Janine Alm Ericson

Fru talman! Tack för anförandet, Niklas Wykman! Jag kan hålla med om mycket av det ministern sa, speciellt till en början.

Jag vill passa på att skicka en hälsning till och hylla alla dem som håller samhället uppe och i gång i Sverige under sommaren. Det är ett Sverige som vi vill ha kvar också i framtiden.

Alldeles nyss, här på morgonen, fick vi höra att utsläppen i Sverige har ökat mer än vad som befarats, även om det var illa nog. Nu är siffran 7 procent. Moderaterna gick till val på att vara det nya klimatpartiet. Nu ser vi att det var ett uppenbart vilseledande budskap, med tanke på hur verkligheten ser ut.

Jag skulle vilja veta hur Moderaterna kan föra en ekonomisk politik som tyder på att man helt enkelt inte bryr sig och att det är viktigare att regeringspartner blir nöjda än att få bukt med utsläppen.

Känner jag Niklas Wykman och Moderaterna rätt kommer han nu att börja prata om kärnkraften. Den är vi kanske oense om på ett annat plan; den kommer nämligen väldigt mycket senare. Det jag skulle vilja veta är om Moderaterna och regeringen har någon som helst plan för hur man ska sänka utsläppen i närtid och nå de uppsatta mål för Sverige, Europa och världen som vi gemensamt har kommit överens om.

Fru talman! De svenska hushållen har prövats hårt ekonomiskt de senaste åren. Vi befinner oss i en utdragen lågkonjunktur, med stora konflikter i omvärlden. Den oro som präglar världsekonomin till följd av konflikterna och Trumps nya intåg i politiken påverkar också Sverige i hög utsträckning. Arbetslösheten har nått nivåer som inte setts sedan efterdyningarna av finanskrisen. Stor osäkerhet om framtiden gör hushållen försiktiga, och ekonomin får ingen fart.

I detta läge behövs en kraftfull konjunkturpolitik som skulle kunna ge människor hopp och framtidstro. Det misslyckas regeringen med, minst sagt.

Min och Miljöpartiets kritik mot regeringens ekonomiska politik består huvudsakligen av tre punkter.

För det första saknar regeringen helt en politik för människors trygghet i vardagen. Då pratar jag inte om brottsbekämpningen. Här tar regeringen i med hårdhandskarna, vare sig det fungerar eller inte. Gängen måste bort från gatorna och från våra barn. Där är vi helt överens. Men nu verkar det vara viktigare att visa kraft än att vidta de rätta åtgärderna.

Det jag menar med trygghet är också hjälp till hushållen i kostnadskrisen. Trots inflation och höga räntor har vanliga hushåll inte fått någon hjälp. Civilsamhället har nu länge larmat om att allt fler behöver hjälp att sätta mat på bordet till sina barn och faktiskt också ha råd och möjlighet att själva äta.

Detta verkar regeringen inte lyssna på. Snart sänker man i stället bostadsbidraget ytterligare med upp till 2 000 kronor för de familjer som skulle behöva det allra mest. Samtidigt tvingas Sveriges sjuka betala mer för sina mediciner, vilket gör att många inte har råd att ta dem. Det skapar naturligtvis stort lidande och på sikt ännu mer kostnader för vården. Det här är ganska uppenbart. Att regeringen just nu väljer att gå fram med dessa försämringar är ingenting annat än skamligt.

Miljöpartiet vill i stället stärka jämlikheten i Sverige. I stället för regeringens orättvisa skattesänkningar – orättvisa på det sättet att skatten sänks otroligt mycket mer för dem som redan har mer – vill vi omfördela för att minska klyftorna: bättre stöd till barnfamiljer genom höjt bostadstillägg och ett extra barnbidrag.

Ekonomisk rättvisa är grunden för ett hållbart samhälle och ett samhälle som håller ihop. Regeringens politik gynnar dem som redan har, men vi vill att resurserna ska gå till dem som behöver dem mest.

För det andra saknar regeringen en politik för välfärden. Det har varit tydligt under åren sedan Tidöregeringens tillträde att regeringen inte har någon ambition att stärka välfärden. Det vi har sett är i stället en svältkur. Köerna är långa, och det är svårt att få människor att orka arbeta kvar. Det enda man egentligen gjort är en utredning om statlig styrning, ett förslag som nu kastats i papperskorgen.

Samtidigt som regeringen alltså prioriterar stora skattesänkningar för höginkomsttagare går välfärden på knäna. Det saknas pengar till skolan, vården och omsorgen. Ska det verkligen vara så i ett av världens rikaste länder?

Miljöpartiet vill bryta den här nedskärningspolitiken. Vi föreslår i stället mer pengar till vården, skolan och socialtjänsten. Där behöver mycket göras för att vi ska kunna få ett effektivt arbete för att fånga upp de unga som annars riskerar att hamna i gängens klor, ett arbete som måste ske tillsammans med skolan och polisen. Tryggheten börjar i en fungerande vardag. Det är i klassrummet och på vårdcentralen det avgörs om Sverige håller ihop.

För det tredje misslyckas regeringen med viktiga framtidsinvesteringar, särskilt i klimatet. I ett läge där Sverige borde investera för att möta klimatkrisen, energieffektivisera bostäder, bygga ut kollektivtrafiken och skapa gröna jobb väljer regeringen nedskärningar och fossilsubventioner. Det är allvarligt.

