Janine Alm Ericson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Herr talman! Den här budgeten har med all önskvärd tydlighet visat att högerns tal om klimatsatsningar bara är tomma ord. Finansministern säger att man har en effektiv klimatpolitik, men siffrorna visar något helt annat. I stället för att utsläppen sänks ökar de.

En snabb omställning skulle stärka Sverige på både kort och lång sikt. Här är också näringslivet en viktig aktör, det vill säga att man inte bara satsar statliga pengar utan att alla vågar vara med i omställningen.

Varför har man släppt alla ambitioner när det gäller att sänka utsläppen? Hur tänker man sig att näringslivet ska våga investera i den gröna omställningen när regeringen på ett så flagrant sätt struntar i klimatmålen och ökar utsläppen? Hur ska man veta att man kan räkna hem sina investeringar i grön teknik?

Herr talman! Sverige befinner sig i ett svårt läge i en orolig omvärld. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har kastat Europa och Sverige in i en kostnadskris som drabbar hushåll, företag och välfärd. Det råder alltså ingen brist på utmaningar att ta sig an. Därför är det oerhört allvarligt att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna i dag presenterar en budget som är extremt kortsiktig. Den återhållsamhet som regeringen är så stolt över sågas av en i stort sett enig ekonomkår, som pekar på behoven av långsiktiga investeringar. I detta kan jag bara instämma.

Regeringen och Sverigedemokraterna använder sig av inflationen som en ursäkt för att inte göra speciellt mycket. Men det går ju att göra saker här och nu utan att spä på inflationen. I flera andra länder har man mött krisen med investeringar. Även där faller inflationen nu. Det borde vi ta fasta på, för vi kan inte vänta med de investeringar och de utmaningar som vi står inför.

Den här sommaren har skogar brunnit. Städer har översvämmats, och samhällen har krossats i allt extremare stormar världen över - allt på samma gång, på olika platser och med sina egna förklaringar, men i grund och botten har allt orsakats av samma sak. Det handlar om ett förändrat klimat som får katastrofala konsekvenser för alla oss som lever här och nu, för dem som kommer efter oss och för de djur och ekosystem som vi är beroende av.

Klimatförändringarna och deras konsekvenser är vår tids ödesfråga, inte längre för att framtiden riskerar att raseras för våra barn och barnbarn utan också för allas våra liv här och nu.

På Afrikas horn lever barn i flyktingläger under gassande sol. Varje dag är en kamp om mat och vatten. I Libyen kämpar tusentals människor på liv och död mot den katastrof som har drabbat dem. Och i södra Europa har sommarens hetta krävt otaliga människoliv.

Klimatförändringarna är här. Men den här regeringen fortsätter att agera som om vi har flera jordklot att leva på. Vi var på väg att nå klimatmålen för 2030, men nu är vi, på grund av medvetna politiska beslut, på väg att helt missa målen. I stället för att ta ansvar och vidta de åtgärder som krävs väljer regeringen att kratta manegen för att slopa målet. Det är för mig helt bisarrt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Efter att ministrarna på Klimat- och näringsdepartementet inte velat prata om klimateffekter när de har presenterat sina så kallade satsningar fick vi det i dag svart på vitt: Sverigedemokraternas och regeringens budget ökar utsläppen. Till 2030 kan de beslut som fattats under det gångna året leda till utsläppsökningar på uppemot 10 miljoner ton. Det är mer än 20 procent av Sveriges årliga utsläpp.

I valrörelsen utlovade Moderaterna en grön höger. Nu vet vi att det i stället blev en kolsvart ekonomisk politik.

Det blir extra bisarrt när finansministern pratar om en effektiv klimatpolitik. En effektiv klimatpolitik borde ju vara en politik som minskar utsläppen. Men den här budgeten och den här regeringen ökar dem i stället. Jag förstår inte hur man har mage att kalla det för effektiv politik.

I stället för att investera i billigare kollektivtrafik och ökad jämlikhet sänker Tidöpartierna skatten på fossila bränslen. I stället för att se till att vanligt folk ska ha råd med en bil som drivs av billig svensk el gör regeringen det dyrare genom att bort elbilsbonusen.

Alla i den här kammaren vet vad klimatförändringarna beror på. Alla här inne vet att det är mänskliga utsläpp som har försatt oss i den här situationen och att det bara är genom att drastiskt minska våra utsläpp som vi kan möta katastrofen. Alla vet det, men alltför många i den här kammaren verkar vara helt oförmögna att agera.

Skördar slår fel, livsverk förstörs och bränder sprider skräck när klimatförändringarna slår mot vårt samhälle. De rättsliga efterspelen om vem som ska ta notan för översvämningen i Gävle pågår just nu, och man diskuterar miljardbelopp. I samma takt som vi minskar utsläppen måste vi också kunna anpassa oss till det förändrade klimatet.

I dag behöver man inte längre "lita på vetenskapen" för att förstå vad det är som händer. Det räcker med att fråga Gotlands jordbrukare, de personer som fått sina källare översvämmade eller de människor som drabbats av bränder på Hawaii, Rhodos eller Teneriffa. De kommer alla att konstatera en och samma sak, nämligen att klimatkrisen är här och att kostnaderna för att inte agera är enorma. Det mänskliga lidandet är oöverblickbart. Och det kommer också att bli värre.

Vårt beroende av fossila bränslen har lett oss rakt in i en klimatkatastrof och försatt oss i den kostnadskris vi genomlever. Det är samma klimatkatastrof som det nu måste vara politikens främsta uppgift att hantera.

Men Ulf Kristerssons regering verkar ha missuppfattat det hela. Antingen förstår man inte vilken verklighet vi lever i, eller så bryr man sig helt enkelt inte om att hantera den. Jag vet inte vilket som är värst, men konsekvenserna är desamma.

För att Sverige ska kunna ta vara på den möjlighet som den gröna omställningen erbjuder måste den vara rättvis och bygga ett samhälle som håller ihop - ett samhälle som är till för oss alla och inte bara för några få. Det samhällsbygget kommer inte att ske av sig självt, och tyvärr kommer det inte heller att ske med hjälp av den här regeringens politik. Det är snarare tvärtom. I en tid när vårt gemensamma behövs mer än någonsin är det välfärden och jämlikheten som får stryka på foten när Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson får bestämma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Sverigedemokraterna och regeringen lovade att de inte skulle lämna välfärden i sticket. Ändå är det precis vad de gör. Regeringens nedskärningspolitik kommer att drabba oss alla. Det handlar om lärarna i skolan, sjuksköterskorna i vården och vårdbiträdena i omsorgen - alla dem som statsministern tackade så varmt i sin regeringsförklaring häromveckan. Det är deras arbete som Sverigedemokraterna och regeringen nu gör svårare. Att tacka vår gemensamma välfärds hjältar är billigt, men det är inte applåder som behövs utan högre löner, fler kollegor och bättre anställningsvillkor.

