Märta Stenevi

Fru talman! Ett gott samarbete mellan socialtjänst, skola och vårdnadshavare är en förutsättning för att ge stöd till ett barn som håller på att hamna snett. Det innebär möten i skolan på arbetstid och möten med socialtjänsten på arbetstid, och det innebär tid borta från arbetet.

Med arbetsförhållanden som liknar statsrådets eller mina går det att hantera. Arbetsdagen går att stuva om, luckor kan skapas och uppgifter kan tas igen vid ett annat tillfälle. Något inkomstbortfall blir sällan aktuellt över huvud taget eftersom man har flexibel arbetstid och inte behöver ta ledigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För en ensamstående förälder som arbetar i hemtjänsten eller på förskola är situationen en helt annan. Arbetar man på schema och blir kallad till ett möte på skolan, socialtjänsten eller bup med några dagars varsel måste man ta ledigt från arbetet. Det innebär inkomstbortfall. Arbetar man inte i direkt anslutning till bostadsorten kan en timmes möte på skolan mycket väl innebära att en halv dags inkomst försvinner.

Fru talman! Jag får varje dag hårresande rapporter om den ekonomiska utsattheten hos barnfamiljer. Föräldrar med låga inkomster från arbete lånar till hyra för att inte bli vräkta och söker matkassar från Stadsmissionen eller frukost från Hela Malmö för att också ha råd med mensskydd till döttrarna i slutet av månaden - så akut är krisen för många familjer i Sverige. Trångboddheten har ökat dramatiskt på ett par decennier för att bostadsbidraget urholkats, och nu ska det tillfälliga tillägget dessutom sänkas.

Fru talman! Att ha ett barn som inte mår bra eller som är på väg in i kriminalitet är en fruktansvärd upplevelse för alla föräldrar. Ändå har förslag som skulle kunna både underlätta samarbetet och lätta på stressen för föräldrarna blivit liggande i två år. Många föräldrar går på knäna ekonomiskt. De bor trångt, de väljer bort måltider för egen räkning för att ha pengar till mat till barnen, de har inga marginaler över huvud taget för oförutsedda utgifter och de oroar sig ständigt för att bli vräkta. De arbetar ofta på schema och ofta på tider då statsrådet förhoppningsvis sitter hemma i sin soffa och har fredagsmys med sin familj, precis som jag gör. Våra äldre behöver omsorg även då, men då jobbar de här mammorna.

Det här är föräldrar som går till jobbet sjuka för att de inte har råd med det inkomstbortfall som karensdagen innebär. Det är föräldrar som arbetar oerhört hårt med uppgifter som är helt avgörande för att vårt samhälle ska fungera men som ändå får det sämre och sämre ekonomiskt varje år.

Fru talman! Tycker inte statsrådet att det hade varit rimligt att åtminstone se till att de här föräldrarna får möjlighet till ekonomisk ersättning när de försöker rädda sina barn från gängen så att de slipper välja mellan att delta i det arbetet och att sätta mat på bordet till sina andra barn?

Sedan regeringen tillträdde har det legat färdiga och remitterade förslag på bordet om att ge föräldrar rätt till ersättning vid deltagande i utredning och förhandsbedömning av barnets behov av stöd. Enligt statsrådets svar bereds förslagen på Regeringskansliet, och man har också gett en utredare i uppdrag att lägga fram förslag för rätt till ekonomisk ersättning vid själva insatsen.

Förslagen ska lämnas den 5 november och kommer sedan att behöva remitteras och därefter beredas. Man kan konstatera att två år redan har passerat utan att något hänt, och det är rimligt att anta att det kommer att ta minst ett år till innan riksdagen har ett förslag på bordet - om ett sådant kommer.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är därför: Kan statsrådet här och nu garantera att regeringen kommer att gå vidare med de förändringar som krävs för att föräldrar ska ges möjlighet att delta i insatser från socialtjänsten utan att riskera att inte kunna betala hyran?

Fru talman! Först och främst: Jag har inga problem att ta avstånd från alla typer av antisemitiska uttalanden, vem som än gör dem. Jag har uttryckt detta under många år och i många olika sammanhang. Frågan är snarare: Kan regeringen ta avstånd från det som justitieutskottets ordförande sprider?

Fru talman! Rasismen i Sverige är utbredd. Den är djupt rotad. Den är inget importerat problem. Det är inget nytt problem. Det är en månghövdad hydra som tar sig olika uttryck beroende på vem den är ute efter. Det förekommer rasism i alla samhällsklasser, i alla åldrar och i alla delar av vårt land. Om man ska tala om överrepresentation är det i så fall en överrepresentation av män.

När statsministern osynliggör så många av dem som drabbas av rasism i vårt land är det djupt bekymmersamt. Att statsrådet fortsätter att göra detsamma i den här debatten bekymrar mig på ett sätt ännu mer, för regeringen har att värna allas lika värde. Om man inte ens klarar att bedöma 40 000 mördade släktingar till svenska medborgare som just mördade, hur ska då de medborgarna kunna tro att regeringen ser på deras liv på samma sätt som på andras?