Något som lägger ytterligare sten på börda är att Sverige samtidigt som vi haft en svag ekonomisk utveckling har ökat utsläppen av växthusgaser kraftigt. Detta är en direkt följd av regeringens ekonomiska politik, som har ökat mängden fossilt i bensin och diesel. Tidigare i morse kom nyheten att utsläppen ökade med 7 procent under 2024. Det är faktiskt helt galet.

Jag hörde ledamoten från Liberalerna stå här och tala om hur stolta de var över att de tog tag i klimatkrisen, men det vore fint om det också kunde visa sig i reda siffror. Edward Riedl stod också nyss här i talarstolen och skröt om detta. Men politiken leder rakt i fördärvet. Det är rent ekonomiskt oansvar att bromsa omställningen – inte bara för klimatet utan också för jobben. I stället för att agera som om det inte fanns någon morgondag hade man kunnat investera för klimatomställning och jobb i hela landet.

Det är just det vi i Miljöpartiet föreslår. Vi föreslår historiska investeringar i klimatomställningen: mer pengar till kollektivtrafik, energieffektivisering av bostäder, klimatsmarta industrier och gröna framtidsjobb. Klimatpolitik är nämligen också regionalpolitik och jobbpolitik. Detta är investeringar som både minskar utsläppen och stärker en ekonomi som nu haltar.

Men döm om min förvåning när Moderaterna i stället för att stå upp för näringslivet och investeringar i viktiga framtidsbranscher böjer sig för Sverigedemokraterna och underlåter att agera för att rädda kvar batteritillverkning som skulle kunna ge Sverige och Europa kontroll över en viktig pusselbit i omställningen. Uppenbarligen är inte det så viktigt, åtminstone inte lika viktigt som att hålla Sverigedemokraterna på gott humör – och hur de resonerar hörde vi ju tidigare från Oscar Sjöstedt i talarstolen.

Men tillbaka till klimatet. Vi måste agera på klimatförändringarna. Läget är oerhört allvarligt, och om det finns någon i regeringen som tror på forskning och vetenskap är det nu dags att höja sin röst mot den politik som förs.

Om läget för världen är allvarligt nu, vilket är uppenbart för alla, kommer det bara att bli värre om vi inte hanterar klimatkrisen. Att skjuta en nödvändig investering på framtiden undergräver bara våra möjligheter att agera framåt. Men det finns egentligen inga alternativ. Utsläppen måste ned.

För att sammanfatta, fru talman: Vi i Miljöpartiet vill se ett effektivt och rättvist konjunkturpaket som vilar på tre ben – stärkt ekonomi för hushåll med små marginaler, en klimatomställning som skapar jobb och företag samt kraftfulla åtgärder för dem som står utanför arbetsmarknaden.

I dag har vi en mycket stor arbetslöshet, samtidigt som många tjänster inte blir tillsatta för att det saknas rätt kompetens hos de arbetslösa. Tänk om regeringen i stället för att jaga människor med hot om fattigdom hade satsat på att erbjuda utbildning och träning! Tänk vilken vinn-vinn det skulle vara!

En annan uppenbar vinn-vinn vore att rikta in den ekonomiska politiken på att göra en rättvis grön omställning. Det skulle stärka konkurrenskraften samt skapa nya jobb och samhällsutveckling i hela landet. För att bygga ut de gröna alternativen behövs det just nu stora investeringar i framtidens koldioxidneutrala ekonomi, till exempel energieffektivisering och ren, förnybar energi. Det behöver vi alla, och det är inte att kasta pengar i sjön.

Om den ekonomiska politiken inriktas på att gynna transporter med tåg och kollektivtrafik och att göra det möjligt för fler att byta till elbil, då sänker vi utsläppen. Också det skapar arbeten och framtidstro. Men utsläppen måste ned också i andra sektorer. Därför vill vi behålla flygskatten och införa skatt på privatjet.

En rättvis omställning innebär en omställning bort från det fossilberoende samhället, och det går hand i hand med en politik som utjämnar livschanser för att göra samhället mer jämlikt. I stället för ökade subventioner i rotavdraget bör den ekonomiska politiken inriktas på träffsäkra åtgärder som stärker ekonomin för hushåll med små marginaler genom, som jag sa tidigare, en extra utbetalning av barn- och studiebidrag och ett höjt tillägg i stället för sänkning av bostadsbidraget för barnfamiljer.

Det gläder mig att Moderaterna nu verkar se lidandet i Gaza. Kanske kan vi få ett beslut på plats om ett humanitärt bistånd genom UNRWA, det vill säga det UNRWA som kan göra jobbet mest effektivt.

Regeringens egen reformagenda pekar mot detta, det vill säga effektiviteten. Det är motsatsen till det vi ser nu. Sida verkar styras från UD via sms, och hur länge ska det få fortsätta?

Just nu ser det verkligen mörkt ut, men tillsammans kan vi förändra det. Vi här i kammaren vet att det går att bygga ett bättre samhälle, både för oss som lever nu och för dem som kommer efter. Med Miljöpartiets ekonomiska politik klarar vi inte bara klimatomställningen, utan vi bygger också ett grönt samhälle med jobb och framtidstro för både människa och miljö.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 4.