Nedskärningarna drabbar inte bara dem som arbetar i vården. De går ut över barnen i skolan, som blir av med sina lärare och elevassistenter. De slår mot de sjuka som får vänta på den vård de behöver när sjukhusen tvingas till neddragningar. Det drabbar barnen i förskolan när det dras ned på den pedagogiska verksamheten och det blir svårare att se varje enskilt barn.

Herr talman! Jag har precis som alla andra här inne chockats av råheten och det brutala våld som vi bevittnat de senaste veckorna. Att barn mördar andra barn är helt förfärligt. Denna våldsspiral måste brytas.

Bakom varje pushnotis, bakom varje rubrik och bakom varje polisavspärrning finns människor vars liv brutalt tagit slut och ännu fler vars liv aldrig kommer att bli som förr. De kriminella gäng som sätter skräck i hela samhället måste bort från gatan och in i fängelset. Där är vi helt överens.

Men vi får aldrig tro att vi kan stanna där. Vi måste också våga satsa på våra barn och ungdomar och ge dem framtidstro. För att de satsningar som regeringen lägger på polis och kriminalvård på riktigt ska få effekt måste vi lägga minst det dubbla på det förebyggande arbetet. Att sänka stödet till folkbildningen och civilsamhället i den tid som är nu ger oss ett samhälle som glider isär i stället för att skapa sammanhållning.

Den gröna omställningen är vår tids stora samhällsomvandling och en investering för en bättre framtid. Gör vi det rätt kommer vi att skapa ett Sverige som håller ihop, där vi möter krisen tillsammans. Det är då ett land som inte bara ställer om utan som faktiskt också bygger ett bättre samhälle med tusentals nya jobb, en robust välfärd och skyddsnät som fungerar.

Men i stället för att rusta upp och ställa om väljer denna regering att riva ned och suga ut. Medan resten av världen ställer om gör Sverige en historisk U-sväng. För första gången på 20 år har vi en regering som aktivt ökar utsläppen.

Miljöpartiet har lagt grunden för den gröna omställningen. Det gjorde vi när vi satt i regeringen. Vi började bygga världens första fossilfria välfärdsland. Det vill vi fortsätta göra. Det måste vi fortsätta göra.

Vi vill stärka välfärden, öka jämlikheten och investera i omställningen. Den blåbruna regeringen gör det rakt motsatta. Vi vet att det går att förändra framtiden och bygga ett bättre Sverige. Men det krävs vilja. Det krävs handlingskraft. Och det krävs mod. Det är något som denna regering tyvärr saknar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

I detta anförande instämde Katarina Luhr och Jacob Risberg (båda MP).

Herr talman! Det var ett väldigt glädjande besked, och vi ser fram emot det eftersom det inte finns någon tid att tappa i fråga om detta.

Jag skulle också vilja passa på att ta upp ett tema som jag har tagit upp med andra, och det är den tuffa situationen för kommuner och regioner. Det är flera talare som har frågat finansministern om detta tidigare. Men jag skulle ändå bara vilja fråga en gång till: Kan finansministern ge besked om hur det blir med pengar till kommuner och regioner nästa år? Eller när får vi annars veta det? De behöver besked nu för att kunna planera och inte dra ned.

Herr talman! Klimatkrisen är här och nu. Torka, översvämningar och extremväder omkullkastar människors vardag och livsförutsättningar såväl i Sverige som i världen. Arter dör ut, ekosystem rubbas och såväl hav som skogar står under en enorm påfrestning.

I grund och botten finns det bara en enskild åtgärd som är överlägsen alla andra, och det är att minska utsläppen. Men det är tyvärr en åtgärd som regeringen verkar vara ointresserad av.

Miljöpartiet har i flera år lyft fram behovet av att klimatsäkra det finanspolitiska ramverket. Detta har nu också lyfts fram av både Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet. Nu senast var det aktörer från Naturskyddsföreningen, Volvo Cars och Swedbank som tillsammans med Agenda 2030-samordnaren lyfte fram behovet av att inleda en översyn av ramverket för att se till att det bättre bidrar till just en hållbar utveckling. Till och med Svenskt Näringsliv har föreslagit att överskottsmålet slopas.

Finanspolitiska rådet pekade i sin rapport på behovet av investeringar i den gröna omställningen och att det var ett viktigt skäl att se över reglerna och skapa utrymme just för sådana investeringar.

Det är tydligt att det finns en bred uppslutning kring att man borde sätta igång en översyn skyndsamt.

Jag skulle vilja fråga finansministern om hon är beredd att göra det.

Fru talman! Nu står sommaren för dörren. Medan många familjer längtar efter långa lediga dagar med sol och bad finns det andra som fasar för veckorna som ligger framför oss. För vad händer med barnen utan fast punkt i tillvaron när skolverksamheten lägger ned och de kanske tappar kontakten med de vuxna förebilder som ser till att de håller sig på banan? Jo, de lämnas ensamma, ofta helt utan förutsättningar att få det sommarlov vi önskar att varje barn skulle få.

Det öppna våldet har eskalerat under mycket lång tid, och efter förra helgens vedervärdiga skjutningar är det än mer uppenbart att vi från samhällets sida måste ta krafttag för att vända utvecklingen. Då måste vi arbeta med både polisiära metoder och förebyggande åtgärder.

Nu ligger tyvärr allt fokus och hela debatten på det polisiära och det dömande. Men det är det förebyggande som kommer åt problemet på längre sikt, och det arbetet ligger i väldigt stor utsträckning på kommunerna. Då är det anmärkningsvärt att det är just där regeringen skär ned, för det är precis det som händer när kommuner och regioner larmar om att det behövs mer pengar men regeringen slår dövörat till. Det är inte bara upprörande utan också väldigt sorgligt. Kommunerna måste i det här läget ges förutsättningar att satsa på socialtjänsten och skolorna i de utsatta områdena.

