Märta Stenevi

Herr talman! Jag tackar ledamoten för vad jag uppfattar som ett mycket uppriktigt engagemang för den här gruppen.

Jag kan bara säga att jag hoppas att Kristdemokraterna får genomslag för sin linje i budgetförhandlingarna och att man ganska snart kan komma med ett tydligt besked till de föräldrar som nu kämpar. Jag är övertygad om att också de drömmer om att bo i ett småhus, men det är väldigt långt ifrån deras verklighet. Just nu handlar det om att slippa gå in till grannen och låna de sista 300 kronorna till hyran. Just nu handlar det om att kunna äta någonting annat än gröt till lunch och om att klara att en unge tappar bort en sko på vägen hem från skolan. Jag tror att detta händer de flesta tonåringar vid något tillfälle, men det innebär totalt haveri i ekonomin för de här familjerna.

Dessa familjer har ingen glädje av rotavdraget, för de har ingen ägd bostad som de kan använda det på. De får ut extremt lite av jobbskatteavdraget samtidigt som de förlorar oerhört mycket på att regeringen valde att ta bort det tillfälliga tillägget.

Jag tillåter mig, åtminstone för en liten stund, att bli hoppfull av att Kristdemokraterna har lyssnat på den massiva kritik som har kommit mot beskedet i höstbudgeten. Jag hoppas att detta innebär att alla dessa fantastiska och makalösa föräldrar får ett gott besked och inte behöver ha så ont i magen på grund av sin ekonomi som de i dag har.

Herr talman! Vi hörde för en liten stund sedan en företrädare för ett annat regeringsparti än Larry Söders säga att man prioriterar vanliga människor i sin budget och hur viktigt det är att vanliga människor får en bättre tillvaro. Vi hörde också att regeringen styr över mycket men inte allt.

Som jag ser det styr regeringen inte minst över sin budget och sin vårändringsbudget. Vanliga människor borde väl i allra högsta grad vara de mammor och pappor som jobbar inom vård och omsorg och försörjer sina barn på egen hand. Ändå är det så att regeringens budget innebär att de förlorar många hundralappar varje månad med start mitt i sommaren.

Jag har därför samma fråga till Larry Söder och Kristdemokraterna som jag tidigare hade till hans kollega i regeringen: Kommer regeringen – den regering som Kristdemokraterna sitter i – att förlänga det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget så att ensamstående föräldrar med låga inkomster har möjlighet att leva på sin lön, försörja sina barn och sätta mat på bordet?

Fru talman! Jag får tacka för beskedet. Jag tolkar det som att man inte kommer att göra någon förlängning av det tillfälliga tillägget, vilket är ett otroligt bekymmersamt besked för alla de familjer som består av en mamma eller en pappa som arbetar heltid men som på grund av den inflation och de kostnadsökningar som har skett inte klarar sina kostnader.

På en barnskötarlön ger jobbskatteavdraget ungefär 100 kronor i månaden. Samtidigt försvinner över 600 kronor i månaden. De försvinner mitt i sommaren, samtidigt som det inte längre serveras någon skollunch, samtidigt som man inte har råd att åka på semester och samtidigt som man ska ta hand om barnen. De med lägst inkomster från arbete är de som förlorar allra mest på regeringens budget.

Det hade varit välkommet att i dag få beskedet att det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget förlängs så att även de här familjerna kan få en chans att klara livhanken. Men jag får åtminstone tacka ledamoten för beskedet att man fortsätter att göra de rika rikare och lämnar de ensamstående med låga inkomster i sticket, fru talman.

Fru talman! Det stämmer att många i Sverige har blivit rikare med den här regeringen, inte minst efter årsskiftet. Andra har inte blivit det. Nästan hälften av ensamstående med låga inkomster har behövt låna för att klara hyran de senaste sex månaderna, och nästan var fjärde har haft svårt att klara räkningarna. Ensamstående mammor vittnar om att de inte har råd att betala näringsriktig mat till sina barn och ofta hoppar över måltider för att klara att köpa mat till barnen.

En ensamstående barnskötare i Stockholm som bor i en genomsnittslägenhet på 70 kvadrat förlorar 500 kronor i månaden med regeringens budget. Min fråga, fru talman, är därför: Kommer regeringen att förlänga det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget så att även de här familjerna kan om inte bli rikare så åtminstone klara livhanken?

Fru talman! Svensk offentlig upphandling står varje år för mer än 800 miljarder kronor och mer än 23,5 miljoner ton koldioxid. Det här är våra gemensamma pengar. Det är de pengar vi som samhälle pytsar in i investeringar i vår framtid, i våra barns välbefinnande, i vår hälsa och för att våra äldre ska få ett gott liv på ålderns höst.

Lagen om offentlig upphandling är ett avgörande verktyg för att vi ska kunna kontrollera hur de pengarna används, om vi använder verktyget rätt. Det är också ett verktyg för att stimulera innovation och utveckling. Det finns utan tvekan mycket att göra för att förenkla administrationen för de företag som deltar i offentliga upphandlingar. Det finns utan tvekan också väldigt mycket att göra med kontrollen och uppföljningen av de krav som ställs vid offentlig upphandling. Men genom att ställa tydliga krav vid offentlig upphandling – också på hållbarhet – kan vi stärka konkurrenskraften för de företag som leder den gröna omställningen även i dessa oroliga tider. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att med kort varsel träda in i stället för Janine Alm Ericson. Jag ska börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 22, så att jag inte glömmer bort det.

Vi lever i en mycket turbulent tid. Väldigt mycket i vår omvärld skakar, och vi ser en ny världsordning träda fram. Det är en världsordning som inte längre handlar om det gemensamma bästa och det långsiktigt hållbara utan om det kortsiktiga egenintresse som en enskild president väljer att fokusera på.

Vi ser konsekvenserna av en ny världsordning i Rysslands invasion av Ukraina. Vi ser det i hur omvärlden väljer att blunda för Israels krigsbrott i Gaza, och vi ser det i hur USA:s nyvalde president Donald Trump väljer att släppa lös ett tullkrig mot resten av världen.

Det är djupa kriser parallellt. Det är en säkerhetspolitisk kris som kräver beredskap både militärt och civilt och en finanspolitisk kris som kommer att kräva en stark beredskap från regeringen och handla om möjligheten för oss att betala med kontanter.

