Erik Hellsborn

Fru talman! Min fråga går till civilförsvarsminister Bohlin.

Anslutningen till Nato ställer krav på svensk infrastruktur. Detta gäller inte minst hamnarna i min hemregion Halland, vilka har en viktig funktion att fylla genom att ta emot militär personal och materiel vid en konflikt kring Östersjön.

Hamnarna i Halland är ett riksintresse, och det måste återspeglas i finansieringen. Det kan inte vara rimligt att Halland eller de halländska kommunerna ensamma ska bära hela kostnaden för uppbyggnad och anpassning till Natostandard.

Det var väldigt olyckligt när Halmstads kommun 2025 meddelade att man pausade sin utbyggnad av hamnen med hänvisning till att man inte hade fått något klart besked från staten om medfinansiering. Jag vill därför fråga ministern: Hur går diskussionerna mellan staten och Hallands hamnar, och kan Halmstad och Varberg förvänta sig någon medfinansiering när det gäller hamnarna?

Fru talman! I dag debatterar vi ett förslag som kommer att göra Sverige lite bättre och lite roligare genom en sänkning av alkoholskatten på varor från oberoende småbryggerier. Sverigedemokraterna står förstås bakom liggande förslag till beslut.

Detta är inte någon revolutionär omvälvning av svensk alkoholpolitik, men det är ett logiskt och väl avvägt nästa steg efter den sänkning av skatten på öl från oberoende bryggerier som infördes i juli i fjol. Nu utvidgar vi samma princip till vin, cider och starksprit. Det handlar om att ge Sveriges små, oberoende producenter samma chans att konkurrera som vi redan ger ölbryggerierna.

Förslaget följer till fullo EU:s alkoholskattedirektiv. Nedsättningen får inte gå under 50 procent av normal skattesats och gäller endast småskalig produktion: högst 100 000 liter vin, 1,5 miljoner liter andra jästa drycker, 25 000 liter mellanklassprodukter eller 1 000 liter ren alkohol per år. Producenterna delas in i fem stegvisa kategorier med en nedsättning på 50 procent för de allra minsta till 10 procent för dem som närmar sig taket. Kraven på juridiskt och ekonomiskt oberoende samt fysiskt skilda lokaler är tydliga och strikta, liksom förbudet mot licenstillverkning. Samarbeten mellan småproducenter tillåts så länge den sammanlagda volymen håller sig inom gränserna. På så vis skyddar vi den småskaliga karaktären samtidigt som vi undviker missbruk.

Men varför spelar detta roll? Jo, för att småproducenter är en levande del av svensk mat- och dryckeskultur, landsbygdsutveckling och entreprenörskap. De skapar unika produkter med lokala råvaror. De bidrar till mångfald på Systembolaget, till turism och till jobb, inte minst på landsbygden. Utan ekonomiskt andrum riskerar många av dessa företag att slås ut av storskalig import och andra stora aktörer. En nedsättning på upp till 50 procent för de minsta ger exakt det andrum de behöver för att investera, utvecklas och växa.

Vi har redan sett effekterna på ölområdet. Småbryggerier har kunnat bredda sortimentet, anställa fler och nå ut till fler konsumenter. Nu ger vi samma möjlighet till producenter av andra alkoholhaltiga drycker. Det är rättvist, det är konsekvent och det är bra politik.

Vissa kanske invänder att alkoholskatten främst ska fylla folkhälso- och finansieringsmål. Det ligger något i det, men detta förslag hotar inte de målen. Nedsättningen är starkt begränsad till små volymer och små aktörer. Den totala skattebasen påverkas inte mer än marginellt, medan de samhällsekonomiska vinsterna i form av fler jobb, ökad lokal ekonomi och levande landsbygd är påtagliga. Personer med problemkonsumtion dricker sig heller inte fulla på hantverksprodukter med ett fortfarande betydligt högre pris per glas jämfört med drycker från de större producenterna.

I det särskilda yttrandet från Centerpartiet lyfts viktiga frågor om långsiktig skattepolitik, indexering och balans mellan olika typer av dryck. Det är relevanta påpekanden som kan vara värda att följa upp i framtiden. Men de utgör inte skäl att säga nej till liggande förslag, tvärtom. Genom att nu införa en sänkning för fler kategorier tar vi ett steg mot mer neutrala och förutsägbara konkurrensvillkor på den svenska dryckesmarknaden.

