet eller pizzerian som efter nyår kommer att få kraftigt höjda hyror.

De flesta hyresavtal på den kommersiella sidan är KPI-reglerade, och det innebär automatiska hyreshöjningar på 10 procent i januari. Det är ett stort problem givet att just den här typen av extrakonsumtion är det första som vi drar ned på när ekonomin är ansträngd. Att se omsättningen krympa samtidigt som man har kraftigt höjda kostnader för hyror, el, råvaror med mera är ett dråpslag mot småföretagare som ännu inte hunnit hämta sig från pandemins effekter.

Herr talman! Det går inte att stå i denna talarstol i dag utan att ta upp investeringsstödet, som nu är under avveckling.

Enligt regeringens egna beräkningar saknas det 16 miljarder kronor för att täcka de ansökningar som inkommit och som den här kammaren i våras lovade att bevilja när vi fattade beslut om avvecklingen under ordnade former. Att regeringen nu väljer att frångå sitt eget löfte är inte bara problematiskt ur ett etiskt perspektiv utan också ett stort problem för de företag som byggt sina kalkyler på pengar som skulle ha kommit om regeringen inte agerat så vårdslöst.

Att man inte heller ger länsstyrelserna någon vägledning eller något ramverk för hur man bör prioritera mellan ansökningar riskerar att skapa förseningar men också frågor om rättssäkerhet och likabehandling över landet.

Att regeringen påtalar att inget annat parti avsatt pengar för detta i sina skuggbudgetar är inte bara fegt utan direkt vilseledande. Inget annat parti har haft insyn i inkomna ansökningar och totalbelopp. Självklart kan vi inte ta med siffror som vi inte känner till.

Herr talman! Om bostadsmarknadens funktionssätt och behoven av strukturreformer finns det mycket att säga. Tiden är dock knapp, så det får bli en annan gång. Men jag kan konstatera ett par saker.

Bostadspolitik lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Det finns enligt RUT över 60 bostadspolitiska utredningar sedan 2006. Det är faktiskt dags att sluta utreda saker och börja leverera. Att ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet i en välfärdsstat som Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman och utrikesministern! Jag har två ärliga frågor som jag hoppas att utrikesministern ska svara på.

Har vi delegerat bort vår utrikespolitik till andra länder? Om inte, varför agerar Sverige inte som ett självständigt land som äger sin egen utrikespolitik och börjar agera? Det var den ena frågan.

Den andra frågan handlar i stort sett om att försöka förstå utrikesministerns ovilja att kalla upp den iranske ambassadören. Hittills, under ett visst antal debatter som vi har haft i denna kammare, har utrikesministern inte gett ett enda svar på varför han inte vill agera. Då blir det jätteknepigt för denna församling att förstå vilka betänkligheter som kan finnas som hindrar utrikesministern från att agera så som en massa andra länder har gjort. Detta gnager, Tobias Billström. Det gnager djupt i våra magar när vi inte förstår varför utrikesministern väljer att upprepa samma meningar gång på gång.

Kan vi inte, snälla Tobias Billström, försöka komma framåt i denna debatt och komma ifrån denna situation där samma frågor ställs och samma intetsägande svar ges gång på gång? Nu har utrikesministern chansen att ställa sig på rätt sida av historien. Ta vara på det, Tobias Billström!

(Applåder)

Fru talman! Utrikesministern! Nu ses vi här igen, och händer det ingenting lär vi ses här fler gånger. Den saken är nog klar.

Jag ska försöka att inte upprepa det som redan har sagts från talarstolen i dag. Det handlar om 18 000 fängslade och åtskilliga hundra döda, och två avrättningar bara det senaste dygnet.

Det var en konstig händelse i EU-nämnden i slutet av förra veckan. Då hade regeringen tydliga chanser och möjligheter att agera gentemot den islamiska statens revolutionsgarde, men man valde i princip att gå fram med ett intetsägande mandat till EU.

I dag sitter representanter från fyra olika partier här i kammaren och debatterar med utrikesministern: Moderaterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern. Jag är övertygad om att det finns en stark majoritet i den här församlingen som vill se kraftfulla åtgärder mot Iran. Det vi begär är egentligen inte mycket. Vi har begärt att regeringen ska kalla upp den iranska ambassadören och markera att vi inte accepterar avrättningarna och beteendet gentemot befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att utrikesministern i dag kan ge oss löfte att han i morgon kallar upp den iranska ambassadören. Detta är vad jag hoppas få höra i debatten.

