Märta Stenevi

Fru talman! Jag hade tänkt säga någonting om graviditetspengen, som vi sätter av medel till i vår budget. Men jag fick så många frågor att jag kanske får fokusera på dem i stället, eftersom detta är min slutreplik.

Fru talman! Kristdemokraterna lämnar familjer i sticket genom att ta bort medel redan nu vid årsskiftet. Situationen är redan väldigt ansträngd. Jag noterar en viss skillnad i retorik när Kristdemokraterna säger att man inte vill lämna barnfamiljer i sticket samtidigt som Moderaterna när man pratar om samma pengar säger att det skulle vara en bidragsfälla.

Reduktionsplikten är en intressant fråga. Vi har hela vägen i våra budgetar haft ett landsbygdsavdrag, som ger betydligt mer pengar än vad de sänkta bränslepriserna i regeringens budget gör. Om man vill värna familjer på landsbygden skulle jag rekommendera att man läser in sig på vårt förslag eftersom det hade gett ett betydligt bättre tillskott till familjernas ekonomi.

Fritidskortet går inte att använda till att skjutsa barn. Det går att använda till avgifter för att delta i organiserad idrott. Det går inte att köpa skor för det, det går inte att skjutsa för det och det går inte att köpa kollektivtrafik för det.

Om det nu är de utsatta familjerna vi pratar om - jag tycker att det låter som att man slirar mot att snarare prata om medelklassfamiljerna, som Caroline Högström var inne på - är det ett faktum att de förlorar stora pengar på regeringens budget nästa år. Kommer KD då att vara beredda att stå upp för att utsatta familjer behöver ha en permanentning av det tillägg till bostadsbidraget som finns i dag? Priserna har ju inte sjunkit.

Jag utgår från att regeringen i så fall redan nu följer den ekonomiska situationen för utsatta familjer, för den är oerhört ansträngd. Men regeringen plockar i stället bort pengar. En ensamstående mamma som arbetar heltid som barnskötare i Stockholm förlorar 500 kronor i månaden. Kommer KD att kompensera dessa familjer under året, till exempel i en tilläggsbudget?

Fru talman! Jag har egentligen två olika frågor till ledamoten. Den första handlar om familjen och hur familjer ska kunna hantera den situation som de kan ha med barn som far illa.

Familjer med ensamstående föräldrar som heltidsarbetar förlorar under nästa år ganska mycket pengar varje månad på regeringens budget. Hur menar man att man på så sätt stärker familjerna?

Kopplat till detta handlar det om hur det blir när föräldrar dessutom inte har rätt till tillfällig föräldrapenning, till exempel när de behöver ta ledigt från jobbet för att medverka i insatser från socialtjänsten. Hur menar Kristdemokraterna att ni hjälper föräldrar att ta detta föräldraansvar samtidigt som ni drar undan så mycket ekonomiska medel från familjerna?

Det tillfälliga tillägget sänks redan nu vid årsskiftet, och vid halvårsskiftet försvinner det helt. Ledamoten och jag pratade om det här vid ett annat tillfälle, fru talman, och jag fick då antydningar om att Kristdemokraterna skulle kunna tänka sig att ta strid för en förlängning året ut. Jag skulle gärna vilja veta om ledamoten är beredd att ta den fajten.

De här familjerna kommer inte att ha någon glädje av räntor som sjunker, för de har inte den typen av lån. De kommer att ha väldigt lite glädje av minskade bränslepriser eftersom de inte har råd att ha bil. Vad de däremot ser är matpriser som fortsätter att öka och att det kommer en hyreshöjning som de snart ska betala samtidigt som ni tar bort pengar från deras vardagsekonomi.

Jag har ytterligare en snabb fråga. Dubbeldagarna är jättebra, och dem står vi bakom. Men jag skulle vilja veta varför regeringen inte går vidare också med graviditetspengen och gör det möjligt för gravida kvinnor att använda den och slippa använda den tid och den ersättningsnivå som är tänkt för tiden med barnet. Då skulle de kunna vara hemma och därmed få en bättre start i livet för både barn och mamma. På köpet skulle vi få en bättre kvinnohälsa.

Fru talman! Här är det flera saker som är väldigt märkliga.

Det första är kampen mot inflationen. Kampen mot inflationen är inte vunnen av regeringen. Kampen mot inflationen vanns av arbetstagare och fackförbund därför att man höll tillbaka löneutvecklingen. När kostnaderna skenade, mycket till följd av kriget i Ukraina, höll man tillbaka en kompensation för det, det vill säga att löneökningarna har varit lägre. Det är den stora faktorn för att inflationen har sjunkit tillsammans med att Europa har fyllt på sina gaslager. Ingenting av detta har regeringen åstadkommit.

När man säger att man nu bekämpar lågkonjunkturen och vidtar konjunkturstärkande åtgärder är det åtgärder som faktiskt ingen tror har effekt på inflationen. Den enkla anledningen är att det är så lite som går till dem som verkligen hade behövt kunna köpa fler falukorvar eller vad de nu vill välja att lägga sina pengar på, samtidigt som man vräker ut pengar på personer som inte har några problem alls att hantera inflationen. Det här är det inte bara Miljöpartiet som tycker, utan också en lång rad tunga ekonomer har sagt samma sak.

Om man nu är överens om att det har varit en rejält svår tid och att det kräver en avvägning är ju ett alternativ att permanenta det tillfälliga tillägget. Det finns också med i vår budget och ger ganska mycket pengar i plånboken för någon som jobbar heltid men ändå har svårt att klara hyran.

Om man då säger att det kräver en avvägning av när och hur man ska göra det och tycker att det är viktigt att människor ska få behålla mer pengar undrar jag hur den avvägningen såg ut när man sa: Vet ni vad, vi ger 115 kronor men tar bort 600 kronor för någon som arbetar heltid.

Hur mycket mer än heltid kan man jobba i Moderaternas samhälle? Och hur mycket mer än heltid kommer de allra rikaste att jobba, vilket skulle följa arbetslinjen? Hur tänker Caroline Högström att man ska klara sig på sin lön i Sverige i dag med den här budgeten om man inte tillhör topp-tio-procenten utan tvärtom de tio procenten fattigaste som nästan inte får några pengar alls av jobbskatteavdraget?