Om man har en jämställdhetsminister som inte vill adressera det faktum att vi har kvinnor i Sverige som inte kan gå på stan för att de väljer att utöva sin religionsfrihet undrar jag: Hur ska vi se på det? Är deras frihet inte lika mycket värd?

En grundläggande liberal värdering är allas lika värde. Men när man läser statsrådets inlägg, kommentarer och debattartiklar är det svårt att skaka av sig en rätt skrämmande känsla - att i regeringens ögon är vissa människoliv mindre värda än andras.

Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet för svaret och för det starka engagemang mot antisemitism som hon ger uttryck för. Det är fortfarande vällovligt på alla sätt och vis, och jag uppskattar det mycket.

Men om statsrådet och regeringen tar islamofobi, afrofobi, rasism mot romer och rasism mot samer på samma allvar som antisemitism, hur märks det? Hur reagerar till exempel statsrådet på Brås rapport från 2021 om hur islamofobi möter svenska muslimer i alla delar av samhället och från alla samhällsgrupper? Hur reagerar jämställdhetsministern på att kvinnor vittnar om de lågintensiva och konstanta trakasserier de möter i form av slöjryckningar, knuffningar och bespottning när de rör sig ute? Hur reagerar hon på att kvinnor hellre stannar hemma än ger sig ut på stan av rädsla för dessa trakasserier eller på att män tvingas byta namn för att få ett jobb?

Hur reagerar statsrådet på att svarta svenskar, afrosvenskar men också svarta etniska svenskar, möts av hat och mobbning i skolan och hat och påhopp i det offentliga på grund av sin hudfärg? Hur reagerar hon på den dubbla rasism som muslimska svarta kvinnor möter på arbetsmarknaden eller på att svenskar med bakgrund i Afrika har lägre lön och sämre möjligheter på arbetsmarknaden än svenskar med samma utbildningsbakgrund?

Hur reagerar statsrådet på den våldsamma rasism som möter samer när deras försörjning och kulturarv bokstavligen mördas genom att renar slaktas som trakasserier eller när svenska publicister öppet kan fnysa när samers historiska utsatthet nämns? Hur reagerar hon på vittnesmålen om att samer undviker att bära samiska kläder och symboler av rädsla för att utsättas för den öppna rasismen?

Och hur reagerar statsrådet på den extrema utsatthet som drabbar romer och på hur rasismen även hindrar våldsutsatta kvinnor från att lämna destruktiva förhållanden därför att de inte kan lita på ett samhälle som konstant misstänkliggör och hatar?

Jag har följt regeringens kommunikation under det gånga året - det fruktansvärda året sedan Hamas terrorattack där, precis som statsrådet sa, 1 200 personer massmördades i Israel. Jag har noterat att statsrådet inte vid ett enda tillfälle har omnämnt de 40 000 palestinier som har mördats som just ett massmord utan i stället talat om det som en humanitär katastrof. Men det är ingen naturkatastrof.

Om man ständigt använder denna retorik och gör denna skillnad i ord, hur ska då svenska palestinier uppfatta att deras liv är lika mycket värda för regeringen som andras? Hur ska de veta att regeringen tycker att det är lika allvarligt när regeringen inte ens kan omnämna deras döda släktingar på det sätt som de förtjänar, alltså att de har mördats? De har dödats - de har inte råkat dö. Det är inte en humanitär katastrof som bara händer. De är mördade.

Fru talman! Ord spelar roll. Vad vi säger och vad vi inte säger spelar roll. För svenska judar har regeringens stöd och synliggörande varit otroligt viktigt och otroligt värdefullt. Men för svensk-palestinier, för svarta svenskar, för samer och för alla som drabbas av rasismen i Sverige ekar tystnaden.

Fru talman! Paulina Brandberg har med rätta varit tydlig i sin kritik mot till exempel vänsterpartister som uttryckt sig antisemitiskt. Men kan statsrådet här och nu ta lika tydligt avstånd från Sverigedemokraternas islamofobi, till exempel uttryckt genom spridandet av islamofobiska bilder? Och om inte: Hur ska någon kunna lita på att regeringen tar alla människors lika värde och rättigheter på allvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet så mycket för svaret, och jag ska även denna gång börja med att ge regeringen beröm.

Att regeringen markerar mot antisemitismen och uppmärksammar den judiska minoritetens utsatthet är oerhört viktigt, och jag vet att det är väldigt viktigt för svenska judar. När frågan lyfts upp av regeringen, klart och tydligt och med eftertryck, väcker det också en upplevelse av tillhörighet och att ens liv tas på allvar.

Det här är viktigt för alla människor. Vi behöver veta att vi är viktiga, att vi är värda att försvara och att våra liv är värda lika mycket som grannens. Jag har följt statsrådet under en tid, både i sociala medier och via traditionella medier. Jag ser hur stort och, som jag upplever det, äkta hennes engagemang är.

Men, fru talman, av samma anledning har jag ställt min fråga, för det är inte bara för den judiska minoriteten detta är viktigt. Statsrådet Brandberg har en otroligt viktig uppgift. Hon ska arbeta för att upprätthålla regeringsformens skrivningar om allas lika värde och motverka diskriminering.