För att utrikesministern verkligen ska förstå vad detta handlar om vill jag läsa upp några namn på personer som riskerar att avrättas om utrikesministern inte agerar. Det handlar om människor av kött och blod: Mohammad Mehdi Karmi, Ali Moazemi Goderzai, Behrad Ali Kenar, Reza Shaker Zavardehi, Javad Zargaran, Mohammad Amin Akhlagi, Syed Mohammed Hosseini, Shayan Charani, Mahdi Mohammadi, Arin Farzam Nia, Amir Mohammad Jaafari, Amin Mehdi Shakralhi, Tomaj Salehi, Saleh Mir Hashmi, Amirnaser Azadani, Ali Rakhshani, Mohammad Rakhshani, Tohid Darvishi, Mohammad Ghabadlou, Sahand Noor Mohammadzadeh, Mohammad Broughani, Akbar Shafari, Parham Parvari, Mahan Sadrat Madiani, Behrad Hesari, Mehdi Jahani, Milad Azmoun, Manouchehr Mihman Navaz, Saman Seidi, Mohsen Rezazadeh Gharaqlou, Nastouh Nikkhah, Mohammad Pasandian, Abolfazl Mehri Hossein Haji, Saed Shirazi, Hamid Ghare Hassanlou, Farzane Ghare Hassanlou, Reza Arya, Saman Yasin, Fahime Karimi och Mahsa Mohammadi.

Varför läser jag då upp dessa namn? Tobias Billström, detta är människor av kött och blod. De har familjer. De är nu i iranska fängelser och riskerar att avrättas när som helst. De har människor som älskar dem. Tänk på det!

Utrikesministerns brist på vilja att agera rent konkret har konsekvenser för människor. Vad vi i den här kammaren försöker åstadkomma genom våra interpellationer är att påvisa dessa konsekvenser för utrikesministern. Det är inte att peka finger eller att försöka göra partipolitik av det hela. Det finns en bred enighet i den här kammaren. Det finns ett starkt stöd här i kammaren för utrikesministern att luta sig mot om han väljer att agera. Snälla, jag ber utrikesministern att ta chansen och agera i morgon bitti.

(Applåder)

Fru talman! Att vara statsråd i Sverige är inte alldeles enkelt. Jag förstår att det finns ett tydligt ramverk för vad statsrådet får och inte får göra.

Samtidigt hänvisar den ansvariga myndigheten till att det är regeringen som måste fatta beslut för att stoppa bidrag till enskilda samfund. På så sätt är regeringen inte på något sätt förhindrad att agera i frågan.

Sedan finns annat som statsrådet kan göra. Just inför propositionen om demokrativillkoret finns en färdig utredning. Då finns det ingen anledning att skjuta på en process och göra ett omtag. Den kritik som har framförts mot propositionen är väl omhändertagen i remissförfarandet med anledning av lagförslaget.

I det här skedet kan jag inte, såvida statsrådet inte har några andra besked att ge, dra någon annan slutsats än att statsrådet faktiskt duckar frågan. Då är det i så fall upp till statsrådet att motbevisa, lägga fram konkreta förslag och säga vad som ska göras.

Det räcker inte att hänvisa till en utredning som jag och Centerpartiet tog initiativ till, som regeringen nu verkställer. Jag är ledsen, Jakob Forssmed, men det räcker inte.

Fru talman! Jag blir både förvånad och oerhört besviken på statsrådets ovilja att konkret svara på mina frågor. Jag var glad att det var just Jakob Forssmed, kristdemokratiskt statsråd, som tog över min interpellation, som från början var ställd till Parisa Liljestrand.

Jag märker att statsrådet aktivt väljer att inte svara på frågorna, varken skriftligt eller i talarstolen. Det riktas nämligen rätt allvarliga anklagelser mot detta center, och det är högst alarmerande att med hänvisning till statsrådets uppgifter ducka för att adressera frågan i närtid.

Jag vill därför bredda diskussionen med ytterligare beståndsdelar, nämligen den utländska finansieringen av religiösa samfund som sådan. Det finns i dag fyra länder som aktivt ägnar sig åt den typen av verksamhet i Sverige: Iran, Qatar, Saudiarabien och Turkiet. Det finns all anledning att diskutera om det är rimligt att andra stater aktivt finansierar religiösa samfund, med alla de risker som de kan medföra i ett land som Sverige.

För ett år sedan lämnade jag in en motion till riksdagen där jag hade ett yrkande om att regeringen skulle tillsätta en utredning för att förhindra sådan utländsk finansiering av religiös verksamhet i Sverige som syftar till att sprida extremism och icke-demokratiska budskap. Riksdagen riktade därför ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen. Tillkännagivandet gjordes i samband med att utskottet behandlade ca 100 förslag om fri och rättigheter och förebyggande av våldsbejakande extremism i motioner från allmänna motionstiden 2021.