Fru talman! En långsam och ansvarsfull nedtrappning av det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Tror ledamoten själv på det uttrycket? Vid halvårsskiftet nästa år har hela tillägget ryckts bort, och då kommer samtidigt hyreshöjningarna i den pågående förhandlingen att ha trätt i kraft.

Jag tycker att det är väldigt bra om människor själva får bestämma över sina pengar. Det som kanske Caroline Högström och resten av regeringen tenderar att glömma är att vi har stora grupper som betalar skatt och som arbetar heltid. En barnskötare här i Stockholm kan till exempel få 115 kronor. Det är trevliga pengar varje månad. Men om man samtidigt förlorar 600 kronor på "den långsamma och ansvarsfulla nedtrappningen", hur ska man då klara de hyreshöjningar som kommer?

Vad jag också skulle vilja veta är ifall ledamoten menar att det är en bidragsfälla att arbeta som barnskötare i Stockholm, för när det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget tas bort kommer man att gå back med regeringens budget. De höjningar som har gjorts kommer inte att göra någon glad.

Vilka jobb är det som skapas när den här barnskötaren inte längre klarar nödvändiga utgifter? Vilka jobb är det som skapas när man varje månad måste låna till nödvändiga utgifter? Vilka jobb är det som skapas när allt fler familjer med inkomst från arbete söker sig till Stadsmissionen för att få hjälp med matkassar? Är det verkligen det som bygger ett starkt samhälle? Och vilka jobb skapas av de 7 000-8 000 kronor i månaden som de allra rikaste kommer att få ut av jobbskatteavdraget i snitt? Hur mycket mer kommer de att jobba för att de får den skattelättnaden?

Det skulle vara väldigt intressant att höra svaren på de här frågorna.

Herr talman! Eftersom det är min slutreplik tar jag fasta på att ledamoten på fullt allvar säger att vi anslår 130 miljoner kronor till bidragsfusk. Förlåt, men det säger väl allt om Sverigedemokraternas och Tidöregeringens syn på sjuka människor i Sverige och om Tidöregeringens budget?

Menar den sverigedemokratiska ledamoten på fullaste allvar att de människor som får avslag allihop är fuskare? Är ledamoten beredd att följa med mig ut och prata med sjukskrivna personer som drabbas av att det görs fel och som därmed inte skulle få sina pengar, stå utan inkomst och inte ha möjlighet att betala hyran? Är den sverigedemokratiska ledamoten på fullt allvar beredd att säga att det aldrig begås några fel av vare sig läkare eller Försäkringskassan och att det därmed skulle innebära att man finansierar fusk när man vill att sjuka människor ska få de pengar de faktiskt har rätt att få?

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Det är en otrolig människosyn. Jag borde inte vara förvånad, men jag upphör aldrig att häpna över vilken total brist på verklighetsförankring Sverigedemokraterna har så fort det kommer till människor som lever i utsatthet.

Vad gäller hemlandstiden tycker vi absolut att man behöver kunna fortsätta tillgodoräkna sig den, därför att det finns människor som flyr till Sverige mitt i livet och som också behöver kunna få ersättning. Den gruppen är mycket liten. Inte desto mindre måste Sverigedemokraterna ge sig på dem, för bevare oss väl om det fanns en grupp utsatta människor i Sverige som Sverigedemokraterna inte hade slagit och bankat på med förevändningen att alla fuskar!

Följ gärna med mig ut, och prata gärna med sjukskrivna undersköterskor och barnskötare! Låt oss ta diskussionen om hur de upplever det faktum att de står helt utan inkomst när en läkare skrivit ett felaktigt intyg eller Försäkringskassan fattat ett felaktigt beslut!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Det är otroligt viktigt att stoppa bidragsfusket, alltså när någon medvetet fuskar och försöker tillskansa sig pengar den inte har rätt till. Det är oerhört viktigt. Men vi har en situation där sjuka personer som behöver sjukskrivning för att bli friska också är helt i händerna på systemen.

Det som mycket väl kan hända - och även händer - är att sjukintyg skrivs på ett sätt som gör att de senare avvisas. Det är inte nödvändigtvis samma sak som att man har bidragsfuskat eller inte har rätt till ersättning. Vad det däremot innebär är att man har varit borta från sitt jobb, inte fått någon inkomst och sedan inte heller haft möjlighet att backa från det beslutet. Sverigedemokraternas syn på människor utgår från att hela den gruppen medvetet fuskar. Vi menar däremot ett en stor grupp människor drabbas otroligt hårt av det faktum att läkare sjukskriver och säger att någon behöver vara hemma för att bli frisk och att Försäkringskassan sedan säger att intyget har fyllts i på felaktigt sätt. Därmed får ju personen inte möjlighet till ersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi tar gärna en diskussion om hur man beivrar fusk, men systemen ska inte vara så stelbenta att människor riskerar att stå utan inkomst när de faktiskt inte gjort fel utan tvärtom drabbats av andra effekter i systemet. Därför menar vi att vårt förslag är fullt rimligt, det vill säga att om man inte har rätt till sjukersättning ska man inte få det framöver, men man ska inte i efterhand stå utan inkomst på grund av ett beslut baserat på underlag som skickats in av andra. Det drabbar framför allt dem som har allra lägst inkomster, alltså samma grupper som inte får mer än några tior av ert budgetförslag.

Herr talman! Jag måste börja med att säga att det alltid är fascinerande att stå i kammaren eller i debatt någon annanstans och höra ordet "godhjärtad" användas som något negativt emot en. Det säger ganska mycket om vår tidsanda att man ser det som något dåligt att vilja människor väl.

Kanske säger det också allt om den budget som vi debatterar de här veckorna, för den här synen syns hela vägen. Till exempel skickar man gärna vapen till Ukraina, men man vill inte erkänna ukrainska flyktingars rätt till grundläggande välfärd i Sverige medan de bor och lever här.

Det säger väl allt om en regering som vill införa angiverilagar eller för den delen om en regeringsföreträdare som står i kammaren och faktiskt talar sig lyriskt varm för stupstockar och ett regelverk som lämnade cancersjuka människor helt utan inkomst och tvingade dem ut i fattigdom.