Jag önskar kammaren, mina kollegor och vårt fantastiska kansli en glad sommar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Herr talman! Låt mig börja med Miljöpartiets ekonomiska politik: Vi har föreslagit stora investeringar – klimatinvesteringar. Vi ser att vi måste adressera de utsläpp som under den här regeringen nu ökar. Vi måste bygga om samhället för att klara av att nå målen om sänkta utsläpp. Allt annat kommer att försvåra för alla andra ekonomiska mål – alla andra politiska mål vi har, faktiskt, därför att mer och mer kommer att krävas för att ta tag i klimatkrisen.

Jag vill också rätta Oscar Sjöstedt. Miljöpartiet står bakom det finanspolitiska ramverket. Vi tror att det är viktigt att vi har ett gemensamt ramverk. Men ja, vi föreslår ett underskottsmål i stället för ett balansmål under de kommande tio åren. Vi vill också ha ett annat skuldankare, om vi nu ska gå in på detaljerna. Det vill vi helt enkelt för att möjliggöra det som måste hända. Har Sverige gjort de investeringarna kommer det att bli lättare framåt.

Det är ändå fascinerande att Oscar Sjöstedt har ett väldigt stort självförtroende när det gäller ekonomisk politik och vad Riksbankens avgörande är. Han kommer ju fram till helt andra slutsatser än till exempel Finanspolitiska rådet, som ju ändå anses vara svensk expertis inom området. När det gäller att så oerhört självsäkert slå fast vad som skulle leda till mer inflation och inte tycker jag att man kan tagga ned.

Jag frågade också om Sverigedemokraternas politik för att få igång konjunkturen, och jag fick noll svar på det. I Miljöpartiets politik – i den här investeringspolitiken för en klimatomställning – ligger det också ett konjunkturpaket i sig. Så jag skulle fortfarande vilja fråga Sverigedemokraterna: Har ni någon politik alls i regeringen för att vända den konjunktur vi nu ser?

Herr talman! Det går att reagera på mycket av det Oscar Sjöstedt sa. Mycket av det han försökte få att låta som att det var oppositionens, och vår politiks, fel beror i stället helt på det osäkra omvärldsläget.

Det är höga priser, och den kostnadskris vi är inne i beror ju till väldigt stor del på att Putin invaderade Ukraina med allt vad det innebar, på efterdyningarna av pandemin och så vidare. Det är alltså en väldigt oärlig retorik.

Jag hör också att Oscar Sjöstedt slår sig för bröstet gällande att det är viktigt med kostnaderna för hushållen – trots att det saknas en vettig politik för att faktiskt hjälpa dem som är allra mest utsatta. Det har kommit upp många exempel i den här talarstolen redan, som att man sänker bostadsbidragen och höjer högkostnadsskyddet på läkemedel. Detta kommer att slå väldigt hårt mot många människor. Det saknas alltså politik från Sverigedemokraterna.

Oscar Sjöstedt säger också att han är glad för att Riksbanken har sänkt räntan. Det är vi nog verkligen allihop, för hushållen behöver kunna använda mer av sina resurser till annat än att betala räntor. Men varför är det så? Jo, det är också för att en lågkonjunktur har bitit sig fast i Sverige.

Det är också väldigt allvarligt. Det undergräver möjligheten för människor att få nya jobb, och företag går i konkurs. Men i stället för att adressera lågkonjunkturen och dess problem står alltså Oscar Sjöstedt här och slår sig för bröstet för politik han egentligen inte har.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga: Vad är egentligen Sverigedemokraternas politik för att ändra konjunkturen?

Herr talman! Var tredje vecka mördas en kvinna av en man hon har eller har haft en relation med. Varje gång en kvinna dör är det en personlig tragedi – att det händer, men också tiden innan det hände. Vi har genom åren fått så många vittnesmål om kvinnor som farit illa i relationer, som omgivningen har sett men samhället har blundat för.

Men det handlar inte bara om personliga tragedier. Det är också ett strukturellt samhällsproblem. Ett samhälle där kvinnor inte kan röra sig fritt eller känna sig trygga i sina egna hem eller inte vågar lämna sin partner är ett samhälle där demokratin och rättssamhället haltar.

Miljöpartiet ser att mäns våld mot kvinnor är ett av Sveriges allvarligaste samhällsproblem, som självklart måste bekämpas – och det med all kraft. I den skrivelse som vi debatterar i dag redogör regeringen för det arbete som görs kopplat till mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är faktiskt tydligt att regeringen tar denna fråga på allvar.

I många delar har de tagit vidare det arbete som Miljöpartiet genom våra jämställdhetsministrar Åsa Lindhagen och Märta Stenevi påbörjade under vår tid i regering. Vi lanserade då ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor, med en lång rad insatser för att bekämpa våldet. Det handlade om förebyggande insatser, stöd och skydd för våldsutsatta, straffskärpningar och ökade satsningar på kompetens och forskning. Som ett resultat har det blivit lättare att utfärda kontaktförbud och utdöma fotboja. Straffet för grovt kvinnofridsbrott har skärpts, och det har gjorts satsningar på polisen och på fler särskilda utredare.

Men görs det tillräckligt? Nej, uppenbarligen inte eftersom kvinnor fortsätter att misshandlas svårt och mördas. Ännu ser vi inget slut på det. Förutom åtgärdsprogram behövs det en budget men också fler konkreta satsningar som gör skillnad i verkligheten.