Fru talman! Detta handlar ytterst om att visa att svensk politik kan vara både ansvarsfull och flexibel. Vi värnar folkhälsan genom fortsatt hög alkoholbeskattning i stort, men vi skapar samtidigt utrymme för det som gör Sverige levande: små, passionerade företagare som bidrar till svensk dryckeskultur, tillväxt och arbetstillfällen på landsbygden. Låt oss därför besluta i enlighet med liggande förslag och därmed göra Sverige lite bättre och lite roligare!

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Rosencrantz. I förslaget till ny långtidsbudget för EU föreslås den svenska EU-avgiften chockhöjas. EU-kommissionen vill höja den årliga avgiften för Sverige med hisnande 11 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär en extra tusenlapp varje år för varje invånare i Sverige.

Ministern har redan tidigare meddelat att regeringen ser negativt på detta. Jag vill egentligen fråga hur förhandlingarna går och vad man tror om möjligheterna att komma ifrån den här stora ökningen. Det är ju ganska provocerande att kräva mer pengar av Sverige med tanke på att vi redan i dag är en stor nettogivare. Vi har år efter år betalat in mer än dubbelt så mycket pengar som vi faktiskt får tillbaka.

Fru talman! Jag skulle säga att de bästa åtgärderna är de som faktiskt går att genomföra och också blir genomförda. Genom den här propositionen tar vi ett viktigt steg i rätt riktning. Vi gör oss mindre beroende på sikt.

Sedan är detta givetvis inte någon silverkula. Det är inget magiskt piller som löser alla problem. Jag tror att vi är överens om vägen fram: Vi ska bli mindre beroende av olja, och vi ska gå mot elektrifiering. Men vi måste hålla oss inom realistiska ramar.

Vi kan säga att vi ska vara fria från det här beroendet i morgon, men vi kommer inte att vara det. Vi måste genomföra realistiska reformer som går att genomföra för att på sikt göra oss mindre beroende.

Fru talman! Jag vet inte exakt vad ledamoten fiskar efter, men detta är som sagt en åtgärd som är bra, inte bara för miljön utan även för demokrati och globala mänskliga rättigheter. Vi ska inte göda de här skurkstaternas krigskassor. Vi ska inte kunna hållas som gisslan av dem under hot om uteblivna oljeleveranser.

Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna i sin utrikespolitik håller en mycket tydlig linje i dessa frågor, men den diskussionen kanske ska hållas i utrikesutskottet snarare än i skatteutskottet.

Fru talman! I dag ska vi alltså prata om SkU23 Permanent skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen och utvidgad rätt till avdrag för drivmedelsutgifter.

Sverigedemokraterna står bakom liggande förslag till beslut om att godkänna aktuell regeringsproposition. Det är ett förslag som är framåtblickande, moraliskt riktigt och praktiskt genomförbart. Det kommer att driva på den gröna omställningen av vår fordonsflotta. Det förenklar regelverket för svenska arbetsgivare och anställda, och det gör oss mindre beroende av olja från diktaturer och skurkstater.

Genom att anställda kan ladda sin elbil eller laddhybrid skattefritt på arbetsplatsen gynnas hållbara arbetsresor framför mindre miljövänliga alternativ. Det minskar utsläppen, sänker kostnaderna för både anställda och företag och skapar starka incitament att välja laddbara fordon. Från regeringssidan ser vi tydligt att detta bidrar till att nå våra klimatmål samtidigt som det är bra för svensk konkurrenskraft och svenska jobb.

Vidare föreslås en utvidgad rätt till avdrag för drivmedelsutgifter vid tjänsteresor med förmånsbil. Särskilt viktig är regeln för laddhybrider. Den som har en laddhybrid som förmånsbil ska kunna dra av drivmedelsutgifter för tjänsteresor även om bilen har laddats med el som arbetsgivaren tillhandahåller på arbetsplatsen. Detta förenklar regelverket rejält. Det tar bort den onödiga straffskatten för den som väljer eldrift, vilket ger förarna incitament att faktiskt använda el i stället för bensin eller diesel när de är ute och kör i tjänsten.