Jag tror att jag ändå ska ta det som en komplimang. Jag är gärna godhjärtad ifall alternativet är en Tidöregering.

Herr talman! Jag vet att jag inte får det, men ibland har jag stor lust att köra handuppräckning här i kammaren. Upp med handen, alla som varit sjuka och inte kunnat arbeta! Upp med handen, alla som har ett barn med funktionsnedsättning! Upp med handen, alla med kronisk smärta, alla som drabbats av utmattning och alla som försöker slå sig igenom systemen för att en anhörig ska få den hjälp hen har rätt till!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag ska inte göra det, herr talman; jag lovar. Men när jag läser regeringens budget måste jag undra hur mycket av en skyddad verkstad politikerna i regeringen och deras lydkonungar lever i, för man kan lätt få uppfattningen att regeringen har glömt vem sjukförsäkringen är till för: den som är sjuk och inte kan arbeta.

Herr talman! Låt oss för en sekund föreställa oss en kvinna som arbetar i hemtjänsten i en av våra kommuner. Under lång tid har hennes arbetsbelastning blivit allt högre till följd av nedskärningar och hennes handlingsutrymme allt mindre. Hon dras med den ständiga stressen av att ha det yttersta ansvaret för människor som är sköra och i behov av hjälp, de här människorna som jag ändå menar att vi ska vara godhjärtade inför, men hon får sällan verktyg att göra sitt jobb.

En dag går det inte längre. Hon bara gråter. Det går inte att sluta. Hon kommer inte upp ur sängen längre. Hon sjukskriver sig och hoppas att det ska gå över. Kanske är det bara en elak förkylning. Hon får ont i magen av tanken på karensdagen och vad det inkomstbortfallet kommer att innebära för en redan ansträngd ekonomi, men det går bara inte.

En vecka senare är hon inte bättre utan sämre. Hon söker sig till vårdcentralen. I mötet med läkaren kan hon knappt prata; hon bara gråter. Läkaren sjukskriver henne, och nu börjar en ängslig väntan på beslut från Försäkringskassan.

En av de första åtgärder regeringen genomförde när den tillträdde var att slakta Försäkringskassans anslag. Effekten blev enormt långa väntetider.

Herr talman! Fyra av tio ensamstående föräldrar med låga inkomster har lånat till nödvändiga utgifter det senaste halvåret. Vad händer då när inkomsterna stoppas helt?

De skenande kostnaderna för utbrändheten i omsorgsyrken kommer inte att motverkas av längre handläggningstider eller av återinförda stupstockar, som regeringen ju lade beställning på men som stoppades av SD. De kommer inte att stoppas av hårdare tag.

Nej, de skenande kostnaderna kräver ökade anslag till välfärden för att öka möjligheten att göra ett gott jobb och möjligheten att ha tillräckligt många kollegor för att faktiskt kunna bedriva precis den omsorg - denna godhjärtade verksamhet - som bedrivs i vår välfärd.

Miljöpartiet finansierar gärna detta genom att avvisa de bisarra skattesänkningar för de allra rikaste som Tidöregeringen vill genomföra. Det handlar om de 32 procent av anslagen som ska gå till de rikaste 10 procenten bland svenskarna.

Herr talman! Att ha ett arbete att gå till och en egen inkomst som man kan försörja sig på - det är frihet. Men det förutsätter att man är frisk nog att jobba. Vi gör i vår budget en stor satsning på Försäkringskassan, därför att de måste ha tillräckliga resurser att stötta och hjälpa den som är sjuk. Försäkringskassans huvuduppgift är att hjälpa, stötta och samordna insatser så att fler blir friska snabbare.

Vi vill införa en preventionsersättning. Jag tror och hoppas att alla i den här kammaren är angelägna om att sjukskrivningarna ska vara så korta som möjligt. Ett viktigt sätt att främja det är att förebygga dem, och då behöver man också införa förebyggande åtgärder innan en person behöver sjukskrivas på heltid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi lägger tillbaka ersättningen till företag med höga sjuklönekostnader som regeringen tagit bort. Arbetsgivare har ett mycket stort ansvar för arbetsrelaterad ohälsa men måste också få stöd - inte minst småföretagare - att hantera kostnaderna för till exempel en medarbetare som drabbas av cancer. Det trygga samhälle som Miljöpartiet vill se kräver samarbete.

Herr talman! Av kostnaderna för jobbskatteavdraget gick 32 procent till de 10 procent av svenskarna som är allra rikast. Inte ens 1 procent gick till de 10 procent av svenskarna som är allra fattigast. Och ingenting av den skattesänkningen gick till dem som har långsiktigt nedsatt arbetsförmåga och som försörjer sig på sjuk- eller aktivitetsersättning. Det är helt logiskt i ett Tidösamhälle som drivs av principen om den starkastes överlevnad, men det är helt oacceptabelt i ett samhälle där vi tillsammans tar hand om varandra och på så sätt bygger stark sammanhållning mellan människor.

Miljöpartiet höjer i sin budgetmotion ersättningarna kraftigt. Kanske är det godhjärtat, men det är för att vi anser att även den som inte kan arbeta ska tillförsäkras ett gott liv. Det handlar inte bara om överlevnad utan om en möjlighet att leva på lika villkor i vårt samhälle.

Herr talman! Det har rabblats mycket siffror i kammaren i dag i den här debatten. Men bortom siffrorna finns en oerhört viktig skillnad i synen på vårt samhälle. Miljöpartiet vill ha ett samhälle där vi bryr oss om varandra, där den som kan bidra mycket gör det och den som behöver hjälp kan få det. När vi blir sjuka ska den hjälpen finnas där: hjälpen att bli frisk, hjälpen att komma tillbaka till arbete och hjälpen att försörja sig under den tid man är sjuk.

(Applåder)

Fru talman! På förekommen anledning: Mäns våld mot kvinnor och barn måste upphöra.

Fru talman! Jag minns mitt äldsta barn som sjuåring - en lillgammal och otroligt söt rödlätt unge med allvarlig blick som såg ut i universum. Ett barn som läste allt hon kom över och ritade de mest otroliga teckningar.