En viktig del som vi också hör mycket om är att vi behöver utveckla nya arbetssätt för att komma åt våldet. Det behövs fler evidensbaserade metoder för att motverka mäns våld mot kvinnor. Men det är också angeläget att de metoder som finns och som man ser fungerar utvecklas och utvärderas.

Därför har vi i Miljöpartiet ett förslag om en samverkansorganisation som kan samla olika aktörer i arbetet med att utveckla verkningsfulla metoder och arbetssätt mot mäns våld mot kvinnor. Vi vill också att Jämställdhetsmyndigheten får i uppdrag att ta fram en organisation för att förbättra forskning och metoder för att motverka våld mot kvinnor.

Vi måste också växla upp arbetet med att stärka samtyckeskulturen. Det sexuella våldet finns i hela samhället, och det är tydligt att det normerande arbetet måste breddas. I dag är detta arbete mest inriktat mot barn och unga. Det behöver också stärkas, men vi behöver dessutom bredda det till fler vuxna. Vi vill att regeringen ska ge ett tydligt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att arbeta med att inkludera vuxna i förändringsarbetet för att skapa en samtyckeskultur i hela samhället.

Vi vill också se en nollvision. En nollvision för mäns våld mot kvinnor skulle utgöra en tydlig signal om att samhället behöver kraftsamla betydligt mer och vara ett viktigt styrmedel för det fortsatta arbetet. Nu vill utskottet ha en mer inkluderande formulering, men vi tror att sikten då skyms för det övergripande problemet. Vi vill i stället att det ska vara tydligare att nollvisionen ska gälla just mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vi verkar alla här inne vara överens om att hela samhället måste kraftsamla mot hedersproblematiken. Men även där går arbetet alldeles för långsamt. Som det ser ut nu är kunskapen på området för låg. Stödet är inte tillräckligt strukturerat, och det som är beslutat implementeras inte. Camilla Mårtensen från Liberalerna talade tydligt om detta alldeles nyss – hur utsatt en människa i en hederskontext faktiskt är. Det är oacceptabelt. Jag är glad att vi alla är överens om detta.

Nu har regeringen beslutat att flytta Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck till Jämställdhetsmyndigheten. Vi är oroliga för att det kan ge konsekvenser. Det finns en stor risk för att arbetet försenas och att detta i förlängningen drabbar enskilda utsatta. Vi vill därför att regeringen ska följa denna utveckling väldigt noga. Omorganisationen får inte riskera verksamheten. Man måste säkra de resurser som krävs för att flytten inte ska gå ut över verksamheten. Vi måste göra mer för dem som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, och det arbetet får absolut inte sakta av.

Skyddat boende har också genomgått en stor reform, och nu behövs en tydlig uppföljning. Vi kan konstatera att det saknas därför att det i dagsläget är oerhört svårt att få ut statistik om hur utfallet faktiskt har sett ut sedan lagen trädde i kraft. Vilka verksamheter har kunnat fortsätta, och vilka har fått stänga? Hur har det påverkat privatdrivna boenden respektive boenden som drivs i idéburen regi?

Vi vet att regeringen har gett ett uppdrag till Statskontoret att följa upp och analysera effekterna av reformen, men slutredovisning ska ske först 2027. Det tycker vi är alldeles för sent. Regeringen måste prioritera upp arbetet och redovisa resultatet betydligt snabbare än så.

När det gäller skyddade boenden är det helt avgörande att vi får stopp på oseriösa aktörer. Det gäller både här och i resten av välfärden. Dessutom anser vi i Miljöpartiet att det är helt oacceptabelt att företag gör vinst på utsatta kvinnor. Därför tycker vi att privata aktörer inte ska få driva skyddade boenden, utan de boendena ska endast få drivas av kommuner och idéburna verksamheter.

Jag vill också säga något om Polismyndigheten. När vi skrev vår följdmotion kunde vi konstatera att det är tydligt att Polismyndigheten har tvingats prioritera ned mäns våld mot kvinnor, framför allt när det rör utsatthet för prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Polismyndigheten själv bedömde att detta berodde på en omfördelning av resurser och omstrukturering av verksamheten.

Mot bakgrund av den rapport vi fick från polisen i förra veckan ser vi att det är helt andra saker som behövs. Det vi fick höra – hur man nedprioriterar, hur man inte har tagit våld på allvar och hur man faktiskt kanske kunde ha förhindrat några kvinnors död – är någonting som jag hoppas att regeringen verkligen kommer att ta på allvar och följa upp. Detta är någonting som jag gärna hade sett att justitieministern var ute och rasade om. Det kanske kommer, för detta är ju ett helt oacceptabelt beteende av en polismyndighet. Det sa också polisen själv. Antagligen är det också olagligt. Så kan vi inte ha det.

Vi måste se till att Polismyndigheten i stället prioriterar mäns våld mot kvinnor på samma sätt som man prioriterar mäns våld mot män. Nu ser vi ännu tydligare – och vi hoppas att också regeringen gör det – att resurserna och framför allt tydligheten när det gäller polisen och polisens uppdrag måste förändras.