Fru talman! Paulina Brandberg har vid många tillfällen visat att hon känner starkt för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Jag uppskattar detta väldigt mycket - som politiker och miljöpartist men också som kvinna och mamma.

Paulina Brandberg pekar i sitt svar på den kommande handlingsplanen och säger att ingen rangordning ska göras mellan olika former av rasism. Men statsministern har tydligt uttryckt sin åsikt om detta. I Dagens Nyheter den 27 september uttryckte statsministern att antisemitism var en värre form av rasism än islamofobi. Jag vill därför upprepa min ganska raka fråga till statsrådet: Delar statsrådet Brandberg statsministerns uppfattning att det finns en rangordning mellan olika former av rasism, och hur anser hon i så fall att detta är förenligt med regeringsformen?

Fru talman! Jag tycker mycket om att debattera med statsrådet Strömmer men kan ändå inte låta bli att skratta lite åt att det kanske finns en och annan praktiker som har haft en och annan synpunkt på ett och annat förslag på statsrådets område.

Men jag ska avsluta i lite allvarligare ton. År 2021 dog fem kvinnor under tre veckor, och det var vad som krävdes för att den här utredningen ens skulle komma till stånd. Den förhandlades fram av oss, lades fram av Socialdemokraterna och överlämnades till den nuvarande regeringen, och den innehåller otroligt viktiga förändringar.

Den handlar inte om gäng. Den har mycket lite med vapen att göra. Den handlar om flickors och kvinnors utsatthet, i alla åldrar. Den handlar om mäns syn på rätten till kvinnors kroppar och vårt samhälles sjuka syn på pornografi.

Jag har hört statsrådet och även statsministern och andra i regeringen prata om hur mäns våld mot kvinnor är lika högt prioriterat som gängkriminaliteten, så jag räknar med att vi snarast kommer att få se en proposition i planeringen som handlar om att skydda pubertetsutvecklade barn i lagen, kalla dokumenterade övergrepp vid deras rätt namn och införa kön som en ny straffskärpningsgrund vid hatbrott.

Fru talman! Om regeringen menar allvar med att prioritera mäns våld mot kvinnor måste man ta dessa förslag vidare. Ni har fått dem serverade. Ta dem i mål - för vår skull och för våra barns skull.

Fru talman! Jag ska börja med att säga att det gläder mig att statsrådet tycker att remissinstansernas synpunkter är viktiga. Det tycker vi också. De är en viktig del av beredningsprocessen och kommer att vara en viktig del att titta på också inför kommande utredningar och lagrådsremisser och den kritik som eventuellt kommer fram i olika typer av remisser.

Jag tackar igen för svaret. Det här är en väldigt viktig utredning, och den kom till stånd därför att fem kvinnor dödades under bara tre veckor våren 2021 av män som de hade eller hade haft en relation med. Det var fasansfulla tragedier, som det är varje gång, och det väckte med rätta ett ramaskri i Sverige. Det innebar också en politisk öppning för förändring. Det är tragiskt och en mycket stor sorg för mig och många med mig att det krävdes fem döda kvinnor på tre veckor för att få till stånd det momentumet.

Det är en stor sorg att lilla Esmeralda behövde dö för att lex Lilla hjärtat skulle genomföras och att Tintin behövde dö för att samhället skulle lyssna på hans mamma Sanam och alla de andra kvinnor som i åratal skrikit om hjälp för att stoppa umgänget med våldsamma föräldrar. Jag har uppskattat samarbetet med regeringen kring den lagstiftningen, och jag vill upprepa mitt tack för att den nu blir verklighet.

De ursprungliga direktiven till utredningen vi pratar om i den här interpellationsdebatten förhandlades mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regering under hösten 2021. De kunde sedan läggas fram av den socialdemokratiska regeringen i början av 2022. De frågor jag har lyft upp nu var otroligt viktiga för mig som statsråd och som språkrör att få in i direktiven. Vi vet att motståndet mot att göra de här förändringarna under lång tid har varit stort, men det är hög tid att gå vidare. Jag gläder mig därför åt att betänkandet bereds på Regeringskansliet.

Jag kan ha förståelse för men noterar också att statsrådet inte vill lova vad som kommer att ingå i propositionen. Jag skulle därför vilja ställa en fråga till statsrådet. Ni kommer att ha Miljöpartiets stöd i att stärka skyddet för kvinnor och flickor i enlighet med den här utredningen. Är Sverigedemokraterna och regeringspartierna överens om inriktningen i den kommande propositionen, och kommer betänkandet i sin helhet att få klartecken av Sverigedemokraterna på Regeringskansliet?

Fru talman! Jag ska återigen börja med att tacka statsrådet så mycket för svaret.

Det här betänkandet innehåller en rad viktiga förslag - hatbrottet men också en förstärkning av det rättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år. Jag noterar dock att utredningen tyvärr inte såg något behov av att skärpa straffansvaret för sexuella brott mot barn i det här åldersspannet.

Att man inte gått vidare med vare sig ett strikt straffansvar eller pubertetsrekvisitet innebär i praktiken att vi fortfarande har en situation där barns straffrättsliga skydd är avhängigt av deras fysiska utveckling och inte deras juridiska ålder. En 12-åring som är fullt pubertetsutvecklad har alltså ett svagare skydd i lagstiftningen är en jämnårig som ännu inte kommit i puberteten.