Jag minns också mitt äldsta barn på högstadiet - inåtvänd och lite obekväm i sig själv med blicken i marken. Hon läste fortfarande allt hon kom över.

Jag ser mitt äldsta barn i dag - en ung kvinna som är på väg ut i världen. Hon läser lika mycket. Hennes blick ser nyfiket omkring sig. Hon ger sig iväg, prövar sina vingar och kommer hem till mig mellan varven.

Fru talman! Sanam minns också sin sjuåring - Constantin, Tintin, med den pigga, glada blicken. Tintin med det stora hjärtat. Tintin som ritade så fint till sin mamma och längtade så efter sin lilla syster. Tintin som blev sju år gammal. Tintin som inte blev mer än sju år gammal. Tintin fick inte uppleva högstadiet, och Sanam kommer inte att få se honom ta studenten. Han togs ifrån henne, och han kommer inte hem igen.

Fru talman! Jag värjer mig mot varje tanke på att förlora mina barn. Jag vill inte ens snudda vid tanken. Den smärtan är så stor att jag knappt orkar föreställa mig den. Jag värjer mig mot tanken, men jag tvingar mig att se. Jag tvingar mig att se andra mammors smärta när deras barn sprängs i bitar i Gaza, smärtan hos mammorna vars döda söner förminskas till rubriker om gängmord och Sanams smärta när Tintins pappa tog hans sjuåriga liv trots alla varningar och trots alla larm, smärtan över att hon inte fick lov att skydda honom.

Fru talman! Jag tvingar mig att se de barn som dött, jag tvingar mig att se min egen rädsla och jag tvingar mig att se Sanams råa sorg över sin son, över Tintin, därför att vi måste vara vittnen till våldet och döden. Vi måste se döden, vi måste nämna den vid namn och vi måste känna den i våra bröst.

Vi måste elda under vår vrede över världen och döden och våldet. Vi måste tvinga oss att se, för bara så kan vi åstadkomma förändring.

Och nu, fru talman, nu ska det äntligen bli förändring.

Jag stod i den här talarstolen för knappt två år sedan, kort efter att Tintin mördats, och jag vädjade till statsminister Ulf Kristersson och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall att snälla, snälla använda den utredning vi i den rödgröna regeringen hade tillsatt och som strax skulle vara klar, att lägga politisk prestige åt sidan och göra gemensam sak för att stoppa våldet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Och de gjorde det. De tog inte bara till sig utredningen; de lyssnade också på oss och på andra när vi pekade på bristerna i utredningen. De samarbetade med utskottet och med oppositionen för barnens skull, och nu händer det. Nu kommer äntligen betänkandet Tryggare hem för barn att röstas igenom, och för det kommer jag alltid att vara tacksam. Tack, Ulf, och tack, Camilla!

Fru talman! Jag är tacksam - men jag är inte nöjd förrän alla barn lever tryggt.

Sanam har berättat att Tintin en gång fick frågan vad han trodde att domaren som gett pappan umgängesrätt skulle ha sagt om han hade förstått hur umgänget fick Tintin att må. Tintin svarade: Jag tror att han hade sagt förlåt.

Tintin ville bli lyssnad på, och han ville bli tagen på allvar. Men så ser det inte ut i dag. Alltför få barn får komma till tals i de ärenden som berör varenda aspekt av deras liv.

Miljöpartiet vill därför göra två tillägg i lagstiftningen.

För det första menar vi att om en psykolog ska bidra med sin expertis i domstolen, vilket vi är oerhört positiva till, ska psykologen också träffa barnet. Vi är övertygade om att det skulle gynna barnet att få komma till tals i den bedömning som rätten ber psykologen att göra, för det är bokstavligen barnets liv det handlar om.

För det andra menar vi att det måste säkerställas att de domare som handlägger mål som rör vårdnad, boende och umgänge har en adekvat vidareutbildning i frågor som rör barn som far illa. Domare i barnrättsmål håller ett litet liv i sina händer. Det måste ställas krav på att man då har tillräcklig kunskap om vad detta innebär - om vad våld innebär. För som Tintin konstaterade: Om domaren hade förstått vidden av och allvaret i psykiskt och fysiskt våld och alla aspekter av våld och förstått vad det innebär för en sjuåring att vettskrämd tvingas vara ensam med en våldsam pappa - ja, då hade han nog sagt förlåt. Och inte bara det - då hade han kanske fattat ett annat beslut. Och kanske hade Tintin levt då.

Det är en jättesvår sak att säga, men inte heller det får vi lov att värja oss mot: Med en annan lagstiftning hade Tintin kunnat leva i dag. Vi måste orka se det, och vi måste elda under vår vrede.

Därför måste det ställas krav på adekvat utbildning i domstolarna. Domarna måste ha kunskap nog att förstå vad det är de hör. Därför måste barnen komma till tals; det handlar om deras liv.

Vi i Miljöpartiet står av hela våra hjärtan bakom alla förslag i propositionen, men vi får inte låta oss nöjas. Vi måste se, vi måste minnas och vi måste elda under vår vrede och fortsätta agera. Därför yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! När jag talade här i januari 2023 och när jag talar nu var det och är det för Sanam och Tintin. Men det är också för alla de kvinnor jag mött som lever gömda med sina barn, som gömmer sina barn från deras pappor för att skydda dem. Jag kan inte säga deras namn här - jag vet inte ens alla deras riktiga namn - eftersom det skulle utsätta dem för risk. Men ni vet vilka ni är. Ni är med mig i dag, och alla era barn är med mig i dag. Jag talar för er när jag säger: I dag tar vi ett stort steg när lex Tintin blir lag. Men i dag fortsätter också arbetet för ett samhälle som är tryggt för barn och för kvinnor - för er.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Fru talman! Jag minns mitt äldsta barn som sjuåring, liksom mitt mellersta och mitt yngsta barn. Jag minns båda mina bonusbarn som sjuåringar, och alla mina syskonbarn. Och jag minns Tintin. Jag kunde inte bära honom till trygghet, men jag kommer att bära honom i mitt hjärta - alltid.

Fru talman! Tack igen, statsrådet, för att du lyfter de barn och unga och kvinnor som faller offer här i Sverige. Mitt bekymmer är att det efter de signaler som gavs redan i samband med Tidöavtalet och diskussionerna då, i kombination med att vi ser att detta ökar, finns ett signalsystem som gör att man inte erkänner de rättigheter som finns.