Jag är extremt orolig över vilken effekt nedskärningarna i vår gemensamma välfärd kommer att ha på nyrekryteringen till gängen. Jag hoppas verkligen att regeringen inom en mycket snar framtid ger kommuner och regioner besked om ökade ekonomiska resurser inför nästa år. Annars finns risken att man redan nu börjar skära ned i kommunala verksamheter som är helt avgörande för att samhället ska hålla ihop och unga pojkar hållas ifrån gängens klor.

Höjda straff och hårdare tag kommer aldrig att väga upp för en havererad välfärd. Det är en insikt som vid det här laget borde ha nått även regeringen.

Men det är inte bara skolan och socialtjänsten som kommer att drabbas av regeringens oförmåga att prioritera det som är vårt gemensamma. Den vård och omsorg som alla i den här kammaren säger sig värna står också inför stora nedskärningar om vi inte agerar. Det slår mot alla dem som tar hand om oss när vi behöver det som mest och mot var och en av dem som är i behov av vård och stöd.

Så behöver det inte vara. Redan för i år lade vi i Miljöpartiet förslag på att utöver regeringens budget skjuta till 14 miljarder till Sveriges kommuner och regioner. Det är pengar som hade behövts här och nu. Men regeringen valde att göra det högerpolitiker alltid gör - att ge mer till dem som redan har.

Vi vet att en annan väg är möjlig. Genom att ge Sveriges kommuner och regioner de pengar som krävs för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden i hela landet bygger vi ett bättre Sverige - ett land där vårdpersonalen har fler kollegor och högre löner, där extra stöd till varje barn i behov av det finns i skolan från dag ett och där socialtjänsten har tid, pengar och möjligheter att sätta in rätt insatser, inte bara till barnen utan till hela familjen.

Fru talman! Medan vissa familjer packar resväskorna för familjens årliga resa till Medelhavet fasar andra föräldrar för att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna packa ihop mat till en picknickkorg. Höga matpriser och skenande kostnader har gjort familjer som sedan tidigare levt i ekonomisk utsatthet ännu fattigare. Under vårterminen har det inkommit rapporter om att det går åt alltmer mat i skolorna. Nu under sommaren kommer skollunchen inte längre att vara ett alternativ för många barn runt om i Sverige. Det sommarlov som ska vara en tid för avkoppling och roliga aktiviteter ihop kommer för många familjer i stället att handla om att hålla nere kostnaderna.

Men den här kostnadskrisen borde inte behöva betalas av barnfamiljerna. När allt blir dyrare måste också samhällets ersättningar följa med. Vi har förslag som att inflationssäkra barnbidraget så att det inte urholkas när det behövs som mest. Och när matpriserna har skjutit i höjden har vi föreslagit att helt slopa momsen på viktiga basvaror som mjölk, bröd och smör under de kommande sommarmånaderna. Detta skulle göra stor skillnad för dem som har det allra tuffast nu under sommarlovet, när mer mat måste lagas hemma.

Men högern säger nej. Och det är lika lite förvånande som det är otroligt allvarligt för de barn som får ta konsekvenserna här och nu. Det är tyvärr samma barn som alltid får betala priset när samhället inte räcker till och abdikerar.

Fru talman! Värmerekorden och larmrapporterna om olika sorters extremväder har de senaste veckorna duggat tätt. Och så kommer det tyvärr att fortsätta. I Sverige befinner vi oss nu bara i början av sommaren, men när vi ser oss omkring i naturen ser det ut som det brukar göra efter många, långa sommarmånader. Många säger att situationen redan nu är värre än den var under den mycket torra sommaren 2018. Flera experter varnade redan i våras för att det kunde bli en mycket torr och varm sommar.

Vi i Miljöpartiet föreslog därför att man skulle öka stödet för jordbrukets klimatanpassning, med särskilt fokus på åtgärder för att förebygga just torka. Regeringen agerade inte då, och vi ser nu hur skördar riskerar att torka bort och hur köerna till slakterierna växer. Det betyder dåliga tider för Sveriges bönder, men det betyder också dåliga tider för vår självförsörjning - som vi i den här kammaren brukar säga att vi är överens om behöver öka.

Men det är inte bara jordbruket som drabbas av extremväder. Den extremt varma sommaren 2018 ledde också till ungefär 700 fler dödsfall, helt i onödan. Vi ser att vi också måste stärka arbetet med klimatanpassningen, för det är bokstavligt talat en fråga om liv och död. I dag gör vi alldeles för lite.

Miljöpartiet vill se satsningar på värmevård, information om var man kan svalka sig och åtgärder för att minska risken för värmeöar och ytor som kan översvämmas när kraftiga regn kommer. Jag hoppas verkligen att fler partier i den här kammaren kan inse att det nu börjar bli riktigt bråttom att stärka arbetet med klimatanpassning i Sverige när värmerekorden slås på löpande band.

Men vi ska förstås inte bara hantera klimatkrisens effekter. Utsläppen måste minska, och de måste minska snabbt. Alla varningslampor lyser rött. Klimatforskarna har uttömt sitt ordförråd i sina försök att inskärpa situationens allvar. Vi hör att 2023 är på väg att bli det varmaste år som någonsin uppmätts.

Det borde vara helt uppenbart att vi måste öka takten i klimatarbetet - men nej, inte för Tidöpartierna. De väljer i stället att föra en politik som ökar utsläppen. Den här regeringens klimatpolitik är inget annat än ett haveri. Man gör det billigare att släppa ut och går fram med en politik som gör att vi missar klimatmålen för 2030 - som vi var på väg att nå. Man vill öka andelen fossilt i bensin och diesel. När man då frågar hur vi ska minska klimatutsläppen svarar regeringen att vi ska elektrifiera fordonsflottan. Och ja, det låter som en bra plan; det behöver göras. Men med en dags varsel slopar regeringen i stället elbilsbonusen och kraschar elbilsförsäljningen till privatpersoner. Det är raka motsatsen till det man säger sig vilja göra och därför helt absurt. Med Sverigedemokraterna i förarsätet kör den här regeringen oss i full fart mot klimatkatastrofen.

Detta är ovärdigt för det Sverige som faktiskt kan gå längst fram i omställningen, om vi vill. Men den här regeringen har gång på gång och med all önskvärd tydlighet visat att man faktiskt inte vill. Det är pinsamt, och det är farligt.