Jag skulle vilja passa på när vi nu diskuterar betänkandet att fråga om statsrådet anser att detta är en rimlig ordning. Kommer statsrådet att gå vidare med en sådan skärpning, eller fortsätter pubertetsutvecklade barn att vara lovligt byte för förövare?

Utredningen har inte heller föreslagit en förändring av brottsbeteckningen barnpornografibrott men har däremot utrett ett förslag för att regeringen ska kunna ta det vidare om man ser behovet.

Det är och har länge varit stötande att grova övergrepp mot barn dokumenteras och sedan kallas pornografi, för ord spelar roll. Även om statsrådet tycker att retorik inte är så viktigt spelar ord roll, för de formar fortfarande vår värld. Och när ett barn inte har skydd av lagen som barn för att hon har fått bröst för tidigt eller när spridningen av grova övergrepp på småbarn kan kallas pornografi, ja, då är det inte konstigt att vi inte har lyckats stoppa mäns våld mot kvinnor eller för den delen vuxnas våld mot barn.

Jag skulle därför också vilja fråga statsrådet om man i beredningen av lagrådsremissen nu kommer att föreslå en förändring av brottsbeteckningen barnpornografibrott till det mer adekvata sexuell exploatering av barn i bild eller till och med, i de fall där det skulle vara tillämpligt, dokumenterade övergrepp på barn eftersom det ju ofta är det det handlar om.

Jag vill gärna fråga specifikt om dessa båda viktiga delar i utredningen, för utöver hatbrottet mot kvinnor är de efterlängtade förslag som är nödvändiga.

Det här blev många frågor. Jag är fullt medveten om det, fru talman, så för att sammanfatta undrar jag alltså: Kommer statsrådet att lägga fram en samlad proposition på alla utredningens förslag utöver det nya hatbrottet? Kommer statsrådet även att inkludera en förändring av brottsbeteckningen barnpornografi så att brottsbeteckningen speglar brottets allvar? Kommer statsrådet i den här propositionen också att stärka skyddet för barn som har genomgått pubertetsutveckling och låta barn vara barn även i svensk straffrätt?

Med tanke på att det inte heller går att se den här lagrådsremissen eller propositionen i planeringen vill jag också fråga statsrådet: Kommer det här att läggas fram under det kommande riksdagsåret, eller hur ser tidsplaneringen ut?

Fru talman! Det är relevanta frågor som statsrådet lyfter, och det är intressant att fundera över hur utredningsdirektivet ser ut. I de direktiv till den utredning som statsrådet hänvisar till slår man fast vissa kriminalpolitiska utgångspunkter för det uppdraget. Det är en tre sidor lång text där man lägger ut texten om gängkriminalitet, rån och välfärdsbrott.

Fru talman! Låt mig framhålla det stycke som handlar om mäns våld mot kvinnor i de kriminalpolitiska utgångspunkterna för jätteutredningen: Även mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.

Även mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.

Det är så mycket utrymme som det strukturella våldet mot kvinnor får i utredningen. Det är nio ord. Och det verkar också vara så regeringen ser på mäns våld mot kvinnor, det vill säga något som också är viktigt. Tack för det!

I regeringens budget straffas kvinnor som flytt undan våld ekonomiskt, medan rika män får miljarder. I regeringens budget finns inte resurser till vården, skolan eller stöd för brottsoffer. I regeringens budget är kvinnor med låga inkomster inte värda något reformutrymme, och i regeringens rättspolitik är våldet mot kvinnor ett sent påkommet tillägg.

Fru talman! Frågan jag måste ställa mig efter den här debatten är, tyvärr, ändå vad en kvinnas liv egentligen är värt i Tidöregeringens Sverige.

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att om man på grund av remissinstansernas synpunkter kan lägga hela utredningen i papperskorgen är det minst sagt modigt att våga lova att man kommer att kunna klara att bereda en så här stor utredning på mindre än ett år för att skapa en förändring.

Jag måste också erkänna, fru talman, att jag blir lite besviken och också ganska orolig. Statsrådet har många gånger och vid många tillfällen talat om regeringens fokus på mäns våld mot kvinnor, och man gör som sagt vissa värdefulla insatser som man ska ha all kredd för. Men att frågan skulle ha samma tyngd inne på Regeringskansliet som till exempel gängkriminaliteten kan jag bara inte se i praktiken.

Den utredning som man har tillsatt är som sagt enorm, och skulle regeringen gå vidare med det man har beställt kommer det i praktiken att innebära att alla straffskalor kommer att röra sig uppåt dramatiskt. Skärpta straff har i sig ingen preventiv effekt; det är beforskat i decennier, lika länge som justitieministern har varit politiskt medveten, vilket han naturligtvis vet.