Jag är stolt över att jag och Centerpartiet har drivit frågan och att den utredning som statsrådet hänvisar till i sitt svar bär mitt och mitt partis signatur. Men i avvaktan på att utredningen ska ge resultat - vi vet att utredningar tar sin tid innan de kommer på plats - och med tanke på beredningskravet i lagstiftningsprocessen är det vi närmast kan hoppas på precis den proposition som har dragits tillbaka av statsrådet. Jag skulle vilja höra statsrådet berätta varför man har valt att dra tillbaka propositionen.

Vi har alla möjligheter och skyldigheter - jag betonar det - att värna de grundläggande rättigheterna i vårt älskade Sverige. Att i det här skedet låta bli att agera när dessa rättigheter har utnyttjats av främmande makt för att underminera vårt samhälle är ytterst allvarligt.

Det här handlar inte bara om ett enskilt samfund, och jag vill understryka att det inte handlar om problematisering av tron i sig. Tron har jag all respekt för. Det här handlar om rent brottslig verksamhet. I vissa delar finns reportage - bevismaterial - som tydligt visar att njutningsäktenskap faktiskt förekommer och dessutom ett aktivt förmedlande av sådan verksamhet. I andra delar finns vittnesmål. Det är vittnesmål som är av karaktären att det kräver att statsrådet faktiskt tar frågan på yttersta allvar och adresserar den i närtid.

Fru talman! Religionsfriheten och föreningsfriheten är två viktiga beståndsdelar i vår liberala demokrati. Det är friheter som är så viktiga att vi har skyddat dem i våra grundlagar och alltså inget som någon av oss här i kammaren på något plan tar lättvindigt på.

Vissa av oss tror på en högre makt och ett liv efter detta. För de allra flesta i vårt sekulariserade land är tron något mellan oss och den vi tror på. Själv har jag valt att inte tro på någon högre makt utan på min egen förmåga att skapa det liv som jag önskar. Om det visar sig att jag har fel får jag väl luta mig mot min förmåga att förhandla mig till en plats i paradiset.

Det är precis det som är det underbara med Sverige: Vi tror olika, ber till olika gudar eller väljer bort allt vad religion står för. Frihet att välja - jösses, vilken vacker mening!

Fru talman! Dessa friheter ska dock inte tas för givna. Det finns de som vill använda dessa friheter för att inskränka vår frihet att välja. Det finns de som med hjälp av dessa friheter väljer att radikalisera andra till våldshandlingar. Det finns de som använder dessa friheter till att skapa könssegregerade skolor och som täckmantel för att bedriva flyktingspionage och så split mellan människor.

Det är precis vad debatten i dag handlar om. Det handlar inte om religionsfriheten. Det handlar inte om föreningsfriheten. Det handlar inte om att peka ut grupper av människor som problem. Det handlar inte om att peka ut någon specifik religion som ett problem. Det handlar snarare om att sätta stopp för mygel och brott i religionens namn. Det handlar om att stärka tilliten till våra demokratiska institutioner och värna och utveckla den svenska demokratin.

Fru talman! Imam Ali Islamic Center i Järfälla och egentligen hela shiasamfundet i Sverige har djupgående brister som i vissa avseenden är rent brottsliga enligt svensk lag. I våras gjordes en fantastisk granskning av så kallad sighe av SVT:s Uppdrag granskning. Det är ett fenomen som är vanligt förekommande bland annat i Iran. Väldigt förenklat kan man beskriva sighe som ett så kallat njutningsäktenskap eller, om man så vill, köp av sexuella tjänster.

I granskningen framgick det väldigt tydligt att ett flertal shiacenter runt om i Sverige inte bara uppmuntrade detta utan aktivt förmedlade kontakter. Det är för mig ren och skär koppleriverksamhet - även det ett grovt brott i Sverige.

Det finns också otaliga rapporter och vittnesmål om att just Imam Ali Islamic Center är den iranska statens förlängda arm i Sverige. Det är vittnesmål som bör tas på största allvar av de rättsvårdande myndigheterna. Det rör sig om alltifrån direkt spionage till brottslighet av ekonomisk karaktär. Även radikalisering av unga och besökare finns det många vittnesmål om.

Fru talman! Jag är förvånad för att inte säga förundrad över att varken polisen, Säpo, regeringen eller ansvariga myndigheter hittills har uppmärksammat den här frågan. Det är hög tid att det sker nu. Jag hade hoppats mycket på den proposition som den förra regeringen arbetat fram, som tydligt innehöll skrivningar kring demokrativillkor som grund för att erhålla offentliga medel. Det skulle kunna vara ett verkningsfullt sätt att komma åt den här typen av oseriös och brottslig verksamhet.