Hela det resultat vi ser på det här området visar att vi måste göra mer och inte mindre. Därför vill Miljöpartiet kraftigt stärka det förebyggande arbetet. Det räcker inte att agera när våldet redan har skett. Vi vill ha en obligatorisk utbildning om våld i nära relationer för all personal inom rättsväsendet, socialtjänsten och skolan. Det handlar om kunskap men också om attitydförändring.

Vi vill också att alla kommuner garanterar tillgång till kvinnojour och skyddat boende utan vinstintresse. Stödet till utsatta kvinnor får aldrig bli en marknad. Det är tvärtemot vad vi ser i dag. Larmen kommer om att kvinnor som behöver hjälp inte får det.

Vi vet också att många kvinnor inte lämnar en våldsam relation för att de helt enkelt inte har råd. Vi vill därför också se ekonomiskt stöd till våldsutsatta kvinnor, inklusive snabb tillgång till bostad. Ekonomisk självständighet är en förutsättning för frihet.

Vi behöver också tidiga insatser i skolor, i fritidsverksamhet och inom kulturen för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer. Det handlar om att ge pojkar alternativ till våld och kontroll och att bygga en framtid där unga män formas till jämlika människor och inte till förövare. Men vi måste också satsa mer reda pengar på skolan, på socialtjänsten, till kvinnojourerna för stöd och skyddat boende och på polisen. De åtgärdslistor som vi ser här är bra och nödvändiga, men de måste också följas upp med resurser. Där har regeringen ett stort arbete kvar att göra.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 6.

Fru ålderspresident! Jag ska försöka hålla mig lite kort när det gäller själva rotavdraget i dag, men jag vill börja med att kommentera några av de saker som Edward Riedl tog upp i sitt inlägg.

Ja, vi ser kraftigt sänkta bensin- och dieselpriser i dag. Och ja, vi vet att regeringen har lagt enorma summor på att sänka dessa priser, men faktum är att det är världsmarknadspriset på olja som har gett den stora sänkningen av bensin- och dieselpriserna. Dessutom vet vi att denna sänkning ökar utsläppen i en situation där de borde minska. Man kan tycka att de pengar som regeringen har lagt på att sänka skatterna i stället borde ha lagts på att öka elektrifieringen och snabba på den så att allt fler kan köra fossilfritt.

Jag vill också säga något om den inflation som regeringen ärvde. Ja, inflationen var väldigt hög då, men att detta skulle ha berott på den förra regeringens politik eller att det är den här regeringen som har fått ned inflationen är inte helt med sanningen överensstämmande. Den höga inflationen berodde på pandemin och på att Putin invaderade Ukraina. Den hanterades sedan av marknaden och sjönk. Vi vet detta därför att det var något som hände i hela Europa och hela världen, mer eller mindre, och inte bara i Sverige.

När det gäller rotavdraget avvisar Miljöpartiet regeringens förslag om höjning av rot. Det gör vi därför att det är ett kostsamt förslag med oklara effekter. Konjunkturinstitutet har sagt det, och LO har sagt det. Tillväxtanalys skriver i sitt remissvar att de bedömer att det är ett förhållandevis dyrt förslag med oklara effekter. Ekonomistyrningsverket skriver att det skulle ge små eller avtagande effekter på sysselsättningen i förhållande till kostnaden.

Som tagits upp tidigare i debatten i dag kan man konstatera att om regeringen på riktigt hade velat satsa på att få igång byggbranschen skulle det ha gett bättre effekt att införa ett investeringsstöd. Det föreslog vi i höstas tillsammans med andra partier. Då hade situationen sett betydligt annorlunda ut. Fler byggnadsarbetare skulle ha haft ett arbete att gå till. Detta hade varit bra för arbetslösheten och konjunkturen.

Edward Riedl sa också att oppositionen hela tiden säger att regeringen inte gör något för svenska hushåll. Vi vet att regeringen gör något för svenska hushåll, men kanske inte bara för de allra mest utsatta. Man är väldigt förtjust i att ta upp exemplet med polisen och sjuksköterskan, men det man inte pratar så högt om är dem som arbetar och tjänar runt 16 000 kronor i månaden och som får 9 kronor i sänkt skatt. Det är en helt annan siffra.

Vi hävdar fortfarande att det är hushållen med bäst ekonomi som gynnas av regeringen. Detta ser man också i budgeten på utökningen av rotavdraget och på rotavdraget i det stora hela. Riksrevisionen har tittat på det här, och i december 2023 lade de fram en granskningsrapport. Där ser man att mer än hälften av det totala avdragsbeloppet används av de 20 procent av hushållen som har allra högst inkomster. Vi tycker att det är viktigt att man ser vilka hushåll det är som får ta del av rotavdraget, och vi hade hellre sett att det var de som har allra sämst ekonomi.

Vi hade helst sett ett höjt barnbidrag och ett höjt bostadstillägg. Det hade dessutom gett mer effekt i ekonomin och skapat en extra trygghet och framtidstro hos många hushåll, något som vi vet är viktigt för att vända konjunkturen.

Det talades också om saker som inte fungerar. Där skulle jag vilja säga att vi nu har fått ytterligare exempel på att regeringens politik, som sänker skatten för rika, inte heller fungerar. Den fungerar inte för att vända svensk ekonomi, och den fungerar inte för att få igång bostadsmarknaden.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.

Herr talman! Vi vet ju hur det ser ut nu och att vi måste agera för att få ned priserna eller i alla fall behålla den prisnivå vi har. Vi måste stötta hushållen, men vi måste också agera långsiktigt.