Fru talman! Redan i budgetpropositionen för 2026 aviserade regeringen att man skulle återkomma med dessa förslag. Propositionen bygger på en gedigen utredning och på Skatteverkets hemställan om förenklad beskattning av bilförmån och drivmedelsförmån. Förslaget syftar till att fortsätta underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta och att gynna arbetsresor med laddbara fordon. Samtidigt skapar det ett enklare och mer rättvist regelverk för den som använder förmånsbil i tjänsten.

Men utöver ekonomiska och klimatpolitiska aspekter finns det också en demokratisk och säkerhetspolitisk aspekt. Mycket av världens olja kommer från diktaturer och skurkstater. Oljeintäkter har sedan 2022 finansierat Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. I Iran ser vi hur mullornas diktatur utnyttjar sin militärmakt för att stoppa oljeleveranser och driva upp de globala priserna.

Ingen god demokrat vill tvingas göda diktaturers krigskassor eller riskera att hållas som gisslan under hot om uteblivna oljeleveranser från skurkstater som vill komma undan med allehanda onda gärningar. Att minska vårt oljeberoende till förmån för elektrifiering är därför önskvärt, även om det givetvis måste genomföras med realistiska tidsramar och utan naiva glädjekalkyler.

Fru talman! Sammanfattningsvis handlar detta om att fortsätta på den inslagna vägen mot en mer hållbar och modern skattepolitik för fordonsförmåner. Vi befäster en skattefrihet som fungerar väl i praktiken. Vi utvidgar avdragsrätten så att den gynnar den som väljer eldrift även på tjänsteresor. Vi skapar incitament som främjar klimatomställningen och som underlättar för svenska företag och anställda samt gör Sverige mindre beroende av diktaturer och skurkstater. Det är en balanserad, framåtblickande och praktisk politik.

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Rosencrantz.

Kriget i Iran riskerar att leda till en ny flyktingvåg, lik den vi såg 2015. Någon större flyktingström har inte kunnat ses ännu, men detta kan ju komma att ändras ifall kriget blir långvarigt. Det är någonting som bland annat Svenska institutet för Europapolitiska studier har varnat för.

Det ligger definitivt inte i Sveriges eller Europas intresse att en sådan eventuell flyktingvåg skulle söka sig till Europa. Det behövs en plan för att hantera det om det skulle bli verklighet. Vad jag har förstått har en sådan plan diskuterats vid det senaste mötet i Europeiska rådet. Jag skulle därför vilja fråga EU-ministern om hon kan redogöra lite för planen för att förhindra ett nytt flyktingkaos, likt det vi såg 2015.

Fru talman! Då ska vi alltså diskutera punktskatterna. Sverigedemokraterna står bakom utskottets förslag till beslut.

Sveriges skattepolitik måste präglas av rättvisa, logik och respekt för människors vardag, men så är inte alltid fallet. Trängselskatten har till exempel blivit något helt annat än vad den från början utlovades att vara. Den skulle minska trafiken och förbättra miljön i våra storstäder, men verkligheten ser annorlunda ut. Vi ser i dag hur denna skatt fungerar som en extra pålaga på människor som inte har något alternativ till bilen. Det är en straffskatt på arbetare, småföretagare och pensionärer som kämpar för att få livspusslet att gå ihop.

Trängselskatten slår särskilt hårt mot låg- och medelinkomsttagare. För många är bilen inte en lyx utan en nödvändighet. Det handlar om att kunna ta sig till jobbet, skjutsa barnen till skolan eller ta sig till vårdcentralen. Skatten gör det dyrare att arbeta, inte minst för dem som bor i ytterområden eller på landsbygden, där tillgången till kollektivtrafik är begränsad. Det här är både orättvist och samhällsekonomiskt ineffektivt.

Folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg ger också en fingervisning om ett lågt folkligt stöd. Det kan därför vara värt att titta på en successiv utfasning av trängselskatten för att i stället söka andra lösningar.