Att denna lagstiftning borde ha ändrats för länge sedan är vi fullständigt överens om. Nu är frågan om lagstiftningen snarare kommer att gå åt andra hållet.

Jag är väldigt tacksam för att statsrådet understryker att prostitution inte i sig handlar om vandel utan att de drabbade är brottsoffer. Detta är extremt viktigt, och jag hoppas att det också ska återspeglas när utredningen kommer tillbaka.

Till dess hoppas jag dessutom att statsrådet tar detta på allvar. Om signalerna är att de kvinnor och barn som utsätts för människohandel och är brottsoffer inte tillerkänns sina rättigheter, som de har även under gällande lagstiftning, och det stämmer att detta har blivit alltmer utbrett och inte längre bara förekommer i enskilda polisregioner utan nu har blivit gängse praxis i hela landet måste statsrådet ta detta på allra största allvar, samarbeta med sina kollegor och utreda om så är fallet och hur detta i så fall kan stävjas. Det är en otroligt allvarlig situation om vi har börjat behandla kvinnor som faller offer för människohandel och prostitution som brottslingar som ska sparkas ut ur landet i stället för som viktiga vittnen och brottsoffer.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att säga att jag helt delar bilden av att det här inte är ett nytt fenomen. Beskrivningen av hur till exempel Polisregion Syd agerade kom redan under min tid som jämställdhetsminister. Det som är allvarligt nu och som flera advokater och civilsamhället förde fram i en debattartikel i oktober är att det ökar och att det har spritt sig till väldigt stora delar av landet där man inte har mött de här attityderna tidigare. Det ser jag som väldigt allvarligt. Vi reagerade starkt på de uppgifterna redan då, men om det nu dessutom får spridning och vi ser att polisen lägger ned människohandelsenheter har vi ett problem som växer.

På samma sätt är det ett jätteproblem, precis som jämställdhetsministern pekar på, att det är så få fällande domar. Det är klart att om vi dessutom får en situation där vittnen skickas ut ur landet innan de har beretts möjlighet att ens delta i förundersökningen kommer det att bli ännu svårare.

Fru talman! Jag ska också säga att jag har stora förhoppningar på statsrådets engagemang för våldsutsatta kvinnor. Jag vet att det inte är möjligt att stå i en sådan här debatt och kritisera en myndighet, och jag vet av egen erfarenhet att en jämställdhetsminister i vissa frågor är något bakbunden och tvingas arbeta genom andra statsråd för att komma framåt i sina frågor. Så har det tyvärr alltid varit. Men jag vädjar till statsrådet att ta striden med sina kollegor och ta striden med Sverigedemokraternas patologiska hat mot människor födda utanför Sverige. Och jag vädjar till statsrådet att bakom kulisserna, när kamerorna är avstängda, ta de här uppgifterna på allvar och kräva av sina kollegor att de utreder vad som pågår inom polisen och sedan agerar mot missförhållandena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja be alla som lyssnar och alla här i rummet att en kort stund föreställa sig vad det är de här kvinnorna går igenom.

Föreställ dig att du blir förälskad. Du luras till Sverige med löfte om arbete. Hemma har du ett litet barn som du inte kan försörja. Du har lämnat barnets pappa eftersom han misshandlade dig och du var rädd för ditt barns säkerhet. Nu ser du en möjlighet att skapa ett bättre liv för dig själv.

Väl framme i Sverige finns det dock inget jobb. Här finns en smutsig lägenhet och mer våld. Du har inte längre något pass, du har inga pengar och din nya pojkvän är nu din fångvaktare. Här i Sverige finns inget jobb, ingen framtid och inga pengar till ditt barn. Men här finns en lång rad våldsamma svenska män som tvingar sig på dig. De köper våldtäkter som pågår dag efter dag, och du ser inget slut på våldet och förnedringen.

Så en dag händer något. Polisen kommer. En vänlig socialsekreterare är med. Hon förklarar för dig att det du har utsatts för är ett brott och att du har rätt till hjälp. Man kan föreställa sig att du då känner en svag strimma av hopp.

Men, fru talman, nästa sak som händer är att du i stället för att erbjudas plats på skyddat boende eller vård blir inlåst. Polisen som låser in dig hänvisar till att du ägnat dig åt "försörjning på ett sätt som gynnar kriminalitet och påverkar rättssystemet negativt". På gammal svenska har du uppvisat bristande vandel. Du ska ut ur landet. Du får ingen vård, inget skydd, inte ens möjlighet att vittna mot dina förövare. Du behandlas som en kriminell.

Fru talman! Av hela mitt hjärta önskar jag att ingen av oss någonsin kommer att behöva uppleva detta. Men det är verklighet för kvinnor i Sverige. Och om det stämmer att detta ökar är det mycket allvarligt, och det måste stoppas.

Fru talman! Jag vädjar till statsrådet att ta strid för att kvinnor som utsätts för brott i Sverige ska tillerkännas sin rätt till säkerhet och trygghet från våld, sexuellt våld och människohandel - alldeles oavsett var de är födda.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill också passa på att tacka för det stora engagemang statsrådet alltid visat för kvinnor och barn utsatta i människohandel och prostitution.

De åtgärder som statsrådet listar i sitt svar är i mångt och mycket väldigt bra. Det finns dock ett problem: Om det som civilsamhället larmar om stämmer kommer inte dessa satsningar att nå brottsoffren eftersom de inte ses som brottsoffer av de poliser de möter.

Det larm som föranleder min fråga kommer från dem som jobbar allra närmast offren för människohandel. De representerar både civilsamhälle och rättssystem. Det de vittnar om är att polisen inte längre vill prioritera att utreda misstänkt människohandel. De vittnar om att offren bemöts på ett sätt som gör att offren upplever att de är misstänkta för brott snarare än målsägande. De vittnar om att allt fler kvinnor låses in på förvar i väntan på utvisning i stället för att erbjudas skyddat boende, vård och det stöd de har rätt till.