Vi i Miljöpartiet har en politik för att accelerera omställningen. Vi vill att vi investerar 100 miljarder om året i den gröna omställningen. Vi ser att USA och EU gör det. De ökar takten i klimatinvesteringarna, och Sverige riskerar att falla efter.

Vi har inte råd att ha en eftersatt järnväg som hotar den svenska konkurrenskraften. Vi har inte råd med att vindkraften byggs ut alldeles för långsamt. Och vi har inte heller råd att förlora stora gröna industrisatsningar till andra länder.

Men vi har faktiskt råd att satsa på klimatet. Miljöpartiet har länge lyft att det finanspolitiska ramverket bör klimatsäkras. Nu hör vi också hur alla från LO till Svenskt Näringsliv och Agenda 2030-samordnaren lyfter behovet av att ändra reglerna för finanspolitiken. Sverige kan bättre. Vi har alla förutsättningar att vara ett land där nya gröna tekniker utvecklas och skalas upp. Vi borde vara ett föregångsland för det gröna samhällsbygget, inte ett land som sätter hälarna i marken och stretar emot.

Fru talman! Efter varje sommar kommer en höst. Trots att det nu känns långt till dess är det med avstamp i det som vi behandlat här i dag som vi går in i den. För oss i Miljöpartiet är det självklart: Det är bara med satsningar på klimatet, hushållen och välfärden som vi kan möta hösten med tillförsikt. Jag hoppas att regeringen under sommaren kommer fram till samma sak.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 4. Även jag vill tacka utskottet och dess ordförande och vice ordförande för mycket gott samarbete under året. Men framför allt vill jag rikta ett väldigt stort tack till kansliet, som alltid står ut, är mycket kunniga och med mycket tålamod hjälper oss rätt i förvaltningens vindlingar.

Fru talman! Nej, jag vet naturligtvis inte hur debatten går. Det jag däremot vet är att ni har skrivit ett skatte-pm om sänkningar av skatten för rika, men ni har inte lämnat besked till kommuner och regioner om hur mycket pengar de kan planera för.

Det är det som är grejen. De bad för flera veckor sedan, inför vårbudgetpropositionen, att få besked. De behöver redan nu planera sin verksamhet. Om de inte får något tillskott måste de dra ned. Det kommer att gå ut över vanligt folk i hela Sverige.

Det kan inte vara roligt för dem som har röstat på Sverigedemokraterna i tron om att de skulle stå upp för välfärden att nu se hur Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna agerar när de för första gången har reellt inflytande över den förda politiken.

Det hjälper inte att säga att kommunerna ska satsa på kärnverksamheten när man sedan inte skjuter till de resurser som behövs. Om det inte ens finns pengar till det som är kärnan - vården, omsorgen om våra äldre och en bra skolgång för våra barn - kan man inte satsa ur tomma intet. Regeringen hade behövt komma med besked, och det för länge sedan.

Jag märker att Oscar Sjöstedt inte svarar på frågan. Det var därför jag ställde den, trots att Ali Esbati och Mikael Damberg redan hade gjort det. Jag ska därför ställa den igen och vara lite tydligare: Vad är viktigast för er i kommande förhandlingar? Är det skattesänkningarna eller välfärden?

Fru talman! Detta område har varit uppe förut, men Sverigedemokraterna säger ju sig vara ett parti som prioriterar välfärden. Det kunde man höra i Oscar Sjöstedts anförande. Nu sitter man för första gången och bestämmer tillsammans med regeringen. Då är det upp till bevis. Vad vi sett så här långt imponerar inte.

Man gick fram med en höstbudget som innehöll skattesänkningar för höginkomsttagare samtidigt som välfärden sattes på svältkur. Det är klassisk högerpolitik och alltså också Sverigedemokraternas.

Sveriges Kommuner och Regioner har inför kommande höstbudget bett om klara besked om nästa års statsbidrag, men det får de inte. Regeringen vill nämligen kunna sänka skatten nästa år, uppenbarligen med Sverigedemokraternas goda minne. Man har dessutom remitterat förslag om att specifikt sänka skatten för höginkomsttagare.

Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt hur ett parti som säger sig stå upp för välfärden kan gå med på att lägga fram skattesänkningar för rika i stället för att komma med besked om mer pengar till välfärden.

Fru talman! Uppenbarligen svarar Jan Ericson inte på hur han vill tackla den kostnadskris som kommer att drabba oss i takt med att klimatförändringarna blir allt värre. Det gör ju Moderaterna väldigt sällan.

Det som vi ser och kritiserar - och det som är ett stort hinder för att man ska kunna använda pengar i offentlig upphandling på ett sätt som leder till mer hållbarhet - är inte att det finns olika bedömningar att göra utan att det är en enda bedömning som gäller nu, och det är priset. Ingen vågar göra någonting annat. Hur miljödåligt, utsläppsalstrande och dödande för biologisk mångfald det än kan vara handlar det fortfarande om att priset är lägre någon annanstans och att man då inte får göra den bedömningen. Det får man - det finns ett sådant utrymme - men kunskapen är för dålig.

Jag vet, som Jan Ericson hörde mig säga i mitt anförande om han inte bara lyssnade på det som gjorde honom rädd, att det pågår saker i Regeringskansliet och att Upphandlingsmyndigheten jobbar med detta. Men vi tror inte att det räcker, för man nedprioriterar systematiskt någonting som vi tror att man systematiskt måste prioritera upp. Om vi inte kommer till rätta med klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden kommer allting att bli mycket dyrare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Jag tackar Jan Ericson för frågan - uppenbarligen är han inte medveten om vad det egentligen är som Miljöpartiet föreslår.

Vi vill inte ta bort hela grundidén med den offentliga upphandlingen, nämligen att man ska lägga konkurrerande anbud för att det ska bli så billigt som möjligt för det offentliga. Detta är ju grunden. Vi ser också att det i stort sett är det enda som styr i dag, förutom möjligtvis säkerhetsaspekterna - försvaret har ju sitt veto i väldigt många olika delar när det gäller dem.

I övrigt ser vi gång på gång - och får vittnesmål på vittnesmål om - att man i de upphandlande myndigheterna och på både lokal, regional och statlig nivå skulle vilja ta mer hänsyn, men man kan inte det. I Riksrevisionens granskning ser vi att man inte har tillräcklig kompetens och känner att man skulle behöva mer, men framför allt vågar man bara gå på pris. Det är ju detta som vi menar är fel. Det är därför vi måste lyfta upp hållbarhetskravet till att ligga sida vid sida. Sedan måste det naturligtvis alltid göras en bedömning.