Trängselskatten är dock inte den enda skatt som behöver ses över, fru talman. Framöver vill vi även se ett avskaffande av malusbeskattningen. Den drabbar dem som behöver använda större fordon, till exempel företagare eller funktionsnedsatta som behöver extra lastutrymme för exempelvis en ramp eller en rullstol. Malus resulterar också i att färre byter till modernare fordon, vilket ironiskt nog leder till ökade utsläpp. Den är samtidigt i praktiken en straffskatt för handikappade. Det är dags att skrota detta misslyckade system.

En översyn av kemikalieskatten är också önskvärd. Den är i praktiken en straffskatt på hemelektronik som har minimal miljöeffekt men stor negativ påverkan på svenska företag och konsumenter. Den svenska marknaden är helt enkelt för liten för att påverka stora, globala företagsutbud, och skatten fungerar därför bara som ett extra påslag för konsumenten utan att miljön vinner något alls på det.

Fru talman! Det finns också skatter som vi har förändrat till det bättre under mandatperioden. Den differentierade alkoholskatten har inte bara gynnat små företag och hjälpt dem att expandera utan har samtidigt gjort en insats för svensk turistnäring och dryckeskultur. Den sänkta bränsleskatten har i kombination med minskad reduktionsplikt gjort bensin och diesel flera kronor billigare, och sänkningar av elskatten har räddat många svenska hushåll från att fullständigt ruineras. Mycket gott har gjorts, men mer återstår att göra.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för en god genomgång!

Kriget i Iran riskerar att leda till en ny flyktingvåg liknande den vi såg 2015. Några stora migrationsströmmar har inte kunnat ses ännu, men det kan komma att ändras om konflikten blir långvarig – något som inte minst Svenska institutet för Europastudier har pekat på. Det är givetvis inget som ligger i Sveriges eller Europas intresse.

Statsministern nämnde detta som hastigast under sin genomgång, men jag undrar om statsministern skulle kunna utveckla lite mer vad Sveriges regering tillsammans med övriga europeiska regeringar vill göra för att förhindra att ett migrationskaos som det 2015 upprepas.

Jag undrar inte minst hur det ser ut med enigheten mellan de olika EU-länderna. Vi vet till exempel att den socialistiska regeringen i Spanien har en syn på asylinvandring som drastiskt skiljer sig från Sveriges och många andra EU-länders syn.

Fru talman! Ledamöter av riksdagen! Åhörare! Det har snart gått fyra år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Detta krig har sedan dess totalt dominerat europeisk och svensk utrikes- och säkerhetspolitik, givetvis med all rätt. Ukrainas sak är vår. Putins maktanspråk och imperialistiska ambitioner kommer inte att sluta i Kiev eller Donbass.

Svenska medier rapporterar intensivt om allt som händer gällande Ryssland och Ukraina. Med det i åtanke är det märkligt att en av Putins främsta propagandamakares hot om invasion av ett nytt land har hamnat i total medieskugga.

Det var den 11 januari som den ryska mediepersonligheten Vladimir Solovjov talade om den så kallade militära operationen i Ukraina och argumenterade för att en liknande invasion av Armenien borde inledas. Åt helvete med internationella lagar och den globala ordningen, hördes bland de fraser som han yttrade.

I fungerande västerländska demokratier kan man förstås inte ta uttalanden från en enskild debattör som ett uttryck för den officiella linjen eller regeringens ståndpunkter. Ryssland är dock som bekant inte någon fungerande demokrati. Det finns i princip ingen fri press, utan det massmediala narrativet kontrolleras hårt av Kreml.

Solovjov har prisats och tilldelats medaljer för sin trohet mot regimen. Han är uppsatt på EU:s sanktionslistor på grund av sina nära kopplingar till makten. Hans fientliga inställning till Armenien stämmer också väl överens med vad som har kommunicerats från mer officiellt håll.

Sedan 2020 har Armenien gått i en mer demokratisk och pro-västlig riktning, vilket inte har setts med blida ögon av Kreml. Ett hot om invasion från Solovjov kan därför inte viftas bort, även om det i dagsläget kanske främst handlar om att försöka skrämma Armenien till underkastelse och få landet att överge sin demokratiska strävan för att åter bli en del av den ryska intressesfären. Detta ska de givetvis inte tillåtas att lyckas med.