Om detta stämmer, vilket jag ändå tror att vi måste utgå från, får det flera väldigt oroväckande konsekvenser. Dels undergräver det sexköpslagens legitimitet ifall rättsvårdande myndigheter inte erkänner offrens status som brottsoffer, dels innebär det att brott inte utreds och att människohandlare därför går fria - för att inte tala om sexköpare.

Men kanske viktigast av allt: Kvinnor som redan har utsatts för vidriga trauman och utnyttjats på det mest cyniska sätt av människohandlare och svenska sexköpare berövas sedan också sina rättigheter av svenska myndigheter. Det är väldigt allvarligt om detta sker, och jag tror att vi alla är överens om att det är fullständigt oacceptabelt.

Jag är fullt med medveten om att statsrådet inte har möjlighet att kritisera polisen i den här debatten. Det är jag inte heller ute efter. Men jag vill fråga: Hur reagerar statsrådet på de här uppgifterna? Tar hon dem på allvar? Kommer hon att vidta åtgärder för att utreda om uppgifterna stämmer, och vad vill hon i så fall göra för att stävja detta och återupprätta arbetet för brottsoffren?

Herr talman! Inflationen sjunker. Det beror inte på någonting som regeringen har gjort, utan det har huvudsakligen att göra med att Europa nu har fått bättre kontroll över sin energiförsörjning samtidigt som Sveriges arbetstagare har tagit ett enormt ansvar och accepterat en stor reallönesänkning.

Inför en interpellationsdebatt för några veckor sedan med statsrådet Anna Tenje bad jag riksdagens utredningstjänst att värdera vilka effekter regeringens budget får på ett hushåll med en ensamstående kvinna med två barn som bor i Stockholm och där kvinnan arbetar som barnskötare. Under nästa år kommer hon att förlora nästan 500 kronor netto i månaden till följd av regeringens budget, och då har jag ändå inte räknat med de hyreshöjningar som väntar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vid det tillfället svarade statsrådet att det behöver löna sig att arbeta. Jag vill därför även nu fråga statsrådet Anna Tenje vilka åtgärder hon avser att vidta för att underlätta för ensamstående kvinnor som är låginkomsttagare att försörja sig själva och sina barn. För nog räknar väl även regeringen dem som tar hand om våra barn som arbetande?

Fru talman! Jag tycker att det här blev jättejobbigt, därför att nu började statsrådet prata om tillväxt och bemötte inte med ett enda ord dessa familjer och deras situation. "Flit och strävsamhet måste löna sig" - som om inte barnskötare eller undersköterskor var flitiga och strävsamma! Som om det inte var jobbigare att åka en eller en och en halv timme kollektivt till och från jobbet varje dag än att köra bil! Jätteobehaglig är den här diskussionen. Den är faktiskt helt fruktansvärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Föreställ dig en ensamstående, heltidsarbetande mamma som bor i hyresrätt med två barn. Hon reser kollektivt till jobbet varje dag och sedan samma väg hem igen. På det jobbet har hon hand om andras barn och ser till att de är trygga och glada och att de utvecklas och mår bra. Hon äter inte lunch, för pengarna ska räcka till frukt till ungarna. Hon åker inte på semester. Hon flyger inte. Hon kör inte bil. Hon förlorar nästan 500 spänn varje månad på reformerna i regeringens budget.

Barnfamiljer med låga inkomster i Sverige går på knäna. De jobbar, men de går på knäna. De vänder på varenda krona. De går till jobbet varje dag och ser till att Sverige snurrar, men de får allt mindre kvar att röra sig med på grund av att våra stödsystem håller på att gå sönder. De urholkas år för år. Det gäller till exempel bostadsbidraget, barnbidraget och försörjningsstödet. Men det går att vända.

Att permanenta det extra bostadsbidraget hade varit en start, men så prioriterar inte regeringen. Det kostar en spottstyver jämfört med de enorma skattesänkningar man har valt att prioritera för höginkomsttagare. En ensamstående mamma förlorar 500 kronor i månaden. En familj med två höginkomsttagare får 130 000 kronor nästa år i regeringens budget. Så cementerar man barnfattigdom.

(Applåder)

Fru talman! De familjer jag pratar om jobbar. De här barnen ser sina mammor gå till jobbet varje dag, men de klarar inte sina räkningar därför att våra säkerhetssystem har blivit så urholkade. Nu bidrar den här regeringen till att göra det ännu mer, samtidigt som man kastar hur många miljarder som helst på höginkomsttagare som arbetar. Hur är det en arbetslinje, och hur bryter det barnfattigdomen?

Fru talman! Låt mig återge vad en ensamstående förälder som också är medlem i Makalösa föräldrar säger: Jag äter ofta bara frukost, en deciliter havregrynsgröt, för att ha råd att ge barnen tillräcklig och bra mat. Sedan äter jag lite av kvällsmålet med dem, äter deras eventuella rester och dricker mycket vatten.

En annan mamma säger: Jag har fått sämre syn men har inte råd med nya glasögon till mig själv. Jag väljer bort receptbelagd medicin till mig, för mat är viktigare.

Fru talman! Stadsmissionen, Hyresgästföreningen, Majblomman och Röda Korset gjorde i februari i år en enkätundersökning som vände sig till barnfamiljer med lägre inkomster, definierat som 29 500 kronor för en ensamstående familj. Det här är alltså familjer där man arbetar.

Fyra av tio ensamstående föräldrar med lägre inkomst anger att de har behövt låna pengar för att kunna betala det grundläggande de senaste sex månaderna.

En av fem ensamstående föräldrar med lägre inkomst har inte haft råd att äta sig mätt vid något eller flera tillfällen de senaste sex månaderna.

Nästan varannan ensamstående förälder och var tredje sammanboende förälder med lägre inkomst har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan.

Fyra av tio ensamstående föräldrar, som Anna i mitt exempel, skulle som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna.

Fru talman! Den här undersökningen gjordes i februari medan den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget fortfarande fanns kvar. Om drygt två månader försvinner en ganska stor del av den förstärkningen, och lagom till sommarlovet kommer det att vara helt borta.