Tyvärr har den nuvarande regeringen aktivt valt att dra tillbaka den proposition som låg färdig för beslut i riksdagen, troligen på grund av Kristdemokraterna mot bakgrund av att samfund som Livets Ord och Jehovas vittnen skulle kunna komma att drabbas av den här lagstiftningen.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag är väldigt tacksam att utrikesministern ändå väljer att försiktigt - kanske lite saktfärdigt för min egen och den stora iranska diasporans smak - röra sig i en riktning där man på något sätt omprövar hållningen mot Iran.

På lördag är det den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Det är också dagen för Nobelbanketten. Då kommer vi också att se en av de största folksamlingarna vi har sett på Gustav Adolfs torg, med 10 000, 15 000 eller 20 000 människor med iranskt påbrå. De kommer att samlas där, och de kommer att vilja vara rösten för de förtryckta människorna i Iran. Det gäller minoriteter, kvinnor, fängslade, torterade, våldtagna och så vidare.

Anledningen till att jag berättar detta för utrikesministern är att jag vill försäkra honom att frågan inte kommer att dö ut. Denna regim, som i 43 år har gjort sig skyldig till otaliga brott både inom och utom landet, har inte längre någon legitimitet vare sig bland människorna i Iran eller bland den stora iranska diasporan.

Jag förstår hur Utrikesdepartementet fungerar. Jag förstår att det finns svårigheter för utrikesministern när det gäller att agera snabbt, men det är viktigt att påminna om att den iranska diasporan utomlands inte kommer att glömma handlingar eller icke-handlingar.

Fru talman! Under de debatter som vi har haft de senaste veckorna finns det två meningar som är ofta återkommande: att Sverige tydligt fördömer det iranska våldet mot demonstranterna och står på den iranska befolkningens sida och att man vill ha åtgärder som är effektiva och som ger resultat.

I båda dessa uttalanden som upprepas gång på gång av utrikesministern saknar åtminstone jag ett djup i vad som egentligen menas. Att fördöma en regim som brutalt fängslar, mördar, torterar och våldtar fångar - det tar jag för givet att ett demokratiskt land som Sverige faktiskt gör. Men att nöja sig med det och inte ens kalla upp ambassadören för ett samtal eller agera genom något annat konkret steg - som människor i den stora iranska diasporan, 120 000 människor, vill se - är för mig ingen logisk följd av de ord som används i den här kammaren.

Den andra delen som upprepas handlar om att vi ska ta fram åtgärder som biter och som gör skillnad. Var är de åtgärderna, Tobias Billström?

Varför kan inte utrikesministern redogöra för någon av dessa åtgärder så att de människor som i dag, en arbetsdag, har tagit ledigt från jobbet och sitter här på läktaren eller de människor som slaviskt följer webbsändningarna via riksdagens hemsida kan se att utrikesministern faktiskt lägger lite handling bakom de ord som används i kammaren?

Jag förstår också att Sverige inte sitter i det här rådet i dag. Men vad man kan deklarera öppet och tydligt är att vi, när vi väljs in i rådet om ett par månader, kommer att ha den här hållningen - det kan man vara tydlig med. Sverige backade ju upp den fact-finding mission som nyligen har tillsatts. Varför kan man då inte vara tydlig med nästa steg?

Fru talman! Efter nyår har Sverige ordförandeskapet i EU. Det är ett tillfälle för Sverige att inte bara ta ledartröjan när det kommer till konkreta sakfrågor som huruvida vi ska ha minimilöner i Sverige eller inte. Man kan också när det kommer till utrikespolitiken, som förvisso är en nationell angelägenhet, våga axla uppdraget att vara en samlande kraft.

Det pågår i dag diskussioner i ett flertal europeiska länder, såsom Tyskland, Frankrike och Holland, om hur nästa steg skulle kunna se ut. Nu när Sverige har ordförandeskapet efter nyår är det superviktigt att Sverige kan ta på sig den här samlande rollen. Jag skulle vilja höra lite kommentarer från utrikesministern kring hur man kommer att agera under EU-ordförandeskapet.

Fru talman, utrikesministern och ärade åhörare! Det iranska folkets uppror mot islamistregimen i Iran börjar närma sig tre månader. I tre månader har deras vädjande blickar varit riktade mot väst och mot oss i Sverige.

Sverige är ett land som alltid har haft ett gott renommé runt om i världen tack vare sin starka röst för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Men det är också en röst som har börjat tystna i takt med att konflikterna krupit oss närmare. Det är illavarslande. Det är nämligen i tider av oro och komplexitet som vårt mod och vår beslutsamhet prövas på riktigt - när mörkret är som tuffast och när ljuset inte siktas i slutet av tunneln.