Att stödja Armeniens demokratiska strävan är inte bara moraliskt rätt utan också strategiskt riktigt. Ju färre allierade Ryssland har och ju mindre deras intressesfär är, desto svagare är de och desto mindre hot utgör de mot Europa och Sverige.

Jag har själv haft förmånen att få besöka Armenien och med egna ögon se hur svenskt bistånd har använts för att stärka demokrati och motverka korruption. Jag lyfte tidigare i år fram det fortsatta stödet till Armenien genom en skriftlig fråga till utrikesministern, och jag känner mig trygg i att Sverige kommer att fortsätta arbeta för demokrati och mot ryskt inflytande i regionen, i alla fall så länge som Tidöpartierna styr Sverige.

Under den gångna mandatperioden har det tyvärr varit ganska tyst från oppositionen gällande Armenien. Man har heller inte yttrat ett ord om det hittills i den här debatten, men vem vet – debatten är ju inte över, så det kanske kommer. Det vore positivt och önskvärt.

Arbetet med att bygga långvariga, starka och bestående relationer mellan Sverige, övriga EU och Armenien är långsiktigt, och det behöver fortsätta alldeles oavsett vem som för tillfället har majoritet i Stockholm eller i Bryssel.

(Applåder)

Herr talman! Tack till statsministern för en som alltid matnyttig genomgång!

Statsministern nämnde behovet av handelsavtal för europeisk konkurrenskraft. Ett sådant handelsavtal är Mercosuravtalet mellan Europa och ett antal länder i Sydamerika. Det är ett omfattande och mycket viktigt avtal.

Mercosuravtalet hade kunnat vara på plats här och nu men har tyvärr stött på patrull nere i Bryssel. Det är inte på grund av motstånd från ledamöterna från Tidöpartierna, för vi är alla för det här avtalet, utan tyvärr från den rödgröna oppositionen. Ledamöterna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet har valt att skicka avtalet till Europadomstolen för utvärdering och genomgång. Det är en process som riskerar att ta upp till två år. Jag undrar vad statsministern tänker om det och hur mycket svensk och europeisk konkurrenskraft och välstånd har skadats av att detta mycket viktiga handelsavtal skjuts upp i två år.

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Wykman.

Statens fastighetsverk fyller en viktig funktion i sitt arbete med att förvalta kulturhistoriskt viktiga byggnader för kommande generationer. Tyvärr var verket under många år underfinansierat, vilket märktes ute i landet. Det gjorde förstås extra ont i ett halländskt hjärta att se Varbergs Fästning inte få det underhåll den så väl behövde.

Det är därför bra att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gett verket höjda anslag. Dessa medel har bland annat kommit till god nytta i nödvändiga reparationer av fästningens yttre mur och gamla fängelse. Frågan är bara om anslagen är tillräckliga. När verkets fastighetsdirektör intervjuades och tillfrågades om de ekonomiska behoven nämndes nämligen betydligt större summor.

Bedömer regeringen att Statens fastighetsverk kan utföra sitt viktiga uppdrag på ett tillfredsställande vis med nuvarande budget, eller kan det vara aktuellt att tillföra mer medel inför 2027?

God morgon, herr talman! I dag behandlar vi SkU8 Anpassningar av ränteavdragsreglerna till EU-rätten.

Utgångspunkten i svensk inkomstskattelag är enkel: Räntor i näringsverksamhet ska som huvudregel vara avdragsgilla. För företag inom samma intressegemenskap – alltså koncerner och närstående bolag – finns dock riktade ränteavdragsbegränsningsregler, just för att motverka skatteplanering genom interna lån.

I dag bygger reglerna bland annat på två centrala delar: dels undantagsregeln i 24 kap. 18 § att avdrag kan vägras om skuldförhållandet i stort sett uteslutande uppkommit för att ge intressegemenskapen en väsentlig skatteförmån, dels förvärvsregeln i 24 kap. 19 § att det för interna lån som finansierar ett koncerninternt förvärv av delägarrätter krävs att förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat.

Dessa regler har prövats mot EU-rätten. EU-domstolen har i det så kallade Lexelmålet slagit fast att den tidigare utformningen av undantagsregeln i vissa gränsöverskridande situationer innebar en otillåten inskränkning av etableringsfriheten. Högsta förvaltningsdomstolen har också funnit att även nuvarande regler kan stå i strid med EU-rätten i vissa fall. Reglerna föreslås därför justeras för att bli förenliga med EU-rätten, utan att vi för den sakens skull ger upp kampen mot skatteflykt.