Däremot skulle en så stor förändring få konsekvensen att kostnaderna för kriminalvården och rättssystemet ökar lavinartat samtidigt som möjligheterna till effektiv vård och rehabilitering minskar. Redan i dag håller Sis och kriminalvården på att i snabb takt förändras från ett system som förr arbetade effektivt mot återfall i brottslighet till plantskolor för nya yrkeskriminella. De pengar som går in i ett ineffektivt, amerikaniserat vedergällningssystem är samtidigt pengar som inte kan läggas på förebyggande arbete eller på skydd till våldsutsatta. Samtidigt som regeringen öser pengar över ett system som inte gör jobbet drar man ju åt svångremmen för de kvinnor som tvingas fly.

För att tala klarspråk: Tio års ständiga straffskärpningar har inte gjort särskilt mycket nytta, för de har inte följts upp med förebyggande arbete. Att dra ned på skola och vård för att lägga pengarna på längre straff är kortsiktigt och ett rent hån mot dem som drabbas av kriminaliteten. Ännu mer provocerande blir detta när regeringen sänker skatten för höginkomsttagare samtidigt som man drar ned på bostadsbidraget för dem med lägst inkomster och hotar med att sänka riksnormen för försörjningsstödet för den som inte kan jobba, till exempel på grund av skyddade uppgifter och hot.

För många av de kvinnor som drabbas av våld är konsekvenserna enorma. Att lämna en destruktiv relation innebär för de allra flesta att ekonomin slås sönder. Men regeringens budget innehåller inget stöd till de drabbade och ingen förstärkning av traumavården värd namnet. Det är små, symboliska satsningar på bup som försvinner i de stora behoven i regionerna. Det finns ingen kompensation för skenande hyror, och skattesänkningen för en ensamstående mamma som arbetar i hemtjänsten är kanske en hundralapp. Det man däremot lägger tiotals miljarder på är de män som redan tjänar allra mest.

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet när regeringen i stället kommer att lägga pengar på att stötta våldsutsatta kvinnor och deras barn, satsa pengar på deras vård och börja finansiera ett förebyggande arbete värt namnet. När kommer regeringen att börja lyssna på sina myndigheter, på forskningen, på brottsoffer och på brottsoffers familjer och börja lägga resurser på att stoppa våldet innan det händer i stället för efter?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Allra först vill jag kanske något oväntat börja med att ge regeringen beröm. För snart två år sedan stod jag i kammaren och vädjade till statsministern att lägga partipolitiken åt sidan och skyndsamt söka en bred överenskommelse om att skydda barn från umgänge med en våldsam förälder. Lex Tintin är nu på väg att bli verklighet, och för det vill jag tacka statsrådet och regeringen.

Regeringen har också lagt fram flera andra förslag som leder i rätt riktning när det gäller att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relaioner och hedersrelaterat våld och förtryck. Ett utvidgat kontaktförbud är en sådan viktig åtgärd som Miljöpartiet har drivit länge och som kan rädda liv. Det gäller likaså ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Det är bra och viktiga åtgärder, och det ska inte minst statsrådet Strömmer ha all heder av.

Fru talman! Gunnar Strömmer hade inte varit statsråd många veckor när han tog emot Flerbrottsutredningen. I den föreslås förändrade principer för bedömningen av straffvärdet av upprepad brottslighet med en tydlighet som i dag saknas om den samlade skada som brottsoffret lider av de upprepade brotten.

Den så kallade mängdrabatten i den svenska lagstiftningen har under många år debatterats flitigt. I centrum för debatten har ofta diskussionen om lagstiftningens legitimitet stått.

Å ena sidan riskerar ett system som staplar strafflängder på varandra att devalvera systemets trovärdighet. Det rimmar helt enkelt väldigt illa med allmänhetens rättsmedvetande om till exempel upprepade snatterier skulle ge samma påföljd som grova våldsbrott.

Å andra sidan har vi under lång tid haft en situation där upprepade grova brott ges en så kraftig reduktion att förövaren i vissa fall har getts full straffrihet för begångna brott med högt straffvärde i lagstiftningen. Det har med rätta uppfattats som särskilt stötande när det handlar om brott riktade mot enskildas kroppsliga integritet.

Flerfaldig brottslighet är mer regel än undantag när det gäller våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. I de fall där förövaren har en nära relation med brottsoffret har brotten ofta begåtts upprepat och under mycket lång tid.

Många brottsoffer vittnar om hur de upprepade brotten gör ännu större skada än en enskild händelse när de upprepade övergreppen gör kränkningarna av offrets människovärde och integritet större och traumat djupare. Inte sällan är det grova våldtäkter, grov misshandel och mordförsök som brottsoffren har utsatts för.

Den 24 januari 2023 lämnade utredningen Skärpta straff för flerfaldig brottslighet sitt betänkande till regeringen. Där föreslogs ett flertal förändringar för att skärpa straffen vid flerfaldig brottslighet. Pengar avsattes för genomförandet i budgetpropositionen för 2024. Nu är de pengarna borta i budgetpropositionen för 2025, och förslagen har lagts i papperskorgen.

I stället har en gigantisk utredning sjösatts. Den syftar till att förlänga alla påföljder i det svenska rättssystemet på ett bräde. I stället för att rikta in sig på effektiva förändringar med stöd i forskningen gör man i direktivet ett enormt fokusskifte från att förebygga och rehabilitera till ren vedergällning.