Vi måste stärka svenska bönders konkurrenskraft. Det ger ingen omedelbar prissänkning, men det ökar våra möjligheter att producera mer mat och höja självförsörjningsgraden framöver, vilket på sikt också ger möjlighet till sänkta priser.

Vi måste dock även möta de klimatförändringar som obönhörligt kommer att påverka oss. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att kulturkriga mot klimatpolitiken trots att vi vet vad som kommer att hända om vi inte får ned utsläppen snabbt. Det blir torka och översvämningar, och detta kommer att påverka matproduktionen alltmer. Allt vi tar för givet i dag kan komma att omkullkastas. Vi ser redan nu stor påverkan. Torkan i södra Europa har lett till betydligt mindre skördar och pressat upp priserna. Klimatförändringarna påverkar också kaffepriset. Vi ser klimateffekterna inte bara i form av vilt väder utan också i ekonomin.

Sammanfattningsvis måste vi stärka konkurrensen här och nu och stoppa de stora prisökningarna på mat samtidigt som vi stärker de hushåll som har det tufft. Så skapar vi ett Sverige som håller ihop. Men vi måste också agera mot utsläppen och samtidigt stärka bönderna så att vi på sikt slipper skenande priser på grund av klimatförändringarna.

Tyvärr gör den här regeringen inget av detta. För att få rimliga matpriser och stöd till hushållen framöver behöver vi uppenbarligen byta regering. Den här regeringen levererar inte – det visar dagens matpriser, och det har även denna debatt visat tydligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Oscar Sjöstedt för svaret.

Det är ändå väldigt många familjer som har svårt att sätta mat på bordet i dag. De arbetar och försöker göra rätt för sig, och ändå räcker inte pengarna till. Vi hör detta från många organisationer som jobbar nära de här människorna. Uppenbarligen är det någonting som inte fungerar. Mer stöd behövs.

När det gäller skattesänkningarna har de gått till dem som är rika. Du och jag har fått mer pengar i plånboken, men tjänar man 16 000 kronor i månaden har man fått en skattesänkning på 9 kronor. Det är mindre än vad falukorvspriset har gått upp.

Det finns ju inget reellt riktat stöd. De försämrar de stödsystem som finns. Jag undrar igen varför man som ekonomiskt utsatt hushåll ska rösta på Sverigedemokraterna när de inte lever upp till de löften de gav om att se till familjerna i Sverige.

Herr talman! Jag noterar att Oscar Sjöstedt inte lyfter fram någonting specifikt han vill göra för att hjälpa hushållen. Han säger bara lite svepande att han är beredd att agera. Jag noterar också att det inte fanns någon aktion för att hjälpa hushållen i den vårändringsbudget som lades fram.

Jag undrar varför man egentligen ska tro på det Oscar Sjöstedt säger. Inget har ju ännu gjorts. Eller, jo, i stället för att förbättra för de hushåll som går på knäna har man försämrat akassan, dragit ned det bostadstillägg vi lade till under krisen och försämrat högkostnadsskyddet. Allt detta är sådant som skulle kunna hjälpa folk som har svårt att sätta mat på bordet.

Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt: Varför ska väljarna lita på att Sverigedemokraterna ska leverera nästa gång, när man inte har fått hjälp i den kostnadskris man står i här och nu?

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag tänkte först säga något om nedlagda bussturer. Det kan absolut vara så att det är ökade priser i kollektivtrafiken. Men det är ju inte något som man går till val på eller önskar, utan det beror på att vi har en regering som inte levererar de statsstöd som behövs till kommuner och regioner för att de ska kunna upprätthålla till exempel bussturer.

Kollektivtrafiken led mycket under pandemin, men vi som då satt i regering sköt till medel så att den kunde bibehållas. Nu ser vi en regering som inte täcker upp för det. Så ja, vi tvingas till det, för miljöpartister tar ansvar för ekonomin ute i regioner och kommuner över hela landet. Men det är inte något som vi gör med glädje, utan vi gör det på grund av att regeringen inte lever upp till sina åtaganden.

Jag märkte också att Elisabeth Svantesson hellre pratade om detta än om vad de med lägst inkomster har fått. De som tjänar 16 000 kronor i månaden får en skattesänkning på 9 kronor. Jag vill därför höra igen: Har finansministern några förslag om vad man ska göra för de familjer som har allra lägst inkomster?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det nog inte var Elisabeth Svantessons politik som gjorde att inflationen bröts, utan det såg likadant ut över hela Europa vid den tiden.

Det jag skulle vilja fråga är vad Tidöregeringen har gjort för dem som tjänar allra minst. Nu vill jag inte höra om de breda skattesänkningar som har gjorts för de rika, för dem får vi alltför ofta höra om. Det jag vill veta är vad regeringen gör för dem med allra sämst ekonomi – de familjer som verkligen känner de ökande matpriserna i sin plånbok och de som jobbar men ändå inte får ihop sin ekonomi.

Vi vet att bensin- och dieselpriserna har sänkts, mycket på grund av att oljepriset har sänkts. Men till exempel har priserna i kollektivtrafiken ökat, och många i den här gruppen har inte ens råd att ha en bil. Vad har man gjort för de hushåll som har allra lägst inkomster?