Under dessa båda kriser har vi dessutom en klimatkris som fortsätter. Den har inte på något sätt tagit paus för att världsordningen nu står på huvudet. Det är en klimatkris som inte låter sig påverkas av att auktoritära ledare krokar arm och gör sitt bästa för att dela upp världen mellan sig i vad som mest liknar en återgång till 1700-talets feodala system. Klimatkrisen fortsätter att utsätta framför allt kvinnor och barn i stora delar av världen – delar av världen som samma auktoritära ledare nu drar in biståndet för.

Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

I en sådan kris måste vi klara att låta det finanspolitiska systemet fortsätta verka för en stabilitet också i klimatarbetet och miljöarbetet. Vi kommer nämligen inte att komma ur den säkerhetspolitiska krisen eller den finanspolitiska krisen och upptäcka att klimatkrisen har löst sig av sig själv. Vi kommer inte att upptäcka att de tipping points som vi nu närmar oss har passerats obemärkta. Tvärtom riskerar effekterna av klimatkrisen och naturkrisen att i stället spä på den säkerhetspolitiska krisen och den finanspolitiska krisen.

Därför, herr talman, är det nödvändigt att också i dessa tider orka hålla fast vid finanspolitiska ramverk, taxonomi, hållbarhetsredovisningar och de krav som vi har möjlighet att ställa för att säkra att kapital går till de verksamheter som har möjlighet att hjälpa till att motverka denna klimatkris.

Jag yrkar bifall till reservation 22.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! I planeringen av vårt samhälles fysiska miljöer möts det privata och det kollektiva. När vi bygger våra städer och våra orter bygger vi för oss som ska bo och verka där nu. Samtidigt påverkar vi vilka val våra barn och barnbarn ska kunna göra i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Klimatförändringarna är ju inte längre bara ett hot i framtiden utan också en realitet i vår vardag. Översvämningar och värmeböljor orsakar stora skador på tillgångar och människor. I takt med att extremväder slår till allt oftare behöver våra samhällen klimatanpassas för att möta den pågående utvecklingen.

Herr talman! Vi pratar ofta om målkonflikter av olika slag i kammaren. Senare i vår ska vi debattera såväl bygglov och funktionsrätt som bostadspolitik här. När vi gör det spår jag att vi kommer att både prata om konflikter och målkonflikter och kanske också ha en del konflikter. Men i dag vill jag prata om synergier.

Jag vill prata om de stora nyttor vi får när vi skyddar natur och planerar städer och samhällen för att ge plats åt naturen. När vi planerar för gröna ytor i bebyggda områden skyddar vi inte bara djur och insekter. Med fler och större parker skapar vi yta för rekreation och rörelse för barn och unga. När vi skyddar de stora träden och planerar för att många fler träd ska kunna växa sig stora skyddar vi samtidigt våra äldre från värmeböljor. När vi låter fler ytor vara bevuxna med växter i stället för att täcka dem med sten och asfalt skyddar vi också våra hem från översvämningar. När vi som enskilda låter gräsmattan ligga kvar i stället för att lägga sten skyddar vi dessutom grannens källare.

Herr talman! Mer natur i bebyggda områden är en fantastisk möjlighet. Miljöpartiet har en lång rad förslag för att skapa och skydda mer natur i våra städer och i våra bebyggda samhällen. I dag vill jag därför yrka bifall till reservation 12 i betänkandet.

Europas nya naturrestaureringslag trädde i kraft i augusti 2024. Lagen innehåller krav på att sätta in restaureringsåtgärder för viktiga livsmiljöer, vilket också innebär att städernas gröna ytor upprätthålls och stärks. Nationella restaureringsplaner kommer att behöva tas fram, men arbetet kommer även att behöva utföras på lokal nivå. Redan i dag arbetar många kommuner med stärkt skydd av befintlig värdefull natur genom bildandet av naturreservat och biotopskydd men också med åtgärder för att stärka den biologiska mångfalden och klimatanpassa städer med hjälp av naturen.

Att skydda befintlig värdefull natur är givetvis enklare än att anlägga nya naturvärden. Det är just därför det är av stor vikt att alla kommuner arbetar långsiktigt med att skydda mer av befintliga naturvärden. Samtidigt behöver kommunerna ta ett större grepp om hur naturen i städerna på bästa sätt ska kunna bidra med de ekosystemtjänster vi så väl behöver nu och i framtiden. I vissa fall gäller det här på mycket begränsad yta.

När planering sker av klimatanpassningsåtgärder som omhändertagande av vatten vid skyfall och skuggning och temperatursänkning på skolgårdar eller vid äldreboenden behöver samtidigt rekreationsvärden och förstärkning av den biologiska mångfalden omfattas. I många fall kan de här värdena stärkas genom samma åtgärd om bara planering och samordning sker på rätt sätt från början. Vi anser därför att kommunerna behöver få i uppdrag att ta fram en samlad planering för hur man ska arbeta med ekosystemtjänster, klimatanpassning, stärkt biologisk mångfald och rekreativa värden och hur dessa ska kunna samordnas genom en god och framåtsyftande planering för stärkt natur i den bebyggda miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Samtidigt som man planerar för biologisk mångfald och ekosystemtjänster behövs planering för att knyta in de rekreativa värden som gör att människor trivs och vill vistas i naturmiljön. Naturen ska finnas nära och tillgänglig i människors vardag. Stadsodlingar är ett bra exempel på sätt att engagera medborgare i att bidra till arbetet med att stärka naturvärden och biologisk mångfald. Det är också ett engagemang som stärker gemenskapen i området och som kan bidra till lokal matproduktion – om än i liten skala. Ibland kallar man det ätbara parker. Det är ett fint uttryck, tycker jag. Vi anser att regeringen skulle behöva undersöka hur lokala initiativ för stadsodling kan stärkas och stöttas bättre från nationellt håll.