Utredningen ska lämna sitt förslag den 31 maj 2025. Jag utgår från att det också kommer att remitteras och att man kommer att följa beredningskraven med tanke på hur stor förändring som man faktiskt föreslår. Min fråga till statsrådet är nu: Kommer det över huvud taget att vara möjligt att genomföra en förändring för flerfaldig brottslighet under den här mandatperioden?

Fru talman! Det är viktigt att EU talar med en röst, men Sverige har en röst i den församlingen och bör agera kraftfullt för att stoppa våldet. Våld mot civila kan aldrig rättfärdigas. Regeringens sympatiyttringar är inte tillräckliga för att stoppa våldet.

Vi kräver att regeringen nu skyndsamt agerar i alla tillgängliga diplomatiska och inofficiella kanaler för att uppnå omedelbart eldupphör, att gisslan ska återföras till sina familjer, att en humanitär korridor ska upprättas så att humanitärt bistånd kan nå fram till de drabbade, att det svenska humanitära biståndet ska stärkas, att det svenska utvecklingsbiståndet genast ska återupprättas och att Sverige ska ta en ledande roll för att världssamfundet nu ska få till stånd fredsförhandlingar för en hållbar tvåstatslösning.

Våldet kan inte fortsätta på det här sättet, och våld mot civila kan aldrig rättfärdigas. Hur kommer regeringen att agera för att stoppa våldet?

Fru talman! Min fråga rör det informella möte som hölls i går kväll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regerings-chefer den 6 oktober

Den 7 oktober utförde som vi alla vet terrororganisationen Hamas en brutal attack mot civila israeler. Nästan 1 300 personer har dödats, varav hundratals barn. Närmare 200 personer har tagits som gisslan, och Israels svar har varit både omedelbart och hårt. Under de tio dagar som har gått sedan attackerna har israeliska bomber dödat över 3 000 palestinier, varav över 1 000 barn.

Hamas attacker kommer att gå till historien som ett av de mest hårresande terrordåd som har begåtts. Att Israel har rätt att försvara sig råder det ingen som helst tvekan om. Inte heller råder det tvekan om att krigets lagar måste respekteras och civila skyddas även under dessa fruktansvärda omständigheter. Det är ett ansvar som åligger varje stridande part, både Hamas och Israel.

Ändå ser vi nu, tio dagar senare, hur civila - kvinnor, äldre och barn - dödas i tusental i en befolkning som sitter klämd mellan en av världens mest välutrustade arméer och ett diktatoriskt terrorstyre som använder sitt eget folk som mänskliga sköldar.

Min fråga till statsrådet är därför hur den svenska regeringen har agerat i Europeiska rådet för att inte bara fördöma våldet utan också stoppa det och skydda de civila palestinier och alla de barn som inte har någonstans att fly och som nu dör i hundratal varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Fru talman! Jag har ett förberett anförande, men jag måste börja med detta otroliga: "Jag är stolt över att vi" för en politik som ökar utsläppen. Lägg det på minnet!

Fru talman! Jag får ofta frågor om varför politiken har blivit så polariserad, varför det är så högt tonläge, varför vi inte kan sätta oss runt ett bord och komma överens. Jag minns när jag själv sa så för lite drygt tio år sedan, innan jag hade engagerat mig politiskt. Varför sätter de sig inte bara ned och gör upp som vi gör i varenda ledningsgrupp och varenda styrelse i näringslivet?

Nu får jag i stället allt oftare frågan varför jag är så arg och varför jag är så hård i min retorik. Svaret är att jag är rädd för tystnaden. Under de tio år som har gått sedan jag engagerade mig politiskt har tonläget höjts i tv och här i kammaren, men tystnaden har också brett ut sig. Det är tyst från regeringen om klimatkollapsen som sker medan regeringen blundar och rabatterar utsläppen. Den svenska skogspolitiken skövlar värden som inte går att ersätta och är på väg att förvandla de sista riktiga skogarna till kalhyggen, och vi ska helst prata tyst om hur våra hav värms upp allt snabbare och att vi snart inte längre kan fiska i Östersjön. Det är tyst om dem som svälter ihjäl i Somalia till följd av klimatförändringarna - tyst för att regeringen bekvämt ska kunna skära ned biståndet och lämna dem åt sitt öde. Det är också tyst om barnen i våra förorter som kämpar varje dag med en underfinansierad skola och en vuxenvärld som har gett upp.

Fru talman! Miljöpartiet kommer inte att göra regeringens svek lätt för den genom att vända bort blicken. Vi kommer aldrig att ställa oss bakom en berättelse som försöker lura i svenska folket att klimathotet kan lösas i framtiden eller acceptera en berättelse om Sverige där barn beskrivs som problem.

Fru talman! Nu är inte tid för tystnad. Nu är tid för motstånd och kamp. Nu är tid att möta klimatkollapsen och den utbredda rasismen. Miljöpartiet kommer inte att vara tyst.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt intressant att den ansvariga för Klimat- och näringsdepartementet inte verkar ha tagit del av Klimatpolitiska rådets genomgångar av den förda politiken. Det var ju tvärtom så att den förrförra regeringens politik faktiskt hade möjlighet att nå målen. Den nuvarande regeringens politik gör det inte.