Jag är också väldigt glad att ledamoten tog upp frågan om kostnader. Det blir ju oerhört uppenbart att Moderaterna inte har förstått någonting av klimatförändringarnas effekter eller vad som kommer att hända när vi har utarmat hela planeten. Då blir det dyrt. De kostnader som nu kommer med den miljöförstöring som vi ser, med torka och bränder omväxlande, är jättestora. Vem ska ta dem? Varför ska inte de räknas in i dessa kalkyler?

Det är typiskt att det är miljö och klimat som det inte ska tas ökad hänsyn till när Moderaterna tar upp detta. Allting annat ska gälla väldigt mycket mer, men det kommer inte att fungera i längden. Då blir det dyrt.

Jag skulle vilja fråga Jan Ericson hur han ser på de ökade kostnader som kommuner, regioner och staten kommer att få på grund av de klimatförändringar som vi är med och skapar.

Fru talman! I Sverige är vi ganska medvetna konsumenter. Vi är många som vill göra klimatsmarta och etiska val när vi handlar, till exempel ta tåget i stället för flyget och handla ekologiskt och närproducerat. Visst borde väl våra gemensamma skattepengar användas lika ansvarsfullt?

I dag debatterar vi den offentliga upphandlingen och huruvida styrningen mot mer hänsyn till hållbarhet är tillräckligt bra eller inte. Riksrevisionen har gjort ett bra och gediget arbete utifrån frågeställningen om statens arbete för att uppnå en miljömässigt hållbar upphandling är effektivt. Man har kommit fram till att det inte är det utan att åtgärder måste vidtas.

Noteras bör att frågeställningen alltså inte är om statens arbete med hållbarhet faktiskt leder till större hållbarhet utan om det finns brister i hanteringen och styrningen för att nå målet.

Granskningen visar att det är komplicerat att arbeta med hållbarhetskraven och att det måste till mer stöd, hjälp och resurser. Detta ser även Upphandlingsmyndigheten. Riksrevisionen konstaterar också att det saknas en heltäckande bild av storleken på de offentliga inköpen och att kunskapen om hur de statliga myndigheterna arbetar med miljöhänsyn i praktiken också är begränsad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

Så här kan vi ju inte ha det. Mer än 800 miljarder svenska skattekronor används varje år till inköp till det gemensamma - det offentliga. Självklart ska de pengarna användas på ett sätt som gör att vi når andra mål som vi har föresatt oss, som nationella miljömål, Agenda 2030 och Parisavtalet om minskade utsläpp. Det måste bli en självklarhet att den samlade kraften i de här pengarna ska göra nytta i den gröna omställningen, inte bidra till att smutsa ned och släppa ut. Men det är alltså långt ifrån en självklarhet nu.

En hel del kan säkert göras med de rekommendationer Riksrevisionen ger och det Upphandlingsmyndigheten själv ser behöver göras, liksom med de processer som just nu pågår i Regeringskansliet. Men - och det är ett stort men - så länge det inte är ett absolut krav att välja den produkt eller tjänst som har minst negativ påverkan på miljö och klimat kommer det att vara fortsatt svårt att få ordentlig kraft och självklarhet i detta arbete. Det blir helt enkelt för mycket osäkerheter och överklaganden. Och trots att det nu finns ett bra utrymme att ta miljöhänsyn är det alldeles för ofta - nästan alltid, skulle jag våga säga - priset som styr.

Som vi ser det från Miljöpartiets sida finns det bara en sak som skulle förenkla och förtydliga tillräckligt, och det är att lagen om offentlig upphandling uppdaterades till att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan så att så låg påverkan som möjligt blir styrande.

Vi har inte tid att vänta. De offentliga inköpens klimatpåverkan uppgick 2019 till 23 ½ miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är väldigt stora utsläpp. De måste ned.

Vi vet också från Upphandlingsmyndigheten att det finns stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som verktyg för att ställa krav på cirkularitet och klimathänsyn, så att vi når våra miljö- och klimatmål och målen i Agenda 2030. Det är ju detta vi måste ta fasta på och använda oss av. Coronapandemin och Putins förödande krig i Ukraina kommer att göra det betydligt svårare att uppnå målen än vad vi trodde för ett par år sedan.

Nu måste vi se till att alla verktyg vi har kan användas. Då måste våra gemensamma pengar gå till att göra världen bättre - inte till att lämna fattigdom och klimatskuld efter oss.

Miljöpartiet vill införa ett mål om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nettonollutsläpp till 2030. Detta är ett enkelt och uppföljbart mål, och det kan enklast nås genom att lagen om offentlig upphandling ändras så att det ska tas hänsyn till klimat och miljö. Det håller inte längre att göra kortsiktiga upphandlingar utan hänsyn till hållbarheten. Miljöpartiet anser att den som vill göra affärer med staten, kommuner och regioner i framtiden måste vässa sitt hållbarhetsarbete och minska sitt klimatavtryck.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationen.

Fru ålderspresident! Först: Det finns ingen här som inte tar den inflationssituation vi har på allvar. Det vi undrar i den här debatten är hur det kan komma sig att höginkomsttagare kan få sänkt skatt - något som för övrigt också är inflationsdrivande - när man inte kan göra någonting för att kompensera dem som är födda 1957. Det vi undrar över när vi hör finansministern hänvisa till inflationen är just denna prioritering.

Från debatten i dag väljer jag att ta med mig hoppet. Jag hoppas verkligen att regeringen inte bara inser att ett stort misstag har begåtts - som finansministern också har uttryckt här i dag - som försätter människor i svåra ekonomiska situationer där pengar helt enkelt inte räcker till mat och hyra, utan att regeringen också kommer att agera på det.

Som vi har konstaterat i dag är det vanligt folk som drabbas. De tvingas till svåra ekonomiska beslut på grund av att situationen är som den är. Det som gör det hela ännu värre är att informationen om denna orättvisa inte i tid nådde dem som nu har drabbats. Då skulle de åtminstone ha kunnat planera annorlunda.

Låt oss konstatera att de som är födda 1957 inte ska behöva hantera denna orättvisa skattesmäll. De behöver ha sina pengar. Om regeringen i det här läget kan hitta ett ekonomiskt utrymme för att sänka skatten för landets höginkomsttagare borde nog finansministern ändå ha utrymme för att hitta en lösning även för den här gruppen, som har arbetat ett helt liv.