När tidigare oexploaterad mark tas i anspråk för bebyggelse eller annan infrastruktur kommer naturvärden och rekreationsvärden att på ett mycket bättre sätt behöva kompenseras än vad som sker i dag. Vi tycker att lagstiftningen behöver anpassas efter detta. Vi vill också att grönytefaktorn blir ett krav vid all nybyggnation. Det är ett verktyg som används av allt fler kommuner och som innebär att krav ställs på vilken andel ekosystemtjänster eller naturvärden som ska ställas på ett nytt exploateringsprojekt. Boverket behöver få i uppdrag att ta fram ett grundkrav för grönytefaktorn och anvisningar för hur man ska arbeta med detta, så att det blir tydligt och förutsägbart.

Herr talman! Det stöd som tidigare fanns att söka för gröna städer behöver vidareutvecklas för att städerna ska kunna få ytterligare stöd och hjälp i arbetet med att bibehålla och stärka urbana ekosystemtjänster och den biologiska mångfalden. Genom dessa åtgärder och genom att hålla blicken fäst på framtiden kan vi skapa mer hållbara, hälsosamma och attraktiva städer för framtida generationer samtidigt som vi uppnår våra miljömål här och nu.

Det är mycket i politiken som handlar om målkonflikter och svåra kompromisser. Vi behöver hantera de frågorna. Men allt handlar inte om det. Att skydda mer natur och att tillföra fler grönytor i bebyggda miljöer innebär nytta och glädje för oss alla.

Herr talman! Vi står inför så många hot i vår omvärld. Den här kammaren har att hantera de hoten och hur vi ska möta dem, och det gör vi dag efter dag. Men det är en ynnest att som ledamot i Sveriges riksdag för en liten stund i den här kammaren få tala om någonting som gör gott för oss alla: mer natur, till gagn för oss alla. Jag yrkar bifall till reservation 12.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! I årets barnfattigdomsrapport vittnar var tredje ensamstående förälder om att de har svårt att äta sig mätta. Nästan hälften har behövt låna pengar till hyra eller mat under det senaste halvåret.

Samtidigt som hyrorna ökar kraftigt i år och matpriserna skenar blir nu också medicinerna dyrare. Det ska löna sig att arbeta, säger regeringen gång på gång i debatten. Men ensamstående föräldrar i låglöneyrken klarar sig inte längre på sin lön, och barnen är de som verkligen betalar priset.

Herr talman! Barnfattigdomen i Sverige är nu en akut kris. Trots detta kommer regeringen vid halvårsskiftet att strypa det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. För en ensamstående barnskötare kommer det att innebära att hon förlorar 600 kronor i månaden. Det är en enorm summa när man saknar marginaler.

Min fråga går till vice statsminister Ebba Busch. Det är kanske mer av en vädjan än en fråga. Den är enkel och kräver egentligen bara ett enkelt svar. Kommer regeringen att förbarma sig över de mest utsatta barnfamiljerna och förlänga tillägget i bostadsbidraget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Jag kommer att ägna större delen av detta anförande åt frågan om barns trygghet från våld. Det kommer kanske inte som någon större överraskning eller chock för någon. Barns trygghet är och kommer alltid att vara min främsta prioritering, oavsett om det gäller deras rätt att fly undan krig, deras rätt till rent vatten och ren luft eller deras absoluta rätt att slippa våld.

I detta betänkande om familjerätt har civilutskottet hanterat en lång rad frågor som berör oss medborgare i livssituationer där vi är sårbara och utlämnade. Ett sådant exempel från betänkandet gäller när vi blir gamla och behöver försäkra oss om att våra önskemål för framtiden tas om hand genom ett fungerande system för framtidsfullmakter, vilket Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer krav på i reservation 43. Ett annat exempel gäller att våra rättigheter skyddas och omhändertas om vi behöver en god man genom ett fullgott och rättssäkert system. Detta är ett krav som Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet tar upp i reservation 42.

I reservation 39 tar Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet gemensamt upp behovet av en moderniserad föräldrabalk som bland annat erkänner föräldrar i samkönade äktenskap som föräldrar genom ett språkbruk som inkluderar stjärnfamiljer.

Jag vill också särskilt nämna reservation 14. Trots att surrogatmödraskap inte är tillåtet i Sverige, och trots min djupa övertygelse om att det inte borde vara tillåtet någonstans, föds barn som en följd av handeln med kvinnors kroppar i andra länder. Dessa barn har samma behov och rättigheter som alla andra barn i Sverige, men i dag är de i princip rättslösa. Barn är barn. De varken kan eller ska hållas ansvariga för hur de har kommit till. De ska skyddas och tas om hand, även rättsligt.

Herr talman! Det finns alltså mycket i dagens betänkande som ligger mig varmt om hjärtat, men jag kommer i dag att yrka bifall endast till reservation 24. Trots de senaste årens debatt och beslut fortsätter tvångsumgänget.

Sofia är fyra år gammal. Hon lever med skyddade personuppgifter efter att hennes mamma utsatts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld av Sofias pappa. De har flytt från pappan och bor nu i en annan kommun. Storasystern Frida har vittnat i rätten om det våld som pappan har riktat mot framför allt mamman men också mot henne själv och hennes lillasyster. Hon har också berättat om hur orolig hon är när hennes lillasyster ska träffa pappan ensam. Vårdpersonal på den nya bostadsorten har beskrivit hur starkt påverkad den här tonåringen är av rädslan för att lillasystern ska råka illa ut hos sin pappa.

Men pappan är inte dömd för våldet, och därför har domstolen valt att inte ta hänsyn till uppgifterna om våld. Man bedömer i stället att det är för barnets bästa att fyraåringen får träffa pappan ensam.

Konsekvensen för mamman är att hon å ena sidan är ålagd av rätten att ta med den fyraåriga dottern till pappan på överenskomna tider, en man som har misshandlat henne fysiskt, psykiskt och sexuellt, och lämna dottern ensam med honom. Å andra sidan ansvarar hon som ensam vårdnadshavare för dotterns säkerhet och för att de skyddade uppgifterna inte röjs. En kvinna som flytt undan våld med sina barn åläggs av rättssystemet att med risk för att uppgifterna röjs lämna över barnet till förövaren för ensamt umgänge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Det är bara några månader sedan vi stod här och debatterade den så efterlängtade lagstiftning som skulle förhindra just detta, alltså den lag vi kallar lex Tintin. Jag stod i denna talarstol och tackade regeringen för att man hade tagit lagstiftningen i mål efter utredningen. Men jag invände också mot att man inte hade gått vidare med möjligheten att ge barn egna juridiska ombud vid mål som rör vårdnad, boende och umgänge.