Jag konstaterar också att statsrådet, som har ansvaret för Klimat- och näringsdepartementet, inte vet hur mycket den effektiva politik som bedrivs där kommer att minska utsläppen eller om den tvärtom kommer att öka dem.

Vet statsrådet möjligen, eventuellt, hur många kärnkraftsreaktorer regeringen vill bygga? Kanske är det därför dags att byta namn på departementet igen, från KN- till KK-departementet - Kärnkraftsdepartementet.

Vad man än tycker i övrigt om kärnkraft och elproduktion, hur mycket man än vill låta svenska hushåll vänta på billig elproduktion, kvarstår faktum att en klimatpolitik som skyndar på klimatförändringarna i stället för att dämpa dem inte är effektiv. Den är en katastrof.

Vet vice statsministern hur mycket utsläppen kommer att öka eller minska nästa år med regeringens politik?

Fru talman! Det första regeringen gjorde när man tillträdde var att lägga ned Miljödepartementet. I stället inrättades Klimat- och näringsdepartementet, och där utlovades det effektiv klimatpolitik.

Det enda regeringens klimatpolitik hittills har gjort effektivt är att öka utsläppen, skynda på klimatförändringarna och gå från en politik som hade möjlighet att nå klimatmålen till en politik som i stället ökar utsläppen.

Det är för mig fortfarande väldigt oklart om regeringen inte förstår mekanismerna mellan utsläpp och klimatförändringar eller om man bara inte bryr sig om dem. Men det finns ju fakta att förhålla sig till.

Därför vill jag ställa en rak och enkel fråga till Ebba Busch, som är vice statsminister och chef för Klimat- och näringsdepartementet: Med hur många ton växthusgaser kommer regeringens politik att minska eller öka de svenska utsläppen 2024?

Herr talman! Jag är övertygad om att de statsråd som nu är ansvariga för diskrimineringsfrågorna har möjlighet att ta fram rapporter och ge till sin kollega Jimmie Åkesson och därmed låta honom se hur det faktiskt ser ut i Sverige. Jag tittar på flera här i rummet.

I går talade statsministern i sin regeringsförklaring om att vara statsminister för hela svenska folket. Sanningen är bara den att han inte har fått sitt uppdrag på folkets mandat. Regeringen är historiskt svag, och alla tre regeringspartierna backade i valet. Inte ens tillsammans skrapade de ihop lika många mandat som det största oppositionspartiet. Den marginella majoritet som man har lyckats skrapa ihop i kammaren bygger alltså helt på att statsministern håller Sverigedemokraterna, ett parti med sina rötter i nynazism enligt deras egen vitbok, nöjda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Herr talman! Det är omöjligt att vara statsminister för hela svenska folket när man sitter på ett högerextremt mandat som inte ens erkänner den rasism som förekommer i Sverige. Det är omöjligt att skydda sina medborgare från diskriminering och hat när man tar in rasisterna i Rosenbad. Den här regeringen borde avgå, för den företräder inte svenska folket utan Sverigedemokraterna.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Herr talman! I Sverige är yttrandefriheten en demokratisk grundsten. Vi har rätt att uttrycka våra åsikter utan hot om repressalier från makten. Vi har rätt att kritisera religion och att utöva religion utan trakasserier från makten. Vi ska aldrig lämna över kontrollen över detta till främmande makt.

Men skydd för minoriteter är också en förutsättning för att yttrandefriheten ska omfatta alla. Därför har vi bland annat sedan lång tid tillbaka en lagstiftning mot hets mot folkgrupp. Ändå har vi sett i rapport efter rapport hur utbrett hatet och hoten mot religiösa och rasifierade minoriteter i Sverige är. Judiska församlingar lever med ständiga hot. Muslimska kvinnor blir spottade på för att de bär slöja. Afrosvenskar nekas vård på grund av fördomar eller får felaktig behandling på grund av föreställningar om deras hud.

Herr talman! Jimmie Åkesson styr regeringen. Jag skulle vilja veta vad Jimmie Åkesson tänker göra för att skydda Sveriges etniska och religiösa minoriteter så att också de kan omfattas och använda sin yttrandefrihet och religionsfrihet i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Herr talman! I skolan har vi alla läst Anne Franks dagbok, om flickan som illegalt och utan giltiga papper befann sig på en vind i Holland i två år. Vi läser om hennes känslor inför puberteten, om irritationen över föräldrarna och om tonårsförälskelsen.

Dagboken fick ett abrupt slut när hon angavs av personer som bara följde lagen. Generationer av svenskar har läst och frågat sig varför inte dessa människor visade lite civilkurage och hjälpte barnet i stället. Hur kunde de hänvisa till en lagstiftning och låta henne dö?

Herr talman! Att vara ett barn på flykt är inte kriminellt, och att hjälpa ett barn borde inte vara det. Ändå är det precis det som regeringen nu utreder. Man vill kunna straffa läraren som lär barn att läsa och läkaren som vill rädda barnet i magen eller lindra ångesten hos den våldtagna kvinnan. Man vill kunna straffa den som vägrar rasprofilering i välfärden - allt detta kommer att bli konsekvenser av lagstiftningen.