Jag kan bara beklaga att viljan inte har funnits hittills, men jag hoppas verkligen att detta ändras framöver. Vi kommer att följa frågan noga, och vi vill också gärna vara en konstruktiv kraft för att det ska bli möjligt att kompensera den här gruppen så att den får upprättelse.

Herr talman! Det är olyckligt att behöva konstatera att finansministern inte verkar vilja åtgärda denna orättvisa trots att det faktiskt går. Det går att säga att det är en orimlig hantering, och det är ju bra. Den är dock uppenbarligen inte så orimlig att finansministern kommer att göra någonting åt den, om det är så vi ska tolka svaret - även om det i slutet av ministerns inlägg faktiskt kom någonting som man kanske kan ana är en ljusning.

Som vi kan konstatera under denna debatt i kammaren är det inte bara finansministern som ska hållas ansvarig för detta. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är också ansvariga för den ekonomiska politik som förs. Jag har, som flera andra, noterat att både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna nu har varit ute och sagt att de kommer att kämpa för att detta ska förändras, och då blir det upp till bevis. Det går ju att säga det i kammaren och att stå och kräva saker, men jag har ännu inte hört ett knyst om att detta är någonting som de har drivit i några förhandlingar.

Det är självklart oerhört välkommet om ett regeringsparti eller stödpartiet agerar. Jag hoppas bara att de då också sätter tillräcklig kraft bakom sina krav, så att vi faktiskt får se en förändring. Ingenting har ju ännu hänt.

För att vi ska värna legitimiteten i pensionssystemet och i skattesystemet måste 57:orna kompenseras för att de betalar mer i skatt än andra pensionärer. Denna orättvisa behandling måste upphöra.

Vi vet också att det inte går att ändra i skattetabellerna, precis som finansministern säger - det är ju därför det hade varit lättare att åtgärda detta tidigare. Det är också en annan form av kompensation som måste fram. Man kan tycka att detta är någon annans ansvar, men det är finansministern som har hela Finansdepartementet bakom sig. Hon borde kunna ta fram en metod som fungerar.

Jag vill understryka det som Niklas Karlsson sa: Om det finns ett förslag från finansministern är vi absolut beredda att sätta oss och titta på det. Jag är glad att även Socialdemokraterna är det.

Detta är ju människor som har blivit behandlade på ett helt oacceptabelt sätt av den svenska staten. Problemet försvinner inte genom att man inte ägnar det något större intresse. Detta är ingenting som försvinner, och orättvisan upphör inte. Det här är en grupp som kommer att behöva kompenseras på ett eller annat sätt. I stället för att skjuta frågan ifrån sig och tycka att andra ska komma med en modell borde finansministern sätta sig ned och fila på någonting själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att ställa en annan fråga när vi nu pratar om att det inte gjordes någonting innan det var för sent. I dag debatterar vi 57:orna, men vi vet ju att samma problem kommer att uppstå för dem som är födda 1959. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga finansministern hur hon ser på den grupp som är född 1959. Om ingenting görs nu kommer det att vara för sent även för dem. Avser finansministern att göra någonting? Avser hon att ändra någonting innan också den gruppen går i pension, eller är strategin även här att fortsätta stoppa huvudet i sanden?

Herr talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för svaret! Äntligen, får jag väl också säga.

Precis som finansministern säger borde skattesituationen för personer födda 1957 ha hanterats annorlunda. Om detta är vi helt överens. Men där slutar tyvärr min och Elisabeth Svantessons samstämmighet, för en hel årskull har fått ta en kraftig ekonomisk smäll för att regeringen inte har klarat av att sköta detta på ett sätt som är rätt och riktigt.

För mig är det självklart att när något har blivit så fel är det politikens uppgift att rätta till det, inte att lite uppgivet rycka på axlarna och säga att det här var ju lite tråkigt och sedan stå helt handfallen och mer eller mindre låtsas som att det regnar. För så tolkar jag finansministerns svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker inte att beklaga att det har blivit fel. Jag är övertygad om att varenda en av de över 100 000 personer som drabbats mycket väl vet att det är fel. De vet också vilka konsekvenser det har fått. Det handlar i snitt om 2 000 kronor i månaden, och det är tusenlappar som betyder mycket för väldigt många.

Det enklaste hade varit att justera detta i den budget som finansministern lade fram i höstas. Då hade skattetabellerna ännu inte låsts, och allt hade varit betydligt enklare. Det som efterfrågas nu av dem som är födda 1957 och av alla andra som bryr sig om att det ska finnas en likhet inför lagen är att något ska göras för att kompensera dem som nu är utsatta för denna skatteorättvisa. Jag är tyvärr övertygad om att några beklagande ord från finansministern knappast räknas som en rättvis kompensation.

Elisabeth Svantesson sitter i regeringen och har ansvar för den ekonomiska politiken sedan förra året. Själv känner jag att det är dags att statsrådet slutar att agera som att Moderaterna fortfarande sitter i opposition med främsta uppgift att skylla allt som är fel på någon annan. Det har funnits många tillfällen för finansministern att reda upp detta, men viljan saknas uppenbarligen fortfarande.

Det svar som Elisabeth Svantesson i dag lämnat ger mycket i övrigt att önska. Det låter bra att regeringen framöver ska komma med förslag för att stärka pensionärernas ekonomi, men det är ju inte vad vi pratar om i denna kammare i dag. Det som både jag och de som är födda 1957 vill är att årskullen ska kompenseras för den orimliga skattesituation de försatts i.

Avslutningsvis undrar jag något. Finansministern tog upp inflationen i sitt svar. Menar ministern att det är inflationen som är orsak till att regeringen inte tar sig an skatteorättvisan? Det förefaller mycket märkligt med tanke på att regeringen vid årsskiftet sänkte skatten för Sveriges höginkomsttagare. Är det så att inflationen är ett problem när denna skatteorättvisa ska rättas till men inte när rika ska få sänkt skatt?

Herr talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär att vi med politiska verktyg vill verka för jämställdhet och motverka den rådande könsmaktsordningen i Sverige såväl som i världen. Det är den ordning som innebär att män har mer makt än kvinnor.