Fru talman! Statsrådet väljer att inte svara på mina frågor i interpellationen utan hänvisar främst till att Sverige just nu inte är medlem i CSW. Men redan om ett par månader kommer Sverige att ta plats i denna viktiga kommission, så varför duckar statsrådet i frågorna? Varför väljer statsrådet att inte lyssna in den svenska riksdagen, som tydligt önskar att Sverige ska höja sin röst och agera med konkreta steg?

Fru talman! Utrikespolitiken är komplex och bör hanteras varsamt. Det är jag och många med mig väl medvetna om. Varje förflyttning innebär långtgående konsekvenser inom en rad områden.

På ett plan förstår jag den försiktiga svenska hållningen, och naturligtvis inser även jag vikten av att agera tillsammans med andra. Ensam är aldrig stark. Men denna saktfärdighet när det gäller att ens med försiktiga steg röra sig mot att ompröva hållningen gentemot ett land som så tydligt bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter är varken logisk eller särskilt bra. Tvärtom kan denna saktfärdighet vara till skada för svenska intressen, för Sveriges anseende och för Sveriges möjlighet att vidmakthålla sin starka position när det gäller just frågor kring mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Fru talman! I går kom det rapporter från Iran om att myndigheterna ska avskaffa den så kallade moralpolisen och att en utredning pågår om avskaffande av det obligatoriska slöjtvånget. Många svenska medier rapporterade om detta, och mellan raderna kunde man läsa att det iranska folket hade nått sitt mål. Men låt mig vara tydlig: Den revolution som har inletts i Iran handlar inte om slöjtvånget - den handlar om den utbredda korruptionen, den sociala misären i breda samhällsgrupper, förtrycket av minoriteter, om att det inte finns någon frihet eller jämställdhet och om fängslande och avrättningar av oliktänkande.

Folket i Iran vill inte ha låtsasreformer - de vill ha regimskifte. Att inte inse detta eller att inte förstå att protesterna inte kommer att sluta visar bara på bristen på kunskap och förståelse om ett för världen och Sverige viktigt land.

Jag har under de senaste veckorna tydligt försökt visa för utrikesministern att den stora iranska diasporan i väst, närmare 11 miljoner människor, inte kommer att acceptera den lama hållning som ett flertal europeiska länder uppvisat hittills. Gammal kunskap på Utrikesdepartementet och användande av direkt regimtrogna så kallade experter kommer inte att gå obemärkt förbi.

Fru talman! Ja, Tobias Billström, vad kan vi göra som hjälper? De här argumenten har jag hört förut, och det är uppenbart att de inte förändrar regimens beteende.

Hur kan vi få enighet i EU-kretsen när Ungern häromdagen skrev ett nytt avtal med Iran? Hur säkerställer vi då att vi kan sätta press, maximal press, på den islamistiska regimen i Iran för att uppnå de här målen? Och varför vänder sig inte statsrådet till Tyskland, som har visat på mod genom att utvisa imamer och tydligt säga att IRGC är en terroristorganisation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför måste allting krånglas till? Om vi inte har något stort utbyte med Iran rent handelsmässigt, vad gör det då om vi avbryter de här handelsavtalen? Varför kan inte statsrådet visa på någon sorts handlingskraft och ställa sig på rätt sida av historien? Det skulle visa omvärlden och Iran att vi aldrig dagtingar med alla de värden som byggt vårt vackra land starkt - frihet, jämställdhet och demokrati.

Om två veckor har vi en ny session här, Tobias Billström. Även din statsrådskollega Parisa Liljestrand kommer att få stå till svars om moskén i Järfälla som fungerar som en terror- och spionagecentral. Och du ser ju att det är jättemycket folk här. Det är väldigt många som tittar på det här online. Var så säker - både vi i riksdagen och vi i den stora iranska diasporan kräver att statsrådet faktiskt gör något.

Fru talman! Jag tackar Tobias Billström för svaren, men de duger inte. Kanske hade dina ord räckt för några år sedan när många fortfarande trodde att man med silkesvantar kunde förändra regimen inifrån, när många av oss fortfarande trodde att en fredlig förändring skulle kunna genomföras. Men den tiden är förbi. Förr eller senare visar tyrannerna sitt rätta ansikte: Putin, Xi Jinping och Khamenei. Och det ansiktet är inte vackert. Det ansiktet skördar liv varje dag.

Jag kan berätta för statsrådet att vår senaste interpellationsdebatt nådde ca 60 miljoner människor runt om i världen. Det är något slags världsrekord med svenska mått mätt. Intresset, trycket och förväntningarna kommer inte att minska framöver.