Kärnan i förslaget är att ränteutgifter till ett företag inom samma intressegemenskap inom EES som huvudregel ska vara avdragsgilla. Avdrag får dock inte göras om skuldförhållandet ingår i ett konstlat upplägg vars syfte är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. En ny bestämmelse införs därför, som tydligt speglar EU-domstolens praxis när det gäller konstlade upplägg. Förvärvsregeln behålls, men dess tillämpning snävas in så att den blir förenlig med etableringsfriheten.

Herr talman! Varför bör då riksdagen rösta för detta? Det finns tre huvudskäl till att riksdagen bör bifalla propositionen.

Det första är rättssäkerhet och EU-förenlighet. Som lagstiftare har vi ett ansvar att se till att svensk skattelagstiftning är förenlig med EU-rätten. I dag vet vi, genom både EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, att nuvarande regler i vissa situationer inte uppfyller kraven på etableringsfrihet och likabehandling. Att då inte agera vore att acceptera fortsatt osäkerhet för både företag och Skatteverket.

Med förslaget tydliggörs rättsläget: Seriösa koncerninterna lån inom EES kan räknas med avdragsrätt, men konstlade, skattemässigt drivna upplägg stoppas. Det gynnar förutsägbarhet, stabilitet och rättssäkerhet.

Det andra är fortsatt kraftfullt skydd mot skatteflykt. Att vi anpassar reglerna till EU-rätten innebär inte att vi ger upp kampen mot aggressiv skatteplanering. Genom att införa en uttrycklig bestämmelse om konstlade upplägg anknyter vi till den linje som EU-domstolen slagit fast: Normala affärsmässiga lån ska inte träffas, och rent konstlade arrangemang där huvudsyftet är skatteförmåner ska kunna nekas avdrag fullt ut.

Detta är en rimlig och träffsäker balans. Vi värnar en sund skattebas utan att straffa vanliga affärstransaktioner.

Det tredje är likvärdiga villkor för svenska företag. Svenska företag verkar på en integrerad europeisk marknad. Om våra regler avviker från EU-rättens krav skapar det osäkerhet, tvister och risk för att investerare väljer andra länder. Tydliga, EU-förenliga ränteregler stärker Sveriges attraktionskraft som investeringsland och skapar mer förutsägbara spelregler för internationella koncerner.

Herr talman! Med det här betänkandet tar vi ansvar för att anpassa svensk lag till EU-rätten, skapa klarhet och förutsägbarhet för företagen och samtidigt slå vakt om skattesystemets legitimitet genom att fortsatt motverka konstlade skatteupplägg. Riksdagen bör således ställa sig bakom förslaget.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för en matnyttig redovisning! Om det var något jag saknade i redovisningen var det kanske några ord om de migrationspolitiska frågor som vi utifrån den skriftliga redovisningen vet diskuterades.

Det är uppenbart att Europa under överskådlig framtid kommer att behöva en mycket restriktiv och hårt kontrollerad invandringspolitik. Jag är glad att Sveriges regering instämmer i denna slutsats. Det gör även många andra europeiska regeringar. Tyvärr råder det inte total enighet om detta. Vi ser det kanske allra tydligast i det socialistiskt styrda Spanien, där man ser helt annorlunda på invandringspolitiken och uppmuntrar till mer invandring. Vi kan inte förneka att Spanien är ett stort land och därmed en ganska tung spelare i Europa.

Skulle statsministern kunna säga några fler ord om detta?

Fru talman! I dag ska vi alltså diskutera en justering i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, också kallad SINK. Förslaget kan synas tekniskt, men det rör en principiellt viktig fråga: att upprätthålla svensk beskattningsrätt när arbetskraft hyrs in till svenska arbetsgivare, även om arbetet delvis utförs utomlands.

Varför behövs förändringen? Sedan 2021 bortser vi från det formella anställningsförhållandet och ser i stället till var den faktiska, ekonomiska arbetsgivaren finns. Detta ekonomiska arbetsgivarbegrepp säkerställer att personer som hyrs in till svenska verksamheter beskattas här.