I går publicerade SVT en granskning av de domar som fallit i frågor om umgänge under de två månader som har gått sedan lex Tintin trädde i kraft, och det är ett förskräckande resultat som redovisas. I de 300 granskade domarna förekom uppgifter om våld i 49 av fallen, men i 21 av dessa 49 fall hade umgänge ändå utdömts. Med andra ord: I närmare hälften av de vårdnadstvister där det förekom uppgifter om våld fick förövaren ändå rätt till umgänge med barnen som utsatts för eller bevittnat våld. Detta gäller alltså domar som fallit efter det att den nya lagstiftningen trätt i kraft.

Herr talman! Jag ska erkänna att jag ville skrika rakt ut när jag läste genomgången av domarna, för jag har suttit med dessa mammor. Jag har lyssnat till mamman som av rätten tvingades köra 40 mil varannan vecka för att lämna över sitt barn till en man som hade slagit henne sönder och samman och utsatt hennes äldre barn för övergrepp. Jag har lyssnat på mamman som beskrev processen vid överlämning, hur hon åkte till en främmande stad, mötte upp en socialsekreterare på olika platser varje gång och lämnade över barnet, som sedan togs till pappan för umgänge. Hon gick igenom hela denna process för att pappan till barnet inte skulle råka se henne, följa efter henne och få reda på var hon bodde.

Jag har suttit med förtvivlade mammor som berättar om skräcken för att det ska ligga kvar ett kvitto i en ficka eller en lapp från skolan i väskan eller att en plastpåse med kvartersbutikens namn ska råka följa med i packningen. Jag har lyssnat på mamman som förlorade vårdnaden om sina barn för att hon valde att skydda dem från våldet och då i stället förlorade dem. Jag har suttit med mamman som kallt konstaterade att hennes liv inte skulle börja igen förrän barnens pappa var död, och jag har suttit med Tintins mamma och tagit emot den smärtsammaste av alla berättelser: den om att alla farhågor besannats och barnet dödats, trots alla varningar.

Nu läser jag att detta fortsätter för att kvinnornas och barnens berättelser fortfarande inte tas på allvar. Detta måste få ett slut, och det nu. Lagstiftningen är på plats. Nu måste den också få genomslag i domstolarna. Ett rättsväsen består till syvende och sist av människor som ska uttolka lagstiftningen, och varenda person i vårt rättssystem som arbetar med kvinnor och barn som utsatts för våld måste veta vad det är de möter. De måste förstå vad våld är och hur mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld tar sig uttryck, och de måste börja tro på barnen.

Herr talman! Barnkonventionen är lag i Sverige, och barn ska vara rättighetsbärare. Därför måste barn få egna juridiska ombud i tvister som rör vårdnad, boende och umgänge. Ombudet ska inte representera föräldrarnas motstående intressen utan skydda barnets intressen, ta till vara barnets bästa och hjälpa barnet att föra sin talan.

Familjerätt

Jag vill med eftertryck yrka bifall till reservation 24 eftersom minst 21 domar som innebär att barn fortsatt tvingas till umgänge redan har fallit sedan lex Tintin trädde i kraft. Det finns ingen tid att förlora. Denna kammare har möjlighet att ge barnen en röst och låta dem få veta att samhället står på deras sida. Vi har möjlighet att stoppa tvångsumgänget nu i stället för sedan, så låt oss ta den möjligheten.

Jag yrkar åter bifall till reservation 24.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag vill börja med att påminna både ledamoten, kammaren och eventuella åhörare om att Tryggare hem för barn inte har någon typ av åldersgräns. Barn är individer under 18 år, och lagstiftningen omfattar alla dem.

Jag vill vara säker på att jag förstår Sverigedemokraternas hållning i detta. Sverigedemokraterna menar alltså att det inte är relevant att prata om mäns våld mot kvinnor i samhället. Uppfattningen är att detta är en könsneutral fråga och att det inte finns någon anledning att se på det könade våld som drabbar kvinnor varje dag i samhället. Detta våld är att avfärda som en inövad oneliner och inte att se som ett faktiskt existentiellt samhällsproblem. Har jag förstått Sverigedemokraternas hållning rätt då?

Herr talman! I den utredning som statsrådet hänvisar till fanns också ett beredningsunderlag i frågan om att säkra barns rätt till juridiska ombud i vårdnadstvister. Detta hade kunnat införas redan den 1 januari i år. Det är inte fler utredningar vi behöver nu, utan förändring. Jag vill uppmana regeringen att ställa sig bakom oppositionens förslag om juridiska ombud för barn, som snart kommer upp för omröstning i den här kammaren, och sedan gå vidare med lagstiftning. Våra barn behöver skydd från sina förövare nu.

Herr talman! I veckan publicerade Sveriges Radio en granskning av vårdnadsmål som avgjorts i hovrätten mellan åren 2016 och 2020 och där pappan dömts och avtjänat straff för sexualbrott. I hela hårresande 19 av 32 fall hade pappan fått ensam eller delad vårdnad eller rätt till oövervakat umgänge mot mammans vilja. Som skäl angavs i väldigt många av de här fallen att mammorna inte samarbetat tillräckligt väl med förövarna. Med andra ord: En mamma som försöker skydda sina barn från en dömd förövare löper stor risk att förlora vårdnaden och tvingas lämna barnen ensamma med just förövaren.

Vi har länge krävt att synen på föräldrars rätt till sina barn ska förändras och att barn ska ha rätt till juridiska ombud i alla fall som rör vårdnad, boende och umgänge, så att barnen själva kommer till tals på riktigt.

Min fråga till Camilla Waltersson Grönvall, statsrådet för socialtjänst, är: Hur kommer regeringen att agera för att stoppa de här missförhållandena på en gång och en gång för alla sätta barnets bästa i första rummet?

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är utbrett och tar sig många uttryck. Våldets olika dimensioner samverkar, och det är sällan det fysiska våldet kommer först. I stället föregås det ofta av psykiskt våld och kontroll.

Var är du?

Vart ska du?

Vem ska du träffa?

Jag måste veta var du är. Jag är rädd om dig.

Jag måste veta var du är. Varför skulle du vilja dölja det för mig?