Utan svar som leder oss framåt finns risken att vi får ägna mer tid tillsammans i den här kammaren än statsrådet får med sin hustru. Envisheten och kampviljan kommer inte att försvinna, oavsett hur många förtäckta hot som den iranska regimen skickat till Utrikesdepartementet om mig.

Ja, jag har läst deras klagobrev. Och jag skrattade gott. Att regimen tror sig kunna begränsa yttrandefriheten i det demokratiska Sverige och - hör och häpna - tysta en svensk riksdagsledamot visar bara hur rädda de faktiskt är.

Jag hoppas att statsrådet har modet att som svar skicka följande citat ur den svenska grundlagen till Iran: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. - - - Riksdagen är folkets främsta företrädare."

Ibland behövs inte många ord för att budskapet ska gå fram.

Fru talman! Låt mig understryka vikten av att omedelbart avsluta alla handelsrelationer med Iran. IRGC är en kriminell maffiaorganisation med tusentals bulvanföretag, även här hemma i Sverige. De ägnar sig åt vapensmuggling, lönnmord och smugglande av gas och olja. De står för terroristhandlingar i Jemen, Irak, Syrien, Libanon och Ukraina. IRGC är ansvarigt för den ökade antisemitismen bland muslimer, attacker mot judiska församlingar och iranska dissidenter. De har nyligen blivit avslöjade md långt gångna planer att mörda två framstående iranska journalister på tv-kanalen Iran International i England, och de kontrollerar hela den iranska ekonomin genom stora företag i alla möjliga sektorer. Nyckeln till att stoppa regimen stavas med fyra bokstäver: IRGC.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige kan och får inte direkt eller indirekt vara garanten för att denna terroristorganisation lägger beslag på svensk teknologi genom våra handelsavtal med Iran.

USA har redan visat vägen genom kraftfulla handelsrestriktioner och sanktioner. EU kan och får inte längre dra benen efter sig. Tyskland har börjat agera - Sverige måste följa efter.

Ett fritt Iran är en outtömlig källa för svenska investeringar till gagn för både det fria Iran och mitt älskade Sverige.

Mot bakgrund av detta undrar jag fortfarande: När kommer de konkreta stegen, Tobias Billström? När ska IRGC terrorklassas, deras tillgångar beslagtas och deras barn och barnbarn som lever lyxliv i Europa få sina visum återkallade?

Fru talman! I den mörkaste av stunder är hoppet allt vi har - hoppet om en ljusare morgondag, där molnen har skingrats och solens varma strålar fyller oss med både mod och drömmar.

Drömmar om frihet, drömmar om jämställdhet, drömmar om jämlikhet. Drömmar om att få be till den gud man önskar, drömmar om att få slippa tro på ett liv efter detta. Drömmar om att få styra sitt eget liv och forma det som man önskar. Drömmar om att få uttrycka sig fritt på det sätt man önskar.

Visst låter det självklart, Tobias Billström? Något säger mig att statsrådets politiska engagemang bygger på liknande drömmar.

Mitt engagemang i politiken bygger i alla fall på drömmen om alla människors lika rätt och värde, jämställdhet och lika möjligheter. Det är därför jag engagerar mig så starkt i Iranfrågan. För mig är de friheter som vi ibland tar för givna universella. Det är friheter som bygger samhällena starka och skapar välstånd och fred.

Just freden är värd att kriga för. Det är ett krig som kan vara smärtsamt för stunden. Det är ett krig som kräver mod, uthållighet och uppoffringar av dig, mig och alla andra som älskar friheten.

Fru talman! Det är inte krig i Iran, i alla fall inte så som vi föreställer oss det. Men det pågår en kamp på blodigt allvar som dagligen skördar oskyldiga offer. Det är barn som tioåriga Kian, som brutalt sköts ned av den islamistiska regimens legoknektar häromdagen. Det är unga män och kvinnor med enbart orden som vapen mot en övermakt som inte skyr några medel för att överleva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är prickskytte från hustak och i tunnelbanan. Det skjuts mot skolor. Allt finns dokumenterat för oss att se. Det är regelrätta avrättningar på öppen gata, fängslande av fredliga demonstranter och våldtäkter på kvinnliga fångar så att de inte ska få komma till "paradiset". Det är tiotusentals fängslade vars familjer dagligen vädjar om nåd, om hjälp med att få dem fria, om att någon här i väst ska höra och se dem.

Det är därför vi är här i dag, Tobias Billström: för att deras röster ska eka runt om i världen. Vi ska visa att vi inte kommer att vara tysta och se bort när deras blod färgar Irans gator röda.

Att vara modig faller inte alltid i god jord hos alla. Det är obekvämt att vara modig, att ställa sig på barrikaderna och slåss för det som är rätt och riktigt. Man får offra en del av sig själv; för vissa innebär det livet självt.