Skatteverket har dock pekat på en lucka. Om den inhyrda arbetstagaren skickas utomlands under kortare perioder, högst hälften av arbetstiden under en tolvmånadersperiod, riskerar inkomsten att helt eller delvis falla utanför svensk beskattning. Det nu aktuella förslaget täpper till luckan genom att tydliggöra att även detta arbete, som utförts utanför Sveriges gränser, ska omfattas av SINK under samma tidsgräns som redan gäller för anställda i svenska företag. Det är särskilt viktigt i Öresundsregionen.

I det nya Öresundsavtalet har Sverige och Danmark lovat varandra att se till att tilldelad beskattningsrätt verkligen kan utnyttjas. Dessa justeringar behövs således för att avtalet ska fungera fullt ut så som det är tänkt.

Det handlar i mångt och mycket om rättvisa. En svensk som är bosatt i Malmö och arbetspendlar till Köpenhamn ska inte behandlas sämre än en dansk som är bosatt i Köpenhamn och hyrs in av ett svenskt bolag i Malmö. Båda bidrar till svensk välfärd när arbetet faktiskt utförs åt en svensk arbetsgivare.

Likabehandling är också avgörande för konkurrensneutralitet. Det finns annars risk för snedvridningar som gynnar utländska bemanningslösningar framför inhemska.

Enligt utförd konsekvensanalys berörs endast ett litet antal individer, främst med hemvist i Danmark. Därför är den offentligfinansiella effekten försumbar. Men principen är desto viktigare; vi ska inte öppna onödiga kryphål som kan utnyttjas i större skala i framtiden. Skatteverkets kostnader begränsas till enklare information och it-anpassningar, och inga företag belastas med nya administrativa krav. Det är med andra ord ett kirurgiskt ingrepp som ger maximal rättssäkerhet till minimal kostnad.

Alla remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, Skatteverket och Försäkringskassan, har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan större invändningar. Det råder med andra ord brett samförstånd om att förslaget är både nödvändigt och väl formulerat.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025, vilket ger arbetsgivare rimligt med tid att anpassa rutinerna. Samtidigt markerar vi att lika lön för lika arbete också betyder lika skatt för lika arbete, oavsett var arbetstiden råkar förläggas under kortare perioder.

Fru talman! Genom den aktuella propositionen säkerställer vi att den svenska skattelagstiftningen hänger ihop med våra internationella åtaganden, värnar neutral konkurrens och upprätthåller allmänhetens förtroende för skattesystemets rättvisa. Lagändringen är liten i omfång men stor i betydelse – för rättvisan, för skattebasen och för ordningen i Öresundsregionen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten ändå sätter fingret på en väldigt bra punkt. Vem sjutton vill sitta i en lång bilkö? Det vill inte jag, och det tror jag inte heller att någon annan vill. På så vis blir det i någon mån självreglerande.

Om alla tar bilen kommer inte bilen att vara något attraktivt alternativ. Då blir det givetvis mer attraktivt med alternativa resesätt. Men den avvägningen klarar den enskilde av att göra själv.

Återigen: Låt människor lägga sina egna livspussel. Tvinga dem inte att leva efter en miljöpartistisk mall.

Fru talman! Då var vi här igen. Det drar in pengar, och det är kanske det som är huvudsyftet trots allt.

Miljöpartiet är väldigt piggt på att gå in och tala om för människor hur de ska leva sina liv och vad de får och inte får lov att göra. Vill människor åka kollektivt får de jättegärna göra det. Vill de cykla får de jättegärna göra det. Men vissa människor behöver ta bilen för att få livspusslet att gå ihop.

Det här med trängselskatt är ett sätt att försöka tvinga människor att leva på ett sätt som Miljöpartiet vill att de ska göra. Vi ser det även i synen på bränsleskatt och utblandning av diesel.

Vi vill inte bestraffa människor för att de lägger sitt livspussel på det sätt som passar dem. Det är kanske den stora ideologiska skillnaden mellan höger och vänster och då i synnerhet miljöpartistisk vänster.

Fru talman! Då ska vi alltså diskutera punktskatterna. Vi i Sverigedemokraterna står förstås bakom samtliga våra förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12.