Jag måste veta var du är. Jag kan inte lita på dig, din kärring. Du ska inte springa runt på stan. Om du älskade mig skulle du hålla dig hemma.

Jag skiter i om du är trött. Jag är din man, och om du älskar mig säger du inte nej.

Vem är det du ligger med i stället för mig, kärring?

Vad ska du med pengar till? Du får allt du behöver av mig.

Jag betalar inte ett öre för den där skabbiga katten. Den ska dö.

Du förstår ändå inte detta. Skriv nu på här!

Du är så dum! Försök inte ens läsa det här, din korkade kossa! Skriv på de här papperen nu, annars kommer jag att ta livet av mig. Och jag kommer att ta med mig både dig och barnen. Du kommer att ha blod på dina händer om du inte skriver på nu.

Fru talman! Så kan det låta när våldet trappas upp och breder ut sig - fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld och ekonomiskt våld. Alltför många kvinnor som lyckas ta sig ur en våldsam relation upptäcker att våldet fortsätter - i form av räkningarna som väller in från lån som tagits i hennes namn eller obetalda räkningar som mannen skulle ta hand om, från företag hon aldrig hört talas om men upptäcker att hon står som ägare av eller för bilar hon aldrig sett röken av men nu inte kan betala.

I november tillsatte regeringen en utredning för att underlätta för våldsutsatta kvinnor vid bodelning. Det är en viktig utredning som jag välkomnar, men den är långt ifrån tillräcklig.

Det ekonomiska våldet måste kriminaliseras så att kvinnor som utsätts också kan få hjälp, upprättelse och möjlighet att bygga ett nytt liv. Den lagstiftning som finns om till exempel bedrägerier räcker inte till när kontexten av våld inte kan vägas in, och alltför många kvinnor tvingas inse att de är målsägande när det kommer till det fysiska våldet - men i det ekonomiska våldet står de ensamma med skuldbördan. Och konsekvenserna drabbar inte bara kvinnorna utan också barnen, ofta under lång tid efter uppbrottet.

Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Det ekonomiska våldet måste kriminaliseras, men i väntan på detta tar vi fasta på förslaget från Länsstyrelsen i Östergötland om att möjliggöra för skuldsanering i fler fall där kvinnor utsatts för ekonomiskt våld. Jag yrkar därför bifall till reservation 16 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)

Fru talman! I höstas gjorde Riksrevisionen en genomlysning av hur bostadsbidraget lever upp till sina två riksdagsbundna mål: det familjepolitiska och det bostadspolitiska. När jag läste rapporten blev jag först konfunderad. Riksrevisionen slog fast att det familjepolitiska målet uppnås. Det är en bild som går stick i stäv med den verklighet som möter oss i hela landet, en verklighet där allt fler får allt svårare att klara sitt uppehälle på en heltidslön. Men så läste jag vidare och insåg varför Riksrevisionen kommit till denna slutsats. Eftersom politiken under lång tid har svikit barnfamiljer med låga inkomster har de själva tvingats lösa situationen, och de har gjort det genom att flytta till allt mindre bostäder. När pengarna inte längre räcker till mat kommer en ensamstående mamma inte att sluta betala hyran, men hon kommer att söka sig till ett billigare boende, vilket för det mesta också innebär en mindre bostad. Bostadsbidraget misslyckas alltså fullständigt att nå det bostadspolitiska målet om goda bostäder när familjer med låga inkomster tränger ihop sig i på tok för små bostäder för att klara sitt uppehälle.

Fru talman! Vi kommer att debattera bostadspolitik senare under våren. Men jag kan redan konstatera att efter de tio år som har gått sedan jag började arbeta med bostadspolitik för första gången, då som kommunalråd i Malmö, är fokus fortfarande huvudsakligen på byggande och inte på betalningsförmåga. Under dessa tio år har det byggts hundratusentals nya bostäder. Men betalningsförmågan hos hushåll med låga inkomster har inte ökat, och därmed har situationen för dessa grupper inte förbättrats, snarare tvärtom. Jag ser fram emot att fortsätta denna diskussion längre fram. Men låt oss nu avsluta den debatt om fastighetsrätt som vi pausade före frågestunden.

Fru talman! Om den gröna omställningen i de norra länen ska bidra till starka samhällen krävs ett aktivt arbete för nya bostäder. Förutom att nya bostäder behöver byggas behöver också det dolda bostadsutbudet aktiveras. På många platser i landet finns det bostadshus som står öde och förfaller trots att det finns potentiella bostadsköpare eller hyresgäster. I en del av fallen beror det på att fastighetsägaren köpt fastigheten för att bruka marken eller skogen utan att ha intresse för de hus som finns på ägorna och att de dessutom drar sig för den process en fastighetsombildning kan innebära. Komplicerade regler och ett oförutsägbart utfall gör att många fastighetsägare i stället låter bostäderna förfalla när de inte själva har användning för dem.

Fastighetsrätt

Miljöpartiet anser att regeringen bör tillsätta en utredning som ska se över reglerna i fastighetsbildningslagen vad gäller utformningen av kombinations, jordbruks- och skogsbruksfastigheter i syfte att skapa ökade möjligheter att frigöra mindre fastigheter med bostadshus till försäljning.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 4 i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)

Fru talman! Jag ska först bara ta två väldigt djupa andetag. Merit Frost Lindberg står här och talar om att låginkomsttagare, ensamstående mammor, som ni tar pengar ifrån är de som betalar för dem som inte arbetar, samtidigt som ni ger 7 000-8 000 kronor i snitt till den rikaste decilen i Sverige. Det är ju helt uppåt väggarna, fru talman. Hur går den matematiken ihop?

Jag har ett jätteradikalt förslag till Moderaterna om man vill värna den här gruppen. Sluta att dra ned deras inkomster! Det skulle vara att prioritera gruppen låginkomsttagare. Det skulle vara att prioritera ensamstående mammor som inte får ihop sin vardag. Ge dem tillbaka de pengar som ni tagit ifrån dem!