Herr talman! Det är inte enkelt att komma in så här lite sent i debatten och ha något nytt att säga. Problembilden har ju formulerats väldigt väl av tidigare talare, och vi vet alla vad det handlar om: skenande matpriser som utarmar familjers ekonomi och en regering som står handfallen.

Elisabeth Svantesson sa före valet att det är dyrt att vara svensk och att det beror på politiska prioriteringar. Underförstått lovades bättring om vi bara fick en ny regering i Sverige. Ebba Busch och hennes falukorv syntes titt som tätt i tv. Det hela lovade gott – om bara Moderaterna och Kristdemokraterna kom till makten. Många röstade nog på dem för det också.

Nu är de där, med ansvar för matpriser och svensk ekonomi. Men vad hände när de kom till makten? Jo, matpriserna fortsatte uppåt. Partierna som nu sitter i regering visade sig inte ha någon plan. Man sa en sak före valet och en annan efter, som Johan Pehrson sa. Matpriserna sänktes inte utan fortsätter att gräva djupa hål i plånboken för många. Många klarar inte ens av att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn eller har inte råd att äta själva. Många måste också ta lån för att klara sina vanliga månatliga utgifter, trots att de arbetar och verkar vara precis de som den här regeringen säger sig bry sig om.

Den här situationen är inte värdig ett land som Sverige, där vi är vana att ta hand om varandra. Nu är det dags för regeringen att agera och gå från att fika med matjättarna till att göra något som faktiskt märks i människors plånbok. Först måste man veta hur det ser ut. Varför ser det ut så här? Kan det vara så som flera expertmyndigheter säger, att det beror på bristande konkurrens? Varför vill man inte ta reda på det? Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att veta hur det ser ut för att kunna vidta rätt åtgärder. Därför vill vi se en matpriskommission som ser över hela livsmedelskedjan och ger oss svar på varför det ser ut som det gör i Sverige.

Det andra regeringen skulle kunna göra direkt är att stötta hushållen. Det är en politisk prioritering att det inte sker. Vi i Miljöpartiet har föreslagit höjda barnbidrag, bibehållet bostadstillägg och bibehållet högkostnadsskydd. Det skulle ge lättnad direkt. Det här är bara några exempel på saker som skulle göra vardagen lite lättare för många av de familjer som nu kämpar.

I valrörelsen verkade Tidöpartierna bry sig om matpriserna och ekonomin för vanligt folk. Tyvärr svalnade det intresset snabbt när man väl kom till makten. Men nu är det dags att leverera. Svenska folket förtjänar det.

Fru talman! För Miljöpartiet är det viktigt att utsläppen minskar över hela jorden. Utsläppen är ju lokala men bidrar globalt. Det handlar alltså om att vi hela tiden ska sänka utsläppen.

När det gäller hur vi ska göra det och hur vi lägger upp det i världen finns det väldigt många avtal. Alla försöker jobba enligt dem, inte minst mot de globala hållbarhetsmålen. Där kommer vi ju inte fram riktigt.

Det är väldigt glädjande att Kristdemokraterna nu tar upp klimatproblematiken i våra replikskiften. Då kanske vi kan hoppas på att få ut mer av det.

Så länge vi behöver denna typ av gödsel behöver den också produceras på det bästa sättet. Här ser vi hur svensk innovationskraft och svenska företag bidrar i omställningen. Det är någonting som Miljöpartiet har satsat mycket pengar på genom bland annat Industriklivet. Där ser vi att vi har stora möjligheter att fortsätta att jobba för att säkra svenska företag och svenska arbetsplatser.

Fru talman! Jag vill börja med att stanna kvar lite i kärnkraftsdebatten och diskussionen om hur mycket energi som den här regeringen har skapat. Det må så vara, men man har också sagt nej till stora vindkraftsinvesteringar, vilket gör att Sverige är i ett sämre läge och har fått högre priser. Jag vill bara att detta ska komma fram. Denna politik fortsätter man nu med, och man gör det svårare för hushåll och företag framöver. Man vill framför allt göra det dyrare i ett läge när det inte behövs.

När det kommer till gödselproduktion hoppas och tror jag att svenska bönder tar väl vara på den gödsel som de själva har och använder den i så stor utsträckning som möjligt. Men vi vet ju att man också är beroende av att få in gödsel utifrån. Rysslands anfallskrig mot Ukraina slog ju inledningsvis väldigt hårt mot bönderna, för det saknades mycket. Men jag måste säga att jag inte riktigt förstår frågan, så Hans Eklind får gärna upprepa den. Vi i Miljöpartiet har inget emot gödsel.

Fru talman! Precis, ett av problemen med det förslag som regeringen nu har lagt fram om ny kärnkraft är att man inte besvarar frågan hur den ska finansieras. Detta kostar flera hundra miljarder, och samtidigt säger man att man inte ska låna till det, även om det är okej att låna till försvaret. Men regeringens talepunkt när förslaget lades fram var väldigt tydlig: Vi ska inte låna till kärnkraftens utbyggnad.

Det går inte att förstå hur detta ska gå till eller vem som kommer att vilja göra det. Någonting är det som vi inte får svar på.