Det gläder mig att läsa statsrådets skriftliga svar på mina frågor. Jag kan skönja att Tobias Billström tagit visst intryck av 120 000 svenskiraniers kamp för att påverka Sveriges hållning mot Iran. Problemet är dock att vi inte nöjer oss med det utan kräver konkreta åtgärder.

En av dessa åtgärder är att använda sig av politiska markörer som gör ont för regimen, en regim som via bulvanföretag kontrollerar all handel som sker med Iran. I synnerhet IRGC, det enda maktmedel som regimen har till sitt förfogande, har händerna i varenda syltburk som finns att tillgå.

Mot bakgrund av detta ter det sig alltmer häpnadsväckande att svenska och europeiska storföretag aktivt väljer att se bort och gör affärer med mördare som inte ens skonar barn, detta under förevändningen att Sverige som nation har bilaterala avtal med skurkstaten Iran.

Det är här statsrådets plikt gör sig påmind.

Herr talman! Till att börja med: Varmt tack till alla engagerade åhörare och kollegor och till alla som tittar på denna sändning online! Till er vill jag säga att detta inte är slutet för frihetskampen utan bara början.

Den islamistiska regeringen i Iran har noll legitimitet, och vi kommer att göra allt vi kan för att se till att den byts ut omgående. Vi kommer inte att svika de modiga tjejer och killar som med livet som insats slåss för friheten på de iranska gatorna.

Till Markus Wiechel: För ett år sedan motionerade jag om att stoppa utländska staters finansiering av religiösa samfund. Motionen gick igenom konstitutionsutskottet och sedan riksdagen med full enighet. Engagemanget för Iran och för mänskliga rättigheter är inget nytt påfund utan något som har funnits där, men tack för att du uppmärksammade det!

Till Tobias Billström: Nu när schackpjäserna är uppställda, vad blir statsrådets nästa drag? Vad avser statsrådet att göra för att kännbart pressa mördarregimen i Iran? Att enbart gömma sig bakom behovet av ett gemensamt agerande av EU är inte bara fegt utan ett aktivt val att stå på fel sida av historien. Agera! Jag vill också säga varmt tack för till dig för att du har svarat på frågorna. Vi kommer att ses om två veckor igen. Trycket kommer att hållas uppe.

Jag vill avsluta med de slagord som de modiga tjejerna använder i Iran: "zan, zendegi, azadi!", "jin, jiyan, azadi!" - kvinna, liv, frihet!

(Applåder)

Herr talman! Jag är inte nöjd med statsrådets undfallande svar om vad regeringen avser att vidta för åtgärder i närtid. En utvisning av den iranske ambassadören i Sverige innebär inte de facto att man bryter diplomatiska relationer och stänger alla kanaler, utan det är en tydlig politisk markör.

Statsrådet borde liksom vi andra konstatera att det inte längre finns utrymme för undanflykter. Vi är många som kommer att utkräva ansvar för regeringens saktfärdighet. Redan om knappt två veckor ska Tobias Billström åter inställa sig här för att svara på mina frågor om de sex bilaterala avtal, som för övrigt är folkrättsligt bindande, och de fem avsiktsförklaringar som svenska staten har med Iran just nu. Fortsättning följer alltså.

Jag vill dock passa på att ta upp den andra delen av mina frågeställningar i interpellationen, som berör utvisningar av iranska medborgare som fått avslag på sina arbetstillstånds- och asylansökningar. Det går nämligen inte en enda dag utan att jag får ta del av hjärtskärande livsöden som visar hur den svenska migrationspolitiken har misslyckats. Det är ett misslyckande som med oktoberkraschen, eller Tidöavtalet, som Tobias Billström hellre vill kalla det, riskerar att förvärras.

Det är bristande rättssäkerhet i handläggningen av konvertiters ärenden och teknikaliteter som fortfarande, trots riksdagsbeslut, förekommer i arbetskrafts- och migrationsärenden, alltså de så kallade kompetensutvisningarna. Dessa problem har lett till att det i dag finns tiotusentals människor i vårt samhälle som har hamnat i limbo och varken kan återvända till sina länder eller få möjlighet att med hjälp av arbetstillstånd vara en del av det lagliga samhället.

De hänvisas till skrupelfria arbetsgivare som utnyttjar dem. Förekomsten av självmord och psykisk ohälsa är stor i gruppen, och barn som borde skyddas av barnkonventionen, som i dag är svensk lag, far illa. En del av dessa migranter är från Iran. Vissa av dem har varit i Sverige i 10-15 år, och givet händelseutvecklingen i Iran borde de nu få sina ärenden öppnade på nytt. De borde omfattas av paragrafen om synnerligen ömmande omständigheter, som vi röstade igenom i den här kammaren förra sommaren.