Det andra mycket radikala förslaget: Låt dem som redan har tre hus, en pool och alla dessa bilar vara med och betala för de låginkomsttagare som inte klarar att betala mat och kläder till sina barn! Låt dem som arbetar heltid, och som tar sig till jobbet fram och tillbaka kollektivt, slippa betala så mycket som de gör nu! Låt dem slippa förlora 500 kronor i månaden! Sedan kanske ni kan ta en liten del av de 4,7 miljarder som bara nedtrappningen av jobbskatteavdraget innebär för de rikaste männen till att återinföra det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det kanske ska permanentas, så att den ensamstående mamman, barnskötaren, får en chans att få näsan ovanför vattenytan och en chans att göra någonting annat än att oroa sig över ekonomin och göra någonting annat än att gå och be grannen om ett lån för att klara hyran den månaden också. Det är ju verkligheten i dag.

När ni talar om att det ska löna sig att jobba är det ett hån mot alla dem som i dag faktiskt inte kan leva på sin lön. Fundera ett varv på hur ni stöttar dem! Fundera på om det verkligen är att prioritera jämställdhetspolitik när man lägger så många miljarder på de rikaste männen samtidigt som man tar pengar från de fattigaste kvinnorna!

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte just fråga om detta, för jag har uppfattat att vi normalt sett inte debatterar kommunala och regionala beslut i kammaren.

Min kommentar till Merit Frost Lindberg är: Nej, jag tycker inte att det är bra. I min hemkommun, Malmö, har man valt att göra på ett annat sätt och går inte fram med en kommunal skattehöjning just därför att det drabbar dem med lägst inkomster så oerhört hårt.

Däremot är det ett väldigt klent försvar från en företrädare för en regering som precis har lagt 28 miljarder i skattesänkningar men inte lyckats leverera de pengar till kommuner och regioner för vård, omsorg och skola som hade kunnat gå till att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. I stället går de nu till skattelättnader på 7 000-8 000 kronor i månaden per person i de hushåll som har allra mest. De får så oerhört mycket pengar. Jag räknade någon gång ut att det är 350 falukorvar eller något i den stilen som man i ett sådant hushåll skulle kunna skoja till det med. 130 000 kronor om året får en höginkomsttagarfamilj här i Stockholm, medan de med lägst inkomster, som sagt, förlorar på er budget.

I Malmö förlorar en familj i det exempel som jag gav 500 kronor i månaden. Regeringen satsar inte på kommuner och regioner i sin budget utan i stället på dem med allra högst inkomster, de som köper pooler, som har fyra bilar och privatyachter. Dem lägger ni pengarna på. Det innebär att här i Stockholm förlorar en familj i det exempel som jag gav ännu mer pengar, samtidigt som välfärden inte kan förstärkas på det sätt som borde ha varit fullständigt självklart.

Frågan får väl gå tillbaka: Hur mycket mer än heltid tycker ledamoten är rimligt att en ensamstående mamma ska behöva arbeta för att kunna betala basala kostnader som hyra, mat och kläder till sina barn? När vi vet att så många lånar till nödvändiga utgifter hela tiden, hur kan ni då ta bort 500 kronor i månaden för dessa inkomstgrupper?

(Applåder)

Fru talman! Även i den här debatten, precis som i debatterna om utgiftsområde 10 och utgiftsområde 12, hörs att det ska löna sig att arbeta. Fortfarande är den egentliga frågan: Hur ska man ha råd att leva på sin lön?

Tidigare i denna debatt hörde jag att det handlar om valfrihet. Av någon typ av magisk händelse verkar kvinnor välja väldigt låga inkomster. Inte ett ord har jag hört från regeringens företrädare om hur vi ska uppvärdera kvinnors arbete så att man faktiskt får en lön man kan leva på.

Jag har också hört att tidigare socialdemokratiska regeringar skulle ha tagit kvinnors lönehöjningar ifrån dem. Vad man talar mindre om är att kvinnor med låga inkomster kommer att förlora pengar varje månad på den här regeringens budget. Det är en jämställdhetsfråga som vi skulle behöva tala om.

En kvinna med låg inkomst som arbetar heltid, till exempel som barnskötare, och som har precis den kapacitet Moderaternas ledamot var uppe och pratade om förlorar 500 kronor i månaden på den här regeringens budget. Hon får nämligen inte mer än drygt 100 kronor i jobbskatteavdrag och förlorar 500 kronor i månaden på det borttagna tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det är en jämställdhetsfråga, för det här kommer också att innebära att hennes pension minskar. Det kommer att innebära att hon inte har möjlighet att spara i samma utsträckning. Det kommer att innebära att hon får sämre möjligheter att klara sin ålderdom.

Detta är de jämställdhetspolitiska frågor man borde prata om även i regeringsunderlaget i stället för att låtsas som att man har en jämställdhetspolitisk vision.

Fru talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Vi vill använda politiska verktyg för att öka jämställdheten och motverka den rådande könsmaktsordningen, enligt vilken män har mer makt än kvinnor. Det är i grund och botten en fråga om frihet och om att kunna leva på sin lön. Det handlar inte bara om att man straffas för att man inte har arbete, utan man ska också kunna leva på den lön man har när man heltidsarbetar som ensamstående mamma.

Tyvärr är detta inte alls den politik som regeringen presenterar. I en budget där skyhöga 28 miljarder går till skattesänkningar gynnas de allra rikaste - och främst män - i form av sänkt skatt på höga löner, pensioner och drivmedel och sänkt skatt för storföretagare. Ett mycket gott exempel på detta är den skattesänkning på hela 4,7 miljarder som är specifikt riktad mot höginkomsttagare genom att avtrappningen av jobbskatteavdraget tas bort. Förslaget kommer att gynna dubbelt så många män som kvinnor. Detta är inte bara en missad möjlighet att stärka kvinnors frihet, utan det kommer även att få en direkt effekt i form av minskad jämställdhet i samhället - också över tid.

Fru talman! Den största ofrihet som drabbar svenska kvinnor är dock att inte kunna leva ett liv fritt från våld. Förra året mördades minst tio kvinnor av sin partner. Hur många kvinnor som har dödats hittills i år vet vi inte, eftersom ingen myndighet har till uppgift att löpande räkna på detta.

Regeringen har varit tydlig med ambitionen att minska våldet och det dödliga våldet. Vi i Miljöpartiet presenterar tre konkreta förslag i vår budget som vi hoppas att regeringen ska vilja ta till sig, precis som man har gjort med väldigt mycket av de utredningar och förslag som vi lade fram under vår tid i regering. Vi är tacksamma för att detta har tagits vidare, men arbetet är inte färdigt.