Herr talman! Angiverilagar hör hemma i diktaturer, inte i demokratier. Skrota angiveriutredningen omedelbart!

(Applåder)

Herr talman! I söndags samlades tusentals människor här i Stockholm för att demonstrera mot de angiverilagar som regeringen har kommit överens med Sverigedemokraterna om att genomföra.

Det var lärare, läkare, bibliotekarier, socionomer, fritidspedagoger och många, många fler där. De representerades också på plats av sina fackförbund. Ordförande efter ordförande steg upp på scenen och sa samma sak: Vi är inte gränspoliser. Vi anger inte.

Herr talman! Jag har en förhoppning i dag. Den är att statsministern här och nu ska säga att regeringen kommer att skrota angiverilagen och att det var en dålig eftergift till Sverigedemokraterna men att regeringen nu har hittat tillbaka till sin demokratiska ryggrad och lovar 1 ½ miljon offentliganställda i Sverige att de aldrig kommer att kunna straffas för att de hjälper barn och gör sin uppgift.

(Applåder)

Herr talman! Forskare har länge varnat för vad vårt fossilberoende kommer att släppa lös. Vårt klimat kollapsar nu snabbare än vi kan hantera, med extrema väderhändelser som slår mot alla jordens hörn.

Dessa ord är inte mina utan FN:s generalsekreterare António Guterres.

Sommaren har än en gång varit rekordvarm. I både juni och juli överskreds 1,5-gradersmålet. Skogsbränder avlöste varandra och dödade människor i hela världen. I Grekland avlöstes skogsbränder av ett skyfall av bibliska proportioner. I haven uppnåddes absurda temperaturer som forskarna inte ens kan förklara - och ovanpå detta kommer nu El Niño. Det varma vatten som El Niño för med sig har aldrig varit varmare än nu. Över hela världen drabbas människor av konsekvenserna av klimatförändringarna, och i hela landet möter jag människor som räds utvecklingen.

Herr talman! Ändå är det som att stora delar av den här kammaren sitter och sover. De är ointresserade och oengagerade. Någon sitter och hånler.

Herr talman! Denna kammare och denna regering beter sig som barn som man ropar på för att de ska göra läxorna. De låtsas som att de inte hör. Men nu är det dags att vakna - det går inte att låtsas längre.

Herr talman, vice talmän, kollegor, regering och folkvalda! Till er som representerar svenska folket i detta rum vill jag säga att det är dags att vakna. Ni har ingen rätt att sova längre. Vi förtjänar bättre än så här.

Klimatkrisen händer här och nu och fortare än förväntat, och allt spelar roll. Det är sant att Sverige inte på egen hand kan hejda klimatförändringarna, men det är lika sant att den här regeringens politik förvärrar uppvärmningen. Regeringen pekar på 2045 men blundar för att alla utsläpp man orsakar nu påverkar hur varmt det kommer att vara då.

Herr talman! Talmannen, jag och de flesta andra här inne kommer inte att behöva uppleva klimatförändringarna 2099, men många av våra barn kommer att behöva göra det. De kommer att behöva ta konsekvenserna av de utsläpp som sker under denna regering.

Jag ska inte ge mig på en recension av regeringens hela politik, men jag vill ge ett exempel.

Förra veckan presenterade Sverigedemokraterna tillsammans med Kristdemokraterna regeringens förslag på skattesänkning för fossila drivmedel eller, som vi också kan uttrycka det, skattesänkning på utsläpp. Detta kostar 6 ½ miljard. Det är 6 ½ miljard som inte ger en spänn till den som är beroende av bil och som därför har leasat en elbil för att kunna köra billigare. Det är 6 ½ miljard som inte hjälper ett dyft för den som sliter med undermålig kollektivtrafik för att spara ett par livsviktiga och avgörande hundralappar på jobbresorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Det är 6 ½ miljard som inte ger någonting alls till dem som har lägst inkomster och minst marginaler och som inte ens har råd med bil. Inte en krona av dessa pengar går till dem. Det är 6 ½ miljard i skattelättnad som framför allt kommer att gå till dem som redan har mest. Dessa 6 ½ miljarder ger mest pengar till den som släpper ut mest - inte till den som behöver pengarna mest. Ju större suv, ju fler korta sträckor inne i stan och ju fler bilar i familjen, desto mer av miljarderna får man. Ju mer du har råd att köra, desto större rabatt får du.

Detta är en rabatt på utsläpp som innebär att 6 ½ miljard svenska kronor inte kan gå till skola, vård och omsorg, till våldsutsatta kvinnors upprättelse, till brottsförebyggande arbete eller till en tryggare tillvaro för barn i samhällets vård. Dessa 6 ½ miljarder kan definitivt inte gå till att täcka kostnadsökningarna i vård och skola.

Detta är politik från en regering som beter sig som barn.

Herr talman, vice talmän, riksdagsledamöter och regering! Ni måste bli vuxna nu. Vakna!

(Applåder)

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson, Camilla Hansén, Rasmus Ling och Jacob Risberg (alla MP).