Något vi däremot är säkra på är Ebba Busch-skatten, som man kommer att lägga på energin. Den kommer att låsa in svenska hushåll och företag i högre elpriser än vad som är nödvändigt. Och ovanpå detta kommer vi alltså inte ens att få den el som vi behöver fram till 2035. Det är inget annat än ett väldigt dåligt förslag.

Fru talman! Ja, det är precis det här som vi också pratar om. Vi har lagt fram ett förslag som handlar om grön baskraft och just att effektivisera vattenkraften och energieffektivisera samt att därtill bygga ut batterikapacitet. Det är inte en så väldigt främmande teknik som regeringspartierna allt som oftast verkar vilja få det att låta som.

Det låter alltså som att vi har förslag som i mycket liknar Centerpartiets, och vi ser fram emot att ge regeringen ett gemensamt paket som de kan få ta ställning till – i stället för att låsa in Sverige i en dyr och svår Ebba Busch-skatt, som faktiskt inte liknar något annat jag har hört talas om i svensk ekonomi tidigare.

Fru talman! I förra veckan slog Naturvårdsverket fast att regeringen missar samtliga klimatmål för 2030, 2040 och 2045. Det är en av flera instanser som säger samma sak: Regeringens klimatpolitik är totalt otillräcklig. I stället har den här regeringen ökat utsläppen kraftigt. Detta är fortsättningen på en politik som helt har tappat bort den gröna omställningen. Företagen behöver kunna lita på att det kommer att löna sig att satsa på hållbara investeringar och att energi och infrastruktur faktiskt kommer på plats.

Regeringens prestigeprojekt att bygga ny kärnkraft kommer att bli ett slukhål för skattebetalarnas pengar. Kärnkraftsstödet kommer att tvinga fram nedskärningar i välfärden, och hushållen ska tvingas betala en ny elskatt – en Ebba Busch-skatt, om ni så vill – i 40 år för att finansiera det här kalaset. Denna gigantiska kärnkraftssubvention hämmar dessutom investeringar i ny förnybar elproduktion som kan byggas ut snabbt, oavsett vad Hans Eklind säger. Man bromsar alltså elektrifieringen och klimatomställningen.

Moderaterna gick till val på att få ordning på klimatet. Jag tror att vi tyvärr med säkerhet kan säga att så inte har skett. Om det är på grund av egna bristande ambitioner eller eftergifter till Sverigedemokraternas klimatförnekande politik vet vi inte, men det är mycket allvarligt.

Sverige behöver genomföra stora investeringar för att stärka vår konkurrenskraft och genomföra den gröna omställningen. Det handlar om att rusta upp och bygga ut vår järnväg, bygga ut elförsörjningen och investera i framtidens teknologier. I en orolig omvärld behöver politiken skapa framtidstro. Det gör inte den här regeringen. Det är helt enkelt dags att byta ut den.

Fru talman! Tack, Hans Eklind, för svaret! Jag kan tipsa om att vi har förslag om satsningar på grön baskraft i stället. Det skulle stabilisera systemet och ge oss väldigt mycket mer elproduktion inom kort.

Det är ju det här som är grejen. Hans Eklind pratar om den gröna omställningen. Detta är väldigt glädjande för en miljöpartist, för den är otroligt viktig. Det är inte en prioritering vi tidigare har sett från Kristdemokraterna men som jag välkomnar, som sagt. Men för att den ska fungera kan inte företagen vänta på att få mer el till 2035.

Det är detta som är hela svårigheten med det förslag som regeringen nu har lagt fram. Man vill låna stora summor, och man vill lägga en skatt på hushåll och företag. Dessutom kommer vi att få vänta på ny el ända fram till 2035. Hur kan detta vara ett ansvarsfullt agerande från ett regeringsparti?

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna är varma anhängare av kärnkraft och nu är beredda att riskera väldigt mycket av skattebetalarnas pengar för att få igång ett reaktorbygge. För att försöka få till en investering har det föreslagits att man ska höja elskatten för hushåll och företag och sedan föra över pengarna till den som kör de i grunden olönsamma reaktorerna.

Flera experter har påpekat att den nya kärnkraften inte behövs och att alternativen som bygger på grön baskraft är billigare. Dessutom riskerar regeringens ensidiga kärnkraftsstöd att tränga undan investeringar i ny elproduktion i närtid.

Det jag skulle vilja fråga Kristdemokraterna är varför de är beredda att skuldsätta svenska folket för något som kanske inte ens behövs.

Herr talman! Jag tror inte att någon säger att man vet exakt. Däremot ville finansministern ha absoluta svar från oppositionen om vad vi skulle göra.

Men jag tänker att det är regeringens budgetförslag som läggs fram i dag, och det är ett förslag som Sverigedemokraterna har varit med och förhandlat fram. Samtidigt vill man få det att låta som att man inte har något ansvar, att omvärldsläget gör att man är helt utan svar och att man helt enkelt får vänta och se.

Oppositionens kritik i dag har varit att det inte verkar finnas någon plan. Man är inte förberedd. Man hoppas på det bästa, och man gör ingenting för att möta det värsta.

Jag undrar fortfarande om inte oppositionens kritik faktiskt stämmer. Självklart vet man inte exakt hur det kommer att se ut. Självklart vet man inte exakt vilka åtgärder som ska vidtas. Men den regering som styr Sverige, och dess stödparti, borde definitivt ha en bättre utarbetad plan för att möta de svårigheter vi ser framöver.

(Applåder)