För Miljöpartiet är jämställdhet i grunden en fråga om frihet. Människors möjligheter att leva sina liv ska inte påverkas eller begränsas av kön eller könsidentitet. Alla ska ha frihet att vara den de är och forma sitt liv efter det. Tyvärr är det långt från verklighet.

I samhällsdebatten framställer gärna vissa politiska krafter det som att feminismen har gått för långt. Men ingenting hade kunnat vara mer fel. År 2023 mördas fortfarande kvinnor i hemmet, och de har lägre lön och sämre arbetsvillkor än män. Exempel på kvinnor och flickor som blivit misshandlade och våldtagna är närmast oändliga. Det om något visar att feminismen behöver gå mycket längre.

Var tredje vecka mördas en kvinna av en man som hon har eller har haft en relation med. Varje år sker närmare 40 000 anmälningar om misshandel och över 8 000 anmälningar om våldtäkt mot kvinnor och flickor.

Det är brutala siffror som tydligt beskriver ett gigantiskt misslyckande för oss som samhälle. Men det är också siffror som talar sitt tydliga språk. Hur mycket vi än har gjort så har vi inte gjort tillräckligt.

Vi har ändå gjort mycket, hur det än låter från regeringspartierna i dag. Under Miljöpartiets tid i regeringen kom en samtyckeslagstiftning äntligen på plats. Vi gjorde det självklara till lag. Allt som inte är ett ja vid sexuellt umgänge är ett nej. Allt som inte är ett ja är också straffbart.

Vi har dessutom förbättrat de lägsta pensionerna, vilket gynnar kvinnor. Vi har höjt nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen och förbättrat sjukförsäkringen. Det är saker som gör skillnad på riktigt i en svag ekonomisk situation.

Vi har också tagit fram ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och fyllt det med reformer som både ska sätta stopp för våldet här och nu och på sikt bygga ett samhälle fritt från våld i framtiden.

Herr talman! Jag är stolt över det som Miljöpartiet har uträttat. Men som jag tidigare sa är det verkligen långt ifrån tillräckligt. Vi behöver göra betydligt mer - ja, allt vi kan - för att ingen kvinna ska bli slagen och ingen pojke ska växa upp och bli en man som slår och våldtar.

Lika mycket som vi måste sätta stopp för våldet som sker på gatan måste vi också sätta stopp för det som sker i hemmet. Vi måste vara rösten för dem som skriker när ingen hör, för dem som blir fråntagna sin frihet och för dem som slåss för rätten till sin egen kropp. Vi måste vara rösten för varje barn som tvingas till umgänge med en våldsam förälder och för varje kvinna som tvingas leva på flykt från den man hon en gång varit tillsammans med.

Herr talman! Den 21 januari år 2002 mördades Fadime Sahindal av sin egen pappa. Nu har det gått över tjugo år sedan hon mördades. Vårt samhälle har till stora delar förändrats. Men våldet och förtrycket som utövas i hederns namn finns kvar.

Varje dag begränsas flickors och kvinnors frihet. Varje dag uttalas hot mot någon för att hon ensam vill fatta beslut om sitt liv och inte rätta sig efter familjens och släktens normer. Varje dag det händer är en dag för mycket.

I vårt samhälle finns det ingen plats för någon form av hedersrelaterat våld eller förtryck. Det finns ingen plats för de män som hotar, slår och kontrollerar sina systrar, barn eller fruar. Här ska samhällets röst vara helt glasklar: Det är nolltolerans som gäller, och vi kommer aldrig att ge oss.

De senaste åren har vi tagit flera viktiga steg för att motarbeta hedersrelaterat våld och förtryck. Men precis som med arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste det också till ökade resurser. Kommunernas socialtjänst behöver få de resurser som krävs för att både kunna arbeta förebyggande och för att gå in med full kraft när det finns en misstanke om att någon utsätts.

Herr talman! Inför den internationella kvinnodagen presenteras det varje år en tidpunkt från vilken kvinnor egentligen jobbar gratis. Rörelsen Lön hela dagen uppmärksammar lönegapet mellan kvinnor och män, och sett över tid har det minskat. Det har skett väldigt långsamt, men det har ändå minskat.

Det gjorde det inte i år. För första gången tickade klockan bakåt. Det är också ett bevis på att vi har lång väg kvar att gå till en jämställd arbetsmarknad och till kvinnors ekonomiska frihet.

Precis som jämställdheten i samhället inte kommer av sig själv kommer jämställdheten på arbetsmarknaden inte heller att göra det. Det krävs politiska reformer för att lika lön för lika arbete ska bli verklighet.

Därför vill vi se kraftiga satsningar på arbetsmiljön och lönerna i kvinnodominerade yrken. Kvinnor som arbetar hårt hela sina liv i vården och omsorgen är värda så mycket mer än applåder. Därför har vi i Miljöpartiet presenterat ett paket med nästan 40 miljarder på fyra år som ska ge just dem som arbetar i vården och omsorgen högre löner, fler kollegor och bättre arbetsmiljö.

Kvinnor måste kunna hålla ett helt arbetsliv och dessutom trivas på sitt jobb. Eftersom vården är något av det viktigaste vi har som samhälle för att vi människor ska känna oss trygga är det också på tiden att vi satsar på det och på dem som jobbar där.

Ett jämställdhetsarbete värt namnet handlar om hela samhället. Det finns inte bara en enskild instans som kan ta ansvar för att Sverige på riktigt jämnar ut skillnaden mellan män och kvinnor. Det är ett ansvar som är vårt gemensamma. Men det är ett ansvar som regeringen just nu inte verkar beredd att ta.

Gång på gång dansar man efter Sverigedemokraternas pipa. Man låtsas som om det regnar när partiet vill lägga ned såväl Institutet för mänskliga rättigheter som allt arbete mot rasism och diskriminering. Att ett rasistiskt parti tycker att arbetet mot rasism inte behövs är i sig inte så konstigt. Det är regeringens tystnad som är anmärkningsvärd. För ingen kan heller tro att det kommer att stanna här.

Det här är resultatet efter ett halvår. Och jag bävar för vad vi kommer att se och var vi kommer att vara när den här mandatperioden är slut om inte regeringen sätter stopp.

Diskrimineringslagen måste utvecklas och inte avvecklas. Den är inte tagen ur luften - som om det inte skulle finnas något behov. Den kom till för att öka människors frihet och jämlikhet och för att säkra det självklara, nämligen alla människors lika värde.