Anna i mitt exempel kommer då att ha 500 kronor mindre att röra sig med nästa år än vad hon har nu, medan Caroline och Fredrik kommer att ha nästan 11 000 kronor mer i månaden. Regeringens budget ger dem 130 000 kronor mer i plånboken om året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jobbskatteavdraget går inte främst till dem med låga inkomster. Det stärker inte en arbetslinje. Det når inte dem vars barn är fattiga. Hur man än räknar på det går 32 procent av kostnaden för jobbskatteavdraget i regeringens budget till den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest. Den tiondel som tjänar allra minst på inkomst från arbete, för jobbskatteavdraget når ju bara dem, får dela på mindre än 1 procent av den summan. Inte ens 1 procent av pengarna går alltså till den gruppen.

Fru talman! Jag skulle vilja veta om statsrådet över huvud taget ser några problem med att heltidsarbetande föräldrar har så svårt att få ekonomin att gå ihop. Ser regeringen några problem med den djupa ojämlikhet som råder mellan barn i Sverige? Ser regeringen några problem med att barn växer upp i familjer som har så små marginaler att de måste låna till vardagsutgifter, eller ska vi fortsätta att prata om migration i samband med att dessa familjer inte klarar att sätta mat på bordet?

Om man ser ett problem med dessa växande klyftor, vilka åtgärder kommer regeringen att genomföra för att bryta barnfattigdomen i Sverige?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men det svarar inte på frågan. I stället handlar svaret om utbildningsinsatser för vuxna för att hjälpa personer i arbetslöshet att komma i arbete. Det är jätteviktiga åtgärder. En självständig försörjning för alla tror jag är ett mål som alla i kammaren delar. Jag hoppas i varje fall det.

Men min fråga handlade om åtgärder för att bryta barnfattigdomen. Statsrådet pekar på jobbskatteavdraget och hävdar att det "främst riktas till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta".

Fru talman! Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta på hur regeringens budget slår mot två typhushåll. Det ena hushållet består av en ensamstående mamma med två barn som bor i hyresrätt. Hon arbetar som barnskötare och reser kollektivt. Hon har inte råd att åka på semester, men hon har en buffert på ISK för oförutsedda utgifter sedan tidigare.

Hon har en hyra på 9 000 kronor i månaden, vilket är en medelhyra i Stockholm, och hon har en medianlön för sitt yrke i Stockholm enligt Kommunals statistik, 26 600 kronor. Hon har också bostadsbidrag. Hon pendlar kollektivt till en förskola i Danderyd från Tensta varje dag. Vi kan väl kalla henne Anna.

Det andra hushållet i utredningen består av två gifta vuxna med två barn, varav ett bor hemma. Det hushållet bor i villa i Danderyd, och de har också ett fritidshus. De kommer åka på semester till Mexiko med hela familjen i sommar, och de har båda ett rejält sparande på ISK.

De arbetar som marknadschef respektive HR-chef och har medianlön i sina yrken i enlighet med Ledarnas statistik. De planerar att använda rut och rot fullt ut under 2025, då de ska renovera köket och har städning varje vecka. Caroline och Fredrik pendlar i var sin bil till sina arbetsplatser i centrala Stockholm varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anna, som arbetar heltid och försörjer sina två barn, kommer att förlora 483 kronor varje månad på grund av regeringens budget. Hon får visserligen knappt 130 kronor från jobbskatteavdraget. Men den lilla summan äts väldigt snabbt upp av det utfasade tillfälliga bostadsbidraget.

Caroline och Fredrik jobbar också heltid. De däremot kommer att tjäna 10 764 kronor på regeringens budget varje månad. Anna förlorar nästan 500 kronor, och Caroline och Fredrik tjänar nästan 11 000 kronor varje månad på de reformer som ligger i regeringens budget.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa frågan igen till statsrådet: Vad gör regeringen för att minska barnfattigdomen i Sverige?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för en lång rad reformer. Den här interpellationen handlade dock om sjukförsäkringen och de förslag på försämringar i sjukförsäkringen som regeringen beställde.

Varken Åsa Eriksson eller jag har fått svar på vad regeringen egentligen hade velat se. Kanske är det helt enkelt bara en förhandlingsvinst för Sverigedemokraterna som har kört över Moderaterna och de andra partierna i regeringen. Vad vet jag?

Fru talman! Jag är hjärtligt glad för att Miljöpartiets sjukförsäkringspolitik nu till stor del behålls av Moderaterna och att vi slipper se en återgång till den vanvettiga allianspolitik som fanns tidigare.

Fru talman! Jag tackar åter för svaret. Jag delar fullständigt statsrådets bild av vikten av att ha ett sammanhang, en större mening, en tillhörighet och en möjlighet att komma tillbaka till sitt arbete. Att den enskilde har en skyldighet att bli frisk är en lite knepigare bild, eftersom det ofta kräver ganska mycket runt omkring, inte minst när det handlar om somatiska sjukdomar, som man helt enkelt inte kan komma tillbaka från med vilja.

De förändringar som genomfördes av S-MP-regeringen syftade till att vrida tillbaka den tidigare alliansregeringens väldigt destruktiva sjukförsäkringspolitik, som innebar att människor gick i en enorm oro för ekonomin snarare än att kunna fokusera på rehabiliteringen.

Vi vet att det finns mycket kvar att göra, inte minst i själva implementeringen av hur Försäkringskassan ska arbeta med samordningsansvaret gentemot fler parter så att man faktiskt får de insatser man behöver, inte bara i form av deltidsarbete och arbetsanpassning för den enskilde utan också vad gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och andra aktörer som krävs för att den sjukskrivna ska komma tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På det hela taget: Med tanke på vad som kom fram i svaret och vad jag i övrigt har hört i kammaren i dag, fru talman, undrar jag om regeringen håller med om att den tidigare alliansregeringens försämringar av sjukförsäkringen var direkt destruktiva. Är det så att den politik för sjukförsäkringen som genomfördes av S-MP-regeringen nu också är Moderaternas och regeringens politik?

Fru talman! Jag vill också börja med att gratulera statsrådet så hjärtligt på bemärkelsedagen. Det är en ynnest man har som statsråd att få hänga i både tid och otid i kammaren och svara på interpellationer. Men vi behöver inte vara här längre än nödvändigt. Jag har en egentligen ganska enkel fråga.