Vi behöver stärka finansieringen av kvinnojourerna och de civilsamhällesorganisationer som motarbetar psykiskt, fysiskt, sexuellt och digitalt våld. Under lång tid fick kvinnojourernas ideella krafter bära hela ansvaret för våldsutsatta kvinnors situation medan samhället såg åt ett annat håll. Tack vare det jobb som gjorts av jourerna finns det i dag en helt annan kunskap om våld, hedersrelaterat våld och vad som krävs för att förbättra kvinnornas situation. Detta arbete är helt centralt för den samhällsförändring som krävs för att bryta våldsamma normer. Även Sverigedemokraternas ledamot pratade om hur viktigt det är att vi bryter destruktiva mansnormer.

Trots att statsbidraget till kvinno- och tjejjourerna både permanentades och ökades förra året ser vi fortfarande att det saknas tillräckliga resurser för att ge kvinnor det stöd de faktiskt behöver. Både den öppna verksamheten och de skyddade boenden som drivs med jourernas kompetens behövs. Vi satsar därför i vår budgetmotion ytterligare 50 miljoner på kvinno- och tjejjourernas verksamhet och ger 20 miljoner till de organisationer som driver stödlinjer.

Fru talman! I dag erbjuds bara var femte våldsutsatt kvinna skyddat boende av socialtjänsten, enligt SKR. Lagstiftningen för placering i skyddade boenden har nyligen stärkts för att motverka fusk. Det är bra, men om den nya lagen verkligen ska göra skillnad måste den leda till att fler kvinnor och barn beviljas placering på boenden av hög kvalitet. Detta är dock dyrt för kommunerna.

Kommunernas pressade ekonomiska läge - de har ju heller inte fått den uppräkning som hade behövts efter inflationen - innebär att tillgången till skyddat boende riskerar att styras av budget snarare än behov. Så kan vi bara inte ha det. Miljöpartiet föreslår därför att staten står för halva kostnaden för placeringar på skyddade boenden och att kommunen i efterhand får fakturera för halva kostnaden. Detta är ett system som redan finns i Danmark - det brukar ju vara populärt att titta på Danmark - och som kan skapa större stabilitet vad gäller ekonomiska förutsättningar för dem som behöver det.

Vi avsätter 1 miljard årligen i detta syfte. Det är alltså 1 miljard för att förstärka möjligheten att få tillgång till högkvalitativa skyddade boenden, och det är fortfarande bara en femtedel av det som läggs på avtrappningen av jobbskatteavdraget.

Fru talman! Personer som försöker lämna en våldsam relation eller en hedersrelaterad kontext, eller bor på skyddade boenden, kan ofta ha en mycket ansträngd ekonomisk situation. Vi vill införa ett nytt stöd - en särskild flyttpeng - i socialförsäkringssystemet för att brottsoffer inte ska behöva drabbas ekonomiskt till exempel när sekretessen har brustit eller när återkommande flyttar krävs på grund av skyddade personuppgifter. Förutom de uppenbara inkomstbortfall som följer av att man tvingas bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning drabbas många våldsutsatta kvinnor av stora kostnader när uppgifter röjs och de tvingas lämna bostaden med mycket kort varsel.

Staten måste ta sitt ansvar för att hjälpa dessa familjer, som redan är i en mycket utsatt situation, så att de inte också går på knäna ekonomiskt. Vi avsätter 100 miljoner till detta.

Fru talman! Jag hoppas att regeringen är beredd att överväga dessa satsningar för att möta de behov som finns för att män begår våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas med samma kraft som vi använder för att bekämpa mäns våld mot män. På förekommen anledning vill jag säga att detta inte bara är ord. Det är inte inövade sloganer, som en ledamot sa här i kammaren häromveckan. Det här är en otroligt central sanning som jämställdhetspolitiken måste ta till sig. Mäns våld mot kvinnor och barn måste upphöra.

För Miljöpartiet är det tydligt att regeringens tal om jämställdhet är fina ord snarare än konkret politik. Jag hoppas att denna debatt inte stannar här i kammaren utan att vi väcker liv i det jämställdhetspolitiska samtalet för att vända trenden åt rätt håll igen. Det skulle nämligen hela vårt samhälle vinna på.

(Applåder)

Fru talman! Det ska löna sig att arbeta. Det är det mantra som regeringens företrädare upprepar gång på gång. Det ska löna sig att arbeta, säger man - och sedan lägger man tiotals miljarder på skattelättnader för de allra rikaste.

Fru talman! Någon gång ska jag försöka träffa de där direktörerna med ett par hundra tusen i månaden som var väldigt nära att sluta jobba men som, tack vare att regeringen gled in och räddade situationen genom skattelättnader, fortsatte att jobba i stället för att gå in i ett bidragsberoende. Det kommer att bli ett intressant möte.

Nej, den fråga som egentligen borde ställas i den här debatten är: Kan man leva på sin lön med regeringens budget? Jag bad därför riksdagens utredningstjänst att titta på hur regeringens budget slår mot två typhushåll.

Det ena hushållet i rapporten består av en ensamstående mamma som bor i hyresrätt och har två barn. Hon arbetar heltid som barnskötare och reser kollektivt. Hon har inte råd att åka på semester, men för oförutsedda utgifter har hon sedan tidigare en buffert på 30 000 kronor på ett ISK. Hon har en hyra på 9 000 kronor i månaden och medianlönen för sitt yrke i Stockholm, vilket enligt Kommunals statistik är 26 600 kronor. Hon har även bostadsbidrag. Hon pendlar varje dag med kollektivtrafik från Tensta till en förskola i Danderyd. Vi kan kalla henne Anna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Det andra hushållet består av två gifta vuxna med två barn, varav ett bor hemma. De bor i villa i Danderyd och har även ett fritidshus. De kommer att åka på semester till Mexiko med hela familjen i sommar, och de har båda ett rejält sparande på ISK. De arbetar som marknadschef respektive HR-chef och har medianlönen enligt Ledarnas statistik. De planerar att använda rut- och rotavdragen fullt ut under 2025, för de ska renovera köket och har städning varje vecka. Caroline och Fredrik pendlar varje dag i var sin bil till sina arbetsplatser i centrala Stockholm.