Jag utgår dock från att Tobias Billström, som tyvärr måste lyda Jimmie Åkessons order om han vill sitta kvar som statsråd, inte kommer att vidta några åtgärder som adresserar denna fråga. Då återstår en enda väg, och det är de landbeskrivningar som UD ansvarar för. De måste vara uppdaterade för att Migrationsverket och ytterst domstolsväsendet ska få största möjliga vägledning i sina prövningar av verkställighetshinder eller snarare verkställighetsstopp, vilket är ett första steg för att lösa den här frågan.

I sitt svar till mig hänvisar statsrådet till underlag som Migrationsverket ansvarar för. Det är ett sätt för statsrådet att undkomma ansvar. Fine så, men då ska statsrådet vara fullt medveten om att detta att undvika att ta tag i svåra frågor sällan betalar sig. Snarare leder det till nya problem - problem som inga låtsasförslag, som folkräkning, någonsin kommer att kunna lösa.

Därför frågar jag statsrådet en gång till: Är Tobias Billström redo att ta sitt ansvar för Sverige och för de människor som blivit drabbade av ett bristfälligt asylsystem?

Herr talman! Tack för svaret på min interpellation, Tobias Billström! Jag vet inte om statsrådet gick förbi den långa kö som ringlade längs Drottninggatan ända bort till Fredsgatan när statsrådet var på väg hit. Titta gärna upp på läktaren! Ser statsrådet att det är fullsatt på läktaren här en tisdagskväll? Ser statsrådet åhörarnas förväntansfulla blickar? Förstår statsrådet varför dessa människor är här i kväll?

De är här för att de vill vara rösten för Mona Naghibi, 8 år; Setareh Tajik, 17 år; Nika Shakarami, 16 år; Asra Panahi, 15 år; Sarina Esmaeilzadeh 16 år; Parmis Hamnava, 14 år; Sadis Kashani, 14 år; Sadag Movahedi, 17 år; Sarina Saedi, 16 år och Arnika Ghaem, 17 år - några av frihetens hjältar, unga kvinnor som de senaste veckorna fallit offer för den islamistiska mördarregimen i Iran.

Vad var då deras brott? Vad dog de för, undrar säkert statsrådet? En bit tyg. Symbolen för det 43 år långa förtryck som de har fått utstå, ett förtryck som är så djupt rotat att det inte går att beskriva på ett rättvisande sätt. Förtryck av minoriteter - kurder och balucher i synnerhet - och förtryck av andra trosinriktningar, av homosexuella, av oliktänkande men framför allt av kvinnor. I 43 år har hoppet om förändring tänts och släckts, tänts och släckts. Löfte efter löfte om förbättring och förändring, drömmen om en annan framtid har slagit rot men ryckts upp gång på gång.

Det iranska folket förtjänar bättre än så. Över 14 000 arresterade, över 300 döda och tusentals skadade är bekräftade. De verkliga siffrorna är med stor sannolikhet långt större. I går röstade det islamistiska iranska parlamentet för att dödsdom skulle utfärdas mot samtliga demonstranter - ett massmord mitt framför våra ögon. Om inget görs, vill säga.

Därför räcker inte statsrådets intetsägande svar på mina och den över 100 000 stora iranska diasporans frågor. Miljoner människor kräver nu handling av utrikesministern i Sverige, av Europeiska unionen, av hela den demokratiska skaran länder i världen. Inga fler substanslösa fördömanden eller politiska floskler för att sedan återgå till business as usual.

Nu kan eventuellt någon invända med argumentet att Iran är långt borta. Varför skulle den svenska regeringen engagera sig särskilt i den frågan? Det är ett rimligt argument om man inte förstår hur världen hänger ihop.

Det iranska revolutionsgardet, alltså de som mördar sitt eget folk, utbildar just nu ryska styrkor i Ukraina. De har försett tyrannen Putin med så kallade självmordsbombare. Det är ett krig som skördar tusentals oskyldiga ukrainares liv. Iranfrågan hänger alltså inte bara ihop med Iran och Ukraina, utan den hänger ihop med kriget i Jemen, Syrien, Irak och Libanon samt attackerna mot Israel av Hamas, Hizbollah och andra terrorgrupper. Alla bär de spår av den islamistiska regimen i Iran.

Tyskland har redan gått före. Andra länder är på väg. Kom igen nu, Tobias Billström. Börja med det enkla, nämligen att förklara den iranska ambassadören i Sverige persona non grata. Kalla hem vår ambassadör i Iran för konsultationer. Den konsulära verksamheten avbryts inte med detta, men symboliken är stark.