Det förslag som lades fram hade sitt ursprung i en utvärdering som den tidigare regeringen ville göra av de förändringar som S-MP-regeringen genomförde för att underlätta för fler att komma tillbaka till sin anställning. Det gavs också tilläggsdirektiv med en väldigt tydlig riktning, och man bytte utredare. Det blev en tydlig bestämning av det som sedan också levererades i utredningens betänkande.

Är det regeringen som har stoppat beredningen av de här förslagen, eller är det i själva verket Sverigedemokraterna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Men föräldrarna får ingen sådan ersättning i dag, trots att förslagen är färdiga och remitterade.

Fru talman! Gång på gång har jag mött föräldrar som förlorat sina barn i det dödliga våldet. Gång på gång har jag mött förtvivlan över ett samhälle som inte varit där när man vädjat och skrikit efter hjälp. Gång på gång har jag behövt läsa hånfulla kommentarer från politiker som undrar var föräldrarna är på kvällarna - då kan jag passa på att berätta att de jobbar.

Jag har behövt lyssna på politiker som vill vräka ensamstående mammor, för att gängen har slagit klorna i deras barn, och ställa mammorna och syskonen på gatan.

Fru talman! Jag hör ord som bidragstak samtidigt som barnvräkningarna ökar. Jag hör att arbete måste löna sig, som argument för att ösa tusenlappar över ministrar, direktörer och för den delen riksdagsledamöter, medan de som arbetar i hemtjänsten och på förskolan eller städar på våra kontor får en hundralapp att kanske köpa sig något kul för.

Jag tror inte att statsrådet helt förstår under vilken omänsklig press många föräldrar befinner sig. Trots heltidsarbete kan de inte betala för en tillräckligt stor bostad. De arbetar helger och kvällar, på tider då vi andra är lediga. De åker inte på semester. De ordnar inte kalas. De köper inte julklappar, för resurserna finns inte. De kämpar som dårar varje dag med just sitt föräldraansvar. Och när något går sönder måste de låna pengar.

Fru talman! Kanske är det dags att lägga ned misstänkliggörandet av fattiga människor i Sverige och i stället börja hjälpa de här familjerna ekonomiskt och socialt. Det är kanske dags att låta dem andas en sekund så att de orkar, ge dem ett vettigt bostadsbidrag och en vettig bostad, säkra upp att de har råd med vettig mat och hjälpa barnen att delta på lika villkor i samhället.

Kanske borde deras hårda arbete ge nya tusenlappar i plånboken och inte bara tior. Kanske är det de som borde ha prioriterats i budgeten i stället för regeringens tokrika kompisar. Kanske vore allt det här väldigt rimligt. Jag tycker det.

Fru talman! Vi kan väl åtminstone börja med att ge föräldrar rätt till föräldrapenning när de sliter för att rädda sina barn från gängen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är absolut jätterimligt att man tittar på de utredningar man har tillsatt och deras betänkanden. Men det betänkande som kommer den 5 november står inte i konflikt med de tidigare remitterade och färdiga förslagen. I stället har dessa nu legat i malpåse i två år, samtidigt som vi har hört regeringen prata om föräldraansvar och konstant misstänkliggöra de föräldrar som försöker hjälpa sina barn men fortfarande inte har rätt att ta ledigt från arbetet.

Förslagen i den utredning som kommer den 5 november kompletterar den tidigare utredningen. De står inte emot denna utan innebär en fortsättning. Jag tycker därför inte att det statsrådet säger är ett svar på varför man har låtit detta vänta i två år och under tiden låtit föräldrar sitta i denna ekonomiska situation.

Socialtjänsten gör hela tiden ett otroligt jobb med anpassning. Anledningen till att jag lyfter frågan är att socialsekreterare har tagit kontakt med mig just därför att den här frågan kommer upp. Det de säger är: Detta kan inte bygga på att vi ska försöka hitta tider utanför arbetstid för att kunna hjälpa de här föräldrarna.

Fru talman! Jag hade tänkt hålla mig lite okarakteristiskt kort, men så blev det inte. Jag känner mig djupt bekymrad över den brist på förståelse för hur situationen ser ut som statsrådet ger uttryck för.

Att vara förälder till ett barn med så här stora behov innebär en hög press, även under de bästa förhållanden. Även för föräldrar med hög utbildning och goda inkomster är det en jättepress att både möta ett utsatt barns behov och samtidigt få vardagen att fungera och ge syskon det de behöver. Det är svårt att räcka till.

Om man då som förälder dessutom lever under ett ständigt hot om vräkning, om de växande barnen är en källa inte bara till glädje utan också till oro för hur man ska ha råd med nya skor och ytterkläder när de gamla vuxits ur, om pengarna mot slutet av varje månad är slut trots att man ätit havregrynsgröt varje dag för att barnen ska kunna få med sig ett äpple till skolan, om man redan har lånat hundralappar av sin syrra till hyran och om man inte kan hjälpa till med läxorna för att man måste jobba skift, ja, då är oron för ett barn som håller på att hamna snett ännu tyngre.

Regeringen säger sig ha motat inflationen, men i själva verket är det ju tack vare arbetstagarna i Sverige som inflationen har kunnat knäckas i och med att de har hållit tillbaka löneökningarna. De skattesänkningar som regeringen aviserat innebär ett miljardregn över höginkomsttagare, medan de tior de innebär för fattiga barnfamiljer inte kommer i närheten av att kompensera för de höga matkostnaderna, de hyreshöjningar som kommer och det sänkta tillägget i bostadsbidraget.

Helt enkelt: De barnfamiljer som redan tidigare levde på gränsen till det som över huvud taget är fysiskt möjligt kommer att bli ännu mer ekonomiskt pressade - fattigare - 2025.

Vi ska debattera detta ännu mer nästa vecka, men jag får ont i magen när jag tänker på de föräldrar som fortfarande inte ens kan få kompensation för inkomstbortfall när de gör allt i sin makt för att hjälpa sina barn eftersom de vill att de ska överleva och inte hamna i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min fråga är: Får statsrådet också ont i magen? Och när kommer föräldrarna som gör allt för att deras barn ska få en god uppväxt och inte fastna i kriminalitet att också kunna ta ledigt från jobbet för att göra detta utan att riskera vräkning?