Fru talman! Anna, som arbetar heltid och försörjer sina två barn, kommer att förlora 483 kronor varje månad på grund av regeringens budget. Hon får visserligen lite drygt 100 kronor från jobbskatteavdraget, men den lilla summan äts väldigt snabbt upp av det utfasade tillfälliga bostadsbidraget. Caroline och Fredrik, som också jobbar heltid, kommer däremot att tjäna nästan 11 000 kronor per månad på regeringens budget. Anna förlorar alltså nästan 500 kronor varje månad medan Caroline och Fredrik tjänar nästan 11 000 kronor.

Fru talman! Hur mycket mer än heltid ska Anna arbeta för att det ska löna sig? Och hur mycket mer kommer Caroline och Fredrik att jobba nu när de får ytterligare ett bidrag på 130 000 kronor om året?

Fru talman! Enligt föredragningslistan debatterar vi ekonomisk trygghet för familjer och barn, men i praktiken debatterar vi barnfattigdom. Låt mig därför citera ett par av dem som berörs av vår debatt.

Så här säger en mamma: "Jag äter ofta bara frukost, en deciliter havregrynsgröt, för att ha råd att ge barnen tillräcklig och bra mat. Sedan äter jag lite av kvällsmålet med dem, och deras eventuella rester, och så dricker jag mycket vatten."

En annan mamma säger: "Jag har fått sämre syn, men jag har inte råd med nya glasögon till mig själv. Jag väljer bort receptbelagd medicin till mig, för mat är viktigare."

Fru talman! Stadsmissionen, Hyresgästföreningen, Majblomman och Röda Korset gjorde i februari i år en enkätundersökning bland barnfamiljer med lägre inkomster. För ensamstående går den gräns som har använts i undersökningen vid 29 500 kronor i månaden.

Fyra av tio i den här gruppen anger att de under de senaste sex månaderna har behövt låna pengar för att kunna betala det grundläggande. En av fem ensamstående föräldrar med lägre inkomst har inte haft råd att äta sig mätt vid något eller flera tillfällen de senaste sex månaderna. Nästan varannan ensamstående förälder och var tredje sammanboende förälder med lägre inkomst har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan. Fyra av tio ensamstående föräldrar, som Anna, skulle som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna.

Fru talman! Den här undersökningen gjordes i februari 2024, medan den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget fanns kvar. Om drygt två veckor försvinner en del av den förstärkningen, och lagom till sommarlovet är den helt borta. Då kommer Caroline och Fredrik alltså att få nästan 11 000 kronor mer i plånboken varje månad - 130 000 kronor om året får de - medan Anna, som heltidsarbetar inom ett område som alla i kammaren säger sig värdera högt, kommer att ha 500 kronor mindre att röra sig med varje månad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Fru talman! Mina kollegor i Liberalerna och Kristdemokraterna har sagt i debatten att de kommer att bevaka den ekonomiska situationen under nästa år. Om man hade gjort det under innevarande år - om man hade lyssnat på civilsamhället och på dem som berörs - hade man inte tagit pengar från familjer med låga inkomster. Regeringen lämnar familjer med låga inkomster i sticket.

Den främsta orsaken är att regeringen tar bort det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Vi i Miljöpartiet vill i vår budget i stället permanenta det, vilket skulle innebära att Anna fick behålla 600 kronor i månaden. Inte heller räknar regeringen upp barnbidraget för att kompensera för inflationen. Vi höjer det i vår budget, vilket är en åtgärd som skulle ge Anna ytterligare ungefär 400 kronor mer i månaden. Jag kan trösta dem som nu blir väldigt bekymrade över hur detta drabbar Caroline och Fredrik med att det även skulle ge dem ungefär 200 kronor i månaden.

Fru talman! Under mina år i politiken har jag träffat många kvinnor i samma situation som Anna. Men det finns situationer som är värre än så.

Låt oss tänka oss att Annas barns pappa var våldsam. Han har nu suttit inlåst i några år, och Anna flyttade till Stockholm med skyddade uppgifter för att komma långt ifrån den kommun de levde i. Nu har hon jobbat som barnskötare under ett par år, och barnen går i skolan. De ser sig visserligen fortfarande över axeln när de går ut, och alla kontakter med skola och myndigheter är oerhört krångliga på grund av de skyddade uppgifterna. Men långsamt, långsamt har livet börjat likna något som kan kallas stabilt.

Då händer det: Annas uppgifter läcker ut. Hennes våldsamma exman vet nu var hon bor. I ett slag slås hela tillvaron i spillror igen. Anna måste flytta. Hon måste säga upp sig från sitt jobb, och barnen måste lämna sin skola. De måste hals över huvud lämna sin lägenhet.

I det här läget måste det finnas ett stöd för att bygga upp tillvaron igen. Det behövs inte bara tillfälligt skyddat boende för den som har behövt fly undan våld, utan det behövs även en möjlighet att bygga upp sin tillvaro. Därför vill vi införa en flyttpeng i socialförsäkringen för den som tvingas bryta upp på grund av våld och bristande säkerhet.

Fru talman! Barnfamiljer med låga inkomster i Sverige går på knäna. De vänder på varenda krona, detta trots att de går till jobbet varje dag och ser till att Sverige snurrar. Men de får allt mindre kvar att röra sig med.

Familjer med låga inkomster lever inte i ekonomisk trygghet, som det står att vi debatterar. Särskilt utsatt är situationen för ensamstående föräldrar. De lever i extrem utsatthet och otrygghet. När stödsystemen som är menade att överbrygga löner som inte går att leva på urholkas blir familjerna alltmer utsatta.

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Att permanenta det extra bostadstillägget hade varit en start, likaså att låta barnbidraget följa inflationen. Men så prioriterar inte regeringen. I stället lägger man fram en budget där en ensamstående mamma förlorar pengar varje månad medan höginkomsttagare - och då talar vi inte om riksdagsledamöter utan om dem som har oerhört mycket mer betalt - får tiotusentals kronor mer i plånboken varje månad. Detta är inte en arbetslinje, och det är inte en politik för att bryta ett bidragsberoende. Vad det däremot är, är ett väldigt effektivt sätt att cementera barnfattigdom.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)