Den har direkta kopplingar till de vedervärdiga brott och kränkningar av människovärdet som skedde under andra världskriget. Sex miljoner judar dog under Förintelsen. Världen ville aldrig behöva se detta ske igen. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till, och sedan följde viktiga konventioner.

Att fredas från diskriminering är en mänsklig rättighet. De diskrimineringsgrunder som vi har är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. Mänskliga rättigheter rör alla människor, och det är extremt viktigt att detta inte politiseras eller förminskas. När Sveriges nästa största parti ser på mänskliga rättigheter som vänsterliberal sörja eller wokekultur har alla vi andra ett ansvar för att reagera extremt tydligt.

Arbetet för jämställdhet och mot rasism och diskriminering har aldrig varit viktigare än nu. Med ett rasistiskt parti som håller i nycklarna till Rosenbad och en global backlash för såväl demokrati som mänskliga rättigheter betyder varje röst för att något annat ska få höras och ta plats oerhört mycket mer.

Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Med detta vill jag också säga att vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservationerna 6 och 18.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Jag hör "titta på", "identifiera" och "statistik". Jag tror verkligen att vi är tämligen överens om problembilden, nämligen att den är oerhört allvarlig. Det gäller inte minst mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är utgångspunkten.

Den förra regeringen startade ett aktivt arbete, bland annat med att titta på straffskalorna. Men det låter på ledamoten som att det inte görs någonting och att det inte skulle vara ett arbete som ska tas vidare. Nu ska uppfinnas nytt, utredas och ta tid. Fortsätt i stället med det viktiga arbetet, det som faktiskt förändrar.

Det var den förra regeringen som tog fram en lagstiftning som ska göra det svårare att föra ut barn ur landet för att gifta sig. Det är på vår checklista, och ja, det har räddat många barn. Därför måste detta fortsätta att utgöra ett aktivt arbete som också ges resurser.

Ledamoten pratar också mycket om det förebyggande arbetet. Det är glädjande. Det är bara när barnen är små som man kan förändra normer, få in andra tankar och bryta mönstren i de problematiska fallen. Låt oss satsa på det.

Jag skulle vilja veta vilka förebyggande åtgärder som regeringen planerar. I den allmänna debatten låter det snarare tvärtom. Man pratar om att ta bort genusflummet i skolan. Det låter bra och fräckt, men det är precis när man pratar om genus, könsroller, könsmaktsordning, samtycke och så vidare som man faktiskt uppnår resultat och förändring. Hur tänker regeringen göra?

Fru talman! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet! Det är ändå skönt att höra att även den här regeringen har vissa ambitioner på jämställdhetsområdet. Det har ju funnits skäl att befara motsatsen, dels med tanke på hur mycket jämställdheten nämns i Tidöavtalet, vilket togs upp här, dels att man också har uttalat att man inte är en feministisk regering.

Detta är att backa, och det är pinsamt för Sverige som internationellt setts som ett föredöme i de här frågorna. Vi hör i internationella förhandlingar till exempel hur man inte längre litar på att Sverige ska vara det land som pushar för bättre skrivningar för kvinnors och flickors rättigheter. Det är väldigt tråkigt att höra.

Det är också tråkigt att höra ledamoten använda anfall är bästa försvar som sin metod och därmed för fram väldigt mycket som i bästa fall kan ses som osanningar. Man framhäver ju inte bättre sin egen politik genom att prata ned andras, speciellt inte när det har gjorts väldigt, väldigt mycket på det här området från den förra regeringen med miljöpartistiska jämställdhetsministrar i spetsen.

Vi lade till exempel fram ett åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är punkter som den nuvarande regeringen också har tagit till sig och jobbar vidare med, vilket naturligtvis är väldigt glädjande. I dessa frågor borde vi stå mer enade och jobba för resultat i stället för fina skrivningar, vilket tyvärr fortfarande är det enda Merit Frost Lindberg har att hänvisa till.

Jag skulle därför vilja veta vad i den nuvarande regeringens politik som går längre än de förslag som den förra regeringen lade fram när det handlar om straffskärpningar, utförsel ur landet och flera av de delar som vi pratar om nu. Vad gör den här regeringen bättre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Den budget som regeringen och Sverigedemokraterna nu har lagt fram är ännu en förlorad chans för klimatet. Tidöpartierna lämnar Sverige helt utan skydd i flera olika kriser.

Utan satsningar från regeringen kommer skolan och sjukvården runt om i Sverige att tvingas skära ned. De svagaste eleverna kommer inte att klara skolan, och köerna till vården kommer att bli allt längre.

Utan omläggning av miljöpolitiken ökar utsläppen och artdöden. Det är fisken i Östersjön som dör. Det är utrotade arter som vi aldrig kommer att få tillbaka, och det är ökade risker och kostnader som kommer att drabba oss alla hårt.

Vad ser vi från regeringen? Inga förslag på utsläppsminskningar. Inga förslag på anpassningar till ett mer extremt klimat med mer översvämningar.

Finansministern sa i vårt replikskifte att de gör satsningar. Det är sant att det fanns satsningar i höstens budget. Men vi ser, precis som Klimatpolitiska rådet, att det är för lite och för sent.

Om regeringen verkligen vill ge Sverige och alla oss som lever här en ljusare framtid borde de satsa mer nu på utsläppsminskningar och anpassningar. Det gynnar jobben. Det gynnar hushållen och välfärden. Det gynnar kort sagt människorna.

Denna budget är en försutten chans, och det är sorgligt att se. De politiker som gör anspråk på att ta ansvar för Sverige måste kunna leverera bättre än detta.

Herr talman! Tack för svaret, Oscar Sjöstedt!

Det är ju så att man har ett visst förhandlingskapital när man går in i en budgetförhandling med flera partier. Vi ser nu också att de tillskott som regeringen lade fram i höstas var stora men inte tillräckliga. Kommuner och regioner behöver mer pengar - egentligen redan i år, men de har verkligen bett om att få besked om hur det ser ut nästa år. Där kommer ni med ingenting.

Men nu har jag en annan fråga. Jag såg vid ett tillfälle att Sverigedemokraterna precis som Miljöpartiet sagt att de inte tycker att den orättvisa skatteklyftan för dem som är födda 1957 ska vara kvar. Då undrar jag: Varför förhandlade inte Oscar Sjöstedt bort den orättvisan? Det hade ju gjort väldigt stor skillnad i många pensionärers ekonomi.