Sveriges skattepolitik måste präglas av rättvisa, logik och respekt för människors vardag. I vår kommittémotion lyfter vi fram flera punktskatter som snarare skadar än tjänar samhällets intressen. Jag vill här särskilt lyfta fram trängselskatten.

Fru talman! Trängselskatten har blivit något helt annat än vad den från början utlovades att vara. Den skulle minska trafiken och förbättra miljön i våra storstäder, men i verkligheten ser det annorlunda ut. Vi ser hur denna skatt fungerar som en extra pålaga på människor som inte har något alternativ till bilen. Det är en straffskatt för arbetare, småföretagare och pensionärer som kämpar för att få livspusslet att gå ihop.

Trängselskatten slår särskilt hårt mot låg- och medelinkomsttagare. För många är bilen inte en lyx utan en nödvändighet. Det handlar om att kunna ta sig till jobbet, skjutsa barnen till skolan eller ta sig till vårdcentralen. Skatten gör det dyrare att arbeta, inte minst för dem som bor i ytterområden eller på landsbygden, där tillgången till kollektivtrafik är begränsad. Det är både orättvist och samhällsekonomiskt ineffektivt. Folkomröstningen i Göteborg ger också en fingervisning om ett lågt folkligt stöd. Vi föreslår därför att regeringen överväger en successiv utfasning av trängselskatten och söker andra lösningar.

Men, fru talman, trängselskatten är inte den enda skatt som behöver ses över. Vi behöver göra en översyn av energibeskattningen för att skapa rättvisa villkor på energimarknaden. Subventioner för vissa och straffskatter för andra skapar en obalans som hotar svensk industris konkurrenskraft. Vi måste ha en energibeskattning som bygger på logik och behov, inte ideologisk särbehandling.

Framöver hoppas vi att regeringen kan överväga en avskaffning av malusbeskattningen, som drabbar dem som behöver använda större fordon, exempelvis företagare, men också funktionsnedsatta som behöver extra lastutrymme för exempelvis en ramp eller en rullstol. Malus resulterar i att färre byter till modernare fordon, vilket ironiskt nog leder till ökade utsläpp. Det är dags att avsluta detta misslyckade system.

Likaså vore det önskvärt med en översyn av kemikalieskatten, som i praktiken är en straffskatt på hemelektronik. Den har minimal miljöpåverkan men stor negativ påverkan på svenska företag och konsumenter. Den svenska marknaden är helt enkelt för liten för att påverka stora, globala företagsutbud. Skatten fungerar därför bara som ett påslag för konsumenten utan att miljön vinner någonting alls.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för en informativ återrapport!

Vid den förra återrapporten för två veckor sedan talade statsministern och jag om behovet av en starkare europeisk försvarsindustri. Därefter, faktiskt så sent som i går kväll, släppte Svenska Dagbladet en artikel på just detta ämne. Där intervjuades bland annat generalsekreteraren för försvarsföretagens branschorganisation SOFF, som talade om ämnet.

Han nämnde att de flesta beställningar som görs sträcker sig över två till fyra år, medan branschen anser sig behöva beställningar som sträcker sig över sex till åtta år för att våga expandera. Problemet uppgavs i mångt och mycket bestå av att Europas militärer mestadels bara köper mer av det man redan har. Man fyller på i ladorna efter att ha skickat grejer till Ukraina medan man i alltför liten utsträckning beställer ny, mer modern teknologi.

Här har vi alldeles uppenbart ett problem. Europeisk försvarsindustri inte bara tvekar inför att expandera i nödvändig utsträckning, utan Europa riskerar dessutom att i en framtida konflikt inte vara så modernt och teknologiskt rustat som vi skulle kunna vara. Om det är någonting som historien har lärt oss är det att i krig är det allt som oftast den sida som har den bästa teknologin som vinner.

Genom det svar jag fick från statsministern i förrförra veckan vet jag redan att såväl statsministern som statsministerns kollegor tar frågan på stort allvar. Inte desto mindre vill jag fråga hur statsministern ser på Sveriges och Europas möjligheter att på allvar få fart på produktionen av högteknologisk militär materiel. Kulor och artillerigranater i all ära, men nästa generations krig kommer att kräva mer än så.